Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna åldersgränser.

1936-04-04 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1936:143, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna åldersgränser.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 142—143.

I samband med berörda proposition har riksdagen till behandling förehafl

åtta inom riksdagen väckta motioner.

Under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända

utlåtande, nr 29, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen,

med förklarande att Kungl. Maj :ts förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, härmed tillkännagiva, att riksdagen för sin del antagit det lagförslag,

som av första lagutskottet i dess berörda utlåtande framlagts.

Stockholm den 4 april 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 143.

Godkänd av första kammaren den 4 april 1936.

Godkänd av andra kammaren den 4 april 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna

åldersgränser.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion, nr 517 i andra kammaren, har hemställts,

att riksdagen för sin del ville besluta en sänkning av rösträttsåldern vid val till

landstingen och elektorsförsamlingarna i de städer, som icke deltaga i landsting,

från nuvarande 27 till 23 år samt antaga de förändringar i lag, som härigenom

bleve erforderliga.

Nu gällande bestämmelser i fråga örn rösträttsåldern vid politiska och kommunala

val tillkommo såsom ett led i författningsreformen åren 1918/1921.

Rösträttsåldern var dessförinnan fyllda 21 år för kommunala val men fyllda 24

år för val till andra kammaren. I och med att ett väsentligt närmande genom

författningsreformen åstadkoms mellan grunderna för kommunal och politisk

rösträtt befanns enhetligheten böra utsträckas att gälla jämväl dessa åldersbestämmelser,

vilka härvid jämkades till fyllda 23 år för båda fallen. Då det likvisst

gjordes gällande, att denna ålder vore alltför låg för att vid tillämpning

av principen örn allmän rösträtt böra stadgas i fråga örn val av de korporationer,

som utsåge ledamöter i första kammaren, tillmötesgick man i viss mån

denna uppfattning genom införandet av bestämmelser örn att valrätt och valbarhet

till dessa korporationer skulle inträda först vid fyllda 27 år. En följd

härav blev dock, att i de större städer, som icke deltaga i landsting, utövandet

av valrätt till första kammaren fråntogs stadsfullmäktige och överlämnades till

särskilt utsedda elektorer.

Bestämmelserna om den högre åldern för valrätt vid val av landstingsman och

särskilda elektorer för utseende av förstakammarledamöter kunde motiveras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 143. ''

med hänsyn till de då ovissa politiska verkningarna av den allmänna och lika

rösträtten. Den nu under lång tid vunna erfarenheten av dessa reglers verkningar

bekräftar emellertid icke de skäl, som legat till grund för stadgandet av

en förhöjd rösträttsålder vid ifrågavarande val. Erfarenheten ger snarare vid

handen, att åldersklasserna närmast under 27 år fördela sig^på de olika politiska

meningsriktningarna i ungefär samma proportion som på de äldre årsklasserna

inom väljarkåren. Detta förhållande bestyrkes bl. a. av valstatistiken

angående stadsfullmäktige- och elektorsvalen i Stockholm och i Goteborg, vilka

äga rum vid gemensam förrättning och vid vilka utses samma antal elektorer

som stadsfullmäktige för staden. Den högre rösträttsåldern för urväljarna till

första kammaren har sålunda ej visat sig motsvara sitt syfte att tjäna såsom

garanti och att bidraga till artskillnad mellan riksdagens första och andra

kammare.

Artskillnaden mellan kamrarna vinnes väsentligen genom stadgande!! örn

första kammarens successiva förnyelse, örn längre mandattid för första än för

andra kammarens ledamöter, örn högre valbarhetsalder för första kammarens

ledamöter, örn friheten från bostadsband vid deras utseende samt örn valsättet

till första kammaren. Efter nu gällande regler är detta valsätt att anse som

indirekt val med valrätten för urväljarna begränsad av visst åldersvillkor. Genom

avskaffande av bestämmelserna härom kan valsättet återföras till sin ursprungliga

form av direkta val genom de högre kommunala organen, landsting

och stadsfullmäktige i de större städer, som ej deltaga i landsting; dessa få

härigenom jämte sina kommunala huvuduppgifter även biuppgiften att i regel

en gång vart åttonde år utse förstakammarledamöter — de förlora därigenom

väsentligen karaktären av elektorer. En dylik återgång skulle snarare öka än

minska karaktärsskillnaden mellan kamrarna. För skaparna av 1*66 års riksdagsordning

ansågs den väsentliga karaktärsskillnaden mellan kamrarna just

ligga i val genom kommunalt verksamma korporationer. Däremot tillmättes då

rösträttsvillkoren för väljarna till landstingen och stadsfullmäktige en jämförelsevis

underordnad betydelse, eftersom dessa då icke i något hänseende gjordes

till föremål för reglering i grundlag utan endast i kommunallag. Att nu

motionärerna måhända avsett att minska artskillnaden mellan kamrarna saknar

ali betydelse, då den valda vägen med nedsatt rösträttsålder icke kan erhålla

sådan verkan.

Upphävandet av bestämmelserna om en förhöjd rösträttsålder vid landstingsmannavalen

föranleder icke blott avskaffandet av elektorsinstitutionen och därmed

en ingalunda oväsentlig förenkling av valen utan medför också upphävandet

av den inkonsekvens, som ligger däri, att en person för närvarande äger deltaga

i val till andra kammaren och väljas till samma kammare utan att äga rösträtt

oell valbarhet vid val av landstingsman, ehuru riksdagen fullföljer mera betydelsefulla

samt mera omfattande och skiftande uppgifter än landstingen.

Riksdagen finner dessutom betydande fördelar vara förenade med en allmän,

enhetlig rösträttsålder och ett avförande nu från dagordningen av frågan örn

andra ändringar av denna ålder. En enhetlig rösträttsålder synes böra bestämmas

till den för närvarande för flertalet av dessa val gällande åldern av

fyllda 23 år.

Utvidgningen av valrätten synes riksdagen även av annat skäl nödig och

nyttig. Därmed följer nämligen, att de inom alla partier numera politiskt intresserade

och verksamma ungdomsorganisationerna, för så vitt deras medlemmar

över huvud uppnått eljest stadgad rösträttsålder, erhålla möjlighet att med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 143.

verka under eget ansvar även vid bildandet av de valkorporationer, vilka utse

första kammaren. Och det finnes ingen anledning att bibehålla ett system som

i många fall medför, att 27-årsåldern i verkligheten ersättes av en ålder på över

30 år, då nu omhandlade val äga rum blott vart fjärde år.

Riksdagen anser därför lämpligt att bestämmelser antagas om en enhetlig

kommunal och politisk rösträttsålder av fyllda 23 år. Införandet av en enhetlig

valbarhetsålder omfattande jämväl landstingsman och andrakammarledamöter

är en konsekvens härav. I samband därmed böra även övriga behörighetsregler

för landstingsman erhålla en utformning som närmare än för närvarande

är fallet ansluter sig till de för stads- m. fl. fullmäktige gällande.

Riksdagen, som såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antagit

de förslag till ändrad lydelse av §§ 6 och 19 riksdagsordningen, som framlagts

i konstitutionsutskottets utlåtande, nr 29, varav ett tryckt exemplar härvid fogas,

får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj :t måtte utarbeta samt för nästa

års riksdag framlägga de förslag till sådana ändringar i vallag och kommunallag,

som bliva en följd av genomförandet av det såsom vilande antagna grundlagsändringsförslaget.

Stockholm den 4 april 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Norrköping 1936. Österg. Daghi. Tryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.