Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940141 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1941-03-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1941:111, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940141 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr lil.

1

Nr lil.

Godkänd av första kammaren den 26 mars 1941.

Godkänd av andra kammaren den 26 mars 1941.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1940141 till åtgärder

för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 43.)

Till Konungen.

I propositionen nr 30 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden den 10 januari 1941,

föreslagit riksdagen att till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag

av 25,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Majlis ifrågavarande förslag har riksdagen till behandling

förehaft bland annat följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, 1:177 och 11:236, vari hemställts, att riksdagen

vid behandling av Kungl. Majits proposition nr 30 måtte uttala, att

skogsvårdens stora behov och möjligheter böra tagas i betraktande vid den

fortsatta planläggningen av åtgärder för arbetsmarknadens reglering;

dels två likalydande motioner, 1:178 och 11:237, vari hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 30 måtte beakta de

synpunkter, som i motionerna anförts, samt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

att vid fastställande av statsbidrag till kommunerna för anordnandet av

arbeten till arbetslöshetens bekämpande sådana bidragsgrunder måtte tilllämpas,

att även de hårt skattetyngda kommunerna på ett tillfredsställande

sätt kunna tillämpa arbetslinjen;

, dels motionen 1:179, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj :ts proposition nr 30 måtte giva sådana direktiv, att i sysselsättningsprogrammet

för arbetsmarknadens reglering även upptages utdikning av

torvmossar för upptagning under nästkommande sommar av bränntorv;

dels två likalydande motioner, 1:181 och 11:242, vari hemställts, att riksBihang

till riksdagens protokoll 1941. 14 sami. Nr lil—112.

711 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr lil.

dagen vid sin behandling av Kungl. Maurts proposition nr 30 måtte beakta de

sjmpunkter, som motionen innehåller;

dels två likalydande motioner, 1:182 och II: 243, vari hemställts, att riksdagen

ville beakta de synpunkter, som i motionerna utvecklats i fråga om

riktlinjerna för den statliga arbetslöshetspolitiken under nuvarande kris;

dels motionen II: 238, vari hemställts, att riksdagen vid beviljandet av

medel till arbetsmarknadens reglering måtte uttala sig för att en närmare

undersökning skulle verkställas av frågan, huruvida ej vid fastställandet av

statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten hänsyn bör tagas icke endast

till arbetslöshetens omfattning i berörda kommun utan även till skattetrycket

i densamma och till det projekterade företagets räntabilitet, även örn detta

skulle visa sig medföra höjning av procentsatsen för engångsbidrag, samt att

i övrigt beakta vad som i motionen anförts;

dels ock motionen II: 241, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn

åtgärder i syfte att möjliggöra ett ökat antal ledamöter i de länsarbéts,- nämnder, där detta på grund av länets ekonomiska struktur anses lämpligt,

att åstadkomma instruktion för länsarbetsnämnderna, samt att vid denna

instruktions utarbetande vederbörlig vikt lägges å nämndernas uppgift att

förbereda och planera åtgärder för mötande av eventuella eller sannolika förändringar

inom länets ekonomiska liv.

Genom medverkan av olika myndigheter har, på sätt av statsrådsprotokollet

närmare framgår, uppgjorts ett mångskiftande sysselsättningsprogram,

vars realiserande avses bliva anpassat efter läget på arbetsmarknaden. Grundtanken

vid programmets uppgörande har varit, att de knappa tillgångar på

råvaror och kapital, som för närvarande stå till buds, allenast böra disponeras

för arbeten, vilka kunna betecknas såsom nödvändiga eller nyttiga, i första

hand sådana som på relativt kort sikt öka landets försörjningsmöjligheter.

Bland de i sysselsättningsprogrammet upptagna arbetsföretagen förutsättes

ett centralt urval skola ske under medverkan av statens arbetsmarknadskommission

i syfte att lämna företräde åt de ur nyss angivna synpunkter mest

angelägna och lämpade arbetena.

Principen att allenast nödvändiga eller nyttiga arbeten böra ifrågakomma

såsom arbetsobjekt under rådande krisläge finner riksdagen välbetänkt. Att

företräde därvid bör lämnas åt arbeten, som på relativt kort sikt öka landets

försörjningsmöjligheter, synes riksdagen jämväl motiverat. Riksdagen har ej

heller något att erinra mot att ett centralt urval av arbetsobjekten äger rum

i huvudsaklig enlighet med vad i statsrådsprotokollet angives. En oeftergivlig

förutsättning härför finner dock riksdagen vara, att garantier skapas

för att i möjligaste mån trygga en snabb och effektiv prövning av hithörande

ärenden, så att icke genom den centrala handläggningen onödigt dröjsmål

med igångsättande av erforderliga arbeten uppkommer.

Såsom ett led i sysselsättningsprogrammet redovisas i propositionen, bland

annat, vissa redan planlagda skogsvårdande åtgärder för ett sammanlagt be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr lil.

lopp av 37.4 miljoner kronor. Det framhålles tillika, att de föreslagna arbetsobjekten,

som utgöras av såväl skogsvägar och skogsdikningar som skogsröjning

och skogsodling, självfallet icke täcka de möjligheter till sysselsättning,

som faktiskt förefinnas inom skogarna. I anslutning härtill har i motionerna

I: 177 och II: 236 understrukits betydelsen av att skogsvårdens stora

behov och sysselsättningsmöjligheter beaktas vid den fortsatta planläggningen

av åtgärder för arbetsmarknadens reglering. Därvid har särskilt betonats,

att såväl röjningsfällningar som anläggande av skogsvägar kunna sättas

i direkt samband med den aktuella vedanskaffningen och därigenom bidraga

till att på relativt kort sikt öka landets bränsleförsörjning.

Riksdagen kan för sin del helt ansluta sig till vad sålunda anförts. Enligt

riksdagens uppfattning hava de skogsvårdande åtgärderna, särskilt anläggande

av skogsvägar, ännu icke tillvunnit sig det beaktande, som deras betydelse ur

ekonomisk synpunkt och såsom sysselsättningsobjekt berättigar dem till.

Riksdagen finner det därför angeläget, att hithörande åtgärder i fortsättningen

ägnas en mera ingående uppmärksamhet än vad hittills synes hava

varit fallet.

Såsom en ytterligare utvidgning av sysselsättningsprogrammet har i

motionen 1:179 förordats, att däri måtte inbegripas även utdikning av torvmossar

för beredande av bränntorv. I motionen göres gällande, att torvupptagning

för bränsleändamål i hög grad fyller de förutsättningar, som i statsrådsprotokollet

uppställts för till nämnda program hörande arbetsprojekt.

Riksdagen vill icke bestrida, att så kan vara fallet. Riksdagens vederbörande

utskott har emellertid inhämtat, att frågan om statligt understöd i annan

ordning för beredande av bränntorv genom en av bränslekommissionen nyligen

ingiven framställning bragts under Kungl. Majlis prövning. Vid sådant

förhållande har riksdagen ansett sig icke böra i detta sammanhang meddela

några direktiv i ämnet på sätt i motionen hemställts.

Enligt de nya grunderna för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader

kunna till dylika kostnader utgå såväl ett årligt bidrag som ett

engångsbidrag. Årsbidraget utmätes på grundval av kommunens totala

arbetslöshetskostnad under ett år, varvid bidraget beräknas efter en stigande

skala, som är så avvägd, att kommunens årliga kostnadsandel icke i något fall

överstiger 1 krona 50 öre per skattekrona. Det förutsättes, att de arbetslöshetsåtgärder,

vilkas kostnader kommun önskar inräkna i totalsumman för

året, i förväg godkännas av arbetsmarknadskommissionen. Har kommun för

finansiering av ett av kommissionen godkänt arbete upptagit lån, få enligt

statsrådsprotokollet utgifterna för ränta och amortering å detta lån medräknas.

Om konjunkturerna skulle förbättras och arbetslösheten minska, förutsättes

emellertid kommissionen äga rätt att helt eller delvis indraga statsbidraget

för dessa utgifter.

Engångsbidraget avser att stimulera kommunerna till igångsättande av nya

arbetsföretag genom att i viss omfattning kompensera dem för den stegring

av materialkostnader och arbetslöner, som inträtt efter kriget. Såsom översta

gräns för ett dylikt bidrag i nuvarande läge har i statsrådsprotokollet an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr lil.

givits 20 procent å de totala kostnaderna för företaget; sorn regel skulle bidraget

utgå med väsentligt lägre belopp. För ett relativt litet antal fattiga

och arbetslöshetstyngda kommuner avses emellertid engångsbidrag kunna

utgå med betydligt högre belopp i syfte att begränsa den ekonomiska börda

för kommunen, som eljest skulle skjutas på framtiden.

I ett flertal motioner hava i olika hänseenden uttalats betänkligheter

rörande de faktiska verkningarna av nu angivna statsbidragsgrunder. Sålunda

hava i motionerna 1:178 och II: 237 uttryckts farhågor för att hos

kommunerna skulle inställa sig en icke önskvärd tveksamhet att finansiera

kostnadskrävande arbeten med lån, enär besked örn annuiteternas inräknande

i årskostnaden endast kunde erhållas för ett år i sänder. I samma motioner

ävensom i motionerna I: 181 samt 11:238 och 242 har vidare gjorts gällande,

att åsyftad effekt icke kommer att ernås, därest icke engångsbidraget höjes.

I samband därmed har framhållits angelägenheten av att vid såväl engångsbidragets

som årsbidragets utmätande skälig hänsyn tages till det totala skattetrycket

i vederbörande kommun. Önskemål ha även framkommit örn en sänkning

av maximigränsen för kommunens andel i arbetslöshetskostnaderna,

förslagsvis till 1 krona per skattekrona. Å andra sidan har i motionerna

1:182 och II: 243 uttalats tvivel örn att kommunerna komma att iakttaga erforderlig

återhållsamhet, när arbetslöshetskostnaderna överstigit den nu fastställda

gränsen för kommunens andel i årskostnaden, samt för vinnande av

ökade garantier härutinnan ifrågasatts en höjning av denna gräns till 2 kronor

per skattekrona.

För egen del vill riksdagen understryka, att de nya statsbidragsgrunderna

äro avvägda med hänsyn till att endast nödvändiga eller nyttiga arbeten böra

ifrågakomma. Enligt riksdagens mening bör man vid sådant förhållande kunna

räkna med att kommunerna skola finna med sin fördel förenligt att genom

utnyttjande av nu förefintliga möjligheter till statsbidrag igångsätta för ändamålet

lämpade arbeten. Därvid utgår riksdagen från att kommun, som upptagit

lån för finansiering av dylikt arbete, skall erhålla statsbidrag till ränteoch

amorteringskostnader för lånet, så länge de ekonomiska verkningarna

av krisen äro för kommunen kännbara. Riksdagen förutsätter vidare, att engångsbidraget

i tillämpningen icke utmätes alltför snävt. Vägande skäl tala

enligt riksdagens uppfattning för att vid utmätningen av detta bidrag hänsyn

tages till det totala skattetrycket inom kommunen, även örn denna icke kan

betecknas såsom direkt fattig eller arbetslöshetstyngd. Från denna utgångspunkt

och med beaktande av den omständigheten, att ett av viss kommun

igångsatt byggnadsföretag i regel indirekt bereder sysselsättning även utanför

kommunens gränser, finner riksdagen motiverat att för engångsbidraget

räknas med ett procenttal, som i allmänhet icke understiger det av arbetsmarknadskommissionen

angivna maximibeloppet av 20 procent. Riksdagen

anser det jämväl kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke engångsbidrag

böra kunna beviljas för skolhusbyggnader och andra företag, till vilka statsbidrag

enligt gällande bestämmelser utgå, oaktat de icke tillhöra socialdepartementets

verksamhetsområde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr lil.

5

Slutligen finner sig riksdagen, i anledning av de i motionerna I: 182 och

II: 243 framkomna betänkligheterna rörande bristande återhållsamhet hos

kommunerna i vissa fall, böra understryka, att arbetsmarknadskommissionen i

sin framställning själv uppmärksammat denna fara och förklarat sig ämna beträffande

de kommuner, varom här är fråga, tillämpa ett skärpt kontrollsystem.

Med vad sålunda anförts anser sig riksdagen kunna i princip giva de nya

statsbidragsgrunderna sin anslutning.

Såsom komplement till dessa grunder har förutsatts, att i den mån arbetslösa

hänvisats till statligt beredskapsarbete vederbörande hemortskommuner

såsom ersättning härför skola till staten erlägga ett belopp, som motsvarar

vad de eljest måst utgiva i kontantunderstöd. Billigheten och ändamålsenligheten

av sådan ordning har starkt ifrågasatts i motionerna II: 181 samt

II: 238 och 242. Även inom. riksdagen hava betänkligheter uttalats gentemot

denna ersättningsskyldighet, särskilt för det fall att arbetslös hänvisas till

beredskapsarbete å ort inom lägre dyrortsgrupp än den han själv tillhör.

Riksdagens vederbörande utskott har emellertid under hand inhämtat, att

denna ersättningsskyldighet i praktiken begränsats på det sättet, att kommuner,

som åtnjuta skatteutjämningsbidrag eller äro arbetslöshetstyngda, helt

befrias från ersättningsskyldighet samt att övriga kommuner i regel allenast

debiteras ett belopp, som motsvarar dagunderstödet till ensamstående person.

Under sådana förhållanden har riksdagen icke ansett skäl föreligga att påkalla

någon ändring i denna del.

De nya grunderna för kontantunderstödets beräknande skiljer sig principiellt

från de tidigare därigenom, att understödsbeloppen icke längre äro

ställda i relation till den för orten fastställda reservarbetslönen utan med

vissa modifikationer äro anslutna till de i gällande krigsfamiljebidragsförordning

för olika dyrortsgrupper angivna understödssatserna. Såsom en

allmän princip vid understödsskalans tillämpning gäller vidare, att sammanlagda

beloppet av dagunderstöd och hyreshjälp icke får uppgå till den i orten

gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft, ej heller till de inkomster

vederbörande åtnjutit under förutvarande anställning. Såsom särskilda nyheter

må härjämte erinras om dels att dagunderstöd utgår även för fjärde

till och med sjätte barnet, dels ock att hyreshjälp må kunna tilldelas jämväl

ensamstående person ävensom under högst en månad familjeförsörjare, vilken

hänvisats till statligt beredskapsarbete.

Riksdagen har för egen del ansett sig kunna godtaga de nya grunderna för

kontantunderstöden. Därvid har riksdagen förutsatt, att de fastställda understödsbeloppen

genom Kungl. Maj:ts försorg komma att underkastas jämkningar

såväl uppåt som nedåt i anslutning till de förändringar, som levnadskostnaderna

och andra på beloppens storlek inverkande omständigheter undergå.

Emellertid har riksdagen i detta sammanhang icke ansett sig kunna underlåta

att rikta uppmärksamheten på förhållandet till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Vid tillämpningen av de nya grunderna för kontantunderstödsverksamheten

torde understödsbeloppen i åtskilliga fall komma att av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr lil.

sevärt skilja sig från de belopp, som arbetslöshetskassorna utbetala till sina

medlemmar. Ett dylikt förhållande kan enligt riksdagens mening icke anses

tillfredsställande, även om hänsyn tages därtill, att arbetslöshetsförsäkringen

närmast avser att bringa hjälp vid så att säga mera normal arbetslöshet samt

att de arbetslöshetsförsäkrade äro befriade från behovsprövning. För riksdagens

vederbörande utskott har upplysts, att socialstyrelsen nyligen framlagt

ett förslag till förbättring av arbetslöshetsförsäkringen. Det synes riksdagen

angeläget, att sistnämnda spörsmål snarast möjligt göres till föremål

för prövning. Därjämte bör beaktas önskemålet att under en arbetslöshetskris

åvägabringa en sådan ordning, att de arbetslöshetsförsäkrade icke bliva försatta

i sämre läge än de icke försäkrade.

I motionerna 1:178 och II: 237 har även uppmärksammats den ställning, som

de s. k. korttidsarbetarna intaga. Förhållandena för dessa kunna vara mycket

skiftande. Otvivelaktigt finnas emellertid bland dessa fall, då ett kompletterande

understöd av arbetslöshetsmedel skulle vara motiverat men där sådant

på grund av nuvarande bestämmelser rörande kontantunderstöd icke utbetalas.

Enligt riksdagens uppfattning bör nu berörda spörsmål i fortsättningen ägnas

särskild uppmärksamhet under beaktande av de synpunkter, som i motionerna

anförts.

I motionen II: 241 hava upptagits vissa spörsmål angående länsarbetsnämndernas

organisation och arbetsuppgifter samt hemställts örn åtgärder i

syfte att möjliggöra ett ökat antal ledamöter i dessa nämnder ävensom få

till stånd en instruktion för desamma. Vissa av de i motionen anförda synpunkterna

äro enligt riksdagens uppfattning värda beaktande. Den hittills

vunna erfarenheten av länsarbetsnämndernas verksamhet synes emellertid

riksdagen vara alltför ringa för att motivera en hemställan från riksdagens

sida örn åtgärder i motionens syfte.

Slutligen finner sig riksdagen böra understryka departementschefens uttalande,

att det är av största vikt att en tillfredsställande samordning mellan

sysselsättningspolitikens skilda grenar kommer till stånd. Icke minst angeläget

synes riksdagen därvid vara, att samarbetet mellan de centrala och

kommunala myndigheterna gives en sådan utformning, att igångsättandet av

lämpliga företag i möjligaste mån påskyndas och bästa möjliga resultat av

övriga arbetsmarknadsreglerande åtgärder befordras.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts och då

Kungl. Maj:ts beräkning av anslagsbehovet för återstoden av innevarande

budgetår icke givit riksdagen anledning till erinran, får riksdagen anmäla,

att riksdagen till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisat

ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor.

Stockholm den 26 mars 1941.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.