Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoell telegrafväsende jämte två motioner.
1939-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1939:249, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoell telegrafväsende jämte två motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 249.
1
tfr 249.
Godkänd av första kammaren den 12 maj 1939.
Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag
till fortsatt utveckling av statens telefon- oell
telegrafväsende jämte två motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 144.)
Till KONUNGEN.
Uti propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit i avseende å kapitalinvesteringar för telegrafverket
föreslagit riksdagen, bland annat (punkt 27, av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 4 januari 1939, Bil. 4), att till fortsatt utveckling av statens telefon-
och telegrafväsende för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 32,200,000 kronor.
Riksdagen har i förevarande sammanhang behandlat dels motionen II: 200,
däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
utredning och åtgärder i syfte att förbilliga telefonen för landsbygdens befolkning;
dels ock motionen lii 276, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om en utredning angående frågan
om de avlägsna och glest bebodda trakternas telefonfråga samt undersöka i
vad mån och under vilka former statens ekonomiska medverkan kan vara att
påräkna.
Telegrafverket är för närvarande statt i en rekordartad utveckling. Till
telegrafverkets anläggningar — häri ej inbegripna nya fastigheter, som pläga
finansieras från särskilda anslag — hava (under rubrik »Fortsatt utveckling
av statens telefon- och telegrafväsende») under nedannämnda år av riksdagen
anvisats eller beträffande 1939 års riksdag begärts följande anslag:
S Anslagsbelopp
kronor
1934 12,350,000
1935 15,000,000
1936 15,600,000
1937 27,500,000
1938 32,600,000
1939 41,400,000
Milling till riksdagens protokoll 1939. 14 saini. Nr 219-250.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 249.
Av sistnämnda belopp, 41,400,000 kronor, hava 9,200,000 kronor redan av
innevarande års riksdag anvisats på tilläggsstat, medan återstoden 32,200,000
kronor äskats på riksstaten.
På en så kort tid som mellan åren 1934 och 1939 hava alltså anslagsbeloppen
växt från 12,350,000 kronor till nu sammanlagt begärda 41,400,000 kronor.
Dessa anslagsstegringar motsvaras och förklaras dock av abonnentantalets
tillväxt. Ökningen av antalet telefonapparater har successivt årligen
stegrats från 13,500 år 1933 till 62,000 år 1938. Ensamt åren 1936—1938
tillförde verket nära 160,000 apparater eller fjärdedelen av hela apparatbeståndet
vid 1935 års slut. Vid 1938 års utgång utgjorde hela antalet apparater
inom svenska telefonnätet 787,411. Antalet tecknade abonnemang
första kvartalet 1939 uppgick till 16,429 mot 15,211 motsvarande kvartal år
1938, och ökningen för hela år 1939 beräknas nu till cirka 60,000 apparater.
Såsom riksdagen i samband med beviljande av anslag för ändamålet å
tilläggsstat framhållit får denna telefonväsendets oväntat snabba tillväxt förklaras
av de allmänna goda konjunkturer, som hittills rått samt också i viss
mån av nuvarande rätt starka familjebildning. Vad särskilt städerna beträffar
hava även ensamstående personer i ökad grad börjat skaffa sig egna bostäder,
vari inledes telefon, och på landsbygden hava de genomförda allmänna
lättnaderna för telefonanskaffningen bidragit till ökningen.
Dessa alltjämt ökade kapitalinvesteringar under en högkonjunktur, vars
fortvaro är vansklig att förutsäga, kunna tvivelsutan väcka betänksamhet, i
all synnerhet, som anslagen helt bestritts eller äro avsedda att bestridas av
lånemedel eller andra kapitalmedel. Verkställda avskrivningar måste sägas
vara synnerligen begränsade, örn i betraktande tages att investeringarna avse
anläggningar som tekniskt snabbt föråldras.
Telegrafverkets ekonomiska utveckling har dock hittills fortgått tillfredsställande.
Oaktat vidtagna allmänna, låt vara mindre taxelättnader, och trots
genomförda förbättringar av särskilt landsbygdens telefonväsen och betydligt
stegrade personalkostnader — i vilket avseende verkningarna av 1938 års
lönereglering emellertid ej ännu hunnit göra sig gällande — beräknas för år
1939 avkastningen komma att överstiga 6 °/o.
Vid hithörande anslags avvägning måste också, såsom riksdagen tidigare
vid upprepade tillfällen framhållit, hänsyn tagas till att verkets tekniska utrustning
alltjämt kan motsvara samfärdselns, näringslivets och trafikens stegrade
krav. I betraktande särskilt härav har riksdagen, i likhet med departementschefen,
ansett det av telegrafstyrelsen såsom behövligt angivna anslagsbeloppet,
32,200,000 kronor, böra oavkortat beviljas.
Då i väckta motioner erinrats örn de ekonomiska vanskligheter, som telefonanskaffningen
alltjämt innebär för landsbygdsbefolkningen, kan riksdagen
helt uttala sin anslutning till dessa synpunkter. Hithörande svårigheter
äro dock uppenbarligen främst att hänföra till bebyggelseförhållandena med
de därav följande högre anläggningskostnaderna. Det säger sig självt, att den
spridda bosättningen och de större avstånden måste inverka avsevärt fördyrande
på ledningskostnaderna. Anläggningen av stolplinjerna till de enskilda
abonnenterna beräknas — trots telegrafstyrelses ansträngningar att
Riksdagens skrivelse Nr 249.
3
genom lämplig ackordsättning hålla kostnaderna för stensättning och linjedragning
inom måttliga gränser — normalt belöpa sig till 450 å 600 kronor
per km. Per abonnent räknat hava, såsom av telegrafstyrelsens utredning
framgår, senaste tidens kostnader vid vissa nya landsortsstationer utgjort
för de manuella 1,446 och för automatiska 2,737 kronor. Häremot må sättas
genomsnittssiffran för hela verket, alltså både städer och landsbygd inräknade,
av cirka 480 kronor per abonnent. Trots dessa höga kapitalutlägg
för landsbygdens del och en rekordartad anläggningsverksamhet i övrigt beräknas
arbetet med frikretsarnas utökning — från tidigare cirka 0.5 km till
2 km (fri ledning inom 2 km från lokalstationen) — kunna avslutas under
år 1941. Engångskostnaderna för arbetet med anordnandet av 2 kilometers
frikrets vid alla telefonstationer beräknas uppgå till 13,500,000 kronor, och
telegrafverkets driftkostnader skulle härigenom komma att ökas med över
2,000,000 kronor per år.
Telegrafstyrelsen tillämpar också numera avsevärt lindrigare villkor än
tidigare för inrättandet av nya stationer. Telegrafstyrelsen är sålunda för
närvarande beredd att inrätta en ny växelstation, så snart 5 nya huvudabonnemang
tecknats att gälla under minst 5 år i följd. Härvid förutsättes, att
den nya stationen är belägen på minst 5 kilometers avstånd från närmaste
befintliga station. Enbart under de tre sista åren 1936—1938 har antalet
växelstationer ökats med 899 eller med 300 per år.
Under nu angivna förhållanden har riksdagen, även med behjärtande av
telefonväsendets alldeles särskilt stora betydelse för landsbygden, ansett sig
icke böra göra någon särskild framställning till Kungl. Maj:t i frågan. Telegrafstyrelsen
har själv satt som sitt mål att såvitt möjligt fullständigt utjämna
telefonförhållandena mellan stad och landsbygd, och berättigade förväntningar
kunna väl då hysas, att telegrafverket skall utan särskild hänvändelse
söka utfinna de ytterligare möjligheter, liggande inom det rimligas
gränser, som kunna förefinnas att uppnå detta rätt högt ställda mål. Angelägnast
härvidlag synes nu vara, att klarhet i god tid skapas om de riktlinjer,
som böra följas, sedan arbetet med de nya frikretsarna fullbordats. Vid
de fortsatta utredningar och åtgärder, som i sådant syfte företagas, böra enligt
riksdagens mening beaktas möjligheterna att underlätta telefonanskaffningen
för den i regel under karga förhållanden strävande skogs- och ödebygdsbefolkningen.
Redan den betydelse denna befolkning har för landets
bebyggelse och framför allt för skogsnäringen kan motivera särskilda ansträngningar
för att minska dess isolering.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende såsom
kapitalinvestering för telegrafverket för budgetåret 1939/40 anvisat ett reservationsanslag
av 32,200,000 kronor.
Stockholm den 12 maj 1939.
Med undcrsållig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.