Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till vissa åtgärder för främjande av hantverk och småindustri.

1941-12-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1941:505, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till vissa åtgärder för främjande av hantverk och småindustri.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 505.

1

Nr 505.

Godkänd av första kammaren den 16 december 1941.

Godkänd av andra kammaren den 16 december 1941.

Till KONUNGEN.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj-.ts

proposition med förslag till vissa åtgärder för främjande

av hantverk och småindustri.

(Statsutskottets utlåtande nr 238.)

I propositionen nr 306 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 10 oktober 1941,

föreslagit riksdagen att

1) dels besluta, att en statlig fond, benämnd fonden för hantverks- och

småindustrikredit, skall inrättas, från vilken fond lån må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen tillstyrkt;

dels till Fonden för hantverks- och småindustrikredit å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1941/42 under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder,

anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor;

dels ock till Lånenämnderna för hantverks- och småindustrikredit å tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under tionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor;

2) besluta de ändringar i grunderna för lån från statens hantverkslånefond,

som av departementschefen tillstyrkts;

3) till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om hantverk och

småindustri å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under tionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 15,000 kronor.

Förslag angående inrättande av en statlig fond för hantverks
och

småindustrikredit.

Riksdagen har vid sin prövning av Kungl. Maj:ts föreliggande förslag funnit

att övertygande skäl blivit förebragta för att särskilda åtgärder från statsmakternas

sida vidtagas, i syfte att förbättra hantverkets och den mindre

industriens kreditmöjligheter. I likhet med 1940 års hantverks- och småBihanq

till riksdaaens Drotokoll loit. 14 samt. Nr 506. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 505.

industriutredning samt departementschefen anser riksdagen, att dessa åtgärder

allenast böra avse behovet av långfristig kredit.

Riksdagen är vidare ense nied såväl utredningen som departementschefen

om lämpligheten av att den ifrågasatta låneverksamheten decentraliseras,

samt att såsom villkor för statens medverkan uppställes fordran på att i

lånerörelsen enskilt kapital investeras i viss proportion till statsmedlen.

Beträffande den nya kreditverksamhetens organisation har densamma —

fiansett departementschefens förslag angående ordningen för låneärendenas

behandling och vad därmed slår i samband — icke mött någon gensaga från

riksdagens sida.

Vad angår låneärendenas behandling m. m. får riksdagen anföra följande.

Såsom av den i ovannämnda statsrådsprotokoll lämnade redogörelsen framgår

föreslog utredningen, att en särskild statlig lånefond — benämnd fonden

för hantverks- och småindustrikredit — skulle inrättas för tillgodoseende av

behovet av långfristig kredit på ifrågavarande område, alt distriktsvis skulle

bildas s. k. garantiföreningar, vilka i viss utsträckning skulle gå i borgen för

inom distriktet utlämnade lån, att dylika distrikt förslagsvis skulle utgöra

åtta, med viss närmare angiven gruppering, att omhänderhavandet av låneverksamhelen

från fonden skulle anförtros åt riksbanken genom dess avdelningskontor,

att vid behandlingen av ansökningar örn lån från fonden skulle

deltaga, förutom vederbörande riksbankskontors styrelse, jämväl tre ledamöter

ur styrelsen för vederbörande garantiförening, vilka härför skulle tillerkännas

ersättning enligt i gällande kommittékungörelse angivna grunder,

att ersättning till riksbanken för befattningen med låneansökningarna skulle

utgå med 5 kronor för ansökan, att räntan å lån från fonden icke finge

understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det

budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg

av en procent, varvid dock viss hänsyn borde tagas lill det allmänna ränteläget,

att det borde ankomma på riksbanken att enligt sålunda angivna

principer fastställa den räntesats, som vid en var tidpunkt skulle bestämmas,

samt att den centrala tillsynen och ledningen av låneverksamheten

skulle utövas av fullmäktige i riksbanken, varvid dock chefen för kommerskollegii

industribyrå eller, vid förfall för denne, annan av kollegium utsedd

befattningshavare skulle deltaga i handläggningen av dylika ärenden.

Sedan fullmäktige i riksbanken i sitt yttrande i ärendet framhållit, att

fullmäktige icke kunde dela utredningens mening, att riksbankens kontor

borde vara organ för prövning av framställningar örn lån från den föreslagna

fonden, har departementschefen frångått del av utredningen framlagda

förslaget till låneverksamhetens organisation och för sin del förordat

att särskilda lånenämnder skulle bildas, en i varje distrikt, medan

medelsförvaltningen, utbetalningen av beviljade lån samt arbetet med upptagande

och indrivning av räntor och amorteringar skulle överlämnas åt

vederbörande länsstyrelse, varjämte kommerskollegium skulle såsom centralt

organ hava tillsynen över verksamhetens enhetliga bedrivande. Vid

bifall till detta förslag skulle någon särskild avgift för varje låneansökan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 505.

3

icke uttagas och inflytande räntebelopp inklusive tilläggsränta i sin helhet

av länsstyrelserna i vanlig ordning inlevereras till statsverket. För bestridande

av de med lånenämndernas arbete förenade utgifterna skulle anvisas

ett särskilt statsanslag av förslagsanslags natur, som för innevarande

budgetår skulle uppföras med 10,000 kronor. Ledamöterna av lånenämnderna

och de ledamöter av vederbörande garantiförenings styrelse, som på

sätt departementschefen närmare angivit, skulle deltaga i låneärendenas behandling,

skulle härför uppbära ersättning enligt bestämmelserna i kommittékungörelsen.

Departementschefen har icke haft annat att erinra emot

utredningens förslag beträffande räntefotens beräkning, än att räntan borde

bestämmas av Kungl. Maj:t.

Riksdagen har för sin del icke kunnat finna den av departementschefen

föreslagna anordningen för låneärendenas behandling innebära den lämpligaste

lösningen av detta organisatoriska problem. Den angivna förvaltningsapparaten

har synts riksdagen bliva alltför vidlyftig och onödigt tyngande

genom det flertal organ — garantiföreningarnas styrelser, lånenämnderna,

länsstyrelserna och kommerskollegium — som skulle engageras i densamma.

Härförutom måste man räkna med, att denna organisation skulle medföra

oproportionerligt höga administrationskostnader. Visserligen har för innevarande

budgetår icke upptagits större anslag än 10,000 kronor för lånenämndernas

verksamhet, men detta anslag är beräknat med hänsyn till att

ifrågavarande verksamhet icke torde kunna igångsättas förrän under senare

hälften av budgetåret 1941/42, varjämte är att märka att anslaget, med hänsyn

till ovissheten angående medelsbehovets storlek, upptagits som förslagsanslag.

Det synes därför sannolikt, att vid ett bifall till departementschefens

förslag de årliga statsutgifterna för ändamålet komme att ej oväsentligt

överstiga det nu äskade anslaget.

Med hänsyn till de vägande invändningar, som sålunda kunde resas mot

det föreliggande förslaget sådant det på denna punkt av departementschefen

utformats, har riksdagens vederbörande utskott under hand hänvänt sig till

fullmäktige i riksbanken med anhållan örn ett uttalande huruvida fullmäktige

alltjämt motsatte sig att här ifrågavarande uppgifter lades på riksbanken.

Fullmäktige hava vid sammanträde den 19 november 1941 till behandling

upptagit denna fråga och enligt nämnda utskott tillhandakommet protokollsutdrag

beslutat uttala, att fullmäktige icke ansåge sig böra framställa

någon erinran mot att låneverksamheten skulle handhavas av riksbanken genom

dess avdelningskontor, under förutsättning att riksbanken (kontorsstyrelserna)

ensam finge beslutanderätt i låneärendena, men att lån från lånefonden

icke finge beviljas, örn vederbörande garantiförenings styrelse avstyrkte

länet. Därest ifrågavarande uppgifter alltså skulle omhändertagas av riksbanken,

borde vidare enligt fullmäktiges mening fonden ställas under riksbankens

förvaltning, varjämte det borde anförtros åt riksbanken att bestämma

åt vilka kontorsstyrelser låneprövningarna skulle anförtros samt att utöva

tillsyn över alt låntagare fullgjorde sina skyldigheter beträffande dem beviljade

lån.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 505.

På grund av den ändrade inställning till förevarande spörsmål, som numera

intagits av fullmäktige i riksbanken, och då riksdagen anser en organisation

enligt de riktlinjer, som angivits av fullmäktige, innebära en smidigare

och ekonomiskt förmånligare lösning än den av departementschefen

angivna, har riksdagen ansett, att handläggningen av låneärendena bör anordnas

på sätt fullmäktige i ovannämnda protokollsutdrag angivit. Enligt

riksdagens mening synas några gemensamma sammanträden för låneärendenas

behandling mellan avdelningskontorens styrelser och styrelserna för garantiföreningarna

icke erfordras. Låneansökningarna torde böra ingivas till

respektive avdelningskontor, vars styrelse därefter skulle inhämta yttrande

i ärendet från vederbörande garantiförenings styrelse. Riksdagen vill i detta

sammanhang framhålla, att, därest det garantiförenings styrelse inrymda inflytandet

vid beviljande av lån skulle visa sig medföra risker för att i och

för sig önskvärda och livsdugliga företag komme att utestängas från möjligheten

till låns erhållande, fullmäktige i riksbanken torde böra anmäla ett

dylikt förhållande för Kungl. Majit för vidtagande av lämpliga åtgärder i

syfte att motverka en dylik utveckling.

För sitt arbete med låneansökningarnas prövning synes riksbanken böra

äga uppbära det av utredningen föreslagna beloppet av 5 kronor för ansökning,

vilket belopp bör bifogas låneansökningen. Därest erfarenheten framdeles

utvisar att detta belopp är alltför lågt tillmätt, torde det få ankomma på

riksbankens ledning att taga denna fråga under omprövning och föreslå

Kungl. Majit de ändrade ersättningsgrunder, som eventuellt kunna befinnas

påkallade.

Skulle de utredningar av teknisk eller ekonomisk natur, som för låneärendenas

avgörande kunna erfordras, undantagsvis kräva särskilda kostnader,

torde riksbanken böra vara oförhindrad att av den till en procent fastställda

lilläggsräntan bestrida dylika utgifter. Riksdagen förutsätter jämväl att av

denna tilläggsränta må bestridas ersättningar i förekommande fall till ledamöterna

av garantiföreningarnas styrelser för traktamenten och resekostnader

efter grunder, som riksbankens ledning har att bestämma och varvid torde

böra iakttagas, att traktamente högst bör utgå enligt kommittékungörelsens

bestämmelser, medan resekostnadsersättningarna torde kunna hållas under

vad som gäller för kommittéledamöter.

Riksdagen vill vidare uttala, att det enligt riksdagens mening med hänsyn

till fördelen av att hava tillgång till förefintlig lokalkännedom vore önskvärt

dels att distrikten bleve mindre än vad utredningen förslagsvis angivit, dels

ock att låneansökningarna så vitt möjligt komme att bedömas och avgöras

vid ett större antal avdelningskontor än vad som motsvarar antalet distrikt.

Riksdagen har liksom departementschefen icke något att erinra mot att

räntefoten bestämmes att utgå enligt av utredningen angivna principer, varvid

viss hänsyn synes böra tagas till det allmänna ränteläget, och delar departementschefens

uppfattning att räntan bör fastställas av Kungl. Majit.

Riksdagen förutsätter, att riksbankens ledning vid handläggning av frågor

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 505. 5

rörande låneverksamheten i förekommande fall kommer att .samråda med

kommerskollegium.

Mot storleken av det såsom kapital till fonden för hantverks- och småindustrikredit

föreslagna anslagsbeloppet, 2,000,000 kronor, har riksdagen

icke funnit något att erinra. Däremot bortfaller enligt det beslut riksdagen

i förevarande ärende fattat behovet av att för lånenämndernas verksamhet

anvisa det av Kungl. Majit upptagna förslagsanslaget å 10,000 kronor.

I övrigt har vad departementschefen under förevarande avdelning anfört

och föreslagit icke givit riksdagen anledning till erinran eller uttalande.

Förslag angående ändringar i gällande bestämmelser örn lån från

statens hantverkslånefond.

Riksdagen har i likhet med departementschefen icke funnit något att erinra

mot de av utredningen föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser angående

lån från statens hantverkslånefond.

Förslag angående åtgärder till främjande av upplysnings- och

rådgivningsverksamhet m. m.

Den i ärendet förebragta utredningen har övertygat riksdagen örn att behov

av ökad upplysning och rådgivning föreligger inom hantverket och den

mindre industrien. I likhet med utredningen och departementschefen anser

riksdagen, att åtgärder av här ifrågavarande art i första hand böra ankomma

på vederbörande företagarorganisationer. Då emellertid ett framgångsrikt

arbete på detta område icke för närvarande synes vara möjligt att ernå utan

viss medverkan från statens sida, har riksdagen icke funnit något att erinra

mot att en upplysnings- och rådgivningsverksamhet försöksvis kommer

lill stånd i enlighet med de av departementschefen uppdragna riktlinjerna.

Riksdagen har alltså beslutat att å tilläggsstat I för budgetåret 1941/42 för

ändamålet i fråga anvisa ett anslag av 15,000 kronor.

Under åberopande av vad ovan anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av Kungl. Majits ifrågavarande förslag,

dels beslutat, att en statlig fond, benämnd fonden för hantverks- och småindustrikredit,

skall inrättas, från vilken fond lån må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad riksdagen i det föregående anfört;

dels till Fonden för hantverks- och småindustrikredit å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder

anvisat ett reservationsanslag av 2,000.000 kronor;

dels beslutat de ändringar i grunderna för lån från statens hantverkslåneHihant)

till riksdagens protokoll 1941. 14 sami. Nr 50.1. H

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 505.

fond, som av departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden

för den 10 oktober 1941 angivits;

dels ock till Upplysnings- och organisationsverksamliet i fråga om hantverk

och småindustri å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42

under tionde huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 15,000 kronor.

Stockholm den 16 december 1941.

Med undersåtlig vördnad.

419026. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.