Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om landets tillgodoseende med elektrisk energi m. m.
1942-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1942:199, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om landets tillgodoseende med elektrisk energi m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 199.
1
Nr 199.
Godkänd av första kammaren den 12 maj 1942.
Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1942.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta
motioner om landets tillgodoseende med elektrisk
energi m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 86.)
♦
Till Konungen.
I två likalydande motioner, I: 5 och II: 13, har hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa om utredning och förslag i följande
spörsmål:
1) möjligheten av en enhetlig ledning av landets kraftförsörjning eventuellt
ett förstatligande av produktionen och tillhandahållande av elektrisk
energi;
2) frågan örn enhetligare taxor för elektrisk energi samt lägre pris härå
för landsbygdens folk;
3) åtgärder för ett effektivare tillgodoseende av landsbygdens behov av
elektrisk energi; samt
4) frågan örn större planmässighet och enhetlighet vid utförandet av de
elektriska ledningsnäten för att därigenom bland annat åstadkomma standardisering
vid tillverkningen av elektriska apparater och utrustning.
Över motionerna hava yttranden avgivits den 28 februari 1942 av kommerskollegium
och den 4 mars 1942 av vattenfallsstyrelsen.
I de båda fackmyndigheterna vattenfallsstyrelsens och kommerskollegiets
yttranden ha starka invändningar rests såväl mot motionärernas uttalanden
i vissa rent tekniska avseenden som också och kanske främst mot deras krav
på åtgärder i riktning mot ett förstatligande av kraftförsörjningen.
Örn utvecklingen på kraftförsörjningens område i rätt stor utsträckning
fått ske fritt och utan starkare ingrepp från statens sida, kan detta anses
lia varit betingat av den tekniska och ekonomiska nödvändigheten. Städerna
med sina gynnsamma distributionsförhållanden och bruken med sina stora
kontinuerliga kraftbehov, som lämpligast borde tillgodoses från det vatten
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 14 sami. Nr 199—219.
1124 12
2 Riksdagens skrivelse Nr 199.
fall, sorn ofta var bestämmande för vederbörande industriföretags belägenhet,
voro föregångarna. Utvecklingen har sedermera fortgått raskt och under lång
tid på det hela taget tillfredsställande. Denna genom enskilda företag och
kommuner bedrivna elektrifiering har kompletterats av statlig företagarverksamhet
på området, vilken numera fått en sådan omfattning, att Sveriges
kraftförsörjning handhaves till omkring en tredjedel av statens vattenfallsverk.
Vid utnyttjande av vattenkraften har det varit naturligt inom varje särskilt
företag att anlägga rent affärsmässiga principer vid såväl produktion
som distribution. Ett vattenfalls kraftillgång har i enlighet härmed fått tillgodose
behovet av elektrisk energi hos de högstbjudande och hos de stora
konsumenterna, även örn dessa befunnit sig på långt avstånd från kraftkällan,
medan den närliggande bygdens kraftbehov icke alltid blivit nöjaktigt tillgodosett,
särskilt i sådana fall då förbrukningen varit ringa och ledningskostnaderna
höga. På grund härav har elektrifieringen i vissa landsdelar fått
i stor omfattning ombesörjas genom utbyggnad till oproportionerligt stora
kostnader av vattenfall med alltför ringa kraftmängd. En del bygder ha icke
kunnat erhålla någon elektrisk energi. Trots att kraftföretagen redovisat
stora nettovinster finnas därför alltjämt i vårt land bygder med otillräcklig
kraftförsörjning eller sådan till alltför höga priser.
Den starka uppdelningen på olika företagare av den elektriska kraftproduktionen
utesluter för närvarande en mera rättvis prissättning av den elektriska
energien och verkar hinderlig för en rationell utveckling av det elektriska
distributionsnätet.
Motionärerna ha ifrågasatt, att ett förstatligande av produktionen och
distributionen av elektrisk energi bör äga rum i den mån så visar sig nödvändigt
för uppnående av större planmässighet. Utan att underskatta de
erinringar, som av vattenfallsstyrelsen och kommerskollegium riktats mot
motionärernas framställning, vill riksdagen uttala sin anslutning till det med
motionerna angivna syftet, nämligen att uppnå en mera enhetlig ledning av
landets kraftförsörjning samt därvid också i den män så visar sig nödvändigt
ett förstatligande av hithörande produktion och distribution.
Oberoende av denna mera principbetonade utredningsuppgift och ståndpunktstagandet
till densamma synes skäl föreligga att beakta en del viktiga
detalj spörsmål berörande elektrifieringen.
Ett missförhållande, som kräver uppmärksamhet, är den alltjämt ohämmat
pågående spekulationen i outbyggda vattenfall, varigenom råkraften drives
upp i ett prisläge, som vid ett framtida utbyggande av dylika vattenfall kommer
att medföra avsevärt högre kraftpriser än som varit nödvändigt örn spekulation
icke förekommit. I Norrland har på allra senaste tid dylika spekulationsköp
ägt rum.
I den män den elektriska kraftens utbredning vidgas, ökas behovet av
större enhetlighet och planmässighet i fråga örn kraftdistributionen. Fog kan
också finnas för en växande samhällelig kontroll exempelvis över tillämpade
krafttaxor. En särskild anledning att nu uppmärksamma och närmare över
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 199.
väga dessa spörsmål Ilar riksdagen funnit i det av kommerskollegium påpekade
förhållandet, att de koncessioner, som beviljats enligt 1902 års lag, inom den
närmaste tiden efter hand börja förfalla.
Elektrifieringens allmänna betydelse för landsbygden och för därvarande
befolknings försörjningsmöjligheter, trivsel och kvarhållande vid sin gamla
bygd har redan tidigare av riksdagen uppmärksammats. Det torde vara förtjänt
av utredning, i vad mån staten kan ytterligare medverka för den elektriska
kraftens utbredning till de även i övrigt i allmänhet rätt vanlottade
landsdelar, som ännu sakna dylik kraft.
I samband med dessa överväganden lära också vissa i motionerna berörda
spörsmål örn exempelvis större enhetlighet vid utförandet av ledningsnät och
»ökad standardisering vid tillverkningen av elektriska apparater och utrustning»
komma under bedömande.
Behovet av klarare riktlinjer för och bättre kontroll över den allmänna
kraftförsörjningen har redan tidigare vitsordats av den år 1917 tillsatta elektrifieringskommittén.
I sitt den 31 maj 1923 avgivna slutbetänkande föreslog
kommittén tillsättning av ett permanent råd sammansatt — förutom av en
av Kungl. Maj :t utsedd ordförande och ombud för de statliga verken — av tre
representanter för kraftproducenterna, däribland en för sydsvenska kraftaktiebolaget
och en för svenska elektricitetsverksföreningen, samt tre representanter
för konsumenterna, vilka representanter skulle utses främst av hushållningssällskapen
och Sveriges industriförbund.
Utan att taga ställning till frågan, huruvida tillsättningen av ett sådant av
elektrifieringskommittén angivet råd kan vara motiverad eller överhuvud taget
under vilka former statens inflytande över den elektriska produktionen kan
bättre organisatoriskt säkras, måste riksdagen finna behov föreligga av en
större klarhet örn de riktlinjer, efter vilka landets framtida försörjning med
elektrisk kraft bör ordnas.
Riksdagen får alltså, i anledning av motionerna I: 5 och II: 13, hos Kungl.
Majit hemställa örn utredning rörande möjligheterna att genom statens medverkan
mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den svenska
landsbygdens försörjning med elektrisk kraft.
Stockholm den 12 maj 1942.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.