Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1936-06-05 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1936:297, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 297.

1

Nr 297.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1936.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 110.)

Till Konungen.

I en den 21 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 99, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att

dels fastställa följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens

omfattning att äga giltighet från och med den 1 juli 1936, med rätt för

Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning

befinnas erforderliga:

Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där antalet årsklasser

för närvarande är sex, skall övergång till sjuårig skola äga rum, så snart

sådant, med hänsyn till härav föranledda kostnader, skolväsendets organisation

inom distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen kunna

ske, dock senast med ingången av läsåret 1946/1947. Härvid skall iakttagas,

att före nämnda läsår sjuårig skolkurs icke må utan skoldistriktets

medgivande införas annorledes än efter Kungl. Maj:ts bestämmande och ej

tidigare än med ingången av läsåret 1940/1941. Där särskilda omständigheter

sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna för viss tid medgiva distrikt

anstånd i större eller mindre omfattning utöver läsåret 1946/1947 med införande

av sjuårig skolkurs.

Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan skall icke utgöra

hinder för Kungl. Majit att, i händelse särskilda förhållanden därtill föranleda,

efter framställning av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola

med ett större antal obligatoriska årsklasser än sju.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 14 sami. Nr 297.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 297.

Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen upptagna B 3- och D 1-formerna, skall det år, nybörjare intagas, och under förutsättning

att lärjungeantalet i skolan uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning

under en månad;

dels besluta, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel till lärare

utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser om ersättning för övertidsläsning;
dels

medgiva, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar

i skolor av B 2-formen må under budgetåret 1936/1937 av förslagsanslaget

till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor användas

högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Majit må finna gott meddela;

dels besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola på sådan

skola grundad fortsättningsskola skall, med tillämpning eljest av nu gällande

bestämmelser och under de villkor i övrigt, Kungl. Majit kan finna gott

föreskriva, omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola minst 180

undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola minst 270 undervisningstimmar;

dock att, där så prövas vara av särskilda förhållanden påkallat,

skoldistrikt må kunna medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt

gällande grunder låta årskursen omfatta högre timantal, än nu sagts, och

att fördela undervisningen på två årskurser, allt under iakttagande, att skolplikten

i fortsättningsskolan icke må omfatta och statsbidrag icke utgå för

längre tid än sammanlagt 540 undervisningstimmar;

dels ock medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,

varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt

angår budgetåren 1935/1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor:

Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft, bland andra,

följande motioner, nämligen

dels en motion (I: 332), vari hemställts, bland annat, att riksdagen vid

avgörandet av frågan örn en obligatorisk sjuårig folkskola måtte besluta,

att Kungl. Maj:t, vid utfärdandet av de närmare bestämmelserna rörande

det sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma,

måtte lämna så fria direktiv som möjliggöra att folkskolinspektörerna

i samråd med de lokala skolmyndigheterna kunna där så lämpligen

må ske tillmötesgå lokala önskningar i dessa hänseenden;

dels två likalydande motioner (I: 356 och II: 684), vari hemställts, bland

annat, att riksdagen vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts proposition

nr 99 angående obligatorisk sjuårig folkskola måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t begära en revision av 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor;

dels två likalydande motioner (I: 357 och II: 687), vari hemställts, bland

annat, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn åtgärders

vidtagande i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 297.

visning i folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning

i enlighet med vad av motionärerna anförts samt att Kungl. Maj:t täcktes

verkställa utredning om och i vad mån åtgärder kunna vidtagas för ytterligare

underlättande av ungdomens förvärv av medborgerliga kunskaper i

enlighet med vad av motionärerna anförts;

dels en motion (I: 358), vari hemställts, bland annat, att riksdagen med

anledning av proposition nr 99 örn obligatorisk sjuårig folkskola m. m.

ville anhålla, att Kungl. Majit måtte förordna och tillse, att i undervisningsplanen

ingår även fostran till praktiskt arbete och kroppskultur; att

den även kommer att omfatta karaktärsdaning och medkänsla eller med

andra ord social etik och individuell levnadskonst; att mångläseriet beskäres

och en normalarbetsdag även för skolarbetet eftersträvas; att den nuvarande

skolans favoriter, den receptiva ungdomen, ej undantränga omtanken

örn den mera produktiva ungdomen; att urval för tillträde till högre

lärokurser ej hänsynslöst lägges i en lärares hand;

dels en motion (11:671), vari hemställts, bland annat, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag angående

förbättring av landsbygdsungdomens folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter

på sätt motionärerna i motiveringen utvecklat;

dels en motion (lii 685), vari hemställts, bland annat, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit vid utfärdandet

av närmare bestämmelser rörande det sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans

anknytning till detsamma täcktes lämna så vidsträckta

direktiv, att en lämplig anpassning efter de lokala förhållandena möjliggöres;
dels

ock en motion (lii 686), vari hemställts, I. att riksdagen med bifall

till Kungl. Majits proposition nr 99 angående införande av sjuårig obligatorisk

folkskola ville uttala, att uppskov efter övergångstidens slut bör beviljas

a) då skoldistrikt är hårt skattetyngt och ett införande av sjunde

klass skulle medföra en väsentlig skattehöjning, b) när icke avsevärd tid

förflutit, sedan heltidsläsning genomfördes, c) då barnantalet vid folkskola

av B2-, B3- och Dl-formerna är så stort, att ett införande av sjunde klass

icke skulle medföra en pedagogisk vinst, som stöde i rimlig proportion till

utökningen av lästiden; II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville

anhålla om revision av den för rikets folkskolor gällande undervisningsplaneu,

varvid av motionären angivna synpunkter borde vinna beaktande.

Efter omfattande utredningar och i huvudsaklig överensstämmelse med

ett av särskilda sakkunniga uppgjort förslag har frågan om införande av

obligatorisk sjuårig folkskola i vårt land förelagts riksdagen.

Departementschefen har inledningsvis uppehållit sig vid de skäl, som

han funnit tala för en utsträckning av folkskolans lärotid, och härvid särskilt

framhållit, att kravet härpå måste betraktas såsom det för närvarande

förnämsta målet för reformsträvanden på folkundervisningens område.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 297.

Härför talade bland annat de ökade krav på den enskilde medborgarens

insikter och kunnighet, som framkommit på grund av samhällets och samhällslivets

omvandling under de närmare 100 år, då undervisningstiden vid

folkskolan varit praktiskt taget oförändrad. Från många håll hade betygats,

att folkskolan icke förmådde på ett nöjaktigt sätt fylla de bildnings- och

uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära medborgarskolan.

Såväl pedagogiska som psykologiska skäl talade för en utsträckt

skolplikt. Genom den förstärkning av folkskolan i städerna, som ägt rum

därigenom att dessa i stor utsträckning frivilligt utbyggt sin folkskola till

sjuårig, hade uppstått en kvalitetsskillnad mellan folkskolan i stad och på

landet, innebärande en social orättvisa gentemot landsbygdens befolkning.

Departementschefen har vidare framhållit vissa omständigheter, som kunna

sägas hava i särskild grad aktualiserat det föreliggande reformkravet, bland

annat 1935 års riksdags beslut om statens övertagande av vissa kostnader

för folkskoleväsendet, varigenom reformen icke komme att i lika hög grad

som tidigare skulle hava varit fallet belasta kommunernas ekonomi. Departementschefen

har vidare funnit de beräknade kostnaderna för reformen

för statsverket icke vara sådana, att de borde utgöra hinder för reformens

genomförande. För ett genomförande av reformen just nu finner departementschefen

vidare tala de minskningar i anslagen till folkskoleväsendet,

som för framtiden äro att emotse på grund av rationaliseringsåtgärderna

och det sjunkande barnantalet.

Härefter har departementschefen framlagt de skäl, som enligt hans uppfattning

tala för att förlängningen av undervisningstiden vid folkskolan bär

göras obligatorisk.

I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit

frågan örn möjligheterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid

vissa svagare skolformer. Departementschefen har framhållit, att vissa

svårigheter troligen komma att uppstå i fråga örn en del av de svagare skolformerna.

Han har härvid erinrat, att flertalet myndigheter betonat, att

dessa svårigheter icke finge överskattas. Erfarenheterna från arbetet i sjuårig

folkskola hade givit vid handen, att denna skolform vore pedagogiskt

och undervisningstekniskt den sexåriga väsentligt överlägsen. Mot framkommet

förslag att med hänsyn till berörda olägenheter begränsa reformen

till att för närvarande avse endast de starkare skolformerna hade gjorts

gällande, att just de skolformer, som mest vore i behov av ökad tid för

ernåendet av ett fördjupat undervisningsresultat, genom en sådan åtgärd

skulle berövas möjligheten att i detta hänseende ernå förbättring.

Departementschefen har för egen del instämt i dessa synpunkter och särskilt

betonat, att det enligt hans mening ej gärna kunde ifrågakomma att

ytterligare markera skillnaden mellan utbildningsmöjligheterna för städernas

och de tätare bebyggda samhällenas befolkning, å ena sidan, och den

rena landsbygdens befolkning, å andra sidan. Den föreliggande utredningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

liiksdagens skrivelse Nr 297.

syntes hava till fullo klarlagt, att berörda olägenheter kunde i väsentlig

grad avhjälpas genom att införa särskilda förstärkningsåtgärder vid de

mest ömtåliga skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna. Mot de sakkunnigas

av skolöverstyrelsen tillstyrkta förslag till sådana förstärkningsåtgärder

— införande av obligatorisk övertidsläsning under en månad vid

sjuåriga skolor av nämnda former de år, nybörjare intagas, och under förutsättning

att barnantalet uppgår till minst 12 — har departementschefen

förklarat sig icke hava någon erinran att göra liksom icke heller mot att

kostnaderna för nämnda övertidsläsning gäldas av statsmedel. Departementschefen

har vidare erinrat, att även beträffande en del andra skolformer,

särskilt B 2-skolan, vissa förstärkningsåtgärder ifrågasatts. Dessa

åtgärder skulle enligt de sakkunnigas mening närmast gå ut på att begränsa

lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna. Från olika håll hade starkt

understrukits vikten av att begränsande åtgärder av denna art vidtoges

även oberoende av frågan örn den sjuåriga folkskolans införande. För egen

del har departementschefen uttalat sympatier för detta redan länge pa

dagordningen stående önskemål. Det torde emellertid, har han framhållit,

icke vara möjligt och ej heller för ett ställningstagande till den föreliggande

frågan erforderligt att nu närmare ingå på berörda, ekonomiskt ganska

vittsyftande spörsmål. Däremot har departementschefen tillstyrkt förslaget

att med understöd av statsmedel vidtaga de av de sakkunniga och överstyrelsen

förordade försöken med ifrågakommande förstärkningsanordningar

av annan art vid B 2-skolor, exempelvis beredande av ökade möjligheter

till särskild undervisning av olika klasser.

Departementschefen har slutligen i detta sammanhang framlagt förslag

till övergångsanordningar. Härtill återkommer riksdagen i det följande:

Den förebragta utredningen giver enligt riksdagens uppfattning vid handen,

att rätta tiden för en utsträckning av folkskolans lärotid nu måste

anses vara inne. De skäl härför, som anförts av de sakkunniga, i ämnet

hörda myndigheter — särskilt skolöverstyrelsen — och departementschefen,

hava synts riksdagen tungt vägande. Givetvis kan riksdagen icke bortse

från att vissa svårigheter kunna bliva förbundna med förslagets genomförande.

Dylika måste för övrigt alltid beräknas uppkomma, när det gäller

en omorganisation av här förevarande omfattning. Men genom de övergångs-

och andra anordningar, som föreslagits och till vilka riksdagen i

det följande återkommer, torde dessa svårigheter icke bliva av den storleksgrad,

att de böra förhindra ett genomförande av de föreslagna åtgärderna.

Härtill kommer vidare, att de ekonomiska förutsättningarna

för den ifrågasatta reformen just nu synas vara gynnsamma på grund

av de kostnadsminskningar för folkskoleväsendet, som — på sätt departementschefen

framhållit — äro att emotse genom rationaliseringsåtgärderna

inom folkskoleväsendet och det sjunkande antalet barn i skolåldern.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 297.

Av nu anförda skäl har riksdagen funnit sig böra i princip bifalla

Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag.

Riksdagen bifaller likaledes Kungl. Maj:ts förslag, att de föreslagna

nya grunderna angående folkskolekursens omfattning skola fastställas att

äga giltighet från och sned den 1 juli 1936.

På de skäl, som av departementschefen anförts, finner sig riksdagen

böra bifalla förslaget, att det sjunde skolåret skall fogas till den nuvarande

folkskolan som en obligatorisk beståndsdel av densamma. Under utredningsarbetets

gång hava åtskilliga uppslag undersökts, varigenom en dylik

bestämmelse skulle onödiggöras, men vid en närmare prövning hava dessa

visat sig antingen sannolikt icke inom rimlig tid kunna leda till det uppställda

målet eller medföra icke önskvärda konsekvenser.

De av riksdagen i det föregående påpekade svårigheterna för reformens

genomförande är o i stor utsträckning förbundna med frågan örn möjligheterna

att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid vissa svagare

skolformer. Denna fråga har varit föremål för stor uppmärksamhet.

Riksdagen finner sig redan av principiella skäl icke kunna medgiva, att

här förevarande skolformer — praktiskt taget uteslutande i användning

på landsbygden — skulle undantagas från den föreslagna reformen,

om vars behövlighet för hela landets skolväsen riksdagen är övertygad.

Härtill kommer vidare, att man icke bör förbise det förhållandet,

att elevantalet i dessa skolor mestadels är ringa, vilket måste underlätta

reformens genomförande. En uppdelning skulle jämväl i praktiken medföra

såväl inkonsekvenser som svårigheter. Exempelvis äro de skoldistrikt talrika,

där skolor av såväl högre som lägre skolform finnas. I dessa skulle

alltså barnen få olika lång skoltid, beroende på i vilken skola de fullgöra

sin skolplikt. Understundom förändras vidare B 1-skolor till B 2-skolor och

omvänt på grund av förskjutningar i barnantalet. Om en B 2-skolas förvandling

till B 1-skola skulle medföra en förlängning av skoltiden, kan detta

tänkas understundom komma att försvåra och fördröja en välmotiverad

organisationsändring. Med de av departementschefen förordade förstärk - ningsanordningarna torde vidare de befarade svårigheterna kunna väsentligt

minskas.

Av nu anförda skäl finner sig riksdagen böra bifalla förslaget jämväl

i denna del.

Den av departementschefen förordade förstärkning såtgärden vid de ömtåliga

skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna — införandet av obligatorisk

övertidsläsning enligt vissa närmare angivna grunder — har icke

givit riksdagen anledning till erinran liksom icke heller förslaget, att kostnaderna

för nämnda övertidsläsning skola gäldas av statsmedel.

De beträffande B 2-skolorna föreslagna förstärkningsåtgärderna skulle

enligt de sakkunnigas uppfattning närmast gå ut på att begränsa lärjunge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 297. ''

antalet i undervisningsavdelningarna. Departementschefen har uttalat

sympatier för detta önskemal, men framhållit, att det icke torde vara möjligt

och icke heller för ett ställningstagande till den föreliggande frågan

erforderligt att ingå på berörda, ekonomiskt ganska vittsyftande spörsmål.

Riksdagen delar den under ärendets handläggning uttalade uppfattningen

om vikten av att lärjungeantalet begränsas i läraravdelningarna. Enligt

riksdagens uppfattning torde detta vara en förutsättning för att det

obligatoriska sjunde skolåret skall kunna giva vad med detsamma avsetts.

Utvecklingen synes emellertid, på sätt närmare framgår av vissa av de

sakkunniga (å sid. 119 i deras betänkande) meddelade siffror, under senare

år hava kännetecknats av en fortgående minskning av medeltalet barn per

läraravdelning. Riksdagen utgår fran att denna för skolväsendets föibättring

viktiga fråga allt fortfarande blir föremål för Kungl. Maj:ts och

vederbörande skolmyndigheters uppmärksamhet.

Vad Kungl. Majit i här förevarande hänseende föreslagit har icke givit

riksdagen anledning till erinran.

Departementschefen har i anslutning till av de sakkunniga framlagt förslag

förordat en övergångstid av tio år, d. v. s. att övergången till sjuårig

skola skulle äga rum i regel senast med ingången av läsåret 1946—1947.

Enligt förslaget skulle intet skoldistrikt utan eget medgivande kunna åläggas

att förändra någon folkskola till sjuårig tidigare än med ingången av

läsåret 1940—1941, alltså om fyra år. Efter nämnda tidpunkt skulle Kungl.

Majit äga befogenhet att, sedan allsidig och grundlig utredning föregått,

mot skoldistriktets bestridande bestämma, att sjuårig skolkurs skall införas

före övergångstidens slut. Tillika skulle Kungl. Majit äga att även efter

övergångstidens tilländalöpande medgiva skoldistrikt anstånd i större eller

mindre omfattning med införande av sjuårig skolkurs. Departementschefen

har slutligen i fråga om förhållandena under övergångstiden understrukit

de sakkunnigas framhävande av det önskvärda i att omläggningen

till sjuårig folkskola såvitt möjligt sker i samförståndets tecken.

Yrkande örn friare direktiv vid övergången har framförts i motionen

I: 332, däri hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att Kungl.

Majit vid utfärdandet av de närmare bestämmelserna rörande det

sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma

måtte lämna fria direktiv, som möjliggöra att folkskolinspektörerna

i samråd med de lokala myndigheterna kunna, där så lämpligen må

ske, tillgodose lokala önskningar. I huvudsak enahanda yrkande har i här

förevarande hänseende framförts i motionen lii 685. Vidare har i motionen

lii 686 hemställts, att riksdagen ville uttala, att uppskov efter övergångstidens

slut bör beviljas dels da skoldistrikt är hart skattetyngt och

ett införande av sjunde klass skulle medföra en väsentlig skattehöjning,

dels när icke avsevärd tid förflutit, sedan heltidsläsning genomförts, dels

ock då barnantalet vid folkskola av B 2-, B 3- och D 1-formerna är så stort,

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 297.

att ett införande av sjunde klass icke medför en pedagogisk vinst, som står

i rimlig proportion till utökningen av lästiden.

Förslaget i propositionen om en uppdelning av övergångstiden i två

perioder, en med full frihet för skoldistrikten och en där Kungl. Maj:t

skulle äga rätt att efter sig företeende omständigheter besluta örn den

nya organisationens införande även mot skoldistrikts bestridande, finner

riksdagen sig böra bifalla. Enligt riksdagens förmenande skulle sannolikt

en övergångstid med full frihet för distrikten under hela perioden medföra

en anhopning av organisationsändringar mot periodens slut, varigenom

ganska stora svårigheter kunna tänkas uppstå.

Däremot har riksdagen funnit den föreslagna övergångsperioden väl

knappt tilltagen. Den reform av vårt skolväsen, vars genomförande

riksdagen nu godkänt, är av så genomgripande betydelse och kan medföra

så stora förändringar för de enskilda skoldistrikten, att en ökning

av övergångstiden utöver Kungl. Maj:ts förslag är motiverad. I detta

hänseende har riksdagen — med hänsyn tagen å ena sidan till skoldistriktens

önskemål och eventuella behov av uppskov något längre

tid och å andra sidan till önskvärdheten av att här förevarande förstärkning

av folkskolan icke skall genomföras med alltför stor tidsutdräkt

— funnit sig böra besluta, att övergångstiden bestämmes till tolv år

samt att den period, under vilken skoldistrikts medgivande skall vara

erforderligt, bestämmes till sex år.

Även med denna utsträckning av övergångstiden torde fall kunna inträffa,

då ett ytterligare uppskov kan vara av behovet påkallat, och

riksdagen bifaller alltså vad i detta hänseende i propositionen föreslagits.

Att uttömmande angiva de olika svårigheter, som kunna uppstå vid den

nya organisationens genomförande, är icke möjligt. I motionen II: 686

har emellertid uppmärksamheten riktats på vissa förhållanden, som för

de enskilda skoldistrikten kunna vara betydelsefulla nog. Riksdagen utgår

från att den befogenhet, som under övergångstidens senare del och jämväl

efter densammas slut i enlighet med vad riksdagen nyss angivit skulle läggas

i Kungl. Maj:ts hand, kommer att användas med hänsynstagande i

möjligaste mån till berättigade önskemål från skoldistriktens sida. I detta

hänseende vill riksdagen understryka såväl departementschefens uttalande

örn önskvärdheten av att omläggningen såvitt möjligt sker i samförståndets

tecken som ock att de i motionen II: 686 framförda synpunkterna på

ytterligare uppskov i den män så lämpligen låter sig göra må bliva beaktade.

Vad departementschefen föreslagit örn rätt för Kungl. Maj:t att, i händelse

särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt

medgiva anordnande av folkskola med större antal årsklasser än

sju har icke givit riksdagen anledning till erinran.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 297.

Härefter har departementschefen ingått på frågan om fortsättningsskolans

ställning i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola.

De sakkunniga hava i detta hänseende kommit till det resultatet, att

fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter införandet

av en obligatorisk sjuårig folkskola. Beträffande fortsättningsskolpliktens

omfattning hava de sakkunniga föreslagit, att fortsättningsskolan

skulle kunna inskränkas till en årskurs om minst 180 timmar. Vidare hava

de sakkunniga betonat, att undervisningen borde allt starkare anknytas

till det praktiska livets behov.

Departementschefen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas föreliggande

förslag och därvid framhållit, att han biträdde de sakkunnigas uppfattning,

att undervisningen i den obligatoriska fortsättningsskola, som

borde följa på sjuårig lärokurs, borde inriktas huvudsakligen på undervisning

i praktiskt betonade ämnen. Beträffande undervisningstiden har departementschefen

framhållit, att en årskurs om 180 timmar torde böra

gälla såsom ett minimikrav för fortsättningsskola, som byggde på heltidsläsande

skola. Vad anginge halvtidsläsande skolor, torde, såsom nu vöre

fallet, minimitiden för årskursen böra vara 270 timmar. Hinder borde emellertid

ej möta att, med rätt till statsbidrag, utsträcka undervisningstiden

härutöver. Därest särskilt, av skoldistriktet styrkt behov därav förelåge,

borde möjlighet beredas att anordna två årskurser. Behov härav torde

säkerligen yppa sig om, såsom önskligt vore, undervisningen i fortsättningsskolan

erhölle en alltmer praktisk betoning. Särskilt torde nämnda behov

komma att göra sig gällande för hushållsundervisningens vidkommande.

Däremot torde det ej vara lämpligt att medgiva rätt till anordnande av

tre årskurser. Sammanlagda tiden i fortsättningsskolan borde ej få överstiga

den nuvarande maximitiden eller 540 timmar.

I motionen I: 332 har vidare, såsom förut erinrats, hemställts örn

att vid utfärdandet av närmare bestämmelser rörande det sjunde skolårets

anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma

måtte lämnas fria direktiv.

Riksdagen vill då erinra, att frågan örn fortsättningsskolans ställning i ett

skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola vid flera tillfällen varit föremål

för riksdagens prövning. Härför har en utförlig redogörelse lämnats

såväl av de sakkunniga som av departementschefen i statsrådsprotokollet,

vartill riksdagen här i huvudsak torde få hänvisa.

I skrivelse nr 255 anhöll 1927 års riksdag, att Kungl. Majit täcktes taga

under omprövning, huruvida sådana ändringar borde vidtagas i folkskolans

undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan komme att inrymma

jämväl en kurs, som tillhörde den tvååriga fortsättningsskolans undervisning.

Med anledning av nämnda riksdagsskrivelse avgav skolöverstyrelsen

utlåtande i ämnet den 19 oktober 1928. Överstyrelsen avstyrkte härvid

en anordning, som skulle innebära att sjunde klassen i sjuklassig folkskola

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 297.

av A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga fortsättningsskolans

lärokurs och att skoldistrikt skulle befrias från att upprätta fortsättningsskola

för lärjungar, som avgått från sådan sjunde klass. Någon åtgärd

från Kungl. Maj:ts sida vidtogs icke för åstadkommande av ändring

i bestämmelserna om fortsättningsskolplikten i förevarande avseende.

I skrivelse nr 214 anhöll härefter 1929 års riksdag, att Kungl. Majit

måtte framlägga utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar

från heltidsläsande skolor, som med fullständigt avgångsbetyg genomgått

sjunde klass, i vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad kursplan,

att erhålla befrielse från fortsättningsskolplikten.

Med anledning av riksdagens sistberörda skrivelse tillkallade sakkunniga

(1929 års fortsättningsskolsakkunniga) funno sig i sitt den 29 maj 1931 avgivna

utlåtande böra på grund av såväl pedagogiska som organisatoriska

skäl avstyrka förslaget att till folkskolans sjunde klass förlägga fortsättningsskolans

båda årskurser.

Propositionen till 1932 års riksdag, nr 134, angående ändrade bestämmelser

beträffande fortsättningsskolans organisation m. m. anslöt sig till

de sakkunnigas uppfattning. I en vid samma riksdag väckt motion hemställdes

emellertid om utarbetande av kursplaner för ett sjunde skolår ävensom,

i anslutning härtill, örn möjlighet för skoldistrikt att under vissa förutsättningar

erhålla tillstånd att ersätta fortsättningsskolan med ett sjunde

skolår. Riksdagens statsutskott ställde sig i sitt utlåtande avvisande mot

det i motionen gjorda yrkandet. I en vid utskottets utlåtande fogad

reservation gjordes emellertid hemställan i anslutning till detsamma.

Utgången i riksdagen blev den, att andra kammaren antog utskottets

förslag, medan i första kammaren reservationen segrade. Det med anledning

av motionen framställda yrkandet i reservationen hade därmed

fallit.

1933 års sakkunniga hava vid sina undersökningar kommit till det resultatet

att fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter

införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola. Att fortsättningsskolan,

som är att betrakta som en praktiskt betonad ungdomsskola, skulle helt

uppgå i folkskolan, hava de sakkunniga funnit ur principiell synpunkt

oegentligt. Till denna de sakkunnigas ståndpunkt har departementschefen

efter en ingående bevisföring anslutit sig.

Aven riksdagen finner sig av de sakkunnigas utredning och av vad departementschefen

i anslutning därtill anfört övertygad om behovet av att

även efter införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola fortsättningsskolan

bibehålies. Fortsättningsskolan har, där den blivit lämpligt anordnad,

under sin tillvaro som obligatorisk skolform visat sig vara av stort värde.

Med den ställning, det sjunde skolåret enligt departementschefens förslag

skulle erhålla — en fråga, vartill riksdagen senare återkommer — skulle

ett upphörande av fortsättningsskolan för en stor del av landets ungdom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 297. 11

medföra en försämring av den praktiska undervisningen, bland annat i hushållsgöromål.

De grunder för fortsättningsskolans framtida organisation, som av departementschefen

framlagts, finner sig riksdagen böra bifalla.

Beträffande vad i motionen I: 332 yrkats har riksdagen redan yttrat

sig, såvitt avser folkskolan. Riksdagen utgår från att de synpunkter,

som av riksdagen i berörda sammanhang framhållits, vinna beaktande

jämväl så vitt angår fortsättningsskolan.

I samband med frågan örn fortsättningsskolans organisation har departementschefen

uttalat sin tillfredsställelse med ett av de sakkunniga framlagt

förslag, att undervisningen i husligt arbete borde göras obligatorisk

för alla flickor, som avginge från folkskolan, samt att denna undervisning

borde förläggas till fortsättningsskolan. Departementschefen har emellertid

framhållit, att detta förslag tarvade närmare utredning. Då det jämväl

inneslöte frågan om ordnande av de vid fortsättningsskolorna anställda

lärarnas anställnings- och pensionsförhållanden, borde denna utredning

bedrivas i samband med den pågående utredningen om anställnings- och

avlöningsvillkoren för olika kategorier av lärarpersonal.

Riksdagen vill uttala sin anslutning till tanken, att ingen flicka skall

lämna den obligatoriska skolundervisningen, utan att först hava erhållit

undervisning i husligt arbete. Betydelsen härav synes riksdagen icke

kunna skattas nog högt. Såsom departementschefen framhållit, tarvar

emellertid denna fråga ytterligare utredning. Då sådan ställts i utsikt,

finner riksdagen — under framhållande av önskvärdheten av att ett

resultat av en dylik utredning snart måtte kunna föreläggas riksdagen

— icke skäl föreligga för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t göra

framställning härom.

Beträffande den sjuåriga folkskolans yttre och inre organisation har departementschefen

i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag. Härvid har

departementschefen till en början förklarat sig anse, att småskolestadiet

normalt bör omfatta de två första klasserna och folkskolestadiet de fem

övriga klasserna, dock med möjlighet att, därest lokala eller andra förhållanden

så motivera, i likhet med vad nu stundom är fallet, anordna treårigt

småskolestadium och fyraårigt folkskolestadium. Mot vad sålunda

föreslagits har riksdagen icke funnit något att erinra.

I fråga örn den sjunde klassens ställning i förhållande till övriga klasser

har departementschefen framhållit, att det normala torde böra vara, att

det sjunde året användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av

lärokursen i folkskolans vanliga ämnen. Departementschefen har emellertid

förklarat, att han ansåge det angeläget att för sådana fall, där särskilda

godtagbara skäl förebragtes för att i viss mån giva undervisningen i sjunde

klassen en annan, mera praktiskt betonad inriktning, något som väl i allmänhet

icke komme att ifrågasättas annat än för A-skolor, alltför snäva

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 297.

regler, som verkade hindrande för en sådan utveckling, icke uppställdes.

Det torde, har departementschefen vidare framhållit, böra ankomma på

skolöverstyrelsen att under hänsynstagande till olika orters behov meddela

fastställelse å dylik särskild kursplan.

Beträffande fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola har departementschefen

vidare anfört, att till ledning härvid kunde åtminstone tills

vidare tjäna ej allenast de planer för sådan skola, som redan förelåge i

1919 års undervisningsplan, utan även de förslag till kursplaner, som av

skolöverstyrelsen framlagts den 19 oktober 1928. För övrigt borde frågan

om kursplaner för sjuårig folkskola ägnas särskild uppmärksamhet under

övergångstiden.

Frågan örn den sjuåriga folkskolans inre organisation har varit föremål

för framställningar i flera motioner, vari jämväl en revision av nu gällande

undervisningsplan för den sexåriga folkskolan påyrkats.

I de likalydande motionerna I: 356 och II: 684 har sålunda yrkats, att

riksdagen vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts här förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära en revision av 1919 års undervisningsplan

för rikets folkskolor.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 357 och II: 687 yrkats, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om åtgärders vidtagande

i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande undervisning i

folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning, samt att

Kungl. Majit måtte verkställa utredning örn och i vad mån åtgärder

kunna vidtagas för ytterligare underlättande av ungdomens förvärv av

medborgerliga kunskaper, allt i enlighet med vad i motionerna anförts.

I motionen I: 358 har yrkats, att riksdagen ville hemställa att Kungl.

Majit måtte förordna och tillse, att vissa i motionen angivna önskemål

beträffande folkskolans undervisningsplan m. m. måtte tillgodoses.

I motionen lii 671 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om utredning och förslag angående förbättring av landsbygdsungdomens

folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter på sätt

i motionen utvecklats. Enligt en i motionen lämnad sammanfattning skulle

det avsedda syftemålet kunna nås dels genom en revidering och nedskärning

av folkskolans kurser till förmån för ett grundligare inhämtande av

kunskaper i modersmålet och räkning, varvid skolans mest karaktärsdanande

ämne, kristendom, ej borde förbises; dels — såsom redan i det föregående

meddelats — genom en förbättring av skolformerna medelst minskning

av klassernas barnantal och antalet samtidigt undervisade klasser;

dels genom att den praktiska undervisningen under hela skoltiden gåves ett

större utrymme och organiserades med hänsyn till landsbygdens speciella

förhållanden; dels genom att åtgärder vidtoges i syfte att möjliggöra och

underlätta särskilt för landsbygdens ungdom fortbildning vid praktiska

ungdomsskolor, folkhögskolor, korrespondenskurser eller på annat sätt;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 297.

dels genom att skolundervisningen och fortbildningen så lades, att ungdomen

rätt förbereddes för hem och kristet familjeliv samt att hemmen

under skoltiden icke hindrades från att fylla sin fostrande uppgift.

Slutligen har i motionen II: 686 hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn revision av den för rikets folkskolor gällande

undervisningsplanen, varvid vissa i motionen angivna synpunkter borde

vinna beaktande. I här förevarande hänseende har i motionen framhållits,

att det torde få anses naturligt att, när folkskolan bleve obligatoriskt sjuårig,

man undersökte möjligheten att få en ur den högre skolans synpunkt

mera avslutad kurs att bygga på än den som sjätte klassen av sjuårig folkskola

för närvarande utgjorde. Vidare har erinrats att riksdagens andra

kammare vid två olika tillfällen uttalat sig för en starkare ställning för

ämnena modersmålet och räkning i folkskolan. Slutligen har understrukits,

att bildningsproblemet för den stora massan av medborgare kommit

i ett åtskilligt ändrat läge genom det frivilliga folkbildningsarbetets frammarsch

samt de ökade möjligheter i övrigt, som det nuvarande samhället

b jode på. Vid en revision av undervisningsplanen kunde icke bortses från

dessa förhållanden.

De frågor, som i här förevarande sammanhang upptagits till behandling

av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, äro av stor betydelse

för att den av riksdagen i det föregående tillstyrkta sjuåriga folkskolans

införande skall medföra de fördelar för vårt lands undervisningsväsen,

som därmed avsetts. De i ämnet väckta motionerna avse främst

dels en revision av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels

omfattningen och innehållet i den undervisning, som bör meddelas i den

sjunde årsklassen, varvid särskilt betonats behovet av att denna undervisning

erhåller en praktisk inriktning, dels ock i vilken utsträckning den för

närvarande i fortsättningsskolan meddelade undervisningen bör överflyttas

till folkskolestadiet.

Vad till en början revision av undervisningsplanen i allmänhet beträffar

torde enligt riksdagens uppfattning en dylik förr eller senare bliva oundgänglig

på grund av den obligatoriska sjuåriga folkskolans införande. Riksdagen

förutsätter, att denna fråga kommer att bliva föremål för vederbörande

skolmyndigheters och Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. På grund härav

finner riksdagen icke anledning föreligga för riksdagen att i skrivelse till

Kungl. Majit göra framställning om en dylik revision. I de motioner, där

revision av gällande undervisningsplan påyrkats, hava många enligt riksdagens

uppfattning betydelsefulla uppslag framkommit. Riksdagen utgår

från att dessa vid en kommande revision komma att ägnas vederbörlig

uppmärksamhet. För närvarande finner sig emellertid riksdagen böra

uttala sin anslutning till vad departementschefen anfört därom, att till

ledning vid fastställandet av kursplaner för sjuårig folkskola åtminstone

tills vidare torde kunna tjäna såväl de redan i 1019 års undervisnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

liiksdagens skrivelse Nr 297.

plan föreliggande planerna för dylik skola som de av skolöverstyrelsen

i utlåtande den 19 oktober 1928 framlagda.

Frågan om en mera praktisk inriktning av undervisningen i den sjuåriga

folkskolan sammanhänger på det närmaste med frågan om förhållandet

mellan folk- och fortsättning sskolan, sedan det sjunde skolåret införts.

Såsom riksdagen redan tidigare erinrat har frågan om inarbetande i det

sjunde skolårets kursplan av den kurs, som nu tillhör fortsättningsskolans

undervisningsplan, vid flera tillfällen varit föremål för omfattande utredningar.

I skolöverstyrelsens i det föregående omförmälda utlåtande av

den 19 oktober 1928 med anledning av 1927 års riksdags skrivelse nr 255

hava i detta hänseende beaktansvärda uttalanden blivit gjorda. Skolöverstyrelsen

har i sagda utlåtande — med avstyrkande av att sjunde klassen

i sjuklassig folkskola i A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga

fortsättningsskolans lärokurs — förordat, att åt sjunde folkskoleklassen

måtte givas en friare ställning i förhållande till övriga folkskoleklasser, i

det att möjligheter bereddes skoldistrikten att efter prövning av överstyrelsen

erhålla en från den allmänna undervisningsplanen avvikande, efter

lokala önskemål och behov avpassad läroplan för sjuårig folkskola, varigenom

undervisningen skulle kunna erhålla en mera direkt anslutning till

det medborgerliga och praktiska livet.

Riksdagen har godkänt Kungl. Majrts förslag, att fortsättningsskolan

skall, åtminstone som ettårig, bibehållas även efter införandet av

den obligatoriska sjuåriga folkskolan. Riksdagen anser sig jämväl böra

uttala sin anslutning i allt väsentligt till den av departementschefen

uttalade uppfattningen att det normala bör vara, att det sjunde skolåret

användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av lärokursen i folkskolans

vanliga ämnen och sålunda användes för folkskolans bildningsmål.

Riksdagen vill erinra att, på sätt departementschefen framhållit, ett bland

de mest bärande skälen för utsträckningen av lärotiden är att folkskolan

på grund av den korta lärotiden icke förmår på ett nöjaktigt sätt fylla de

bildnings- och uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära

medborgarskolan, samt att folkskolans undervisning för närvarande

icke är så beskaffad, att de därstädes inhämtade kunskaperna äga nödig

varaktighet även sedan lärjungarna trätt ut i livet. I detta sammanhang

vill riksdagen jämväl erinra örn vad departementschefen anfört om angelägenheten

av att för sådana fall, där särskilda godtagbara skäl förebringas

för att i viss mån giva undervisningen i sjunde klassen en mera praktiskt

betonad inriktning, icke uppställas alltför snäva regler, som verka hindrande

för en sådan utveckling. Sannolikt är väl att det, såsom departementschefen

framhållit, närmast blir A-skolor, som här kunna ifrågakomma.

Men skulle det visa sig, att dylika anordningar kunna vara

genomförbara även vid skolor av annan form, synas möjligheter härför

böra hållas öppna, exempelvis genom centralisering i vissa fall.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 297.

Riksdagen finner de sålunda framhållna synpunkterna beaktansvärda.

Redan med den minskning av tiden för den obligatoriska fortsättningsskolan,

som riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutat, torde

ett överflyttande av vissa delar av fortsattningsskolans nuvarande lärokurs

till det sjunde folkskolåret bliva erforderligt. Vidare hava barnen vid

övergången till det sjunde skolåret hunnit upp i den ålder, då behovet av

praktiskt arbete gör sig starkare gällande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde frågan om att inom sjunde

skolåret giva den praktiska undervisningen största möjliga utrymme böra

upptagas till en ingående prövning. Då riksdagen alltså utgår från att här

förevarande frågor komma att bliva föremål för uppmärksamhet från

Kungl. Maj:ts och vederbörande skolmyndigheters sida, finner riksdagen

icke erforderligt att riksdagen, såsom i vissa motioner påyrkats,

i skrivelseform gör framställning i ämnet hos Kungl. Majit.

Även i åtskilliga andra av de i här förevarande sammanhang behandlade

motionerna hava framförts uppslag, vilka riksdagen funnit beaktansvärda.

Dessa uppslag avse emellertid mestadels sådana inre skolorganisatoriska

frågor, vilka i första hand synas böra upptagas till närmare prövning

av sakkunniga myndigheter och beträffande vilka ett uttalande från

riksdagen redan nu knappast torde böra ske.

Vad departementschefen anfört rörande anknytning av folkskolan till

andra bildning slinjer samt i fråga om de föreslagna ändrade bestämmelserna

örn skolplikt och örn avgång från folkskola har icke givit riksdagen

anledning till erinran.

Departementschefen har betonat vikten av att det tillses, att folkskolans

utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista konfirmationsundervisningen.

Med anslutning till detta uttalande vill riksdagen

framhålla, att hänsyn bör tagas till de olika sätt, på vilka konfirmationsundervisningen

är anordnad i olika delar av landet. Exempelvis måste

i vissa delar av Norrland — på grund av församlingarnas stora utsträckning

— denna undervisning meddelas under en kortare tid, tre ä fyra veckor,

med daglig undervisning, då barnen samlas till kyrkplatserna.

Vad anslagsfrågorna för nästkommande budgetår beträffar har departementschefen

framhållit, att den enda omkostnad, som vid ett bifall till

hans förslag skulle belöpa på nästa budgetår, vore det särskilda anslaget

till anordnande av försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2- formen. Under framhållande att kostnaderna för ifrågavarande förstärkningsanordningar

komme att utgöras av ersättningar till lärare för övertidst

jänstgöring, har departementschefen ansett riksdagens medgivande

böra inhämtas att av förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor må, i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas av

Kungl. Majit efter förslag av skolöverstyrelsen, användas högst 10,000 kronor

till anordnande av sådana förstärkningsanordningar under budgetåret

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 297.

1936/1937. Vad sålunda föreslagits bifaller riksdagen. Härvid vill riksdagen

i likhet med departementschefen understryka, att de ersättningar

till lärare, som sålunda komma att utgå, uppenbarligen icke kunna bliva

prejudicerande i löneregleringsavseende, då här är fråga örn en extraordinär

anordning av ren försökskaraktär.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att länsstyrelsen i Göteborg ifrågasatt

en bestämmelse om att förskott å statsmedel för det budgetår, under

vilket införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå även å de

beräknade statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. I likhet med

departementschefen finner riksdagen detta vara ett värdefullt uppslag,

som efter ytterligare utredning torde böra framdeles komma under prövning.

Departementschefen har slutligen gjort framställning därom, att sådan

ersättning till lärare för flyttningskostnad, varom förmäles i riksdagens

skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937,

bestridas ur förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Riksdagen bifaller vad sålunda föreslagits.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att

riksdagen — i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 99 ävensom

de i ämnet väckta motionerna —

dels fastställt följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens

omfattning att äga giltighet från och med den 1 juli 1936, med

rätt för Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som för deras

tillämpning befinnas erforderliga:

Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där antalet årsklasser

för närvarande år sex, skall övergång till sjuårig skola äga rum,

så snart sådant, med hänsyn till härav föranledda kostnader, skolväsendets

organisation inom distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas

lämpligen kunna ske, dock senast med ingången av läsåret 1948—1949.

Härvid skall iakttagas, att före nämnda läsår sjuårig skolkurs icke må

utan skoldistriktets medgivande införas annorledes än efter Kungl. Majis

bestämmande och ej tidigare än med ingången av läsåret 1942—1943.

Där särskilda omständigheter sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna

för viss tid medgiva distrikt anstånd i större eller mindre omfattning

utöver läsåret 1948—1949 med införande av sjuårig skolkurs.

Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan skall icke utgöra

hinder för Kungl. Majit att, i händelse särskilda förhållanden därtill

föranleda, efter framställning av skoldistrikt medgiva anordnande av

folkskola med ett större antal obligatoriska årsklasser än sju.

Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen upptagna

B 3- och D 1-formerna, skall det år, nybörjare intagas, och under förutsättning

att lärjungeantalet i skolan uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning

under en månad;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 297.

dels beslutat, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel till

lärare utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser om ersättning

för övertidsläsning;

dels medgivit, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar

i skolor av B 2-formen må under budgetåret 1936/1937 av förslagsanslaget

till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor användas högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Majit må finna gott meddela;

dels beslutat, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola på

sådan skola grundad fortsättningsskola skall, med tillämpning eljest av

nu gällande bestämmelser och under de villkor i övrigt, Kungl. Majit

kan finna gott föreskriva, omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande

skola minst 180 undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola minst

270 undervisningstimmar; dock att, där så prövas vara av särskilda

förhållanden påkallat, skoldistrikt må kunna medgivas rätt att mot åtnjutande

av statsbidrag enligt gällande grunder låta årskursen omfatta

högre timantal, än nu sagts, och att fördela undervisningen på två årskurser,

allt under iakttagande, att skolplikten i fortsättningsskolan icke

må omfatta och statsbidrag icke utgå för längre tid än sammanlagt

540 undervisningstimmar;

dels ock medgivit, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,

varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt

angår budgetåren 1935/1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor:

Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Stockholm den 5 juni 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

11 sami.

Nr 297.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.