Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet, statliga och stat skommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1935-06-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1935:371, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet, statliga och stat skommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 871.

5

Nr 371.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1935.

Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1935.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission,

kontantunderstödsverksamhet, statliga och

stat skommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen

väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 153.)

Till KONUNGEN.

I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1935 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936

har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkterna 18—20, av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma

dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

nämnda budgetår beräkna

dels till statens arbetslöshetskommission ett förslagsanslag av 1,400,000

kronor,

dels till kontantunderstödsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av

2,600,000 kronor,

dels ock till statliga och statskommunala reservarbeten ett reservationsanslag

av 31,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 5 april 1935

dagtecknad proposition, nr 232, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att

dels till statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1935/1936 anvisa

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;

dels till kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår anvisa

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor;

dels till statliga och statskommunala reservarbeten för samma budgetår anvisa

ett reservationsanslag av 32,000,000 kronor;

dels föreskriva, att uppkommande reservationer å de för budgetåret 1934/

1935 anvisade reservationsanslagen till bekämpande av arbetslösheten och till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 371.

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten skola överföras till

reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m.;

dels medgiva, att, i den mån sistnämnda anslag icke tages i anspråk för därmed

avsett ändamål, detsamma må av Kungl. Maj :t disponeras för bestridande

av kostnader för statliga och statskommunala reservarbeten;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade grunderna för användningen

av reservationsanslagen till kontantunderstödsverksamhet m. m.

samt till statliga och statskommunala reservarbeten.

I samband med Kungl. Maj :ts förenämnda proposition har riksdagen till behandling

förehaft, bland andra, följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, I: 341 och II: 621, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn tillägg till

31 § i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 434 av den 30 juni 1934 av innebörd, att

reservarbetare medgivas rätt att på bekostnad av statsverket besöka hemorten

i enlighet med vad i motionerna anförts;

dels två likalydande motioner, 1: 342 och II: 624, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta,

att åtgärder skola vidtagas i syfte att underlätta arbetslösas överförande

till arbetsområden, där behov av arbetskraft förefinnes;

att hittills vidtagna åtgärder för att bereda arbetslös ungdom sysselsättning

inom jordbruket fullföljas och utvidgas;

att statskommunala arbeten under angivna förutsättningar fortfarande må

utföras i vägstyrelses regi; samt

att kontrollverksamheten i enlighet med förut av riksdagen gjorda uttalanden

skall skärpas, så att missbruk av arbetslöshetshjälpen förhindras;

dels två likalydande motioner I: 343 och II: 626, vari hemställts, att riksdagen

i samband med anvisande av anslag under femte huvudtiteln till bekämpande

av arbetslösheten ville beakta i motionerna framförda synpunkter och i

övrigt besluta sådana direktiv för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid arbetslöshet, som framgå av den ändrade författningstext, som

jämte motsvarande bestämmelser av nu gällande kungörelse intagits i motionerna;
dels

en motion, II: 408, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

arbetslöshetskommissionen, i den omfattning kommissionen kan finna erforderligt,

länsvis anordnar praktiska yrkeskurser för arbetslösa i åldrarna 16—25

år; samt att de härför erforderliga medlen få bestridas ur anslaget till statliga

och statskommunala reservarbeten;

dels en motion, II: 620, vari hemställts, att riksdagen ville medgiva, att kontantunderstödet

(dagunderstöd) till i hamnkommunerna icke hemortsberättigade

sjömän helt måtte bestridas av statsmedel;

dels en motion, II: 622, vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit

hemställa örn skyndsam utredning angående icke hemortsberättigade ur synpunkten

av antal, förekomst m. m. med aktgivande på därav betingad relation

till gällande hjälp direktiv;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 371.

7

dels ock en motion, II: 629, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Maj:ts propositioner rörande anslagen till bekämpande av arbetslösheten

måtte uttala sig för att åtgärder, i den mån detta är möjligt och lämpligt,

vidtoges av respektive myndigheter för att de önskemål, som i motionen

berörts, i största möjliga mån bleve tillgodosedda.

Den statskommunala reservarbetslinjen.

Hjälpverksamheten bör enligt 11 § i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434)

angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, så långt

ske kan, inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa. Därvid

böra statskommunala reservarbeten företrädesvis anordnas.

I 20 § 2 st. föreskrives, att statskommunala reservarbeten bedrivas i landstings,

kommuns eller vägstyrelses regi.

Därjämte stadgas i 36 §, bland annat, att statsbidrag till statskommunala reservarbeten

må beviljas med högst hälften av det belopp, vartill kostnaderna

för material, transporter och arbetsledning skäligen kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må dock statsbidrag,

som enligt 36 § kan i olika hänseenden beviljas till statskommunala reservarbeten,

utgå med högre belopp än i paragrafen föreskrivits (36 § 5 st.).

I propositionen har departementschefen förordat sådan ändring av gällande

bestämmelser, att statskommunala reservarbeten icke längre må utföras i vägstyrelses

regi.

I motionerna 1:342 och II: 624 bar hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att statskommunala arbeten fortfarande finge utföras i vägstyrelses regi.

Vidare bar i motionerna 1:343 och 11:626 hemställts, att stadgandet örn

företräde för statskommunala reservarbeten måtte utgå, att maximeringen av

statsbidraget till materialkostnader måtte sänkas från 50 till 40 procent samt

att möjligheten att erhålla statsbidrag till statskommunala reservarbeten med

högre belopp, än i 36 § bjälpkungörelsen föreskrives, måtte borttagas.

I det till 1933 års riksdag avgivna, av riksdagen godkända utlåtandet nr 17

framhöll särskilda utskottet, att man borde eftersträva att i största möjliga utsträckning

bereda sysselsättning genom statskommunala arbeten. Enligt särskilda

utskottets uppfattning utgjorde de statskommunala arbetena en särskilt

lämplig form för hjälp åt arbetslösa. De innebure framför de statliga reservarbetena

den fördelen, att arbetarna i större utsträckning kunde förbliva i sina

hemorter och därigenom lättare uppehålla förbindelsen med den normala arbetsmarknaden.

Vidare minskades statens kostnader för hjälpverksamheten, samtidigt

som det kommunala intresset engagerades såväl ekonomiskt som för arbetenas

övervakande och rationella ledning. Ett starkare anlitande av de

statskommunala arbetena innebure tillika en decentralisation av ledningen, som

vid en väsentlig utökning av arbetslinjen i och för sig vore önskvärd. Ofta

vore det också lättare beträffande de kommunala arbetena att finna arbetsuppgifter

av ur olika synpunkter lämplig beskaffenhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 371.

Emellertid anförde 1934 års riksdag i anledning av vad som föreslagits i

väckta motioner (1:352 och 11:616) beträffande de statskommunala arbetena

bland annat följande.

Riksdagen ansåge visserligen, att de statskommunala reservarbetena utgjorde

en lämplig form för beredande av hjälp åt arbetslösa, något som också kommit

till uttryck i gällande författning genom föreskriften, att statskommunala reservarbeten

företrädesvis borde anordnas. Detta stadgande finge emellertid

enligt riksdagens uppfattning icke givas en sådan tolkning, att hjälpverksamheten

på grund därav bomme att bedrivas på ett mindre ändamålsenligt sätt.

De statskommunala reservarbetena syntes ofta i mindre utsträckning än de statliga

vara lämpade att bedrivas vintertid och komme därför i stor utsträckning

till utförande på andra tider av året. De vore också i mindre grad än de statliga

ägnade att främja arbetskraftens rörlighet och anpassning. Det begränsade

bänvisningsområdet vid statskommunala arbeten kunde i tider, då arbetslösheten

minskade, föranleda, att redan påbörjade arbeten måste avvecklas,

vilket i sin ordning borde medföra försiktighet med igångsättande av mera omfattande

statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunde anpassas allt

efter arbetslöshetens växlande omfattning. Givetvis hade arbetslöshetskommissionen,

innan medgivande lämnades till anordnande av statskommunalt reservarbete,

att beakta dylika synpunkter och att i första hand taga hänsyn

till att den statliga hjälpverksamheten överhuvud vid varje särskild tidpunkt

bedreves på det sätt, som för dess syftemål vore lämpligast.

Av det anförda framgar, att stadgandet örn företrädesrätt för de statskoinmunala

reservarbetena bör så tolkas, att hjälpverksamhetens ändamålsenlighet

icke äventyras. Redan avfattningen av 11 § hjälpkungörelsen tyder härpå.

Härtill kommer emellertid det förtydligande uttalande, som gjordes av föregående

års riksdag och som här ovan återgivits.

Riksdagen har salunda den uppfattningen, att arbetslöshetskommissionen vid

disponerandet av de medel, riksdagen beviljat till reservarbeten, äger möjlighet

att inom ramen av gällande bestämmelser företaga den avvägning mellan statliga

och statskommunala reservarbeten, som påkallas av arbetslöshetssituationen

och utvecklingen a arbetsmarknaden. Vid sådant förhållande och då riksdagen

förutsätter, att endast sådana arbetsföretag medgivas såsom statskommunala

reservarbeten, som ur arbetslöshetssynpunkt befinnas ändamålsenliga, har riksdagen

ansett, att gällande bestämmelser icke lägga hinder i vägen, då det gäller

att bemästra de olägenheter, som de statskommunala reservarbetena enligt

motionerna 1:343 och 11:626 skulle vara behäftade med. I detta sammanhang

har riksdagen endast gentemot den uppfattning, som kommit till uttryck

i nämnda motioner och enligt vilken en tendens skulle föreligga att överföra

arbetsobjekt från den öppna arbetsmarknaden till reservarbeten, velat framhålla,

att enligt vedertagna principer vid urvalet av reservarbetsobjekt undvikits att

såsom reservarbeten anordna arbeten av beskaffenhet att böra under den närmaste

framtiden utföras å öppna marknaden. Riksdagen är övertygad örn att

arbetslöshetskommissionen alltjämt tillser, att urvalet av såväl statskommunala

som statliga reservarbeten sker i enlighet härmed. Av det anförda framgår

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 871.

9

sålunda, att riksdagen icke ansett skäl föreligga för vidtagande av den ändring

av 11 § i hjälpkungörelsen, som föreslagits i motionerna I: 343 och II: 626.

I nämnda motioner har därjämte, såsom förut framhållits, hemställts örn sänkning

av maximigränsen för statsbidrag till materialkostnader samt örn borttagande

av möjligheten att erhålla statsbidrag till statskommunala reservarbeten

med högre belopp, än som enligt de allmänna reglerna i 36 § hjälpkungörelsen

må utgå. Då av motionerna framgår, att jämväl dessa yrkanden framställts i

syfte att begränsa den statskommunala reservarbetslinjen, har riksdagen ansett

lämpligt att i detta sammanhang upptaga desamma till behandling.

Riksdagen har emellertid ansett sig icke böra bifalla de yrkanden, som i

dessa hänseenden framställts. Dock förutsätter riksdagen, att arbetslöshetskommissionen,

vad statsbidag till materialkostnader beträffar, tillser, att särskilt

materialkrävande arbeten, där så utan eftersättande av behöriga arbetslöshetssynpunkter

kan ske, i görligaste mån undvikas.

Vad härefter angår frågan örn statskommunala reservarbeten i vägstyrelses

regi, har riksdagen, örn ock med viss tvekan, funnit gällande bestämmelser

härom kunna bibehållas. Riksdagen har därvid utgått ifrån, att arbetslöshetskommissionen,

med beaktande av vad här ovan anförts beträffande statskommunala

reservarbeten i allmänhet, vakar över att dessa arbeten uppfylla de

krav, som ur arbetslöshetssynpunkt kunna ställas å desamma.

Ortstillägg.

Jämlikt 30 § hjälpkungörelsen äger kommun, då familjeförsörjare hänvisats till

statligt reservarbete å ort med lägre reservarbetslön än den, som är gällande

för hänvisningskommunen, bestämma, att till denne familjeförsörjare skall utgå

särskilt s. k. ortstillägg, därest någon, i förhållande till vilken den hänvisade

är att anse såsom familjeförsörjare, befinnes vara i behov av understöd. Sådant

ortstillägg får icke överstiga skillnaden mellan reservarbetslönen för hänvisningskommunen

och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres, och

må, då fråga är örn ogift person, som har försörjningsskyldighet mot barn eller

adoptivbarn, utgå med högst det belopp, som skulle hava utbetalats för barnet

vid kontantunderstödsverksamhet i hänvisningskommunen (s. k. begränsat ortstillägg)

.

Ortstillägg utbetalas till den behövande genom arbetslöshetskommissionens

försorg och återgäldas månadsvis av hänvisningskommunen. För hårt skattetyngd

kommun med omfattande arbetslöshet äger kommissionen på ansökan

helt eller delvis meddela befrielse från återbetalningsskyldighet.

I skrivelse till Kungl. Majit har arbetslöshetskommissionen framlagt förslag

rörande ändring av grunderna för bestämmande av ortstillägg åt familjeförsörjare.

Kommissionen har vidare föreslagit, att kommissionen måtte erhålla befogenhet

att även i andra fall än då det gällde hårt skattetyngda kommuner med

omfattande arbetslöshet medgiva statsbidrag, vilket därvid lämpligen borde

beräknas på samma sätt som till annan hjälpverksamhet inom kommunen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 871.

Departementschefen har avstyrkt den föreslagna omläggningen av grunderna

för ortstilläggens bestämmande. Mot förslaget örn jämkning i grunderna

för statsbidragets utgående har departementschefen däremot intet haft att

erinra.

I motionerna 1:343 och 11:626 har förordats, att direktiven i fråga örn

ortstilläggen måtte utformas på sätt arbetslöshetskommissionen föreslagit. I

enlighet härmed har beträffande ortstillägg till familjeförsörjare föreslagits, att

i 30 § hjälpkungörelsen måtte införas den bestämmelsen, att sådant tillägg må

efter prövning bestämmas till högst storleken av det belopp, som svarar mot

dagunderstöd åt hustru och hemmavarande minderåriga barn eller föräldrar

(adoptant), varvid dagunderstödsbeloppet till hustru eller föräldrar räknas

såsom understöd till ensamstående person, dock att ortstillägget i intet fall

må överstiga skillnaden mellan reservarbetslönen inom den hänvisande kommunen

och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres.

Den motionsvis ifrågasatta ändringen av grunderna för ortstilläggens bestämmande

har motiverats med att nämnda grunder borde så avvägas, att de

skapade ett eget intresse för kommunerna att ersätta kontantunderstöden med

hänvisning till statligt reservarbete.

Jämväl riksdagen har funnit gällande bestämmelser örn ortstillägg till familjeförsörjare

i viss mån otillfredsställande. Riksdagen syftar härvid på det

förhållandet, att kommun, där arbetslösheten och skattebördan icke nått den

storlek, att statsbidrag kan erhallas till ortstillägg, i realiteten åsamkas högre

kostnader vid hänvisning av arbetslösa till reservarbete än vid samma arbetslösas

bispringande genom dagunderstöd.

Den föreslagna omläggningen av grunderna för ortstilläggens bestämmande

medför emellertid enligt riksdagens förmenande den olägenheten, att minskningen

av ortstilläggen i vissa fall kommer att drabba den arbetslöses familj. Då

riksdagen i likhet med departementschefen ansett, att familjen bör ställas i

något gynnsammare läge, då den arbetslöse utför arbete än då hjälpen lämnas

i form av understöd, har riksdagen icke kunnat vidtaga en minskning i de belopp,

som för närvarande må utgå.

Då det sålunda gällt att finna en lösning av förevarande spörsmål, som

å ena sidan skapade eller i varje fall icke minskade kommunernas intresse av

att ersätta kontantunderstöden med hänvisning till statligt reservarbete, men

å andra sidan icke medförde minskning av de ortstillägg, som enligt gällande

bestämmelser må tilldelas de arbetslösa, har riksdagen stannat för arbetslöshetskommissionens,

av departementschefen tillstyrkta förslag örn uppmjukning

av grunderna för statsbidrag till ortstillägg. Örn nämligen kommissionen gives

möjlighet att medgiva statsbidrag, beräknat på samma sätt som till annan

hjälpverksamhet inom vederbörande kommun, synes det framförda önskemålet

att stimulera kommunernas intresse kunna uppnås samtidigt som den förmån

för den arbetslöses familj, som ligger i ortstilläggens bibehållande vid

nuvarande belopp, icke beskäres.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr S71.

11

Av det anförda framgår sålunda, att riksdagen funnit sig böra bifalla det

av departementschefen förordade förslaget örn jämkning av grunderna för

statsbidrag till ortstillägg.

Icke hemortsberättigade arbetslösa.

Departementschefen har förordat den jämkningen av gällande bestämmelser,

att staten i fråga örn unga arbetslösa, som genom vistelsekommunen erhålla

hänvisning till statliga arbetsläger, skulle bestrida hela kostnaden för vistelsen

vid arbetslägren.

I motionen II: 620 har hemställts, att riksdagen ville medgiva, att dagunderstödet

till i hamnkommunerna icke hemortsberättigade sjömän måtte helt

bestridas av statsmedel.

Vidare har i motionen 11:622 yrkats, att riksdagen ville hos Kungl. Majit

hemställa örn skyndsam utredning angående icke hemortsberättigade ur synpunkten

av antal, förekomst m. m. med aktgivande på därav betingad relation

till gällande hjälp direktiv.

Det torde vara allmänt känt, att svårigheter yppat sig för unga arbetslösa,

som saknat hemortsrätt i vistelsekommunen, att av denna utverka hjälp i

form av hänvisning till arbetsläger. Anledningen härtill torde vara att söka

i de kostnader, som dylik hänvisning medför för vistelsekommunen. Att i

möjligaste mån råda bot på detta missförhållande har synts riksdagen vara

ett önskemål, som är värt allt beaktande. Riksdagen har därför i likhet med

departementschefen ansett, att den jämkningen i gällande regler bör vidtagas,

att staten i fråga om unga arbetslösa, som genom vistelsekommunen erhålla

hänvisning till statliga arbetsläger, åtager sig att bestrida hela kostnaden

för vistelsen vid arbetslägren.

I motionen II: 620 har upptagits en fråga, som jämväl behandlas i förevarande

proposition, nämligen frågan örn statens bestridande av hela kostnaden

för dagunderstöd åt arbetslösa, icke hemortsberättigade sjömän. Av statsrådsprotokollet

framgår, att arbetslöshetskommissionen, som avgivit yttrande

i ärendet, ansett sig icke kunna tillstyrka en sådan anordning, att hela dagunderstödet

skulle ersättas kommunerna av statsmedel. Däremot hade kommissionen

intet att erinra mot att statsbidrag till arbetslösa sjömän utginge —

därest motiv härför kunde anses föreligga — efter förmånligare grunder än

till andra arbetslösa. En dylik anordning kunde emellertid träffas inom ramen

av nu gällande bestämmelser. Med hänsyn till vad kommissionen sålunda

anfört, har departementschefen ansett sig icke böra påkalla någon ändring i

förevarande hänseende.

Såsom i motionen framhålles, hava kommunerna icke visat benägenhet att i

större utsträckning vidtaga åtgärder för att bispringa icke hemortsberättigade

arbetslösa. Anledningarna härtill kunna vara flera. En väsentlig orsak till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 371.

berörda förhållande är nog att söka däri, att kommunerna ansett sig icke hava

rad att betala å dem belöpande andel av kostnaderna för ifrågavarande hjälp.

Vad de arbetslösa, icke hemortsberättigade sjömännen angår, har det synts

riksdagen med fog kunna göras gällande, att formerna för dagunderstöds utgående

borde så ändras, att de olika kommunernas ekonomi icke bleve avgörande

för örn de arbetslösa sjömännen skulle erhålla understöd eller icke. Beaktas

bör nämligen, att sjömännen för erhållande av arbete tvingas att uppsöka

hamnstäderna. Huruvida en förbättring i hjälpen för de arbetslösa sjömännen

bör eftersträvas pa sätt, motionen angivit, eller möjligen på andra vägar, har

riksdagen icke kunnat taga ställning till. Riksdagen förutsätter emellertid, att

Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad å berörda förhållanden och vidtager

de åtgärder, som befinnas erforderliga.

I motionen 11:622 har berörts ett problem av betydande socialt intresse.

Det torde icke kunna förnekas, att en undersökning av det i motionen åsyftade

arbetslöshetsklientelet — de icke hemortsberättigade, främst yngre arbetslösa

— är av vikt ur flera synpunkter, icke minst ur den, som riksdagen i detta sammanhang

har anledning att uppehålla sig vid, nämligen arbetslöshetssynpunkten.

Vetskapen örn detta klientels beskaffenhet torde vara en förutsättning

för vidtagandet av lämpliga åtgärder i syfte att införliva de arbetslösa, varom

här är fråga, med arbetslivet. Riksdagen får sålunda hos Kungl. Majit hemställa

örn undersökning i de hänseenden, som i motionen berörts. De i motionen

angivna allmänna riktlinjerna rörande planläggningen av en sådan undersökning

böra härvid övervägas.

Rätt för reservarbetare att på bekostnad av statsverket besöka hemorten.

Enligt 31 § hjälpkungörelsen skall nödig kostnad för den arbetslöses resa

till arbetsplats, dit han hänvisats, ersättas av statsmedel.

När särskilda omständigheter därtill föranleda, må enligt arbetslöshetskommissionens

bestämmande ersättning av statsmedel utgå jämväl för den arbetslöses

hemresa.

I motionerna I: 341 och lii 621 har yrkats, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn tillägg till 31 § i hjälpkungörelsen av

innebörd, att reservarbetare medgivas rätt att på bekostnad av statsverket besöka

hemorten, gifta reservarbetare förslagsvis en gång var tredje månad

och ogifta reservarbetare förslagsvis en gång var sjätte månad.

Enligt gällande bestämmelser äger arbetslöshetskommissionen, när särskilda

omständigheter därtill föranleda, medgiva ersättning av statsmedel för arbetslösas

hemresa. De fall, då sådan ersättning utgår, hava av kommissionen fixerats

till hemresa vid anställningens upphörande på grund av kommissionens

beslut, vid inställelse till värnpliktstjänstgöring samt vid hemsändning på

grund av olycksfall eller sjukdom, otvetydigt ådragen efter ankomsten till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr S71.

13

arbetsplatsen. Vidare ersättes resa till den nya anställningsorten, om genom

intyg enligt fastställt formulär kan styrkas, att mera stadigvarande anställning

på den öppna marknaden erhållits, medan arbetaren ännu var sysselsatt

vid statligt reservarbete.

Den i motionerna I: 341 och II: 621 föreslagna utvidgningen av rätten till

ersättning för hemresa har riksdagen icke kunnat bifalla. Det torde enligt

riksdagens förmenande av praktiska skäl icke vara möjligt att utan avsevärda

olägenheter för arbetets bedrivande å arbetsplatserna medgiva periodiskt återkommande

resor till hemorten.

I detta sammanhang har riksdagen emellertid velat framhålla en synpunkt,

som visserligen icke kommit till uttryck i förevarande motioner, men som enligt

riksdagens uppfattning torde förtjäna beaktande. Riksdagen syftar härvid

på möjligheten att utvidga de fall, då reseersättning medgives, till att omfatta

resa till arbetsgivare, som i vederbörlig ordning anmält sig vara i behov av

arbetskraft, men först önskar komma i personlig kontakt med den arbetssökande.

Såsom förut nämnts, ersättes resa till ny anställningsort, om genom

intyg styrkes, att mera stadigvarande anställning erhållits. Sådant intyg torde

icke vara lätt att uppbringa, örn icke arbetsgivaren, då den arbetslöse är

för honom okänd, beretts tillfälle att sammanträffa med denne. Därest reseersättning

till den eventuellt blivande anställningsorten kunde utgå även i dessa

fall, skulle detta säkerligen främja övergången från reservarbete till arbete

i öppna marknaden. Riksdagen förutsätter därför, att arbetslöshetskommissionen

har sin uppmärksamhet riktad å den möjlighet, riksdagen här antytt, samt,

för den händelse betryggande garantier mot missbruk kunna erhållas, vidtager

de åtgärder, som i förevarande hänseende befinnas påkallade och som gällande

bestämmelser i ämnet giva utrymme åt.

Arb etslöshetsko mmissionens kontroll.

Enligt 38 § hjälpkungörelsen åligger det arbetslöshetskommissionen att

övervaka verksamheten vid de statskommunala reservarbetena, varvid särskilt

bör tillses, att statsmedel icke användas i större utsträckning än hjälpbehovet

kräver. Kommissionen må, örn landsting, kommun eller vägstyrelse underlåter

att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kommissionen meddelat,

eller anledning eljest därtill föreligger, besluta, att statsbidrag icke vidare eller

endast i minskad omfattning skall utgå.

I 47 § meddelas motsvarande bestämmelser beträffande dagunderstödsverksamheten.

Föregående års riksdag anhöll hos Kungl. Maj:t (skriv, nr 433) örn föranstaltande

av skärpt kontroll över tillämpningen genom statens och kommunernas

organ av regler gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. I samband

härmed betonade riksdagen angelägenheten av att de kontrollerande organen

jämväl utövade rådgivande verksamhet.

Departementschefen har framhållit, att arbetslöshetskommissionens redogörelse

utvisade, att åtgärder för uppnående av en mera effektiv kontroll över

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 371.

arbetslöshetskommittéernas verksamhet i vissa avseenden vidtagits, varjämte

kommissionen i sin allmänt övervakande och rådgivande verksamhet på olika

vägar sökt tillgodose det av riksdagen angivna syftet. Anledning förelåge

sålunda icke att påkalla riksdagens medverkan till ytterligare åtgärder i

saken.

I motionerna I: 342 och II: 624 har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att kontrollverksamheten i enlighet med förut av riksdagen gjorda uttalanden

måtte skärpas, så att missbruk av arbetslöshetshjälpen förhindrades.

Vidare har i motionerna 1:343 och II: 626 hemställts, att i motionerna framförda

synpunkter rörande kontrollen över tillämpningen av gällande regler för

hjälpverksamheten måtte beaktas.

I likhet med departementschefen har riksdagen funnit, att den av arbetslöshetskommissionen

lämnade, i statsrådsprotokollet återgivna redogörelsen utvisar,

att åtgärder för uppnående av en mera effektiv kontroll över arbetslöshetskommittéernas

verksamhet i olika avseenden vidtagits samt att kommissionen

i sin allmänt övervakande och rådgivande verksamhet på olika vägar sökt tillgodose

det av riksdagen angivna syftet.

Riksdagen har icke varit omedveten örn att stora svårigheter måste övervinnas,

da det gäller att åstadkomma en effektiv kontroll. Angeläget är emellertid,

att arbetslöshetskommissionens verksamhet i denna del utövas med oförminskad

skärpa; detta icke minst i tider av sjunkande arbetslöshet. Härvid bör

jämväl tillses, att ett oavlåtligt och effektivt samarbete äger rum mellan arbetsförmedlingsinstitutionerna

och de samhälleliga hjälporganen, så att arbetslöshetshjälp

icke lämnas, då hänvisning till arbetstillfällen i öppna marknaden

kan och bör ske.

Praktiska yrkeskurser för arbetslösa.

I motionen II: 408 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att arbetslöshetskommissionen

i den omfattning, kommissionen kunde finna erforderligt,

finge länsvis anordna praktiska yrkeskurser för arbetslösa i åldrarna 16—25

år samt att de härför erforderliga medlen finge bestridas ur anslaget till statliga

och statskommunala reservarbeten.

Den i förevarande motion berörda frågan örn yrkesutbildning av unga arbetslösa

har tidigare varit föremål för riksdagens prövning, bland annat, i samband

med behandlingen föregående år av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Enligt riksdagens förmenande torde någon meningsskiljaktighet icke förefinnas

därom, att unga arbetslösa i största möjliga omfattning böra beredas

yrkesutbildning. Svårigheter möta emellertid, då det gäller sättet för uppnåendet

av detta resultat.

Redan nu förefinnas möjligheter att, förutom i lärlings- och yrkesskolor,

bereda unga arbetslösa yrkesutbildning. Gällande bestämmelser för ung
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 871.

15

domshjälpen giva nämligen utrymme för utbildningsverksamhet i ett flertal

yrkesgrenar. Ytterligare åtgärder synas dock riksdagen böra övervägas. Emellertid

har riksdagen ansett sig icke kunna bifalla det förslag till yrkesutbildning,

som framlagts i förevarande motion. Även örn riksdagen funnit uppslaget

i fråga förtjänt av allt beaktande, har riksdagen dock ansett, att detsamma

icke föreligger i det skick, att riksdagen kunnat anvisa medel för ändamålet

för nästa budgetår. Riksdagen är emellertid förvissad örn att Kungl. Majit

med uppmärksamhet följer ungdomsarbetslöshetens utveckling och därvid jämväl

beaktar frågan örn ökad yrkesutbildning av unga arbetslösa samt, därest

omständigheterna skulle därtill föranleda, för riksdagen framlägger de förslag

i ämnet, som må befinnas påkallade.

Riksdagen har därjämte velat ifrågasätta, huruvida icke i samband med den

utredning, som pågår rörande lärlingsutbildningen inom hantverket, vilken

utredning riksdagen innevarande år ansett böra ytterligare utvidgas (riksdagens

skrivelser nr 127 och 216), kunde övervägas eventuella utvägar att

utöver nu till buds stående möjligheter bereda arbetslös ungdom utbildning

till hantverkare.

Arbetslös ungdoms sysselsättning inom jordbruket m. m.

Föregående års riksdag uttalade (skriv, nr 430), att det vore önskligt, örn

försök att åstadkomma yrkesutbildning för att väcka de ungas intresse för

jordbruksarbete vidtoges. Några direktiv för försöksverksamheten lämnades

icke. Riksdagen omnämnde emellertid anordnandet av utbildningskurser i

mjölkning samt undervisning i ladugårdsskötsel.

Departementschefen har framhållit, att den utredning, som förehragts i anledning

av riksdagens skrivelse föregående år, syntes ägnad att öka de betänkligheter,

åt vilka departementschefen tidigare givit uttryck. Då arbetslöshetskommissionen

genom olika anordningar sörjt för att hjälpverksamheten toge

sikte på jordbrukets skilda utbildningsbehov, hade departementschefen ansett

sig icke böra medverka till att åtgärder för närvarande vidtoges för en försöksverksamhet

av den karaktär, varom fråga vore.

I motionerna I: 342 och II: 624 har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att hittills vidtagna åtgärder för att bereda arbetslös ungdom sysselsättning

inom jordbruket måtte fullföljas och utvidgas. Därjämte har i motionerna i

samband härmed yrkats, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att underlätta

arbetslösas överförande till arbetsområden, där behov av arbetskraft förefunnes.

I motionerna har bland annat framhållits följande.

Då det enskilda näringslivet nu syntes vara i stånd att bereda ökad sysselsättning,

vore det av vikt att avväga statens åtgärder för arbetslöshetens bekämpande

med tanke på önskvärdheten av en snabb anpassning efter det nya

och gynnsammare läget. Härvid borde främst tillses, att ingenting försummades,

som kunde tjäna till att förmedla och underlätta de arbetslösas förflyttning

från trakter med överskott på arbetskraft till trakter med underskott samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 371,

övergång från ett arbetsområde till ett annat, när detta vore av behovet påkallat

för att vinna sysselsättning åt arbetskraften. Dylik förflyttning borde

t. ex. på alla sätt underlättas, då fråga vore om en trakt eller ett yrke, där

arbetslösheten kunde förutses bliva varaktig. Liksom staten iklädde sig extra

utgifter för arbetslösas sysselsättning vid nödhjälpsarbeten utom hemorten,

borde staten kunna åtaga sig vissa kostnader för arbetslösas förflyttning från

en ort till en annan, när möjlighet funnes för de arbetslösa att härigenom erhålla

sysselsättning på den fria arbetsmarknaden. Vad exempelvis jordbruket

beträffade syntes för närvarande brist på arbetskraft vara rådande på vissa

håll, under det att överflöd på arbetskraft funnes på andra håll. Altgärder i

utjämnande riktning skulle här otvivelaktigt fylla ett viktigt ändamål. Dylika

åtgärder kunde måhända i viss mån kombineras med tidigare av riksdagen

ifrågasatta åtgärder för beredande av arbetslös ungdoms sysselsättning

inom jordbruket.

Det framginge av arbetslöshetskommissionens i propositionen refererade redogörelse,

att de förra året framförda förslagen i någon utsträckning prövats.

Kommissionen hade anordnat särskilda kurser för jordbruksungdom, bland annat

mjölkningskurser, och ytterligare mjölkningskurser vore planerade. Därjämte

hade anordnats såväl mera allmänt lagda kurser för meddelande av kunskap

i olika ämnen sammanhängande med jordbruket, som ock mera speciella

kurser, såsom täckdikningskurser och kurser i trädgårdsskötsel. Vidare hade

den frivilliga arbetstjänsten vidgats att omfatta praktisk och teknisk undervisning

i ämnen av värde för blivande jordbrukare och jordbruksarbetare.

Tvenne arbetsläger med huvudsakligt ändamål att meddela utbildning i jordbruk

hade anordnats, och Kungl. Maj :t hade beviljat statsbidrag till tre arbetskolonier

med syfte att utbilda arbetskraft för jordbruket.

Det framginge emellertid icke av redogörelsen i hur stor skala denna utbildningsverksamhet

bedrivits eller vilka resultat den lämnat. Enligt motionerna

borde denna verksamhet, rätt bedriven, hava utsikt att föra till goda

resultat och borde därför örn möjligt utvidgas, så mycket mera som arbetstillfällena

inom jordbruket på senaste tiden avsevärt torde hava ökats. Verksamheten

borde för övrigt icke inskränkas till arbetslös jordbruksungdom utan

omfatta även ungdom från andra yrken under förutsättning, att vederbörande

befunnes lämpliga till dylik utbildning.

Vad sålunda i motionerna anförts och här förut återgivits, synes riksdagen

väl värt att uppmärksammas från statsmakternas sida. Riksdagen förutsätter

därför, att Kungl. Majit alltjämt har sin uppmärksamhet riktad å de spörsmål,

som i motionerna berörts, och vidtager de åtgärder, som befinnas erforderliga.

Fördelning av transporter.

I motionen II: 629 har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj :ts propositioner rörande anslagen till bekämpande av arbetslösheten måtte

uttala sig för att åtgärder, i den mån detta är möjligt och lämpligt, vidtoges

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 371.

17

av respektive myndigheter för att de önskemål, som berörts i motionen, i

största möjliga mån blevo tillgodosedda.

I motionen har framhållits, att de arbeten av diverse slag som i olika delar

av landet igångsatts och pågått för åstadkommande av arbetstillfällen, innebure

möjlighet till arbetsinkomst även för den häst- och fordonsägande jordbrukarbefolkningen,

eftersom diverse materialier, sten, jord och varor av

olika slag under arbetets gång måste forslas från eller till respektive arbetsplatser.

På en hel del orter, där större arbeten i form av utdikningar, vägoch

broarbeten m. m. igångsatts, hade sådant forslande fått en mycket stor

omfattning och kunnat bliva till betydande hjälp även för ortens behövande

jordbrukarbefolkning, om det på lämpligt sätt fördelats mellan arbetsbehövande

häst- och fordonsägare i små omständigheter.

Enligt vad riksdagen inhämtat eftersträvade arbetslöshetskommissionen att

genom sina platsledare i görligaste mån bereda utkomstmöjligheter å den öppna

arbetsmarknaden åt jordbrukare i trängande behov av arbetsförtjänst genom

att låta dem utföra transportarbeten. Riksdagen förutsätter vidare, att

den häst- och fordonsägande jordbrukarbefolkningen även vid de arbeten i

öppna marknaden, som igångsatts i arbetslöshetslindrande syfte och som helt

eller delvis finansieras av statsmedel, beredes den sysselsättning med transporter,

som ur arbets- och kostnadssynpunkt befinnes möjlig och lämplig.

Anslagsbehovet under budgetåret 1935/1936.

Kungl. Maj :ts förslag örn anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet

m. m. samt statliga och statskommunala reservarbeten

bär icke givit riksdagen anledning till erinran. Riksdagen har jämväl

ansett sig böra bifalla förslaget örn att ett belopp av 1,000,000 kronor av anslaget

till statliga och statskommunala reservarbeten finge av Kungl. Majit

disponeras till främjande av företagsverksamhet. Emellertid har riksdagen i

enlighet med tidigare gjorda uttalanden velat framhålla, att nämnda belopp

bör så användas, att ökade arbetstillfällen i största möjliga utsträckning beredas,

varjämte riksdagen, jämväl i överensstämmelse med tidigare uttalanden,

velat understryka angelägenheten av att medlen i fråga icke komma till sådan

användning, att menliga verkningar uppkomma för annan enskild verksamhet

av liknande art med därav följande faror för därstädes ökad arbetslöshet.

Det bör, såsom riksdagen tidigare framhållit, vidare tillses, att de

stödåtgärder som beslutas erhålla rent tillfällig karaktär och ej komma att

avse sådana ändamål, som kunna göra fortsatt understöd svårt att undvika

och således faktiskt eller formellt binda statsmakterna.

Vad Kungl. Majit föreslagit i fråga om dispositionen av uppkommande

reservationer å de för innevarande budgetår anvisade anslagen till bekämpande

av arbetslösheten och till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten

samt i fråga örn dispositionen av anslaget för kontantunderstödsverk
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1-h sami. Nr 370—373.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 371.

samhet m. m., i den mån anslaget icke komme att tagas i anspråk för därmed

avsett ändamål, har ej heller givit riksdagen anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,

I:o) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

dels till Statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1935/1936 anvisat

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;

dels till Kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår anvisat

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor;

dels ock till Statliga och statskommunala reservarbeten för samma budgetår

anvisat ett reservationsanslag av 32,000,000 kronor;

II:o) att riksdagen föreskrivit, att uppkommande reservationer å de för

budgetåret 1934/1935 anvisade reservationsanslagen till bekämpande av arbetslösheten

och till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten skola

överföras till reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m.;

liim) att riksdagen medgivit, att i den mån sistnämnda anslag icke tages

i anspråk för därmed avsett ändamål, detsamma må av Kungl. Maj :t disponeras

för bestridande av kostnader för statliga och statskommunala reservarbeten;
IV

:o) att riksdagen godkänt de i propositionen förordade ändringarna i

grunderna för användningen av reservationsanslagen till kontantunderstödsverksamhet

m. m. samt till statliga och statskommunala reservarbeten, dock

med iakttagande av vad riksdagen i särskilda hänseenden ovan anfört; samt

V:o) att riksdagen med bifall till förenämnda motion, II: 622, beslutat hos

Kungl. Majit anhålla örn undersökning rörande icke hemortsberättigade ur

synpunkten av antal, förekomst m. m.

Stockholm den 14 juni 1935.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.