Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående ändrade grundel'' för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande jämte i ämnet väckta motioner.

1937-05-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1937:246, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående ändrade grundel'' för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 246.

1

Nr 246.

Godkänd av första kammaren den 4 maj 1937.

Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1937.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj-.ts proposition angående ändrade grundel'' för

statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens

bekämpande jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 102.)

Till Konungen.

I en den 29 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 85, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de

grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande,

som av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordats,

att tillämpas från och med den 1 januari 1938.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen till behandling

förehaft

dels motionen II: 422, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition måtte uttala sig för att dispensärverksamhet

organiserad enligt den s. k. Hallandstypen och Älvsborgstypen

måtte, intill dess Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutade,

anses likaberättigad till erhållande av statsbidrag enligt det vid propositionen

fogade förslaget till kungörelse angående statsbidrag till dispensärverksamheten

för tuberkulosens bekämpande;

dels ock motionen II: 423, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att andra stycket i § 2 nämnda kungörelse måtte

erhålla följande lydelse:

Centraldispensär benämnes — — — —--------— — -—

--t---eller förlagd till sjukvårdsanstalt. Där särskilda förhållanden

därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva, att centraldispensär må

förestås av läkare, som ej äger nyssnämnda behörighet, dock endast under

förutsättning att han prövas äga för befattningen nöjaktig utbildning på

tuberkulossjukdomarnas område.

Jämsides med de åtgärder, som vidtagits för beredande av vård åt tuberkidossjuka

å sanatorier och andra sjukvårdsanstalter, har dispensärverksamlieten

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 14 sami. Nr 246.

1103 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 246.

under en lång följd av år intagit en framträdande plats i kampen emot

tuberkulosen. Såsom departementschefen framhåller, torde det vara en allmänt

omfattad mening, att denna vårdform uppvisat gynnsamma resultat.

Det föreliggande förslaget utgår därför såsom en given förutsättning från

att dispensärverksamheten skall bibehållas. Avsikten är allenast att åstadkomma

en av erfarenheterna betingad rationalisering och effektivisering.

Såsom en angelägenhet av vikt har framhållits, att dispensärvården erhåller

förbättrade tekniska resurser och speciellt utbildad och sakkunnig

personal. Därigenom skulle framförallt ernås en ökning av dispensärernas

förmåga att ställa tidiga och riktiga diagnoser samt att uppspåra förefintliga

smittkällor av tuberkulos karaktär.

Kravet på en tidig och säker diagnos synes riksdagen väl tillgodosett

genom förslaget att inom varje sjukvårdsområde inrätta minst en central

dispensär med tillgång till fullständig röntgenutrustning och under ledning

av läkare med sakkunskap i såväl allmän tuberkulosvård som röntgenteknik.

Allt efter de lokala förhållandena skola dessa centraldispensärer kunna förläggas

till sjukvårdsanstalt eller upprättas fristående utan direkt samband

med sådan anstalt.

Såvitt riksdagen kan finna, är det av stor vikt, att centraldispensärerna

ställas under ledning av läkare med tillräcklig kompetens. Betryggande

garantier måste därför skapas för att dessa kompetenskrav tillgodoses. Riksdagen

kan därför icke godkänna det i motionen II: 423 framlagda förslaget,

att centraldispensär skulle kunna förestås av läkare, som icke ägde

sanatorieläkarkompetens i den utsträckning, som i det vid propositionen

fogade kungörelseförslaget närmare angives.

Det väsentligaste syftet med ifrågavarande motion, som avser i Blekinge

län rådande förhållanden, synes vara att förhindra, att för länet fastställes

en organisation, som skulle medföra alltför stora kostnader. Riksdagen,

som beaktat i motionerna anförda betänkligheter härutinnan, vill understryka

departementschefens uttalande därom, att det vid ordnandet av dispensärarbetet

inom de olika sjukvårdsområdena bör tillses, att den för varje

område lämpligaste organisationen kommer till stånd, under skäligt beaktande

av förefintliga önskemål. Den preliminära plan för centraldispensärernas

utbyggande, som intagits i propositionen, bör följaktligen underkastas

en med hänsyn till de lokala förhållandena inom olika sjukvårdsområden

påkallad omprövning.

Yid sidan av centraldispensärerna skall enligt det föreliggande förslaget

till dispensärverksamhetens ordnande finnas lokala dispensärer under ledning

av vederbörande tjänsteläkare. Dessa lokala dispensärer skola vara

av två slag, antingen distriktsdispensärer av typ I, nied tjänsteläkare och

distriktssköterska, eller också distriktsdispensärer av typ II, motsvarande

de nuvarande dispensärerna.

Såsom departementschefen framhållit, kunna olika omständigheter och

förhållanden bliva bestämmande vid avgörandet av frågan, var distriktsdispensärer

i nuvarande form böra bibehållas och var de böra avvecklas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 246.

En viktig sådan omständighet är tuberkulosdödligheten. Överhuvud taget

har förslaget lämnat stor frihet för sådana landstingsområden, vilkas nuvarande

dispensärorganisation enligt vunnen erfarenhet visat sig lämplig och

effektiv — exempelvis organisationerna i Hallands och Älvsborgs län —

att tills vidare oberoende av tuberkulosfrekvensens nedgång bibehålla nuvarande

organisation. I motionen II: 422 har emellertid såsom ytterligare

garanti för att den bestående organisationen må bibehållas föreslagits, att

dispensärverksamhet organiserad enligt Hallands- och Älvsborgstypen skulle,

intill dess Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutade, få anses berättigad

till statsbidrag enligt de nya grunderna. Ehuru riksdagen saknar

anledning antaga, att det föreliggande förslaget icke skulle tillgodose berättigade

önskemål i förevarande hänseende, har riksdagen ansett sig böra

tillmötesgå den i motionen gjorda framställningen i så måtto, att i blivande

statsbidragskungörelse bör intagas bestämmelse av innehåll, att statsbidrag

enligt de nya grunderna må utgå till de i Hallands och Älvsborgs

län befintliga organisationerna, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnar.

En dylik föreskrift rubbar icke de för dispensärverksamheten uppdragna

riktlinjerna.

Huvudmannaskapet för dispensärvården skall tillkomma landstingen. Yad

departementschefen härutinnan ävensom i fråga örn dispensärvårdens ledning

och dispensärernas personal anfört, har icke givit riksdagen anledning

till erinran.

De föreslagna grunderna för statsbidrags utgående godkänner riksdagen.

Det synes riksdagen välbetänkt, att staten på sätt departementschefen föreslagit

jämväl bidrager till kostnaden för medellösa och mindre bemedlade

personers resor till och från centraldispensär för undersökning. Då statens

bidrag till dessa resor skall utgå efter samma grunder, som föreslagits för

dispensärverksamheten i övrigt, och då således landstingen i princip komma

att svara för hälften av resekostnaderna, är det uppenbart, att det måste

bliva ett landstingens intresse att tillse, att resorna icke genom val av

olämpligt färdsätt onödigt fördyras.

Under åberopande av det anförda och då det föreliggande förslaget i här

ej särskilt omförmälda delar ej givit riksdagen anledning till erinran, får

riksdagen anmäla, att riksdagen med de erinringar, riksdagen ovan anfört,

godkänt de i statsrådsprotokollet över socialärenden den 29 januari 1937

förordade grunderna för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens

bekämpande, att tillämpas från och med den 1 januari 1938.

Stockholm den 4 maj 1937.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.