Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om dels indragning av vissa riksbankens avdelningskontor, dels ock avskaffande av den revision av avdelningskontoren, som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda revisorer, m. m.

1941-06-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1941:452, Skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om dels indragning av vissa riksbankens avdelningskontor, dels ock avskaffande av den revision av avdelningskontoren, som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda revisorer, m. m.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagms skrivelse Nr 452.

13

tfr 452.

Godkänd av första kammaren den 27 juni 1941.

Godkänd av andra kammaren den 27 juni 1941.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges

i riksbanken framställning om dels indragning

av vissa riksbankens avdelningskontor, dels ock

avskaffande av den revision av avdelningskontoren,

som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda

revisorer, m. m.

(Bankoutskottets utlåtande nr 75.)

Till Konungen.

I skrivelse till riksdagens bankoutskott den 16 januari 1941 Lava fullmäktige

i riksbanken gjort framställning angående dels indragning av riksbankens

avdelningskontor i Mariestad och Nyköping, dels ock avskaffande

av den revision av riksbankens avdelningskontor, som verkställes av särskilda

av riksdagen utsedda revisorer.

I ärendet bär bankoutskottet avgivit härvid fogade, av riksdagen godkända

utlåtande nr 75.

Riksdagen finner sig svårligen kunna taga ställning till frågan örn riksbankens

avdelningskontor, innan ökad klarhet vunnits rörande de uppgifter,

riksbanken har att lösa i landets ekonomiska liv. Av dessa uppgifters art

beror ju i väsentlig grad den erforderliga organisationen. Valet står bland

annat mellan en centralbank, som är en ren bankernas bank utan större

behov av avdelningskontor, och en centralbank, som i betydande utsträckning

bedriver bankmässig rörelse i konkurrens med privata affärsbanker.

Vår nuvarande riksbank utgör ett mellanting mellan dessa båda typer, ehuru

den under senare år alltmera närmat sig den förstnämnda. En lösning efter

denna linje aktualiserar emellertid frågan örn de andra medel, varöver staten

behöver förfoga för att kunna trygga ur samhällssynpunkt tillfredsställande

förhållanden på kreditväsendets område.

Denna fråga har berörts i två till bankofullmäktiges protokoll den 16

januari 1941 antecknade uttalanden av herrar E. Björnsson och C. Jonsson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 452.

I herr Björnssons uttalande framhålles, att affärsbankerna tillämpa en räntemarginal,

vilken vida överstiger den vid sparbankernas kreditgivning förekommande.

Enligt vad som framgått av föredragningar rörande affärsbankernas

räntesättningar, som inom bankoutskottet verkställts av bankinspektören

S. J. Lindeberg och bankdirektören i A.-B. Jordbrukarbanken C. Lindahl,

skulle den genomsnittliga marginal mellan in- och utlåningsräntorna,

som vore erforderlig för en affärsbank under förutsättning av normal förräntning

av dess eget kapital, ej kunna sättas lägre än 2 Va procent. Riksdagen

har icke haft möjlighet att närmare undersöka grunderna för dessa

beräkningar. Marginalen förefaller dock stor. Herr Björnsson ställer sig

närmast avvisande till tanken på utbyggande av riksbanken till en affärsbank

— en ståndpunkt, för vilka starka skäl kunna anföras — och upptar

till diskussion frågan om inrättandet av en statlig affärsbank, eventuellt

genom sammanslagning av de två affärsbanker, som redan nu kontrolleras

av staten. Dessa båda kreditinstitut lia på grund av sin begränsade storlek

och sin lokalisering icke kunnat utöva något mera väsentligt inflytande på

kreditvillkoren i vårt land. Spörsmålet huruvida tillfredsställande förhållanden

inom kreditväsendet bäst tryggas genom en eller flera av det allmänna

kontrollerade affärsbanker, genom en utvidgning av riksbankens

affärsmässiga bankrörelse eller på andra vägar synes riksdagen förtjäna närmare

utredning. En dylik utredning torde i och för sig vara motiverad

med hänsyn till att frågan örn nyssnämnda två kreditinstituts framtida ställning

kräver sin lösning.

Riksdagen vill i detta sammanhang framhålla, att riksbankens ränte- och

kreditreglerande verksamhet, särskilt under tider av betydande statlig upplåning,

äger ett intimt samband med denna lånepolitiks skötsel. Detta förhållande

är särskilt framträdande i fråga örn den kortfristiga upplåningen,

vilken i regel till stor del sker från kreditinstituten och påverkar penningmarknadens

läge. Även i övrigt bero emellertid förutsättningarna för riksbankens

politik i hög grad av den statliga lika väl som den kommunala

låneverksamlieten samt av den statliga finanspolitiken över huvud taget.

Spörsmålet örn riksbankens uppgifter, ställning och organisation synes därför

böra behandlas i sammanhang med ett övervägande av frågan örn de

lämpliga formerna för samverkan mellan finansdepartementet, riksgäldskontoret

och riksbanken samt arbetsfördelningen dem emellan. Uppenbarligen

är det av största vikt, att finanspolitiken ledes på ett enhetligt sätt,

vilket förutsätter, att dess olika delar samordnas och fungera med minsta

möjliga friktion.

Med hänsyn till det ovan anförda bör enligt riksdagens mening en förutsättningslös

utredning verkställas rörande riksbankens uppgifter och organisation,

tryggande av ur samhällssynpunkt tillfredsställande förhållanden

på kreditväsendets område samt formerna för uppnående av enhetlighet i

den offentliga finanspolitiken.

Vad härefter beträffar fullmäktiges förslag örn avskaffande av den revision

av riksbankens avdelningskontor, som verkställes av särskilda av riks
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 452. 15

dagen utsedda revisorer, har detta förslag icke föranlett någon erinran från

riksdagens sida.

Under hänvisning till vad ovan anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Majit ville låta verkställa en förutsättningslös utredning rörande dels

riksbankens uppgifter och organisation, dels tryggandet av ur samhällssynpunkt

tillfredsställande förhållanden på kreditväsendets område, dels ock

* formerna för uppnående av enhetlighet i den offentliga finanspolitiken samt

därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Tillika får riksdagen meddela, att riksdagen beslutit,

dels att § 20 bankoreglementet skall med omedelbar tillämpning hava

den ändrade lydelse, som framgår av vid bankoutskottets utlåtande nr 75

fogad bilaga;

dels ock att den för riksdagens revisorer vid riksbankens avdelningskontor

i orterna utfärdade instruktionen skall upphöra att gälla.

Riksdagen får anhålla, att riksdagens beslut i fråga örn nämnda instruktion

måtte genom kungörelse meddelas till allmänhetens kännedom.

Stockholm den 27 juni 1941.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.