Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsätta! åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen.

1936-02-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1936:16, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsätta! åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 15—16.

Nr 15.

Godkänd av första kammaren den 8 februari 1936.

Godkänd av andra kammaren den 8 februari 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående fortsätta! åtgärder för främjande av

sparsamhet bland skolungdomen.

(Statsutskottets utlåtande nr 12.)

I en till riksdagen avlåten, den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 29,

har Kungl. Maj :t framlagt förslag angående fortsatta åtgärder för främjande av

sparsamhet bland skolungdomen.

Kungl. Maj :ts förslag innebär, att skolsparverksamheten skulle under innevarande

år bedrivas efter samma grunder och i samma omfattning som tidigare.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla förslaget, får anmäla, att riksdagen medgivit

att generalpoststyrelsen för fortsatt främjande av sparsamhet må av postmedel

dels intill ett belopp av 60,000 kronor och enligt nu gällande huvudgrunder

till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker med

postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok, dels ock använda ett belopp av

högst 1,000 kronor för åtgärder, som till sitt syfte nära sammanhänga med berörda

skolsparverksamhet.

Stockholm den 8 februari 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 16.

Godkänd av första kammaren den 8 februari 1936.

Godkänd av andra kammaren den 8 februari 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående inköp för statens räkning av gatsten

jämte två i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 18.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 3 januari 1936 dagtecknad proposition, nr

20, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 16.

7

dagen medgiva, att av de under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen

må under samma budgetår användas ett belopp av högst 2 miljoner kronor

till inköp av gatsten för statens räkning i huvudsak på det sätt, som av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivits.

I sammanhang med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har riksdagen till behandling

förehaft två motioner (1:69 och II :173), i vilka motioner hemställts, att

riksdagen måtte till inköp av gatsten för statens räkning enligt de grunder, som

av Kungl. Maj :t föreslagits, bevilja ett belopp av 4 miljoner kronor samt besluta,

att av detta belopp 2 miljoner kronor skola utgå av de under budgetåret 1935/

1936 inflytande automobilskattemedlen och 2 miljoner kronor av de under

budgetåret 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.

Den svenska stenindustrien var tidigare i huvudsak inriktad på export.

Dess nuvarande betryckta läge har främst sin orsak i de exportsvårigheter, som

den allmänna världskrisen dragit med sig. Den svenska gatstenen står för närvarande

så gott som helt undanträngd från sin stora exporthuvudmarknad Tyskland,

där den i stället ersatts av gatsten från tyska stenbrott. Värdet av den till

Tyskland utförda gatstenen, som år 1927 uppgick till över 8 miljoner kronor,

hade år 1934 sjunkit till allenast 175,000 kronor.

Även på andra länder, Holland, Belgien, Frankrike, England, Argentina o.

s. v. har — delvis genom liknande extraordinära statsingrepp — starkt hämmats

den avsättning, för vilken annars stora naturliga möjligheter förelegat och alltjämt

borde föreligga. Den svenska totala gatstensexporten, som år 1927 utgjorde

över 16 miljoner kronor, hade år 1934 sjunkit till 3,4 miljoner och år 1935 än

ytterligare till allenast 1,8 miljoner kronor.

Örn än till sina verkningar ej så vidsträckta som de exportsvårigheter, varav

(exempelvis det svenska jordbruket drabbats, är det uppenbart, att avsättningshämningar

av en sådan skärpa måste starkt återverka på den därav berörda

befolkningens levnadsbetingelser. Den tidigare av stenföretagen starkt

eftersatta hemmamarknaden har endast obetydligt kunnat ersätta de utländska

marknader, varifrån den svenska gatstenen för närvarande står utestängd.

Antalet till stenindustrien hänförliga arbetare synes visserligen efterhand hava

betydligt minskats. I propositionen uppskattas antalet arbetare till allenast

inemot hälften mot tidigare under högkonjunkturåren 1927—1929. På grund

av stenindustriens betryckta läge bör denna avgång självfallet hälsas med tillfredsställelse.

Trots den betydande avgången uppskattas arbetarna vid stenindustrien

alltjämt till omkring 6,500. Av detta antal beräknas enligt propositionen

allenast 2,300 för närvarande hava sysselsättning, därav 1,200 vid arbeten,

som endast kunnat hållas i gång på grund av särskild statskredit, avseende tillverkning

av sten för export. Sistnämnda arbeten beräknas emellertid upphöra i

och med utgången av instundande februari månad.

Även under mera normala förhållanden har stenhuggarnas arbetsförtjänst

varit låg. De hårt nedpressade arbetsinkomster, som erbjudits vid de tidigare

statsbeställningarna, torde hava verkat än ytterligare starkt avhållande från att

där söka arbete annat än i fall av bärt nödtvång. Den högsta månadsförtjänsten

enligt de tidigare kontrakten mellan staten och stenfirmorna har varit satt till

130 kronor för familjeförsörjare och 100 kronor för ungkarlar. Denna maximiinkomst

har dock endast i begränsad utsträckning uppnåtts. Vad Blekinge beträffar

hava för övrigt arbetarna själva i visst läge gjort framställning örn sänkning

av ackordsförtjänsten för att desto flera skulle kunna beredas arbete. På

den yngre befolkningen med dess större rörlighet och frihet i fråga örn yrkesval

lärer i varje fall ett i förhållande till det synnerligen tunga arbetet så blygsamt

vederlag ej kunna utöva lockelse, lie, som alltjämt söka hålla sig kvar inom sten
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 16.

industrien, torde i främsta rummet vara vissa äldre vrkeskunniga arbetare,

främst sådana, som stå bundna som egnahemsägare.

Det måste hållas i minnet, att den arbetslöshet som sålunda alltsedan år 1930

rått bland stenarbetarna främst varit lokaliserad till ett antal redan förut ekonomiskt

hårt beträngda kommuner inom Västkusten och Blekinges mest karga

kusttrakter. Även andra trakter av landet, exempelvis vissa delar av Kalmar

län, ha haft känning av denna arbetslöshet.

Krisläget inom stenindustrien måste alltså alltjämt betraktas som ytterst allvarligt

och överhuvud sådant, att staten ej kan undandraga den sitt fortsatta

stöd. En lämplig form för statshjälp anser riksdagen vara den i propositionen

föreslagna, nämligen fortsatta statsbeställningar av gatsten, främst smågatsten,

avsedd att efterhand användas för statliga vägbeläggningsarbeten, i huvudsak av

sådan beskaffenhet, att några stenbeställningar ej härigenom undandragas den

allmänna marknaden. Ifrågavarande stenbeläggningsarbeten skulle enligt propositionen

företrädesvis utföras först i den män läget på arbetsmarknaden så påkallade.

I sådant syfte har ifrågasatts en utsträckning av den med stenfirmorna

överenskomna längsta lagringstiden från nuvarande 5 till 10 år. Enligt riksdagens

mening bör emellertid jämsides med nämnda beredskapssynpunkt beaktas

önskvärdheten av att stenlagren må inom rimlig tid kunna komma till nytta.

I propositionen föreslås att ifrågavarande anslag bestämmes till 2 miljoner

kronor. I likhet med motionärerna måste riksdagen finna ett dylikt anslagsbelopp

alltför knappt tilltaget. Visserligen skulle genom detta anslag möjliggöras

upphandling av ytterligare cirka 550,000 kvadratmeter smågatsten, en

kvantitet som motsvarar omkring 9 mil vägar oell cirka 150,000 dagsverken

vid stenbrotten, d. v. s. sysselsättning åt 600 arbetare under ett år, örn man

räknar med 250 årliga dagsverken per arbetare. Särskilt för att lindra övergången

för de cirka 1,200 arbetare, som på sista tiden haft sysselsättning endast

tack vare förutnämnda statskredit till stenindustrifirmorna, har emellertid

riksdagen ansett, att ett belopp av 3 miljoner kronor nu av riksdagen bör

beredas. Riksdagen förutsätter därvid, att Kungl. Maj :t, örn ytterligare statshjälp

i nu föreslagen form visar sig oundviklig, framlägger förslag härom för

riksdagen.

De allmänna riktlinjerna som i propositionen angivits för ifrågavarande

stenbeställningar hava ej givit riksdagen anledning till erinran. Riksdagen vili

emellertid framhålla angelägenheten av att fordringarna på en fullgod kvalitet

alltjämt strängt upprätthållas. Vid de blivande stenbeställningarna bör

också i möjligaste mån iakttagas, att dessa rättvist fördelas å de olika gatstensdistrikten

i förhållande till deras antal arbetslösa gatstensarbetare.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition och motionerna 1: 69 och

II: 173, medgivit, att till inköp av gatsten för statens räkning må användas ett

belopp av 3,000,000 kronor, att utgå med 2,000,000 respektive 1,000,000 kronor

från de under budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.

Stockholm den 8 februari 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.