Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1934-06-19 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1934:433, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 433.

1

Nr 433.

Godkänd av lörsta kammaren den 19 juni 1934.

Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 159 och memorial nr 174.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935 har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition,

för nämnda budgetår beräkna

dels under femte huvudtiteln, punkt 9, till bekämpande av arbetslösheten

ett extra reservationsanslag av 17,000,000 kronor,

dels ock under utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till statsverket,

till statliga och statskommunala reservarbeten ett reservationsanslag

av 48,000,000 kronor (bil. 3 punkt 2, socialdepartementet).

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934

dagtecknad proposition, nr 235, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen

att

dels under femte huvudtiteln till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 9,000,000 kronor;

dels bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till

statsverket» till statliga och statskommunala reservarbeten för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 46,000,000 kronor, att utgå

av lånemedel;

dels ock godkänna av departementschefen förordade ändringar i grunderna

för ifrågavarande båda anslags användning.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. Ii sami. Nr i33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 433.

1 samband med Kungl. Majlis förenämnda proposition tiar riksdagen till

behandling förehaft, bland andra, följande motioner, nämligen:

dels två likalydande motioner, 1:109 och II: 169, vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn föranstaltande

av skärpt kontroll över tillämpningen genom statens och kommunernas

organ av regler gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet;

dels två likalydande motioner, 1:352 och 11:616, vari hemställts, att

riksdagen i samband med anvisande av anslag dels under femte huvudtiteln

till bekämpande av arbetslösheten, dels ock bland utgifter för kapitalökning

under rubrik »Fonden för förlag till statsverket» till statliga

och statskommunala reservarbeten ville

dels uttala sig i avseende å anvisning av konfliktberört arbete, arbetslöshetshjälp

till i vistelsekommunen icke hemortsberättigade personer,

.ackordsöverskotten vid reservarbetena samt förhöjning av statsbidrag,

dels ock i övrigt besluta sådana direktiv för den statliga och statsunderstödda

hjälpverksamheten vid arbetslöshet, som framgå av ett i motionen

I: 352 intaget förslag till ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen nr

446 år 1933 angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet

;

dels en motion, II: 391, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att 2

och 3 §§ av kungörelsen nr 446 år 1933 skola erhålla följande lydelse:

2 De lokala åtgärderna för verksamheten omhänderhavas inom varje

kommun av en q,rbetslöshetskommitté. Kommunen skall antingen inrätta

särskild dylik kommitté eller också uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal

myndighet att vara arbetslöshetskommitté.

Där med hänsyn till lokala förhållanden så prövas lämpligt, må särskild

arbetslöshetskommitté vara gemensam för två eller flera kommuner.

3 §. Arbetslöshetskommittén skall verka för och själv vidtaga åtgärder,

vilka inom området för dess verksamhet kunna tjäna till att förebygga

arbetslöshet eller mildra verkningarna därav, ävensom för sådant ändamål

samarbeta med myndigheter och andra.

Arbetslöshetskommitté bör ----tillgodo;

dels ock en motion, 11:599, vari, bland annat, hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 235 måtte besluta, att

nu gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet

vid arbetslöshet måtte erhålla följande ändrade lydelse:

2 §. De lokala åtgärderna för verksamheten omhänderhavas inom varje

kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommunen skall antingen inrätta

särskild dylik kommitté eller också uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal

myndighet att vara arbetslöshetskommitté.

Där med hänsyn till lokala förhållanden så prövas lämpligt, må särskild

arbetslöshetskommitté vara gemensam för två eller flera kommuner.

3 §. Arbetslöshetskommittén skall verka för och själv vidtaga åtgärder,

vilka inom området för dess verksamhet kunna tjäna till att förebygga ar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 433.

betslöshet eller mildra verkningarna därav, ävensom för sådant ändamål

samarbeta med myndigheter och andra.

Arbetslöshetskommitté bör---till godo.

Allmänt uttalande.

Såsom av den framlagda finansplanen framgår, förefunnos vid statsverkspropositionens

avlåtande vissa tecken på en gynnsammare konjunkturutveckling

inom näringslivet såväl i utlandet som inom vårt eget land.

Huruvida de tidstecken, som sålunda då förmärktes, och den i vissa hänseenden

förmånliga utveckling, som ägt rum under de senaste månaderna,

tillkännagiva ett verkligt omslag i konjunkturerna och komma att följas

av en stadigvarande förbättring torde ännu vara för tidigt att med större

säkerhet bedöma. Glädjande är dock att konstatera, att en ökning av arbetstillfällena

inom näringslivet nu skett och att den minskade arbetslösheten

inom landet synes vara icke endast en tillfällig säsongföreteelse.

Riksdagen har med sitt ståndpunkttagande till Kungl. Maj:ts särskilda

förslag till åtgärder för arbetslöshetens bekämpande och framför allt vid

sitt bedömande av behovet av dylika åtgärder utgått från vad departementschefen

i detta avseende anfört, varvid riksdagen dock jämväl tagit

hänsyn till den förbättring på arbetsmarknaden, som under den senaste

tiden gjort sig märkbar.

Ifrågasatta ändringar i direktiven.

Gällande författningsbestämmelser angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet äro sammanfattade i kungörelsen den 26

juni 1933 (nr 446).

Lokalorgan.

De lokala åtgärderna för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid oförvållad arbetslöshet omhänderhavas enligt 2 § i hjälpkungörelsen

inom varje kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommun

må antingen inrätta särskild dylik kommitté eller ock uppdraga åt lämplig

ordinarie kommunalmyndighet att vara arbetslöshetskommitté. Där

med hänsyn till lokala förhållanden så prövas lämpligt, må särskild arbetslöshetskommitté

vara gemensam för två eller flera kommuner.

Enligt 3 § i samma kungörelse bör arbetslöshetskommitté verka för

och själv vidtaga de åtgärder, vilka inom området för dess verksamhet

kunna tjäna till att förebygga arbetslöshet eller mildra verkningarna

därav, ävensom för sådant ändamål samarbeta med myndigheter och

andra. Arbetslöshetskommitté bör jämväl noga tillse, att hjälpverksam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 433.

heten begränsas till vad som av verkligt behov påkallas, och särskilt iakttaga,

att verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller eljest därtill icke

berättigade till godo.

Enligt 5 § bör särskild arbetslöshetskommitté vara sammansatt på sådant

sätt, att den inrymmer representanter dels för de kommunala myndigheter,

vilka äga särskild sakkunskap å ifrågavarande område, dels ock

för arbetsgivarnas och arbetarnas intressen. Finnes inom kommun organ

för den offentliga arbetsförmedlingen, bör ledamot av styrelsen för eller

tjänsteman hos organet vara ledamot av kommittén eller äga tillfälle deltaga

i dess överläggningar. Inom kommun, där sådant organ ej finnes,

har kommittén att bos den offentliga arbetsförmedlingens huvudkontor i

länet begära tillsättande därav.

I motionerna 1:352 och 11:616 bar föreslagits föreskrift, att särskild

arbetslöshetskommitté bör vara sammansatt på sådant sätt, att den inrymmer

representanter, bland annat, för den kommunala fattigvården. Vidare

har i samma motioner föreslagits bestämmelse, enligt vilken avsägelse

av uppdrag att vara ordförande eller ledamot i arbetslöshetskommitté

endast finge äga rum i vissa särskilt angivna fall.

I motionerna 11:391 och 11:599 bar föreslagits, att bestämmelser måtte

meddelas, enligt vilka kommunerna åläggas att välja arbetslöshetskommittéer

eller att uppdraga åt annat lämpligt kommunalt organ att fullgöra

deras funktion i samarbete med arbetslösbetskommissionen.

I motionen 11:618 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn tillägg till § 5 av innebörd att ledamotskap

av arbetslöshetskommitté skall likställas med vad i § 15 i lagen

örn kommunalstyrelse på landet finnes stadgat.

Såsom nyss åter givits, har i motionerna 1:352 och 11:616, bland annat,

föreslagits bestämmelse därom, att särskild arbetslösbetskommitté bör

vara sammansatt på sådant sätt, att den inrymmer representanter för den

kommunala fattigvården. Liksom motionärerna hyser riksdagen den

uppfattningen, att det är av stor betydelse, att samarbete på lämpligt

sätt äger rum mellan arbetslösbetskommittéerna och vederbörande fattigvårdsstyrelsen.

Emellertid får riksdagen framhålla, att bland gällande bestämmelser

redan nu finnes en föreskrift, som bör vara ägnad att i väsentlig

grad tillgodose motionärernas syfte, nämligen stadgandet, att särskild

arbetslöshetskommitté bör vara sammansatt på sådant sätt, att den

inrymmer representanter för de kommunala myndigheter, vilka äga särskild

sakkunskap å ifrågavarande område. I detta sammanhang vill riksdagen

fästa uppmärksamheten på vikten av att inom kommunerna upprättas

ett centralregister över hjälpsökande till ledning för såväl de myndigheter,

som handhava hjälpverksamheten för arbetslösa, som fattigvårdsmyndigheterna.

Vidare vill riksdagen erinra, att i enlighet med hem
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 433.

5

ställan av 1933 års riksdag utredning för närvarande pågår rörande

reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess

olika former samt den allmänna fattigvården. Med hänsyn härtill har

riksdagen icke ansett sig böra i enlighet med det i motionerna framlagda

förslaget vidtaga ändring av gällande bestämmelser örn sammansättningen

av särskild arhetslöshetskommitté.

Vad beträffar frågan örn skyldighet att mottaga förordnande till ordförande

i eller val till ledamot i arhetslöshetskommitté hör stadgas, har

departementschefen i statsrådsprotokollet, efter redogörelse för en i ämnet

företagen utredning, funnit övervägande skäl tala mot att sådan skyldighet

föreskrives. Departementschefen anser det icke vara riktigt att

fullt jämställa ledamotskap av arhetslöshetskommitté med annat kommunalt

uppdrag, för vilket skyldighet att mottaga val för närvarande finnes

stadgat. Av ledamöterna i en arhetslöshetskommitté krävdes, därest de

på ett tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra sitt uppdrag, stort intresse

för speciellt denna uppgift samt stor initiativförmåga. Ifrågavarande

uppdrag vore synnerligen grannlaga och borde därför icke påtvingas

en person, som ej vore villig att åtaga sig detsamma. Härtill

komme, att de svårigheter, som på sina håll syntes hava framträtt att till

ledamöter i en arhetslöshetskommitté erhålla lämpliga och villiga personer,

icke kunde antagas vara allmänt rådande. Skulle det undantagsvis i

någon kommun visa sig, att arhetslöshetskommitté ej kunde erhålla en

lämplig sammansättning på grund av avsägelser från de till ledamöter

utsedda personerna, återstode alltid möjligheten att låta kommunalnämnden

övertaga arhetslöshetskommitténs bestyr.

Riksdagen delar den uppfattning, varåt departementschefen sålunda givit

uttryck. Härutöver må framhållas, att arbetslöshetskommittéerna

måste vara att anse såsom tillfälliga organ. En föreskrift örn skyldighet

att mottaga förordnande till ordförande eller val till ledamot i dylik

kommitté kan befaras medföra, att organisationen får en mera stadigvarande

karaktär. Riksdagen anser alltså, att de i motionerna i denna

fråga framställda yrkandena icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad angår den i motionerna II: 391 och 11:599 berörda frågan örn skyldighet

för kommun att även i de fall, då statsbidrag icke sökes, inrätta

arhetslöshetskommitté eller uppdraga åt annat kommunalt organ att vara

arhetslöshetskommitté, Ilar riksdagen icke ansett föreskrift härom erfordras.

Framhållas må, att särskilt i smärre kommuner behov ofta icke förefinnes

att inrätta särskilda arbetslöshetskommittéer, vilka skulle komma

att onödigt tynga den kommunala förvaltningsapparaten.

Revision.

Enligt 7 § i hjälpkungörelsen verkställes revision av särskild arbetslöshetskommittés

verksamhet av revisorer, utsedda för samma tid som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 433.

kommitténs ledamöter. Minst en av revisorerna utses av länsstyrelsen efter

anmälan av vederbörande kommunala myndighet, övriga revisorer

väljas på samma sätt som kommitténs ledamöter.

Där ordinarie kommunal myndighet utgör arbetslöshetskommitté, skall

i revisionen av denna del av myndighetens verksamhet deltaga minst en

revisor, som efter anmälan av myndigheten utses av länsstyrelsen för

kalenderår.

Enligt 8 § åligger det revisor ej mindre att granska arbetslöshetskommittés

räkenskaper än även att kontrollera, att beviljade statsbidrag använts

på föreskrivet sätt, att verksamheten bedrivits i enlighet med bestämmelserna

i hjälpkungörelsen samt att av arbetslöshetskommissionen

meddelade anvisningar blivit vederbörligen iakttagna.

I propositionen har departementschefen framhållit, att det för vinnande

av överensstämmelse med gällande bestämmelser örn revision av arbetslöshetskommittés

verksamhet syntes vara lämpligt att föreskriva, att

i revisionen av sådant statskommunalt reservarbete, som bedrives av

landsting eller vägdistrikt, skall deltaga minst en revisor, som efter anmälan

av vederbörande myndighet utses av länsstyrelsen för kalenderår.

I motionerna 1:352 och 11:616 har föreslagits bestämmelse, enligt vilken

revisor, som utsetts av länsstyrelsen, kvartalsvis skulle till arbetslöshetskommissionen

insända rapporter angående resultatet av verkställd

kontroll över hjälpverksamhetens bedrivande.

Emot det i propositionen framlagda förslaget, att i revisionen av sådant

statskommunalt reservarbete, som bedrives av landsting eller vägdistrikt,

skall deltaga minst en av länsstyrelsen utsedd revisor, har riksdagen

icke funnit anledning till erinran.

Till stöd för förslaget örn viss rapportskyldighet till arbetslöshetskommissionen

för revisor, som utsetts av länsstyrelsen, har i motionerna I: 352

och II: 616 framhållits, att den kontroll av hjälpverksamheten, som vunnes

genom den lokala revisionen, torde hava stannat vid en rent siffermässig

granskning i efterhand av arbetslöshetskommittéernas verksamhet.

Det vore emellertid, anföres vidare i motionerna, uppenbart att en

mera aktiv kontroll, särskilt genom de revisorer, som utsåges av länsstyrelserna,

skulle utgöra ett välbehövligt komplement till den kontroll, som

arbetslöshetskommissionen utövar.

Riksdagen får beträffande sistberörda förslag framhålla, att enligt gällande

bestämmelser revisor ej blott har att granska arbetslöshetskommittés

räkenskaper. Revisor skall därjämte kontrollera, att beviljade statsbidrag

använts på föreskrivet sätt, att verksamheten bedrivits i enlighet

med bestämmelserna i hjälpkungörelsen samt att av arbetslöshetskommissionen

meddelade anvisningar blivit vederbörligen iakttagna. Med hänsyn

tillika till den kontroll, som utövas av arbetslöshetskommmissionen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 433.

genom de sociala ombuden, vilka i allmänhet torde äga mera allmän

kännedom örn oell överblick över hjälpverksamheten än de lokala revisorerna

och vilka vid sin kontrollerande verksamhet i första hand samarbeta

med den av länsstyrelsen utsedde revisorn, har riksdagen funnit, att

med tillämpning av gällande bestämmelser en effektiv kontroll kan ut•övas.

Riksdagen har i detta sammanhang ansett sig böra framhålla, att

givetvis hinder icke möter för länsstyrelse att till revisor utse en utom

vederbörande kommun bosatt person, vilket understundom torde vara

lämpligt.

Arbetslinjen.

Hjälpverksamheten bör enligt 11 § i hjälpkungörelsen, så långt ske kan,

inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa. Därvid

böra statskommunala reservarbeten företrädesvis anordnas.

I 20 § föreskrives, bland annat, att statskommunala reservarbeten bedri- ■

vas i landstings, kommuns eller vägstyrelses regi.

I motionerna I: 352 och II: 616 har hemställts, att stadgandet örn företräde

för statskommunala reservarbeten måtte utgå.

I det till 1933 års riksdag avgivna, av riksdagen godkända utlåtandet

nr 17 framhöll särskilda utskottet, att man borde eftersträva att i största

möjliga utsträckning bereda sysselsättning genom statskommunala arbeten.

Enligt särskilda utskottets uppfattning utgjorde de statskommunala

-arbetena en särskilt lämplig form för hjälp åt arbetslösa. De innebure

framför de statliga reservarbetena den fördelen, att arbetarna i större utsträckning

kunde förbliva i sina hemorter och därigenom lättare uppehålla

förbindelsen med den normala arbetsmarknaden; vidare minskades

statens kostnader för hjälpverksamheten, samtidigt som det kommunala

intresset engagerades för arbetenas övervakande och rationella ledning.

Ett starkare anlitande av de statskommunala arbetena innebure tillika en

decentralisation av ledningen, som vid en väsentlig utökning av arbetslinjen

i och för sig vore önskvärd. Ofta vore det också lättare beträffande

de kommunala arbetena att finna arbetsuppgifter av ur olika synpunkter

lämplig beskaffenhet.

Såsom framgår av i förevarande proposition lämnade statistiska uppgifter

angående arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1933

m. m., har under innevarande budgetår de anställdas antal vid de statliga

reservarbetena betydligt överstigit antalet anställda vid de statskommunala

arbetena. Enligt arbetslöshetskommissionens rapport för april 1934

voro vid nämnda månads slut i statliga reservarbeten anställda i runt tal

23,000 personer, medan motsvarande antal för de statskommunala arbetena

utgjorde 17,000.

Riksdagen anser visserligen, att de statskommunala reservarbetena ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 433.

göra en lämplig form för beredande av hjälp åt arbetslösa, något som

också kommit till uttryck i gällande författning genom föreskriften, atti

statskommunala reservarbeten företrädesvis böra anordnas. Detta stadgande

får emellertid enligt riksdagens uppfattning icke givas en sådan

tolkning, att hjälpverksamheten på grund därav kommer att bedrivas på.

ett mindre ändamålsenligt sätt. De statskommunala reservarbetena torde

ofta i mindre utsträckning än de statliga vara lämpade att bedrivas vintertid

och komma därför i stor utsträckning till utförande på andra tider

av året. De äro också i mindre grad än de statliga ägnade att främja arbetskraftens

rörlighet och anpassning. Det begränsade hänvisningsområdet

vid statskommunala arbeten kan i tider, då arbetslösheten minskas,

föranleda, att redan påbörjade arbeten måste avvecklas, vilket i sin ordning

bör medföra försiktighet med igångsättande av mera omfattande

statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunna anpassas allt efter arbetslöshetens

växlande omfattning. Givetvis har arbetslöshetskommissionen,

innan medgivande lämnas till anordnande av statskommunalt reservarbete,

att beakta dylika synpunkter och att i första hand taga hänsyn till

att den statliga hjälpverksamheten över huvud vid varje särskild tidpunkt

bedrives på det sätt, som för dess syftemål är lämpligast. Vid sådant förhållande

har riksdagen icke ansett erforderligt, att 11 § i hjälpkungörelsen

ändras i enlighet med vad i motionerna I: 352 och II: 616 föreslagits.

Enligt de bestämmelser, som gällde intill ingången av löpande budgetår,

skulle statskommunala reservarbeten alltid utföras i vederbörande kommuns

regi. Jämlikt 1933 års riksdags beslut i ämnet bereddes möjlighet att

utföra allmänna vägarbeten såsom statskommunala reservarbeten jämväl

i vägstyrelses regi. Härom framhöll särskilda utskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 17, att erfarenheten givit vid handen, att åtskilliga

vägföretag till motverkande av arbetslösheten igångsatts och utförts i vägstyrelsernas

regi samt — i avvaktan å statsbidrag —- med finansiering genom

lån. En av orsakerna härtill syntes vara, att vissa vägföretag, särskilt

sådana som berörde flera kommuner, mindre lämpade sig för utförande

såsom statskommunala enligt dittills gällande grunder. I syfte att

utöka de för statskommunala arbeten tillgängliga arbetsobjekten och då

därjämte praktiska skäl kunde åberopas, hade särskilda utskottet funnit

lämpligt, att möjlighet öppnades för utförande även i vägstyrelses regi av

allmänna vägarbeten såsom statskommunala.

I det föregående har riksdagen påvisat vissa olägenheter, som i vissa

fall äro förenade med de statskommunala reservarbetena. Vad särskilt

angår dylika arbeten i vägstyrelses regi är att märka, att dessa understundom

måste utföras på betydande avstånd från reservarbetarnas bostadsorter.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, har det

förekommit, att särskilda förläggningar måst anordnas för dessa arbetare,.

vilka, ehuru de alltså ej kunnat bo i sina hem, icke kunnat komma i åtnjutande

av sådana särskilda ortstillägg, som i motsvarande fall kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 433.

utgå vid statliga reservarbeten. Härigenom försvåras möjligheterna att

vid dessa arbeten sysselsätta arbetslösa familjeförsörjare. De arbeten, örn

vilka här är fråga, kräva tillika en betydande tid att igångsätta och svårigheter

torde finnas att smidigt anpassa desamma efter arbetslöshetens

växlingar inom de till vägdistriktet hörande kommunerna. Olägenheterna

härav framträda givetvis framför allt i tider, då arbetstillfällena å öppna

arbetsmarknaden ökas. Riksdagen förutsätter, att arbetslöshetskommissionen

har sin uppmärksamhet riktad på nu angivna förhållanden.

Karenstid.

Enligt 13 § i hjälpkungörelsen må arbetslöshetshjälp endast tillkomma:

den, som på grund av arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar efter

det ansökan örn arbetslöshetshjälp gjorts, befunnits vara i behov därav.

I motionerna I: 352 och 11:616 har föreslagits, att vad sålunda föreskrivits

örn iakttagande av karenstid icke skall äga tillämpning, då någon, som

äger mottaga arbetslöshetshjälp, erhåller tillfälligt arbete för högst 18

(aderton) dagar eller på grund av sjukdom eller värnpliktstjänstgöring

eller särskild av arbetslöshetskommissionen meddelad föreskrift ej kan

komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp samt omedelbart efter arbetetseller

hindrets upphävande ånyo ansöker örn sådan hjälp.

I samma motioner har tillika hemställts, att arbetslöshetskommissionen

skulle, i fråga örn arbetslösa tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet årligen

regelbundet förekommer, och som ej äro föremål för avstängning enligt

14 §, eller då eljest särskilda omständigheter föreligga, äga föreskriva,

att arbetslöshetshjälp ej må utgå förrän efter viss längre karenstid eller

att för viss bestämd tid av året arbetslöshetshjälp överhuvud icke må

utgå.

Enligt av arbetslöshetskommissionen utfärdade råd och anvisningar rörande

hjälpverksamheten för arbetslösa skall vid tillfälliga arbeten, som

infalla under en understödsperiod, dagunderstöd ej utgå för de dagar, under

vilka arbete utförts. Huruvida och i vilken omfattning ny karenstidf

skall påfordras, skall prövas av vederbörande arbetslöshetskommitté från

fall till fall med hänsyn till inkomstens storlek och anställningstidens

längd. Ett dylikt efter de skiftande förhållandena smidigt anpassat förfarande,

som alltså kan äga rum inom ramen av gällande bestämmelser,

synes riksdagen lämpligare än en sådan anordning, som i motionerna

föreslagits och vilken för övrigt lätt torde kunna föranleda till dea

felaktiga uppfattningen, att vederbörande, som erhållit tillfälligt arbete,

äger ovillkorlig rätt att omedelbart efter arbetets avslutande åter erhålla

arbetslöshetshjälp. Riksdagen anser sig emellertid böra understryka, att

vid tillämpningen av den regel i fråga om karenstid efter tillfälligt arbete

i öppna marknaden, som sålunda är angiven i kommissionens råd och an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 433.

"visningar, så förfares, att möjligheterna för de arbetslösa — vare sig dessa

hro sysselsatta i reservarbete eller åtnjuta kontantunderstöd — att mottaga

sådant tillfälligt arbete underlättas.

Vad angår frågan örn längre karenstid för arbetare inom säsongbetonade

yrken m. m., har riksdagen icke i sakens nuvarande läge ansett sig

kunna överblicka konsekvenserna av en föreskrift härom och bar således

icke kunnat ansluta sig till motionerna i denna del. Riksdagen vill erinra

dels att behovsprövning skall i varje fall företagas, dels ock att arbetslöslietskommissionen

med tillämpning av 14 § i hjälpkungörelsen kan, där så

anses påkallat, från arbetslösbetshjälp avstänga sådana yrkesgrupper,

inom vilka arbetslösheten i allmänhet bar en säsongmässig karaktär, med

bibehållen möjlighet för kommissionen att, där så finnes motiverat, meddela

dispens från sådant avstängningsbeslut.

Erbjudet arbetes lämplighet.

I 15 § av gällande kungörelse stadgas, att erbjudet arbete på den öppna

arbetsmarknaden skall anses lämpligt under förutsättning, bland annat,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till

å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete, samt att det icke

hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder. Vad sålunda föreskrivits

angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å konflikt, som befunnits

strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal eller av

arbetslöshetskommissionen förklarats eljest vara av den särskilda beskaffenhet,

att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat, dock att inom

område, där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet allenast

för tid, intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må

hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten. Över

förklaring, som av arbetslöshetskommissionen meddelats angående beskaffenheten

av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller, må klagan

icke föras.

I motionerna I: 352 och II: 616 har hemställts dels örn föreskrift att erbjudet

arbete på den öppna arbetsmarknaden skall anses lämpligt, under

förutsättning att det ej föreligger uppenbart missförhållande mellan de

med arbetet förenade löneförmånerna och å arbetsorten förekommande avlöning

för sådant arbete, dels att riksdagen måtte uttala sig örn innebörden

av gällande bestämmelse angående anvisning av konfliktberört arbete

med beskrivande av olika slags konfliktsituationer, vilka enligt riksdagens

mening i regel måste rubriceras som tillskapade av okynne, dels

ock örn bestämmelse att klagan över arbetslöshetskommissionens beslut

i frågor rörande tillämpningen av förevarande paragraf överhuvud

ej må föras.

Enligt de för arbetslöshetsförsäkringen av årets riksdag antagna bestämmelserna

skall erbjudet arbete anses lämpligt, under förutsättning, bland

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 433.

annat, att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande

till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete. Denna

föreskrift överensstämmer således belt med motsvarande, för här ifrågavarande

hjälpverksamhet redan gällande bestämmelse. Som det är angeläget,

att likartade bestämmelser i förevarande hänseende gälla för olika

former av arbetslösbetshjälp, har riksdagen avslagit förenämnda motioner

i härovan först angiven del.

Vad sedan angår det i motionerna framställda förslaget, att riksdagen

skulle uttala sig örn innebörden av bestämmelsen angående anvisning av

konfliktberört arbete med beskrivande av olika slags konfliktsituationer,

vilka enligt riksdagens mening i regel måste rubriceras som tillskapade av

okynne, har riksdagen ansett, att större erfarenhet rörande tillämpningen av

gällande bestämmelser i ämnet, vilka trädde i kraft den 1 juli 1933, först

måste avvaktas, innan frågan örn lämpligheten och behövligheten av ett

dylikt uttalande kan upptagas till närmare prövning. Såvitt för riksdagen

är känt, hava hittills icke några svårigheter i nu ifrågavarande hänseende

förekommit.

Ej heller har riksdagen ansett sig böra bifalla det i motionerna föreslagna

fullföljdsförbudet. Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang

framhålla följande. Enligt kungörelsen örn hjälpverksamheten vid arbetslöshet

ankommer det på arbetslöshetskommissionen att förklara konflikt

vara av den särskilda beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran

icke förelegat. Motsvarande skyldighet skall för arbetslöshetsförsäkringens

del åligga socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna.

I fråga örn fullföljd av talan över de båda myndigheternas

beslut i dessa frågor gälla olika regler, i det att besvär över

arbetslöshetskommissionens beslut avgöres av Kungl. Majit i statsrådet

och besvär över socialstyrelsens beslut gå till regeringsrätten. Riksdagen

får erinra, att i propositionen nr 38 till innevarande års riksdag med förslag

till förordning örn erkända arbetslöshetskassor departementschefen

framhållit, att det torde få förutsättas, att Kungl. Majit före avgörandet

i statsrådet av dylikt ärende kommer att inhämta regeringsrättens yttrande.

Kon fliktdi rekt iven.

Vad andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 37 uttalat

angående konfliktdirektiven, bör enligt riksdagens mening äga tilllämpDing

jämväl beträffande den hjälpverksamhet, varom här är fråga.

Bosättning.

I 17 § av hjälpkungörelsen stadgas, bland annat, att den omständigheten

att sökanden är mantalsskriven inom annan kommun än den, diir ansökan

om arbetslöshetshjälp göres, icke utgör hinder för bifall till ansökningen.

Vägrar arbetslöshetskommitté arbetslöshetshjälp åt någon, som är man
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 433.

talsskriven i annan kommun, må enligt 18 § av samma kungörelse kommittén

hänvisa honom att söka dylik hjälp i den kommun, där han är mantalsskriven,

samt, efter av arbetslöshetskommissionen meddelat tillstånd»

tilldela honom understöd till bestridande av kostnaden för hans resa till

mantalsskrivningskommunen. Till sådant understöd utgår statsbidrag till

halva beloppet.

I propositionen har föreslagits dels att ovannämnda bestämmelser i kungörelsen

anknytas till hemortsrätten enligt fattigvårdslagen och ej såsom

för närvarande till mantalsskrivningen, dels ock att arbetslöshetskommissionen

skulle äga att — på grundval av från vederbörande kommuner

lämnade uppgifter örn antalet icke hemortsberättigade hjälpsökande

— vid bestämmandet av det antal arbetslösa, som vid varje tillfälle högst

må sysselsättas vid statliga eller statskommunala reservarbeten eller för

vilka statsbidrag till kontantunderstöd må beräknas, föreskriva, att visst

antal av dessa platser skall förbehållas arbetslösa, som icke äro hemmahörande

i kommunen men vistats där i regel minst sex månader och haft

anställning i kommunen av icke endast tillfällig art. Samtidigt skulle

arbetslöshetskommissionen äga bevilja förhöjt statsbidrag till de arbetslöner

vid statskommunala reservarbeten eller det kontantunderstöd, som

utbetalats till i kommunen icke hemortsberättigade personer.

I motionerna I: 352 och II: 616 har föreslagits, att såsom villkor för erhållande

av hjälp med förhöjt statsbidrag föreskrives uppehåll i vistelsekommunen

under minst ett år. Därjämte har i motionerna förordats, att

särskilda platser för i kommun icke hemmahörande arbetslösa allenast

böra beviljas de kommuner, som gjort framställning därom.

Såsom departementschefen framhållit, äro de föreslagna åtgärderna beträffande

icke hemortsberättigade personer att betrakta såsom en försöksanordning,

och givetvis bör vid åtgärdernas genomförande all nödig

försiktighet iakttagas. Riksdagen anser, att den arbetslöse i regel skall

hava vistats i kommunen under en tid av minst nio månader och tillika

under denna tid hava innehaft anställning av mera stadigvarande beskaffenhet.

Härigenom torde tillräckliga garantier mot missbruk hava skapats.

I fråga örn förslaget att särskilda platser för i kommun icke hemmahörande

allenast skulle beviljas kommuner, som gjort framställning därom,

åberopar riksdagen vad departementschefen anfört beträffande en

dylik föreskrift. Givetvis kommer det, såsom i socialdepartementets promemoria

framhållits, att stå vederbörande kommuner fritt att avgöra, om

de önska begagna sig av det antal platser för i kommunen icke hemmahörande

arbetslösa, som av arbetslöshetskommissionen beviljats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 433.

Familjeförsörjare.

Enligt 19 § i hjälpkungörelsen skall såsom familjeförsörjare anses den,

som har försörjningsskyldighet mot make eller barn eller adoptivbarn

under 16 år eller som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller

föräldrar eller adoptant.

I propositionen har föreslagits, att familjeförsörjarbegreppet skulle utformas

på sådant sätt, att den arbetslöse skall, oavsett örn det finnes barn,

anses såsom familjeförsörjare jämväl i förhållande till kvinna, vilken har

gemensam bostad med och sköter hushållet åt honom.

I motionerna 1:352 och 11:616 hava motionärerna uttalat en skiljaktig

uppfattning i fråga örn den sålunda föreslagna utvidgningen av familjeförsörjarbegreppet

och därvid närmare anfört följande:

»Förutom den omständigheten, att den arbetslöse delar bostad med en

kvinna, som sköter hans hushåll, ej behöver vara ett indicium för att

faktisk sammanlevnad föreligger och att mannen sålunda sörjer för, underhåll

åt kvinnan såsom åt en hustru, bör man ej bortse ifrån den skillnad,

som skapas i rättsligt hänseende genom ingående av äktenskap. Genom

äktenskap blir mannen primärt försörjningsskyldig gentemot hustrun.

Att på sätt som föreslagits i viss mån överflytta äktenskapets rättsverkningar

på ett utomäktenskapligt samliv utan att kräva någon som

helst garanti för att det i det särskilda fallet föreligger någon stadga i

fråga örn sammanlevnaden, synes oss ej tillrådligt. För det fall att de

sammanboende hava gemensamma minderåriga barn tillgodoses intresset

av att mannen bibehålies vid ekonomisk förmåga att sammanhålla de

hemmavarande genom möjligheten för den arbetslöse att för barnen uppbära

särskilt ortstillägg och dagunderstödsbelopp. Det må härjämte påpekas,

att det särskilda utskottet vid 1933 års riksdag ansett att betänkligheter

ej behövde hysas emot bestämmelserna örn familjeförsörjarbegreppet,

sådana de då utformades, med hänsyn därtill att den arbetslöse

anses såsom familjeförsörjare i förhållande till barn utom äktenskap.»

Enligt de av riksdagen för arbetslöshetsförsäkringen antagna bestämmelserna

skall såsom familjeförsörjare anses den, som har försörjningsskyldighet

mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller

som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar

eller adoptant.

Föreskrifterna örn vem som skall anses såsom familjeförsörjare böra

enligt riksdagens uppfattning vara likartade för alla former av arbetslöshetshjälp.

Med hänsyn härtill och under åberopande av vad i motionerna

I: 352 och II: 616 anförts samt 1933 års riksdags uttalande i ämnet får

riksdagen anmäla, att riksdagen avslagit de ändringsförslag, som beträffande

familjeförsörjarbegreppet framlagts i propositionen.

Statsbidrag till statskommunala reservarbelen.

Statsbidrag till statskommunalt reservarbete utgår enligt 35 § i hjälpkungörelsen

för varje kalendermånad med högst hälften av det belopp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 433.

som under månaden sammanlagt i arbetslöner utbetalats till de arbetslösa,

vilka vid företaget beretts arbete, men må, för varje arbetare och hel

arbetsdag räknat, utgöra högst hälften av den för orten fastställda reservarbetslönen,

dock högst 3 kronor.

Härjämte må statsbidrag beviljas att utgå med högst hälften av det belopp,

vartill kostnaderna för material, transporter och arbetsledning skäligen

kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna. Örn de verkliga kostnaderna

befinnas lägre än de sålunda beräknade, skall statsbidrag utgå

allenast med så stor del av de verkliga kostnaderna, som det beviljade

statsbidraget utgjort av de beräknade kostnaderna.

Till statskommunalt reservarbete, som avser nyanläggning, omläggning

eller förbättring av allmän väg, må, utan hinder av vad i första och andra

styckena stadgas, statsbidrag beviljas att utgå med tre fjärdedelar av det

belopp, vartill kostnaderna för själva vägarbetet skäligen kunna uppskattas

vid kostnadsberäkningarna. Örn de verkliga kostnaderna befinnaslägre

än de sålunda beräknade, skall statsbidrag utgå allenast med så stor

del av de verkliga kostnaderna, som det beviljade statsbidraget utgjort

av de beräknade kostnaderna.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må statsbidrag enligt Kungl. Majits

bestämmande utgå med högre belopp än som följer av vad ovan angivits;

är fråga örn sådant företag, som avses i tredje stycket, må bidrag efter

Kungl. Majits prövning jämväl utgå å kostnaden för marklösen m. m.

enligt de grunder, som angivas i § 3 mom. 3 av kungörelsen angående

statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m.

I propositionen har föreslagits, att arbetslöshetskommissionen måtte berättigas

att bestämma statsbidragets storlek även i de fall, som för närvarande

prövas av Kungl. Maj:t. Då fråga uppkommer örn statsbidrag

utöver 75 procent till sådana företag, som avse nyanläggning, omläggning

eller förbättring av allmän väg, skall dock enligt propositionen,

därest arbetslöshetskommissionen anser sig ej kunna följa den mening,

som i ärendet uttalats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, frågans avgörande

hänskjutas till Kungl. Majit, Den nuvarande maximeringen av

statsbidraget till reservarbetslönen till 3 kronor, för varje arbetare och

arbetsdag räknat, föreslås skola borttagas. Frågor örn statsbidrag till

marklösen borde enligt propositionen även i fortsättningen ankomma på

Kungl. Majit att avgöra.

Enligt Kungl. Majits förslag skulle, såsom ovan angivits, arbetslöshetskommissionen

i allmänhet berättigas att bestämma statsbidragets storlek

även i sådana fall, som för närvarande prövas av Kungl. Majit. Till stöd

för detta ändringsförslag har departementschefen i statsrådsprotokollet

framhållit, att för närvarande enahanda normer tillämpades av Kungl.

Majit vid behandling av besvär över arhetslöshetskommissionens beslut

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 433.

eller av frågor om högre statsbidrag än de normala och av kommissionen.

Ändringar i av kommissionen föreslagna procentsatser hade företagits av

Kungl. Majit endast i ett fåtal fall. Dessutom skulle det nu framlagda

ändringsförslaget medföra lättnad i administrativt hänseende och ett

snabbare avgörande av bidragsfrågorna.

Riksdagen får i avseende härå framhålla, att prövningen uppenbarligen

är av största vikt, särskilt då fråga är om bestämmande av statsbidrag

till hög procentsats. I dylika fall hör enligt riksdagens uppfattning avgörandet

alltjämt tillkomma Kungl. Majit, som bättre än arbetslöshetskommissionen

kan överblicka bela den av staten för arbetslöshetens motverkande

och för beredande av hjälp åt skattetyngda kommuner utövade

verksamheten. Som ytterligare skäl för denna riksdagens ståndpunkt kan

för övrigt åberopas, att jämväl enligt det i förevarande proposition framlagda

förslaget Kungl. Majit i vissa fall alltjämt skulle hava att pröva

och avgöra frågor örn statsbidrag till statskommunala reservarbeten. På

grund av det sålunda anförda har riksdagen ansett, att avgörandet i frågor

örn statsbidrag utöver 75 procent alltjämt bör tillkomma Kungl.

Majit.

Emot förslaget örn borttagande av den nuvarande maximeringen av

statsbidraget till 3 kronor, för varje arbetare och arbetsdag räknat, har

riksdagen ej funnit anledning till erinran.

Arbetslöshetskommissionens kontroll.

Enligt 38 § i hjälpkungörelsen åligger det arbetslöshetskommissionen att

övervaka verksamheten vid de statskommunala reservarhetena, varvid

särskilt bör tillses, att statsmedel icke användas i större utsträckning än

hjälpbehovet kräver. Kommissionen må, om landsting, kommun eller

vägstyrelse underlåter att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kommissionen

meddelat, eller anledning eljest därtill föreligger, besluta, att

statsbidrag icke vidare eller endast i minskad omfattning skall utgå.

I 47 § meddelas motsvarande bestämmelser beträffande dagunderstödsverksamheten.

I de likalydande motionerna Ii 109 och lii 169 har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn föranstaltande av

skärpt kontroll över tillämpningen genom statens och kommunernas organ

av regler gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

I motionerna Ii 352 och lii 616 har föreslagits, att i hjälpkungörelsen införes

dels en allmän föreskrift, enligt vilken arbetslöshetskommissionen

äger övervaka att såväl av kommissionen meddelade anvisningar och råd

som hjälpkungörelsens föreskrifter i övrigt efterlevas, dels ock bestämmelser,

enligt vilka arbetslöshetskommissionen skulle hava att i samband med

prövning av fråga örn statsbidrag tillse att av kommunen även utan

statsunderstöd bedriven hjälpverksamhet anordnas på sätt, som överensstämmer

med de i hjälpkungörelsen lämnade anvisningarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagen skrivelse Nr 433.

Under åberopande av de i motionerna 1:109 och 352 samt II: 169 och

''816 anförda skälen får riksdagen anhålla örn föranstaltande av skärpt kontroll

över tillämpningen genom statens och kommunernas organ av regler

gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Kiksdagen vill i samband

härmed framhålla angelägenheten av, att de kontrollerande organen jämväl

utöva rådgivande verksamhet.

Vad i motionerna 1:352 och 11:616 i övrigt yrkats i ovan angivna delar

har icke föranlett någon riksdagens åtgärd.

Statsbidrag till under stödsverksamhet.

Enligt 40 § i hjälpkungörelsen utgår statsbidrag till dagunderstöd, där

ej omständigheterna prövas föranleda lägre bidrag, för envar arbetslös

.med hälften av det honom tilldelade understödet, dock högst med

1 krona 50 öre per dag för man och hustru tillhopa;

1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år;

60 öre per dag för ensam person, som fyllt 16 men ej 18 år; samt

30 öre per dag för varje inom eller utom äktenskap fött barn.

Då särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att

statsbidraget må utgå med större andel av dagunderstödet än nyss sagts.

I propositionen har föreslagits, dels att maximibeloppet 1 krona 50 öre

per dag måtte utgå ej blott för man och hustru tillhopa utan även till en:sam

person, som är att betrakta såsom familjeförsörjare i förhållande till

kvinna, vilken har gemensam bostad med och sköter hushållet åt honom,

• eller som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar

eller adoptant, dels ock att arbetslöshetskommissionen berättigas att bestämma

statsbidragets storlek även i fall, som för närvarande prövas av

Kungl. Maj:t.

I motionerna 1:352 och 11:616 har föreslagits, att statsbidrag till dagunderstöd

må utgå med högst 1 krona 50 öre per dag, förutom till man

och hustru, jämväl till ensam person, som lever i gemensamt bo med föräldrar

eller adoptant, vilken eller vilka han huvudsakligen underhåller.

Motionärerna biträda Kungl. Maj:ts förslag örn bemyndigande för arbetslöshetskommissionen

att besluta örn förhöjda statsbidrag men föreslå

samtidigt att en anmärkning måtte göras från riksdagens sida till fromma

för en effektivare gallring av de kommuner, som kunna komma i fråga

med förhöjda statsbidrag.

Under hänvisning till vad riksdagen i det föregående anfört i fråga örn

familjeförsörjarbegreppet får riksdagen anmäla, att riksdagen beslutat,

att maximibeloppet 1 krona 50 öre per dag må, såsom i motionerna I: 352

och 11:616 föreslagits, utgå, förutom till man och hustru, jämväl till ensam

person, som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller

föräldrar eller adoptant.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 433.

17

I enlighet med vad riksdagen framhållit i fråga örn statsbidrag till

statskommunala reservarbeten har riksdagen ansett, att avgörandet i

frågor örn statsbidrag utöver 75 procent alltjämt bör tillkomma Kungl.

Maj: t.

Dagunderstöds maximibelopp.

I 44 § av hjälpkungörelsen föreskrives, att dagunderstöd icke må utgå

med högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av den lägsta grovarbetarlön,

för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas,

med beaktande jämväl av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk.

Under tid, då arbetslös åtnjuter bidrag från arbetslöshetskassa eller arbetsgivare

eller eljest i anledning av arbetslösheten är lagligen berättigad

till regelbundet utgående understöd, må dagunderstöd till honom utgå

med högst så stort belopp, att detsamma jämte sådant bidrag eller understöd

uppgår till två tredjedelar av grovarbetarlönen.

I överensstämmelse med en av arbetslöshetskommissionen gjord framställning

har i propositionen föreslagits, att uttrycklig bestämmelse införes

i hjälpkungörelsen örn rätt för arbetslöshetskommissionen att begränsa

dagunderstöd till visst maximibelopp, dock högst Vs av ortens

grovarbetarlön. Vidare har i propositionen framhållits, att, därest

arbetslöshetsförsäkring genomföres på grundval av det i propositionen

nr 38 till innevarande års riksdag framlagda förslaget, förbud syntes

böra stadgas mot utgivande av dagunderstöd med statsbidrag under tid,

då den arbetslöse åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

Vad i propositionen i förevarande avseende föreslagits har riksdagen

funnit sig böra bifalla.

Anslagsbehovet under budgetåret 1934/1935.

De av Kungl. Maj:t verkställda beräkningarna av de anslag, varom i

förevarande proposition är fråga, hava icke givit riksdagen anledning

till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen — som i särskild

skrivelse kommer att meddela sitt beslut beträffande sättet för täckande

av det för statliga och statskommunala reservarbeten beslutade

anslaget — anmäla,

I:o) att riksdagen

dels under femte huvudtiteln till bekämpande av arbetslösheten för

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 14 sami. Nr 433.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Riksdagens skrivelse Nr 433.

budgetåret 1934/1935 anvisat ett extra reservationsanslag av 9,000,000 kronor;
dels

ock till statliga oell statskommunala reservarbeten för budgetåret

1934/1935 anvisat ett extra reservationsanslag av 46,000,000 kronor;

II:o) att riksdagen godkänt de i propositionen förordade ändringarna

i grunderna för ifrågavarande båda anslags användning, dock med iakttagande

av vad riksdagen i särskilda hänseenden ovan anfört; samt

lilio) att riksdagen, med bifall till motionerna 1:109 och II: 269 samt

i anledning av motionerna 1:352 och 11:616 i nu ifrågavarande hänseende,

beslutat hos Kungl. Majit anhålla örn föranstaltande av skärpt kontroll

över tillämpningen genom statens och kommunernas organ av regler

gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

Stockholm den 19 juni 1934.

Med undersåtlig vördnad.

841904. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.