Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt till jakt m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1938-05-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1938:232, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt till jakt m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

1

Nr 232.

Godkänd av första kammaren den 3 maj 1938.

Godkänd av andra kammaren den 3 maj 1938.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om rätt till jakt m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 53 och memorial nr 68.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 14 januari 1938 avlåten proposition, nr 46, har Eders

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1) lag örn rått till jakt;

2) lag angående tillägg till 7 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) örn servitut;

samt

3) lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 7) angående

nationalparker.

I sammanhang med berörda proposition har riksdagen till behandling förehaft

åtskilliga med anledning av densamma väckta motioner.

I ärendet har jordbruksutskottet avgivit bifogade utlåtande nr 53, vilket av

riksdagen godkänts med undantag av 10 § 3 mom. och 26 § lagen örn rätt till

jakt. Förstnämnda lagrum har riksdagen godkänt i den lydelse, som föreslagits

i en vid utlåtandet angående samma lagrum avgiven reservation. 26 §

lagen örn rätt till jakt har riksdagen godkänt i den lydelse, som föreslagits av

utskottet i dess likaledes härvid fogade memorial nr 68.

Riksdagen har sålunda i anledning av förevarande proposition

1) med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag till lag örn rätt till jakt icke

kunnat oförändrat antagas, för sin del antagit följande förslag till lag i ämnet:

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 14 sami. Nr 232.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 232.

Lag om rätt till jakt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Den som har rätt till jakt äger att, med de undantag och inskränkningar

som äro stadgade i denna lag eller annan författning, å det område jakträtten

omfattar utan intrång av annan jaga samt döda eller fånga vilda däggdjur

och fåglar samt deras ungar ävensom tillägna sig sådana fåglars bon och ägg.

Jakträttsinnehavaren bör genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd

lämpad jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för

villebrådets skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett artrikt och livskraftigt

villebrådsbestånd (jaktvård).

Jaktvården skall städse bedrivas under hänsynstagande till jordbrukets

och skogsskötselns ävensom andra näringars intressen.

2 §•

Jakträtt tillkomme, där ej annorledes stadgas i denna lag, en var jordägare

å honom tillhörigt område.

3 §•

Å häradsallmänning tillgodogöres jakträtten i enlighet med vad i lagen

örn häradsallmänningar är stadgat rörande delägares rätt till sådan allmänning.

4 §•

Å sockenallmänning, byaskog eller annan dylik samfällighet må delägarna,

där de ej annorledes åsämjas, allenast för egna behov utöva jakträtt.

Äro särskilda föreskrifter gällande om allmänningens eller samfällighetens

förvaltning, äga delägarna i enlighet därmed fatta beslut om jakträttens

tillgodogörande för gemensam räkning. I annat fall må bestämmelse om

jakträtten träffas efter ty är stadgat i lagen om förvaltning av bysamfälligheter

och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

Avgärda by havé jakträtt allenast å sina ägor inom hank och stör.

5 §•

1 mom. Den som äger väg havé icke jakträtt därå, med mindre han

äger mark därintill.

Den som äger marken å bägge sidor av väg havé, ändock han icke äger

vägen, jakträtt därå.

Går väg i gränsen mellan skilda ägares mark och äger ingen av dem vägen,

havé var och en av dem jakträtt å vägen.

2 mom. Å område, hörande till järnväg, spårväg eller kanalverk, må ej

idkas jakt, med mindre fråga är om åtgärder, som erfordras för trafikanläggningens

skyddande mot skada av villebråd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

3

6 §•

Å mark vilken såsom tvistig blivit ställd under förbud må icke någon av

de tvistande utan överenskommelse jaga.

7 §•

Boställshavare, kronohemmans åbo och, inom de sex nordligaste länen,

innehavare av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenhet å kronomark samt

den som med nyttjanderätt innehar å sådan mark upplåtet kolonat ävensom

innehavare av fjällägenhet ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens

län åge jakträtt å fastighetens ägor; dock skall den innehavare av

kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet, kolonat eller fjällägenhet sålunda medgivna

jakträtten icke innefatta rätt till jakt efter älg.

Är eljest mark för jordbruk genom arrendeavtal eller annorledes åt någon

upplåten, åge brukaren, där ej annat avtalats, nyttja den jakt som hör till

marken.

Innehavare eller brukare av fastighet varom är fråga i denna paragraf må

icke utan särskilt bemyndigande av ägaren tala för fastigheten i frågor rörande

bildande av jaktvårdsområde varom sägs i 10 §.

8 §•

Är genom urminnes hävd eller genom särskilt stadgande, avtal, dom eller

skattläggning eller på annat lagligt sätt än här ovan sägs bestämt om någons

rätt till jakt, vare det gällande.

Servitut, som innefattar jakträtten å viss fastighet, må dock, sedan femtio

år förflutit från servitutets tillkomst, ändå att sådana omständigheter icke

visas föreligga som avses i 7 § första stycket lagen örn servitut, på yrkande

av ägaren till den fastighet som besväras av servitutet av domstol förklaras

förfallet, såvida ej ägaren till den fastighet till vars förmån det gäller bestrider

yrkandet och servitutet finnes böra i jaktvårdens intresse bestå. Har

yrkande som nyss sagts avslagits, må förnyad prövning av frågan påkallas,

sedan tio år förflutit efter utgången av förstnämnda tid, och sedermera efter

utgången av varje ny tid av tio år.

9 §.

Jakträtt, som åt någon upplåtes annorledes än i samband med markens

upplåtande till brukande, må icke utan upplåtarens eller hans rättsinnehavares

samtycke överlåtas å annan.

10 §.

1 mom. Ägare av särskilda fastigheter, vilkas ägor bilda ett sammanhängande

område, må i ändamål att befrämja jaktvården å området besluta,

att ägorna skola utgöra jaktvårdsområde. För beslutets giltighet fordras fastställelse

av länsstyrelsen.

Jaktvårdsområde skall, efter vad fastighetsägarna besluta, bildas för visst

antal år, lägst tio år och högst tjugufem. Beslut örn bildande av jaktvårdsområde

skall tillika innehålla de huvudsakliga grunderna i fråga örn huru

å området jakten må utövas och viltvården handhavas ävensom fastighets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 232.

ägares skyldighet att å sin mark tåla, anlägga eller underhålla inrättning för

jaktvårdens tillgodoseende.

2 mom. Väckes förslag om bildande av jaktvårdsområde och enas icke

samtliga fastighetsägare härom eller angående tiden för jaktvårdsområdets

bestånd eller övriga frågor som avses i 1 mom. andra stycket, skall förslaget

företagas till prövning vid förrättning på stället. Sådan förrättning skall hållas

av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar. Närmare föreskrifter

rörande förrättningen utfärdas av Konungen.

3 mom. Beslut om bildande av jaktvårdsområde vare ej giltigt med mindre

de vilka biträda beslutet utgöra minst fyra femtedelar av antalet fastighetsägare

och tillika äga minst fyra femtedelar av den mark varom fråga är.

Härvid må ägare av mark, som i avseende å läge, form och övrig beskaffenhet

finnes lämpligen böra bestå såsom eget jaktvårdsområde, icke mot sitt

bestridande kunna tvingas ansluta sig till jaktvårdsområde varom nu är

fråga.

11 §•

1 mom. Beslut om bildande av jaktvårdsområde, varom sägs i 10 §, skall

underställas länsstyrelsen, som har att tillse huruvida beslutet tillkommit i

laga ordning samt överensstämmer med lag och författning, så ock att det

är tjänligt för jaktvårdens främjande och icke kränker enskild rätt.

Beslutet skall av länsstyrelsen antingen oförändrat fastställas eller ogillas.

Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

2 mom. Beslut som länsstyrelsen meddelar jämlikt denna paragraf skall

införas i länskungörelserna och tidning inom orten samt uppläsas i kyrkan

i den eller de socknar, där jaktvårdsområdet är beläget.

Mot länsstyrelsens beslut må talan föras hos Konungen genom besvär,

som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å sextionde

dagen från den dag då beslutet upplästes i kyrkan eller, där beslutet upplästs

å olika dagar i särskilda socknars kyrkor, från den dag då det sist

blev uppläst.

3 mom. För beslut örn ändring av jaktvårdsområdes omfattning eller i

annan fråga, beträffande vilken jämlikt 10 § 1 mom. andra stycket bestämmelser

skola meddelas i beslutet om områdets bildande, skall vad ovan

stadgats om bildande av jaktvårdsområde samt örn länsstyrelsens prövning

av dylikt beslut äga motsvarande tillämpning.

12 §.

1 mom. Sedan beslut örn bildande av jaktvårdsområde, varom sägs i 10 §.

blivit fastställt, gälle det mot ny fastighetsägare.

2 mom. Tillkommer på grund av stadgande i 7 § jakträtten å fastighet

varom i 10 § är fråga annan än fastighetens ägare, skall den omständigheten

att ägaren biträder beslut örn bildande av jaktvårdsområde icke lända lill

inskränkning i den jakträtt som sålunda tillkommer fastighetens innehavare

eller brukare under besittnings- eller brukningstiden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

5

Vad nu stadgats skall ock i tillämpliga delar gälla om jakträtt varom är

bestämt på sätt i 8 § sägs.

Har jakträtten å fastighet som varder intagen i jaktvårdsområde eljest

upplåtits till någon, som icke besitter eller brukar fastigheten, åge han

uppsäga jakträttsavtalet till omedelbart upphörande.

3 mom. Ej må å jaktvårdsområde rätten till all jakt eller till jakt efter

särskild villebrådsart upplåtas till annan, med mindre samtliga fastighetsägare

äro därom ense.

13 §.

A öppna havet ävensom i skärgård på holmar, klippor och skär, som ej

höra till visst hemman, må utan tillstånd av kronan icke idkas annan jakt

än sådan som den bofasta kustbefolkningen av ålder bedrivit efter säl eller

sjöfågel.

14 §.

1 mom. Uppehåller sig varg eller järv bevisligen i trakten, åge en var

företaga jakt å sådant djur å annans jaktområde samt behålla de djur av

nämnda slag han därvid fäller.

2 mom. Påträffar någon tillfälligtvis säl, evar det vara må, då må han

döda och behålla djuret. Enahanda rätt havé ock den som påträffar djur,

tillhörande någon av följande arter, nämligen mullvadar, näbbmöss, fladdermöss,

hasselmöss, sorkdjur (sorkar och lämlar), råttor och möss.

15 §.

1 mom. Inkommer räv, grävling, iller, mink, mård, hermelin, vessla,

ekorre, vildkanin, igelkott, berguv, duvhök, sparvhök, korp, kråka, råka, kaja,

skata, nötskrika, pilfink eller gråsparv i gård eller trädgård, havé den som

där bor eller innehar trädgården så ock dennes folk rätt att döda och behålla

djuret, ändock att jakträtten där tillkommer annan.

Likaledes må björn eller lo, som inkommer i gård eller trädgård, av

nämnda personer dödas.

2 mom. Har jämlikt särskilda bestämmelser rätt tillagts jakträttsinnehavaren

att utan hinder av stadgat förbud döda vissa eljest fridlysta fåglar, då

sådant erfordras till förekommande av avsevärd skada i trädgård, eller att,

oberoende av stadgad fridlysning, avlägsna eller förstöra sådana fågelbon,

som blivit byggda i eller på byggnad eller i gård och därigenom förorsaka

olägenhet eller skada, ävensom i dylika bon varande ägg, skall enahanda rätt

tillkomma jämväl de i 1 mom. omförmälda personerna i fråga örn där avsedd

gård eller trädgård.

Innehavare av trädgård, anläggning för fruktodling eller plantskola skall,

ändock att han där icke äger jakträtt, hava samma rätt att inom anläggningen

fälla eljest fridlyst hare, som enligt vad därom må vara stadgat är

jakträttsinnehavaren medgiven. Sålunda fälld hare tillkomme jakträttsinnehavaren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 232.

16 §.

1 morn. Den som under idkande av lovlig jakt sårar villebråd så, att det

faller å annans jaktområde inom ett hundra meter från gränsen av den

jagandes jaktområde, må tillvarataga och behålla villebrådet. Är det älg,

hjort eller rådjur, må den jagande dock ej från stället bortföra djuret utan

i närvaro av två ojäviga vittnen och vare han dessutom pliktig att sist å

andra dagen, sedan djuret fälldes, om förhållandet underrätta jakträttsinnehavaren

eller den som innehar marken eller någon av deras folk. Försummar

den jagande något härav, varde ansedd såsom den där olovligt jagat å

annans jaktområde.

2 mom. Har i annat fall än i 1 mom. avses älg, hjort eller rådjur, som

sårats vid lovlig jakt, tagit sin tillflykt till annans jaktområde, vare den

jagande pliktig att därom skyndsamt underrätta jakträttsinnehavaren eller

den som innehar marken eller någon av deras folk.

17 §.

Utan särskilt tillstånd av den som innehar marken må jakträttsinnehavaren

icke söka efter vilt eller eljest idka jakt i gård eller trädgård.

Vad i första stycket stadgas skall ock, så vitt avser tiden från och med den

1 maj till dess grödan är avmejad, äga tillämpning beträffande åker som är

besådd med säd eller gräs; dock att jakt som äger rum efter föreläggande

eller förordnande enligt 24 § 1 mom. må företagas jämväl å dylik åker, då

länsstyrelsen finner sådant nödvändigt för det med jakten avsedda ändamålet.

18 §.

1 mom. Dödar eller fångar man björn, lo eller örn, eller anträffar man

sådant djur såsom fallvilt, tillfälle djuret kronan, oberoende av vem jakträtten

tillkommer, där ej Konungen annorledes förordnar.

2 mom. Beträffande rätten till fallvilt av annat djur än björn, lo och örn

gäde följande:

Älg, hjort, rådjur och bäver, som anträffas såsom fallvilt under tid då

sådant djur är fridlyst, tillfälle kronan.

I övrigt tillkomme rätten till fallvilt jakträttsinnehavaren.

19 §.

Ej må någon utan lov skrämma eller mota, ej heller genom anstalter för

utfodring eller annorledes locka villebråd från annans jaktområde; dock

vare ej hinder för den som innehar marken att därifrån bortskrämma eller

bortdriva villebråd, i den mån sådant erfordras för avvärjande av skada

eller olägenhet.

Bulvan för fågelskytte ävensom redskap för fångst av levande nyttigt

vilt må ej utan lov uppsättas närmare annans jaktområde än två hundra

meter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

7

Idkas jakt med drivande hund å område som är av sådan beskaffenhet,

att drevet måste antagas komma att huvudsakligen framgå över annans

jaktområde, och framgår av omständigheterna uppenbarligen, att syftet är

att åtkomma villebråd från sistsagda område, vare ansett som om olovlig

jakt ägt rum.

20 §.

Med skjutvapen eller fångstredskap må icke någon utan tillstånd av jakträttsinnehavaren

färdas å annans jaktområde annorstädes än å väg som är

upplåten till allmänt begagnande, med mindre av omständigheterna framgår

att det sker i lovliga ärenden och hund, om sådan medföres, hålles kopplad.

21 §.

Lös hund må ej medtagas eller insläppas i annans hägnade jaktpark eller

djurgård; sker det, vare hunden förverkad.

22 §.

Löper hund lös i mark där villebråd finnes, åge jakträttsinnehavaren eller

hans folk rätt att upptaga hunden. Det åligger den som sålunda upptagit

hund att därom ofördröjligen tillsäga hundens ägare eller innehavare eller,

därest denne ej är känd eller icke kan träffas, låta kungöra det i tidning

inom orten. Den som vill återfå upptagen hund löse den med tio kronor

eller, där inom ett år före upptagandet av samma person innehavd hund

blivit hos samma jakträttsinnehavare löst, tjugu kronor jämte för varje

gång ersättning för hundens föda och övriga kostnader. Har ej ägaren eller

innehavaren löst hunden inom åtta dagar efter erhållen tillsägelse om upptagandet

eller inom trettio dagar från det kungörelsen därom blivit införd i

tidningen, vare hunden förverkad. Vill jakträttsinnehavaren hellre taga lösen,

vare hundens ägare eller innehavare skyldig att utgiva sådan enligt förut

angivna grunder, därest talan därom instämmes inom trettio dagar från det

hunden varit att anse såsom förverkad.

Jagar eller ofredar hund, som löper lös, villebråd, vare hundens ägare eller

innehavare skyldig ersätta jakträttsinnehavaren skada som därigenom må

anses hava skett å villebrådsbeståndet.

Låter hund, som löper lös och jagar eller ofredar villebråd, sig icke upptagas

och framgår av omständigheterna uppenbarligen, att hundens löslöpande

beror på ägarens eller innehavarens vårdslöshet, må under tiden från

och med den 1 mars till och med den 20 augusti jakträttsinnehavaren eller

hans folk döda hunden. Den som sålunda dödat hund skall därom ofördröjligen

göra anmälan till polisman i orten vid äventyr att eljest icke äga till

sitt fredande åberopa förhållande som nyss sagts.

23 §

Katt som anträffas utanför gård eller trädgård må av jakträttsinnehavaren

eller hans folk saklöst dödas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 232.

24 §.

1 mom. Orsakas till följd av viss villebrådsarts utveckling avsevärd skada

å gröda, skog eller plantering och kan skadan icke genom rimliga åtgärder

från markinnehavarens sida förebyggas, förelägge länsstyrelsen jakträttsinnehavaren

att vidtaga de åtgärder som må finnas erforderliga i sådant avseende.

Föreläggande varom nu är sagt må dock ej givas, där anledning

föreligger till antagande att skadan varder markinnehavaren i huvudsak

gottgjord. Underlåter jakträttsinnehavaren att ställa sig föreläggandet till

efterrättelse, förordne länsstyrelsen, att jakt å området skall genom därtill

särskilt utsedd jägare äga rum i ändamål att åstadkomma erforderlig minskning

av villebrådsstammen.

Villebråd som efter föreläggande varom sägs i första stycket fälles eiler

fångas genom jakträttsinnehavarens försorg tillfälle honom. Villebråd som

fälles eller fångas vid jakt, företagen efter i samma stycke omförmält förordnande

och å tid då jakt efter sådant villebråd är i allmänhet tillåten, tillfälle

även jakträttsinnehavaren, därest han gäldar av saken föranledda kostnader.

Vill han det ej eller skedde jakten under stadgad fridlysningstid, skall

med villebrådet förfaras på sätt Konungen förordnar. Konungen bestämine

ock angående ordningen för meddelande av föreläggande och förordnande,

som avses i första stycket.

2 mom. Orsakas å gröda avsevärd skada av vildkaniner, må markinnehavaren,

ändå att jakträtten å marken tillkommer annan, så ock hans folk

där anställa fångst av vildkanin. Vid sådan fångst må icke medföras skjutvapen

eller hund. Fångad vildkanin tillfälle markinnehavaren.

25 §.

Vid jakt å område som innehaves av annan vare jakträttsinnehavaren

skyldig ersätta all skada, som å mark, hägnad eller annan egendom förorsakas

vare sig av honom själv eller av annan, vilken han givit lov att jaga,

eller av de vid jakten använda biträden eller hundar.

26 §.

1 mom. Den som vill utöva jakt å annan mark än den han äger eller till

vilken han har i 7 § omförmäld brukningsrätt vare pliktig erlägga jaktvårdsavgift.

Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket

åligger skall han vid jakten medföra ett för honom utfärdat jaktkort; och

vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman eller med

polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning, befattningshavare

vid domänverket, lappfogde eller lapptillsyningsman, stiftsjägmästare

eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken

eller den eljest där äger jakträtt; skolande den befattningshavare vid

domänverket, lappväsendet och stiftsnämnd sålunda tillkommande befogen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

9

heten att påfordra uppvisande av jaktkort hava avseende allenast å mark

som står under hans förvaltning eller uppsikt.

2 mom. Från skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift äro befriade:

Konungen och medlemmar av det kungliga huset;

chefen för Konungens hovjägeristat i avseende å jakt som av honom på

Konungens uppdrag utövas å kronans områden;

personal vid domänverket samt lärare och elever vid skogshögskolan och

skogsläroverken i avseende å jakt som enligt gällande bestämmelser av dem

i deras nämnda egenskap utövas å kronans områden;

svensk eller norsk lapp vid utövning av den rättighet att jaga, som enligt

vad särskilt är stadgat må tillkomma honom i vissa delar av riket;

i trakterna ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län

samt skyddsskogsgränsen i Jämtlands län bofast person vid jakt med snara;

person, tillhörande den bofasta kustbefolkningen, vid den jakt efter säl eller

sjöfågel, som nämnda befolkning jämlikt 13 § må idka utan tillstånd; samt

person som enligt 27 § är skyldig utlösa jaktpass.

I övrigt äge bestämmelserna om jaktvårdsavgift icke tillämplighet i fråga

om:

jakt efter varg eller järv eller

rätten att under omständigheter, som angivas i 14 § 2 mom. och 15 §, döda

i nämnda lagrum omförmälda djur.

3 mom. Av influtna jaktvårdsavgifter skall bildas en fond (jaktvårdsfonden),

vilken efter Konungens bestämmande användes till främjande av

jaktvården inom riket. För sådant ändamål skola ock användas de övriga

medel som enligt vad därom må vara särskilt stadgat skola tillföras nämnda

fond.

4 mom. Konungen äger bestämma jaktvårdsavgifts belopp samt ordningen

för uppbörd, redovisning och fördelning av dylika avgifter ävensom för

utfärdande av jaktkort.

27 §.

Ä utrikes ort bosatt person må icke inom riket idka jakt, med mindre han

är försedd med ett för honom utfärdat jaktpass. Svensk undersåte vare

dock berättigad jaga å egen fastighet utan att innehava jaktpass; och skall

sådan rätt även tillkomma utländsk undersåte i fråga om fastighet, som han

förvärvat med Konungens tillstånd eller genom bodelning, arv eller testamente.

Jaktpass vare ej heller erforderligt för medlem av främmande makts

beskickning eller för norsk lapp vid utövning av den rättighet att jaga, som

enligt vad särskilt är stadgat må tillkomma honom i vissa delar av riket.

Jaktpass utfärdas i den ordning och mot den avgift till jaktvårdsfonden

Konungen bestämmer. Passet skall av den jagande vid jakten medföras

samt av honom vid anfordran uppvisas för den som enligt 26 § 1 mom.

äger påfordra uppvisande av jaktkort.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 232.

28 §.

Jagar någon olovligt å annans jaktområde, dinnes till dagsböter.

Har han därvid fällt, fångat, sårat eller påskjutit älg, hjort, rådjur, bäver,

björn eller lo, eller har jakten bedrivits vanemässigt eller i större omfattning,

eller har vid jakten i strid mot vad därom finnes stadgat använts motorfordon,

motorbåt, maskindrivet fartyg eller bogserad farkost, vare straffet

dagsböter, lägst tjugu, eller fängelse i högst sex månader.

Har olovlig jakt ägt rum inom annans fågeldamm eller har vid dylik jakt

inom annans hägnade jaktpark eller djurgård fällts, fångats, sårats eller påskjuta

villebråd som i andra stycket sägs eller ren eller svan, dömes den

jagande till fängelse eller vid synnerligen förmildrande omständigheter till

dagsböter, dock ej under tjugu.

29 §.

1 mom. Såsom olovlig jakt å annans jaktområde skall anses om någon

överträder det i 5 § 2 mom. stadgade förbudet, så ock örn någon olovligt utövar

jakt efter älg varom sägs i 7 §.

Har någon å annans jaktområde eller eljest olovligt tillvaratagit fallvilt

eller, där björn, lo eller örn dödats eller fångats, olovligt tillägnat sig djuret,

straffes såsom för olovlig jakt enligt vad i 28 § första stycket sägs.

2 mom. Utövar delägare i allmänning eller annan samfällighet, varom

sägs i 4 §, å området jakt, som strider mot vad enligt första stycket av nämnda

paragraf är tillåtet eller mot beslut som avses i andra stycket första punkten

av samma paragraf, vare ansedd som hade han, såsom avses i 24 kap. 6 §

strafflagen, missbrukat sin rätt i samfälligheten.

överträder ägare av mark, som ingår i jaktvårdsområde varom förmäles

i 10 §, eller å sådant område eljest jaktberättigad person de angående jaktutövningen

å området gällande reglerna, straffes med dagsböter.

30 §.

Fälles någon till ansvar för förbrytelse varom sägs i 28 eller 29 §, vare villebråd

som han olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvilt som han

tillvaratagit eller, därest det icke kan tillrättaskaffas eller det undergått förskämning,

dess värde förverkat.

Var det annat villebråd än björn, lo eller örn och skedde jakten å annat

område än i 5 § 2 mom. sägs samt med användande av tillåtet jakt- eller

fångstredskap och under tid, då jakt efter sådant villebråd är tillåten, eller

var fallviltet sådant som enligt bestämmelserna i 18 § tillkommer jakträttsinnehavaren,

tillfälle det förverkade denne eller, i fall varom förmäles i

29 § 2 mom. första stycket, övriga delägare i allmänningen eller samfälligheten

och, i fall varom sägs i samma moments andra stycke, övriga å jaktvårdsområdet

jaktberättigade personer.

Med björn, lo eller örn, som är förverkad, så ock med annat förverkat villebråd,

som dödats eller fångats medelst annat jakt- eller fångstredskap eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232-

11

under annan tid än i andra stycket sägs, ävensom med annat än där omförmält

förverkat fallvilt förfares på sätt stadgas i 36 §. Lag samma vare

beträffande förverkat villebråd, som dödats eller fångats å område som sägs

i 5 § 2 mom.

31 §.

1 mom. Anträffas å bar gärning någon som olovligt jagar å annans jaktområde,

må jakträttsinnehavaren eller den som äger, innehar eller vårdar

marken så ock deras folk av den jagande taga förverkat jaktbyte ävensom,

till vedermäle och pant, skjutvapen, annan jaktredskap och hundar. Vad

sålunda tagits till vedermäle och pant må behållas, till dess den jagande

bjuder rätt för sig.

Å område där jakträtt tillkommer kronan liksom å de till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade områdena tillkomme enahanda rätt polisman

och med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning ävensom

personal vid domänverket samt lappfogde och lapptillsyningsman.

Har den som blivit dömd till ansvar för olovlig jakt å annans jaktområde

inom två år därefter ånyo gjort sig skyldig till sådan förseelse, vare skjutvapen,

annan jaktredskap och hundar förbrutna; och skall därmed förfaras

på sätt föreskrives i 36 §.

Vad i detta moment är stadgat om den som olovligt jagar å annans jaktområde

gäde ock i fråga om den som å bar gärning beträdes med sådant

jagande, tillvaratagande, bortförande eller tillägnande, som enligt 16 § 1

mom. eller 29 § 1 mom. första stycket är att anse såsom olovlig jakt eller

för vilket åtgörande han enligt 29 § 1 mom. andra stycket skall straffas

såsom för olovlig jakt; och skola, där fråga är om olovligt tillvaratagande

av sådant fallvilt som jämlikt bestämmelserna i 18 § tillkommer kronan

eller olovligt tillägnande av björn, lo eller örn, de i andra stycket här ovan

omförmälda personerna äga att utöva där avsedd rätt jämväl å område,

där jakträtten tillkommer annan än kronan.

2 mom. Sätter i fall varom sägs i 1 mom. den brottslige sig till motvärn

mot jakträttsinnehavaren, den som äger, innehar eller vårdar marken eller

deras folk eller mot i andra stycket av samma moment omförmäld befattningshavare,

då någon av dem vill hindra honom från gärningen eller av

honom taga vad han åtkommit eller ock fråntaga honom det som må kvarhållas

till vedermäle och pant, dömes till fängelse i högst sex månader eller

straffarbete i högst två år.

32 §.

Idkar någon, som enligt bestämmelserna i 26 eller 27 § är skyldig att erlägga

jaktvårdsavgift eller utlösa jaktpass, jakt utan att hava fullgjort vad

sålunda åligger honom, straffes med böter från och med tio till och med

tre hundra kronor och vare dessutom pliktig erlägga högsta fastställda jaktvårdsavgift

eller avgift för jaktpass.

För avgifternas erläggande svare, lika med den skyldige, jämväl den som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 232.

tillåtit honom deltaga i jakten ävensom, i fråga om avgiften för jaktpass,

den som upplåtit jakträtt till honom, med rätt likväl att av den skyldige

söka åter vad sålunda erlagts.

För underlåtenhet att vid jakt medföra gällande jaktkort eller jaktpass

eller vägran att på anmodan av den det vederbör framvisa detsamma vare

straffet böter från och med fem till och med tre hundra kronor.

Visar den som blivit angiven för underlåtenhet, varom sägs i nästföregående

stycke, sist under tredje dagen från det angivelsen blev honom kunnig

hos åklagaren, att han vid tiden för förseelsen innehade gällande jaktkort

eller jaktpass, och giva omständigheterna vid handen, att förseelsen

haft sin grund i förbiseende, vare fri från ansvar.

33 §.

Uraktlåter någon i fall som avses i 16 § 2 mom. att fullgöra där stadgad

underrättelseplikt, straffes med dagsböter, där ej å förseelsen följer straff

enligt allmänna strafflagen.

Bryter någon mot vad i 17 § är föreskrivet, bote från och med fem till

och med tre hundra kronor.

överträder någon förbud som är stadgat i 19 första eller andra stycket

eller 20 § och är ej förseelsen att anse såsom olovlig jakt å annans jaktområde,

straffes med böter från och med tio till och med tre hundra kronor.

Var det i fall som avses i 19 § första stycket älg, hjort eller rådjur som

skrämdes, motades eller lockades, må böterna ej sättas lägre än femtio

kronor.

34 §.

Allmän åklagare åge föra talan i fråga örn olovlig jakt å område som avses

i 5 § 2 mom. så ock å förbrytelser örn vilka förmäles i 31 § 2 mom.

samt 33 § första stycket denna lag.

Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rätt eller överträdelse

av de angående jaktkort eller jaktpass meddelade föreskrifterna,

åge allmän åklagare att föra talan därom; och skall i fråga om mark som

står under domänverkets förvaltning rätt att föra talan om sådant intrång

tillkomma jämväl revirförvaltare vid detta verk.

I övrigt må förbrytelse mot denna lag ej åtalas av allmän åklagare, där

den ej av målsägande angives till sådant åtal.

Såsom målsägande enligt denna lag skall jämväl anses ägaren av marken

eller innehavare som avses i 7 § eller brukare vilken enligt samma lagrum

äger jakträtt, ändå att jakträtten av honom upplåtits åt annan, så ock, i

fråga om allmänning eller samfällighet, varom förmäles i 4 §, delägare i

allmänningen eller samfälligheten samt, beträffande jaktvårdsområde varom

sägs i 10 §, ägare av i området ingående mark eller å området eljest jaktberättigad

person.

Innefatta föreskrifter rörande förvaltningen av allmänning, samfällighet

eller jaktvårdsområde tillika bestämmelse enligt vilken rätten att beivra in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

13

trång i jakträtten eller överträdelser i fråga om jaktutövningen skall tillkomma

viss person, vare sådan bestämmelse gällande.

35 §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem som gå rättens

eller Konungens befallningshavandes bud och ärende, gäde ock om befattningshavare,

som har att öva tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

36 §.

1 mom. Av böter som ådömas enligt denna lag ävensom av behållna försäljningssumman

av förverkat villebråd eller fallvilt, varom sägs i 30 § tredje

stycket, eller av belopp som jämlikt första stycket i sagda paragraf utgives

i stället för dylik egendom tillfälle hälften jaktvårdsfonden och återstoden

kronan.

Efter enahanda grund skall fördelas vad som må finnas i behåll av försäljningssumman

för egendom som jämlikt bestämmelserna i 31 § 1 mom.

tredje stycket är förbruten, sedan panthavare njutit tillgodo sin panträtt enligt

samma paragraf.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

lag.

2 mom. Där i beslag taget djur som avses i denna paragraf är underkastat

förskämning må det, sedan syn och värdering hållits av två ojäviga män, av

beslagaren försäljas på lämpligt sätt.

Annan förverkad eller förbruten egendom som avses i denna paragraf

skall försäljas å offentlig auktion; dock att, där förbrutet redskap utgöres

av skjutvapen eller är sådant som icke må användas till jakt eller fångst,

med detsamma skall förfaras på sätt Konungen bestämmer.

37 §.

Vad enligt bestämmelserna i 18, 29, 30, 31 och 36 §§ gäller om örn skall

i tillämpliga delar avse jämväl olovlig tillägnelse eller förstörelse av örns ägg

eller bo.

38 §.

Örn jakt a område som är avsatt till nationalpark så ock beträffande

svenska och norska lappars rättighet att jaga i vissa delar av riket gäde vad

särskilt är stadgat.

39 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, dock att

dels vad i 8 § andra stycket stadgas skall tillämpas jämväl å servitut, som

uppkommit före den dag lagen trätt i kraft; skolande i nämnda lagrum föreskrivna

tid av femtio år räknas från sagda dag,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 232.

dels vad lagen inehåller om skyldighet att för rätten att utöva jakt hava

erlagt jaktvårdsavgift ej skall tillämpas förrän från och med den 1 maj 1939,

dels ock att under tiden till och med den 31 mars 1939 vid bekämpande

av vildkanin må tillämpas lagen den 15 juni 1935 örn rätt i vissa fall till jakt

å vildkanin; skolande sistnämnda lag upphöra att gälla från och med den 1

april 1939.

Genom denna lag upphävas i övrigt

lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt,

24 kap. 12 och 13 §§ strafflagen så ock vad samma kapitel i övrigt innehåller

med avseende å olovligt jagande.

2) antagit Kungl. Maj:ts följande förslag till lag angående tillägg till 7 §

lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut:

Lag angående tillägg till 7 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36

s. 25) om servitut.

Härigenom förordnas, att till 7 § lagen den 14 juni 1907 örn servitut skall

fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Huru i visst fall servitut, innefattande rätt till jakt, må förklaras förfallet,

ändå att sådana omständigheter icke visas föreligga som avses i första stycket,

därom skils i lagen om rätt till jakt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

3) antagit Kungl. Maj:ts följande förslag till lag om ändrad lydelse av 2 §

lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 7) angående nationalparker:

Lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 juni 1909 (nr

56 s. 7) angående nationalparker.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker1

skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

Vad i 1 § stadgats skall ej leda till inskränkning i enskild rätt, som må

vara uppkommen, då området avsättes till nationalpark, eller i de rättig
-

1 Senaste lydelse se 1927:435.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

15

heter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna medgivna, dock

att jakt efter björn, lo, älg eller örn ej må äga rum. Ej heller vare lapparna

förvägrat att medföra de för deras renhjordars bevakning nödiga hundar.

Förorsakas inom nationalparks område av björn, lo eller örn skada å

renar, vilka där må föras på bete, och är skadan icke att tillskriva uppenbar

vårdslöshet vid renarnas bevakning, skall sådan skada ersättas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

Stockholm den 3 maj 1938.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.