Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, dels ock vissa i ämnet väckta motioner.

1942-06-26 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1942:374, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, dels ock vissa i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

1

Nr 374.

Godkänd av första kammaren den 26 juni 1942.

Godkänd av andra kammaren den 26 juni 1942.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter

samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartilleriregemente,

dels ock vissa i ämnet väckta

motioner.

(Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 27 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 210, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att besluta, att den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter under budgetåren

1942/43—1946/47 skall äga rum efter i huvudsak den plan, som av föredragande

departementschefen i anförande till statsrådsprotokollet angivits.

Kungl. Majit har därefter i en den 8 maj 1942 dagtecknad proposition, nr

280, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att besluta, att ett i propositionen

nr 210 förordat nytt kårartilleriregemente skall förläggas till Kristinehamn.

Riksdagen upptager i det följande frågorna till behandling under samma

rubriker som i propositionen nr 210, varvid emellertid Avd. I. Inledning, såsom

innefattande allenast en redogörelse för ärendets tidigare behandling,

här utelämnats. I den mån i nämnda proposition framförda förslag eller i

övrigt gjorda uttalanden icke blivit av riksdagen berörda, hava desamma icke

föranlett erinran från riksdagens sida.

Med beteckningen »propositionen» avses i det följande, därest ej annat

särskilt angivits, propositionen nr 210.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 14 sami. Nr 374.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Avd. II. Allmänna synpunkter.

Vad till en början beträffar frågan, huruvida en försvarsplan av den principiella

struktur, som av Kungl. Maj:t i propositionen föreslagits, kan anses

påkallad och lämplig, vill riksdagen för sin del ansluta sig till den uppfattningen,

att tillkomsten av en dylik plan framstår som ett angeläget önskemål.

Riksdagen vill därvid erinra om att den försvarsordning, som beslöts år

1936, på grund av de inträffade förhållandena i mycket väsentliga stycken

utvidgats. Framför allt gäller detta i fråga örn flygvapnet, men även beträffande

armén och marinen hava så stora utvidgningar och förändringar vidtagits

i 1936 års försvarsordning, att denna för närvarande knappast kan sägas

vara annat än principiellt och formellt alltjämt gällande. Det ligger i sakens

natur, att ju mera man avlägsnar sig ifrån den i princip antagna försvarsordningen,

desto mera angeläget är det, att det fortsatta organisationsarbetet äger

rum i enlighet med en något så när fast plan; i annat fall kan risk föreligga

för att överblicken över- försvarsväsendets angelägenheter skymmes och att

som följd därav utvecklingen blir ensidig eller på annat sätt mindre effektiv.

Det torde icke med fog kunna sägas, att de förändringar, som under de senaste

åren ägt rum inom vår försvarsorganisation, skett med åsidosättande

av rimliga anspråk på planmässighet, även om de i allmänhet skett successivt

allteftersom behov därav uppkommit och möjlighet till deras genomförande

varit för handen. Enligt riksdagens mening har emellertid utvecklingen

nu kommit därhän, att avsaknaden av en plan för organisationsarbetets

fortsättande framstår såsom en påtaglig olägenhet. Icke minst skulle riksdagens

arbete på försvarsområdet underlättas genom tillkomsten av en dylik

plan. Riksdagen anser därför, att Kungl. Maj:ts initiativ till att åstadkomma

en plan för det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet bör hälsas

med tillfredsställelse. Vad beträffar den tidrymd som den framlagda planen

föreslagits skola omfatta, budgetåren 1942/43—1946/47, anser riksdagen

densamma vara väl avvägd.

Riksdagen finner sig böra understryka, vad departementschefen anfört därom,

att de till femårsplanen hörande kostnadsberäkningarna allenast hänföra

sig till de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet och att sålunda utanför

de i planen upptagna kostnaderna falla betydande utgifter för uppehållande

av försvarsberedskapen, såväl löpande som engångsutgifter.

Vad den i propositionen framlagda kostnadsramen beträffar, av departementschefen

angiven till cirka 755,000,000 kronor örn året under femårsperioden

och cirka 650,000,000 kronor örn året därefter, delar riksdagen de synpunkter

i detta hänseende som av departementschefen anförts. Riksdagen

ansluter sig sålunda till departementschefens mening, att den framlagda kostnadsramen

bör kunna bäras av det svenska samhället, men att den å andra

sidan kommer gränsen för denna förmåga så nära, att man icke utan

tvingande skäl bör gå utöver den framlagda ramen, givetvis bortsett från de

ökningar som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. I den mån

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

3

det kommer att visa sig påkallat att vidtaga organisatoriska åtgärder utöver

vad inom kostnadsramen beräknats — exempelvis räknar riksdagen, såsom

av det följande framgår, med att en sjunde jaktflottilj utöver de sex i planen

upptagna skall kunna komma till stånd under femårsperioden — anser

riksdagen fördenskull, att möjligheterna till däremot svarande besparingar

skola noggrant undersökas, innan förslag därom föreläggas riksdagen.

Den i propositionen framlagda kostnadsramen är i anslutning till försvarsutredningens

kostnadsberäkningar baserad på det prisläge, som var rådande

den 1 juli 1941. Sedan nämnda tid hava emellertid rätt avsevärda prisstegringar

ägt runi, vilka medföra, att kostnadsramen lämpad efter det nu rådande

prisläget skulle utvisa i vissa avseenden betydande avvikelser från propositionens

kostnadsberäkningar. Riksdagen har icke haft möjlighet att företaga

en omräkning av kostnadsberäkningarna efter nuläget — detta skulle vara en

alltför tidsödande procedur och skulle för övrigt icke medföra större intresse

annat än för dagen, då nämligen under nuvarande förhållanden prisväxlingarna

äro synnerligen ojämna och varierande för olika varugrupper. Riksdagens

vederbörande utskott har emellertid från statens industrikommissions prisbyrå

inhämtat vissa upplysningar rörande de prisförändringar i stora drag

som ägt rum efter den 1 juli 1941. Därav framgår, bland annat, att prisstegringen

för nybyggande av örlogsfartyg från nämnda dag till den 1 maj 1942

torde kunna uppskattas till cirka 7—8 procent, att kommerskollegiets s. k.

generalindex, d. v. s. index för de genomsnittliga grosshandelspriserna i Sverige,

från juli 1941 till mars 1942 stigit med 6.4 procent samt att den genomsnittliga

prisstegringen under samma tid för gruv-, metall- och industrivaror

utgjorde 3.6 procent, för hudar och lädervaror 4.7 procent samt för spånadsämnen

och textilvaror 5.1 procent.

Riksdagen finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,

att det här är fråga om en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke örn

en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen

givetvis kunna förekomma under femårsperiodens lopp; att sådana

jämkningar komma att vara påkallade, lärer vara att förvänta, då det

nämligen icke kan vara möjligt att i förväg rätt avväga varje detalj i en så

omfattande organisation som det här är fråga örn. Även i andra avseenden

torde framtida förändringar i det utrikespolitiska läget, nya krigserfarenheter

och nya tekniska framsteg kunna leda till vissa avsteg från den nu framlagda

planen. Riksdagen har icke heller ansett sig böra i detta sammanhang granska

de framlagda förslagen till personalförteckningar i detalj utan förutsätter, att

en närmare granskning i detta hänseende kommer att äga rum vid behandlingen

av riksstatsförslagen för varje budgetår.

I fråga örn den avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i hela

försvarsorganisationen, som det framlagda förslaget innebär, vill riksdagen

i stort sett ansluta sig till propositionen. Vad till en början beträffar armén

har riksdagen med tillfredsställelse konstaterat, att det befunnits möjligt att

inom den framlagda kostnadsramen i flera hänseenden utvidga och förbättra

arméns krigsorganisation i förhållande till försvarsutredningens förslag. En
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 374.

ligt riksdagens mening skulle onekligen en ytterligare utvidgning av pansarvapnet

vara ägnad att verksamt öka effektiviteten hos arméorganisationen.

Vidare synes det med ett visst fog kunna göras gällande, att en ytterligare utökning

av det tunga artilleriet inom armén vore av påtagligt värde. Riksdagen

är emellertid ense med departementschefen därom, att man för ernående

av utvidgningar av sådana slag icke bör göra något avkall vare sig på de

av försvarsutredningen uppställda fordringarna på materielförsörjningen eller

på några andra i planen upptagna organisatoriska åtgärder av större betydelse.

Dessa utvidgningar synas sålunda näppeligen stå att ernå inom den tilltänkta

kostnadsramen. Då det dessutom förefaller vara icke fullt klarlagt,

huruvida sådana utvidgningar ur organisatorisk och industriell synpunkt

kunna genomföras under femårsperioden, vill riksdagen i denna del icke göra

annat uttalande än att riksdagen förutsätter, att Kungl. Maj :t alltfort har sin

uppmärksamhet riktad på frågan om de ytterligare förstärkningar av pansarvapnet

och kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga

att genomföra.

Vad därefter beträffar marinens organisation och stridsmedel har riksdagen

haft att taga ståndpunkt, förutom till Kungl. Maj:ts förslag, jämväl till

de yrkanden om uppskov med byggandet av de av 1940 års urtima riksdag

beslutade två kryssarna, vilka innefattas i vissa i anledning av propositionen

väckta motioner. I sak innebära dessa yrkanden, att riksdagen skulle taga

initiativ till ett frångående, låt vara temporärt, av det år 1940 fattade beslutet.

Det synes riksdagen stå klart, att ett dylikt initiativ icke bör komma i fråga

annat än om synnerligen vägande skäl påkalla det. Sådana skäl synas desto

mindre föreligga, som riksdagen anser sig kunna ansluta sig till departementschefens

på såväl överbefälhavarens som den sjömilitära sakkunskapens samstämmiga

uttalanden stödda uppfattning, att tillkomsten av kryssare utgör en

av förutsättningarna för att flottan skall kunna fylla de taktiska uppgifter,

som böra tillkomma den. Att ur synpunkten av föreliggande svårigheter på

materiellägets område viss betänksamhet kan förefinnas rörande lämpligheten

att låta kryssarna erhålla företräde framför andra aktuella fartygsbyggnader

må vara förklarligt, liksom också att förespråkare kunna finnas för den

meningen, att man nu bör koncentrera sig på sådana fartygsbyggen som

kunna snabbt färdigställas och låta med mera tidsödande byggen anstå tills

vidare. I förstnämnda hänseende vill riksdagen erinra om att departementschefen

meddelat, att frågan om tillgången på för fartygsbyggen erforderlig

materiel inom kort skall underkastas en ingående prövning, varefter slutlig

ståndpunkt kan tagas till den ordning, i vilken fartygsbyggena böra ske. Vad

beträffar koncentrationen till fartygstyper som snabbt kunna färdigställas

hyser riksdagen den uppfattningen, att frågan örn förnyelsen av flottans fartygsmateriel

måste ses på längre sikt än som betingas av det aktuella lägets

behov. Detta gäller icke minst artillerifartygen. Då, såsom departementschefen

påpekat, flottan icke under tjugu år tillförts något nytt artillerifartyg frånsett

specialfartyget Gotland, anser även riksdagen, att färdigställandet av de två

kryssarna utgör en angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av

mycket trängande skäl bör anstå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

5

Däremot finner riksdagen, i likhet med departementschefen, att, då påbörjandet

av den i den uppgjorda flottplanen ingående tredje kryssaren icke kan

ske inom femårsperioden, med ett ståndpunktstagande till frågan härom kan

anstå till en senare tidpunkt. Riksdagen vill därvid hänvisa till vad departementschefen

anfört därom, att den utökning av jagarbeståndet, som möjliggjorts

genom detta uppskov, givetvis bör föranleda till att under tiden efter

femårsperiodens slut färre jagare byggas för att bereda rum åt ytterligare

artillerifartyg. Jämväl i övrigt ansluter sig riksdagen till de allmänna synpunkter

som av departementschefen anförts i fråga om marinen.

Vad slutligen beträffar frågan örn flygvapnets storlek och sammansättning

har departementschefen uttalat, att han i princip intet hade att erinra mot

uppsättandet av en sjunde jaktflottilj utöver de sex av försvarsutredningen

föreslagna, men att han, då det vore tveksamt örn denna ytterligare utökning

kunde medhinnas under femårsperioden, icke funne det nödvändigt, att beslut

redan nu fattades därom; om åtgärder vidtoges för att trygga leveransen av

den erfoderliga flygmaterielen, kunde med det slutliga avgörandet av denna

fråga anstå till 1944 års riksdag.

Riksdagen vill för sin del — med hänsyn till den utomordentliga vikten av

att flygvapnet erhåller största möjliga effektivitet — ansluta sig till departementschefens

sålunda uttalade uppfattning, att, därest så med hänsyn till utbildnings-

och andra organisatoriska förhållanden visar sig möjiigt, en sjunde

jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden. Riksdagen, som sålunda

räknar nied att denna sjunde jaktflottilj kommer att ingå i flygvapenorganisationen,

anser fördenskull i likhet med departementschefen, att åtgärder redan

nu böra vidtagas för att säkerställa leveransen av flygmateriel för flottiljen

i fråga ävensom för anordnande av flygfält för densamma. Riksdagen vill vidare

understryka angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt

förslag i frågan, och att därvid möjligheten att åvägabringa mot de därav

betingade kostnaderna svarande besparingar under femårsperioden tagas

under noggrant övervägande. Riksdagen delar nämligen, såsom förut anförts,

departementschefens uppfattning, att kostnadsramen icke bör utan tvingande

skäl överskridas.

Till vad departementschefen i övrigt under förevarande avdelning anfört

kan riksdagen lämna sin anslutning.

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.

A. Vissa gemensamma personalfrågor.

a. Tjänstegrad och litel för beställningshavare

i lönegraden Ob 2.

Riksdagen finner icke anledning till annat yttrande i anledning av vad departementschefen

anfört än att riksdagen delar departementschefens uppfattning

örn att införande av en särskild tjänstegrad för beställningshavare i löne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 374.

graden Ob 2 onekligen skulle bidraga till att skapa större klarhet i befälsförhållandena

mellan de högre officersgraderna, varför frågan härom alltjämt

synes böra vara föremål för uppmärksamhet från Kungl. Maj:ts sida.

6. Fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Riksdagen, som i likhet med departementschefen anser sig icke utan närmare

utredning kunna taga ställning till ett av försvarsberedningen i ämnet

framlagt förslag, finner icke anledning till erinran mot det i propositionen

förordade förslaget, vilket i viss mån tillgodoser önskemålet att öka elasticiteten

i personalorganisationen. Riksdagen anser det emellertid angeläget, att

av departementschefen i utsikt ställd utredning i ämnet snarast kommer till

stånd.

c. Underofficerare i lönegraden UO 3.

Riksdagen finner icke anledning till särskilt uttalande i anledning av vad

i propositionen anförts under förevarande rubrik.

d. Förändringar i fråga om pensionsålder.

Riksdagen anser den omprövning av frågan örn pensionsåldern för militär

personal som av försvarsutredningen ansetts böra företagas utgöra en angelägenhet

av stor betydelse. Riksdagen vill fördenskull uttala en förväntan, att

detta spörsmål utan dröjsmål upptages till behandling inom finansdepartementet,

på det att förslag härutinnan snarast möjligt må kunna föreläggas

riksdagen, i varje fall i de delar som äro mest aktuella.

B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor.

a. Grunder för beräkning av avlöningskostnader.

Riksdagen finner i propositionen framlagt förslag till reglering av avlöningsförmåner

m. m. för pensionerad personal i arvodesbefattning innebära

en ur olika synpunkter lämplig lösning av ifrågavarade spörsmål och har

icke heller i övrigt något att erinra mot i propositionen tillämpade grunder

för avlöningskostnadernas beräkning.

b. Personalstaternas konstruktion m. m.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft

dels två motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 231, och den

andra inom andra kammaren, nr 324, vari hemställts, att riksdagen måtte

uttala, att i propositionen förutsatta utredningar av civilanställningsfrågan

och frågan om inrättande vid armén och kustartilleriet av beställningar för

långtjänstunderbefäl — med hänsyn till ifrågavarande spörsmåls vikt för säkerställandet

av en god rekrytering av det fast anställda manskapet — snab
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

7

bast möjligt borde verkställas och att därvid vissa i motionerna anförda synpunkter

borde tagas under övervägande;

dels två likalydande motioner, nr 233 i första kammaren och nr 327 i

andra kammaren, vari likaledes påyrkats utredning snarast möjligt i civilanställningsfrågan,

varjämte vidare anförts, att det syntes vara möjligt att

minska antalet beställningar för högre officerare samt att ersätta ett antal

löjtnants- och fänriksbeställningar med underofficersbeställningar;

dels två likalydande motioner, nr 236 i första kammaren och nr 331 i

andra kammaren, vari hemställts, att riksdagen i anledning av i propositionen

angiven förutsättning, att ytterligare prövning i särskild ordning av

personalbehovet skall äga rum för varje budgetår, måtte uttala, att vid framläggandet

av förslag härutinnan i motionerna anförda skäl för önskvärdheten

av att begränsa staterna för fast anställt manskap borde beaktas ävensom att

riksdagen måtte uttala sin anslutning till i motionerna anförda synpunkter

på betydelsen av att frågan om det långtidsutbildade fast anställda manskapets

effektiva utnyttjande även för tillgodoseendet av krigsorganisationens

befälsbehov uppmärksammas;

dels ock en inom andra kammaren väckt motion, nr 348, vari yrkats, att

riksdagen hos Kungl. Majit måtte hemställa om förslag till 1943 års riksdag

angående ökning av antalet beställningar för underofficerare utöver vad i

propositionen förutsatts, angående införande av långtjänstunderbefälsbeställningar

såväl vid armén som vid kustartilleriet samt angående vidtagande av

ytterligare civilanställningsåtgärder, ävensom framhållits, att möjligheter syntes

föreligga att i viss mån minska antalet beställningshavare i de högre

lönegraderna under det i propositionen beräknade antalet.

Riksdagen, som i huvudsak icke har något att erinra mot vad i propositionen

anförts under förevarande avsnitt, vill med hänsyn till den avsevärda ökning

av manskapskadrama, som i propositionen ansetts erforderlig, särskilt

understryka vikten av att — såsom i propositionen förutsatts — utredning

snarast kommer till stånd rörande det fast anställda manskapets civilanställningsförhållanden

ävensom rörande inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl

vid armén och kustartilleriet samt av truppinstruktörsbefattningar,

avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led. Riksdagen förutsätter därvid,

att de åtgärder i förevarande hänseenden, till vilka utredningen må komma

att giva anledning, utan uppskov bringas till genomförande. Med detta uttalande

bär riksdagen biträtt vad i motionerna I: 231, I: 233, II: 324, II: 327

och II: 348 anförts rörande civilanställningsfrågan och inrättande av långtjänstunderbefäl,

samt i viss mån biträtt jämväl i motionerna I: 236 och

II: 331 framförda yrkanden.

I anledning av vad i motionerna I: 233 och II: 327 anförts rörande officersoch

underofficerskadrarnas sammansättning vill riksdagen, med åberopande

jämväl av vad i motionen II: 348 anförts rörande ökning av antalet underofficersbeställningar

och minskning av antalet beställningar i högre lönegrader,

framhålla, att det icke synes vara uteslutet, att inom försvarsorganisationen

antalet beställningar för högre officerare kan något minskas under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 374.

det i propositionen beräknade antalet, varvid för bibehållande av samma befordringsmöjligheter

för kompaniofficerarna ett antal beställningar för löjtnanter

och fänrikar kunde ersättas med underofficersbeställningar. En given

förutsättning för åtgärder i nämnda riktning är dock, att dessa icke medföra

skadliga verkningar i fråga örn befälstillgången i krigsorganisationen.

c. Arvodesväsendet.

Mot vad departementschefen under förevarande rubrik anfört har riksdagen

intet att erinra.

C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.

Vid det fortsatta arbetet på vårt försvars förstärkande är det enligt riksdagens

mening av vikt, att organisationen för möjliggörande av de förändringar,

som kunna påkallas av händelseutvecklingen, gives så stor elasticitet

som är möjlig utan att organisationens fasthet äventyras. Det synes riksdagen

stå klart, att en sådan löslighet i försvarsordningens struktur, som i någon

mån skulle förläna den karaktär av ett provisorium, vöre till skada för dess

effektivitet. De förslag, som i propositionen framlagts för åstadkommande av

elasticitet i personalorganisationen, innebära enligt riksdagens uppfattning i

stort sett en god lösning av förevarande spörsmål och biträdas därför. Emellertid

torde det icke vara uteslutet, att ytterligare åtgärder kunna vidtagas i

samma syfte utan risk för att organisationen därmed skulle komma att sakna

erforderlig fasthet och stadga. Riksdagen vill därför förutsätta, att den i propositionen

i utsikt ställda utredningen rörande utvidgad tillämpning av extra

ordinarie anställningsform inom försvarsväsendets aktiva kadrar snarast

kommer till stånd.

D. Personalvården.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en inom andra

kammaren väckt motion, nr 351, vari hemställts om sådana ändringar i den

av departementschefen föreslagna organisationen, att även i fredstid inrättas

en själavårdsavdelning med fältprosten som chef mot ett årligt arvode av 600

kronor och att fältprosten blir självskriven ledamot av den föreslagna personalvår

dsnämnden.

Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att ledningen av den

religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden örn de värnpliktiga — vilken i

enlighet med departementschefens förslag lämpligen torde kunna sammanfattas

under benämningen personalvården — i såväl krig som fred bör handhavas

av försvarsstaben (högkvarteret). Beträffande utformningen av försvarsstabens

fredsorganisation med hänsyn till de personalvårdande uppgifterna

finner emellertid riksdagen vissa avvikelser böra göras från vad departementschefen

därutinnan föreslagit. Riksdagen kan sålunda icke finna, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

9

ledningen av den religiösa verksamheten i departementschefens förslag erhållit

en i allo tillfredsställande organisation. Med biträdande av de synpunkter,

som i denna fråga anförts i motionen II: 351, anser riksdagen, att ledningen

av själavården i fredstid icke bör inskränkas till allenast mobiliseringsförberedelser.

Uppgiften måste bland annat vara att under insiktsfull ledning och

med ingående personkännedom uttaga lämpliga personer för utbildning till

fältpräster och att sedan leda denna utbildning. Det synes jämväl vara av

vikt, att de i fredstid tjänstgörande militärpastorema stå under samma ledning

som den för krigstjänstgöring avsedda själavårdspersonalen. Riksdagen

anser därför — i huvudsaklig anslutning till nyssnämnda motion — att i

försvarsstabens personalvårdsavdelning bör även i fredstid ingå en underavdelning

för själavårdens ledning med fältprosten såsom chef mot ett årligt arvode

av 600 kronor. Fältprostbefattningen kommer därmed, till skillnad mot

vad nu är fallet, att finnas även i fredstid och icke allenast som en mobiliseringsbefattning.

Riksdagen har intet att erinra mot vad departementschefen

i övrigt anfört rörande utformningen av försvarsstabens organisation med

hänsyn till dennas uppgifter beträffade personalvården.

Vad därefter beträffar departementschefens förslag, att det nuvarande

centralrådet för religiös och kulturell verksamhet skulle ersättas av en till

försvarsstabens personalvårdsavdelning knuten nämnd, finner sig riksdagen

icke kunna lämna detta förslag sin anslutning. Riksdagen hyser nämligen

den uppfattningen, att de uppgifter, som hittills åvilat centralrådet -—• främst

kanske uppehållandet av den betydelsefulla kontakten mellan ledningen för

den militära personalvården samt civila organisationer och enskilda inom

kulturlivets olika områden — blott delvis skulle kunna fyllas av den av departementschefen

föreslagna, till försvarsstaben knutna rådgivande nämnden.

Riksdagen anser därför, att i enlighet med militära socialvårdskommitténs

förslag det nuvarande centralrådet bör ombildas till en direkt under Kungl.

Maj:t lydande personalvårdsnämnd med i huvudsak den sammansättning

och de uppgifter, som föreslagits av socialvårdskommittén. Såsom ledamot

i nämnden skulle sålunda ingå bland andra fältprosten, och bland nämndens

uppgifter må nämnas avgivande av förslag örn tillsättande av befattningshavare

för den religiösa vården i fred vid försvarsväsendet. Riksdagen förutsätter,

att nämnden utrustas med egen sekreterare.

I likhet med departementschefen vill riksdagen emellertid betona, att med

den sålunda förordade organisationen frågan örn ledningen för den personalvårdande

verksamheten icke får anses vara slutgiltigt avgjord. Den definitiva

utformningen av en för f redsförhållanden avpassad personal vårdsorganisation

synes nämligen knappast kunna äga rum, förrän någon tids erfarenhet

vunnits rörande behovet av personalvårdande organ jämväl i fredstid. Riksdagen

utgår från att dessa frågor av Kungl. Majit ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Departementschefens förslag med avseende å inrättande av särskilda tjänstegrenschefer

vid truppförbanden, beträffande bildningsråden samt i fråga örn

ombud och assistenter vid staber och lägre truppförband föranleda icke erinran

från riksdagens sida.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Jämväl det i propositionen framlagda förslaget om anordnande av fritidsundervisning

för värnpliktiga och fast anställda synes riksdagen lämpligt.

Erfarenheterna från en försöksvis anordnad undervisning i enlighet med i

propositionen angivna riktlinjer böra enligt riksdagens mening bliva avgörande

för frågan, i vilken omfattning och efter vilka riktlinjer sådan undervisning

i fortsättningen bör bedrivas.

E. Gemensam utbildning för manskap.

Riksdagen finner det i likhet med departementschefen lämpligt, att med avseende

å utbildningen till underofficer och officer på aktiv stat den militära

utbildningen till tiden åtskiljes från undervisningen i allmänbildande ämnen.

Med hänsyn till att studiemålen beträffande sistnämnda undervisning böra

vara i huvudsak lika vid de tre försvarsgrenarna, finner riksdagen förslaget

om inrättande av ett för försvarsväsendet gemensamt läroverk innebära en

lämplig och rationell lösning av förevarande spörsmål. Riksdagen har icke

heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen under förevarande

rubrik anfört.

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning.

A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, med hänsyn till numera

vunna erfarenheter rörande kommandoexpeditionernas arbetsuppgifter efter

tillkomsten av försvarsstaben och försvarsgrenscheferna med till dem anslutna

stabsorgan, att kommandoexpeditionerna böra sammanslås till en för försvarsgrenarna

gemensam kommandoexpedition. Riksdagen har intet att erinra

mot vad i propositionen anförts rörande den gemensamma kommandoexpeditionens

organisation. Vad beträffar tidpunkten för den nya organisationens

genomförande torde ståndpunkt till denna fråga få träffas i ett senare sammanhang.

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

I förhållande till den nu gällande försvarsordningen innebär Kungl. Maj:ts

förslag i denna del i stort sett allenast två förändringar av principiell natur,

nämligen dels att en överbefälhavare skall finnas förordnad jämväl i fredstid

och dels att det operativa planläggningsarbetet för flygvapnet, i likhet

med vad som redan år 1936 bestämdes för marinen, i viss utsträckning decentraliseras

till den egna försvarsgrensstaben, flygstaben.

Till förslaget om inrättande av en överbefälhavarbeställning även för fredsförhållanden

vill riksdagen uttala sin anslutning. Riksdagen har heller intet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

11

att erinra mot den föreslagna löneställningen, innebärande förordnande på

viss tid, högst sex år, med en lön av 24,000 kronor.

Icke heller har riksdagen något att erinra emot förslaget rörande förläggande

av de operativa detaljförberedelserna för flygvapnets del till flygstaben.

Denna anordning innebär i själva verket ett fullföljande av vad som

i praktiken under senare lid på grund av erfarenheter under beredskapstiden

kommit att tillämpas. Att flygvapnet i nämnda hänseende får intaga en i

stort sett liknande ställning som marinen synes endast vara naturligt.

Riksdagen har emellertid haft att taga ställning även till vissa motionsvis

framställda yrkanden om att det operativa förberedelsearbetet jämväl för

arméns räkning skulle i motsvarande omfattning decentraliseras till arméstaben.

Nämnda yrkanden stödja sig i sin tur på en uppfattning som under

propositionsarbetet hävdats från flera håll, bland annat av cheferna för första

och andra arméfördelningarna samt av 1942 års försvarsberedning.

Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår utgör frågan

om sättet för utförandet av det operativa förberedelsearbetet ett spörsmål,

som varit och är föremål för synnerligen delade meningar. Mot varandra stå

två principiellt renodlade linjer. Den ena av dessa linjer innebär, att allt

operativt krigsförberedelsearbete för samtliga försvarsgrenar bör centraliseras

till försvarsstaben. I detta alternativ måste i försvarsstaben ingå alla de avdelningar,

som för de olika försvarsgrenarna erfordras för det operativa krigsförberedelsearbetets

detaljutformning, vilket för arméns del skulle innebära,

att i försvarsstaben måste ingå operationsavdelning, organisationsavdelning,

utrustningsavdelning och underhållsavdelning. Den andra av de renodlade

linjerna innebär, att det operativa krigsförberedelsearbetet för varje försvarsgren

decentraliseras till respektive försvarsgrensstaber. I detta alternativ

måste samtliga avdelningar för det operativa planläggningsarbetet överföras

till försvarsgrensstaberna, för arméns vidkommande sålunda till arméstaben.

Mellan de nämnda två renodlade linjerna för lösningen av frågan om det

operativa förberedelsearbetets ordnande finnas vissa lösningar, som innebära

större eller mindre avsteg från dem bägge. En sådan lösning är den i propositionen

framlagda. Propositionens förslag ansluter sig för arméns vidkommande

i huvudsak till den nu gällande organisationen. Sålunda avses

ledningen av det operativa förberedelsearbetet för armén alltjämt skola äga

rum inom försvarsstaben och icke inom arméstaben. Därvid förutsättes, att

visst detaljarbete enligt försvarsstabens anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna.

Emellertid har departementschefen föreslagit, att chefen för

armén skall tilläggas viss inspektionsrätt beträffande underställda myndigheters

krigsförberedelsearbete och befogenhet att på grund av gjorda iakttagelser

göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren. Organisationsavdelningen

föreslås alltjämt skola bibehållas inom arméstaben, i vilken

jämväl en utrustningsavdelning skall ingå.

Att vissa erinringar kunna göras emot den sålunda framlagda lösningen av

förevarande problem, finner riksdagen otvivelaktigt. Till en början är skillnaden

mellan de olika försvarsgrenarna i fråga örn förberedelsearbetets be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 374.

drivande påtaglig. Medan decentraliseringsprincipen i avsevärd utsträckning

genomförts beträffande marinen och flygvapnet, är i fråga om armén det

operativa förberedelsearbetet centraliserat till försvarsstaben. Ehuru det givetvis

icke är nödvändigt, att denna angelägenhet handhaves på likartat sätt

inom alla försvarsgrenarna, framstår onekligen denna divergens såsom ur

principiell synpunkt mindre tilltalande. Särskilt kan det med ett visst fog

sägas, att försvarsstaben därigenom får en kraftigare armébetoning än som

är överensstämmande med den önskvärda balansen mellan de tre försvarsgrenarna.

Å andra sidan kunna de av bland andra överbefälhavaren framförda

skälen för att armén i förevarande avseende bör intaga en annan

ställning än marinen och flygvapnet icke sägas sakna berättigande. Riksdagen,

som redan i det föregående anslutit sig till förslaget, att det operativa

förberedelsearbetet beträffande marinen och flygvapnet skall decentraliseras

till marin- respektive flygstaben, anser sig därför i varje fall icke för närvarande

hava tillräckligt underlag för ett uttalande, att en motsvarande decentralisering

också bör äga rum för arméns del.

Ytterligare är att märka, att den centralisering av arméns operativa spörsmål

till försvarsstaben som propositionen innebär så tillvida icke är fullständig,

som enligt förslaget organisationsavdelningen alltjämt liksom nu är

fallet skall ingå i arméstaben och arméns utrustningsavdelning jämväl skall

förläggas dit. En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen synes

böra medföra, att i varje fall organisationsavdelningen överfördes till försvarsstaben.

Vissa sakliga skäl kunna givetvis åberopas för propositionens

förslag även i denna del, men enligt riksdagens mening måste det å andra

sidan sägas innebära en organisatorisk svaghet att låta arméns operationsoch

organisationsavdelningar, vilka äro i sin verksamhet i många avseenden

avhängiga av varandra, tillhöra skilda staber. Att denna svaghet blir mindre

påfallande, därest i enlighet med departementschefens uttalande särskilda

sambandsofficerare för detta ändamål placeras såväl i försvarsstaben som

arméstaben, skall dock icke förnekas.

Av vad sålunda anförts framgår, att riksdagen för sin del icke är helt

övertygad om att den i propositionen framlagda lösningen av problemet om

det operativa förberedelsearbetets handhavande är den under alla förhållanden

lämpligaste. Att riksdagen hyser vissa tvivel därom, beror bland annat

på att riksdagen icke kunnat undgå att finna, att vissa av de brister som

yppats i förhållandet mellan arméstabens och försvarsstabens verksamhet

hänföra sig till organisatoriska förhållanden, vilka föreslås i stort sett bibehållna

jämväl i fortsättningen. Då riksdagen emellertid anser sig böra nu ansluta

sig till propositionens förslag i denna del, beror detta huvudsakligen

därpå, att icke heller de lösningar i annan riktning, som av olika myndigheter

föreslagits, kunna sägas vara fritagna från befogade erinringar. Vid

sådant förhållande och då det enligt riksdagens mening icke är tillrådligt att

i nu rådande läge vidtaga andra ändringar i fråga örn principerna för försvarsväsendets

ledning än sådana som äro ur organisatorisk synpunkt oundgängligen

påkallade, anser sig riksdagen icke nu kunna förorda någon annan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

13

lösning av problemet än den som av Kungl. Maj:t föreslagits. Riksdagen vill

emellertid framhålla, att denna lösning icke bör vara att anse såsom slutgiltig.

Tvärtom finner riksdagen det vara angeläget att betona, att frågan om

det lämpligaste anordnandet av försvarsväsendets högsta ledning i förevarande

avseende icke bör avföras från dagordningen, utan att denna fråga,

när mera normala förhållanden inträtt, bör göras till föremål för ytterligare

övervägande från Kungl. Maj:ts sida.

Med den reservation som innefattas i det förut sagda finner sig riksdagen

kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

C. Försvarsstaben.

I det föregående har riksdagen ansett sig böra i nuvarande läge lämna sin

anslutning till det förslag till lösning i princip av frågan om försvarsväsendets

högsta ledning som propositionen innehåller. Vid sådant förhållande anser

sig riksdagen jämväl böra i princip godtaga den i propositionen föreslagna

organisationen av försvarsstaben med anslutna institutioner. Riksdagen har

sålunda intet att erinra mot den föreslagna indelningen av försvarsstaben i

avdelningar och ej heller mot vad departementschefen i anslutning därtill anfört.

Dock anser riksdagen, såsom i det föregående anförts, att i personalvårdsavdelningen

skall ingå en underavdelning för själavårdens ledning med

fältprosten som chef, därvid fältprosten bör äga uppbära ett årligt arvode för

detta arbete av 600 kronor.

I likhet med departementschefen finner riksdagen det lämpligt, att arméstabens

kassaförvaltning överföres till försvarsstaben och att till nämnda stab

anslutes en fotoanstalt på sätt i propositionen föreslagits. Det synes riksdagen

likaledes rationellt, att krigsarkivet anknytes till försvarsstaben och blir

arkivmyndighet för samtliga under försvarsdepartementet lydande myndigheter

m. fl. samt arkivdepå för därtill hörande handlingar. Såsom departementschefen

framhållit synes i samband därmed en reglering av krigsarkivets

personalorganisation påkallad. Försvarsväsendets radioanstalt synes även

böra såsom föreslagits fortfarande ansluta till försvarsstaben.

Vidkommande personalorganisationen vid försvarsstaben kan riksdagen i

huvudsak biträda vad i propositionen föreslagits. Mot det för försvarsstaben

beräknade personalbehovet och de föreslagna lönegradsplaceringarna har

riksdagen intet att erinra, men vill i likhet med departementschefen understryka

vikten av att alla möjligheter bliva tillvaratagna att, sedan normala

fredsförhållanden inträtt, reducera organisationen. Överförandet till försvarsstabens

stat av militärassistenter och försvarsattachéer finner riksdagen lämpligt.

I syfte att undvika olägenheterna med successionsförordnanden vill

riksdagen förorda, att chefen för försvarsstaben samt försvarsattachéerna, vilka

i propositionen föreslagits skola från försvarsstabens avlöningsanslag åtnjuta

arvoden i angivna lönegrader, i stället uppföras med lön i samma lönegrader

på försvarsstabens stat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 374.

D. Förvaltningsorganisationen.

Riksdagen finner ej anledning till uttalande i anledning av vad departementschefen

under förevarande rubrik anfört.

Avd. V. Arméns organisation.

I. Krigsorganisationen.

Enär riksdagen, enligt vad i andra sammanhang anföres, icke, såsom i

vissa motioner föreslagits, för närvarande kan förorda någon ytterligare utökning

av arméorganisationen utöver vad i propositionen föreslagits, finner sig

riksdagen kunna biträda vad departementschefen under förevarande avsnitt

anfört.

II. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

1. Arméstaben och arméinspektionen.

a. Allmänna synpunkter.

I det föregående har riksdagen ansett sig böra lämna sin anslutning till det

i propositionen framlagda förslaget rörande principerna för försvarsväsendets

högsta ledning. Under sådana förhållanden har riksdagen icke heller någon

principiell erinran att framställa mot vad i propositionen föreslagits beträffande

utformningen av arméns ledande organ.

b. Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån.

Departementschefens förslag rörande arméstabens organisation är utformat

i enlighet med de grunder för försvarsväsendets högsta ledning, som riksdagen

i det föregående biträtt, och synes innebära en godtagbar lösning av förevarande

organisationsproblem. Riksdagen har därför intet att erinra mot vad

departementschefen under förevarande avsnitt anfört.

c. Arméinspektionen.

Riksdagen biträder vad i propositionen föreslagits rörande arméinspektionens

organisation och truppslagsinspektörernas löneställning.

2. Generalitet och generalstabskåren.

Beträffande generalitetet och generalstabskåren ansluter sig riksdagen till

departementschefens förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 374.

B. Militärområden och högre truppförband m. m.

a. Territoriell indelning m. m.

Erfarenheterna särskilt från beredskapstiden synas ha givit vid handen, att

den nuvarande organisationen med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber

icke är ändamålsenlig, och riksdagen biträder därför det av departementschefen

förordade förslaget örn dessa stabers sammanslagning till ett

gemensamt stabsorgan, militärbefälsstab, med en militärbefälhavare såsom

chef. Riksdagen har icke heller något att erinra mot vad departementschefen

anfört rörande rikets indelning i militärområden.

b. IHi/itärbefälsstaberna m. m.

Riksdagen har intet att erinra mot vad departementschefen anfört under

förevarande avsnitt.

C. Försvarsområden.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två likalydande

motioner, nr 242 i första kammaren och nr 318 inom andra kammaren, i vilka

hemställts, att befattningarna som försvarsområdesbefälhavare i regel måtte

besättas med avträdande regementschefer, vilka kunna förordnas därtill före

pensionsålderns inträde — i syfte att en ständig föryngring på regementschefsposterna

därigenom möjliggöres — och vilka i mån av lämplighet kunna

få kvarstanna till uppnådda 65 år.

Vad i propositionen anförts under förevarande avsnitt föranleder ingen

erinran från riksdagens sida. Det i motionerna I: 242 och II: 318 uttalade

önskemålet om en föryngring på regementschefspostema torde delvis kunna

nås därigenom, att befattningarna såsom sektionschefer vid militärbefälsstabernas

hemortssektioner, för vilka avsetts arvoden motsvarande nettolön i

lönegraden Ob 1, i vissa fall torde kunna besättas med regementschefer, som

avgå med förtidspension.

D. Lägre truppförband m. m.

I. Allmänna grunder.

Riksdagen har i huvudsak intet att erinra emot vad som i propositionen

anförts i denna del.

Vad beträffar den av departementschefen omnämnda frågan örn ändring

av de nuvarande grunderna för befordran inom kompaniofficersgraderna vill

riksdagen som sin åsikt uttala, att förevarande fråga synes vara av den vikt

för tillvaratagande av de mest kvalificerade officerarnas arbetskraft, att densamma

synes vara förtjänt av att göras till föremål för en särskild utredning.

I fråga om kasernvårdstjänsten har 1942 års försvarsberedning anfört, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 374.

denna tjänst enligt beredningens mening borde ordnas provisoriskt i enlighet

med försvarsutredningens förslag i avvaktan på närmare utredning rörande

den slutliga organisationen. Det syntes nämligen beredningen kunna ifrågasättas,

huruvida icke särskild lokal byggnadsförvaltning borde inrättas för

samtliga fastigheter i statens ägo på en och samma ort, antingen dessa fastigheter

disponerades av militär eller civil myndighet. Antydda ordning hade

upptagits till övervägande i annat samanhang, och denna utrednings resultat

borde avvaktas, innan slutlig ställning toges till förevarande spörsmål. Utan

att därmed intaga någon ståndpunkt till den av försvarsberedningen antydda

lösningen av byggnadsförvaltningsfrågan vill riksdagen ansluta sig till förslaget

att kasernvårdstjänsten ordnas provisoriskt i enlighet med försvarsutredningens

förslag i avvaktan på den berörda utredningens resultat.

2. Infanteriet.

Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen av infanteriet har

riksdagen intet att erinra. Riksdagen anser sig dock böra uttala en förväntan,

att den utredning rörande organiserandet av lufttrupper, som enligt vad riksdagen

inhämtat igångsatts, snarast fullföljes.

3. Kavalleriet.

Riksdagen biträder departementschefens förslag, att vissa delar av kavalleriets

truppförband skola överföras till de nyorganiserade pansartruppema och

att utbildningen vid kavalleriregementena därefter skall avse allenast ryttaroch

cykeltjänst. Vad som i propositionen i övrigt anförts rörande kavalleriet

har icke heller föranlett erinran från riksdagens sida.

4. Pansartrupperna.

Riksdagen, som anser det vara av största vikt, att vårt försvar tillföres ett

pansarvapen med stor slagkraft och rörlighet, biträder det i propositionen

framlagda förslaget om pansartruppernas organiserande som ett särskilt

truppslag, omfattande i fredstid fyra pansarregementen. Riksdagen har redan

inledningsvis anfört, att riksdagen icke för närvarande kan tillstyrka

viss motionsvis påyrkad utökning av pansarvapnet utöver vad i propositionen

föreslagits.

Till frågan om förläggningsplats för Göta pansarlivgarde anser sig riksdagen

icke böra i förevarande sammanhang taga ställning, utan kommer riksdagen

att upptaga nämnda fråga till prövning i samband med behandlingen av propositionen

nr 309 angående Göta pansarlivgardes förläggning å Järvafältet.

I fråga om den föreslagna förläggningen av Skånska pansarregementet

finner sig riksdagen böra uttala vissa betänkligheter, i det att riksdagen av

skäl, som anförts av 1942 års försvarsberedning och som i viss mån av departementschefen

erkänts såsom riktiga, finner det förenat med avgjorda olägenheter

att förlägga nämnda pansarregemente i dess helhet till Hälsingborg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

17

Utan att uttala någon bestämd mening angående regementets förläggning förutsätter

riksdagen, att Kungl. Majit tager frågan under förnyat övervägande,

innan åtgärder vidtagas, som definitivt binda hela Skånska pansarregementet

till Hälsingborg.

Riksdagen vill slutligen understryka vikten av att pansartruppemas behov

av personal för materielvården på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses.

I övrigt har riksdagen intet att erinra emot Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

5. Artilleriet.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två likalydande

motioner, nr 235 inom första kammaren och nr 323 i andra kammaren, vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta, att för Gotlands artillerikår skall beräknas

en personalkader, som i förhållande till det i propositionen nr 210

upptagna förslaget innebär ökning med 1 major, 1 styckjunkare och 2 sergeanter

samt en minskning med 3 furirer och 4 konstaplar.

Med den utökade omfattning som luftvärnsartilleriet, enligt vad i det följande

angives, kommer att få i den blivande arméorganisationen, synes detsamma

icke längre böra kvarbliva inom artilleriet. Riksdagen biträder därför

det i propositionen nr 210 framlagda förslaget om de nuvarande luftvärnsförbandens

utbrytande ur artilleriet för bildande av ett särskilt truppslag, luftvärnet.

Riksdagen har i det föregående biträtt i propositionen nr 210 framfört förslag

om utökning av kårartilleriet i arméns krigsorganisation. Med hänsyn härtill

finner riksdagen, i enlighet med vad i nämnda proposition anförts, erforderligt,

att ett nytt kårartilleriregemente uppsättes inom det nyskapade V. militärområdet.

Riksdagen biträder det i propositionen nr 280 framlagda förslaget,

att det nya regementet skall förläggas till Kristinehamn och benämnas

Bergslagens artilleriregemente.

Vad i övrigt anförts i propositionen nr 210 rörande artilleriets fredsorganisation

föranleder icke annan erinran från riksdagens sida än att riksdagen,

i överensstämmelse med vad som yrkats i motionerna I: 235 och II: 323, anser,

att enär behovet av officerare och underofficerare vid Gotlands artillerikår

i propositionen synes lia beräknats väl knappt, personalstaten för kåren

i förhållande till departementschefens förslag bör ökas med beställningar för

1 major, 1 styckjunkare och 2 sergeanter samt minskas med beställningar för

3 furirer och 4 konstaplar.

Såsom redan inledningsvis anförts, har riksdagen förutsatt, att Kungl.

Majit alltfort har sin uppmärksamhet riktad på frågan örn de ytterligare förstärkningar

av kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga

att genomföra.

6. Luftvärnet.

Med hänsyn till det ökade antal luflvärnsförband i krigsorganisationen,

som ansetts erforderligt, måste jämväl luftvärnets fredsorganisation utvidgas

Willing till riksdagens protokoll 1042. 14 sami. Nr 374. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 374.

och effektiviseras. Riksdagen har därför intet att erinra mot att de nuvarande

beredskapsdivisionerna omorganiseras till luftvämskårer och anser, att luftvärnet

jämväl i övrigt i stort sett bör erhålla den i propositionen föreslagna

organisationen.

Emellertid har departementschefen vid framläggandet av propositionen nr

328, angående vissa ytterligare med den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter

sammanhängande markförvärv, under punkten 1 upptagit frågan

örn förläggningsplats för Göteborgs luftvärnskår till förnyad omprövning och

därvid, efter att hava mot varandra vägt tre alternativ, funnit sig böra förorda,

att luftvärnskåren förlägges till Bua invid Göteborg. I anledning av sistberörda

proposition hava vissa motioner väckts med yrkanden om att luftvärnskåren

skall erhålla annan förläggningsplats än den sålunda föreslagna.

På grund av vad sålunda förekommit finner sig riksdagen icke böra i detta

sammanhang taga ställning till frågan örn förläggningsplats för Göteborgs

luftvärnskår, utan kommer att upptaga denna fråga till slutlig prövning i samband

med behandlingen av propositionen nr 328 med därtill hörande motioner.

7. Ingenjörtrupperna.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft tre motioner,

väckta en inom första kammaren (nr 238) och två inom andra kammaren (nr

317 och 329), i vilka hemställts om en i förhållande till departementschefens

förslag utökad omfattning, organisation och förläggning av ingenjörtrupperna.

Riksdagen ansluter sig till den uppfattning som såväl försvarsutredningen

som chefen för armén givit uttryck åt och som jämväl delas av departementschefen,

nämligen att det vore önskvärt, att ett ingenjörtruppförband stöde till

förfogande inom varje militärområde. Det är sålunda endast av kostnadsskäl

riksdagen anser sig icke kunna biträda, att åtgärder vidtagas i den riktning

som med motionerna I: 238 samt II: 317 och 329 avses. Riksdagen vill emellertid

understryka sin uppfattning om angelägenheten av att förevarande

problem icke lämnas ur sikte utan att Kungl. Majit alltjämt har sin uppmärksamhet

riktad på detsamma. Riksdagen biträder sålunda Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag.

8. Signaltrupperna.

Den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för signaltrupperna

föranleder icke till annan erinran från riksdagens sida än att en viss utökning

av de föreslagna manskapsstaterna blir erforderlig såsom en följd av Kungl.

Maj:ts i propositionen nr 266 framlagda förslag, att viss personal för tjänstgöring

vid försvarsväsendets radioanstalt jämväl framdeles skall upptagas på

Signalregementets stat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

19

9. Trängen och trängtrupperna.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft förutnämnda

inom andra kammaren väckta motion nr 348, såvitt däri föreslagits sådan

ändring i departementschefens förslag, att trängen skulle tillgodose behovet

av sjukvårdspersonal jämväl vid flygvapnet.

Den numera avsevärt stegrade risken för anfallsföretag från luften under

den för arméns funktionsduglighet betydelsefulla mobiliseringen av trängförbanden

gör det erforderligt att för trängtrupperna ordnas en mera spridd

mobilisering än vad för närvarande är fallet. Med hänsyn härtill och då

trängtruppernas fredsorganisation jämväl måste anpassas efter den utökade

krigsorganisationen, finner riksdagen sig böra ansluta sig till departementschefens

förslag, att organisationen utökas med sju trängmobiliseringscentraler

och ett detacherat kompani. Riksdagen har icke heller i övrigt något att

erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts. Emellertid

håller riksdagen före, att frågan huruvida icke, såsom yrkats i motionen II:

348, trängen och trängtrupperna lämpligen böra tillhandahålla sjukvårdspersonal

jämväl åt flygvapnet, icke bör helt avföras från dagordningen utan

att nämnda fråga synes vara förtjänt av att framdeles göras till föremål för

fortsatt uppmärksamhet.

10. Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten.

a. Allmänna grunder.

Riksdagen har i detta sammanhang till behandling förehaft förutnämnda

inom andra kammaren väckta motion nr 348, vari, såvitt nu är i fråga, anförts,

att skäl vore för handen, att riksdagen i samband med beslutet om försvarsorganisationens

utbyggnad och organisation ånyo underströke vikten av

att reparations- och underhållstjänstens behov i olika avseenden bleve tillgodosedda

och att riksdagen för den skull hemställde till Kungl. Maj :t, att frågan

måtte upptagas till närmare utredning i samband med den planerade utredningen

rörande ingenjörkårernas organisation m. m.

Riksdagen, som under de särskilda avsnitten Fälttygkåren och Arméingenjörkåren

upptager till behandling vissa motionsvis framförda, dessa kårer

berörande yrkanden, har i huvudsak intet att erinra mot de allmänna uttalanden

rörande tygtjänstens organisation, som gjorts i propositionen. Riksdagen

finner de förordade åtgärderna väl ägnade att skänka ökad effektivitet

ål tygtjänsten.

Riksdagen bär med tillfredsställelse beaktat, att frågan örn reparationstjänstens

ordnande avses skola upptagas till prövning i samband med av departementschefen

förutsatt utredning rörande den ingenjörtekniskt utbildade

personalens utnyttjande inom försvarsväsendet. I anslutning till de synpunkter

därutinnan, som anförts i motionen 11:348, vill riksdagen nämligen

särskilt framhålla vikten av att reparations- och underhålls t jäns ten erhåller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 374.

en tillfredsställande organisation. Den nya försvarsorganisationen kommer

att förfoga över väsentligt mera materiel av komplicerad och svårskött beskaffenhet

än vad tidigare varit fallet, och krigsmaktens effektivitet blir i

hög grad beroende av att denna materiel hålles i fullgott skick, något som

för övrigt jämväl är av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt. Riksdagen vill

i detta sammanhang erinra örn att jämväl sammansatta stats- och andra

lagutskottet vid 1941 års riksdag i sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till vämpliktslag m. m. (utlåtande nr 6, riksdagens

skrivelse nr 507) framhöll vikten av att nämnda fråga snarast möjligt beaktades

och att därvid värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på bästa sätt

tillvaratoges. Nämnda utskott fann nödvändigt, att en närmare utredning

komme till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande kategorier

och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning

inom dessa kategorier. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat,

pågår för närvarande genom de militära myndigheterna utredning

rörande dessa i samband med behandlingen av förslaget till värnpliktslag

uppkomna frågor. Riksdagen förväntar, att berörda utredning skyndsamt

fullföljes och att de åtgärder, som må av utredningen föranledas, snarast

möjligt genomföras.

Av största betydelse ur ekonomisk synpunkt men även med hänsyn till

arméns effektivitet är spörsmålet om vården och underhållet av arméns motorfordon.

Riksdagen har sig bekant, att härutinnan allvarliga brister förefunnits,

särskilt i början av beredskapstiden. Under vissa tider har en befattningshavarej

hög militär ställning varit förordnad att övervaka motortjänsten

inom armén, och enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat

har dennes inspektionsverksamhet givit mycket gynnsamma och för materielvården

betydelsefulla resultat. Riksdagen vill därför ifrågasätta, huruvida icke

jämväl i fortsättningen — i avvaktan på resultatet av utredningen rörande

bland annat reparationstjänstens ordnande — en särskild'' militär beställningshavare

i framskjuten ställning borde erhålla i uppdrag att genom inspektioner

övervaka, att tjänsten med motorfordon inom armén bedrives på

ett ur materielvårdens synpunkt riktigt sätt.

b. Fälttygkåren.

Riksdagen, som i likhet med departementschefen anser sig icke för närvarande

böra förorda en sådan utökning av fälttygkårens personal, som av försvarsutredningen

föreslagits, har intet att erinra mot vad i propositionen anförts

beträffande fälttygkåren.

c. Tygtrupperna.

Riksdagen har redan under avsnittet Allmänna grunder uttalat sin anslutning

till departementschefens förslag örn inrättande av särskilda tygtrupper.

Mot den föreslagna organisationen av tygtrupperna har riksdagen intet att

erinra.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

21

d. Arméingenjörkåren.

Mot vad i propositionen anförts i fråga om arméingenjörkåren har riksdagen

intet att erinra.

I anledning av motionen 11:349, vari hemställts örn omedelbart upprättande

av en arméingenjörkår, vill riksdagen emellertid framhålla angelägenheten

av att den av departementschefen tillärnade utredningen rörande arméingenjörkårens

organisation m. m. bedrives med all möjlig skyndsamhet i

syfte att kåren snarast skall kunna givas en fast organisation.

e. Tygstaten.

I fråga örn tygstaten ansluter sig riksdagen till vad i propositionen föreslagits.

II. Fortifikationskåren.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att med en mera avsevärd

utökning av fortifikationskåren bör anstå i avvaktan på det förslag som

kan bliva resultatet av 1941 års förvaltningsutredning i denna del. Riksdagen

biträder därför nu det föreliggande förslaget i fråga örn kårens organisation.

12. Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m.

a. Intendenturkåren.

I enlighet med vad i motionen II: 348 i denna del yrkats, anser sig riksdagen

böra förorda, att de för regementena avsedda regementskassörerna uppföras

i beställning såsom regementskassörer av 1. klassen i lönegraden UO 3,

medan de för kårerna avsedda uppföras i beställning såsom regementskassörer

av 2. klassen i lönegraden UO 2, varvid för båda kategorierna bör gälla en

pensionsålder av 60 år.

I övrigt har riksdagen icke något att erinra mot den i propositionen föreslagna

organisationen av intendenturkåren.

b. Arméns centrala intendenturanstalter och -förråd.

Vad i propositionen anförts rörande arméns centrala intendenturanstalter

och -förråd föranleder ingen erinran från riksdagens sida.

c. Intendenturtrupperna.

Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för intendenturtrupperna

har riksdagen intet att erinra.

13. Fältläkarkåren.

Riksdagen biträder det i propositionen framlagda förslaget rörande fältläkarkårens

organisation. I likhet med 1942 års försvarsberedning anser riksdagen

det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke antalet bataljonsläkare

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 374.

viel fältläkarkåren borde ytterligare ökas. Riksdagen anser därför, att denna

fråga bör av Kungl. Maj :t tagas under förnyad omprövning.

14. Fältveterinärkåren.

I propositionen har såsom lärare i hästkännedom m. m. vid arméns under - officersskola beräknats en bataljonsveterinär. För att denna för hästvården

vid armén viktiga befattning skall kunna uppehållas av en veterinär med stor

praktisk erfarenhet, finner riksdagen det lämpligt att, såsom jämväl chefen

för fjärde arméfördelningen och arméförvaltningen föreslagit, för densamma

beräknas en regementsveterinärsbeställning i stället för en bataljonsveterinärsbeställning.

I övrigt har riksdagen icke något att erinra mot vad i propositionen anförts

rörande fältveterinärkåren.

15. Arméns sjuksköterskekår.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

arméns sjuksköterskekår.

16. Garnisonssjukhusen.

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har riksdagen

intet att erinra.

17. Armémusiken.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren (nr 245) och den andra

inom andra kammaren (nr 321), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala

sig för att en musikkår skall uppsättas vid Skånska luftvärnskåren i

Malmö.

Riksdagen delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att musikkårerna

av typ III icke äro tillräckligt stora för att, särskilt vid förfall för

någon bland personalen, kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Riksdagen

har därför intet att erinra mot att dessa musikkårer i viss mån förstärkas.

Riksdagen anser sig emellertid icke kunna medgiva en så avsevärd ökning

av ifrågavarande kårer, som i propositionen förutsatts, utan personalförstärkningen

torde kunna begränsas till 1 musikfanjunkare och 1 musikelev

vid varje kår. Musikkårerna av denna typ komma därigenom att erhålla samma

personalsammansättning som de i propositionen föreslagna musikkårerna

vid Gotlands kustartillerikår och Göteborgs örlogsdepå. De arméförband som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

23

enligt riksdagens mening böra erhålla musikkårer av den sålunda förstärkta

typ III äro till en början Livregementet till häst, Göta artilleriregemente, Smålands

artilleriregemente, Bergslagens artilleriregemente, Karlsborgs luftvärnsregemente

samt Skånska trängkåren. Därutöver anser riksdagen, att musikkårer

av samma typ böra inrättas jämväl vid Skånska luftvärnskåren och

Sundsvalls luftvärnskår. Musikkåren vid Skånska pansarregementet (förutvarande

Skånska kavalleriregementet) torde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

böra uppflyttas till typ II för att därmed bli likställd med musikkårerna

vid Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen. Vad beträffar Kungl.

Maj:ts förslag att nyupprätta en musikkår jämväl vid Svea artilleriregemente

anser sig riksdagen, med hänsyn till den avsevärda tillgång på militärmusik

som ändock kommer att finnas inom Stockholms garnison, icke kunna biträda

propositionen i denna del.

Mot vad departementschefen i övrigt anfört beträffande armémusiken har

riksdagen intet att erinra.

Vad sålunda anförts innebär, att riksdagen anslutit sig till motionerna

1:245 och 11:321.

18. Polispersonalen.

Med hänsyn till att Kungl. Maj:t i proposition nr 342 framlagt förslag om

inrättande av en statlig poliskår i Boden, anser sig riksdagen icke böra i förevarande

sammanhang taga ställning till frågan örn polispersonalen i Boden.

I fråga örn polispersonalen i Karlsborg beräknar riksdagen densamma enligt

nu gällande grunder.

19. Arméhundväsendet.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en inom andra

kammaren väckt motion, nr 304, vari hemställts, att en instruktionsofficer

(tillika adjutant) ytterligare uppföres på arméhundväsendets stat i lönegrad

Oa 3 eller Oa 2, att de båda nuvarande andre instruktörerna uppföras i lönegrad

Ma 3 eller UO 1, varvid befordran till underofficer, utan hinder av genomgången

underofficersskola, skall kunna föreslås efter visst antal tjänsteår,

förslagsvis 12, samt att i samband därmed den nuvarande förste instruktören

uppföres i lönegrad UO 1 eller UO 2, att en befattning som förvaltningsunderofficer

och kompaniadjutant ytterligare tillkommer, avsedd antingen

för pensionerad underofficer eller lämplig civil tjänsteman, samt att

chefen för arméhundväsendet erhåller arvode motsvarande major och tillsyningsmannen

över arméhundgården sådant motsvarande förvaltare.

De särskilt under senare år betydligt vidgade uppgifter som tillkomma

arméhundväsendet anser riksdagen väl motivera en viss utökning av den för

arméhundväsendet avsedda personalen. Riksdagen finner därför i anslutning

till motionen 11:304, att å vederbörliga personalförteckningar böra uppföras

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 374.

dels en ny beställning för kapten, ryttmästare eller löjtnant som instruktionsofficer,

tillika adjutant, dels ock en ny befattning som förvaltningsunderofficer

och kompaniadjutant för pensionerad underofficer med arvode motsvarande

nettolön i löneklassen UO 7.

Med hänsyn till chefens för arméhundväsendet alltmera utökade arbetsbörda

och ansvar anser riksdagen vidare, likaledes i anslutning till nämnda motion,

att arvodet för ifrågavarande befattningshavare bör motsvara nettolön i

löneklassen Oa 11. Likaledes anser riksdagen, att arvodet till tillsynsmannen

vid arméhundgården bör utgå efter nettolön i löneklassen UO 8. För att i möjligaste

mån säkerställa, att instruktörerna vid arméhundväsendet må kvarbliva

i sina befattningar, anser riksdagen slutligen, att den nuvarande sergeantsbeställningen

vid arméhundväsendet bör utbytas mot en beställning

för fanjunkare eller sergeant och att de två nuvarande furinsbeställningama

böra utbytas mot beställningar för sergeant eller furir.

E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal.

a. Övergångsstaten och reservstaten.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts under förevarande

avsnitt.

b. Förtidsavgången och reservanställd personal.

Enligt vad riksdagen inhämtat, har chefen för armén numera avgivit förslag

till ny reservbefälsförordning. Riksdagen, som delar departementschefens

uppfattning, att på förevarande område största möjliga enhetlighet inom

samtliga försvarsgrenar bör eftersträvas, utgår från att den i propositionen

förutsatta fortsatta utredningen rörande reservpersonalen utan uppskov kommer

till stånd. Vissa i motionerna II: 335 och 336 framförda förslag torde böra

tagas under övervägande i samband med berörda utredning.

Riksdagen har icke heller något att erinra mot vad i övrigt anförts under

förevarande avsnitt i propositionen.

c. Pensionsavgången personal.

Mot vad i propositionen anförts beträffande den pensionsavgångna personalen

har riksdagen intet att erinra.

d. Väg- och vattenbyggnadskåren.

Riksdagen ansluter sig till vad departementschefen anfört rörande väg- och

vattenbyggnadskåren.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 374.

F. Rekrytering.

I. Rekrytering av värnpliktiga.

Vad i propositionen anförts rörande rekrytering av värnpliktiga föranleder

icke riksdagen till någon erinran.

2. Rekrytering av personal på aktiv stat.

a. Officerare.

Det i propositionen framlagda förslaget beträffande rekryteringen av officerare

bland fast anställda och värnpliktiga synes tillgodose de önskemål

därutinnan, som sedan lång tid förelegat och som gått ut på att tillskapa en

bredare bas för rekryteringen med möjlighet till en fullt rättvis prövning av

samtliga officersaspiranter. Riksdagen finner sig därför kunna ansluta sig till

detsamma och har icke heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen

under förevarande avsnitt anfört.

b. Underofficerare.

Vad departementschefen anfört med avseende på rekryteringen av underofficerare

föranleder icke erinran från riksdagens sida.

c. Fast anställt manskap.

Under hänvisning till vad riksdagen tidigare anfört rörande det ur rekryteringssynpunkt

angelägna uti att den av departementschefen förutsatta utredningen

rörande civilanställningsfrågan och inrättande av beställningar för

iångtjänstunderbefäl m. m. snarast kommer till stånd, finner riksdagen icke

anledning till erinran mot vad departementschefen under förevarande avsnitt

anfört.

d. Musikpersonal.

Vad departementschefen anfört rörande rekryteringen av musikpersonal

giver icke anledning till någon erinran från riksdagens sida.

3. Rekrytering av arméns reservpersonal.

Riksdagen ansluter sig till vad i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits beträffande

rekryteringen av arméns reservpersonal.

G. Utbildning.

I. De värnpliktigas utbildning.

I likhet med departementschefen anser sig riksdagen icke böra beröra frågan

örn de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats på

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Riksdagens skrivelse Nr 374.

grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan av 1941 års riksdag

antagits.

2. Utbildning av fast anställt befäl.

Riksdagen har icke något att erinra mot vad i propositionen under förevarande

rubrik inledningsvis anförts.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Riksdagen har icke något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts proposition

anförts rörande det fast anställda manskapets utbildning.

Såsom departementschefen framhållit, torde de olägenheter, som varit förknippade

med det hittillsvarande systemet för allmänbildande undervisning,

kunna antagas väsentligen bortfalla, därest denna undervisning i huvudsak

skiljes från den militära utbildningen. Med hänsyn härtill och då de i propositionen

i övrigt angivna riktlinjerna för utbildningen av det fast anställda

manskapet synas lämpligt avvägda, finner riksdagen icke anledning till erinran

mot vad departementschefen anfört därom.

b. Underofficersutbildning.

Riksdagen finner de i propositionen framlagda förslagen rörande utbildning

till underofficer och rörande fortsatt utbildning av underofficerare lämpliga,

varför desamma icke föranleda erinran från riksdagens sida.

c. Officersutbildning.

Riksdagen har i samband med behandlingen av frågan örn officersrekryteringen

uttalat sin anslutning till försvarsutredningens av departementschefen

tillstyrka förslag därutinnan. Enär det under förevarande rubrik framlagda

förslaget rörande utbildning till officer är utformat efter samma grunder

och synes lämpligt avvägt, vill riksdagen giva detsamma sin principiella

anslutning.

De i propositionen framlagda förslagen i fråga om de aktiva officerarnas

fortsatta utbildning föranleda, liksom av departementschefen under förevarande

avsnitt i övrigt anförda synpunkter, icke heller erinran från riksdagens

sida.

H. Utbildningsanstalter.

I. Allmänna grunder.

Mot de i propositionen anförda grunderna för organisationen av arméns

undervisningsanstalter har riksdagen intet att erinra. Riksdagen vill särskilt

understryka den högre militära utbildningens betydelse för arméns krigsduglighet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrivelse Nr 374.

2. Grundläggande befälsskolor.

a. Arméns underofficerssko/a.

Riksdagen biträder vad i propositionen anförts rörande arméns underoffi
cersskola.

b. Krigsskolan.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

krigsskolan.

e. Truppslagsofficersskolorna.

Riksdagen biträder de i propositionen framställda förslagen rörande truppslagsofficersskolorna.

3. Skjutskolor och motsvarande skolor.

a. Infanteriskjutskolan.

Riksdagen ansluter sig till vad departementschefen anfört beträffande infanteriskjutskolan.

b. Ridskolan.

Riksdagen har intet att erinra mot den organisation av ridskolan, som föreslagits

i propositionen.

c. Pansartruppskolan.

Mot organiserandet av en pansartruppskola i enlighet med vad som föreslagits

i propositionen har riksdagen intet att erinra.

d. Artilleriskjutskolan.

Riksdagen biträder vad departementschefen anfört i fråga om artilleriskjutskolan.

e. Luftvärnsskjutskolan.

Riksdagen finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen anförts

beträffande denna skola.

f. Ingenjörtruppskolan.

Vad departementschefen anfört rörande ingenjörtruppskolan giver icke anledning

till erinran från riksdagens sida.

g. Arméns signalskola.

Vad i propositionen anförts beträffande arméns signalskola biträdes av

riksdagen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 374.

h. Arméns underhål/sskola.

Riksdagen har intet att erinra mot att en arméns underhållsskola inrättas i

enlighet med vad i propositionen föreslagits.

i. Arméns motorskola.

Riksdagen, som i annat sammanhang särskilt framhållit vikten av en god

materielvård, speciellt i fråga örn motorfordonen, finner det synnerligen

angeläget, att en motorskola med de av försvarsutredningen angivna uppgifterna

snarast kommer till stånd. Mot departementschefens uttalanden beträffande

skolans organisation har riksdagen intet att erinra.

j. Tygförvaltningsskolan.

Med hänsyn till vikten av att den för tygtjänsten avsedda personalen erhåller

en fullgod utbildning finner riksdagen det angeläget, att en tygförvaltningsskola

snarast möjligt kommer till stånd. Riksdagen har intet att erinra

mot vad i propositionen anförts beträffande tygförvaltningsskolans organisation.

k. Intendenturförvaltningssko/an.

Riksdagen finner organiserandet av en intendenturförvaltningsskola på sätt

departementschefen föreslagit lämpligt, varför förslaget biträdes.

/. Arméhundskolan.

Riksdagen har under avsnittet Arméhundväsendet upptagit till behandling

motionen II: 304 och därvid i väsentliga delar bifallit densamma. Härigenom

kommer lärarpersonalen vid arméhundskolan att ökas med 1 kapten, ryttmästare

eller löjtnant, instruktionsofficer tillika adjutant, samt 1 förvaltningsunderofficer;

vidare kommer löneställningen för den övriga personalen

att i viss mån ändras.

4. Högskolor.

fl. Krigshögskolan.

Riksdagen biträder de förslag, som i propositionen framställts med avseende

på krigshögskolan och arméns stridsskola.

b. Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Mot vad i propositionen föreslagits beträffande artilleri- och ingenjörhögskolan

har riksdagen intet att erinra.

Riksdagen delar departementschefens uppfattning om önskvärdheten av att

möjligheterna för en framtida sammanslagning av krigshögskolan och artilleri-

och ingenjörhögskolan undersökas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374. 29

I. De frivilliga försvarsorganisationerna.

Vad departementschefen inledningsvis anfört under förevarande rubrik föranleder

icke något särskilt uttalande från riksdagens sida.

a. Den frivilliga landstormsrörelsjen.

Riksdagen har icke något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande

den frivilliga landstormsrörelsen och befälsutbildningen.

b. Lottarörelsen.

Vad departementschefen anfört beträffande lottarörelsen giver icke anledning

till annat uttalande från riksdagens sida än att lottaorganisationen,

därest den erhåller en självständig ställning, torde böra bibehålla samma förmån

av kostnadsfritt begagnande av viss kronan tillhörig materiel som den

såsom ingående i Sveriges landstormsföreningars centralförbund åtnjutit.

c. Dan frivilliga skytterörelsen.

Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande den frivilliga

skytterörelsen.

d. Övriga frivilliga försvarsorganisationer.

Mot vad i propositionen anförts rörande svenska röda korset, svenska blå

stjärnan, frivilliga automobilkåren och frivilliga motorcykelkåren har riksdagen

intet att erinra.

e. Hemvärnet.

Riksdagen har intet att erinra emot vad departementschefen anfört med avseende

på hemvärnet.

f. Det frivilliga försvarsarbetets organisation och ledning.

Mot vad i propositionen föreslagits beträffande det frivilliga försvarsarbetets

organisation och ledning har riksdagen intet att erinra.

Behovet av instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen är mycket

svårt att beräkna, innan praktisk erfarenhet vunnits rörande intresset för

utbildningen. Riksdagen finner det emellertid icke uteslutet, att den frivilliga

befälsutbildningen kan komma att erhålla en sådan omfattning, att en utökning

av det i propositionen beräknade antalet instruktörer framdeles kan

bliva erforderlig. Riksdagen förutsätter, att Kungl. Maj:t uppmärksammar

denna fråga och vidtager de åtgärder, vartill erfarenheterna kunna giva anledning.

J. Remonteringsväsendet.

a. Stam hästar.

Riksdagen har icke något att erinra mot de i propositionen verkställda beräkningarna

rörande behovet av stamhästar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 374.

b. Ackordhästar.

Riksdagen har intet att erinra emot vad i propositionen anförts beträffande

arméns ackordhästar.

c. Remonteringsväsendets ledning.

Riksdagen har vid prövningen av frågan om remonteringsväsendets ledning

icke kunnat undgå att finna de skäl bärande, som av arméförvaltningen anförts

till stöd för ämbetsverkets uppfattning, att remonteringen borde anknytas

till arméförvaltningens intendenturdepartement. Riksdagen vill därför

framhålla såsom önskvärt, att vid den i utsikt ställda omorganisationen

av försvarsväsendets centrala förvaltningsorganisation den nuvarande remonteringsnämnden

med i huvudsak oförändrad sammansättning på lämpligt

sätt inordnas i intendenturdepartementet. I avvaktan härpå synes den nuvarande

organisationen böra bibehållas i huvudsak oförändrad med de modifikationer,

som bli en följd av den föreslagna omorganisationen av truppslagsinspektionema.

d. Remonteringen.

Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande remonteringen.

III. Byggnader m. m.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en inom andra

kammaren väckt motion, nr 342, i vilken hemställts, att riksdagen måtte

hemställa örn skyndsam utredning av frågan om militära tjänstebostäders

anordnande genom egnahemsbebyggelse, i första hand å nya förläggningsorter

och där bostadsutrymmen behövde tagas i anspråk för andra militära

ändamål.

Med avseende på arméns byggnadsfrågor har riksdagen haft mindre möjlighet

än beträffande andra nu föreliggande frågor att taga en bestämd ställning.

I propositionen har ju också av departementschefen framhållits, att det uppenbarligen

icke varit möjligt att i förevarande sammanhang ingå på en

granskning i detalj vare sig ur behovs- eller kostnadssynpunkt. Riksdagen

förutsätter, att största möjliga sparsamhet iakttages vid byggnadsprogrammets

förverkligande och att endast de byggnadsåtgärder, som äro ur militär

synpunkt oundgängligen nödvändiga, komma till utförande under femårsperioden.

För en sådan återhållsamhet beträffande den militära byggnadsverksamheten

tala, förutom rent ekonomiska skäl, jämväl de svårigheter

med avseende å materielförsörjningen, som under nu rådande förhållanden

föreligga. Riksdagen vill slutligen framhålla angelägenheten av att de särskilda

byggnadsprojekten, innan de föreläggas riksdagen, som regel underkastas

särskild granskning ur besparingssynpunkt av 1940 års militära byggnadsutredning

eller ock att i annan ordning säkerhet skapas för att sparsamhetsintresset

tillbörligen tillgodoses.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

31

I anledning av vad som anförts i motionen 11:342 vill riksdagen understryka

vikten av att den av departementschefen förutsatta utredningen, huruvida

icke det av försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet skulle kunna

i ej oväsentbg utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse, snarast

kommer till stånd.

Vad i övrigt under förevarande avsnitt anförts i propositionen giver icke

riksdagen anledning till erinran.

IV. Organisationens genomförande.

Riksdagen, som instämmer i den av försvarsutredningen och departementschefen

uttalade uppfattningen, att de av riksdagen förutsatta ändringarna i

arméorganisationen böra genomföras så snabbt som möjligt, har icke heller

i övrigt något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande arméorganisationens

genomförande.

Avd. VI. Marinens organisation.

I. Krigsorganisationen.

Vad i propositionen anförts i fråga örn krigsorganisationen föranleder icke

någon erinran från riksdagens sida.

II. Fredsorganisationen.

A. Marinens ledande organ.

a. Chefen för marinen och amiralitetet

Riksdagen ansluter sig till förslaget om sammanförande av de militära beställningshavarna

vid marinen av flaggmans (generalspersons) grad till en

särskild stat, amiralitetet.

b. Marinstaben.

I anledning av överförandet av vissa kustartilleriärendens handläggning

från chefen för kustartilleriet till marinstaben har en rationalisering av marinstabens

inre organisation blivit erforderlig. Riksdagen finner de av departementschefen

i sådant hänseende förordade åtgärderna, främst inrättandet av

en särskild utbildningsavdelning, lämpliga och har icke heller i övrigt något

att erinra mot vad som i propositionen anförts beträffande marinstaben.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 374.

c. Inspektören för kustartilleriet.

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har riksdagen

intet att erinra. I anslutning till vad riksdagen nedan under avsnittet Kustartilleriet:

Allmänna synpunkter anför, vill riksdagen framhålla, att det enligt

riksdagens mening är av vikt, att såväl inspektören för kustartilleriet som

övriga kustartillerimyndigheter erhålla en så självständig ställning, att kustartilleriet

beredes möjlighet att såsom en med flottan likställd vapengren

inom marinen fylla sina för riksförsvaret betydelsefulla uppgifter.

d. Övriga inspektionsmyndigheter.

För att utbildningsarbetet skall kunna giva bästa möjliga resultat och marinen

hållas på en kvalitativt hög nivå krävas effektiva och sakkunniga inspektionsorgan

för de olika grenarna av verksamheten. Den förstärkning och

rationalisering av marinens inspektionsorgan, som i propositionen föreslagits,

synes vara ur nämnda synpunkt väl motiverad, och riksdagen kan alltså ansluta

sig till vad sålunda föreslagits.

B. Marindistrikten.

a. Organisationen i allmänhet.

Mot vad i propositionen anförts rörande marindistriktens organisation i

allmänhet har riksdagen intet att erinra.

b. Marindistriktens organisation.

I fråga örn de särskilda marindistriktens organisation ansluter sig riksdagen

till vad i propositionen föreslagits. Vid Sydkustens marindistrikt bör sålunda

tillkomma en särskild beställning i lönegrad Ob 2 för chefen för Blekinge

kustartilleriförsvar. För chefen för Västkustens marindistrikt bör ävenledes

avses en beställning i lönegrad Ob 2. För befattningen såsom chef för

Norrlandskustens marindistrikt bör avses en beställning i lönegrad Oa 6 eller

Oa 5. Militärbefälhavaren på Gotland bör tillika vara chef för Gotlands marindistrikt.

För chefen för Öresunds marindistrikt bör avses en beställning i

lönegrad Oa 5 eller Oa 4.

C. Flottan.

I. örlogsstationerna.

Riksdagen, som finner det i propositionen framlagda förslaget om sammanförande

av hela den ekonomiska förvaltningen vid vardera örlogsstationens

kompanier till ett för samtliga kompanier gemensamt ekonomikontor

innebära en rationell lösning av ifrågavarande spörsmål, förutsätter, att ekonomikontorens

organisation icke slutgiltigt bestämmes, förrän viss tids erfa
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

33

renhet vunnits. Riksdagen biträder jämväl i övrigt vad i propositionen anförts

rörande örlogsstationerna.

2. Örlogsdepåerna.

Riksdagen biträder i propositionen framlagda förslag rörande örlogsdepåerna.

Sålunda bör Göteborgs örlogsdepå utökas och givas en fastare organisation,

varvid särskilda underofficers- och sjömanskårer där uppsättas. Riksdagen

delar nämligen departementschefens uppfattning, att vissa befarade

olägenheter på grund av sådana kårers inrättande genom lämpliga åtgärder

böra kunna undanröjas. I likhet med departementschefen anser riksdagen,

att Gustafsviks örlogsdepå bör givas en fastare och mera effektiv organisation.

Riksdagen kan därför ansluta sig till det i propositionen därutinnan

framlagda förslaget. Icke heller i övrigt har vad i propositionen under förevarande

avsnitt anförts föranlett erinran från riksdagens sida.

3. Övriga örlogsbaser.

Mot vad härutinnan i propositionen anförts har riksdagen icke funnit anledning

till erinran.

4. örlogsvarven.

Enär riksdagen såsom inledningsvis anförts icke ansett sig böra biträda

det motionsvis framförda förslaget örn uppskjutande av byggandet av de

båda år 1940 beslutade kryssarna, ansluter sig riksdagen till departementschefens

förslag om förlängning av vissa dockor vid örlogsvarven.

Vad i övrigt i propositionen anförts beträffande örlogsvarven föranleder

ingen erinran från riksdagens sida.

5. Sjökrigsmaterielen.

Riksdagen har redan inledningsvis upptagit till behandling frågan, huruvida

byggandet av de år 1940 beslutade båda kryssarna bör uppskjutas, samt

har därvid förklarat sig anse, att färdigställandet av de båda kryssarna utgör

en angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av mycket

trängande skäl bör anstå. Riksdagen saknar därför anledning att här ytterligare

beröra denna fråga.

Vad i övrigt angår det i propositionen framlagda förslaget rörande fartygsnybyggnader

för flottan anser sig riksdagen böra i allt väsentligt ansluta sig

till de synpunkter rörande sjöstridskrafternas sammansättning, som framkommit

i den av kommendören Strömbäck utförda undersökningen. Nybyggnadsprogrammet

under femårsperioden bör därför i enlighet med departementschefens

förslag omfatta större jagare samt undervattensbåtar och tor
Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 14 sami. Nr 374. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 374.

pedbåtar till det antal och av de typer som angivits i särskilda för riksdagens

vederbörande utskott tillgängliga handlingar. Ytterligare böra snarast byggas

tvenne jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp. I likhet med departementschefen

anser riksdagen, att viss del av rekrytutbildningen bör äga rum

å segelfartyg; riksdagen ansluter sig alltså till förslaget angående nybyggnad

av ett övningsfartyg. Byggnadsprogrammet bör slutligen också omfatta nybyggnad

av sex för sjövärnskåren avsedda motorbåtar. För utförande av

konstruktionsarbeten torde i enlighet med departementschefens förslag böra

avses ett anslag örn sammanlagt 1,000,000 kronor.

6. Flottans personal.

a. Officerare.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling upptagit förutnämnda

inom andra kammaren väckta motion, nr 348, i vilken — i anslutning till

uttalandet, att antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna

möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än enligt förslagen i propositionen

— anförts att det i fråga om flottan icke vore uteslutet att kunna

något minska antalet högre beställningar, enär för vissa arbetsuppgifter,

för vilka hittills avsetts kaptener, beräknats skola avses kommendörkaptener

av 2. graden och behovet härav icke syntes vara tillräckligt styrkt.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen i denna del anförts

men anser sig dock — i anledning av vad som anförts i motionen II: 348 —

böra framhålla önskvärdheten av att det vid det närmare fastställandet av

officerskårens omfattning tages under övervägande, huruvida icke antalet

beställningar för officerare i de högre lönegraderna kan bestämmas något

lägre än enligt föreliggande förslag.

b. Underofficerare.

Riksdagen biträder departementschefens förslag örn slopande av den nuvarande

flaggkorpralsgraden. Genom att befordran till underofficer alltså

skall ske direkt från furirsgraden, vinnes en önskvärd överensstämmelse med

de övriga försvarsgrenarna. Riksdagen har ej heller i övrigt något att erinra

mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

c. Manskap.

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt föreslagits har riksdagen

intet att erinra.

d. Musikorganisation.

Riksdagen ansluter sig till i propositionen framlagt förslag om upprättande

av en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå, jämväl avsedd för Älvsborgs

kustartilleriregemente, samt har icke heller något att erinra mot vad i övrigt

föreslagits rörande flottans musikorganisation.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

35

e. Reservpersonal.

Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits finner riksdagen

icke anledning till erinran.

f. Övrig personal.

Riksdagen biträder vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

g. Personalens fredsfördelning.

Vad härutinnan anförts föranleder intet uttalande från riksdagens sida.

7. Rekrytering.

a. Värnpliktiga.

Vad härutinnan anförts föranleder intet riksdagens uttalande.

b. Fast anställd personal.

Riksdagen finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen anförts

rörande rekrytering av fast anställd personal.

8. Utbildning.

a Det fast anställda manskapets utbildning.

Riksdagen, som erfarit att den i propositionen i utsikt ställda utredningen

rörande utbildningen vid marinen numera av Kungl. Majit anbefallts, anser

det vara av särskilt värde, att därigenom en undersökning kommer till stånd

även rörande möjligheterna att på effektivaste sätt utnyttja de värnpliktigas

tjänstgöringstid.

Den föreslagna centraliseringen av rekrytutbildningen finner riksdagen

lämplig. Riksdagen har redan under avsnittet Sjökrigsmaterielen uttalat, att

enligt riksdagens mening viss rekrytutbildning bör äga rum å segelfartyg.

b. Underofficersutbildningen.

Mot vad härutinnan anförts finner riksdagen icke anledning till erinran.

c. Officersutbildningen.

Riksdagen, som ansluter sig till de i propositionen angivna grunderna för

officersutbildningen, vill uttrycka sin tillfredsställelse med den ökade betydelse,

som tillmätts utbildningen efter manskapslinjen, samt förutsätter, alt

sådana åtgärder vidtagas, att ifrågavarande utbildningslinje i avsedd omfattning

kommer att utnyttjas för officerskårens rekrytering.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 374.

D. Kustartilleriet.

I. Allmänna synpunkter.

Riksdagen biträder den i propositionen uttalade meningen, att frågan om

kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen nu bör bringas till en

slutgiltig lösning, och ansluter sig till propositionens förslag, att kustartilleriet

liksom hittills skall utgöra ett särskilt vapenslag inom marinen. Riksdagen,

som icke haft något att erinra mot vad departementschefen i berörda hänseenden

anfört, anser sig dock i föreliggande sammanhang böra understryka

vikten av att vid organisationens närmare utformning de olika kustartillerimyndigheterna

tillförsäkras erforderlig frihet och självständighet inom den

marina organisationens ram samt att de reglementariska föreskrifterna erhålla

sådan innebörd, att nämnda myndigheters ställning och befogenheter

säkerställas.

2. Kustartilleriets lokala organisation,

o. Kustartilleriförsvarets indelning.

I fråga örn kustartilleriförsvarets indelning ansluter sig riksdagen till vad i

propositionen föreslagits.

b. Kustartil/eriförsvarscheferna och deras stabs- och förvaltningsorgan.

Mot vad i propositionen i förevarande fråga föreslagits har riksdagen intet

att erinra. Riksdagen finner sålunda icke tillräcklig anledning föreligga att

föreslå ett frångående av propositionens förslag i fråga om löneställningen

för chefen för Gotlands kustartilleriförsvar.

c. Kustartilleriets truppförband.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling upptagit den inom andra

kammaren väckta motionen nr 348, i vilken — i anslutning till det tidigare

berörda uttalandet, att antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna

möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än i propositionen —

anförts, att det kunde ifrågasättas, örn icke äldre kaptener skulle kunna avses

såsom biträden åt truppförbandscheferna i stället för de i propositionen beräknade

regementsofficerarna.

I likhet med departementschefen anser riksdagen erforderligt, att kustartilleriets

fredsorganisation utökas med två truppförband, nämligen ett till

Göteborg förlagt regemente, Älvsborgs kustartilleriregemente, samt ett därifrån

till Härnösand detacherat förband, Härnösands kustartilleridetachement.

Riksdagen har i huvudsak icke något att erinra mot den i propositionen

förutsatta organisationen av kustartilleritruppförbanden samt de i anslutning

därtill verkställda beräkningarna rörande personalbehovet vid förbanden. I

anslutning till vad som anförts i motionen II: 348 vill riksdagen emellertid

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

37

ifrågasätta, huruvida icke för biträde åt truppförbandscheferna vid handläggning

av förvaltningsärenden skulle kunna avses äldre kaptener i stället för

regementsofficerare.

d. Kustartilleriets musikorganisation.

Riksdagen biträder departementschefens förslag om bibehållande av kustartilleriets

två nuvarande musikkårer och örn upprättande av en musikkår

jämväl vid Gotlands kustartillerikår. Detta förbands förläggning torde nämligen

vara av den art, att särskilt behov av musikkår gör sig gällande. Mot departementschefens

förslag beträffande musikkårernas personalsammansättnäng

och personalens löneställning har riksdagen intet att erinra.

e. Kustartilleriets skjutskola.

Vad i propositionen anförts beträffande kustartilleriets skjutskola föranleder

ingen erinran från riksdagens sida.

.a.V r \i ■:-C

3. Kustartillerimaterielen.

Riksdagen ansluter sig till de synpunkter beträffande kustartilleriets materiel,

som i propositionen anförts.

4. Kustartilleriets personal.

a. Officerare.

Under hänvisning till vad riksdagen under avsnittet Kustartilleriets truppförband

anfört rörande behovet av regementsofficerare såsom biträden åt

truppförbandscheferna vill riksdagen ifrågasätta, huruvida det icke kan komma

att visa sig möjligt att vid det närmare fastställandet av officerskårens

sammansättning bestämma antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna

lägre än enligt det i propositionen framlagda förslaget. I övrigt

har riksdagen intet att erinra mot detsamma.

b. Underofficerare.

Riksdagen har i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen i denna

del föreslagits. I överensstämmelse med vad riksdagen anfört i samband med

frågan örn regementskassörerna vid armén böra dock, i enlighet med vad

som föreslagits i motionen II: 348, även vid kustartilleriet regementskassörerna

indelas i 1. och 2. klass och för samtliga regementskassörer gälla en

pensionsålder av 60 år.

c. Manskap.

Riksdagen, som under avsnittet Personalstaternas konstruktion m. m. behandlat

den i propositionen och vissa motioner berörda frågan örn inrättan
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 374.

de av långtjänstunderbefälsbeställningar vid bl. a. kustartilleriet, har icke

något att erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

d. Reservpersonal.

Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits finner riksdagen

icke anledning till erinran.

e. Övrig personal.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen under förevarande

avsnitt anförts.

a.

5. Rekrytering.

Värnpliktiga.

Mot vad härutinnan anförts i propositionen har riksdagen intet att erinra.

b. Fast anställd personal.

Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande rekryteringen

av den fast anställda personalen.

6. Utbildning.

Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande kustartilleriets

utbildning.

E. För marinen gemensam personal.

I. Mariningenjörkåren.

Mot vad i propositionen anförts i fråga örn mariningenjörkåren har riksdagen

intet att erinra. Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang understryka

betydelsen av att frågan om mariningenjörkårens organisation, rekrytering

och utbildning löses på sådant sätt, att fullt kvalificerad ingenjörpersonal

kommer att stå till förfogande såväl för konstruktionsarbeten som för

den dyrbara och komplicerade matérielens skötsel och vård.

2. Marinintendenturkåren.

Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande marinintendenturkåren.

3. Marinläkarkåren.

Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande marinläkarkåren.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens skrivelse Nr 374.

4. Marinens poliskår.

Mot vad härutinnan anförts har riksdagen intet att erinra.

5. Marinens ecklesiastikstat.

Vad i propositionen anförts rörande marinens ecklesiastikstat föranleder

ingen erinran från riksdagen sida.

F. Utbildningsanstalter.

a. Flottans rekrytskola (sjömansskolan).

Riksdagen, som tidigare biträtt i propositionen framlagt förslag örn tillskapande

av en för flottans stammanskap gemensam rekrytskola, har intet att

erinra mot i förevarande avsnitt av propositionen framlagda förslag.

b. Marinens underofficersskola.

Riksdagen finner förslaget om inrättande av en för flottan och kustartilleriet

gemensam underofficersskola innebära en rationell och lämplig lösning

av förevarande organisationsspörsmål. I likhet med departementschefen anser

riksdagen emellertid, att underofficersskolans lokalfråga icke lämpligen

nu bör upptagas till avgörande. Beträffande underofficersskolans organisation

och personaluppsättning har riksdagen intet att erinra mot vad i propositionen

därom anförts.

c. Sjökrigsskolan.

Vad härutinnan i propositionen anförts föranleder ingen erinran från riksdagens

sida.

d. Sjökrigshögskolan.

Riksdagen biträder i propositionen beträffande sjökrigshögskolan framlagda

förslag.

G. Frivilliga försvarsorganisationer.

а. Sjövärnskåren.

I likhet med departementschefen anser riksdagen icke lämpligt att några

väsentligare ändringar i sjövärnskårens organisation nu vidtagas. Icke heller

i övrigt har riksdagen något att erinra mot vad i propositionen under förevarande

avsnitt anförts.

б. Maritim ungdomsverksamhet.

Vad i propositionen anförts rörande maritim ungdomsverksamhet föranleder

intet uttalande från riksdagens sida.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 374.

III. Marinens byggnader m. m.

Riksdagen, som vid behandlingen av arméns byggnadsfrågor, delvis i anledning

av väckta motioner, anfört vissa allmänna, försvarsväsendet i dess

helhet berörande synpunkter på frågan örn genomförandet av det i propositionen

förutsatta byggnadsprogrammet, saknar i förevarande sammanhang

anledning till annat uttalande än att vad i propositionen anförts beträffande

marinens byggnadsfrågor icke föranleder någon principiell erinran från riksdagens

sida.

IV. Organisationens genomförande.

Vad i propositionen anförts rörande organisationens genomförande giver

icke anledning till erinran från riksdagens sida.

Avd. VII. Flygvapnets organisation.

I. Krigsorganisationen.

Under hänvisning till vad riksdagen inledningsvis anfört rörande en förstärkning

av flygvapnets organisation utöver vad departementschefen föreslagit

vill riksdagen uttala sin anslutning till vad i propositionen anförts rörande

flygvapnets krigsorganisation.

II. Fredsorganisationen.

A. Chefen för flygvapnet och flygstaben.

Riksdagen finner den i propositionen föreslagna organisationen av flygstaben

i stort sett lämplig och har sålunda intet att erinra mot vad i propositionen

under förevarande avsnitt anförts.

B. Flygförvaltningen.

Vad härutinnan i propositionen anföres föranleder intet uttalande från

riksdagens sida.

C. Flygbasområden.

Med hänsyn till krigsförberedelsearbetet, behovet av en effektiv basorganisation,

förvaltningen av krigsflygfälten och anläggningarna vid dessa samt

förvaltningen och vården av vissa förråd finner riksdagen det vara av beho
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374

41

vet påkallat, att en territoriell organisation tillskapas för flygvapnets del. Riksdagen

biträder vad härutinnan föreslagits i propositionen. Riksdagen förutsätter

därvid, att det skall ligga i Kungl. Maj :ts skön att besluta om de jämkningar

ifråga om benämnings- och organisationsfrågor, till vilka erfarenheterna

under uppsättningen kunna föranleda. Enär Kungl. Majit föreslagit,

att Tionde flygflottiljen skall förläggas till Ängelholm, bör jämväl, i enlighet

med vad i propositionen förutsatts, Södra flygbasområdesstaben förläggas till

Ängelholm.

D. Fiygförband.

I. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m.

Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att i landets försvarskrafter

måste ingå ett starkt och slagkraftigt flygvapen samt att den

i propositionen föreslagna utökningen är att anse som ett minimiprogram,

har redan under avsnittet Allmänna synpunkter upptagit till behandling frågan

örn en förstärkning av flygvapnet utöver vad som i propositionen föreslagits.

Riksdagen har därvid anslutit sig till departementschefens uppfattning,

att, därest så med hänsyn till utbildnings- och andra organisatoriska

förhållanden visar sig möjligt, en sjunde jaktflottilj skall uppsättas under

femårsperioden. Riksdagen räknar sålunda med att denna sjunde jaktflottilj

kommer att ingå i flygvapenorganisationen. Därvid har riksdagen också understrukit

angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt

förslag i frågan. Riksdagen, som saknar anledning att i förevarande sammanhang

beröra de motionsvis framförda förslagen örn ytterligare utökning av

flygvapnet, utgår i enlighet med det anförda för närvarande från den omfattning

av flygvapnet, som i propositionen nr 210 föreslagits.

Riksdagen förordar alltså, att — utöver nu befintliga eller beslutade flygflottiljer

— ytterligare tre jaktflottiljer, en bombflottilj samt en torped- och

minflottilj skola tillkomma under femårsperioden. Mot de i propositionen

nr 210 föreslagna förläggningsplatserna för de nytillkommande jakt- och

torpedflottiljerna ävensom benämningarna å dessa har riksdagen intet att

erinra. Såsom av den i propositionen återgivna utredningen rörande förläggningen

av Hälsinge flygflottilj (F 15) framgår, är den föreslagna förläggningsplatsen

vid Söderhamn behäftad med vissa olägenheter. Riksdagen har

emellertid efter ytterligare undersökningar funnit, att den i propositionen

sålunda förordade förläggningsplatsen måste anses vara den ur olika synpunkter

lämpligaste.

Med avseende på förläggningsplats för den föreslagna bombflottiljen (F

14) vill riksdagen erinra örn att departementschefen i proposition nr 328 —

efter redogörelse för vissa med Halmstads stad förda förhandlingar rörande

förläggningsfrågan — framhållit, att möjligheterna att med Halmstads stad

träffa annan och för det allmänna lämpligare uppgörelse borde ytterligare

undersökas. Det borde ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare gransk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 374.

ning av denna förläggningsfråga träffa det avgörande, vartill granskningen

gåve anledning. Skulle det härvid visa sig, att en förläggning av flottiljen

till annan plats än Halmstad eller dess närhet vore att förorda, borde emellertid

frågan ånyo underställas riksdagen. Riksdagen har intet att erinra mot

vad departementschefen sålunda anfört.

Riksdagen finner den i propositionen nr 328 föreslagna platsen för nuvarande

Tionde flygflottiljens (F 10) förläggning, Barkåkra invid Ängelholm,

vara för ändamålet lämplig. Ängelholm torde därvid böra fastställas som

förläggningsort. Riksdagen har intet att erinra mot att flottiljens benämning

i samband därmed ändras till Skånska flygflottiljen.

Med de förläggningsplatser, som flygflottiljerna med det av riksdagen biträdda

förslaget komma att erhålla, finner riksdagen de i propositionen föreslagna

förläggningsplatserna för eskaderstaberna vara lämpligt valda, varför

desamma av riksdagen förordas.

2. Flygeskadrarna.

Riksdagen finner det uppenbart, att — med den omfattning flygvapnet nu

avses skola få — en permanent befälsinstans måste inrättas mellan chefen

för flygvapnet och flottiljchefema. Härvid torde det vara lämpligt att bygga

vidare på eskaderorganisationen. Den föreslagna eskaderindelningen synes

vara väl avvägd. Även i övriga hänseenden biträder riksdagen propositionens

förslag i denna del.

3. Flygflottiljerna.

För att tillgodose behovet av erforderlig beredskap måste flygövningar året

runt bedrivas med minst två övningsdivisioner. Med hänsyn härtill är en

utökning av flottiljernas organisation ofrånkomlig. Riksdagen finnér sig därför

böra biträda det framlagda förslaget om att flottiljen skall organiseras på

chef, stab och fyra divisioner, varav en specialdivision, i stället för såsom

för närvarande chef, stab och tre divisioner.

Riksdagen ansluter sig även i övriga hänsenden i huvudsak till vad i propositionen

anföres under detta avsnitt. En viss avvikelse från det i propositionen

framlagda förslaget föranledes dock av vad riksdagen, enligt vad i det

följande under avsnittet Flygvapnets personal närmare anföres, finner böra

bestämmas beträffande flottiljkassörernas ställning.

4. Flygbaskåren.

Mot vad härutinnan i propositionen föreslagits har riksdagen i huvudsak

intet att erinra. Såsom under avsnittet Flygvapnets personal anföres, bör dock

antalet fanjunkare minskas med 1, medan i stället bör upptagas en beställning

såsom flottiljkassör av 2. klassen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

43

E. Centrala flygverkstäderna m. m.

a. Centrala tygverkstäderna.

De skäl, som anförts för inrättande av en ny central flygverkstad i samband''

med flygvapnets utbyggnad, finner riksdagen övertygande. Riksdagen

ansluter sig sålunda till förslaget därom och har icke heller i övrigt något att

erinra emot vad i propositionen nr 210 anförts i fråga om de centrala flygverkstäderna.

Vad beträffar förläggningsplatsen för den nya centrala verkstaden kommer

riksdagen att upptaga frågan härom till prövning i samband med behandlingen

av propositionen nr 322.

b. Försökscentralen.

Vad i propositionen anförts beträffande försökscentralen föranleder ingen

erinran från riksdagens sida.

c. Centralförråden.

Även enligt riksdagens mening föreligger ett starkt behov av en central förrådsorganisation

inom flygvapnet, och riksdagen kan därför tillstyrka departementschefens

förslag i denna del. Det bör dock ankomma på Kungl. Majit

att avgöra å vilka platser huvudkontoren för flyg- och vapenmateriel skola

förläggas.

F. Flygmaterielen.

Riksdagen delar departementschefens uppfattning att en uppdelning av

flygindustrien icke bör ske i nuvarande läge. Med hänsyn till vikten av att

flygvapnets utbyggnad och förstärkning genomföres så snabbt som möjligt

böra emellertid alla åtgärder vidtagas för en snabb ökning av produktionstakten.

Riksdagen vill i detta sammanhang särskilt framhålla, alt till förhindrande

av förseningar i produktionen endast oundgängligen erforderliga ändringar

i för serietillverkning godkända flygplan- och motortyper böra företagas.

Av vikt är också, att flygplan- och flygmotorindustriernas tillgodoseende

med axbetskraft på allt sätt underlättas.

Vad i propositionen i övrigt anförts under detta avsnitt föranleder ingen

erinran fiån riksdagens sida.

G. Flygvapnets personal.

a. Allmänna synpunkter.

Mot de i propositionen anförda allmänna synpunkterna på flygvapnets

personal har riksdagen i huvudsak intet att erinra.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrivelse Nr 374.

b. Militär personal.

I överensstämmelse med den ståndpunkt riksdagen intagit beträffande regementskassörsbefattningarna

vid armén och kustartilleriet anser riksdagen,

i anslutning till motionen II: 348 i denna del, att flottiljkassörerna, vilka i enlighet

med departementschefens förslag böra upptagas med halva antalet i

vardera av lönegraderna UO 3 och UO 2, böra benämnas flottiljkassörer av

1. respektive 2. klassen samt att pensionsåldern bör bestämmas till 60 år för

samtliga.

Riksdagen finner det uppenbart, att åtgärder böra vidtagas för tillgodoseende

av flygvapnets behov av yrkesskicklig teknisk personal för vården av

flygvapnets dyrbara och komplicerade materiel. Den i propositionen föreslagna

utvägen •— inrättande av kategorien överfurirer — synes i förening

med de av riksdagen i annat sammanhang förordade åtgärderna för effektivisering

av den tekniska personalens utbildning härvidlag lämplig. Ett motionsvis

framfört yrkande om väsentlig begränsning i antalet överfurirer kan

riksdagen icke biträda. Riksdagen vill emellertid erinra om departementschefens

uttalande, att beräkningarna rörande behovet av överfurirer blott vore

preliminära och att möjligheter förelåge att under femårsperiodens gång

lämpa överfurirernas antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna rörande

verkningarna i personalhänseende.

Vad i övrigt anförts i propositionen under detta avsnitt föranleder ingen

erinran från riksdagens sida.

c. Civilmilitär personal.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts angående

flygvapnets civilmilitära personal.

d. Civil personal.

Riksdagen har i princip intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

flygvapnets civila personal.

H. Rekrytering.

Riksdagen har i princip icke något att erinra mot vad i propositionen anförts

rörande rekryteringen av flygvapnets personal. För säkerställande av

flygvapnets behov av för teknisk tjänst lämplig personal måste särskilda

åtgärder vidtagas, och riksdagen finner de i propositionen i sådant hänseende

förordade förslagen innebära en god lösning av detta spörsmål. Riksdagen är

emellertid av den uppfattningen, att en god manskapsrekrytering underlättas,

därest under anställningstiden meddelas undervisning jämväl i allmänbildande

ämnen, och riksdagen uttalar därför sin tillfredsställelse nied att departementschefen

funnit sig kunna föreslå obligatorisk undervisning av denna art.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrivelse Nr 374.

I. Utbildning.

I. De värnpliktigas utbildning.

I likhet med departementschefen anser riksdagen det icke erforderligt att

närmare beröra de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats

på grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan antagits

av 1941 års riksdag.

2. Utbildning av fast anställd personal.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts med avseende på det

fast anställda manskapets utbildning vid flygvapnet.

b. Utbildning till underofficer.

Vad i propositionen anförts beträffande utbildningen till underofficer vid

flygvapnet föranleder ingen erinran från riksdagens sida.

c. Utbildning till officer (utom i intendenturbefattning).

I fråga om utbildningen till officer (utom i intendenturbefattning) vid flygvapnet

ansluter sig riksdagen till propositionen.

d. Utbildning till officer i intendenturbefattning.

Mot vad härutinnan anförts i propositionen har riksdagen intet att erinra.

e. Utbildning till flyg ingenjör i reserven.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att slutligt avgörande beträffande

ingenjörutbildningen bör anstå i avvaktan på resultatet av den förebådade

utredningen rörande försvarsväsendets ingenjörsorganisation.

f. Utbildning till mästare och verkmästare.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

utbildning till mästare och verkmästare.

g. Fortsatt underofficers- och officersutbildning.

Riksdagen har intet att erinra mot förslaget till fortsatt underofficers- och

officersutbildning vid flygvapnet.

3. Flygövningarnas omfattning.

Flygvapnets förmåga att hålla hög beredskap och således utgöra ett snabbt

tillgängligt försvarsmedel är givetvis i väsentlig mån beroende av att flygövningar

bedrivas i tillräcklig omfattning. Den av departementschefen beräknade

flygtidstilldelningen synes — såvitt för närvarande kan bedömas —

tillräcklig för att i fred medgiva, att erforderlig beredskap och flygskicklighet

vidmakthållas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Riksdagens skrivelse Nr 374.

J. Utbildningsanstalter.

a. Krigsflygskolan (F 5).

Det i propositionen framlagda förslaget till organisation och personalbehov

för krigsflygskolan finner riksdagen lämpligt, vadan riksdagen icke har något

att erinra mot vad i propositionen därom anförts.

b. Flygkadettskolan (F 20).

Med hänsyn till flygvapnets föreslagna omfattning finner riksdagen det

nödvändigt, att kadett- och aspirantskolorna skiljas åt. Den i propositionen

föreslagna lösningen av denna fråga synes lämplig och föranleder ingen erinran

från riksdagens sida. Riksdagen biträder i huvudsak vad i propositionen

anförts rörande flygkadettskolans organisation och har icke heller något att

erinra mot beräkningarna rörande personalbehovet för flygkadettskolan samt

den av nämnda skola påkallade förstärkningen av Upplands flygflottiljs flottiljverkstads

personal.

c. Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor.

Riksdagen har i annat sammanhang framhållit betydelsen av att flygvapnets

personal i teknisk tjänst bibringas en god utbildning. Med hänsyn därtill är

en förstärkning av flygvapnets utbildningsorganisation ofrånkomlig. Riksdagen

finner det för sin del lämpligt att, på sätt i propositionen föreslås, i

nämnda syfte en signalskola och en teknisk skola tillskapas inom flygvapnet.

De nya skolorna böra jämte flygvapnets underofficersskola, i överensstämmelse

med departementschefens förslag, förläggas till Västerås i Västmanlands

flygflottiljs nuvarande etablissement.

Den i propositionen föreslagna organisationen av signalskolan, tekniska

skolan och underofficersskolan synes i stort sett väl avpassad efter de planerade

utbildningsprogrammen, och riksdagen har sålunda intet att erinra

mot vad i propositionen anförts rörande skolornas organisation och personalbehov.

d. Flygvapnets bomb- och skjutskola.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att den i 1936 års försvarsbeslut

förutsatta flygvapnets bomb- och skjutskola nu bör organiseras.

Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts rörande skolans

organisation och personalbehov.

e. Flygkrigshögskolan.

Vad i propositionen anförts beträffande flygkrigshögskolans organisation

och personalbehov föranleder ingen erinran från riksdagens sida.

K. Musikorganisationen.

Riksdagen anser i likhet med departementschefen, att det måste anses befogat,

att de flygflottiljer som äro förlagda å sådan plats, att militärmusik

s. 47 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

47

saknas eller icke kan erhållas från närbelägen ort, skola erhålla en egen musikkår.

Riksdagen vill sålunda till en början uttala, att musikkårer böra upprättas

vid de av departementschfen därtill föreslagna flygflottiljerna. Dessutom

anser riksdagen, att en musikkår bör upprättas jämväl vid Bråvalla

flygflottilj (F 13). I likhet med departementschefen anser även riksdagen,

att frågan om inrättande av musikkårer vid Skånska flygflottiljen (F 10) och

Hälsinge flygflottilj (F 15) kan ställas på framtiden. Av sistnämnda två flottiljer

synes Hälsinge flygflottilj böra komma i främsta rummet för erhållande

av musikkår.

Vad beträffar de nya musikkårernas storlek anser riksdagen av kostnadshänsyn,

att samtliga musikkårer böra erhålla samma personaluppsättning

som i det föregående angivits för musikkårer av typ III vid armén, d. v. s. 1

musikdirektör, 2 fanjunkare, 3 sergeanter, 3 furirer, 1 korpral, 5 vicekorpraler

och meniga samt 5 musikelever.

I fråga örn musikdirektörernas löneställning bär riksdagen intet att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag.

L. Övriga frågor.

Även riksdagen anser, att privat- och sportflygningen är av sådan militär

betydelse —- främst ur rekryteringssynpunkt — att denna flygverksamhet

bör stödjas av staten. Formerna för detta stöd samt frågan om civilflygets

ställning till chefen för flygvapnet böra, såsom departementschefen anfört,

snarast utredas.

Mot vad i övrigt under detta avsnitt anföres har riksdagen intet att erinra.

lil- Flygvapnets byggnader och flygfält.

Under hänvisning till vad riksdagen anfört beträffande arméns byggnadsfrågor

ansluter sig riksdagen i princip till vad i propositionen anförts rörande

flygvapnets byggnadsfrågor.

IV. Organisationens genomförande.

Med avseende på genomförandet av flygvapnets organisation vill riksdagen,

i likhet med departementschefen, understryka att organisationen bör utbyggas

så snabbt som möjligt.

Den plan för organisationens genomförande, som framlagts i propositionen,

synes väl lämpad att läggas till grund för flygvapnets utökning, och riksdagen

har sålunda i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen anförts

under förevarande avsnitt. Med anledning av den av riksdagen förutsatta

utökade musikorganisationen vill riksdagen emellertid förorda, att av de

nya musikkårerna fyra (F 1, F 5, F 7 och F 8) upprättas under första året,

tre (F 11, F 12, F 13) under andra aret samt en (F 17) under tredje året.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Avd. VIII. Sammandrag av kostnadsberäkningar.

Ehuru riksdagen i det föregående ansett, att vissa avvikelser böra ske från

de i propositionen framlagda förslagen rörande den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av försvarskrafterna, har riksdagen icke ansett sig böra

verkställa några specificerade beräkningar rörande de jämkningar i de av

departementschefen beräknade kostnaderna för försvarsorganisationen, som

föranledas av vad riksdagen sålunda föreslagit. Såsom departementschefen

framhållit, äro nämligen de i propositionen meddelade kostnadsberäkningarna

icke avsedda att angiva annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet

under den närmaste femårsperioden borde förlöpa, och de av riksdagen

förutsatta jämkningarna i de i propositionen framlagda förslagen äro icke av

den storleksordning, att de nämnvärt kunna påverka den totala kostnadsramen.

Såsom riksdagen i tidigare sammanhang anfört, har riksdagen nämligen

vid sitt ställningstagande till de i propositionen och föreliggande motioner

framlagda förslagen utgått från att man icke utan tvingande skäl bör

gå utanför den i propositionen angivna kostnadsramen, givetvis bortsett från

de ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. Riksdagen

har sålunda ansett de i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna

kunna i stort sett godtagas såsom utgångspunkt vid riksdagens ställningstagande

till föreliggande förslag. Ehuru det varit önskvärt, att kostnadsberäkningarna

kunnat hänföras till en mera aktuell tidpunkt än den 1 juli 1941.

har riksdagen — såsom inledningsvis framhållits — icke haft möjlighet att

företaga en sådan omräkning.

Avd. IX. Riksdagens beslut.

På grund av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

beslutat, att den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets

försvarskrafter under budgetåren 1942/43—1946/47 skall äga rum efter i huvudsak

den plan, som innefattas i Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 och

280, med de avvikelser därifrån, som av riksdagen i det föregående angivits.

Stockholm den 26 juni 1942.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

422338

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.