Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av Bal—Västra Värmlands järnvägar och Åmål—Arjängs järnväg jämte två i ämnet väckta motioner.

1936-05-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1936:266, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av Bal—Västra Värmlands järnvägar och Åmål—Arjängs järnväg jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 266.

7

Nr 266.

Godkänd av första kammaren den 27 maj 1936.

Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag

av Bal—Västra Värmlands järnvägar

och Åmål—Arjängs järnväg jämte två i ämnet väckta

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 117.)

Till Konungen.

I en den 6 mars 1936 dagteeknad proposition, nr 168, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att, under förutsättning att Dal—Västra Värmlands järnvägar komma att förvärvas

av staten, bemyndiga Kungl. Majit att godkänna ett blivande avtal

örn försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av samma järnvägar

ävensom av Åmål—Årjängs järnväg, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med i förevarande avtal mellan riksgäldskontoret och nämnda bolag stadgade

villkor.

I samband härmed har i två likalydande motioner, I: 323 och lii 663, hemställts,

att riksdagen måtte besluta att godkänna den av Kungl. Majit i proposition

nr 168 föreslagna försäljningen av Dal—Västra Värmlands och Åmål—

Årjängs järnvägar till Bergslagernas järnvägsaktiebolag endast under förutsättning

av att trafiken å båda järnvägarna upprätthålles uti den omfattning,

som i propositionen angives. Skulle däremot frågan om trafikens upprätthållande

i angiven omfattning på Åmål—Årjängs järnväg ej kunna ordnas

med Bergslagernas järnvägsaktiebolag hemställdes alternativt, att riksdagen

måtte besluta att uppdraga åt Kungl. Majit att utreda frågan att låta statens

järnvägar övertaga och i full omfattning trafikera de båda här omnämnda

järnvägarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 266.

Till ifrågavarande båda järnvägsanläggningar har staten bidragit med lån

å sammanlagt 16,694,000 kronor. Den nu av Bergslagernas järnvägsaktiebolag

erbjudna köpeskillingen uppgår till 4,216,000 kronor, varav emellertid

allenast ett belopp av 3,040,000 kronor skall betalas kontant eller löpa med

ränta. Statens förluster å dessa båda järnvägsföretag äro alltså avsevärda.

Aven örn alltså finansieringen av de båda banbyggena i huvudsak vilat å

staten hava dock betydande lokala uppoffringar också gjorts för järnvägarnas

tillkomst. Frånräknat Bergslagsbanans och Göteborgs stads aktieteckningar

å 2,500,000 kronor i Dal—Västra Värmlands järnvägar uppgå dessa

lokala insatser till mellan 5,000,000—6,000,000 kronor. För ett flertal kommuner

hava de gjorda kapitalutläggen varit mycket betungande. Omnämnas

må, att exempelvis Silleruds kommun bidragit till Åmål—Årjängbanan genom

en aktieteckning å 380,000 kronor, vilket medför en årlig ökad utdebitering

å 5 kronor per skattekrona. Den totala utdebiteringen är för närvarande

16 kronor per skattekrona, och skatteutjämningsbidrag får ej enligt

nu tillämpade normer beräknas å amorteringsutlägg för dylika verkställda

aktieteckningar. Till dessa förhållanden kan staten ej undgå att taga hänsyn,

då det nu gäller att i samband med förslaget örn banornas försäljning

angiva de närmare betingelserna för deras fortsatta bestånd.

I likhet med departementschefen finner riksdagen i förevarande läge lämpligast,

att de båda banorna försäljas till Bergslagernas järnvägsaktiebolag,

med vilket företag de redan för närvarande i i förvaltningshänseende äro

förenade. Bergslagsbanan har sålunda trafikerat den större av de båda

banorna, Dal—Västra Värmlands järnväg, alltsedan denna år 1926, respektive

år 1928 öppnades för trafik. Även rörande Åmål—Årjängbanans trafikering

genom Bergslagsbanan har tidigare år 1927 förelegat ett förslag

till avtal, vilket dock ej Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag fann godtagbart.

Efter sistnämnda bolags år 1932 inträffade konkurs — med därav följande

realisering av bolagets trafikmateriel — har emellertid Åmål—Årjängbanan

varit utarrenderad till Bergslagsbanan, som vid behov ombesörjt vagnslastgodstrafik

å banan.

Beträffande de båda järnvägsföretagens trafikering förutsättes nu i det

föreslagna avtalet mellan riksgäldskontoret och Bergslagernas järnvägsaktiebolag

vissa inskränkande bestämmelser i fråga örn dels Åmål—Årjängs

järnväg dels ock linjen Beted—Skillingsfors å Dal—Västra Värmlands järnväg.

Enligt punkt 6 i avtalet skulle Amål—Årjängs järnväg upplåtas för allmän

godstrafik och godssamtrafik men ej för befordring av resande och

post. Enligt statsrådsprotokollet har emellertid departementschefen velat

utgå ifrån att Bergslagsbanan skall finna möjligt att »åtminstone för något

år framåt och till dess närmare erfarenhet vunnits i viss omfattning» bedriva

persontrafik å banan. I anledning härav har i väckta motioner erinrats

örn den besvikelse inom de av banan berörda kommunerna, som skulle

uppstå, om befolkningen trots gjorda ansträngningar ej kunde erhålla större

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 266.

trygghet för att järnvägen öppnades för allmän trafik. Med behjärtande av

dessa motionsvis anförda synpunkter anser riksdagen att åt punkt 6 i avtalet

bör givas en sådan formulering, att Bergslagsbanan förpliktas i den

utsträckning, Kungl. Majit kan finna skäligt föreskriva, upplåta Amål—

Ärjängbanan jämväl för befordring av resande och post. Riksdagen förutsätter

härvid, att trafikanordningarna måste bliva av jämförelsevis enkel

beskaffenhet. Vad själva persontågsförbindelserna beträffar torde kraven

härpå ej få ställas högre än till två dagliga genomgående, med motorvagn

(rälsbuss) upprätthållna turer i vardera riktningen.

I fråga örn den 18.8 km. långa bibanan Beted—Skillingsfors förutsättes i

punkt 7 av avtalet, att persontrafiken eventuellt nedlägges. I anledning

härav har framhållits, att befolkningen i omkringliggande gränsbygd för

sina förbindelser med det övriga Sverige vore i det största beroende av att

tillfälle till personbefordran alltjämt funnes å banan. Därvid har åberopats

den betydande omfattning, vari banan redan nu anlitades, örn hänsyn toges

till folkmängden inom trafikområdet. Med beaktande av dessa synpunkter

och under erinran att de allmänna skäl, som motiverat anläggningen av

ifrågavarande gränsbanor, med alldeles särskild styrka kunna åberopas beträffande

den nu avsedda västligaste förgreningen av bannätet, har riksdagen

funnit den i punkt 7 intagna bestämmelsen örn en eventuell nedläggning

av persontrafiken å denna linje böra utgå. Bergslagsbanan skulle

därvid äga att, i enlighet med vad i överenskommelsen avsetts, åtnjuta ett

avdrag å 200,000 kronor i den räntebärande delen av köpeskillingen, 3,040,000

kronor. Även i detta fall förutsättes trafik med lämplig motorvagn.

Då riksdagen uttalat sig för dessa båda jämkningar i avtalet har riksdagen

utgått ifrån att trafiken å banan skall kunna genom lämpliga anordningar

bliva ekonomiskt försvarlig. Självfallet bör också det trafikerande

bolagets ansträngningar att upprätthålla trafiken röna en tillbörlig förståelse

och uppskattning av den trafikerande allmänheten, enkannerligen den befolkning,

som nu anser sig vara i så stort beroende av banorna.

I likhet med departementschefen vill riksdagen framhålla önskvärdheten

av att Bergslagsbanan söker bereda sysselsättning åt den vid Åmål—År jkngs

järnväg tidigare anställda personalen.

Riksdagen, som alltså ansett sig böra godkänna förevarande avtal under

förutsättning att däri vidtages de båda jämkningar beträffande trafikeringen

av linjerna Åmål—Årjäng och Beted—Skillingsfors, som härovan omförmälts,

får anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande proposition och motionerna

I: 323 och II: 663, under förutsättning att Dal—Västra Värmlands

järnvägar komma att förvärvas av staten, bemyndigat Kungl. Majit att godkänna

ett blivande avtal om försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag

av samma järnvägar ävensom av Åmål—Årjängs järnväg, allt i huvudsak
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 lUJcsdagens skrivelse Nr 266.

lig överensstämmelse med i förevarande avtal mellan riksgäldskontoret och

nämnda bolag stadgade villkor, dock med iakttagande av de båda jämkningar

häri, som av riksdagen ovan angivits.

Stockholm den 29 maj 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.