Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner.
1940-06-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1940:437, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 437.
1
Nr 437.
Godkänd av första kammaren den 18 juni 1940.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1940.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 250.)
Till KONUNGEN.
I propositionen nr 294 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 24 maj
1940, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser
i de hänseenden, som av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
angivits.
I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har riksdagen till behandling
förehaft tre i anledning av detsamma väckta motioner, nämligen
motionerna I: 232 och I: 239 samt II: 299.
Vad först angår de i en av departementschefen åberopad promemoria behandlade
frågor, som icke direkt sammanhänga med genomförandet
av en krisadministration, finner riksdagen i
likhet med departementschefen rimligt, att tjänstemän, som på grund av rådande
läge icke kunnat uttaga hela sin semester inom den i vederbörande
avlöningsreglemente stadgade tiden, beredas möjlighet att inom vissa av
Kungl. Majit närmare bestämda gränser utfå resterande semesterdagar vid
en senare tidpunkt. Riksdagen kan för sin del icke finna, att hinder häremot
skulle möta av den anledningen, att gällande bestämmelser i ämnet
skulle vara indispensibla på sätt i motionen 1:232 framhållits. Riksdagen
har alltså bifallit Kungl. Majits förslag i denna del.
Vad i promemorian anförts rörande avlöningskostnadernas bestridande i
de fall, då befattningshavare vid visst verk anbefalles tjänstgöra vid annat
verk, har icke heller föranlett erinran från riksdagens sida.
Till det föreslagna förbudet att låta tid, varunder tjänsteman är inkallad till
militär tjänstgöring, räknas såsom semster- eller ferietid ställer sig riksdagen
däremot mera tveksam. Såsom i motionerna 1:239 och 11:299 påpekats,
kan ett dylikt förhud åtminstone beträffande värnpliktiga tjänstemän, som
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 14 sami. Nr 437—446. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 437.
äro berättigade till ferier, leda till obilliga konsekvenser av sådan art, att de
om möjligt böra undvikas. Riksdagen anser det vidare kunna ifrågasättas,
huruvida det ur statens synpunkt såsom arbetsgivare är ett intresse att hindra
tjänstemän, som äga åtnjuta semester å sin civila befattning, att helt eller
delvis uttaga denna under tid, då de fullgöra militärtjänst. Å andra sidan
har riksdagen icke kunnat bortse från den gynnsamma ställning, som statstjänstemännen
och med dem likställda under rådande förhållanden intaga
gentemot stora grupper av övriga medborgare. Riksdagen har därför sökt
finna en lösning av ifrågavarande spörsmål, som skulle kunna i någon mån
tillgodose tjänstemännens intressen, utan att sistnämnda synpunkt lämnas
obeaktad. Vid dessa överväganden har riksdagen funnit rimligt, att semesterberättigade
tjänstemän, som så önska, medgivas rätt att under högst 30
dagar av den tid, som motsvarar dem tillkommande semester, uppbära så
stor del av sin civila lön, att densamma jämte den militära lönen uppgår till
den civila lönen oavkortad, detta givetvis under förutsättning att de avstå
från att senare uttaga semester under motsvarande tid. Ett medgivande av
samma innebörd torde böra lämnas beträffande de ferieberättigade tjänstemännen
under beaktande av att någon möjlighet att senare uttaga ferier som
regel icke föreligger. I sak innebär detta en komplettering av Kungl. Maj:ts
förslag i så måtto, att den s. k. minimiregeln utsträckes att gälla även för
värnpliktiga under en tid av högst 30 dagar av dem eljest tillkommande semester
eller ferier. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela för
ändamålet erforderliga bestämmelser. Med den konstruktion riksdagen valt
erfordras icke några ändringar i de militära avlöningsbestämmelserna eller
därmed förenade utbetalningar, vilket med försvarsberedskapens nuvarande
omfattning torde vara av icke oväsentlig betydelse.
Vad härefter angår de i promemorian behandlade löneproblemen,
som sammanhänga med genomförandet av en krisadministration,
inser riksdagen för sin del nödvändigheten av att Kungl.
Majit lämnas vittgående befogenheter i de hänseenden departementschefen
angivit. Det synes riksdagen dock angeläget, att riksdagen med icke alltför
stora mellanrum sättes i tillfälle att verkställa omprövning av såväl behovet
som omfattningen av den fullmakt, varom här är fråga. Riksdagen har därför
funnit sig böra i princip begränsa fullmakten till att gälla för ett budgetår
i sänder.
Med avseende å de särskilda befogenheter, som enligt förslaget skulle inrymmas
i berörda fullmakt, har i motionen I: 232 riktats uppmärksamheten
på det i departementspromemorian gjorda uttalandet, att det under vissa
förhållanden kan bliva angeläget att begränsa de kontanta löneutbetalningarna.
I promemorian upplyses tillika, att utredning för närvarande pågår
rörande denna fråga, som berör icke blott statstjänstemännen utan löntagarna
överhuvud taget. I anledning härav vill riksdagen framhålla, att riksdagen
förutsätter, att ifrågavarande spörsmål underställes riksdagens prövning,
innan eventuella åtgärder vidtagas för ernående av en begränsning av
de kontanta löneutbetalningarna.
Riksdagens skrivelse Nr 437—438.
3
Gentemot ett i departementspromemorian gjort uttalande, att man under
tiden för en krisadministration måste räkna med att prövningen av frågor
om löneklassplacering och löneklassuppflyttning i viss utsträckning får anstå,
har i motionen I: 232 gjorts gällande, att tjänstemännen måste anses
hava ett rättsanspråk på att prövningen av dylika ärenden icke uppskjutes.
Promemorians ordalag synas riksdagen emellertid giva vid handen, att med
nämda uttalande icke avsetts att bestrida tjänstemännens rätt i nu förevarande
hänseende utan allenast att konstatera, att under tiden för en krisadministration
de faktiska omständigheterna kunna lägga hinder i vägen
för en regelmässig behandling av dessa spörsmål. Vid sådant förhållande
har riksdagen icke funnit anledning göra något särskilt uttalande i ämnet.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj:t att med beaktande av vad riksdagen ovan anfört
meddela bestämmelser i de hänseenden, som föredragande departementschefen
angivit i statsrådsprotokollet över finansärenden den 24 maj 1940.
Stockholm den 18 juni 1940.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 438.
Godkänd av första kammaren den 18 juni 1940.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1940.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj.ts proposition angående omorganisation av landsfiskals-
och stadsfiskalsbefattningarna m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
(Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 1.)
Till KONUNGEN.
I en den 19 april 1940 dagtecknad proposition, nr 219, har Eders Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att godkänna
de i statsrådsprotokollet framlagda grunderna för en omorganisation av
landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m., avsedd att träda i tillämpning
vid den framtida tidpunkt, som kan bliva bestämd därför, sedan riksdagen,
på framställning, anvisat medel för de av omorganisationen föranledda
kostnaderna.
I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft tre i
anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.