Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoell telegrafväsende jämte två motioner.

1939-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1939:249, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoell telegrafväsende jämte två motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 249.

1

tfr 249.

Godkänd av första kammaren den 12 maj 1939.

Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1939.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag

till fortsatt utveckling av statens telefon- oell

telegrafväsende jämte två motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 144.)

Till KONUNGEN.

Uti propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit i avseende å kapitalinvesteringar för telegrafverket

föreslagit riksdagen, bland annat (punkt 27, av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 4 januari 1939, Bil. 4), att till fortsatt utveckling av statens telefon-

och telegrafväsende för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av 32,200,000 kronor.

Riksdagen har i förevarande sammanhang behandlat dels motionen II: 200,

däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn

utredning och åtgärder i syfte att förbilliga telefonen för landsbygdens befolkning;

dels ock motionen lii 276, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta

i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om en utredning angående frågan

om de avlägsna och glest bebodda trakternas telefonfråga samt undersöka i

vad mån och under vilka former statens ekonomiska medverkan kan vara att

påräkna.

Telegrafverket är för närvarande statt i en rekordartad utveckling. Till

telegrafverkets anläggningar — häri ej inbegripna nya fastigheter, som pläga

finansieras från särskilda anslag — hava (under rubrik »Fortsatt utveckling

av statens telefon- och telegrafväsende») under nedannämnda år av riksdagen

anvisats eller beträffande 1939 års riksdag begärts följande anslag:

S Anslagsbelopp

kronor

1934 12,350,000

1935 15,000,000

1936 15,600,000

1937 27,500,000

1938 32,600,000

1939 41,400,000

Milling till riksdagens protokoll 1939. 14 saini. Nr 219-250.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 249.

Av sistnämnda belopp, 41,400,000 kronor, hava 9,200,000 kronor redan av

innevarande års riksdag anvisats på tilläggsstat, medan återstoden 32,200,000

kronor äskats på riksstaten.

På en så kort tid som mellan åren 1934 och 1939 hava alltså anslagsbeloppen

växt från 12,350,000 kronor till nu sammanlagt begärda 41,400,000 kronor.

Dessa anslagsstegringar motsvaras och förklaras dock av abonnentantalets

tillväxt. Ökningen av antalet telefonapparater har successivt årligen

stegrats från 13,500 år 1933 till 62,000 år 1938. Ensamt åren 1936—1938

tillförde verket nära 160,000 apparater eller fjärdedelen av hela apparatbeståndet

vid 1935 års slut. Vid 1938 års utgång utgjorde hela antalet apparater

inom svenska telefonnätet 787,411. Antalet tecknade abonnemang

första kvartalet 1939 uppgick till 16,429 mot 15,211 motsvarande kvartal år

1938, och ökningen för hela år 1939 beräknas nu till cirka 60,000 apparater.

Såsom riksdagen i samband med beviljande av anslag för ändamålet å

tilläggsstat framhållit får denna telefonväsendets oväntat snabba tillväxt förklaras

av de allmänna goda konjunkturer, som hittills rått samt också i viss

mån av nuvarande rätt starka familjebildning. Vad särskilt städerna beträffar

hava även ensamstående personer i ökad grad börjat skaffa sig egna bostäder,

vari inledes telefon, och på landsbygden hava de genomförda allmänna

lättnaderna för telefonanskaffningen bidragit till ökningen.

Dessa alltjämt ökade kapitalinvesteringar under en högkonjunktur, vars

fortvaro är vansklig att förutsäga, kunna tvivelsutan väcka betänksamhet, i

all synnerhet, som anslagen helt bestritts eller äro avsedda att bestridas av

lånemedel eller andra kapitalmedel. Verkställda avskrivningar måste sägas

vara synnerligen begränsade, örn i betraktande tages att investeringarna avse

anläggningar som tekniskt snabbt föråldras.

Telegrafverkets ekonomiska utveckling har dock hittills fortgått tillfredsställande.

Oaktat vidtagna allmänna, låt vara mindre taxelättnader, och trots

genomförda förbättringar av särskilt landsbygdens telefonväsen och betydligt

stegrade personalkostnader — i vilket avseende verkningarna av 1938 års

lönereglering emellertid ej ännu hunnit göra sig gällande — beräknas för år

1939 avkastningen komma att överstiga 6 °/o.

Vid hithörande anslags avvägning måste också, såsom riksdagen tidigare

vid upprepade tillfällen framhållit, hänsyn tagas till att verkets tekniska utrustning

alltjämt kan motsvara samfärdselns, näringslivets och trafikens stegrade

krav. I betraktande särskilt härav har riksdagen, i likhet med departementschefen,

ansett det av telegrafstyrelsen såsom behövligt angivna anslagsbeloppet,

32,200,000 kronor, böra oavkortat beviljas.

Då i väckta motioner erinrats örn de ekonomiska vanskligheter, som telefonanskaffningen

alltjämt innebär för landsbygdsbefolkningen, kan riksdagen

helt uttala sin anslutning till dessa synpunkter. Hithörande svårigheter

äro dock uppenbarligen främst att hänföra till bebyggelseförhållandena med

de därav följande högre anläggningskostnaderna. Det säger sig självt, att den

spridda bosättningen och de större avstånden måste inverka avsevärt fördyrande

på ledningskostnaderna. Anläggningen av stolplinjerna till de enskilda

abonnenterna beräknas — trots telegrafstyrelses ansträngningar att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 249.

3

genom lämplig ackordsättning hålla kostnaderna för stensättning och linjedragning

inom måttliga gränser — normalt belöpa sig till 450 å 600 kronor

per km. Per abonnent räknat hava, såsom av telegrafstyrelsens utredning

framgår, senaste tidens kostnader vid vissa nya landsortsstationer utgjort

för de manuella 1,446 och för automatiska 2,737 kronor. Häremot må sättas

genomsnittssiffran för hela verket, alltså både städer och landsbygd inräknade,

av cirka 480 kronor per abonnent. Trots dessa höga kapitalutlägg

för landsbygdens del och en rekordartad anläggningsverksamhet i övrigt beräknas

arbetet med frikretsarnas utökning — från tidigare cirka 0.5 km till

2 km (fri ledning inom 2 km från lokalstationen) — kunna avslutas under

år 1941. Engångskostnaderna för arbetet med anordnandet av 2 kilometers

frikrets vid alla telefonstationer beräknas uppgå till 13,500,000 kronor, och

telegrafverkets driftkostnader skulle härigenom komma att ökas med över

2,000,000 kronor per år.

Telegrafstyrelsen tillämpar också numera avsevärt lindrigare villkor än

tidigare för inrättandet av nya stationer. Telegrafstyrelsen är sålunda för

närvarande beredd att inrätta en ny växelstation, så snart 5 nya huvudabonnemang

tecknats att gälla under minst 5 år i följd. Härvid förutsättes, att

den nya stationen är belägen på minst 5 kilometers avstånd från närmaste

befintliga station. Enbart under de tre sista åren 1936—1938 har antalet

växelstationer ökats med 899 eller med 300 per år.

Under nu angivna förhållanden har riksdagen, även med behjärtande av

telefonväsendets alldeles särskilt stora betydelse för landsbygden, ansett sig

icke böra göra någon särskild framställning till Kungl. Maj:t i frågan. Telegrafstyrelsen

har själv satt som sitt mål att såvitt möjligt fullständigt utjämna

telefonförhållandena mellan stad och landsbygd, och berättigade förväntningar

kunna väl då hysas, att telegrafverket skall utan särskild hänvändelse

söka utfinna de ytterligare möjligheter, liggande inom det rimligas

gränser, som kunna förefinnas att uppnå detta rätt högt ställda mål. Angelägnast

härvidlag synes nu vara, att klarhet i god tid skapas om de riktlinjer,

som böra följas, sedan arbetet med de nya frikretsarna fullbordats. Vid

de fortsatta utredningar och åtgärder, som i sådant syfte företagas, böra enligt

riksdagens mening beaktas möjligheterna att underlätta telefonanskaffningen

för den i regel under karga förhållanden strävande skogs- och ödebygdsbefolkningen.

Redan den betydelse denna befolkning har för landets

bebyggelse och framför allt för skogsnäringen kan motivera särskilda ansträngningar

för att minska dess isolering.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende såsom

kapitalinvestering för telegrafverket för budgetåret 1939/40 anvisat ett reservationsanslag

av 32,200,000 kronor.

Stockholm den 12 maj 1939.

Med undcrsållig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.