Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om befrämjande av exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m.
1936-06-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1936:384, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om befrämjande av exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m.
Dokumentets text
8
Riksdagens skrivelse Nr 383—384.
av landsbygden med särskilt beaktande av att även vissa skärgårdsområden
och mera avlägset belägna eller glest befolkade landsdelar må kunna erhålla
tillgång till elektrisk kraft.
Stockholm den 27 juni 1936.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 384.
Godkänd av törsta kammaren den 26 juni 1936.
Godkänd av andra kammaren den 27 juni 1936.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om befrämjande av exporten och avsättningen i övrigt
av gatsten m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 159.)
Till KONUNGEN.
I två likalydande motioner, I: 70 och II: 172, har hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam undersökning angående
orsakerna till den svenska stenexportens nedgång under de senare åren
samt att snara åtgärder vidtagas för en omfattande planläggning av stenindustriens
avsättningsmöjligheter för framtiden enligt de riktlinjer som framförts
i motionerna.
Vidare har i två likalydande motioner, I: 181 och II: 411, hemställts bland
annat, att riksdagen måtte besluta dels att höja den nu till högst 75 procent utgående
exportkreditgarantien vid utförsel av gatsten och kantsten till 85 procent;
dels att medel ur riksdagens anslag till reservarbeten, kontantunderstöd
m. m. må efter Kungl. Maj:ts beprövande få användas till att sätta den svenska
stenindustrien i stånd att genomföra kompensationsaffärer av i motionerna angiven
art, i samband varmed närmare bestämmelser angående kommerskolle
giets kontroll över denna utrikeshandel skola utfärdas av Kungl. Maj:t; dels
ock att åtgärder skola vidtagas att genom uppställande av villkor för statsbidrag
till vägväsendet söka överföra vissa stenarbetare för specialarbeten till
landets vägdistrikt.
Härjämte har i motionen II: 417 hemställts, att riksdagen ville besluta i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att vid handläggning av inkommande
Riksdagens skrivelse Nr 384.
9
framställningar örn export av gatsten ein snabbare behandling av dessa
ärenden iakttages samt att ingen hämsko lägges på de möjligheter till export
som förefinnas, ävensom att det undersökes om icke ett upphävande av exportmonopolet
vore till obetingat gagn för den bohuslänska stenindustrien.
Över ifrågavarande motioner hava särskilda utlåtanden i vederbörlig ordning
införskaffats från kommerskollegium.
Den svenska totala gatstensexporten, som år 1927 hade ett värde av över
16 miljoner kronor — varav 8 miljoner kronor eller alltså cirka hälften till
Tyskland och i övrigt i huvudsak till Danmark, Holland, Frankrike och Argentina
— hade år 1934 sjunkit till 3,4 och år 1935 än ytterligare till allenast
1,8 miljoner kronor, örn än ej av så vidsträckta verkningar för hela landet
som de exportsvårigheter, varav exempelvis det svenska jordbruket drabbats,
måste — såsom riksdagen redan tidigare i samband med frågan om fortsatta
statsbeställningar framhållit — avsättningshämningar av sådan skärpa starkt
återverka på levnadsbetingelserna för den härav berörda befolkningen, i huvudsak
befintlig inom landets mest karga trakter (företrädesvis Västkusten,
Blekinge och vissa delar av Kalmar län). Omfattande arbetslöshetsåtgärder
— däribland avsevärda direkta statsinköp av gatsten — hava också under
de gångna åren av statsmakterna måst vidtagas.
Uppenbart är dock, att stenindustrien och de av densamma beroende ej
kunna räkna med dessa åtgärder som något bestående. Såsom redan tidigare
i samband med fattade beslut om hjälpåtgärderna uttalats, måste stenindustriens
framtid självfallet byggas på helt andra förutsättningar, främst
dess egen förmåga till anpassning efter de förändrade konjunkturerna. Vid
sidan av sina ansträngningar att söka upprätthålla exporten torde stenindustrien
härvid böra inrikta sig på att, i tävlan med andra tillverkare av vägbeläggningsämnen,
utnyttja den tidigare, enligt vad industriens egna utövare
vitsordat, ej tillräckligt beaktade hemmamarknaden.
I väckta motioner har ifrågasatts, huruvida företagen inom industrien så
starkt rationaliserat sin drift, som borde vara en tvingande nödvändighet under
deras nuvarande synnerligen beträngda läge. På grundval av liknande
synpunkter hava i andra motioner framförts betänkligheter mot det statliga
licenssystem, som tillämpades för gatstensexporten. Från vissa nytillkomna
företag har också missnöje yppats mot att de äldre firmorna inom denna
industrigren gåves företräde vid licensgivningen, trots att dessa äldre företags
prissättning, till men för exporten, vore belastad med alltför dyrbara admii
istrationskostnader och andra mindre berättigade pålägg. Med hänsyn till
den kontroll över gatstensexporten, som staten sålunda påtagit sig, finner riksdagen
en undersökning vara påkallad rörande dessa i olika avseenden framkomna
klagomåls berättigande.
Även örn alltså, såsom nämnts, stenindustriens framtid främst måste byggas
på dess egen förmåga att hävda sig i konkurrensen på såväl export- som
hemmamarknaden kan man dock ej bortse ifrån behovet av statlig hjälp
Bihang lill riksdagens protokoll 11 saini. Nr 381—38-5.
2
10
Riksdagens skrivelse Nr 384.
för att övervinna de onormala hinder, som genom importförbud, valutarestriktioner
och andra dylika utländska åtgärder rests för en export, för vilken
eljest förutsättningar torde förefinnas. Såsom motionvis framhållits —
och detta bestyrkes också av vad riksdagens vederbörande utskott under hand
inhämtat — föreligger alltjämt inom ett flertal främmande länder ett rätt stort
naturligt behov av och jämväl en däremot svarande efterfrågan på den svenska
gatstenen, som alltjämt betraktas som ett tidsenligt vägbeläggningsmaterial
med stor praktisk användbarhet. Den svenska totala importen från
vissa av dessa länder överstiger vida vad Sverige dit exporterar. Med hänsyn
till dessa förhållanden måste riksdagen finna det förtjänt av övervägande,
huruvida ej en lättnad skulle kunna åstadkommas i de sålunda genom
utländska statsingripanden uppställda hindren för den svenska gatstensexporten.
Det i motionerna I: 181 och 11:411 framförda yrkandet om höjd exportkreditgaranti
har redan beaktats i samband med en av riksdagen redan
behandlad proposition. Vad det i samma motioner omnämnda kompensationsförfarandet
beträffar vill riksdagen ej motsätta sig, att nämnda förfarande
må försöksvis och i en begränsad omfattning anlitas för att underlätta
gatstensexporten. För sådant ändamål må intill ett sammanlagt belopp av
högst 150,000 kronor kunna anlitas förefintliga reservationer å anslagen till
lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.
Ett övervägande av frågan örn gatstensexportens framtidsmöjligheter torde
ej lämpligen kunna ske, utan att samtidigt beaktas den svenska gatstensindustriens
allmänna framtidsbetingelser, enkannerligen vad som eventuellt
bör göras för att på ett mera bestående sätt avveckla de härmed förknippade
arbetslöshetssvårigheterna. I detta avseende hava i de väckta motionerna
framförts olika uppslag, som torde förtjäna beaktande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen, i anledning av de
i ämnet väckta motionerna, hos Kungl. Majit anhålla om utredning rörande
erforderliga åtgärder i anledning av den svenska gatstensindustriens nuvarande
svårigheter med särskilt beaktande av möjligheterna att främja såväl
exporten av gatsten som den ökade användningen av sådan sten inom landet.
Stockholm den 27 juni 1936.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.