Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillvaratagande av den i järnmalmsavfall befintliga apatiten m. m.

1937-06-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1937:381, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillvaratagande av den i järnmalmsavfall befintliga apatiten m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 381.

7

Nr 381.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1937.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1937.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om tillvaratagande av den i järnmalmsavfall befintliga

apatiten m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 142.)

Till KONUNGEN.

I två motioner, I: 161 och 11:299, har hemställts, att riksdagen, i anledning

därav att till räntefria lån för viss extra gråbergsbrytning i Kiirunavaara

senast år 1934 beviljade anslag, av vars till 1,055,000 kronor uppgående behållning

1935 års riksdag i skrivelse nr 370 medgivit Kungl. Majit att på

sätt, som befinnes lämpligt, få disponera till bekostande eller understödjande

av i de samma år väckta motionerna 1:345 och 11:630 angivna arbetsföretag

och malmförädlingsförsök, som avsåge ett bättre och ökat utnyttjande

av vid malmbrytningen i Gällivare malmfält fallande varpmalm och

malmmull samt därmed följande apatit, numera är helt förbrukat för gråbergsbrytningen

i Kiirunavaara, i stället ville medgiva Kungl. Majit att för

nämnda malmförädlingsförsök m. m. få disponera högst en miljon kronor

av under 1936 av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag inbetalda royaltyskuld

å 26,495,969 kronor 25 öre eller, om detta medför budgetära svårigheter,

av för 1937/1938 beräknade 13.5 miljoner kronor i royalty från bolaget.

Över motionerna har kommerskollegium den 22 april 1937 avgivit utlåtande,

vid vilket fogats yttranden av jernkontoret och Sveriges kemiska industrikontor.

Vid 1935 års riksdag yrkades i väckta motioner rätt att för vissa malmförädlingsförsök

m. m. disponera beräknad behållning å det av 1934 års riksdag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 3S1.

för gråbergsbrytning i Kiirunavaara beviljade reservationsanslaget av

2,000,000 kronor. Under förutsättning att vederbörande intressenter inkommo

med framställning i ämnet medgav riksdagen, att uppkommande reservation

finge av Kungl. Majit disponeras för de åtgärder, som efter verkställd

utredning befunnes för ändamålet erforderliga. Någon reservation å anslaget

uppkom emellertid icke. Sedan därefter vid 1936 års riksdag motionsvis

hemställts, att för ifrågavarande malmförädlingsförsök i stället måtte få disponeras

inflytande amorteringar å från anslaget utlämnade räntefria lån,

uttalade statsutskottet, att utskottet av principiella skäl ej ansåg sig böra tillstyrka

ett dylikt förfaringsätt. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl.

Majit hade sin uppmärksamhet riktad på det i motionerna berörda spörsmålet

och vidtoge de åtgärder, som befunnes påkallade.

Såsom av utredningen framgår, användes numera årligen cirka 20,000 ton

importerat utländskt apatitkoncentrat jämte importerad råfosfat som råvara

för den svenska superfosfattillverkningen. Vid det för några år sedan anlagda

apatitanrikningsverket i Grängesberg utvinnes ur avfallet från järnmalmsanrikningen

apatitslig, som provats vid superfosfattillverkning med

gynnsamt resultat, men i huvudsak torde användas, efter hopsintring med

malmmull från Grängesberg, som råvara för Domnarvets thomasjärntillverkning,

varigenom förutsättningar torde ha skapats för startande av den planerade

stora tillverkningen av såväl tunnplåt som grova skeppsplåtar, ävensom

för en kraftigt ökad thomasfosfatproduktion vid Domnarvet. Beträffande

tillvaratagandet av de stora mängder apatit, som fortfarande bortrinna

med det omagnetiska avfallet från järnmalmsanrikningen vid de norrländska

malmfälten, lär man däremot ännu ej hava kommit längre än till vissa försök

i mindre skala. För tillvaratagande och nyttiggörande för framtiden av

dessa för vår folkförsörjning så betydelsefulla råvaror även vid Gällivare

malmfälts anrikningsverk yrkas i nu föreliggande motioner anvisande av

medel — förslagsvis att utgå av under 1936 influtna eller för budgetåret

1937/1938 beräknade royaltyavgifter från Loussavaara—Kiirunavaara aktiebolag

till staten å tillsammans cirka 40 miljoner kronor — högst en miljon

kronor, att av Kungl. Majit efter prövning disponeras för bekostande av i

riksdagens skrivelse nr 370 av år 1935 angivna malmförädlingsförsök m. m.,

åsyftande ett ökat utnyttjande av vid malmbrytningen i Gällivare malmfält

fallande varpmalm och malmmull samt därmed följande apatit. För den

händelse därvid i första hand nödiga försök i större skala utfalla gynnsamt,

är det givetvis önskvärt, att försöksanläggningen utan dröjsmål utvidgas så

pass, att hela avfallskvantiteten från järnmalmsanrikningsverket kan direkt

behandlas i flotationsverket och fortsatta apatitförluster undvikas, varigenom

erhålles första början till ett synnerligen värdefullt reservlager, som

kommer väl till pass vid eventuella importsvårigheter för råfosfat, och som

är behövligt även som råmaterial för anställande av försök i större skala

med fosfatframställning enligt de metoder, som befinnas värda sådana försök.

Det är nämligen att förutse, att vid krig eller annan importavspärrning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 381.

9

den svenska apatiten kan bliva av stort värde för den inhemska fabrikationen

av gödselmedel. Frågan om möjligheterna att framställa ett dylikt

lämpligt svenskt apatitkoncentrat är alltså av betydelse för krigsberedskapen,

och utexperimenteringen av någon lämplig praktisk metod härför torde, såsom

av den införskaffade utredningen framgår, förtjäna statens stöd.

Ett par av de i kemiska industrikontorets utlåtande omnämnda fosfattillverkningsmetoderna,

Wiborgs metod och Dillners metod, förutsätta kali- eller

natronhaltiga uppslutningsmedel, varvid skulle erhållas ett synnerligen värdefullt

konstgödselmedel, innehållande såväl nämnda ämnen som apatitens fosforsyra

i citratlöslig form. Riksdagen anser sig i detta sammanhang böra erinra,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit, nr 355 den 19 juni 1936, förklarat

sig till fullo beakta de synpunkter, som anförts i en vid nämnda års riksdag

väckt motion, nr 1:438, nämligen att då pågående undersökningar rörande

möjligheterna att framställa källsätter ur inhemska kalirika bergarter borde

snarast möjligt fullföljas beträffande de för ändamålet bäst artade och

lämpligast belägna bergarterna i vårt land, även örn den s. k. Lysekilsgraniten,

som då var föremål för undersökning, skulle visa sig hålla för litet kali

för att kunna giva ett ekonomiskt gynnsamt resultat. Enligt uppgifter i föreliggande

motioner finnas även i Norrbottens län lämpligt belägna och

mycket kalirika bergarter, såväl omedelbart intill vissa av malmerna i Gällivare

malmfält som i kustlandet inom Luleå, Råneå och Kalix socknar, där

ett större antal fyndigheter av kalifältspat förekomma, vilka tolde kunna

lämna goda uppslutningsmedel för apatiten.

Riksdagen har ansett sig böra göra framställning om frågans utredning.

Närmast torde därvid böra utrönas möjligheterna för att anställa praktiska

försök med framställning av ett för tillverkning av gödningsämnen

lämpligt svenskt apatitkoncentrat samt kostnaderna därför vid industriell

drift. För anställande av dessa försök och, vid gynnsamt utfall av desamma,

för utvidgande av försöksverket till en kapacitet, som motsvarar den vid full

drift av järnmalmsanrikningsverket erhållna mängden av omagnetiskt avfall,

skulle enligt gjorda kalkyler åtgå ungefär 150,000 kronor. Med en begränsning

av det i motionerna begärda anslaget till 300,000 kronor skulle dels dessa

kostnader bliva täckta, dels därutöver tillräckliga medel finnas för drift av

apatitflotationsverket till slutet av nästa budgetår, ävensom för under samma

budgetår förekommande försök med de olika fosfattillverkningsmetoder, som

befinnas värda ea mera ingående undersökning och som kunna använda inhemska

uppslutningsmedel. Ävenså torde medel åtgå för nödiga undersökningar

av tillgången på sådana apatitrika skarnbergarter och malmer, som,

utan att malmexportintresset lider intrång, kunna med fördel användas som

råvara för apatitanrikningsverket i sådan utsträckning, som kräves för tillgodoseende

av största möjliga del av landets årsbehov av fosfater även vid en

flerårig avstängning av tillförsel utifrån av råfosfat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen dels hos Kungl.

Majit anhålla om utredning rörande betingelserna för tillverkning av fosforsyrehaltiga

gödningsämnen med svensk apatit som råvara, dels ock anmäla,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 14 sami. Nr 379—382. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 381-

att riksdagen för härav föranledda arbetsföretag och malmförädlingsförsök

anvisat ett anslag av 300,000 kronor, att utgå av statens royaltyinkomster

från Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag för malmbrytningen vid bolagets

lappländska malmfält.

Stockholm den 1 juni 1937.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.