Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till anläggande av ett tackjärnverk i Norrbotten.
1939-12-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1939:98 (urtima riksdagen), Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till anläggande av ett tackjärnverk i Norrbotten.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 98.
7
Nr 98.
Godkänd av första kammaren den 20 december 1939.
Godkänd av andra kammaren den 20 december 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till anläggande av ett tackjärnverk
i Norrbotten.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 76.)
Till KONUNGEN.
I en den 27 oktober 1939 dagtecknad proposition, nr 70, har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen dels till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 å kapitalbudgeten, fonden
för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor,
dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti för
ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag i riksbanken till ett belopp
av 3,000,000 kronor.
I två motioner (I: 30 och II: 70) har hemställts, att riksdagen ville, med
avslag å det i propositionen nr 70 framlagda förslaget örn en statlig aktieteckning
i Norrbottens Järnverk Aktiebolag, besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla om skyndsam utredning angående möjligheterna att i Norrbotten
anlägga ett verk för framställning av järnsvamp.
Vidare har i en motion (lii 30) hemställts, att riksdagen vid bifall till
kungl, propositionen nr 70 måtte föreskriva, att, innan det statliga företaget
för tackjärnstillverkning -i Norrbotten konstitueras, erbjudande göres till
eventuellt uppträdande enskilda intressen att realisera projektet. Härvid förutsättes
dels finansiell medverkan från det enskilda intresset, dels att detta
kommer i åtnjutande av samma förmåner beträffande malmpriser, frakter,
kraftpriser m. m., som förutsetts för ett rent statligt företag.
Norrbotten är utomordentligt rikt ej endast på järnmalm, utgörande över
80 procent av hela rikets tillgångar, utan även på vattenkraft. Ensamt inom
delta län finnes över 30 procent av landets vattenkraftstillgångar. Även
den goda tillgången på gallrings- och avfallsvirke lämpligt för kolning ger
denna landsdel en ytterligare naturlig förutsättning för en självständig på
naturtillgångarna grundad malmförädlingsindustri. Redan på 1600-talet anlades
det första järn- och kopparverket vid Kengis i övre Tornedalen, och
sedermera grundades under 1700-talet och 1800-talets första hälft ett flertal
järnverk inom länets kustland. Under senare hälften av 1800-talet nedlades
emellertid denna bruksindustri och i stället uppväxte, i många fall
8
Riksdagens skrivelse Nr 98.
med järnbrukens skogstillgångar som bas, en träförädlingsindustri. Från
allra senaste liden må erinras om de nya på 1900-talet tillkomna men numera
nedlagda förädlingsanläggningarna vid Porjus och Luleå. Dessa tidigare
gjorda erfarenheter visa att det finnes möjligheter att inom Norrbotten
grundlägga en bärkraftig järnindustri under förutsättning att den
från början planlägges på ett rationellt och efter förhållandena lämpat sätt.
I samband med sitt godkännande år 1937 av ändringar i gällande avtal
rörande de norrländska malmfälten begärde riksdagen fördelaktigare prisberäkning
för den malm, som enligt avtalen reserverats för järntillverkning
inom landet, särskilt i Norrbotten. Härvid framhölls det nationellt betydelsefulla
och samtidigt behjärtansvärda ändamål det här gällde att främja
nämligen användning för malmförädling i Norrbotten av en mycket blygsam
del i jämförelse med de värdefulla malmtillgångar som obearbetade
bortföras därifrån. Dessa av riksdagen framförda önskemål ha sedermera
vid fortsatta förhandlingar med Grängesbergsbolaget beaktats.
I propositionen förordas nu anläggning av ett tackjärnverk lämpat för
tillverkning av alternativt träkols- eller kokstackjärn, och vid valet mellan
blästermasugnar eller elektriska ugnar Ira kostnadsberäkningarna grundats
på användning av det förstnämnda d. v. s. blästeralternativet.
Inom riksdagen har emellertid gentemot en anläggning för bläslertackjärn
framhållits, att den råvara som med hänsyn till malmbolagets exportförhållanden
i främsta rummet kan ifrågakomma är slig från anrikningsverket
i Gällivare. För järnframställning med denna råvara lämpa sig
bäst elektriska ugnar. Även vid elektrisk järnframställning åtgår visserligen
viss kvantitet kolbränsle som reduktionsmedel d. v. s. för syrets borttagande
ur malmen, men åtgången på dylikt bränsle är dock betydligt mindre
än vid blästermasugnen, där kolbränsle också förbrukas för smältningen.
Medan man vid bliistertackjärnet anses kunna med nära nog matematisk
säkerhet förutse kostnads- och därmed också försälj ningsbetingelserna öppnar,
enligt vad som från fackkunnigt håll inom riksdagen framhållits, den
elektriska masugnsprocessen alltjämt möjligheter till tekniska förbättringar
samt därmed också till driftsbesparingar. Detta gäller i all synnerhet om
den kombineras med järnsvampproduktion på sätt i det följande anges.
Spörsmålet om kraftpriset förtjänar sålunda all uppmärksamhet, då detta
pris är i hög grad grundläggande för möjligheterna till en lönande elektrisk
järnframställning. Detsamma gäller också frågan örn järnvägsfrakterna å
malm och träkol.
Beträffande själva anläggningskostnaderna märkes att vissa i propositionen
angivna poster som exempelvis 1,400,000 kronor för en hamnanläggning
m. m. och 250,000 kronor för en gjutmaskin synas kunna avsevärt reduceras.
Eli annat uppslag är det i förstnämnda två motioner framlagda, nämligen
anläggning av ett järnsvampverk förslagsvis enligt en metod som utexperimenterals
av bersgingenjören M. Wiberg och som efter slutförda tidigare
försök sedermera under rätt avsevärda tidsperioder varit fullt i gång vid
Riksdagens skrivelse Nr 98.
9
Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Järnsvamp är en porös produkt
direkt jämförlig med tackjärn av hög kvalitet och framställd genom syrets
i-eduktion ur malmen utan malmens föregående smältning. Att järnsvampframställning
ej lämpar sig för de mellansvenska järnverken beror, såsom
i motionerna framhållits, på svårigheterna dels att anrika därvarande malmer
till lämpligt höga järnhalter dels att erhålla tillgång till billig elektrisk
kraft. I dessa avseenden böra förutsättningarna i Norrbotten kunna ställa
sig betydligt mera gynnsamma. Avsättning för järnsvampprodukten synes
kunna påräknas vid de mellansvenska stålverken, delvis som ersättning för
importerat skrot. Anlagt för en årstillverkning av 30,000 ton skulle järnsvampverket
erfordra en arbetsstyrka av cirka 60 man. För verket erfordras
årligen cirka 20,000 läster träkol, vilkas framställning uppges kunna bereda
en värdefull utfyllnad i sysselsättningen för kanske inemot 500 av länets
befolkning. Av statens arbetslöshetskommission har framhållits att kolningsarbetet
vore förlagt huvudsakligen till eftersommaren, hösten och förvintern
eller alltså till de tider på året då skogsbon hade svårast att få arbete.
Omnämnas må också ett uppslag som framlagts inom riksdagen och som
innebär en kombination av ovan angivna båda alternativ med elektriskt
tackjärnverk och järnsvampverk. Metoden är bland annat byggd på att de
värdefulla avloppsgaserna från de elektriska masugnarna tillvaratagas för
järnsvamptillverkning. Härigenom tillgodogöres det använda kolbränslet bäst
för både tackjärns- och järnsvampprocessen. Genom förfarandet besparas
ytterligare kol utöver vad som sparats genom att i den elektriska ugnen kolbränslet
delvis ersatts av elektrisk ström. Ehuru ej ännu i praktiken prövad
kunna — enligt olika experters omdömen — stora förhoppningar knytas till
denna kombination av en elektrisk tackjärnsanläggning med en järnsvampanläggning.
Kostnaderna för ett dylikt kombinerat företag ha preliminärt
beräknats till högst 10,000,000 kronor inräknat erforderligt rörelsekapital.
Beträffande samtliga ovannämnda, under riksdagsbehandlingen framförda
förslag gäller, att träkol bör i första hand ifrågakomma som reduktionsmedel.
Även koks är dock användbar, om så av ekonomiska skäl visar
sig nödvändigt.
Såvitt riksdagen kunnat finna måste förutsättningar alltså föreligga för
igångsättning av en järnindustri i Norrbotten, och riksdagen bär vid den ingående
prövning, som ägnats ärendet, kommit till den uppfattningen att ett
statligt bolag snarast bör bildas efter i huvudsak de riktlinjer som angivits
i propositionen. Att redan nu fastslå de lämpligaste produktionsmetoderna
eller företagets storleksordning kan dock näppeligen vara lämpligt eller ens
möjligt. Detta är en sak som väl i första hand får prövas av den blivande,
för företagets framtid närmast ansvariga ledningen.
Då nu ett nytt statligt industriföretag under statens direkta ansvar skall
startas måste — såsom socialstyrelsen och statens arbetslöshetskommission
erinrat -—■ dess ekonomiska och sociala återverkningar på landets övriga
järnindustri också beaktas. Den märkliga särställning inom världsproduktionen
som svensk järnhantering alltjämt intager har uppbyggts ej endast
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 14 sami. Nr 95—100. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 98.
På rika naturtillgångar utan även på en traditionellt skicklig arbetsledning
och arbetarstam. Härutöver har emellertid fordrats ett oavlåtligt arbete
på att genom varans och produktionsmetodernas förbättring möta en med
ofantliga tekniska och ekonomiska resurser rustad utländsk konkurrens.
Med denna redan bestående svenska järnindustri, för vilken jernkontoret
varit en sammanhållande kraft, måste självfallet en blivande företagsledning
söka samarbete till den svenska järnindustriens och landets gemensamma
bästa. Å andra sidan böra till det nya företaget kunna knytas de förhoppningarna,
att detsamma skall kunna i sin mån bidra till att skapa fram
nya förbättrade tillverkningsmetoder. Det nya företagets tillkomst borde därför
kunna hälsas med allmän tillfredsställelse.
Med tagen hänsyn till sålunda anförda omständigheter har riksdagen ansett
att nu bör beviljas det kapitalbelopp av 10,000,000 kronor, som äskats å
kapitalbudgeten, varemot något rörelsekapital ej nu skulle behöva ställas till
förfogande. Riksdagen har därvid utgått ifrån att örn de ovan av riksdagen
alternativt antydda utvägarna för malmförädling ej visa sig framkomliga
tillräckliga medel dock skola stå till förfogande för en järnverksanläggning
efter propositionens plan.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till Aktieteckning i Norrbottens
Järnverk Aktiebolag å tilläggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1939/40 å
kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisat ett reservationsanslag av
10,000,000 kronor.
Stockholm den 20 december 1939.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.