Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis framställningar under rubriken Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor beträffande ändring av tillämpning sområdet för olika anslagstyper. ''
1939-02-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1939:20, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis framställningar under rubriken Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor beträffande ändring av tillämpning sområdet för olika anslagstyper. ''
Dokumentets text
6
Riksdagens skrivelse Nr 20.
Nr 20.
Godkänd av första kammaren den 10 februari 1939.
Godkänd av andra kammaren den 10 februari 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis
framställningar under rubriken Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor beträffande ändring
av tillämpning sområdet för olika anslagstyper.
''(Statsutskottets utlåtande nr 14.)
Till Konungen.
I statsverkspropositionen för budgetåret 1939/40 under rubriken Utgifter
å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, hava under punkt
2 berörts vissa frågor örn ändring av tillämpningsområdet för olika anslagstyper,
vilka frågor äro gemensamma för driftbudgeten i dess helhet.
Chefen för finansdepartementet har därvid erinrat örn att riksstatens uppgift
är att utgöra en hushållningsplan för visst budgetår, och'' att i följd härav
de i staten upptagna anslagen i möjligaste män böra motsvara under året väntade
utgifter. Denna princip kan dock icke för den svenska budgetens del i
full utsträckning genomföras, enär reservationsanslagen normalt stå till förfogande
även budgetåren närmast efter det, då anslaget uppförts å riksstaten.
Reservationsanslagens användningsområde är i den svenska riksstaten relativt
vidsträckt och anslagsformen får anses vara lämplig, när det är fråga örn särskilda
arter av anslag eller vid anvisande av medel i anslutning till engångsbeslut.
Däremot synes denna anslagsform ej fullt tillfredsställande i åtskilliga
hänseenden, då det gäller fortlöpande verksamhet och under en följd av år
anslag för detta ändamål ställas till förfogande. I vissa fall lära emellertid,
särskilt då det gäller anslag till materielanskaffning under begränsad tidrymd,
de obetecknade anslagen kunna ersätta reservationsanslagen, medan åter vid
anvisandet av medel till andra engångsutgifter, exempelvis där verksamheten
till sin totalkostnad och art i förväg bestämts och då en utvidgning eljest måste
nödvändiggöra uppförande å riksstaten av förhöjda anslagsbelopp, reservationsanslagen
möjligen kunna ersättas med förslagsanslag. Departementschefen
har meddelat, att vissa omläggningar enligt nyss angivna utgångspunkter
föreslagits samt att ytterligare sådana förändringar komma att föreslås,
ehuru utredningen på området ännu icke hunnit avslutas. Av vikt hade
även ansetts vara, att onödig anhopning av reserverade medel, något som nu i
åtskilliga fall ägde rum, för framtiden i möjligaste män undvekes.
Riksdagen har vid behandlingen av ifrågavarande spörsmål icke kunnat
undgå att känna en viss tveksamhet, huru de föreslagna reformerna på olika
områden — närmast beträffande vidgad användning av förslagsanslag — komma
att i praktiken verka. Självfallet måste det bliva lättare att pröva dessa
frågor i samband med behandlingen av de särskilda anslag, där en omläggning
föreslagits eller kommer att föreslås. Vid en eventuell omläggning av ett reservationsanslag
till förslagsanslag är det emellertid av vikt, att anslagsberäkningen
från myndigheternas sida sker med största noggrannhet så att
Riksdagens skrivelse Nr 20.
7
anslaget så nära som möjligt ansluter sig till det verkliga behovet. I sak synas
vissa skäl tala för de av departementschefen framförda synpunkterna, och
otvivelaktigt är att, såsom budgettekniken numera utvecklat sig, en större smidighet
kan vinnas genom en tillämpning av nämnda synpunkter beträffande
användningen av olika anslagstyper. Riksdagen är av den uppfattningen, att
det med hänsyn till dess ställning såsom anslagsbeviljande myndighet är önskvärt,
att, framför allt då det gäller engångsutgifter av betydande storlek, särskild
uppmärksamhet ägnas fördelningen i avseende å ändamål och belopp av
den beräknade engångskostnaden på de år, under vilka den avses att utgå. Av
skilda orsaker har så emellertid under senare år icke alltid kommit att bliva
fallet. Utan att vilja närmare ingå på anledningarna härtill vill riksdagen
dock framhålla, att svårigheter i vissa fall möta att någorlunda exakt i förväg
verkställa en dylik fördelning och att vid sådant förhållande departementschefens
förslag, då det gäller vissa i förväg närmare angivna engångskostnader
enligt viss plan, kan medföra fördelar i praktiskt hänseende. Dock
vill riksdagen hava uttalat, att stor försiktighet härvid bör iakttagas och att
riksdagen självfallet kommer att alltjämt vid beviljande av anslag vidtaga
de jämkningar, vartill den kan finna anledning med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda fallet.
I anslutning till vad sålunda anförts får riksdagen för Kungl. Majit tillkännagiva
sin uppfattning beträffande ifrågasatt ändring av tillämpningsområdet
för olika anslagstyper.
Stockholm den 10 februari 1939.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.