Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar.

1941-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1941:172, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 171—172.

torde även rent ekonomiskt arbetenas genomförande kunna anses försvarligt.

Riksdagen har alltså funnit sig kunna bifalla förevarande proposition.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till Elektrifiering av banorna Hälsingborg—Hässleholm,

Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo för

budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i Statens affärsverksfonder, Statens

järnvägar, anvisat ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

Stockholm den 19 april 1941.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 172.

Godkänd av första kammaren den 19 april 1941.

Godkänd av andra kammaren den 19 april 1941.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition

angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö

m. fl. järnvägar.

(Statsutskottets utlåtande nr 57.)

Till Konungen.

I proposition nr 70 bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

7 februari 1941, föreslagit riksdagen att dels besluta, att Karlskrona—Växjö,

Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra

Värends järnvägar må på avtalade villkor förvärvas av staten och införlivas

med statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Karlskrona—Växjö m. fl.

järnvägar för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubriken Statens

affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av

7,191,000 kronor.

Vidkommande först den rent principiella frågan, huruvida krigsläget och

det ansträngda finansläge, som detta medfört, bör föranleda ett frångående av

1939 års beslut örn ett förstatligande av landets enskilda järnvägar, vill riksdagen

ingalunda förneka, att dessa faktorer förtjäna allt beaktande vid järnvägsförvärv

av den storleksordning, varom här är fråga. Av 1936 års järnvägskommitté

räknades med att kostnaderna för en inlösen av de enskilda järnvägarna

skulle stiga till sammanlagt cirka 330,000,000 kronor. Härav utgöras

emellertid cirka 180,000,000 kronor av i huvudsak bundna lån, vilka förutsättas

övertagna av staten. Ej heller återstoden av kostnaderna är avsedd att kontant

erläggas, utan förutsättes kunna likvideras genom statsobligationer, förfallande

till betalning först örn 10 år. Genom denna betalningsform undvikes

— såsom av 1940 års riksdag erinrades — varje omedelbar statlig upplåning

för banornas likvidering. Härigenom mildras väsentligt återverkningarna på

lånemarknaden, vartill kommer att aktierna i de privata järnvägsföretagen i stor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 172.

7

utsträckning innehavas av kommunala korporationer, för vilka en avyttring

av eller annan spekulation med de i utbyte erhållna statsobligationerna torde

vara rätt främmande.

Till stöd för järnvägsförstatligandet kunde av 1940 års riksdag och kan

alltjämt åberopas, hurusom all utländsk erfarenhet bekräftar behovet av

starka statsingrepp för järnvägsväsendets samordning, en samordning, som

vid krigstillfälle växer till ett oavvisligt krav. Av 1940 års riksdag erinrades

vidare, att huvudmotivet för tillkomsten av 1918 års järnvägskommitté —

vars tillsättning kan betraktas som upptakten till de olika på varandra följande

utredningar, som slutligen år 1939 ledde till ett principbeslut i frågan

_ voro de under världskriget gjorda erfarenheterna örn det svenska järn
vägssystemets

svagheter och dess oförmåga att i sin säregna splittring fylla

transportuppgifterna under de ej minst för järnvägarna påfrestande världskrigsåren.

Samma olägenheter ha även i nu rådande allvarliga avspärrningsläge

framträtt. Detta gäller såväl det samfällda godsvagnsbeståndets rationella

utnyttjning som också möjligheterna för en koncentration av trafiken

till de elektrifierade statsbanelinjerna. För en dylik koncentration till dessa

trafikstarkare och av bränslebristen oberoende banlinjer reser gällande samtrafiksordning

hinder.

Ur allmänna samfärdselsynpunkter men också med tanke på den militära

försvarsberedskapen anser riksdagen det alltså alltjämt angeläget, att det tidigare

beslutet fullföljes. Riksdagen vill därför uttala sin anslutning till departementschefens

uppfattning att, även örn det allmänna ekonomiska läget

numera ytterligare skärpts, detta förhållande i och för sig ej kan tillräckligt

motivera, att åtgärderna för att enhetliggöra järnvägsnätet tills vidare böra

anstå. En dylik principiell uppfattning utesluter emellertid icke °att, därest

överenskommelse örn förvärv av viss enskild järnväg ej kan ernås på för staten

skäliga villkor, det kan bliva nödvändigt att tills vidare låta anstå med övertagandet

av sådan järnväg.

Beträffande det nu närmast föreslagna statsförvärvet av den normalspåriga

järnvägslinjen Karlskrona—Växjö—Alvesta utgör, såsom av 1940 års lagtima

riksdag redan uttalades, detta förvärv allenast en för staten förpliktande

konsekvens av att Kalmar järnvägar samt den jämväl anslutande linjen Göteborg—Borås—Alvesta

redan övergått i statens hand. Med avseende å de övriga

tre, också kring Växjö grupperade jämvägsenheterna är att mörka, att de

ehuru smalspåriga drivas i samförvaltning med nyssnämnda normalspåriga

järnvägslinje.

På grund av dessa omständigheter och på skäl som departementschefen i

övrigt anfört bär riksdagen alltså ansett sig böra bifalla propositionen.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen dels beslutat, att Karlskrona Växjö,

Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra

Vä ren ds järnvägar må på avtalade villkor förvärvas av .staten och införlivas

med statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar

för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i Statens affiirsverksfoiider,

Statens järnvägar, anvisat ett reservationsanslag av 7,191,000 kronor.

Stockholm den 19 april 1941.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.