Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv.

1940-05-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1940:287, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 286—287.

Nr 286.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1940.

Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1940.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition

angående efterskänkande i vissa fall av kronans

rätt till danaarv.

(Statsutskottets utlåtande nr 167.)

Till Konungen.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen

nr 227 framlagda förslag medgivit,

1 :o) att den rätt, kronan må äga till de till kronan såsom danaarv efter Anna

Christina Hansson, född Persson, från Österby i Svarteborgs socken inlevererade

medlen, må efterskänkas till förmån för Otto Harald Hansson;

2 :o) att kronans rätt till danaarv efter änkan Bengta Isaksson, född Andersson,

från Kävlinge socken må efterskänkas till förmån för dels Johan Wilhelm

Fredrik Lindgren, Carl Johan Gustaf Lindgren samt Anna Maggie Ingeborg

Lindgren, dels ock Anna Sjöborg, att dem emellan så fördelas, att Anna Sjöborg

bekommer hälften och övriga sökande andra hälften.

Stockholm den 28 maj 1940.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 287.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1940.

Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1940.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående

slopande av markegångssättningen.

(Statsutskottets utlåtande nr 169.)

Till Konungen.

I tvä i huvudsak likalydande motioner, 1:93 och II: 120, har yrkats, att riksdagen

ville hemställa, ätt Kungl. Majit måtte låta utreda frågan om marke*

gångssättningen och för riksdagen snarast förelägga förslag till slopandet, eventuellt

en förenkling därav.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 287.

3

I motiveringen till förenämnda yrkande framhålles bland annat, att markegångssättningen

i vår tid vore av ingen eller ringa praktisk betydelse, samtidigt

som upprättandet av markegångstaxorna åsamkade det allmänna dryga kostnader.

Sålunda skulle för visst av länsstyrelserna bestämt antal kommuner

inom varje fögderi utses sockenombud, som jämte ett lika antal av länsstyrelserna

utsedda personer skulle på häradsskrivarens kallelse sammanträda i slutet

av mars månad för att i egenskap av markegångsnämnd upprätta priskuranter,

dels för oktober—december månader föregående år, dels ock för januari—mars

under löpande år. Örn man antoge, att av landets 2,300 kommuner en sjättedel

varje år valde sockenombud, och därtill lade de av länsstyrelserna utsedda personerna,

kunde man beräkna, att minst 800 personer varje år måste resa till

olika sammanträdesorter för fastställande av markegångstaxorna.

Riksdagen vill till en början erinra därom, att frågan örn revision av markegångssättningen

tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning

samt att senast 1935 års riksdag i anledning av väckt motion i skrivelse

(nr 270) hos Kungl. Majit anhållit, att Kungl. Majit ville i samband med

prövning av grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet till övervägande

upptaga jämväl frågan örn revision av gällande markegångsbestämmelser.

Någon åtgärd härutinnan synes emellertid icke hava vidtagits.

I anledning av nu förevarande motioner vill riksdagen framhålla, att åtskilliga

poster i markegångstaxorna hänföra sig till alltjämt utgående frälseräntor.

Emellertid komma jämlikt av statsmakterna fattade beslut frälseräntoma att

helt upphöra från och med utgången av år 1941. Därefter synes lämpligen en

revidering av ifrågavarande taxor böra komma till stånd. Enligt vad riksdagen

under hand inhämtat ämnar ock kammarkollegiet, som jämlikt sin instruktion

har att taga befattning med hithörande spörsmål, efter nämnda tidpunkt

ur markegångstaxorna utmönstra samtliga till frälseräntoma hänförliga poster.

Taxorna skulle därefter huvudsakligen komma att avse spannmål och smör.

En årlig prissättning å dessa varuslag erfordras fortfarande, enär flertalet arrenden

å domänverkets och ecklesiastika jordar delvis bestämts och alltjämt

bestämmas efter priserna å nämnda varuslag. Ett fullständigt slopande av

markegångssättningen torde därför icke vara lämpligt. Riksdagen utgår emellertid

från att i samband med ovan berörda revision av markegångstaxorna till

prövning upptages jämväl frågan, i vad mån en förenkling av förfarandet vid

markegångssättningen kan äga rum, och att, så snart ske kan, för riksdagen

framlägges det förslag, vartill prövningen må kunna föranleda.

Under hänvisning till det anförda vill riksdagen i anledning av motionerna

I: 93 och II: 120 framföra ovan anförda synpunkter beträffande revideringen

av markegångssättningen.

Stockholm den 28 maj 1940.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.