Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till skattetyngda kommuner m. m.

1940-06-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1940:429, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till skattetyngda kommuner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 429.

1

Nr 429.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1940.

Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1940.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag

till bidrag till skattetyngda kommuner m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 221.)

Till KONUNGEN.

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1940/41 har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkten 47 av

det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden den 4

januari 1940) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till skattetyngda kommuner

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 15,000,000 kronor,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att under år 1940 av anslaget använda

ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande av understöd åt synnerligt

skattetyngda kommuner med avvikelse från de i förordningen den

16 december 1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande dylikt understöd.

I förevarande sammanhang vill riksdagen omnämna, att riksdagens år

1939 församlade revisorer i sin berättelse till behandling upptagit vissa

spörsmål, som sammanhänga med de former, under vilka statsunderstöd

och statsbidrag utgå till kommunerna, och den inverkan, dessa bidrag kunna

anses hava på kommunernas ekonomiska förvaltning. Efter att hava

berört frågan om sättet för granskning av ansökningar om understöd åt

skattetyngda kommuner hava revisorerna uttalat följande.

Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn att de förändringar, som

följt av statens utvidgning av sin understödjande verksamhet och kommunernas

biträde vid ordnandet av nya allmänna uppgifter, i väsentlig grad påverkat

de ekonomiska förhållandena inom kommunerna. I främsta rummet

gäller detta inom det sociala verksamhetsområdet, varvid särskilt arbetslöshetshjalpen

till kommunerna i form av arbeten av olika slag spelat en betydande

roll. Dessutom tillkomma numera de förändringar, som i avseende å

skolväsendet skett och vilka föranlett att staten i utgiftshänseende svarar för

huvudparten av dessa kostnader. De nu verkställda undersökningarna hava

visat, att såväl statistiskt som bokföringsmässigt enhetliga principer saknas

vid redovisningen av utgifter på dessa områden. Revisorerna vilja även

framhålla, att en sådan omständighet som huru uppkomna överskott och

brister vid den kommunala förvaltningen redovisas — i en post eller förde
Bihnng

till riksdagens protokoll 1940. 14 sami. Nr 429. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 429.

lade å särskilda specialstater — mången gång påverkar de siffror, som ligga

till grund för bedömningen i utjämningshänseende.

Revisorerna vilja ifrågasätta, om icke en i viss man standardiserad bokföring

skulle kunna medföra betydande fördelar för kommunerna och samtidigt

möjliggöra en mera tillförlitlig statistik samt underlätta granskningen

av ansökningar om understöd åt skattetyngda kommuner. För kommunernas

del bör en enhetlig bokföring medföra en effektivare kontroll av bokföringen

och för övrigt även underlätta denna. Uppenbart är att härigenom

jämväl förutsättningar skapas för ett riktigt ifyllande av de formulär, som

ligga till grund för finansstatistiken. För granskningen av ansökningar örn

bidrag och deras ensartade bedömande synes en sådan enhetlig bokföring

kunna bliva av särskilt stort värde. .

Av praktiska och naturliga skäl bör en standardisering av boktoringen

dock icke drivas för långt. Kommunerna skilja sig högst väsentligt från varandra

ej blott ifråga om antalet invånare och ytvidd utan även beträffande

förvaltningsorganisation och allmän karaktär. En liten kommun med tämligen

begränsad kommunal verksamhet har icke behov av samma detaljerade

bokföring som en folkrik kommun med synnerligen differentierade uppgifter.

Det torde emellertid vara möjligt att fastställa ett fåtal enkla formulärtyper

för redovisningen, så avpassade att de lämpa sig för olika kommuner.

Revisorerna äro av den uppfattningen, att en sådan mera enhetlig kommunal

bokföring bör snarast införas icke minst med hänsyn, till de alltmera

ökade uppgifter, som åläggas kommunerna eller som de frivilligt ataga sig. ^

Även om härigenom granskningsarbetet för beviljande av understöd at

skattetyngda kommuner säkerligen skulle i hög grad underlättas, kan det

dock ifrågasättas, om icke ytterligare åtgärder kunna vara erforderliga för

att göra detta granskningsarbete effektivare. Man kan näppeligen begära,

att Kungl. Maj:t skall kunna centralt bedöma alla de skiftande faktorer, som

måste spela in vid bestämmandet av den kommunala uttaxering, som ligger

till grund för understödens utmätande. Kommuner, som ingiva ansökningar

om understöd, torde ock böra få möjlighet att taga del av huru bedömningen

skett samt eventuellt genom besvär få beräkningarna av understödens stoj1*

lek underställda ytterligare prövning. Detta är icke möjligt med nuvarande

former för skatteutjämningsbidragens fördelande men torde kunna vinnas,

om granskningen av ingivna ansökningar skedde exempelvis av en särskild

nämnd, inneslutande personer med erfarenhet i kommunal verksamhet och

ekonomiska angelägenheter överhuvud taget, samt om de understödssökande

kommunerna gåves möjlighet att framföra erinringar mot nämndens beslut.

En annan utväg vöre att förlägga granskningen till ett centralt ämbetsverk

t. ex. statskontoret, som vid dessa ärendens behandling skulle kunna äga tillkalla

några personer med nyss angivna kvalifikationer att deltaga i avgörandet.

Såvitt revisorerna kunna finna skulle ett sådant förfaringssätt varg

ägnat att i hög grad underlätta granskningen samt giva en större effektivitet

utan att öka kostnaderna.

Revisorernas nu verkställda undersökningar hava föranlett dem att i sm

berättelse mera allmänt upptaga dessa frågor, som torde böra vinna beaktande,

då det gäller att inom den arbetande kommunalskatteberednmgen

söka en lösning av skatteutjämningsspörsmålen.

Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under

nästa budgetår har icke givit riksdagen anledning till erinran, liksom

ej heller Kungl. Maj:ts förslag i övrigt.

Vad åter angår de av riksdagens revisorer berörda spörsmålen, vilka

främst avse att bereda möjligheter för en effektivare granskning av hithö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 429.

3

rande ärenden, vill riksdagen, som utgår från att revisorerna även fortsättningsvis

uppmärksamma de med skatteutjämningen sammanhängande förhållandena,

framhålla, att vissa förändringar beträffande formerna för prövning

av här avsedda understödsfrågor synas önskvärda och snarast möjligt

böra genomföras. Huruvida detta bör ske genom anknytning till något centralt

ämbetsverk eller till en fristående nämnd av sakkunniga anser riksdagen

vara en fråga, till vilken ställning icke nu bör tagas. Riksdagen har erfarit,

att den arbetande kommunalskatteberedningen till behandling upptagit

även dessa organisationsfrågor och kommer att ägna dem en ingående prövning.

Vid sådant förhållande finner sig riksdagen icke nu behöva påkalla

vidtagande av några särskilda åtgärder på detta område.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels till Bidrag till skattetyngda kommuner för budgetåret 1940/41 under

sjunde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 15,000,000 kronor, dels ock

bemyndigat Kungl. Maj:t att under år 1940 av anslaget använda ett belopp

av högst 500,000 kronor för beredande av understöd åt synnerligt skattetyngda

kommuner med avvikelse från de i förordningen den 16 december

1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande dylikt understöd.

Stockholm den 18 juni 1940.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.