Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majtts proposition angående åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1942-05-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1942:282, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majtts proposition angående åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 282.

Nr 282.

Godkänd av första kammaren den 30 maj 1942.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1942.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Majtts proposition angående åtgärder för främjande

av ökad bostadsproduktion m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 125.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 Ilar Kungl. Majit under kapitalbudgeten (bilaga 3,

punkt 7) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret 1942/43 beräkna

ett reservationsanslag av 30,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 221, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 1 april 1942,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

dels godkänna av departementschefen förordade grunder för utlämnande av

tilläggslån för stödjande av viss bostadsbyggnadsverksamhet;

dels ock under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd, anvisa

ej mindre å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 till Tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag av 10,000,000

kronor

än även å riksstaten för budgetåret 1942/43

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag

av 25,000,000 kronor; och

2) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag

av 15,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har riksdagen till behandling

förehaft dels de likalydande motionerna I: 227 och lii 308, vari hemställts,

att riksdagen med avseende å de i propositionen nr 221 föreslagna

grunderna för subventionering av egnahemsbyggande måtte besluta, att beviljande

av tilläggslån till egnahem skall ankomma på egnahemsnämnderna under

egnahemsstyrelsens ledning, dels ock motionen lii 307, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i Kungl. Majits proposition nr 221, att

statliga tilläggslån må tilldelas även de låntagare, vilka erhålla statliga bostadsegnahemslån,

samt att riksdagen måtte besluta att av den äskade anslagssum
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 282.

5

man för tilläggslån ett belopp av 1.5 miljoner kronor ställes till egnahemsstyrelsens

förfogande för detta ändamål.

De vid fjolårets riksdag beslutade åtgärderna för främjande av bostadsproduktionen

avsågo att åstadkomma en bostadsbyggnadsverksamhet under år

1941, som genomsnittligen motsvarade hälften av 1939 års produktionsvolym.

Detta program kom emellertid av olika anledningar att bliva till inemot hälften

orealiserat. Utredningen ger vid handen, att vår bostadsförsörjning under

tiden undergått en ytterligare försämring och nu befinner sig i ett mycket

allvarligt läge.

Riksdagen delar departementschefens uppfattning i fråga örn omfattningen

och inriktningen av den bostadsproduktion, som i det så uppkomna läget bör

eftersträvas för innevarande år. Riksdagen anser alltså, att en total produktion

motsvarande ungefär hälften av 1939 års bostadsbyggnadsvolym bör planeras

under detta år och att endast brister i de reala resurserna böra få föranleda

uppskov med fullföljande av detta produktionsprogram. På den lånebeviljande

myndigheten bör ankomma att, i samråd med vederbörande statliga och kommunala

organ, med noggrant beaktande av de lokala behovsvariationema avgöra,

varest och i vilken omfattning produktion inom den så angivna ramen

bör komma till stånd. Likaså vill riksdagen understryka angelägenheten av

att produktionen av lägenheter, lämpliga för större familjer, icke tränges

tillbaka.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande hyressättningen innebär icke ändring i

den sedan förra året gällande normen, att 1939 års hyresnivå i princip bör

bevaras. Under förutsättning att hyressättningen i förut befintliga bostadsfastigheter

genom den hyresregleringslag, som för närvarande förberedes,

bindes och hyreshöjning medgives endast i den mån den motsvarar

ökning i de verkliga driftkostnaderna skulle hyressättningen vid nybyggnad

bestämmas i paritet med den allmänna hyresnivån för att undvika

splittring på hyresmarknaden. Dock skulle byggnadslånebyrån bemyndigas,

att under särskilt angivna förutsättningar vid hyresbestämningen inom

viss ort lägga till grund icke endast jämförelser med tidigare rådande förhållanden

på orten utan även jämförelser med förhållandena på andra, i vissa

hänseenden jämförliga orter.

Även enligt riksdagens mening bör den ifrågavarande normen bibehållas.

Frånsett nyssnämnda jämkning däri, mot vilken riksdagen icke har

något att erinra, böra alltså hyrorna i de nybyggda fastigheterna icke bestämmas

högre än vad som motsvarar 1939 års hyresnivå och den därefter inträdda

ökningen i driftkostnaderna. Härigenom blir visserligen en subvention

av bostadsbyggandet oundvikligt. Riksdagen anser dock icke, att en

minskning i behovet av subvention bör åstadkommas därigenom att hyreshöjning

utöver den sålunda angivna ramen tillätes i nya fastigheter.

Den under 1941 inträdda byggnadskostnadsstegringen har varit en av de

främsta orsakerna till att de vid fjolårets riksdag beslutade åtgärderna icke

givit avsett resultat. Såsom departementschefen framhållit lia fyra femtedelar

av kostnadsstegringen beräknats belöpa på materialfördyringen och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 282.

endast en tolftedel på de höjda arbetskostnaderna. Riksdagen rall erinra om

att fjolårets riksdag vid behandlingen av motsvarande fråga funnit en noggrann

övervakning av prissättningen å byggnadsmaterial av största betydelse

i det dåvarande läget. Riksdagen förutsatte, att priskontrollnämnden skulle

företaga noggranna undersökningar i denna fråga, Vid själva priskontrollen

förutsattes nämnden komma att få ett verksamt stöd i de granskningar, som

byggnadslånebyrån skulle ha att underkasta leverantörernas prissättningar.

I den till grund för nu ifrågavarande proposition liggande promemorian har

utredningsmannen funnit, att prishöjningarna i allmänhet sammanhänga med

kostnadsstegringar, som direkt förorsakats av krigsförhållandena. De flesta

av dessa prishöjningar ha godkänts av statens priskontrollnämnd. Numera äro

samtliga byggnadsmaterial av vikt föremål för prisövervakning och departementschefen

har framhållit, att garanti därmed skapats mot andra prisstegringar

än sådana som nödvändiggöras av inträdande kostnadsfördyringar.

Några mera väsentliga ytterligare kostnadsstegringar ha ansetts knappast behöva

befaras.

Yad fjolårets riksdag anförde rörande angelägenheten av en noggrann övervakning

av prissättningen å byggnadsmaterial har genom de senare inträdda

prisstegringarna fått ökad vikt. Enligt utredningsmannens promemoria har

den av priskontrollnämnden i början tillämpade metoden, att endast beakta

efter krigsutbrottet inträffade kostnadsstegringar, i vissa fall ersatts av en

grundlig granskning av samtliga tillverkningskostnader. Riksdagen förutsätter,

att en ytterligare skärpning av kontrollen i denna riktning genomföres.

Riksdagen ansluter sig till departementschefens uttalanden i fråga örn fördelningen

mellan staten och kommunerna av ansvaret för bostadsförsörjningen.

Sålunda anser riksdagen, att statens uppgift knappast kan vara någon

annan än att taga huvudparten av ansvaret för att de allmänna ekonomiska

förutsättningarna för bostadsproduktionen åvägabringas, medan ansvaret för

initiativen till konkreta åtgärder ute i orterna i sista hand bör bäras av kommunerna.

Det torde kunna förväntas, att kommunerna utan statligt tvång vidtaga

de åtgärder, som sålunda böra ankomma på dem. Departementschefen

har emellertid framhållit, att därest läget skulle ytterligare skärpas en lagstiftning

bör övervägas, som ålägger kommunerna skyldighet att sörja för

bostadsbyggandet, så att marknaden inom ramen av de möjligheter, de reala

resurserna medge, förses med ett tillräckligt antal smålägenheter.

Kungl. Maj:ts förslag örn subvention i form av tilläggslån, som löper utan

ränta och amortering och vars eventuella återbetalning göres beroende av den

kommande hyresutvecklingen, örn tilläggslånets ''placering och storlek, ävensom,

i anslutning därtill, om ändrade grunder för tertiärlånen synas riksdagen

väl avvägda. Den skillnad beträffande tilläggslånen, som göres mellan kommunala

och andra allmännyttiga bostadsföretag å ena sidan och enskilda företag

å den andra, förefaller oundviklig för tillgodoseende av rimligt krav på

säkerhet. Såsom departementschefen framhållit bör emellertid den för bostadsbyggande

i enskild regi föreslagna regeln, att tilläggslånets övre gräns

icke får överskrida fastighetsvärdet, ej tillämpas i de fall då kommunen gent
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 282.

emot staten täger ansvaret för de förluster vid byggande i enskild regi, som

kunna uppkomma på annat sätt än genom avskrivning i enlighet med subventionsplanen

på den del av tilläggslånet, som är placerad över fastighetsvärdet.

Jämväl förslagen beträffande subventionering av egnahemsbyggande synas

välbetänkta med hänsyn till de särskilda svårigheter, som här möta att beräkna

överkostnaden och kontrollera husbygget. På sätt i motionerna II: 307 samt

I: 227 och II: 308 påyrkats bör emellertid denna subvention ej blott beviljas

i förening med tertiärlån, utan även komma sådana egnahem till del, vilka uppföras

med stöd av statliga bostadsegnahemslån. Den övre gränsen för tertiärlån

till egnahem förutsättes bibehållen vid 85 procent av fastighetsvärdet och

den del av detta lån, som motsvarar 10 procent av det godkända anskaffningsvärdet,

föreslås skola utgöra tilläggslån. I fråga örn tilläggslån i förening

med bostadsegnahemslån bör emellertid uppmärksammas, att den övre gränsen

för sistnämnda lån är lägre än för tertiärlånen och utgör 75 procent av fastighetsvärdet.

Subventionen bör därför i sistnämnda fall utgå i form av lån,

som lägges till egnahemslånets belopp, men i övrigt i fråga örn storlek och

lånevillkor bestämmes i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande

subvention till andra egnahem.

I den mån understödsverksamheten på sätt riksdagen sålunda uttalat utsträckes

till egnahem, som uppföras med egnahemslån, bör densamma i

överensstämmelse med i sistnämnda motioner framställda förslag handhas

av egnahemsstyrelsen med hjälp av egnahemsnämnderna, därvid det förefaller

naturligt, att den kontroll, som nämnderna utöva beträffande egnahemslånen,

skall utsträckas att avse även tilläggslånens användning. Någon

skyldighet för kommunerna att utöva kontroll under byggnadstiden skulle

med hänsyn härtill icke behöva ifrågakomma i dessa fall. Framhållas må i

detta sammanhang, att de kommuner, inom vilka egnahemslånen ha sitt

naturliga område — i motsats mot de kommuner, där tertiärlånen främst

ifrågakomma — sakna egna organ, som äro lämpade att utöva en dylik kontroll.

Med hänsyn till att staten, när fråga är örn subvention i förening med

egnahemslån, i allmänhet är bättre rustad än kommunerna att utöva kontroll,

förefaller det icke heller erforderligt, att kommunerna åtaga sig ansvar

gentemot staten för förluster till följd av missbruk av en sådan subvention

eller vanvård av fastigheten.

På Kungl. Maj:ts bedömande får bero i vad mån jämväl icke statlig egnahemslåneförmedlare

bör få tillfälle utlämna tilläggslån.

I detta sammanhang vill riksdagen framhålla, att gränsen mellan egnahemslånens

och tertiärlånens användningsområden är flytande eller helt saknas. Det

kan i anledning därav befaras, att den skillnad, som föreligger mellan de

båda lånetyperna i fråga om kommunernas medverkan i subventionen, kan

få icke önskvärda återverkningar på den kommunala bostadspolitiken. Riksdagen

förutsätter emellertid, att förslag örn en dylik avgränsning, efter den

utredning, som må vara erforderlig, förelägges nästa års riksdag. I nämnda

sammanhang bör jämväl en omprövning äga rum, huruvida icke en mer rationell

fördelning av byggnadslånebyråns och egnahemsstyrelsens uppgifter kan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 282.

åstadkommas. Under mellantiden torde uppkommande svårigheter kunna bemästras

genom samråd mellan de nämnda myndigheterna i tveksamma fall,

exempelvis då fråga uppkommer örn tertiärlån till enfamiljshus å ort, som

saknar byggnadsnämnd eller örn egnahemslån å ort, där sådan nämnd finnes.

I motionen II: 307 har yrkats, att riksdagen skulle bestämma att 1,500,000

kronor av anslaget till tilläggslån skola ställas till egnahemsstyrelsens förfogande

för ifrågavarande ändamål. I brist på närmare utredning rörande

den lämpliga storleken av ifrågavarande belopp överlämnar emellertid riksdagen

åt Kungl. Majit att mellan byggnadslånebyrån och egnahemsstyrelsen

fördela de medel, som anvisas till tilläggslån.

I avbidan på det förslag rörande byggnadslånebyråns och egnahemsstyrelsens

uppgifter, som riksdagen förväntar skola föreläggas nästa riksdag,

är riksdagen icke beredd att i vidare mån än vad som framgår av det ovan

sagda taga ställning till det i motionerna I: 227 och II: 308 framställda yrkandet

att överflytta beviljandet av tilläggslån till egnahem från byggnadslånebyrån

till egnahemsnämnderna.

Såsom departementschefen framhållit böra endast brister i de reala resurserna

få föranleda en reduktion av det program för bostadsbyggnadsverksamheten,

som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen har den uppfattningen,

att nämnda verksamhet skall kunna erhålla en tillräcklig omfattning

för att en bostadsransonering icke skall behöva tillgripas. Riksdagen förutsätter

dock, att Kungl. Majit följer utvecklingen med uppmärksamhet och

förelägger riksdagen de förslag i ämnet, som en förändring i läget må påkalla.

Yad departementschefen anfört i ovan ej berörda delar har icke givit riksdagen

anledning till särskilt uttalande. Icke heller har Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar

föranlett erinran från riksdagens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels med bifall till Kungl. Majlis förslag godkänt i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 1 april 1942 förordade ändrade grunder för tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet; dels i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionerna I: 227, II: 307 och II: 308 godkänt ovan berörda grunder för

utlämnande av tilläggslån för stödjande av viss bostadsbyggnadsverksamhet;

dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag å kapitalbudgeten under fonden

för låneunderstöd såsom reservationsanslag anvisat ej mindre å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1941/42 till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

10,000,000 kronor, än även å riksstaten för budgetåret 1942/43 till

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 25,000,000 kronor och till

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 15,000,000 kronor.

Stockholm den 30 maj 1942.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1942. Iv. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.