Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående fortsatt elektrifiering av statsbanorna.

1936-06-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1936:311, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående fortsatt elektrifiering av statsbanorna.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 310—311.

sedan han statsrådet in pleno hört och riksdagen sammankallat, har riksdagen

härom fattat beslut och bestämt den förra av dessa summor till femton

miljoner kronor och den senare, eller det så kallade stora kreditivet,

till likaledes femton miljoner kronor.

Stockholm den 6 juni 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 311.

Godkänd av första kammaren den 6 juni 1936.

Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

angående fortsatt elektrifiering av statsbanorna.

(Statsutskottets utlåtande nr 137.)

Till Konungen.

I två likalydande motioner, I: 182 och II: 404, har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t

ville, på sätt i motionerna antytts, låta verkställa och helst till 1937 års riksdag

framlägga en grundlig och allsidig utredning örn lämpligheten av en fortsatt

elektrifiering av statsbanorna, syftande till införande av elektrisk drift å

de hittills icke elektrifierade norrländska huvudlinjerna och eventuellt även bilinjerna.

Vidare har i två likalydande motioner, 1: 39 och II: 128, hemställts, att riksdagen

måtte besluta elektrifiera Bohusbanan å sträckan Göteborg—Dingle och

till ändamålet anvisa för budgetåret 1936/1937 ett reservationsanslag av

8,500,000 kronor, samt i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

måtte hemställa till kungl, järnvägsstyrelsen att låta undersöka och kostnadsberäkna

återstående delen av banan från Dingle till Strömstad för elektrifiering

i så god tid, att förslaget kan föreläggas 1937 års riksdag.

Härjämte har i två likalydande motioner, I: 64 och II: 208, hemställts, att

riksdagen måtte besluta elektrifiering av järnvägslinjen Göteborg—Strömstad

och för arbetets påbörjande av lånemedel anvisa 5,000,000 kronor.

Slutligen har i motionen I: 9 hemställts, bland annat, att riksdagen ville

hos Kungl. Maj :t förorda Bohusbanans elektrifiering till en början åtminstone

från Göteborg till Uddevalla.

Över ifrågavarande motioner hava utlåtanden i vederbörlig ordning avgivits

av järnvägsstyrelsen.

Enligt riksdagens redan fattade beslut skulle elektrifieringen av statsbanorna

inom den närmaste tiden — eller närmare bestämt under sommaren

1937 —- kunna beräknas vara genomförd beträffande samtliga söder örn

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 311.

7

Ånge belägna statsbanelinjer nied undantag av sträckorna Billesholms gruva

—Landskrona, Göteborg—Strömstad, Kristinehamn—Östersund med bibanor,

tvärbanorna till norra stambanan och den nyligen förstatligade linjen Gävle

—Härnösand (förut Ostkustbanan). I fråga örn banorna norr örn Ånge har ej

heller, frånsett Riksgränsbanan, elektrifiering utförts eller beslutats.

Den organisation med arbetsledning, arbetare och anläggningsmateriel, som

tillkommit för dessa elektrifieringsarbeten, har efterhand uppnått en allt högre

grad av effektivitet, och redan med hänsyn till frågan om denna organisations

fortsatta bestånd måste under närmaste tiden tagas under övervägande,

huruvida elektrifieringen skall utsträckas till andra linjer. Därest elektrifieringsarbetena

befinnas böra avbrytas, ställes man inför nödvändigheten av

denna organisations upplösning, något som självfallet ej kan ske utan rätt

avsevärda och, i den mån elektrifieringsarbetena sedermera inom en nära framtid

återupptagas, också delvis opåkallade awecklingskostnader och andra olägenheter.

Rent företagsekonomiskt sett skulle visserligen, enligt järnvägsstyrelsens på

preliminära beräkningar grundade uttalanden, den elektriska driftformens ytterligare

utsträckning ställa sig mindre gynnsam. Vad exempelvis Bohusbanan

beträffar har järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande i ärendet förklarat sig förhindrad

avgiva förslag om elektrifieringsarbetenas igångsättning ens till någon del

av densamma, eller närmast sträckan Göteborg—Uddevalla, ”så länge någon

möjlighet finnes för styrelsen att nödtorftigt reda sig med bandelen i dess nuvarande

utrustning”. Enligt riksdagens mening måste dock statens järnvägar

alltjämt anses för hela landets samfärdselväsen vara av en sådan central betydelse,

att ej dylika på kort sikt inriktade avkastningskrav böra få hålla tillbaka

statsbanornas fortsatta tekniska utveckling. I detta avseende kan åberopas

det livliga arbete på järnvägsnätens modernisering, som — till mötande

främst av konkurrensen från nya trafikmedel — för närvarande pågår inom

vissa främmande länder. Vad särskilt angår linjen Göteborg—Uddevalla må

också erinras om de olägenheter med blandad ångdrift och elektrisk drift, som

måste bestå på Göteborgs centralstation, intill dess nyssnämnda linje elektrifierats.

Förutom den stora fördelen av att statsbanelinjerna genom elektrifieringen

bliva tekniskt sett mera enhetligt och tidsenligt utrustade bör också för Sveriges

del beaktas betydelsen av ett minskat beroende av utländskt lokomotivbränsle

och i stället en motsvarande ökad användning av vår inhemska vattenkraft.

Vid exempelvis en elektrifiering av linjen Ånge—Boden kunna de

erforderliga stora kraftkvantiteterna erhållas från redan tillgänglig överskottskraft,

överförd genom den nya stamlinjeledningen Porjus—Västerås.

Överhuvud måste den fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet betraktas

som ett viktigt led i vårt järnvägsväsens tekniska anpassning efter tidsutvecklingen

med dess högt drivna krav på samfärdsmedlen. Riksdagen anser detta

spörsmål såväl drifttekniskt som också samhällsekonomiskt sett vara av den

vikt att detsamma, i anslutning till de väckta motionerna, bör föranleda en

framställning från riksdagen till Kungl. Maj :t örn frågans utredning. Vid

denna utredning måste dock självfallet mot ovan anförda synpunkter vägas

elektrifieringsarbetenas användbarhet som arbetsobjekt, lämpliga att stå i beredskap

i mån av ett inträdande ogynnsammare konjunkturläge.

Till sist finner riksdagen anledning framhålla angelägenheten av att de i

utredningen ingående avkastningsberäkningarna uppgöras med högsta möjliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 311—312.

grad av tillförlitlighet. Skola dessa beräkningar vara ägnade att läggas till

grund för bedömningen av en fortsatt elektrifierings ekonomi måste uppenbarligen

också vid desamma hänsyn tagas till den trafikökning med därav följande

stegring av trafikinkomster, som brukar följa med övergången till elektrisk drift.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen i anledning av motionerna

1: 9, 39, 64 och 182 samt II: 128, 208 och 404 hos Kungl. Maj :t

anhålla örn utredning rörande en fortsatt elektrifiering av statens järnvägar.

Stockholm den 6 juni 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 312.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1936.

Godkänd a\ andra kammaren den 9 juni 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen

för nyreglerade verk.

(Statsutskottets utlåtande nr 129.)

Till Konungen.

I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 174, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att

dels förklara, att de bestämmelser, som innefattas i följande författningsrum,

nämligen

4 § och 16 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr

343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk.

4 § och 14 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr

379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,

4 § och 13 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr

177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, samt

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr

303) för tjänstemän vid domänverket

skola från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i nämnda avlöningsreglementen vidtaga

de ändringar, som härav föranledas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.