Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av anslag av automobilskattemedel m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

1936-06-09 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1936:313, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av anslag av automobilskattemedel m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 313.

1

Nr 313.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1936.

Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag om anvisande av anslag av automobilskattemedel

m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 136.)

Till Konungen.

l:o) Ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen.

I propositionen nr 1 angående statsverkets tillstånd oell behov under budgetåret

1936/1937 har Kungl. Majit (punkt 7 av det vid propositionen fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden) föreslagit riksdagen

att

dels godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna

Förslag

till

Förordning

angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bidrag av statsmedel lämnas, i mån av tillgång å därtill anslagna medel,

till kostnaderna för vägars byggande och underhåll samt vinterväghållning

i enlighet med här nedan meddelade bestämmelser.

Med väg förstås i denna förordning allt vad jämlikt 2 § lagen den 7 juni

1934 örn allmänna vägar till väg hörer eller såsom väg anses.

Med byggande av väg förstås i denna förordning förutom anläggning av

ny väg jämväl omläggning och förbättring av väg.

Närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till kostnader för byggande

av väg samt för underhåll av väg och vinterväghållning meddelas av

Konungen.

2 §•

1 mom. Till vägdistrikt hämnäs årligen statsbidrag med åttio procent av

distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 14 sami. Nr 313.

1292 36 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 313.

nästföregående år. Till kostnaden för underhåll av ödebygdsväg och vinterväghållning

å sådan väg lämnas av statsmedel, utöver vad nyss sagts, särskilt

tilläggsbidrag med tio procent av distriktets verkliga kostnad för vägens

underhåll och vinterväghållningen å densamma under nästföregående år.

2 mom. Till grund för fastställande av vägdistriktens verkliga kostnader

skola läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar

vägdistrikt att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av kostnaderna,

må, i den ordning Konungen bestämmer, distriktet förklaras skola

gå miste örn det bidrag till samma kostnader, som eljest skolat tillkomma

distriktet.

3 §•

1 mom. Statsbidrag till vägdistrikt kunna av Konungen eller myndighet,

som Konungen förordnar, beviljas att utgå till följande slag av vägbyggnad:

byggande av huvudväg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående,

långväga samfärdseln eller eljest av stor vikt ur trafiksynpunkt, med

nittio procent av den beräknade kostnaden;

byggande av annan huvudväg med åttiofem procent av den beräknade

kostnaden;

byggande av annan landsväg med åttio procent av den beräknade kostnaden

;

byggande av ödebygdsväg med nittio procent av den beräknade kostnaden.

2 mom. Där i något fall Konungen prövar synnerliga skäl därtill föranleda,

må, på de villkor Konungen finner anledning föreskriva, till vägföretag,

som i 1 mom. angivas, utgå högre statsbidrag än där sägs.

3 mom. Är fråga örn anläggning av väg, må statsbidrag, då så av allmänna

samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, efter Konungens prövning

utgå å verkliga kostnaden för lösen av mark, vars förvärvande skulle

ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker, trädgård eller tomtmark.

Då fråga är örn omläggning eller förbättring av väg, utgår bidrag med

enahanda andel som till företaget i övrigt å verkliga kostnaden för lösen

av mark, som erfordras för arbetets genomförande, så ock för lösen av

byggnad, som befinnes hinderlig för vägens breddning eller omläggning eller

vars undanskaffande kan vara angeläget för tillgodoseende av trafiksäkerheten,

allt i den mån Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar,

prövar kostnaden vara skälig.

Yad nu sagts i fråga örn lösen av mark skall äga motsvarande tillämpning

beträffande engångsersättning, då mark tages i anspråk med vågrätt,

så ock med avseende å ersättning för skada och intrång, som orsakas genom

vägföretag.

I kostnad, som avses i detta moment, må inräknas även utgift för domstols-

och expropriationshandläggning.

Vid bedömande av fråga örn företags hänförande till anläggning eller

till omläggning eller förbättring av väg bör jämte övriga inverkande omstän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 313. 3

diglieter beaktas, huruvida företaget väsentligen föranletts av ett tidigare

ej tillgodosett behov av viss vägförbindelse eller icke.

4§-

Till rikets städer lämnas årligen av automobilskattemedel belopp, som

bestämmas i enlighet med stadgandet i 2 § första stycket i förordningen örn

fördelning av automobilskattemedel och skola av städerna användas till förbättring

och underhåll av deras för automobiltraiiken viktiga vägar och

gator, i första rummet infartsvägar till städerna.

ö §•

Till stad kan, utöver vad i 4 § sägs, av Konungen beviljas särskilt statsbidrag

till visst företag av där omförmält slag. Det särskilda bidraget

utgår med högst femtio procent av den beräknade kostnaden, där ej på

grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1937, från och med

vilken dag förordningen den 31 maj 1934 (nr 209) örn särskilt tilläggsbidrag

till underhåll av ödebygdsväg, kungörelsen den 31 maj 1934 (nr 207) angående

statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. samt kungörelsen den

22 oktober 1927 (nr 383) angående dispositionen av anslag till bidrag till

vägunderhållet på landet m. m. skola upphöra att gälla. Beträffande vägdistrikt,

varest icke samtliga allmänna vägar under år 1936 varit övertagna

till underhåll medelst vägkassan, skall under år 1937 i stället för det i

denna förordning stadgade bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning

utgå bidrag av statsmedel med tre tiondelar av uppskattade kostnaden för

vägunderhållet och av verkliga kostnaden för vinterväghållningen under år

1936.

Med avseende å vägföretag av i 3 § omförmält slag, vilket påbörjats före

den 1 januari 1937, skola hittills gällande bestämmelser äga tillämpning;

dels och godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn

särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin och

motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 §

förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)

skola i räkenskaperna från vederbörande anslag å riksstaten

omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvaltad fond,

benämnd statens automobilskattemedelsfond.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr S13.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels så stor del av de

enligt 2 § förordningen den angående statsbidrag till

den allmänna väghållningen i riket till vägdistrikten utgående statsbidragen,

som motsvarar trettio procent av distriktens verkliga kostnader för under*

håll av landsvägar och vinterväghållning å sådana vägar under det sista

kalenderår, som avslutats före ingången av budgetåret, ävensom fyrtio procent

av distriktens verkliga kostnader under nämnda kalenderår för underhåll

av ödebygdsvägar och vinterväghållningen å desamma, dels ock, med

undantag av de i tredje stycket avsedda medel, vad i övrigt i enlighet med

å riksstaten anvisade anslag skall till särskilda ändamål utgå av automobilskattemedel.

Av återstående skattemedel, vilka, på sätt här nedan närmare sägs, skola,

användas till de ändamål, som avses med anslaget till förbättring och underhåll

av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna samt

anslaget till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden, skola tjugu

procent tillfalla rikets städer och åttio procent landsbygden.

2§-

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas

mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från

dem influtit i automobilskatt, att användas på sätt angives i 4 § förordningen

angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.

Återstående tjugu procent av städernas andel fördelas av Konungen på

sätt i 5 § nyssnämnda förordning sägs.

3§-

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent

på följande sätt:

a) Av det vägdistrikten jämlikt 2 § förordningen angående statsbidrag

till den allmänna väghållningen i riket tillkommande bidrag bestrides så

stor del, som motsvarar femtio procent av distriktens verkliga kostnad för

vägunderhåll och vinterväghållning under det kalenderår, som avslutats

under budgetåret.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de

särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt

från respektive läns landsbygd.

2 mom. Återstående femton procent skola fördelas mellan länen på sätt

Konungen förordnar.

3 mom. De enligt 1 mom. b) och 2 mom. länen tillkommande medlen

skola användas till omläggning och förbättring av allmänna vägar på landsbygden

i enlighet med bestämmelserna i 3 § förordningen angående statsbidrag

till den allmänna väghållningen i riket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, från och med vilken

dag förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel

skall upphöra att gälla, dock att densamma skall äga tillämpning

vid fördelningen av de under budgetåret 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 313. O

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag Ilar riksdagen till behandling

föreliaft

dels två likalydande motioner, I: 91 och II: 269, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådana kompletterande bestämmelser angående tilldelning

av statsbidrag till den allmänna väghållningen, att större landsbygdsområdes

införlivning med stad eller ombildning till stad icke måtte förminska

möjligheten att erhålla bidrag till denna väghållning inom området,

eller ock besluta hemställa hos Kungl. Majit, att i motionerna framförda

synpunkter beträffande denna fråga matte vinna beaktande vid den fortsatta

utredningen örn ändrade grunder för statsbidragstilldelningen;

dels två likalydande motioner, I: 124 och II: 237, vari hemställts, att riksdagen

måtte vid behandlingen av Kungl. Majits förevarande förslag uttala,

att den nuvarande anordningen med vägars och broars byggande och förbättring

genom vägstyrelsernas försorg måtte bibehållas även efter genomförandet

av ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen;

dels två likalydande motioner, I: 238 och II: 532, vari hemställts, att riksdagen

ville besluta att höja bidraget av bilskattemedel till vägunderhållet

från nuvarande 50 procent till 55 procent, så att sammanlagda bidragsprocenten

blir 85;

dels en motion, II: 523, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

vid behandling av förslag till »Förordning angående statsbidrag till den allmänna

väghållningen i riket» måtte till första stycket av § 3 mom. 3 fogas

orden: så ock för lösen av byggnad;

dels ock en motion, II: 24, vari hemställts, att riksdagen ville besluta i

skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå, att nya bestämmelser snarast måtte utfärdas

beträffande väg- och broarbetens planering, byggnadssätt, villkor för

arbetens igångsättande m. m., allt avseende ökad sparsamhet och förbättrad,

ekonomisk användning av de medel, som ställas till vägväsendets förfogande.

Det förslag till nya vägbidragsgrunder för landsbygden, som här framlägges,

är byggt på ett av 1935 års vägsakkunniga framlagt betänkande.

Anläggningsbidrag skall, vare sig fråga är om egentlig nybyggnad av väg

eller allenast om vägförbättringar, utgå med 80 procent för vanlig landsväg,

85 procent för vanlig huvudväg samt 90 procent för huvudväg av synnerlig

betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller eljest av stor

vikt ur trafiksynpunkt. I undantagsfall kan ett än högre bidrag beviljas.

Dessa normer ansluta sig i stort sett till den praxis, som hittills tillämpats

vid vägomläggningar och vägförbättringar, men ställa sig förmånligare beträffande

nybyggnaderna, till vilka hittills i allmänhet bidrag med allenast

75 procent kunnat beviljas.

De sålunda föreslagna grunderna för tilldelning av anläggningsbidrag

föranleda ej någon erinran från riksdagens sida. Iliksdagen får emellertid

i anledning av ett av de sakkunniga gjort uttalande örn överflyttning av vissa

vägbyggnader från vägdistrikten till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anföra

följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 313.

Av de sakkunniga Ilar förutsatts, att i de fall, då statsbidrag för nybyggnad

av väg utgår med mer än 90 procent av kostnaderna, arbetet skulle

utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. I anledning härav

har i de väckta motionerna I: 124 och II: 237 påyrkats, att även i nu förevarande

fall vägbyggnaderna måtte få utföras av vägdistriktet. I motionerna

har erinrats örn, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens direkta befattning

med vägbyggnaderna tidigare varit begränsad till ödebygdsvägarna.

Även denna styrelsens byggnadsverksamhet vore dock numera under avveckling.

Anledningen härtill vore bland annat, att det befunnits önskligt

att kunna minska vägingenjörernas arbetsbörda.

För egen del vill riksdagen framhålla, att enligt de föreslagna nya bidragsnormerna

statsbidrag skall utgå med 80—90 procent alltefter väganläggningens

olika betydelse för samfärdseln. Tilldelningen av ett än högre bidrag

d. v. s. med mer än 90 procent har däremot av de sakkunniga ansetts böra

göras beroende av ett helt annat förhållande, nämligen vederbörande vägdistrikts

ekonomiska bärkraft.

Att ett vägdistrikt är så ekonomiskt betungat att en högre bidragskvot

än 90 procent bör beviljas synes dock enligt riksdagens mening ej i och för

sig utgöra tillräckligt skäl för att från vägdistriktet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

överflytta det planerade vägarbetet. Till stöd för sitt

förslag örn att vägföretagets utförande i dessa fall borde anförtros åt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen hava de sakkunniga visserligen åberopat att utgående

höga bidrag jämte tilldelat skatteutjämningsbidrag komme att medföra,

att vägdistriktets egen andel i vägbyggnadskostnaden i allmänhet inskränkte

sig till blott några få procent. Gent emot detta vill emellertid riksdagen

erinra örn den synnerligen ingående kontroll, som från statens sida numera

utövas över vägdistriktens förvaltning. Det har också redan från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen antytts, att en dylik överflyttning på staten av vägbyggnaderna

skulle kunna påverka styrelsens behov av arbetskrafter.

Kiksdagen vill därför som sin mening uttala, att ej heller i de fall, då

högre bidrag än 90 procent beviljats, skäl i allmänhet torde föreligga för

ett frångående av den allmänna regeln örn vägbyggnads utförande som ett

vägdistriktets eget företag. Även med denna uppfattning anser riksdagen

det dock böra stå öppet för Kungl. Majit att undantagsvis fatta beslut örn

att ifrågavarande vägarbeten, till vilka statsbidrag med över 90 procent skall

utgå, må utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Dylikt

beslut torde, såsom nämnts, allenast bliva behövligt i undantagsfall, då det

av alldeles särskilda omständigheter finnes påkallat att anförtro ett vägbyggnadsföretag

åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i stället för det lokala vägdistrikt,

varunder väganläggningen sedermera skall höra. I regel torde därvid,

såsom de sakkunniga påpekat, komma att anlitas entreprenadförfarande.

Enligt det framlagda förslaget till förordning angående statsbidrag äger

Konungen meddela närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till

kostnader för å ena sidan vägbyggnad samt å andra sidan vägunderhåll.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 313.

7

Vid dessa bestämmelsers utfärdande böra enligt riksdagens mening bland

annat beaktas de olägenheter i form av vidlyftigt bokföringsarbete m. m., som

förvaltningskostnadernas uppdelning å vägbyggnader och vägunderhåll medför.

Lämpligast torde vara att, som från sakkunnigt håll redan påyrkats,

samtliga kostnader för vägdistriktens förvaltning hänföras till vägunderhållet.

I nu förevarande sammanhang vill riksdagen erinra örn riksdagens år

1935 församlade revisorers under § 13 i berättelsen angående statsverket

gjorda uttalande örn vikten av att vägarbetena, enkannerligen erforderliga

vägomläggningar, planläggas med ekonomisk omtanke. I motionen II: 24

hava också uttalats liknande önskemål beträffande vägföretagens planering

och utförande. I anledning av dessa i riksdagens revisorers berättelse och

jämväl i nyssnämnda motion framkomna synpunkter vill riksdagen framhålla

angelägenheten av att jämsides med uppställda tekniska krav på en

väganläggning också tillbörlig hänsyn tages till den förefintliga terrängen och

bebyggelsen. Vid en dylik mera ekonomiskt och praktiskt inriktad planläggning

av vägföretagen får självfallet ej åsidosättas trafiksäkerhetens krav liksom

ej heller de fordringar, som vid en påräknelig framtida trafik kan

komma att ställas på anläggningen.

Vägunderhåttsbidrag skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag alltjämt utgå med

80 procent. Härtill skulle dock komma ett utjämningsbidrag åt mera betungade

distrikt. Aven örn det nya utjämningsbidraget är för vägdistrikten

gynnsammare avvägt än det hittillsvarande torde dock alltjämt den lokala vägskattebördan

inom stora delar av landet bliva synnerligen tyngande. För

att bringa en ytterligare lättnad i fråga örn vägdistriktens kostnader för

vägunderhållet har riksdagen funnit sig böra medgiva att det statliga vägunderhållsbidraget

ökas från 80 till 85 (30 + 55) procent.

I fråga örn detaljbestämmelserna har i en i ämnet väckt motion II: 523

påyrkats att bidrag för lösen av byggnad må jämväl då fråga är örn nyanläggning

av väg få utgå i samma omfattning som hittills gällt vid vägomläggningar

eller vägförbättringar. Med hänsyn till att vid vägars nyanläggning dylik

inlösen av byggnad endast undantagsvis torde behöva förekomma därest vägföretagen

planläggas med tillbörlig ekonomisk varsamhet, har riksdagen ansett

sig kunna bifalla det motionsvis framställda yrkandet. I överenstämmelse

härmed torde alltså till 3 § mom. 3 första stycket av den föreslagna förordningen

örn statsbidrag böra efter orden »eller tomtmark» tilläggas »så ock

för lösen av byggnad».

Beträffande städernas andel i automobilskattemedlen, vilken fråga är föremål

för ytterligare överväganden inom 1935 års vägsakkunniga, har ingen

ändring ifrågasatts. I motionerna I: 91 och II: 269 har emellertid i ett särskilt

avseende, nämligen beträffande städer, som tidigare varit landsbygdsområde

eller varmed dylikt större område införlivats, hemställts örn sådana

kompletterande bestämmelser att dylik ombildning eller införlivning ej måtte

förminska möjligheterna att erhålla bidrag till väghållningen inom området.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 313.

Riksdagen anser detta yrkande vara av beskaffenhet att, på sätt i motionerna

alternativt påyrkats, förtjäna beaktande vid den fortsatta utredningen örn

ändrade grunder för statsbidragstilldelningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
a)

i anledning av motionerna I: 238 och II: 532 beslutat

dels att 2 § 1 mom. av förslaget till förordning angående statsbidrag till

den allmänna väghållningen i riket skall hava följande lydelse:

2 §•

1 mom. Till vägdistrikt lämnas årligen statsbidrag med åttiofem procent

---nästföregående år.

dels ock att 3 § 1 mom. a) av förslaget till förordning örn fördelning av

automobilskattemedel skall hava följande lydelse:

3 §•

1 mom. Av landsbygdens---på följande sätt:

a) Av det vägdistrikten---så stor del, som motsvarar femtiofem

procent av distriktens verkliga kostnad för vägunderhåll — — — under

budgetåret.

b) med bifall till motionen II: 523, beslutat att 3 § 3 mom. första stycket

av det intagna förslaget till förordning angående statsbidrag till den allmänna

väghållningen i riket skall hava följande ändrade lydelse:

»Ar fråga örn anläggning av väg, må statsbidrag, då så av allmänna samfärdselhänsyn

befinnes särskilt önskligt, efter Konungens prövning utgå å

verkliga kostnaden för lösen av mark, vars förvärvande skulle ställa sig i

särskilt hög grad betungande, såsom åker, trädgård eller tomtmark, så ock

för lösen av byggnad»;

c) godkänt förevarande båda författningsförslag i övriga delar.

2:o) Anslag av automobilskattemedel m. m. Kungl. Maj:t har beträffande

riksstatens sjätte huvudtitel i nedannämnda punkter vidare föreslagit

riksdagen

punkten 14

att till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och

vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av

12,709,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

punkten 15

dels till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 50,839,440 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
dels

ock medgiva, att av den del av landsbygdens andel för budgetåret 1936/

1937 av automobilskattemedlen, som motsvarar 85 procent av sagda andel, må

disponeras ett belopp av förslagsvis 3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag

åt mera betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig

överensstämmelse med de under punkten 7 här ovan angivna grunderna;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 313.

9

punkten 16

att till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret 1936/1937

anvisa ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
punkten

17

dels till särskilt bidrag till vägdistrikten för täckande av vissa upptagna

lån för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor,

att utgå av automobilskattemedel;

dels ock medgiva, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års automobilskattemedel

må på sätt under punkten 14 förordats för enahanda ändamål

disponeras ett belopp av lägst 8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor.

I statsverkspropositionen har Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning

(Bil. 5, punkten 5, av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över finansärenden) föreslagit riksdagen, bland annat, att till

avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 57,000,000 kronor, därav 7,000,000

kronor att utgå av automobilskattemedel.

Detta förslag behandlas här i vad detsamma avser anvisande av anslag för

ändamålet av automobilskattemedel.

Med avseende å fördelningen av 1936/1937 års automobilskattemedel, beräknade

till 103,000,000 kronor, ansluter sig riksdagen till Kungl. Majlis förslag.

Riksdagen finner alltså skäligt och lämpligt, att automobilskattemedlen med

ett belopp av 7,000,000 kronor tagas i anspråk för amortering av kristidslånen,

varav över 20 miljoner kronor belöpa å anslag, som åren 1933 och 1934 direkt

anvisats till vägarbeten, broar och skenfria korsningar. I detta avseende vill

riksdagen också erinra om de betydande, delvis upplånade kapitalbelopp, sammanlagt

210,000,000 kronor, som av arbetslöshetsmedel nedlagts å vägarbeten.

Vad angår den motionsvis framförda frågan örn beredande av medel för

avveckling av vissa av vägdistrikten i avvaktan på kommande statsbidrag förskotterade

medel får riksdagen erinra, att hithörande arbetens igångsättning

i allmänhet föranletts av önskvärdheten av att kunna bereda sysselsättning åt

ortens arbetslösa. Att statsbidrag ej kunnat redan i samband med arbetets

utförande utbetalas torde ej för vederbörande vägdistrikt medföra annat direkt

men eller annan förlust än ränteutläggen för medel, som tillfälligt upplånats

i avvaktan på statsbidraget. Det synes riksdagen förtjänt av övervägande,

huruvida ej genom någon lämplig anordning ersättning skulle kunna beredas

vägdistrikten för dylika ränteutlägg. I detta sammanhang vill riksdagen också

framhålla önskvärdheten av att i förekommande statistiska uppgifter en uppdelning

äger rum mellan de fasta lånemedlen och sådana som exempelvis mera

tillfälligt upptagits i avvaktan på framtida statsbidrag eller för finansiering

av halvpermanenta beläggningar mot åtnjutande av statsbidrag för länens

amortering.

På sätt 1935 års vägsakkunniga framhållit är det emellertid självfallet

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 14 sami. Nr 313. 12-''2 80 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 313.

önskvärt att ifrågavarande förskott och främst sådana, som medfört skuld

sättning från vederbörande vägdistrikts sida, likvideras så snart ske kan.

Riksdagen har funnit sig böra godkänna Kungl. Majlis i sådant syfte framställda

förslag att ett anslag å 1,000,000 kronor anvisas till täckning av vissa

av vägdistrikten upptagna lån, för vilket ändamål dessutom skulle få disponeras

vissa uppkommande överskottsmedel — lägst 8 och högst 9.3 miljoner

kronor — av innevarande budgetårs uppbörd av automobilskattemedlen.

I anledning av riksdagens beslut örn beställningar av gatsten med 3,000,000

kronor, varav 1,000,000 kronor från de under budgetåret 1936/1937 inflytande

automobilskattemedlen (statsutskottets utlåtande nr 18) bör å budgeten

för 1936/1937 uppföras ett reservationsanslag för inköp av gatsten å

1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.

I enlighet med det anförda — vilket tillika innebär, att vägunderhållsbidraget

bestämmes till 85 (30 -f 55) procent — skulle automobilskattemedlen

för år 1936/1937 komma att fördelas på följande sätt:

193611937 års automobilskattemedel.

96,000,000 kr. (103,000,000 — 7,000,000).

Vägunderhåll m. m. enligt Ersättning Inköp Övriga Att fördelas

väglagen (30 % å kostnad för väg- av gatsten specialanslag mellan städer

för år 1935) distriktens lån 1,000,000 kr. 15,300,700 kr. och landsbygd

16,800,000 kr. 1,000,000 kr. 61,899,300 kr.

Städernas totala andel (20 %) Landsbygdens totala andel (80 %)

12,379,860 kr. '' 49,519,440 kr.

Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)

7,427,916 kr. 42,091,524 kr.

Vägdistriktens direkta underhålls- Utjämningsbidrag Länens ordinarie andelar

bidrag (55 % å verklig kostnad under år 1937 7,491,524 kr.

för år 1936) 3,800,000 kr.

30,800,000 kr.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,

att riksdagen

dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator

och vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisat ett förslagsanslag av

12,379,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

dels till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för budgetåret

1936/1937 anvisat ett förslagsanslag av 49,519,440 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
dels

till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital

för budgetåret 1936/1937 under utgifter för kapitalökning anvisat ett anslag

av 7,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

dels medgivit, att av den del av landsbygdens andel för budgetåret 1936/1937

av automobilskattemedlen, som motsvarar 85 procent av sagda andel, må disponeras

ett belopp av förslagsvis 3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag

åt mera betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunderna;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr SIS.

11

dels till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret 1936/1937

anvisat ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
dels

till särskilt bidrag till vägdistrikten för täckande av vissa upptagna

lån för budgetåret 1936/1937 anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor,

att utgå av automobilskattemedel;

dels medgivit, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års automobilskattemedel

må på sätt i statsrådsprotokollet förordats för enahanda ändamål

disponeras ett belopp av lägst 8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor;

dels ock till inköp av gatsten för budgetåret 1936/1937 anvisat ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.

Stockholm den 9 juni 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.