Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till anläggande av ett tackjärnverk i Norrbotten.

1939-12-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1939:98 (urtima riksdagen), Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till anläggande av ett tackjärnverk i Norrbotten.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 98.

7

Nr 98.

Godkänd av första kammaren den 20 december 1939.

Godkänd av andra kammaren den 20 december 1939.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till anläggande av ett tackjärnverk

i Norrbotten.

(Första särskilda utskottets utlåtande nr 76.)

Till KONUNGEN.

I en den 27 oktober 1939 dagtecknad proposition, nr 70, har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen dels till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 å kapitalbudgeten, fonden

för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor,

dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti för

ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag i riksbanken till ett belopp

av 3,000,000 kronor.

I två motioner (I: 30 och II: 70) har hemställts, att riksdagen ville, med

avslag å det i propositionen nr 70 framlagda förslaget örn en statlig aktieteckning

i Norrbottens Järnverk Aktiebolag, besluta att i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om skyndsam utredning angående möjligheterna att i Norrbotten

anlägga ett verk för framställning av järnsvamp.

Vidare har i en motion (lii 30) hemställts, att riksdagen vid bifall till

kungl, propositionen nr 70 måtte föreskriva, att, innan det statliga företaget

för tackjärnstillverkning -i Norrbotten konstitueras, erbjudande göres till

eventuellt uppträdande enskilda intressen att realisera projektet. Härvid förutsättes

dels finansiell medverkan från det enskilda intresset, dels att detta

kommer i åtnjutande av samma förmåner beträffande malmpriser, frakter,

kraftpriser m. m., som förutsetts för ett rent statligt företag.

Norrbotten är utomordentligt rikt ej endast på järnmalm, utgörande över

80 procent av hela rikets tillgångar, utan även på vattenkraft. Ensamt inom

delta län finnes över 30 procent av landets vattenkraftstillgångar. Även

den goda tillgången på gallrings- och avfallsvirke lämpligt för kolning ger

denna landsdel en ytterligare naturlig förutsättning för en självständig på

naturtillgångarna grundad malmförädlingsindustri. Redan på 1600-talet anlades

det första järn- och kopparverket vid Kengis i övre Tornedalen, och

sedermera grundades under 1700-talet och 1800-talets första hälft ett flertal

järnverk inom länets kustland. Under senare hälften av 1800-talet nedlades

emellertid denna bruksindustri och i stället uppväxte, i många fall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 98.

med järnbrukens skogstillgångar som bas, en träförädlingsindustri. Från

allra senaste liden må erinras om de nya på 1900-talet tillkomna men numera

nedlagda förädlingsanläggningarna vid Porjus och Luleå. Dessa tidigare

gjorda erfarenheter visa att det finnes möjligheter att inom Norrbotten

grundlägga en bärkraftig järnindustri under förutsättning att den

från början planlägges på ett rationellt och efter förhållandena lämpat sätt.

I samband med sitt godkännande år 1937 av ändringar i gällande avtal

rörande de norrländska malmfälten begärde riksdagen fördelaktigare prisberäkning

för den malm, som enligt avtalen reserverats för järntillverkning

inom landet, särskilt i Norrbotten. Härvid framhölls det nationellt betydelsefulla

och samtidigt behjärtansvärda ändamål det här gällde att främja

nämligen användning för malmförädling i Norrbotten av en mycket blygsam

del i jämförelse med de värdefulla malmtillgångar som obearbetade

bortföras därifrån. Dessa av riksdagen framförda önskemål ha sedermera

vid fortsatta förhandlingar med Grängesbergsbolaget beaktats.

I propositionen förordas nu anläggning av ett tackjärnverk lämpat för

tillverkning av alternativt träkols- eller kokstackjärn, och vid valet mellan

blästermasugnar eller elektriska ugnar Ira kostnadsberäkningarna grundats

på användning av det förstnämnda d. v. s. blästeralternativet.

Inom riksdagen har emellertid gentemot en anläggning för bläslertackjärn

framhållits, att den råvara som med hänsyn till malmbolagets exportförhållanden

i främsta rummet kan ifrågakomma är slig från anrikningsverket

i Gällivare. För järnframställning med denna råvara lämpa sig

bäst elektriska ugnar. Även vid elektrisk järnframställning åtgår visserligen

viss kvantitet kolbränsle som reduktionsmedel d. v. s. för syrets borttagande

ur malmen, men åtgången på dylikt bränsle är dock betydligt mindre

än vid blästermasugnen, där kolbränsle också förbrukas för smältningen.

Medan man vid bliistertackjärnet anses kunna med nära nog matematisk

säkerhet förutse kostnads- och därmed också försälj ningsbetingelserna öppnar,

enligt vad som från fackkunnigt håll inom riksdagen framhållits, den

elektriska masugnsprocessen alltjämt möjligheter till tekniska förbättringar

samt därmed också till driftsbesparingar. Detta gäller i all synnerhet om

den kombineras med järnsvampproduktion på sätt i det följande anges.

Spörsmålet om kraftpriset förtjänar sålunda all uppmärksamhet, då detta

pris är i hög grad grundläggande för möjligheterna till en lönande elektrisk

järnframställning. Detsamma gäller också frågan örn järnvägsfrakterna å

malm och träkol.

Beträffande själva anläggningskostnaderna märkes att vissa i propositionen

angivna poster som exempelvis 1,400,000 kronor för en hamnanläggning

m. m. och 250,000 kronor för en gjutmaskin synas kunna avsevärt reduceras.

Eli annat uppslag är det i förstnämnda två motioner framlagda, nämligen

anläggning av ett järnsvampverk förslagsvis enligt en metod som utexperimenterals

av bersgingenjören M. Wiberg och som efter slutförda tidigare

försök sedermera under rätt avsevärda tidsperioder varit fullt i gång vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 98.

9

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Järnsvamp är en porös produkt

direkt jämförlig med tackjärn av hög kvalitet och framställd genom syrets

i-eduktion ur malmen utan malmens föregående smältning. Att järnsvampframställning

ej lämpar sig för de mellansvenska järnverken beror, såsom

i motionerna framhållits, på svårigheterna dels att anrika därvarande malmer

till lämpligt höga järnhalter dels att erhålla tillgång till billig elektrisk

kraft. I dessa avseenden böra förutsättningarna i Norrbotten kunna ställa

sig betydligt mera gynnsamma. Avsättning för järnsvampprodukten synes

kunna påräknas vid de mellansvenska stålverken, delvis som ersättning för

importerat skrot. Anlagt för en årstillverkning av 30,000 ton skulle järnsvampverket

erfordra en arbetsstyrka av cirka 60 man. För verket erfordras

årligen cirka 20,000 läster träkol, vilkas framställning uppges kunna bereda

en värdefull utfyllnad i sysselsättningen för kanske inemot 500 av länets

befolkning. Av statens arbetslöshetskommission har framhållits att kolningsarbetet

vore förlagt huvudsakligen till eftersommaren, hösten och förvintern

eller alltså till de tider på året då skogsbon hade svårast att få arbete.

Omnämnas må också ett uppslag som framlagts inom riksdagen och som

innebär en kombination av ovan angivna båda alternativ med elektriskt

tackjärnverk och järnsvampverk. Metoden är bland annat byggd på att de

värdefulla avloppsgaserna från de elektriska masugnarna tillvaratagas för

järnsvamptillverkning. Härigenom tillgodogöres det använda kolbränslet bäst

för både tackjärns- och järnsvampprocessen. Genom förfarandet besparas

ytterligare kol utöver vad som sparats genom att i den elektriska ugnen kolbränslet

delvis ersatts av elektrisk ström. Ehuru ej ännu i praktiken prövad

kunna — enligt olika experters omdömen — stora förhoppningar knytas till

denna kombination av en elektrisk tackjärnsanläggning med en järnsvampanläggning.

Kostnaderna för ett dylikt kombinerat företag ha preliminärt

beräknats till högst 10,000,000 kronor inräknat erforderligt rörelsekapital.

Beträffande samtliga ovannämnda, under riksdagsbehandlingen framförda

förslag gäller, att träkol bör i första hand ifrågakomma som reduktionsmedel.

Även koks är dock användbar, om så av ekonomiska skäl visar

sig nödvändigt.

Såvitt riksdagen kunnat finna måste förutsättningar alltså föreligga för

igångsättning av en järnindustri i Norrbotten, och riksdagen bär vid den ingående

prövning, som ägnats ärendet, kommit till den uppfattningen att ett

statligt bolag snarast bör bildas efter i huvudsak de riktlinjer som angivits

i propositionen. Att redan nu fastslå de lämpligaste produktionsmetoderna

eller företagets storleksordning kan dock näppeligen vara lämpligt eller ens

möjligt. Detta är en sak som väl i första hand får prövas av den blivande,

för företagets framtid närmast ansvariga ledningen.

Då nu ett nytt statligt industriföretag under statens direkta ansvar skall

startas måste — såsom socialstyrelsen och statens arbetslöshetskommission

erinrat -—■ dess ekonomiska och sociala återverkningar på landets övriga

järnindustri också beaktas. Den märkliga särställning inom världsproduktionen

som svensk järnhantering alltjämt intager har uppbyggts ej endast

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 14 sami. Nr 95—100. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 98.

På rika naturtillgångar utan även på en traditionellt skicklig arbetsledning

och arbetarstam. Härutöver har emellertid fordrats ett oavlåtligt arbete

på att genom varans och produktionsmetodernas förbättring möta en med

ofantliga tekniska och ekonomiska resurser rustad utländsk konkurrens.

Med denna redan bestående svenska järnindustri, för vilken jernkontoret

varit en sammanhållande kraft, måste självfallet en blivande företagsledning

söka samarbete till den svenska järnindustriens och landets gemensamma

bästa. Å andra sidan böra till det nya företaget kunna knytas de förhoppningarna,

att detsamma skall kunna i sin mån bidra till att skapa fram

nya förbättrade tillverkningsmetoder. Det nya företagets tillkomst borde därför

kunna hälsas med allmän tillfredsställelse.

Med tagen hänsyn till sålunda anförda omständigheter har riksdagen ansett

att nu bör beviljas det kapitalbelopp av 10,000,000 kronor, som äskats å

kapitalbudgeten, varemot något rörelsekapital ej nu skulle behöva ställas till

förfogande. Riksdagen har därvid utgått ifrån att örn de ovan av riksdagen

alternativt antydda utvägarna för malmförädling ej visa sig framkomliga

tillräckliga medel dock skola stå till förfogande för en järnverksanläggning

efter propositionens plan.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till Aktieteckning i Norrbottens

Järnverk Aktiebolag å tilläggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1939/40 å

kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisat ett reservationsanslag av

10,000,000 kronor.

Stockholm den 20 december 1939.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.