Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt.

1936-03-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1936:96, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 95—96.

3

vida och i vad mån arrendator civilrättsligt åvilande skyldighet att svara för

vägskatt, som utgår för arrenderad fastighet, bör medföra samma verkningar

i rösträttshänseende vid val av ombud till vägstämma, som skyldighet enligt

lagen örn vägdistrikt att utgöra sådan skatt.

Stockholm den 17 mars 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 96.

Godkänd av första kammaren den 17 mars 1936.

Godkänd av andra kammaren den 17 mars 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om

viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion, nr 516 i andra kammaren, har hemställts,

’ ’att riksdagen måtte vidtaga den förändringen i § 59 lagen örn vägdistrikt, atl

Kungl. Maj :t eller länsstyrelser tillerkännes befogenhet att på framställning av

vägstämma medgiva vägdistrikt rätt att å kommunalnämnd eller särskilt utsedda

förtroendemän överlåta vägskattens debitering, uppbörd, indrivning och

redovisning”.

I 63 § första stycket lagen örn väghållningsbesvärets utgörande på landet

den 23 oktober 1891 stadgades, bland annat, att Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande

ombesörjer på vägstyrelsens därom framställda begäran, att vägskatten

varder genom vederbörande i sammanhang med kronoskattema debiterad,

indriven och redovisad, på sätt örn landstingsmedel är föreskrivet; ägande

Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande jämväl förordna örn avskrivning av

sådana avgifter till vägkassan, som i anseende till bristande tillgång icke kunna

indrivas.

I 63 § tredje stycket i samma lag finnas vidare särskilda regler och bestämmelser

för det fall att väghållningsskyldiga önska överlämna debiteringen

och uppbörden åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän.

I 48 § lag örn landsting den 20 juni 1924 stadgas, bland annat: ”Länsstyrelsen

ombesörjer, på landstingets därom framställda begäran, att de avlandstinget

till uttaxering beslutade medel under benämning landstingsmedel

varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskattema, debiterade och

indrivna samt i riksbanken insatta inom den tid och med det ansvar, som är

för kronans uppbörd stadgat ”.

I ''det av 1929 års vägsakkunniga avgivna betänkande hade i 65 § i förslag

till lag örn vägdistrikt allenast stadgats att vad örn debitering, uppbörd, indriv
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 96.

ning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skulle äga motsvarande tillämpning

beträffande vägskatt, men i övrigt icke upptagits bestämmelserna i 63

§ lag örn väghållningsbesvärets utgörande på landet. I Eders Kungl. Maj :ts

proposition nr 21 till 1934 års riksdag upptogs i förslagets 59 § den av de

sakkunniga föreslagna bestämmelsen oförändrad. Departementschefen anförde

beträffande denna fråga: ”1 några yttranden har föreslagits bibehållande i

stort sett av nu gällande bestämmelser, enligt vilka det står vägstämman fritt

att överlämna vägskattens debitering, uppbörd och redovisning åt kommunalnämnd

eller särskilt utsedda förtroendemän. Då emellertid den i de flesta vägdistrikt

tillämpade ordningen, innebärande att vägskattens debitering m. m. sker

på sätt om landstingsmedel är stadgat, torde vara att föredraga, anser jag mig

böra biträda sakkunnigförslaget, enligt vilket denna ordning blir obligatorisk”.

Riksdagen godkände sedermera 59 § i lag om vägdistrikt med den av de

sakkunniga föreslagna formuleringen, utan att göra något uttalande örn paragrafens

rätta tolkning. Av ovannämnda bestämmelser i 48 § lag om landsting

och 63 § första stycket lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet framgår,

att det står landstinget resp. väghållningsskyldiga fritt att antingen överlämna

debiteringen och uppbörden till Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande

eller ock förfara på annat sätt. Beträffande landstingsmedel har dock icke

förekommit annat förfarande än att debitering och uppbörd verkställts genom

Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande, varemot i flera vägdistrikt väghållningsskyldiga

plägat begagna sig av möjligheten att verkställa debiteringen

och uppbörden på annat sätt.

Såväl de sakkunniga som departementschefen hava emellertid utgått från

den uppenbarligen felaktiga förutsättningen att landstingsmedlen obligatoriskt

skulle debiteras och uppbäras genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande.

Den motsatta uppfattningen har tidigare hävdats av både Eders Kungl.

Maj :t och riksdagen. Sålunda anfördes i Eders Kungl. Maj :ts proposition

till 1924 års riksdag, nr 188, med förslag till lag om landsting, att ovannämnda

bestämmelse i 48 § förslaget till lag örn landsting, vilken sedermera av riksdagen

antogs oförändrad, innebure, att landstinget är oförhindrat att ordna landstingsmedlens

debitering och uppbörd på annat vis, än bestämmelserna förutsätta

såsom det regelmässiga. Riksdagen har jämväl i annat sammanhang i

skrivelse vid 1933 års riksdag, nr 254, hävdat, att landstingslagen § 48 uttryckligen

gjorde debiteringen och uppbörden av landstingsmedel med biträde av

häradsskrivare och kronouppbördsman i städerna, enligt Eders Kungl. Maj :ts

befallningshavandes befallningar, beroende av landstingets beslut och därom

framställda begäran. Då enligt 59 § lag örn vägdistrikt samma regler skola gälla

för vägdistrikt, föreligger ej heller skyldighet för vägdistrikt att låta verkställa

debitering och uppbörd av vägskatt genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande.

På grund härav anser utskottet att någon ändring i berörda 59 § i lagen om

vägdistrikt icke är erforderlig för att uppnå det i motionen framförda önskemålet,

då vägdistrikt redan nu har rätt att låta verkställa debitering och uppbörd

av vägskatt på annat sätt än genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande.

Då emellertid ovannämnda bestämmelser i 63 § tredje stycket av 1891 års

lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet icke blivit upptagna i lagen

örn vägdistrikt och sålunda tillämpningsbestämmelser kommit att saknas

för det fall vägdistrikt begagnar sin rätt att ej låta verkställa debitering och

uppbörd genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande, är det nödvändigt att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 96—97.

5

dylika bestämmelser utfärdas. Dessa bestämmelser, vilka huvudsakligen behöva

reglera sättet för upprättande och fastställande av debiteringslängd, ävensom

förfarandet vid uppbörd och redovisning samt indrivning av restantier, kunna

enligt riksdagens mening lämpligen utfärdas av Eders Kungl. Maj :t i administrativ

väg under beaktande att olika regler rörande exempelvis avkortning och

avskrivning icke få tillämpas för det fall, att debitering och uppbörd sker genom

länsstyrelsen, och det fall, att annan ordning användes.

Riksdagen får alltså under erinran därom, att, enligt bestämmelsen i 59 §

lagen örn vägdistrikt, vägdistrikt, i likhet med landsting, är oförhindrat att

ordna vägskattens debitering och uppbörd på annat sätt än genom Eders Kungl.

Maj :ts befallningshavandes försorg, hos Eders Kungl. Maj :t anhålla, att Eders

Kungl Maj :t ville utfärda reglerande föreskrifter angående vad som skall iakttagas

för det fall vägdistrikt beslutar att på annat sätt än genom Eders Kungl.

Maj :ts befallningshavandes försorg ombesörja vägskattemedlens debitering och

uppbörd.

Stockholm den 17 mars 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 97.

Godkänd av forsta kammaren den 20 mars 1936.

Godkänd av andra kammaren den 20 mars 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående posthusbyggnad å Kungsholmen i

Stockholm.

(Statsutskottets utlåtande Nr 45.)

Till Konungen.

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1936/1937 har

Kungl. Majit (utgifter för kapitalökning, bil. 4, punkt 4) föreslagit riksdagen

att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd,

till posthusbyggnad å Kungsholmen i Stockholm för budgetåret 1936/1937 beräkna

ett reservationsanslag av 1 100 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1936

dagtecknad proposition, nr 83, under åberopande av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels bemyndiga

Kungl. Maj :t att godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogade

köpekontraktet angående ifrågavarande tomtområde å Kungsholmen i Stockholm,

dels ock till posthusbyggnad å Kungsholmen i Stockholm för budgetåret

1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 1 100 000 kronor, att utgå av lånemedel.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.