Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag till särskilda arbetslöshetsåtgärder.
1939-11-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1939:52 (urtima riksdagen), Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag till särskilda arbetslöshetsåtgärder.
Dokumentets text
12
Riksdagens skrivelse Nr 52.
Nr 52.
Godkänd av första kammaren den 4 november 1939.
Godkänd av andra kammaren den 4 november 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag om anslag till särskilda arbetslöshetsåtgärder.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 32.)
Till KONUNGEN.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t (Bil. 4; punkt 1) föreslagit riksdagen
att till särskilda arbetslöshetsåtgärder å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1939/40 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor.
I propositionen erinras om det genom kriget inträdda starkt förändrade
läget inom arbetsmarknaden med å ena sidan brist på arbetskraft, främst
inom jordbruket, samt å andra sidan begynnande arbetslöshet inom vissa
import- och exportindustrier. Till vad departementschefen sålunda anfört
om krigssituationens antagliga inverkan på folkhushållning och näringsliv
kan riksdagen uttala sin anslutning. Särskilt starka kunna återverkningarna
befaras bli inom byggnadsindustrien och motortransportväsendet ej endast
på grund av dessa näringsgrenars på olika områden djupt ingripande
betydelse utan ock på grund av det osedvanligt starka uppsving, varunder
de båda arbetade intill omslaget vid krigsutbrottet.
Med största sannolikhet är — även om Sverige undgår att indragas i kriget
— det att förutse omkastningar av en helt annan styrka än fredsårens
konjunktursvängningar liksom ock behövligheten av statsåtgärder på olika
områden av en helt annan räckvidd.
Vad nu närmast sysselsättningsproblemen beträffar måste, såsom departe
mentschefen framhållit, uppkommande störningar framför allt övervinnas
genom överflyttning av ledig arbetskraft till områden, där brist råder. Det
får enligt riksdagens mening antagas som sannolikt, att vissa befolkningslager,
främst kroppsarbetarna, måste komma att utsättas för omflyttningar,
som kunna bli rätt kännbara för försörjningsmöjligheterna. Förhoppningar
må väl dock kunna hysas — och i detta avseende må åberopas erfarenheterna
från åren 1914—1915 — att de erforderliga omflyttningarna olika
orter och landsdelar men också olika sysselsättningsgrenar emellan skola
kunna försiggå i stort sett frivilligt och utan alltför starka statsingrepp.
Bland de utvägar, som stå till buds för att motverka de i en ökad ut
-
Riksdagens skrivelse Nr 52-
13
sträckning antagliga störningarna på arbetsmarknaden, märkes främst den
offentliga arbetsförmedlingen. En svaghet, som för närvarande allmänt erkännes
vidlåda denna, är förmedlingsanstalternas lokala inriktning. Av
rationaliseringsutredningen har i dess betänkande (1939: 13) erinrats örn
dessa anstalters för övrigt ganska naturliga strävan att söka bevara arbetstillfällena
åt anstaltsområdet. Härigenom kommer emellertid för andra
landsdelar endast att återstå de mindre eftersökta platserna. Dessa missförhållanden
framträda särskilt då det gäller att åstadkomma överflyttning
av arbetskraft från områden, hårt drabbade av arbetslöshet. Till undanröjande
av dessa och andra svagheter i det nu av landstingen i samarbete
med socialstyrelsen organiserade anstaltsnätet har ifrågasatts en utbyggnad
av detta, så att större rörlighet och effektivitet kan ernås i förmediingsarbetet.
Riksdagen vill för egen del understryka detta spörsmåls betydelse.
Detta gäller ej minst i fråga örn jordbruks- och skogsnäringarnas stora behov
av arbetskraft. Genom en utöver det lokala området utsträckt arbetsförmedling
har redan nu exempelvis skogsarbetare i nedre Norrland blivit
i tillfälle att under sommarmånaderna, då arbetet i skogarna ligger nere,
lämna jordbrukare i Mellansverige ett inom jordbruket då starkt behövligt
säsongbiträde.
En annan samhällelig åtgärd, som på sista tiden tillgripits för att befrämja
rörligheten på arbetsmarknaden, är utbetalningen av statliga resebidrag.
Med utsträckning av tidigare mera restriktiva bestämmelser har 1939 års
lagtima riksdag lämnat ett medgivande, innebärande i huvudsak att hela
kostnaden för arbetssökandes resor kan få bestridas av statsmedel ävensom
att under vissa förutsättningar statsbidrag kan få utgå även till resekostnader
för den arbetssökandes familjemedlemmar och till kostnader för
flyttning av familjens bohag. Medgivandet gäller enligt den utformning
det erhållit i Kungl. Maj:ts beslut av den 11 augusti 1939 endast tills vidare
intill den 1 juli 1940 och har allenast tillämpning, när fråga är örn
överflyttning av arbetskraft från områden med kvardröjande arbetslöshet.
Enligt vad som inhämtats har statens arbetsmarknadskommission, som nyligen
tillsatts av Kungl. Majit med uppgift bland annat att föreslå de åtgärder,
som skulle kunna underlätta en nödvändig utjämning på arbetsmarknaden,
i framställning av den 11 oktober 1939 med hänsyn till det
aktuella läget på arbetsmarknaden föreslagit, att dessa bestämmelser måtte
få utsträckas till att avse jämväl andra områden än de i riksdagens skrivelse
avsedda. Riksdagen har ansett sig böra medgiva, att ifrågavarande
utsträckta flyttningshjälp må — under iakttagande av all den kontroll,
som kan påkallas för att förebygga missbruk — lämnas även beträffande
områden, inom vilka på grund av krigssituationen kan komma att inträda
arbetslöshet. I första hand lärer väl här antydda stödåtgärder få inriktas
på icke familjeförsörjare, i all synnerhet i de fall, då utkomstmöjligheterna
på den nya orten te sig som mera tillfälliga eller överhuvud mera ovissa.
Särskild uppmärksamhet förtjänar också den inverkan de nu starkt forcerade
statsbeställningarna ha på arbetsmarknaden. Vad riksdagen tidigare
14
Riksdagens skrivelse Nr 52.
i skrivelse nr 31 uttalat om behovet av organiserat samarbete mellan upphandlingsmyndigheterna,
bör i möjligaste mån beaktas även i vad gäller
sysselsättningssynpunkterna.
Vad nu förevarande anslag beträffar har departementschefen framhållit,
hurusom svårigheten att överblicka omfattningen och karaktären av stödbehoven
påkallade rätt stor frihet för Kungl. Maj:t att anlita olika vägar.
Riksdagen har ansett sig kunna godtaga denna uppfattning och beviljar det
äskade anslagsbeloppet, 10,000,000 kronor. Riksdagen har då utgått ifrån
att vid anslagets disposition skall iakttagas all den försiktighet som påkallas
av hithörande spörsmåls oklara läge och behövligheten av deras ytterligare
utredning samt i avvaktan också på att nästkommande års lagtima riksdag
må bli i tillfälle närmare pröva anslagsgrunderna.
Med bifall alltså till Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till Särskilda arbetslöshetsåtgärder
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 under
femte huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.
Stockholm den 4 november 1939.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.