Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående elektrifiering av banorna Hälsingborg —Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo.
1941-04-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1941:171, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående elektrifiering av banorna Hälsingborg —Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo.
Dokumentets text
4
Riksdagens skrivelse Nr 171.
Nr 171.
Godkänd av första kammaren den 19 april 1941.
Godkänd av andra kammaren den 19 april 1941.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående elektrifiering av banorna Hälsingborg
—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och
Gävle—Ockelbo.
(Statsutskottets utlåtande nr 56.)
Till Konungen.
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 3, punkt 17) har Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att i afbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, till fortsatt elektrifiering av statsbanenätet för budgetåret
1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.
I propositionen nr 95 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 21
februari 1941, föreslagit riksdagen att till Elektrifiering av banorna Hälsingborg
—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo för
budgetaret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubriken Statens affärsverksfonder,
Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.
Den plan för fortsatta elektrifieringsarbeten, som av järnvägsstyrelsen framlagts,
slutar, vissa i huvudsak till Västergötland lokaliserade järnvägslinjer
inbegripna, pa en kostnadssumma av 77 miljoner kronor. Örn sistnämnda järnvägslinjer
i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag nu tills vidare uteslutas,
stiger det oaktat kostnaden till ett så avsevärt kapitalbelopp som 34 miljoner
kronor. Inom sistnämnda kostnadsram beräknas elektrisk drift kunna åstadkommas
å följande ibandelar, nämligen dels de båda skånska linjerna Hälsingborg—
Hässleholm (77 km.) och Hälsingborg—Eslöv (45 km.), dels ock de båda till
norra stambanan anslutna linjerna Sundsvall—Ånge (95 km.) och Gävle—
Ockelbo (38 km.).
Även ett på nyss angivna sätt avgränsat beslut om en fortsättning av järnvägselektrifieringarna
kan under nuvarande hårt ansträngda statsfinansiella
läge inge betänksamhet. Den stora förbrukning av koppar (eventuellt delvis
ersatt av aluminium) och järn, som arbetena draga med sig, förtjänar jämväl
under rådande avspärrning allt beaktande.
Mot dylika synpunkter måste dock vägas de starkt, främst trafiktekniska
motiv, som tala för att järnvägselektrifieringarna ej nu omedelbart avbrytas,
sedan norra stambanans elektrifiering upp till Boden slutförts, utan att de
åtminstone i viss minskad takt få tills vidare fortgå. I den mån elektrisk drift
införts på statsbanorna har detta inneburit, att de erhållit en mera enhetlig
och tidsenlig utrustning, betydligt ökad kapacitet samt sist mep ej minst ett
ökat oberoende av utländskt lokomotiv!)rån,sle, allt faktorer, vilkas betydelse i
nuvarande för landet vanskliga situation mycket tydligt framträtt. Å andra
Riksdagens skrivelse Nr 171.
5
sidan är att märka, hurusom för järnvägselektrifieringarna måste inrättas en
omfattande aribetsorganisation, som ej kan utan mycket stora svårigheter utan
vidare avvecklas. Rent arbetstekniskt — vartill också komma starkt vägande
sysselsättningssynpunkter — innebure det en betydande lättnad, örn denna organisation
med dess arbetsledning, arbetarstam samt materialuppsättning kunde
utan ^ avbrott insättas på likartade arbetsuppgifter utefter nya järnvägslinjer.
Enligt vad i propositionen upplyses uppgår för närvarande den i elektrifieringsarbetena
arbetande statsbanepersonalen under sommarhalvåret till omkring
900 man och under vinterhalvåret till i runt tal 250 man. Genom ett mera
omedelbart avbrott av elektrifieringsarbetena måste självfallet uppstå allvarliga
sysselsättningsproblem, något vartill staten i sin egenskap av arbetsgivare
uppenbarligen ej kan undgå att taga hänsyn. Av propositionen framgår, att
möjlighet förefinnes att på lämpligt sätt inpassa hithörande arbeten i det allmänna
arbetspolitiska programmet.
\ ad angar själva räntabiliteten av nu föreslagna fortsättning av elektrifieringsföretaget
måste denna visserligen rent siffermässigt sett sägas ställa sig
mindre gynnsam. I all synnerhet gäller detta örn man, i likhet med järnvägsstyrelsen,
mot anläggningskostnader, uppräknade med 40 procent över förkrigspriserna,
ställer antagandet att bränslet vid fortsatt ångdrift skall kunna anskaffas
till i stort sett förkrigspris av 25 kronor per ton mot för närvarande
cirka 55 kronor. Att märka äro också de avsevärda summor, varmed kalkylernas
utgiftssida belastas i form av kostnader för vissa ban- och bangårdsförstärkningsarbeten,
vilka arbeten torde vara rätt starkt motiverade oberoende av
elektrifieringsföretaget. Jämväl med hänsyn till erfarenheterna från tidigare
elektrifieringar finnes starkt fog för antagandet, att resultaten av de nu planerade
arbetena i verkligheten skola ställa sig- avsevärt fördelaktigare än de rent
beräkningsmässigt framkomna. Avseende bör härvid också fästas vid den
trafikökning, som brukar följa med övergången till elektrisk drift.
Av betydelse för bedömningen av de planlagda elektrifieringarnas räntabilitet
är självfallet också, hur de framtida kraftprisen kunna komma att ställa
sig. Såsom förutsättning för elektrifieringens igångsättande bär emellertid,
såsom departementschefen anfört, gälla, att godtagbara avtal örn erforderliga
energileveranser kunna träffas.
I detta sammanhang vill riksdagen framhålla, att frågan, i vilken utsträckning
det till elektrifieringsarbetena anvisade kapitalet skall för framtiden
kunna belasta statens järnvägars fondkapital utan att alltså behöva omedelbart
avskrivas, tarvar ytterligare utredning. Det gäller härvid att exempelvis
bedöma sådana frågor som den i vad mån elektrifieringen av Gävle—Ockelbobanan
kan, ehuru sedd isolerad för sig föga räntabel, dels anses motiverad såsom
en ur säkerhetssynpunkter men också trafikavvecklingssynpunkter påkallad
förstärkning av en — i ali synnerhet i en krigssituation — viktig förbindelselänk
inom statsbanesystemet. Uppmärksammas bör nämligen, att ej endast
norra stambanan på båda sidor örn Ockelbo utan även den också i övrigt trafikstarka
linjen Uppsala—Gävle redan äro elektrifierade.
Sammanfattningsvis vill riksdagen erinra örn den centrala ställning statsbanorna
alltjämt intaga i landets sam färdsel väsen oell vikten av att de alltjämt
underkastas förnyelse. En deras oavlåtliga anpassning efter den tekniska utvecklingen
är alltså påkallad. I denna anpassning bör här föreslagna fortsatta
elektrifiering betraktas som ett naturligt lod. Efter den begränsade plan, som
av järnvägsstyrelsen föreslagits och vartill departementschefen anslutit sig,
6
Riksdagens skrivelse Nr 171—172.
torde även rent ekonomiskt arbetenas genomförande kunna anses försvarligt.
Riksdagen har alltså funnit sig kunna bifalla förevarande proposition.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen till Elektrifiering av banorna Hälsingborg—Hässleholm,
Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo för
budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i Statens affärsverksfonder, Statens
järnvägar, anvisat ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.
Stockholm den 19 april 1941.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 172.
Godkänd av första kammaren den 19 april 1941.
Godkänd av andra kammaren den 19 april 1941.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition
angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö
m. fl. järnvägar.
(Statsutskottets utlåtande nr 57.)
Till Konungen.
I proposition nr 70 bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
7 februari 1941, föreslagit riksdagen att dels besluta, att Karlskrona—Växjö,
Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra
Värends järnvägar må på avtalade villkor förvärvas av staten och införlivas
med statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Karlskrona—Växjö m. fl.
järnvägar för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubriken Statens
affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av
7,191,000 kronor.
Vidkommande först den rent principiella frågan, huruvida krigsläget och
det ansträngda finansläge, som detta medfört, bör föranleda ett frångående av
1939 års beslut örn ett förstatligande av landets enskilda järnvägar, vill riksdagen
ingalunda förneka, att dessa faktorer förtjäna allt beaktande vid järnvägsförvärv
av den storleksordning, varom här är fråga. Av 1936 års järnvägskommitté
räknades med att kostnaderna för en inlösen av de enskilda järnvägarna
skulle stiga till sammanlagt cirka 330,000,000 kronor. Härav utgöras
emellertid cirka 180,000,000 kronor av i huvudsak bundna lån, vilka förutsättas
övertagna av staten. Ej heller återstoden av kostnaderna är avsedd att kontant
erläggas, utan förutsättes kunna likvideras genom statsobligationer, förfallande
till betalning först örn 10 år. Genom denna betalningsform undvikes
— såsom av 1940 års riksdag erinrades — varje omedelbar statlig upplåning
för banornas likvidering. Härigenom mildras väsentligt återverkningarna på
lånemarknaden, vartill kommer att aktierna i de privata järnvägsföretagen i stor
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.