Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Ånge—• Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg —Uddevalla.

1937-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1937:125, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Ånge—• Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg —Uddevalla.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 125.

5

Nr 125.

Godkänd av första kammaren den 1 april 1937.

Godkänd av andra kammaren den 1 april 1937.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående elektrifiering av banorna Ånge—•

Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg

—Uddevalla.

(Statsutskottets utlåtande nr 49.)

Till KONUNGEN.

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1937/1938 har Kungl. Majit (utgifter för kapitalökning, bil. 5, punkt

30) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, till fortsatt elektrifiering av statsbanorna för budgetåret

1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av 12,000,000 kronor.

I en den 5 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 103, har Kungl Majit

sedermera, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—

Östersund och Göteborg—Uddevalla för budgetåret 1937/1938 bland utgifter

för kapitalökning under Statens affärsverksamhet anvisa ett reservationsanslag

av 12,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.

I sin allmänna motivering för en omedelbar fortsättning av järnvägselektrifieringarna

har järnvägsstyrelsen framhållit som betänkligt om statens

järnvägars allmänna bantekniska utrustning i stort sett skulle kvarstå på ett

stadium, motsvarande anspråken under de första decennierna av detta århundrade.

Medan sålunda å ena sidan förstärkningen av den bantekniska

utrustningen vore i hög grad önskvärd, för att ej säga nästan oundgängligt

nödvändig, hade å andra sidan de finansiella möjligheterna för företaget som

sådant att åstadkomma erforderliga åtgärder synts stängda.

Det var från dylika utgångspunkter som 1936 års riksdag — under erinran

om statsbanornas centrala betydelse för landets samfärdselväsen och i anslutning

till väckta motioner, vari synnerligen starkt och enhälligt framfördes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 125.

angelägenheten av Norrlandsbanornas och Bohusbanans snara elektrifiering

— begärde en allmän utredning av frågan.

Det förslag, som i anledning härav nu framlagts, omfattar elektrifiering

dels av Bohusbanan å sträckan Göteborg—Uddevalla (87 km) för en kostnad

av 6,900,000 kronor, dels ock av de norrländska stambanorna norr om

Ånge å den gemensamma sträckan Ånge—Bräcke (31 km) samt å bandelarna

Bräcke—Långsele (131 km) och Bräcke—Östersund (71 km) för en kostnad

av 14,000,000 kronor.

Vad Bohusbanan beträffar — och denna del av arbetena motsvarar icke

mindre än tredjedelen av hela den nu framlagda elektrifieringsplanen — är

en elektrifiering under den allra närmaste tiden ej endast driftsekonomiskt

befogad utan även en nära nog ofrånkomlig åtgärd, därest den starka trafiken

norr örn Göteborg skall kunna tillfredsställande ombesörjas. Under den livliga

badortstrafiken sommartid upp till Stenungssund (48 km norr om Göteborg)

och däromkring belägna platser tages redan nu banans trafikkapacitet i anspråk

upp till bristningsgränsen, vilket medfört, att tågplanen så långt ifrån

att kunna, såsom tillbörligt vore, förbättras i stället måst försämras genom inläggning

av längre uppehåll och ökade gångtider.

Med avseende å Norrlandsbanorna äro att märka de särskilda fördelar, som

den elektriska driftformen, kännetecknad bland annat av de elektriska lokens

större oberoende av stigningar, medför på dessa banor med deras sträckning

genom flerstädes synnerligen oländig terräng. Redan i samband med 1934

års beslut om elektrifieringen av järnvägen Laxå—Charlottenberg m. fl. banor

var ifrågasatt som starkare nationellt motiverat att i stället i första hand

elektrifiera de nu föreslagna bansträckorna Ånge—Bräcke—Långsele och

Bräcke—Östersund. Då emellertid elektrifieringsarbetena vore avhängiga av

den då ännu pågående Ängeelektrifieringen samt arbetena norr örn Ånge på

grund härav ej lämpligen kunde omedelbart påbörjas, anslöt sig 1934 års

riksdag till Kungl. Maj:ts förslag om de mera sydligt belägna linjernas elektrifiering.

Till den ståndpunkt, som statsmakterna sålunda år 1934 intogo till

frågan om Norrlandsbanornas elektrifiering, måste viss hänsyn tagas, då

ärendet nu ånyo föreligger till bedömande.

Med avseende å förräntningsmöjligheterna har järnvägsstyrelsen ansett sig

kunna för Bohuselektrifieringens del tämligen säkert ställa i utsikt en tillfredsställande

avkastning samt funnit en sådan ligga »inom möjligheternas

gränser» för den nu föreslagna fortsatta Norrlandselektrifieringens del. På

grundval härav har järnvägsstyrelsen ansett sig kunna taga på sitt ansvar att

tillstyrka, att dessa elektrifieringar nu beslutas samt att det erforderliga kapitalet,

20,900,000 kronor, helt beredes av lånemedel. Avkastningskalkylerna

synas uppgjorda med försiktighet. Förräntningskraven å det upplånade

kapitalet hava i förhållande till nuvarande räntesatser satts så högt som till

3.5 procent, och vid beräkningarna av framtida jämförelsekostnader vid en

bibehållen ångdrift har järnvägsstyrelsen utgått från ett i jämförelse med

dagspriset — 25 kronor eller än högre — så lågt kolpris som 22 kronor per

ton.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 125.

7

Med avseende å de militära försiktighetskraven har riksdagen beaktat att

inga invändningar rests mot Bohusbanans här ifrågasatta elektrifiering. Vad

angår Norrlandsbanorna torde alla skäliga anspråk å skyddsåtgärder kunna

tillgodoses i samband med prövningen av de förslag, som framlagts av den

av järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben tillsammans med vattenfallsstyrelsen

verkställda beredskapsutredningen.

Med hänsyn till den rutin och effektivitet, som den nuvarande elektrifieringsorganisationen

med dess arbetsledning, arbetare och anläggningsmateriel

under de gångna åren förvärvat, måste det enligt riksdagens mening

också rent organisatoriskt och arbetstekniskt innebära synnerligen påtagliga

fördelar, att de nya elektrifieringarna kunna utan avbrott företagas i omedelbar

anslutning till de redan fullbordade. De nu föreslagna båda nya

elektrifieringsföretagen påkalla ej någon utökning av hittills använd arbetarstam

utan öppna tvärtom bättre möjligheter till en mera planmässig

och för personalen mindre kännbar avveckling av arbetena än om dessa nu

omedelbart upphöra. Sistnämnda synpunkt torde en ansvarskännande företagsledning

och därmed också statsmakterna ej vid frågans prövning kunna

undgå att taga i betraktande.

För att trygga de beräknade anläggningskostnaderna har järnvägsstyrelsen

redan träffat förhandsavtal — belöpande på sammanlagt cirka 12 miljoner

kronor eller alltså över hälften av den totala anläggningskostnaden —

rörande leveranser av stolpar, koppar, kablar, elektriska lok o. s. v. Då

dessa avtal till följd av de sedermera inträffade, delvis rätt avsevärda prisstegringarna

te sig för statens järnvägar särskilt fördelaktiga, vore ett frånträdande

av desamma tvivelsutan ur statsnyttans synpunkt att betrakta

som ekonomiskt mindre lämpligt. De enskilda svenska leverantörerna synas,

enligt vad från järnvägsstyrelsen inhämtats, ej heller i allmänhet önska

avtalens återgång. Även de hava i sin ordning genom inköp av råmateriel

i viss mån säkerställt sig i avseende å det höjda prisläget. Genom att tillverkningen

av lokomotivens olika delar alltjämt är avsedd att försiggå inom

särskilt för järnvägselektrifieringen inrättade driftsavdelningar betrakta, enligt

vad från järnvägsstyrelsen framhållits, vederbörande fabriksledningar

även under nuvarande konjunkturer hithörande leveransers fortgång som

organisatoriskt önskvärd. Beträffande beställningarnas verkan i sysselsättningsavseende

är också att märka, att desamma äro uppdelade på ett stort

antal olika industriföretag. Hela leveransen av järn till stolpar m. m., avsedd

att utsträckas över två år, uppgår ej ens till en procent av det levererande

järnverkets beräknade totala produktion under samma tid.

Förutom den stora fördelen av att statsbanelinjerna genom elektrifieringen

bliva tekniskt mera enhetligt och tidsenligt utrustade bör, såsom för övrigt

redan tidigare vid olika tillfällen av riksdagen framhållits, också beaktas betydelsen

av ett minskat beroende av utländskt lokomotivbränsle. Vad detta

under en dyrtid kan betyda belyses av förhållandena under vissa av världskrigsåren,

då statens järnvägar —- till övriga av krigsförhållandena betingade

stora importsvårigbeter — måste räkna med så abnormt höga inköpspris på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse nr 125.

stenkolen som inemot 200 kronor per ton eller alltså omkring tiofaldigt mer

än före kriget och under vissa efterkrigsår (1913 års medelinköpspris eif

svensk hamn kr. 18.17).

Då nu från skilda håll och även inom riksdagen påyrkats uppskov med

statsbanornas fortsatta elektrifiering, varvid framhållits ifrågavarande arbetens

lämplighet som beredskapsobjekt vid ett inträdande ogynnsammare

konjunkturläge, har gentemot detta kunnat erinras örn de vanskligheter,

varmed ett dylikt uppskov är förenat. Trots biltrafikens och flygets starka

tillväxt stå järnvägarna alltjämt orubbade i sin centrala ställning som samfärdsmedel.

Detta belyses av den kraftiga utveckling, som järn vägs väsendet

under de senaste åren undergått och alltjämt undergår främst inom Amerikas

förenta stater men också inom England och flerstädes på den europeiska

kontinenten. Som ett tidsenligt led i detta med stora ekonomiska uppoffringar

förenade moderniseringsarbete ingår också järnvägslinjernas elektrifiering.

Detta är fallet i Schweiz, Italien, Österrike och inom andra trakter

med härför lämpade energitillgångar.

Ej heller de svenska järnvägarnas utveckling torde utan samhällsekonomiska

risker kunna hållas tillbaka. Särskilt Norrland med å ena sidan dess

betydande naturtillgångar och därmed följande stora exploateringsmöjligheter

samt å andra sidan dess stora avstånd och avspärrning sjöledes vintertid

bjuder transportproblem, för vilkas lösning de norrländska järnvägarna

alltjämt hava en avgörande betydelse. Framför allt gäller detta de båda

äldre norrländska stambanorna. Att dessa båda banor och då främst den

stora genomgående norra stambanan alltjämt kunna hållas på en standard,

som motsvarar nutidens högt ställda krav på samfärdsmedlen, är av vikt ej

endast för Norrland och dess befolkning utan också för hela landets ekonomiska

utveckling.

Med hänsyn tagen till dessa faktorer kan riksdagen ej finna det välbetänkt,

örn man nu skulle tillsvidare undanskjuta elektrifieringsplanen för att

därmed söka förverkliga den ur konjunkturutjämningssynpunkt i och för

sig riktiga, men i verkligheten helt visst tämligen svårrealiserbara tanken att

framdeles vid någon oviss tidpunkt inpassa arbetet som ett led bland övriga

då påkallade åtgärder mot arbetslöshet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition har riksdagen alltså

till elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund

och Göteborg—Uddevalla för budgetåret 1937/1938 bland utgifter för kapitalökning

under Statens affärsverksamhet anvisat ett reservationsanslag av

12,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Stockholm den 1 april 1937.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371494

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.