Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till enskilda vägar jämte motioner.

1939-06-10 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1939:377, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till enskilda vägar jämte motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 377.

1

Nr 377.

Godkänd av första kammaren den 10 juni 1939.

Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1939.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående statsbidrag till enskilda vägar jämte

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 213.)

Till Konungen.

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1939/40 bär Kungl. Majit (punkterna 15 och 16 av det vid propositionen

under sjätte huvudtiteln fogade utdraget av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition

1 ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, för budgetåret 1989/40 beräkna.

följande två anslag, att avräknas mot automobilskattemedlen, nämligen ett reservationsanslag

av 1,400,000 kronor till bidrag till byggande av enskilda vägar

samt ett anslag av 1,000,000 kronor till bidrag till underhåll av enskilda vägar

m. m.

I en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 212, bär Kungl. Majit sedermera,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels

till bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1939/40 å sjätte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 1,400,000 kronor, att avräknas mot

automobilskattemedlen, dels ock till bidrag till underhåll av enskilda vägar m.

m. för budgetåret 1939/40 å sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

1,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

I samband med förevarande proposition har riksdagen behandlat följande

motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, I: 263 och lii 399, i vilka hemställts, bland

annat, att riksdagen måtte besluta att de bestämmelser, som i det till propositionen

fogade förslaget till kungörelse angående statsbidrag till enskild väghållning

finnas intagna i § 2, mom. 2 a), måtte i en blivande kungörelse i

ämnet ändras till huvudsaklig överensstämmelse med vad vissa för ärendets förberedande

tillkallade sakkunniga i detta hänseende föreslagit;

dels ock motionen lii 391, däri hemställts örn sådan ändring i det framlagda

förslaget till kungörelse angående statsbidrag till enskild väghållning § 2, mom.

2 under a) att orden ”och sådana personer, som äro stadda i ärende till väghållarna”,

utgå eller, alternativt, utbytas mot orden ”och sådana personer,

som äro stadda i väghållarnas ärenden ’ ’.

Främst med tanke på att uppmuntra eller överhuvudtaget göra det möjligt

för befolkningen i avlägset liggande byar eller gårdar att själva bryta väg

fram till de allmänna trafiklederna bär alltsedan år 1918 statsbidrag lämnats

till byggande av enskilda vägar (utfartsvägar). Anslaget var ursprungligen

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 14 sami. Nr 377—384.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens skrivelse Nr 377.

förbehållet de fyra nordligaste länen men har efterhand utsträckts att omfatta

hela landet. Det årliga anslagsbeloppet, som annil så sent som för budgetåret

1926/27 uppgick till 225,000 kronor, har sedermera efterhand växt till

1,400,000 kronor för innevarande budgetår. I förevarande proposition föreslås

nu vid sidan av ifrågavarande byggnadsanslag, alltjämt beräknat till

1,400,000 kronor, ett nytt anslag för statsbidrag jämväl till underhållet av enskilda

vägar.

Som allmänt motiv för denna efterhand vidgade anslagsram har främst

kunnat åberopas motortrafikens utveckling, vilken medfört att även det enskilda

vägnätet i en alltjämt fortgående stegring börjar indragas i den allmänna

trafiken. Såsom riksdagen tidigare i anslutning till väckta motioner

framhållit, kan härvidlag också förtjäna erinras om behovet av bättre rättvisa

mellan den befolkning, som utan egna uppoffringar blir delaktig av riksvägsnätets

fördelar, och dem, som vid sidan av sin anpart i bördorna för det allmänna.

vägväsendet också hava att — ej sällan med stora uppoffringar — åstadkomma

förbindelserna från sina egna byar och gårdar till nämnda vägnät.

Statsfinansiellt sett skulle en ökad bidragsgivning till de enskilda vägarna

kunna verka även i gynnsam riktning örn, såsom departementschefen uttryckligen

förutsatt, länsstyrelserna hädanefter iakttaga en större försiktighet i

fråga örn sina beslut örn enskild vägs intagning till allmänt underhåll, det enda

förfarande som hittills stått till buds för att bereda de enskilda intressenterna

skälig lättnad i deras vägunderhållsbördor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle årligt w>iderhållshidrag med 50 procent

av den av en för ändamålet särskilt anställd länsschaktmästare uppskattade och

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända kostnaden kunna utgå till enskilda

vägar, vars underhåll mera avsevärt påverkas av främmande trafik, eller

som äro av väsentlig betydelse för en bygds befolkning och samtidigt till underhållet

synnerligen betungande. Riksdagen har i huvudsak ansett sig böra godtaga

dessa bestämmelser örn underhållsbidrag sådana desamma i propositionen

utformats.

Då riksdagen sålunda godkänt departementschefens förslag att de enskilda

vägarnas bidragsfrågor skola centralt avgöras hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter förslag av en särskilt anställd länsschaktmästare, har riksdagen icke

förbisett att härigenom länsstyrelserna och vägingenjörerna skulle avkopplas

från arbetet med den direkta handläggningen av hithörande ärenden trots

att dessa ärenden ofta i hög grad måste beröra länets vägväsen i övrigt.

Vanskligheterna för att till länsstyrelserna decentralisera bidragstilldelningen

för de enskilda vägarna belyses emellertid redan av den av de sakkunniga gjorda

inventeringen av rikets enskilda vägnät. Enligt vad som framgår av en verkställd

överarbetning av vägingenjörernas sammanställningar — slutande på en

uppskattad väglängd av sammanlagt cirka 21,000 km. — föreligger en högst

olika uppfattning örn bidragstilldelningens skäliga utsträckning. Vid denna

överarbetning bär beträffande vissa län den som bidragsberättigad förutsatta

väglängden sänkts med upp till 20 procent, medan den beträffande andra böjtsmed

ända upp till över 100 procent. Även örn enighet rått örn att exempelvis

en väg, som förbinder olika byar och samtidigt också betjänar viss genomgångstrafik,

kan vara förtjänt av bidrag, hava skiftande meningar framkommit rörande

den ordning, i vilken de olika ändamålen böra förekomma till bidrag.

Full enighet har ej ens rått örn att utfartsvägarna från by till landsväg böra

åtnjuta understöd. Uppfattningarna örn de antagliga årliga underhållskostnaderna

äro också växlande. Medan de exempelvis inom Smålandslänen uppskattats

till 5—10 öre och inom Norrlandslänen till 15—25 öre, hava de för de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 377.

3

båda skånska länen angivits till 10—50, respektive 100 öre för längdmeter. Även

örn vederbörande väginspektör är närvarande i länsstyrelserna vid avgörandet

av frågorna om de enskilda vägarna, torde det visa sig svårt att i samma grad

■uppnå likformighet och rättvisa vid anslagstilldelningen som örn denna — på

sätt riksdagen i likhet med departementschefen ansett höra ske — ställes under

enhetlig ledning av en enda tjänsteman inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som med samlad överblick över bidragskraven kan tillse att dessa tillgodoses

efter likformiga principer.

Riksdagen har i anslutning till motionerna I: 263 och II: 399 ansett, att § 2

mom. 2 a) i den blivande kungörelsen örn statsbidrag till enskilda vägar bör

erhålla den lydelse, som förordats av ovan nämnda sakkunniga, nämligen:

”Där vägen foefares av andra än väghållare i större omfattning eller eljest

på sådant sätt, att underhållet därigenom avsevärt försvåras”.

I vad propositionen avser bidrag till byggande och iståndsättning av enskilda

vägar har den ej givit riksdagen anledning till erinran. Propositionen

synes ej innebära andra ändringar mot nuvarande normer än att dels fordran

på särskilt landstingsbidrag jämsides med det statliga byggnadsbidraget skulle

bortfalla, dels ock att ett särskilt bidrag för iståndsättning av bro, färja och

trumma skulle kunna utgå i samband med att årligt underhållsbidrag första

gången beviljas.

Vid bestämmandet av vilka enskilda vägar, som skola göras berättigade till

statligt underhållsbidrag, kunna svårigheter möta beträffande bedömandet icke

blott av vägens trafikbetydelse utan också av dess allmänna tekniska beskaffenhet.

Ej endast de uppenbara trafikriskerna måste vara undanröjda, utan även

röjningen, terrasseringen med stenbrytning och plansprängning ävensom dikningen

måste vara så utförd, att vägen, med undantag möjligen för tjällossningstiden

eller liknande kortare perioder, kan befaras med motorfordon. De

sålunda nödiga förbättringsarbetena kunna självfallet för sakägaren ställa sig

betungande. För beredande av erforderligt ekonomiskt stöd torde emellertid,

förutom ovannämnda iståndsättningsbidrag, stå till buds bidrag från hittillsvarande

anslaget till byggande av enskilda vägar. Erinras må, att då vid 1928

års riksdag väganslagens beteckningar ändrades från ”anläggning” av landsvägar,

utfarsvägar o. s. v. till ”byggande” av samma vägar, detta skedde för

att utmärka, att anslagen skulle kunna användas även till förbättringsarbeten.

Med åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln såsom reservationsanslag-,

att avräknas mot automobilskattemedlen, anvisat dels till bidrag till byggande

av enskilda vägar 1,400,000 kronor, dels ock till bidrag till underhåll av enskilda

vågar m. ra. 1,000,000 kronor.

Stockholm den 10 juni 1939.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.