Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj.t under rubriken Utgifterna: För flera huvudtit lar gemensamma frågor framlagda förslag.

1937-02-27 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1937:50, Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj.t under rubriken Utgifterna: För flera huvudtit lar gemensamma frågor framlagda förslag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 50.

1

Nr 50.

Godkänd av första kammaren den 27 februari 1937.

Godkänd av andra kammaren den 27 februari 1937.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl.

Maj.t under rubriken Utgifterna: För flera huvudtit
lar

gemensamma frågor framlagda förslag.

(Statsutskottets utlåtande nr 21.)

Till KONUNGEN.

Uti statsverkspropositionen har enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet

över finansärenden den 4 januari 1937 under rubriken Utgifterna: För

flera huvudtitlar gemensamma frågor bland annat behandlats vissa framställningar

och förslag i avseende å ändringar i anslagsberäkningarna på

grund av allmänna familjepensionsreglementets föreskrifter, kompensation

åt vissa befattningshavare för minskning av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens

genomförande, beräkningen av kommittéanslagen ävensom

ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter.

1. Av allmänna familjepensionsreglementets genomförande påkallade

ändringar med avseende å anslagsberäkningen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 19 juni 1936 (nr 366), under åberopande

av innehållet i bankoutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 75, anmält,

att riksdagen i anledning av proposition nr 201 med förslag till allmänt

familjepensionsreglemente m. m. godkänt i utlåtandet intaget, såsom

utskottets förslag betecknat förslag till reglemente angående familjepension

för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, har Kungl. Maj:t den

16 oktober 1936 (SFS nr 542) utfärdat berörda reglemente (allmänna familjepensionsreglementet).

Beträffande innebörden av det sålunda utfärdade reglementet, som avser

alla befattningshavare, för vilka det civila eller militära tjänstepensionsreglementet

gäller, må erinras örn att tjänstemännens bidrag till familjepensioneringen

skola, liksom på tjänstepensionsområdet, uttagas i form av särskilda

avdrag å lönen (familjepensionsavdrag). Ytterligare gäller, att tidpunkten

för reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden skall be
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 11 sami. Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 50.

stämmas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av Kungl. Majit

efter riksdagens bemyndigande, en bestämmelse, som ansluter sig till 1934

års familjepensionsutrednings förslag, att reglementet skulle vinna tillämpning

successivt för de skilda förvaltningsområdena, allt eftersom uppgörelse

träffades om statens övertagande av den kassa, som nu ombesörjde de vid

respektive förvaltningsområde anställda manliga ordinarie befattningshavarnas

familjepensionering.

1936 års riksdag — som genom särskilda propositioner förelädes förslag

till överenskommelser av berörda slag med civilstatens och telegrafverkets

änke- och pupillkassor (proposition nr 245) samt statens järnvägars änkeoch

pupillkassa (proposition nr 258), upprättade på grundval av preliminära

förhandlingar •—- lämnade i samband med allmänna familjepensionsreglementets

antagande Kungl. Majit bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse

med av riksdagen godkända grunder träffa uppgörelse om statens övertagande

av nämnda kassor ävensom att besluta om reglementets ikraftträdande

den 1 juli 1937 för de förvaltningsområden, vilkas manliga ordinarie

befattningshavare dessförinnan varit skyldiga att tillhöra någon av samma

kassor. Jämlikt angivna bemyndigande hava numera slutliga överenskommelser

kommit till stånd med samtliga nu omförmälda kassor att gälla från

och med den 1 juli 1937.

Statskontoret har beträffande anslagsberäkningen framlagt förslag i avseende

å ordnandet av familjepensionsavdragen i de särskilda staterna för

verk och myndigheter. I anledning av detta förslag har departementschefen

anfört följande.

Det av statskontoret sålunda avgivna förslaget, vilket jag ansett mig böra

i allt väsentligt biträda, bär lagts till grund för beräkningen i statsverkspropositionen

av vederbörande verks och myndigheters avlöningsstater. Vid

beräkningen av anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

(med nyreglerad avlöning) har således, där särskilda omständigheter ej påkallat

undantag härifrån, det belopp, som erhållits, sedan summan av bruttolönerna

— beräknade med utgångspunkt från högsta förekommande löneklass

för varje i personalförteckningen såsom tjänst å ordinarie stat uppförd

befattning — minskats med det sammanlagda beloppet av tjänstepensionsavdragen,

schablonmässigt nedräknats med summan av de i allmänna

familjepensionsreglementet angivna familjepensionsavdragen för en var med

tjänstepensionsrätt förenad befattning, oavsett om befattningen är besatt eller

hålles vakant och oavsett om befattningens innehavare skall underkastas

det nya familjepensionsreglementets bestämmelser rörande familjepensionsavdrag

eller icke; i de fall, då anslagsposten beräknats med utgångspunkt

från belastningen, har det härvid framkomna beloppet minskats med den

på nyss angivna sätt beräknade summan av familjepensionsavdragen. Enahanda

reduktionsmetod har tillämpats med avseende å anslagsposterna till

avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, indragningsstat och extra stat.

Vid nedräkningen av den i anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ingående delposten till grundavlöningar m. m. åter har minskning

schablonmässigt skett med allenast 60 procent av summan av pensionsavdragen

för redan förefintliga extra ordinarie befattningar; i de fall

däremot, då medel beräknats för inrättande av ny extra ordinarie tjänst, har

härför erforderlig ökning av grundavlöningsposten i allmänhet beräknats till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 50.

3

belopp motsvarande bruttolönen med frånräknande av — förutom tjänstepensionsavdraget

— hela det på tjänsten belöpande familjepensionsavdraget.

Det nu anförda har närmast avseende å de nyreglerade verk och myndigheter,

som falla under civilstatens änke- och pupillkassas förvaltningsområde,

däribland även inbegripna sådana i sin helhet å icke-ordinarie stat

uppförda verk och myndigheter, vilkas befattningshavare jämlikt 1 § 3 mom.

civila tjänstepensionsreglementet tillerkänts eller förutsättas skola tillerkännas

tjänstepensionsrätt genom beslut av Kungl. Maj:t. Sedan någon tid tillbaka

pågå emellertid överläggningar med tullstatens enskilda pensionsinrättning

samt arméns och marinens familjepensionskassor angående villkoren

och förutsättningarna för statens övertagande av dessa kassors verksamhet.

Angivna förhandlingar hava numera fortskridit så långt, att jag räknar

med att förslag till överenskommelser med de tre kassorna skola kunna

föreläggas innevarande års riksdag och att i samband därmed beslut skall

kunna fattas angående allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande

från och med den 1 januari 1938 för tullverket samt från och med den 1

juli 1937 för de förvaltningsområden, som falla under arméns och marinens

familjepensionskassor. I statsverkspropositionen hava därför även vid beräkningen

av tullverkets avlöningsanslag samt ifrågakommande anslag under

riksstatens fjärde huvudtitel vidtagits de jämkningar i anslagsbeloppen,

som påkallas av övergången till de nya bestämmelserna.

Det av statskontoret uppgjorda och av departementschefen godkända förslaget,

vilket lagts till grund för de i statsverkspropositionen framlagda staterna

för skilda verk och myndigheter, har icke föranlett till någon erinran

från riksdagens sida, och komma följaktligen de föreslagna principerna att

lända till efterrättelse vid behandlingen av de avlöningsstater för vederbörande

verk och myndigheter, som av riksdagen fastställas. I anledning av

vad departementschefen i anslutning till den förordade förändringen i anslagsberäkningen

anfört har riksdagen icke ansett anledning föreligga att göra

något särskilt uttalande.

Riksdagen får följaktligen för Kungl. Maj:t tillkännagiva sin uppfattning

beträffande vissa av allmänna familjepensionsreglementets genomförande påkallade

ändringar med avseende å anslagsberäkningen.

2. Kompensation åt vissa befattningshavare för minskning av den behållna

inkomsten vid familjepensioneringens genomförande.

Allmänna familjepensionsreglementet skall, såsom framgår av vad under

föregående punkt anförts, äga tillämpning jämväl å icke-ordinarie befattningshavare.

Medan ordinarie befattningshavare tidigare på grund av

obligatoriskt medlemskap i särskilda icke-statliga änke- och pupillkassor, till

vilka de haft att erlägga avgifter, varit föremål för ordnad familjepensionering

och burit en del av kostnaden därför, har en motsvarande anordning

saknats för de icke-ordinarie befattningshavarnas del. Då tjänstemännen alltjämt

skola hava att lämna bidrag till kostnaderna för familjepensioneringen,

kommer följaktligen allmänna familjepensionsreglementets genomförande

att medföra en minskning av den behållna inkomsten för sistnämnda grupp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 50.

befattningshavare, för såvitt de ej erhålla kompensation genom en justering i

en eller annan form av de till dem enligt gällande bestämmelser utgående

löneförmånerna.

1930 års pensionssakkunniga, vilka hade att utföra bland annat erforderliga

förarbeten till familjepensionsfrågornas lösning för tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen, ansågo sig vid familjepensionsförmånernas utmätande

böra följa den på löneområdet hävdvunna och jämväl i civila tjänstepensionsreglementet

tillämpade principen, att de förmåner, som tillkomme

en extra ordinarie tjänsteman eller tjänsteman å extra stat med slutlön, i regel

borde sammanfalla med vad som tillkomme en ordinarie tjänsteman i

närmast lägre lönegrad än den för ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare

fastställda. De sakkunniga erinrade i detta sammanhang om spörsmålet,

huruvida de icke-ordinarie tjänstemännens löner kunde anses så avvägda,

att de utan förhöjning försloge till bestridande i form av familjepensionsavdrag

av de med familjepensioneringen förbundna kostnaderna. De

sakkunniga föreställde sig emellertid, att denna fråga, som närmast vore av

löneregleringsnatur, komme att upptagas till behandling av 1934 års avlöningsrevision

för icke-ordinarie personal.

1934 års avlöningsrevision — som hade erhållit i uppdrag att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande den revision av avlöningsbestämmelserna

för icke-ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, som

erfordrades vid medgivande av pensionsrätt för icke-ordinarie personal och

vid genomförande av den av 1934 års riksdag beslutade ändrade uppställningen

av riksstatens utgiftssida — framlade också i sitt den 30 oktober 1934

dagtecknade betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för ickeordinarie

befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen ett såsom huvudförslag

betecknat författningsförslag, som uppgjorts med utgångspunkt

från att pensionssakkunnigas i betänkande den 20 juli 1934 framlagda förslag

till reglemente angående familjepensionering för efterlevande till tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen skulle träda i kraft samtidigt med

det av 1934 års riksdag antagna civila tjänstepensionsreglementet.

1934 års avlöningsrevision föreslog — samtidigt med vissa andra jämkningar

beträffande avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal, vilka''

jämkningar närmast avsågo avdrag vid tillgodoräkning av viss tjänstetid —- att de extra ordinarie befattningshavarna skulle, i samband med åläggande

för dem att betala avgifter till egen pensionering och familjepensionering, erhålla

uppflyttning med en löneklass, varigenom skillnaden mellan löneplanerna

för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i allmänhet skulle

bliva allenast en löneklass.

Då frågan om den nya familjepensioneringen genom proposition nr 201

förelädes 1936 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, att

kompensation enligt hans mening borde lämnas i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions

förslag för den löneminskning, som icke-ordinarie befattningshavare

finge vidkännas genom familjepensionsavdragen. I anledning

av vad departementschefen sålunda uttalat anmärkte bankoutskottet i sitt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 50.

5

av riksdagen godkända utlåtande i ärendet, att utskottet icke ansett sig hava

att taga ställning till denna fråga, vilken således vid en kommande riksdag

borde upptagas till förutsättningslös prövning.

Uppdrag att närmare klarlägga frågan om den nya familjepensioneringens

konsekvenser med avseende å de icke-ordinarie befattningshavarnas löneställning

lämnades sedermera år 1936 års avlöningsrevision, vilken framhöll,

att revisionen i likhet med 1934 års avlöningsrevision funnit övervägande skäl

tala för att ifrågavarande befattningshavare bereddes viss kompensation för

den löneminskning, som föranleddes av familjepensionsavdragen. 1936 års

avlöningsrevision förordade jämväl, att vid ett mera definitivt ordnande av

den icke-ordinarie personalens avlöningsförhållanden för extra ordinarie befattningshavare

fastställdes en löneplan, enligt vilken begynnelselönen för

alla lönegrader med allenast en löneklass understege begynnelselönen för

motsvarande ordinarie tjänster. Med en på dylikt sätt inrättad löneplan syntes

böra förenas de i 1934 års avlöningsrevisions huvudförslag ifrågasatta

bestämmelserna för tillgodoräkning av föregående tjänstetid vid befordran

till extra ordinarie tjänsteman.

Det syntes emellertid 1936 års avlöningsrevision önskvärt, att den allmänna

reglering av tjänstemännens löner, som efter tillsättandet av 1936 års

lönekommitté kunde antagas komma till stånd inom en nära framtid, icke

föregrepes genom vidtagande av förändringar av löneregleringsnatur i löneplanen

för extra ordinarie tjänstemän. Ett genomförande under angivna

förhållanden av 1934 års avlöningsrevisions huvudförslag skulle, då en dylik

åtgärd måste erhålla en rent provisorisk karaktär, även vara mindre

lämpligt. Då nämnda förslag förutsatte en förändring av gällande tillgodoräkningsbestämmelser,

skulle härav föranledas en omräkning av flertalet

extra ordinarie befattningshavares löneklassplacering. En dylik omräkning

syntes för närvarande böra undvikas med hänsyn till det avsevärda arbete,

som därmed skulle vara förenat. Ytterligare kunde framhållas, att vid ett

genomförande av huvudförslagets bestämmelser vissa befattningshavare omedelbart

skulle erhålla den åsyftade kompensationen, under det att andra

först efter en längre tid skulle komma i åtnjutande av enahanda förmån.

En dylik ojämnhet i förslagets verkningar skulle givetvis bliva särskilt framträdande,

därest bestämmelserna bleve gällande allenast under en mycket

begränsad tidsperiod.

Avlöningsrevisionen förordade därför, att för närvarande de extra ordinarie

befattningshavarna skulle, i avvaktan på den justering av löneplanen som

förbereddes av 1936 års lönekommitté, erhålla ett provisoriskt lönetillägg

med ett belopp lika med det för befattningen gällande familjepensionsavdraget.

Denna förmån borde tillkomma samtliga extra ordinarie befattningshavare,

som ej uppnått den för dem gällande högsta löneklassen. Däremot

skulle motsvarande förmån enligt revisionens förslag icke tillkomma befattningshavare

å extra stat.

Departementschefen bar — efter alt hava redogjort för ingivna framställningar

att jämväl tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 50.

slutlön borde tillerkännas nämnda provisoriska lönetillägg m. m. — för egen

del anfört följande.

Enligt 1936 års avlöningsrevisions förslag skulle envar extra ordinarie

tjänsteman vid allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken, domänverket

samt lots- och fyrstaten från den tidpunkt, då allmänna familjepensionsreglementet

vinner tillämpning å honom, så länge han uppbär lön enligt

lägre löneklass än den högsta för honom i hans innehavande befattning

gällande, äga åtnjuta provisoriskt lönetillägg med ett belopp lika med det för

befattningen gällande familjepensionsavdraget. Vad avlöningsrevisionen sålunda

föreslagit har jag ansett mig böra tillstyrka. Härvid har jag i likhet

med avlöningsrevisionen förutsatt, att det provisoriska lönetillägget icke skall

utgå till ordinarie tjänsteman, som förordnats att innehava extra ordinarie

befattning inom högre lönegrad.

När jag anslutit mig till avlöningsrevisionens förslag, har jag betraktat den

av revisionen förordade anordningen såsom ett provisorium nödvändiggjort

därav, att den justering av för extra ordinarie befattningshavare gällande

löneplan, som i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions förslag förutsatts

skola ske i samband med familjepensioneringens genomförande, nu måste

anstå i avvaktan på resultaten av inom 1936 års lönekommitté pågående utredningar.

Genom det föreslagna lönetillägget kommer staten att under en

övergångstid bära kostnaden för ifrågavarande befattningshavares bidrag till

familjepensioneringen. Från dessa utgångspunkter har jag funnit mig böra

biträda jämväl avlöningsrevisionens förslag, att å lönetillägget icke skall beräknas

något dyrtidstillägg, samt avstyrka det av de centrala ämbetsverkens

icke-ordinarie befattningshavares förening framställda förslaget, att den avsedda

lönekompensationen skall beredas jämväl befattningshavare å extra

stat samt extra ordinarie befattningshavare, som uppbär lön enligt den högsta

för honom i hans befattning gällande löneklassen. Sist angivna yrkande

går längre än vad 1934 års avlöningsrevision på sin tid föreslog, och en anordning

i enlighet med detta yrkande kan enligt min mening befaras skapa

svårigheter vid övergången till en definitiv löneplan för ifrågavarande personal.

Vad jag nu förordat för den civila statsförvaltningens del har jag funnit

böra erhålla motsvarande tillämpning beträffande de icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet, vilka bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet.

Jag torde, därest riksdagen icke framställer någon erinran mot vad jag

sålunda föreslagit, sedermera få framlägga förslag till erforderliga bestämmelser

i ämnet.

Beträffande extra ordinarie befattningshavare vid de affärsdrivande verken

samt vid verk och institutioner, vilka bekosta sina utgifter av särskilda

medel, torde det nu föreslagna lönetillägget, i likhet med det provisoriska

dyrortstillägget, böra utgå av de medel, från vilka vederbörande verks eller

institutions utgifter i övrigt bestridas.

I alla andra fall hava kostnaderna för ifrågavarande lönetillägg ansetts

böra gäldas från det anslag, varav vederbörandes lön utgår. I anslutning härtill

har, då förslag till avlöningsstat förelägges riksdagen för godkännande,

anslagsposten till särskilda löneförmåner i förekommande fall i allmänhet

ökats med det belopp varmed den i anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal ingående delposten till grundavlöningar m. m. minskats

med hänsyn till familjepensionsavdragen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 50.

7

Vid bedömandet av föreliggande spörsmål synes man enligt riksdagens mening

böra utgå från att inga sådana åtgärder vidtagas, som kunna försvåra

den justering av gällande löneplaner för statens befattningshavare i ordinarie

och icke-ordinarie ställning, som förberedes av 1936 års lönekommitté.

Riksdagen har därför icke ansett anledning föreligga att frångå den uppfattning,

som beträffande den föreslagna kompensationens omfattning förordats

av departementschefen.

Riksdagen får alltså för Kungl. Maj :t tillkännagiva sin uppfattning beträffande

ordnandet av frågan om kompensation åt vissa befattningshavare för

minskning av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens genomförande.

3. Beräkningen av anslagen till kommittéer och utredningar av sakkunniga.

Vid åtskilliga tillfällen hava riksdagens revisorer framhållit önskvärdheten

av att en förändring komme till stånd beträffande beräkningen av kommittéanslagen

(jfr bl. a. 1936 års revisionsberättelse § 43). 1936 års riksdag

har också i skrivelse nr 339 hemställt, att Kungl. Maj :t ville upptaga till behandling

frågan om beräkningen av huvudtitlarnas anslag till kommittéer

och utredningar.

I föreliggande fråga har departementschefen gjort följande uttalande.

Under budgetarbetet har en omprövning skett av de under olika huvudtitlar

äskade anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga ur

de av riksdagen framförda synpunkterna. Sålunda ha inom vederbörande

departement verkställts bland annat beräkningar rörande de sannolika utredningskostnaderna

under innevarande budgetår. I anslutning härtill har

i vissa fall en ändring skett av de för budgetåret 1937/1938 äskade beloppen.

Sålunda ha kommittéanslagen under andra, femte, sjunde och nionde huvudtitlarna

ansetts böra höjas nied vartdera 50,000 kronor. I överensstämmelse

med de kostnadsplaner som framlagts av särskilda utskottet vid 1936 års

riksdag i dess utlåtande nr 1 har vidare kommittéanslaget under fjärde huvudtiteln

höjts med 40,000 kronor. En närmare motivering till angivna justeringar

i kommittéanslagen lämnas av vederbörande departementschefer vid

anmälan av utgifterna för budgetåret 1937/1938 under de olika huvudtitlarna.

Självfallet erbjuder det stora svårigheter att på förhand verkställa en sådan

beräkning av de framtida kostnaderna för utredningsarbetet inom olika

departement, att risk ej föreligger för att behov av anslagsförstärkning senare

skall framträda. Man hänvisas till att utgå från å ena sidan den erfarenhet

örn den med olika utredningsuppgifter förenade kostnaden som vunnits under

respektive kommittéers och sakkunnigutredningars hittillsvarande verksamhetstid,

å andra sidan en bedömning av den utsträckning i vilken nu

verksamma utredningar kunna förväntas fortgå jämväl under nästföljande

budgetår, men värdet av de resultat, man därvid når, blir givetvis begränsat

på grund av svårigheten att förutse den utsträckning vari nya utredningar

under följande år kunna bliva påkallade på grund av önskemål framförda

av riksdagen eller med hänsyn till utvecklingen inom olika områden. Under

dessa omständigheter måste möjligheter till förstärkning av kommittéanslagen

hållas öppna. För förstärkningsändamål torde, liksom hittills, få anlitas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 50.

dels -—- i den mån så kan ske — anslagen till extra utgifter, dels — efter

beslut av riksdagen -— anslaget till oförutsedda utgifter. En förändring av

kommittéanslagen, som nu äro anvisade såsom reservationsanslag, till förslagsanslag

synes nämligen icke böra komma till stånd.

I anledning av vad departementschefen i föreliggande fråga uttalat har

riksdagen allenast velat framhålla önskvärdheten av att, i den mån så låter

sig göra, de särskilda huvudtitlarnas kommittéanslag beräknas med fullt

beaktande av de kostnader, som i förväg kunna uppskattas och förutses.

Erfarenheterna under de senast gångna åren torde nämligen giva vid handen,

att vederbörande i alltför hög grad räknat med möjligheten av en förstärkning

av dessa anslag från anslaget till oförutsedda utgifter eller huvudtitlarnas

anslag till extra utgifter. Att en dylik förstärkning under vissa förhållanden

är ofrånkomlig, synes vara uppenbart, men å andra sidan är det önskvärt,

att den praxis, som av riksdagens revisorer påtalats, såvitt möjligt kommer

att begränsas. Av departementschefens uttalande framgår också, att

vissa åtgärder i den sålunda angivna riktningen blivit vidtagna.

Riksdagen får för Kungl. Majit tillkännagiva sin uppfattning beträffande

beräkningen av anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

4. Ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter.

Sedan Kungl. Maj :t den 2 december 1932 anbefallt statskontoret och riksräkenskapsverket

att i anslutning till vissa framlagda riktlinjer verkställa

vissa utredningar angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed

sammanhängande spörsmål, hava ämbetsverken vid framläggandet av denna

utredning, vilken redan föranlett beslut örn ändrad uppställning av riksstatens

utgiftssida vid 1934 års riksdag, även upptagit till behandling frågan

om statsmyndigheternas hänförande till huvudförvaltningar eller till i räkenskapshänseende

underordnade förvaltningar. Ämbetsverken föreslogo, att

ett stort antal myndigheter, vilka nu i räkenskapshänseende vore underordnade

statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, skulle ombildas till huvudförvaltningar

med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

Sedan ytterligare utredningar i ärendet verkställts, har slutligt förslag i

ärendet framlagts av riksräkenskapsverket i utlåtande den 9 september 1936.

över de framlagda förslagen hava yttranden inhämtats av vederbörande

myndigheter.

Uti ifrågavarande ärende har departementschefen för egen del gjort följande

uttalande.

Enligt föreliggande förslag, vilket närmast avser ett fortsatt genomförande

beträffande de särskilda verken och myndigheterna av den statliga bokförings-

och redovisningsreform, som inleddes genom tillsättandet år 1902

av den s. k. statsbokföringskommittén, skulle ytterligare ett betydande antal

verk och myndigheter i räkenskapsavseende erhålla ställning såsom huvudförvaltningar

med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 50.

9

Åsyftade verk och myndigheter skulle till följd härav komma att, i motsats

till vad nu är fallet, själva gentemot budgeten redovisa de anslag, som ställas

till deras disposition, samt vidare genom anslutningen till statsverkets

checkräkning få sin kassarörelse överflyttad på riksbanken. Härigenom

skulle, på sätt närmare framgår av den i ärendet förebragta utredningen,

ernås större enkelhet och överskådlighet i fråga om såväl den centrala riksbokföringen

som bokföringen hos vederbörande verk och myndigheter, samtidigt

som bättre förutsättningar skulle skapas för en snabb och effektiv kontroll

med avseende å verkens och myndigheternas medelsförvaltning. Ett

fullföljande av statsbokföringsreformen på sätt nu föreslagits har, såsom

också framgår av utredningen i ärendet, ytterligare aktualiserats men även i

icke oväsentlig mån underlättats genom den mera enhetliga och detaljerade

anslags- och statredovisning, som i anslutning till 1934 års riksdags beslut

om den ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida genomförts från och

med budgetåret 1935/1936.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag, i likhet med flertalet i ärendet

hörda ämbetsverk och myndigheter, funnit mig böra förorda, att den

föreslagna omläggningen kommer till stånd, i synnerhet som dess genomförande,

enligt vad jag närmare skall utveckla i det följande, kan antagas icke

komma att åsamka statsverket nämnvärt ökade kostnader. Av de olika

ämbetsverk och myndigheter, vilka enligt det av riksräkenskapsverket framlagda

slutliga förslaget omedelbart skulle göras till huvudförvaltningar med

rätt att anlita statsverkets checkräkning, har endast en myndighet, nämligen

justitiekanslersämbetet, uttalat sig i bestämt avstyrkande riktning. Vad

justitiekanslersämbetet härutinnan anfört har jag dock ansett icke böra tillmätas

avgörande betydelse; i detta sammanhang må också erinras örn det

av chefen för justitiedepartementet framlagda förslaget om inrättande från

och med nästkommande budgetår av en sekreterare änst å extra stat hos

ämbetet, varigenom de olägenheter, som enligt ämbetets mening skulle vara

förenade med förslagets genomförande för dess vidkommande, torde komma

att praktiskt taget helt elimineras. Även i övrigt har jag funnit mig

kunna godkänna vad riksräkenskapsverket i denna del föreslagit. Jag tillstyrker

alltså, att i riksräkenskapsverkets slutliga förslag upptagna verk och

myndigheter från och med den 1 juli 1937 i räkenskapshänseende erhålla

ställning såsom huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets checkräkning

i riksbanken.

Däremot har jag icke ansett tillräcklig anledning föreligga att, på sätt riksräkenskapsverket

föreslagit, i samband med ifrågavarande omläggning överflytta

dispositionen över kommittéanslagen och anslagen till extra utgifter

från statskontoret till de olika statsdepartementen. Vidare har jag med

hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört funnit anslaget till reseersättningar

till lantbruksingenjörer och deras biträden tills vidare böra fortfarande utbetalas

och disponeras av länsstyrelserna. Med nu angivna inskränkningar

har jag emellertid i princip kunnat biträda riksräkenskapverkets förslag

jämväl i vad avser anslagsdispositionens anordnande. Härvid har jag dock

självfallet icke ingått på något bedömande av förslagets enskildheter utan

utgått från att en dylik detaljgranskning lämpligen bör äga rum i samband

med utfärdandet av regleringsbreven för nästkommande budgetår.

De av riksräkenskapsverket föreslagna ändringarna i nu gällande ordning

för uppbörd och redovisning av vissa till statsverket inflytande inkomster

bär jag till alla delar funnit mig kunna godkänna.

Vid behandlingen av frågan örn själva dragningsrättens omfattning liar

riksräkenskapsverket, dock utan att framlägga något förslag härom, ifrågasatt,

huruvida icke i samband med utsträckningen till nya myndigheter av

Bihang till riksdagens protokoll Will. Ii sand. Nr 50-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 50.

dragningsrätten den för närvarande till statskontoret förlagda kontrollen över

statsverkets checkräkning lämpligen borde överflyttas till riksräkenskapsverkets

budgetbyrå. I anledning härav vill jag framhålla, att jag ej funnit

det erforderligt att upptaga angivna spörsmål till närmare prövning i förevarande

sammanhang.

Statskontoret har i sitt utlåtande över riksräkenskapsverkets förslag berört

principfrågan örn den lämpliga fördelningen mellan statskontoret och

riksräkenskapsverket av de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma

på dessa ämbetsverk. Jag är icke beredd att nu taga ställning till detta

spörsmål, vilket ej heller torde behöva upptagas till prövning i förevarande

sammanhang.

Vad jag tidigare, i huvudsaklig anslutning till riksräkenskapsverkets förslag,

förordat med avseende å omfattningen av de nya huvudförvaltningarnas

medelsförvaltning torde beträffande tvenne av ifrågavarande myndigheter,

nämligen kontrollstyrelsen och lantbruksstyrelsen, medföra behov av

viss personalförstärkning. Kontrollstyrelsen har sålunda i anledning av

riksräkenskapsverkets förslag hemställt örn uppflyttning av styrelsens registrators-

och kassörsbefattning från lönegraden Bil till lönegraden B 18

samt örn inrättande hos styrelsen av ytterligare en ordinarie kanslibiträdestjänst.

Lantbrukstyrelsen har, under förutsättning att anslaget till reseersättningar

till lantbruksingenjörer och deras biträden fortfarande kommer

att utbetalas och disponeras av länsstyrelserna, funnit den för dess del erforderliga

personalökningen kunna begränsas till att avse en ordinarie kamrerare

i lönegraden B 24 — i stället för den nuvarande ordinarie kassören

och bokhållaren i lönegraden B 21 — en ordinarie kassör i lönegraden Bil

och en amanuens i 18 lönegraden, dock att härutöver skulle behöva anvisas

dels 1,000 kronor för beredande av biträdeshjälp åt styrelsens kamerala

avdelning, dels G00 kronor till vikariatsersättningar för den icke-ordinarie

personalen. Genom ett utbyggande i huvudsakligen angivna omfattning av

kontrollstyrelsens och lantbruksstyrelsens kamerala organisation skulle dessa

myndigheters behov av personalförstärkning i anledning av ifrågavarande

omläggning enligt min mening bliva fullt tillräckligt tillgodosett. Detsamma

kan också sägas om riksarkivet, därest den ordinarie kanslibiträdestjänst,

vilkens innehavare nu handhar kassaförvaltningen inom riksarkivet, i enlighet

med vad riksräkenskapsverket tillstyrkt utbytes mot en ordinarie kansliskrivarebefattning

i lönegraden B 11. Framställningar i nu berörda personalfrågor

göras under vederbörande huvudtitlar.

I ärendet föreligga även krav på personalökning från en del andra myndigheter.

I fråga om dessa myndigheter har jag emellertid i likhet med riksräkenskapsverket

funnit den ändrade ställningen i räkenskapshänseende icke

kunna med fog åberopas såsom skäl för en förstärkning av deras nuvarande

organisation. Med hänsyn härtill och då den vid den föreslagna omläggningens

genomförande inträdande minskningen i statskontorets personalbehov

praktiskt taget torde komma att uppväga den i fråga om kontrollstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och riksarkivet erforderliga personalförstärkningen,

synes omläggningen, såsom jag i det föregående framhållit, i stort sett

icke behöva föranleda några ökade totala personalkostnader för statsverket.

Härvid har jag utgått från att, då samtliga med omläggningen avsedda myndigheter

berette tillfälle att yttra sig rörande förslagets konsekvenser i organisatoriskt

hänseende, några ytterligare krav på personalökning utöver

deni, som redan framförts, icke skola komma att framställas efter omläggningens

genomförande.

Med hänsyn till förevarande frågas omfattning och betydelse har jag ansett

mig böra i detta sammanhang framlägga en sammanfattande redogö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 50.

11

reise i ämnet för att sätta riksdagen i tillfälle att, om den så önskar, uttala

sig däri. Jag torde, därest riksdagen icke framställer någon erinran mot vad

jag föreslagit, sedermera få framlägga förslag till erforderliga bestämmelser

i ämnet.

Genomförandet av det av departementschefen förordade förslaget om

beredande av ställning såsom huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets

checkräkning i riksbanken åt ett betydande antal verk och myndigheter

är ett direkt fullföljande av den statliga bokförings- och redovisningsleform,

som tidigare vidtagits och som sedermera successivt vunnit tillämpning.

Reformen ansluter sig till och förenklas i viss mån genom under de

senaste åren vidtagna förändringar i riksstatsuppställningen. Enligt riksdagens

mening förefaller vad som nu av departementschefen förordats vara

lämpligt och till fördel särskilt ur kassaförlagssynpunkt, enär statsverkets

kassarörelse i huvudsak härigenom skulle kunna koncentreras på statsverkets

allmänna checkräkning i riksbanken. Dessutom har en större enkelhet

och överskådlighet ansetts bliva resultatet av reformen i fråga såväl beträffande

den centrala riksbokföringen som bokföringen hos vederbörande

verk och myndigheter. På de skäl, som av departementschefen anförts, finner

sig riksdagen kunna ansluta sig till ifrågavarande förslag.

Beträffande kraven på förstärkning av verkens och myndigheternas kamerala

arbetskrafter vill riksdagen, som anser sig böra erinra om att sådan förstärkning

i statsverkspropositionen begärts beträffande kontrollstyrelsen,

riksarkivet och lantbruksstyrelsen samt att denna personalökning i stort sett

uppväges av en minskning i fråga om statskontorets arbetskrafter, uttala sin

anslutning till departementschefens uppfattning om att man bör kunna utgå

från att några ytterligare framställningar örn personalförstärkning för angivna

ändamål icke framställas efter reformens genomförande. Vad som

nu föreslagits synes nämligen icke behöva innebära sådana omläggningar

inom vederbörande verk att de i någon större utsträckning kunna motivera

utökning eller omläggning av den kamerala organisationen. Emellertid vill

riksdagen fästa uppmärksamheten på att den framtida utvecklingen på området

i hög grad kommer att bliva beroende på huru reformen i detalj genomföres

och de föreskrifter i avseende å bokföring och redovisning, som i samband

därmed meddelas. Riksdagen, som utgår från att departementschefen

har sin uppmärksamhet fäst på att denna reform icke gives större omfattning

och att därvid icke vidtagas andra förändringar i fördelningen av de

kamerala arbetsuppgifterna mellan skilda verk än som av praktiska skäl

verkligen påkallas, har ansett sig kunna ansluta sig jämväl till de allmänna

synpunkter rörande reformens konsekvenser, som av departementschefen angivits.

I samband med prövningen av de särskilda myndigheternas anslagsbehov

komma sedermera att upptagas frågorna örn de förändringar beträffande

nämnda myndigheters avlöningsstater, som påkallas av reformens genomförande.

Vad beträffar reformens omfattning lärer den närmare prövningen av detta

spörsmål böra tillkomma Kungl. Maj:t.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 50.

Riksdagen får för Kungl. Majit tillkännagiva sin uppfattning i fråga om

ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter.

Stockholm den 27 februari 1937.

Med undersåtlig vördnad.

377478. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.