Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag å tilläggsstat l till riksstaten för budgetåret 19A1IA2 till ytterligare aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag m. m.

1941-12-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1941:521, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag å tilläggsstat l till riksstaten för budgetåret 19A1IA2 till ytterligare aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 521.

1

Nr 521.

Godkänd av första kammaren den 20 december 1941.

Godkänd av andra kammaren den 20 december 1941.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående anslag å tilläggsstat l till riksstaten

för budgetåret 19A1IA2 till ytterligare aktieteckning

i Norrbottens Järnverk Aktiebolag m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 246.)

Till KONUNGEN.

I propositionen nr 322 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 17 oktober 1941,

föreslagit riksdagen att dels till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag av 7,000,000 kronor;

dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti

för ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag i riksbanken till ett belopp

av 3,000,000 kronor.

Det bör till en början fastslås, att beslut om ifrågavarande järnverksanläggning

redan får anses fattat av 1939 års urtima riksdag, som med bifall till

Kungl. Majits förslag anvisade ett anslag av 10,000,000 kronor för ändamålet.

Järnverksbolaget är bildat, och av anslagsbeloppet har Kungl. Majit

redan beviljat 9,999,500 kronor för aktieteckning.

I enlighet med uttalanden av 1939 års riksdag och i överensstämmelse

med vad som väl överhuvud måste betraktas som naturligt har det ankommit

på bolagets ledning att närmare uppdraga riktlinjerna för det nya företaget.

En viktig synpunkt har därvid varit att söka samarbete med redan

nu bestående inhemsk järnindustri. Till grund för anläggningsplanerna ligga

av bolagets direktör uppgjorda, på marknadsundersökningar och tekniska

förundersökningar grundade samt sedermera även av annan sakkunnig

granskade ingående kalkyler, vilka givit som resultat, att en betryggande

vinstmarginal finnes och att verkets ställning inom den svenska järnhanteringen

bör bliva gynnsam såväl inåt som utåt. På grundval av denna i detalj

gående ekonomiska utredning har sedermera bolagets ledning, vilken inrymmer

både kommersiell och teknisk sakkunskap, tillstyrkt järnverkets orne
Bihang

till riksdagens protokoll 1951. 14 sami. Nr 521. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 521.

delbara anläggning enligt nu framlagd plan. Bolagets styrelse har därvid ansett

sig kunna uttala, att tillfredsställande resultat borde vid rationell skötsel

och tillvaratagande av inkomstmöjligheterna från biprodukter kunna uppnås

under en längre tidsperiod. Även industrikommissionen har ur de beredskapssynpunkter,

som kommissionen närmast haft att lägga på frågan, tillstyrkt

utbyggnadens omedelbara igångsättning enligt den framlagda planen.

Såvitt riksdagen för egen del kunnat bedöma saken måste planläggningen

av företaget såväl ekonomiskt som tekniskt få anses ha skett med all tillbörlig

omsorg. Huvudsynpunkten har därvid helt naturligt måst vara, att driften

skall bli lönande och anläggningen räntabel, men blicken synes å andra sidan

också ha varit fäst på anläggningens berättigande som ett stöd i en rationalisering

av den svenska järnindustrien efter mera moderna linjer.

Mot den värdefulla export av högklassiga svenska stålprodukter, som under

normala tider kunnat ske, måste som ett mindre gynnsamt förhållande

ställas en högst betydande import av annat järn. Olägenheterna härav ha

i nuvarande avspärrningsläge tydligt framträtt i form av en för skilda slag

av byggnads- och anläggningsverksamhet kännbar brist på järn men dessutom

i form av högt uppdrivna priser. En viktig faktor i den svenska järnhanteringens

bättre anpassning efter tidens krav har nu av järnverkets ledning

angivits vara att kunna underlätta de svenska vals- och stålverkens försörjning

med göt och högvärdigt omsmältningsmaterial. I dessa avseenden

synes Norrbottens järnverk ha naturliga betingelser i form av gynnsam tillgång

både till lämplig malm, billig elektrisk energi samt de för järnets framställning

erforderliga reduktionsmedlen, träkol och koks, för vilken sistnämnda

vara anskaffningskostnaderna på grund av möjligheten till returfrakter

med malmbåtarna ställa sig goda. De vanskligheter, som frånvaron

på platsen av en yrkeskunnig arbetarstam särskilt under startåren kunna

framkalla, torde den ansvariga ledningen i tillräcklig grad tagit med i beräkningen.

En detalj, som självfallet i nuvarande läge kan vålla vanskligheter, är

anskaffningen av det för ståltillverkningen erforderliga tillsatsämnet mangan.

Enligt vad som inhämtats ämnar emellertid bolaget för detta ändamål

taga upp brytning av manganmalm från en ny fyndighet, vilken visat

sig användbar för bolagets behov men som är mindre lämplig för andra företag.

Det har ställts i utsikt, att järnverket skulle kunna sättas i drift under

förra hälften av år 1943. Anmärkas må att, även örn utländska entreprenörer

i stor utsträckning måste anlitas för anläggningarna, dessa dock i huvudsak

äro avsedda att utföras inom landet och alltså även i största utsträckning

komma att bestå av svensk materiel och svenskt arbete.

En annan omständighet, som i diskussionerna om järnverket tillmätts betydelse,

är de ökade fraktkostnader för framställda produkter, man måste

räkna med på grund av verkets från avsättningsorterna avskilda läge. I detta

avseende kan emellertid hänvisas till tackjärnsutredningen, som avsåg förhållandena

omkring år 1938 och vari räknades med att mellan Luleå (Svart
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 521. 6

ön) och Gävle cirka 7 kronor per ton utgjorde normal sjöfrakt. Avsevärda

rabatter torde visserligen, framhöll utredningen, kunna påräknas vid stor

befraktning, men trots detta utgjorde denna utgift för ett järnverk i Luleå

en extra belastning, som måste beaktas. Å andra sidan erinrade utredningen,

hurusom järnvägsstyrelsen ställt i utsikt en relativt låg järnvägsfrakt

från Svartön till järnbruk i mellersta Sverige, som eventuellt kunde i vissa

fall möjliggöra omedelbar utfraktning av vintertillverkningen, men under

vanliga förhållanden borde dock sjöfrakten bli billigare. Sedan dessa uttalanden

gjordes har visserligen högtrafiken på järnvägarna satt in och fraktförhållandena

i övrigt förändrats. De ordinarie järnvägstarifferna ha dock

höjts med allenast 10 procent, och därutöver bör tilläggas att skillnaden i

järnvägsfrakt mellan tackjärn och göt ej är av någon nämnvärd storleksordning.

Riksdagen anser sig i detta sammanhang böra erinra om, att fraktkalkylerna

fått ett förändrat, för järnverket i Luleå gynnsammare lage, da

vid järnverket kommer att produceras icke endast tackjärn utan aven got

samt också omsmältningsmaterial, och fraktkostnaderna från Luleå måste

jämföras med fraktkostnaderna för skrot importerat från utlandet.

Malmen skall levereras till Luossavaarabolagets självkostnadspris. Denna

förmån har tillförsäkrats järnverket på grund av uttalanden av 1938 ars

riksdag, som ansåg att tidigare pristillägg på 10 procent borde bortfalla. Det

må emellertid anmärkas, att den malmsort, varpå nu järntillverkningen

skulle i huvudsak baseras, utgöres av så kallad malmmull, vilken enligt erfarenhet

ej är så lämplig för export, vadan redan på grund härav ett lägre

pris än för styckemalmen kan vara motiverat. Malmpriset är ej ännu närmare

bestämt, och härutinnan förutsättas ytterligare underhandlingar mellan

gruvbolagets och järnverkets ledningar, varvid särskilt Dagan örn gruvbolagets

självkostnader torde kräva ingående överväganden.

Beträffande kraftfrågan skall det icke förnekas, att denna för närvarande

kan te sig vansklig. På grund av tillmötesgående från vattenfallsstyrelsens

sida ha dock dessa vanskligheter i hög grad reducerats, vartill kommer, att

Norrland — främst Norrbotten, som inrymmer 30 procent av landets vattenkrafttillgångar

— framdeles bör erbjuda rika möjligheter till nya kraftstationsanläggningar.

Härvid kunna komma i fråga ej endast Harsprånget utan

också andra fall i Lule älv, vid vilkas utbyggnad redan skedda regleringar

av älvens vatten kunna ytterligare komma till nytta. Även i andra av ovre

Norrlands älvar, såsom exempelvis Ume älv, äro statliga kraftverksbyggnader

sedan gammalt planerade.

I planen ingår jämväl framställning av vissa biprodukter, däribland thomasföstat

ett viktigt gödningsämne, och ett av llygvapnet särskilt eftertraktat

bränsle, nämligen metanol. Ur beredskapssynpunkt är denna produktion vär
defull.

,

Redan i samband med 1907 års stora uppgörelse mellan .staten och

Grängesbergsbolaget var det en ledande synpunkt alt mahn från de norrländska

malmfälten skulle förädlas jämväl inom landet. Härpå borde, såsom

dåvarande departementschefen uttryckte det, alla strävanden inriktas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 521.

I överensstämmelse med denna tanke Ilar också sedan gammalt Luossavaarabolagets

uppgift i dess bolagsordning angivits vara ej endast att idka

gruvdrift utan ock att driva malmförädlingsverksamhet. Såsom redan tidigare

av riksdagen framhållits har emellertid bolaget ej hittills sett sig i

stånd att förverkliga sistnämnda ur nationella synpunkter betydelsefulla

del av bolagets syfte.

Ifrågavarande järnverk kan sägas leda sitt direkta ursprung från en så

tidigt som av 1932 års riksdag framställd begäran örn en skyndsam utredning

rörande möjligheterna för inhemsk malmförädling. Redan före

krigsutbrottet 1939 ansåg sig statsutskottet —- i ett av riksdagen godkänt

utlåtande avgivet i mars sagda år — böra fästa uppmärksamheten på den

elektriska kraftfrågans utomordentliga vikt ur beredskapssynpunkt i allmänhet

men för här avsedda malmförädling i Norrbotten i synnerhet, vilken

förädling utskottet uttryckligen förutsatte komma att kräva stora mängder

elektrisk kraft. Utskottet hade då också anledning erinra, att Harsprångets under

världskrigsåren igångsatta utbyggnad sedermera måst avbrytas samt att

detta berott på att planerna på en salpetertillverkning i Norrbotten fått förfalla,

varvid i stället motsvarande norska produktion efter hand ökats.

Mot bakgrunden av de förväntningar om en utökad inhemsk malmförädling,

som sålunda alltsedan sekelskiftet vid olika tillfällen och under skiftande

tidslägen förefunnits, samt i betraktande också av nuvarande ej minst

ifråga om järntillgången hårt ansträngda försörjningsläge — ett läge vars vidare

utveckling visserligen är synnerligen ovisst men med vars långvarighet

man för närvarande har all anledning att ur beredskapssynpunkt räkna —

finner riksdagen det vara av vikt, att frågan örn järnverket nu utan vidare

dröjsmål bringas fram till ett slutligt avgörande. Industrikommissionen har

ansett det nya järnverkets utbyggnad så angelägen, att detta företag i fråga

örn materialtilldelning av kommissionen satts framför andra likaledes angelagna

ändamål. Det planerade nya järnverket utgör sålunda, enligt vad kommissionen

åberopat, en produktiv anläggning, som i fråga örn järn kan

väntas ge igen den på byggnaden förbrukade mängden av samma vara

flera gånger örn redan år 1943, då företaget beräknas kunna bli driftfärdigt.

Järnets framställning på elektroteknisk väg och med tillgodogörande av

den inhemska vattenkraften i stället för utländskt kolbränsle står i överensstämmelse

med de önskemål 1939 års urtima riksdag uttryckt. Den valda

thomasmetoden är också särskilt väl lämpad för Norrbottens fosforrika

malmer.

o Sammanfattningsvis vill riksdagen erinra om den ovisshet, som alltid måste

rada beträffande en industriell nyanläggnings framtidsutsikter. I all synnerhet

gäller detta för ett så för konjunkturernas växlingar utsatt företag

som en järnverksanläggning, vartill i detta fall som en ytterligare ogynnsam

faktor kommer anläggningskostnadernas avsevärda stegring under den tid

av snart uppemot ett decennium frågan övervägts.

Den utländska konkurrens Norrbottens järnverk kan möta från en med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 521.

5

billiga kol och med stora tillverkningsenheter arbetande utländsk industri bör

ingalunda underskattas. Häremot kan dock ställas en förmånlig tillgång på

malm och elektrisk kraft liksom för övrigt också träkol, överhuvud borde

det vara ägnat att inge tillfredsställelse att ett järnverk i Norrbotten nu kan

anläggas och att detta också kan ske under förväntningar från den för verkets

framtid närmast ansvariga ledningens sida örn en tillfredsställande avkastning.

Då det sedan gammalt hävdats att malmtillgångarna i Norrbotten skola

användas ej endast för export utan också till förädling inom landet har detta

ingalunda utgjort något alltför högt ställt nationellt krav. I den mån malmexporten

under de gångna åren efter hand tilltagit har tvärtom detta kravs

berättigande tillvuxit i styrka.

Vid sin prövning av ärendet har riksdagen alltså kommit till den uppfattningen,

att ifrågavarande järnverk, om vars anläggning sedan mycket lång

tid tillbaka starkt berättigade förhoppningar hysts och som särskilt så

länge nuvarande hårt ansträngda avspärmingsläge råder vore av stor betydelse

för landets försörjning, bör utan ytterligare dröjsmål utbyggas.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen dels till Aktieteckning

i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1941/42 å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisat ett reservationsanslag

av 7,000,000 kronor; dels ock beslutat, att staten genom riksgäldskontoret

skall ställa garanti för ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag

i riksbanken till ett belopp av 3,000,000 kronor.

Stockholm den 20 december 1941.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 19A1. 14 sami.

Nr 521.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.