Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, dels ock vissa i ämnet väckta motioner.
1942-06-26 · 48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1942:374, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, dels ock vissa i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 374.
1
Nr 374.
Godkänd av första kammaren den 26 juni 1942.
Godkänd av andra kammaren den 26 juni 1942.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter
samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartilleriregemente,
dels ock vissa i ämnet väckta
motioner.
(Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.)
Till KONUNGEN.
Genom en den 27 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 210, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att besluta, att den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter under budgetåren
1942/43—1946/47 skall äga rum efter i huvudsak den plan, som av föredragande
departementschefen i anförande till statsrådsprotokollet angivits.
Kungl. Majit har därefter i en den 8 maj 1942 dagtecknad proposition, nr
280, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att besluta, att ett i propositionen
nr 210 förordat nytt kårartilleriregemente skall förläggas till Kristinehamn.
Riksdagen upptager i det följande frågorna till behandling under samma
rubriker som i propositionen nr 210, varvid emellertid Avd. I. Inledning, såsom
innefattande allenast en redogörelse för ärendets tidigare behandling,
här utelämnats. I den mån i nämnda proposition framförda förslag eller i
övrigt gjorda uttalanden icke blivit av riksdagen berörda, hava desamma icke
föranlett erinran från riksdagens sida.
Med beteckningen »propositionen» avses i det följande, därest ej annat
särskilt angivits, propositionen nr 210.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 14 sami. Nr 374.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 374.
Avd. II. Allmänna synpunkter.
Vad till en början beträffar frågan, huruvida en försvarsplan av den principiella
struktur, som av Kungl. Maj:t i propositionen föreslagits, kan anses
påkallad och lämplig, vill riksdagen för sin del ansluta sig till den uppfattningen,
att tillkomsten av en dylik plan framstår som ett angeläget önskemål.
Riksdagen vill därvid erinra om att den försvarsordning, som beslöts år
1936, på grund av de inträffade förhållandena i mycket väsentliga stycken
utvidgats. Framför allt gäller detta i fråga örn flygvapnet, men även beträffande
armén och marinen hava så stora utvidgningar och förändringar vidtagits
i 1936 års försvarsordning, att denna för närvarande knappast kan sägas
vara annat än principiellt och formellt alltjämt gällande. Det ligger i sakens
natur, att ju mera man avlägsnar sig ifrån den i princip antagna försvarsordningen,
desto mera angeläget är det, att det fortsatta organisationsarbetet äger
rum i enlighet med en något så när fast plan; i annat fall kan risk föreligga
för att överblicken över- försvarsväsendets angelägenheter skymmes och att
som följd därav utvecklingen blir ensidig eller på annat sätt mindre effektiv.
Det torde icke med fog kunna sägas, att de förändringar, som under de senaste
åren ägt rum inom vår försvarsorganisation, skett med åsidosättande
av rimliga anspråk på planmässighet, även om de i allmänhet skett successivt
allteftersom behov därav uppkommit och möjlighet till deras genomförande
varit för handen. Enligt riksdagens mening har emellertid utvecklingen
nu kommit därhän, att avsaknaden av en plan för organisationsarbetets
fortsättande framstår såsom en påtaglig olägenhet. Icke minst skulle riksdagens
arbete på försvarsområdet underlättas genom tillkomsten av en dylik
plan. Riksdagen anser därför, att Kungl. Maj:ts initiativ till att åstadkomma
en plan för det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet bör hälsas
med tillfredsställelse. Vad beträffar den tidrymd som den framlagda planen
föreslagits skola omfatta, budgetåren 1942/43—1946/47, anser riksdagen
densamma vara väl avvägd.
Riksdagen finner sig böra understryka, vad departementschefen anfört därom,
att de till femårsplanen hörande kostnadsberäkningarna allenast hänföra
sig till de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet och att sålunda utanför
de i planen upptagna kostnaderna falla betydande utgifter för uppehållande
av försvarsberedskapen, såväl löpande som engångsutgifter.
Vad den i propositionen framlagda kostnadsramen beträffar, av departementschefen
angiven till cirka 755,000,000 kronor örn året under femårsperioden
och cirka 650,000,000 kronor örn året därefter, delar riksdagen de synpunkter
i detta hänseende som av departementschefen anförts. Riksdagen
ansluter sig sålunda till departementschefens mening, att den framlagda kostnadsramen
bör kunna bäras av det svenska samhället, men att den å andra
sidan kommer gränsen för denna förmåga så nära, att man icke utan
tvingande skäl bör gå utöver den framlagda ramen, givetvis bortsett från de
ökningar som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. I den mån
Riksdagens skrivelse Nr 374.
3
det kommer att visa sig påkallat att vidtaga organisatoriska åtgärder utöver
vad inom kostnadsramen beräknats — exempelvis räknar riksdagen, såsom
av det följande framgår, med att en sjunde jaktflottilj utöver de sex i planen
upptagna skall kunna komma till stånd under femårsperioden — anser
riksdagen fördenskull, att möjligheterna till däremot svarande besparingar
skola noggrant undersökas, innan förslag därom föreläggas riksdagen.
Den i propositionen framlagda kostnadsramen är i anslutning till försvarsutredningens
kostnadsberäkningar baserad på det prisläge, som var rådande
den 1 juli 1941. Sedan nämnda tid hava emellertid rätt avsevärda prisstegringar
ägt runi, vilka medföra, att kostnadsramen lämpad efter det nu rådande
prisläget skulle utvisa i vissa avseenden betydande avvikelser från propositionens
kostnadsberäkningar. Riksdagen har icke haft möjlighet att företaga
en omräkning av kostnadsberäkningarna efter nuläget — detta skulle vara en
alltför tidsödande procedur och skulle för övrigt icke medföra större intresse
annat än för dagen, då nämligen under nuvarande förhållanden prisväxlingarna
äro synnerligen ojämna och varierande för olika varugrupper. Riksdagens
vederbörande utskott har emellertid från statens industrikommissions prisbyrå
inhämtat vissa upplysningar rörande de prisförändringar i stora drag
som ägt rum efter den 1 juli 1941. Därav framgår, bland annat, att prisstegringen
för nybyggande av örlogsfartyg från nämnda dag till den 1 maj 1942
torde kunna uppskattas till cirka 7—8 procent, att kommerskollegiets s. k.
generalindex, d. v. s. index för de genomsnittliga grosshandelspriserna i Sverige,
från juli 1941 till mars 1942 stigit med 6.4 procent samt att den genomsnittliga
prisstegringen under samma tid för gruv-, metall- och industrivaror
utgjorde 3.6 procent, för hudar och lädervaror 4.7 procent samt för spånadsämnen
och textilvaror 5.1 procent.
Riksdagen finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,
att det här är fråga om en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke örn
en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen
givetvis kunna förekomma under femårsperiodens lopp; att sådana
jämkningar komma att vara påkallade, lärer vara att förvänta, då det
nämligen icke kan vara möjligt att i förväg rätt avväga varje detalj i en så
omfattande organisation som det här är fråga örn. Även i andra avseenden
torde framtida förändringar i det utrikespolitiska läget, nya krigserfarenheter
och nya tekniska framsteg kunna leda till vissa avsteg från den nu framlagda
planen. Riksdagen har icke heller ansett sig böra i detta sammanhang granska
de framlagda förslagen till personalförteckningar i detalj utan förutsätter, att
en närmare granskning i detta hänseende kommer att äga rum vid behandlingen
av riksstatsförslagen för varje budgetår.
I fråga örn den avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i hela
försvarsorganisationen, som det framlagda förslaget innebär, vill riksdagen
i stort sett ansluta sig till propositionen. Vad till en början beträffar armén
har riksdagen med tillfredsställelse konstaterat, att det befunnits möjligt att
inom den framlagda kostnadsramen i flera hänseenden utvidga och förbättra
arméns krigsorganisation i förhållande till försvarsutredningens förslag. En
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 374.
ligt riksdagens mening skulle onekligen en ytterligare utvidgning av pansarvapnet
vara ägnad att verksamt öka effektiviteten hos arméorganisationen.
Vidare synes det med ett visst fog kunna göras gällande, att en ytterligare utökning
av det tunga artilleriet inom armén vore av påtagligt värde. Riksdagen
är emellertid ense med departementschefen därom, att man för ernående
av utvidgningar av sådana slag icke bör göra något avkall vare sig på de
av försvarsutredningen uppställda fordringarna på materielförsörjningen eller
på några andra i planen upptagna organisatoriska åtgärder av större betydelse.
Dessa utvidgningar synas sålunda näppeligen stå att ernå inom den tilltänkta
kostnadsramen. Då det dessutom förefaller vara icke fullt klarlagt,
huruvida sådana utvidgningar ur organisatorisk och industriell synpunkt
kunna genomföras under femårsperioden, vill riksdagen i denna del icke göra
annat uttalande än att riksdagen förutsätter, att Kungl. Maj :t alltfort har sin
uppmärksamhet riktad på frågan om de ytterligare förstärkningar av pansarvapnet
och kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga
att genomföra.
Vad därefter beträffar marinens organisation och stridsmedel har riksdagen
haft att taga ståndpunkt, förutom till Kungl. Maj:ts förslag, jämväl till
de yrkanden om uppskov med byggandet av de av 1940 års urtima riksdag
beslutade två kryssarna, vilka innefattas i vissa i anledning av propositionen
väckta motioner. I sak innebära dessa yrkanden, att riksdagen skulle taga
initiativ till ett frångående, låt vara temporärt, av det år 1940 fattade beslutet.
Det synes riksdagen stå klart, att ett dylikt initiativ icke bör komma i fråga
annat än om synnerligen vägande skäl påkalla det. Sådana skäl synas desto
mindre föreligga, som riksdagen anser sig kunna ansluta sig till departementschefens
på såväl överbefälhavarens som den sjömilitära sakkunskapens samstämmiga
uttalanden stödda uppfattning, att tillkomsten av kryssare utgör en
av förutsättningarna för att flottan skall kunna fylla de taktiska uppgifter,
som böra tillkomma den. Att ur synpunkten av föreliggande svårigheter på
materiellägets område viss betänksamhet kan förefinnas rörande lämpligheten
att låta kryssarna erhålla företräde framför andra aktuella fartygsbyggnader
må vara förklarligt, liksom också att förespråkare kunna finnas för den
meningen, att man nu bör koncentrera sig på sådana fartygsbyggen som
kunna snabbt färdigställas och låta med mera tidsödande byggen anstå tills
vidare. I förstnämnda hänseende vill riksdagen erinra om att departementschefen
meddelat, att frågan om tillgången på för fartygsbyggen erforderlig
materiel inom kort skall underkastas en ingående prövning, varefter slutlig
ståndpunkt kan tagas till den ordning, i vilken fartygsbyggena böra ske. Vad
beträffar koncentrationen till fartygstyper som snabbt kunna färdigställas
hyser riksdagen den uppfattningen, att frågan örn förnyelsen av flottans fartygsmateriel
måste ses på längre sikt än som betingas av det aktuella lägets
behov. Detta gäller icke minst artillerifartygen. Då, såsom departementschefen
påpekat, flottan icke under tjugu år tillförts något nytt artillerifartyg frånsett
specialfartyget Gotland, anser även riksdagen, att färdigställandet av de två
kryssarna utgör en angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av
mycket trängande skäl bör anstå.
Riksdagens skrivelse Nr 374.
5
Däremot finner riksdagen, i likhet med departementschefen, att, då påbörjandet
av den i den uppgjorda flottplanen ingående tredje kryssaren icke kan
ske inom femårsperioden, med ett ståndpunktstagande till frågan härom kan
anstå till en senare tidpunkt. Riksdagen vill därvid hänvisa till vad departementschefen
anfört därom, att den utökning av jagarbeståndet, som möjliggjorts
genom detta uppskov, givetvis bör föranleda till att under tiden efter
femårsperiodens slut färre jagare byggas för att bereda rum åt ytterligare
artillerifartyg. Jämväl i övrigt ansluter sig riksdagen till de allmänna synpunkter
som av departementschefen anförts i fråga om marinen.
Vad slutligen beträffar frågan örn flygvapnets storlek och sammansättning
har departementschefen uttalat, att han i princip intet hade att erinra mot
uppsättandet av en sjunde jaktflottilj utöver de sex av försvarsutredningen
föreslagna, men att han, då det vore tveksamt örn denna ytterligare utökning
kunde medhinnas under femårsperioden, icke funne det nödvändigt, att beslut
redan nu fattades därom; om åtgärder vidtoges för att trygga leveransen av
den erfoderliga flygmaterielen, kunde med det slutliga avgörandet av denna
fråga anstå till 1944 års riksdag.
Riksdagen vill för sin del — med hänsyn till den utomordentliga vikten av
att flygvapnet erhåller största möjliga effektivitet — ansluta sig till departementschefens
sålunda uttalade uppfattning, att, därest så med hänsyn till utbildnings-
och andra organisatoriska förhållanden visar sig möjiigt, en sjunde
jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden. Riksdagen, som sålunda
räknar nied att denna sjunde jaktflottilj kommer att ingå i flygvapenorganisationen,
anser fördenskull i likhet med departementschefen, att åtgärder redan
nu böra vidtagas för att säkerställa leveransen av flygmateriel för flottiljen
i fråga ävensom för anordnande av flygfält för densamma. Riksdagen vill vidare
understryka angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt
förslag i frågan, och att därvid möjligheten att åvägabringa mot de därav
betingade kostnaderna svarande besparingar under femårsperioden tagas
under noggrant övervägande. Riksdagen delar nämligen, såsom förut anförts,
departementschefens uppfattning, att kostnadsramen icke bör utan tvingande
skäl överskridas.
Till vad departementschefen i övrigt under förevarande avdelning anfört
kan riksdagen lämna sin anslutning.
Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.
A. Vissa gemensamma personalfrågor.
a. Tjänstegrad och litel för beställningshavare
i lönegraden Ob 2.
Riksdagen finner icke anledning till annat yttrande i anledning av vad departementschefen
anfört än att riksdagen delar departementschefens uppfattning
örn att införande av en särskild tjänstegrad för beställningshavare i löne
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 374.
graden Ob 2 onekligen skulle bidraga till att skapa större klarhet i befälsförhållandena
mellan de högre officersgraderna, varför frågan härom alltjämt
synes böra vara föremål för uppmärksamhet från Kungl. Maj:ts sida.
6. Fänriks anställnings- och löneförhållanden.
Riksdagen, som i likhet med departementschefen anser sig icke utan närmare
utredning kunna taga ställning till ett av försvarsberedningen i ämnet
framlagt förslag, finner icke anledning till erinran mot det i propositionen
förordade förslaget, vilket i viss mån tillgodoser önskemålet att öka elasticiteten
i personalorganisationen. Riksdagen anser det emellertid angeläget, att
av departementschefen i utsikt ställd utredning i ämnet snarast kommer till
stånd.
c. Underofficerare i lönegraden UO 3.
Riksdagen finner icke anledning till särskilt uttalande i anledning av vad
i propositionen anförts under förevarande rubrik.
d. Förändringar i fråga om pensionsålder.
Riksdagen anser den omprövning av frågan örn pensionsåldern för militär
personal som av försvarsutredningen ansetts böra företagas utgöra en angelägenhet
av stor betydelse. Riksdagen vill fördenskull uttala en förväntan, att
detta spörsmål utan dröjsmål upptages till behandling inom finansdepartementet,
på det att förslag härutinnan snarast möjligt må kunna föreläggas
riksdagen, i varje fall i de delar som äro mest aktuella.
B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor.
a. Grunder för beräkning av avlöningskostnader.
Riksdagen finner i propositionen framlagt förslag till reglering av avlöningsförmåner
m. m. för pensionerad personal i arvodesbefattning innebära
en ur olika synpunkter lämplig lösning av ifrågavarade spörsmål och har
icke heller i övrigt något att erinra mot i propositionen tillämpade grunder
för avlöningskostnadernas beräkning.
b. Personalstaternas konstruktion m. m.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft
dels två motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 231, och den
andra inom andra kammaren, nr 324, vari hemställts, att riksdagen måtte
uttala, att i propositionen förutsatta utredningar av civilanställningsfrågan
och frågan om inrättande vid armén och kustartilleriet av beställningar för
långtjänstunderbefäl — med hänsyn till ifrågavarande spörsmåls vikt för säkerställandet
av en god rekrytering av det fast anställda manskapet — snab
-
Riksdagens skrivelse Nr 374.
7
bast möjligt borde verkställas och att därvid vissa i motionerna anförda synpunkter
borde tagas under övervägande;
dels två likalydande motioner, nr 233 i första kammaren och nr 327 i
andra kammaren, vari likaledes påyrkats utredning snarast möjligt i civilanställningsfrågan,
varjämte vidare anförts, att det syntes vara möjligt att
minska antalet beställningar för högre officerare samt att ersätta ett antal
löjtnants- och fänriksbeställningar med underofficersbeställningar;
dels två likalydande motioner, nr 236 i första kammaren och nr 331 i
andra kammaren, vari hemställts, att riksdagen i anledning av i propositionen
angiven förutsättning, att ytterligare prövning i särskild ordning av
personalbehovet skall äga rum för varje budgetår, måtte uttala, att vid framläggandet
av förslag härutinnan i motionerna anförda skäl för önskvärdheten
av att begränsa staterna för fast anställt manskap borde beaktas ävensom att
riksdagen måtte uttala sin anslutning till i motionerna anförda synpunkter
på betydelsen av att frågan om det långtidsutbildade fast anställda manskapets
effektiva utnyttjande även för tillgodoseendet av krigsorganisationens
befälsbehov uppmärksammas;
dels ock en inom andra kammaren väckt motion, nr 348, vari yrkats, att
riksdagen hos Kungl. Majit måtte hemställa om förslag till 1943 års riksdag
angående ökning av antalet beställningar för underofficerare utöver vad i
propositionen förutsatts, angående införande av långtjänstunderbefälsbeställningar
såväl vid armén som vid kustartilleriet samt angående vidtagande av
ytterligare civilanställningsåtgärder, ävensom framhållits, att möjligheter syntes
föreligga att i viss mån minska antalet beställningshavare i de högre
lönegraderna under det i propositionen beräknade antalet.
Riksdagen, som i huvudsak icke har något att erinra mot vad i propositionen
anförts under förevarande avsnitt, vill med hänsyn till den avsevärda ökning
av manskapskadrama, som i propositionen ansetts erforderlig, särskilt
understryka vikten av att — såsom i propositionen förutsatts — utredning
snarast kommer till stånd rörande det fast anställda manskapets civilanställningsförhållanden
ävensom rörande inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl
vid armén och kustartilleriet samt av truppinstruktörsbefattningar,
avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led. Riksdagen förutsätter därvid,
att de åtgärder i förevarande hänseenden, till vilka utredningen må komma
att giva anledning, utan uppskov bringas till genomförande. Med detta uttalande
bär riksdagen biträtt vad i motionerna I: 231, I: 233, II: 324, II: 327
och II: 348 anförts rörande civilanställningsfrågan och inrättande av långtjänstunderbefäl,
samt i viss mån biträtt jämväl i motionerna I: 236 och
II: 331 framförda yrkanden.
I anledning av vad i motionerna I: 233 och II: 327 anförts rörande officersoch
underofficerskadrarnas sammansättning vill riksdagen, med åberopande
jämväl av vad i motionen II: 348 anförts rörande ökning av antalet underofficersbeställningar
och minskning av antalet beställningar i högre lönegrader,
framhålla, att det icke synes vara uteslutet, att inom försvarsorganisationen
antalet beställningar för högre officerare kan något minskas under
8
Riksdagens skrivelse Nr 374.
det i propositionen beräknade antalet, varvid för bibehållande av samma befordringsmöjligheter
för kompaniofficerarna ett antal beställningar för löjtnanter
och fänrikar kunde ersättas med underofficersbeställningar. En given
förutsättning för åtgärder i nämnda riktning är dock, att dessa icke medföra
skadliga verkningar i fråga örn befälstillgången i krigsorganisationen.
c. Arvodesväsendet.
Mot vad departementschefen under förevarande rubrik anfört har riksdagen
intet att erinra.
C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.
Vid det fortsatta arbetet på vårt försvars förstärkande är det enligt riksdagens
mening av vikt, att organisationen för möjliggörande av de förändringar,
som kunna påkallas av händelseutvecklingen, gives så stor elasticitet
som är möjlig utan att organisationens fasthet äventyras. Det synes riksdagen
stå klart, att en sådan löslighet i försvarsordningens struktur, som i någon
mån skulle förläna den karaktär av ett provisorium, vöre till skada för dess
effektivitet. De förslag, som i propositionen framlagts för åstadkommande av
elasticitet i personalorganisationen, innebära enligt riksdagens uppfattning i
stort sett en god lösning av förevarande spörsmål och biträdas därför. Emellertid
torde det icke vara uteslutet, att ytterligare åtgärder kunna vidtagas i
samma syfte utan risk för att organisationen därmed skulle komma att sakna
erforderlig fasthet och stadga. Riksdagen vill därför förutsätta, att den i propositionen
i utsikt ställda utredningen rörande utvidgad tillämpning av extra
ordinarie anställningsform inom försvarsväsendets aktiva kadrar snarast
kommer till stånd.
D. Personalvården.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en inom andra
kammaren väckt motion, nr 351, vari hemställts om sådana ändringar i den
av departementschefen föreslagna organisationen, att även i fredstid inrättas
en själavårdsavdelning med fältprosten som chef mot ett årligt arvode av 600
kronor och att fältprosten blir självskriven ledamot av den föreslagna personalvår
dsnämnden.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att ledningen av den
religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden örn de värnpliktiga — vilken i
enlighet med departementschefens förslag lämpligen torde kunna sammanfattas
under benämningen personalvården — i såväl krig som fred bör handhavas
av försvarsstaben (högkvarteret). Beträffande utformningen av försvarsstabens
fredsorganisation med hänsyn till de personalvårdande uppgifterna
finner emellertid riksdagen vissa avvikelser böra göras från vad departementschefen
därutinnan föreslagit. Riksdagen kan sålunda icke finna, att
Riksdagens skrivelse Nr 374.
9
ledningen av den religiösa verksamheten i departementschefens förslag erhållit
en i allo tillfredsställande organisation. Med biträdande av de synpunkter,
som i denna fråga anförts i motionen II: 351, anser riksdagen, att ledningen
av själavården i fredstid icke bör inskränkas till allenast mobiliseringsförberedelser.
Uppgiften måste bland annat vara att under insiktsfull ledning och
med ingående personkännedom uttaga lämpliga personer för utbildning till
fältpräster och att sedan leda denna utbildning. Det synes jämväl vara av
vikt, att de i fredstid tjänstgörande militärpastorema stå under samma ledning
som den för krigstjänstgöring avsedda själavårdspersonalen. Riksdagen
anser därför — i huvudsaklig anslutning till nyssnämnda motion — att i
försvarsstabens personalvårdsavdelning bör även i fredstid ingå en underavdelning
för själavårdens ledning med fältprosten såsom chef mot ett årligt arvode
av 600 kronor. Fältprostbefattningen kommer därmed, till skillnad mot
vad nu är fallet, att finnas även i fredstid och icke allenast som en mobiliseringsbefattning.
Riksdagen har intet att erinra mot vad departementschefen
i övrigt anfört rörande utformningen av försvarsstabens organisation med
hänsyn till dennas uppgifter beträffade personalvården.
Vad därefter beträffar departementschefens förslag, att det nuvarande
centralrådet för religiös och kulturell verksamhet skulle ersättas av en till
försvarsstabens personalvårdsavdelning knuten nämnd, finner sig riksdagen
icke kunna lämna detta förslag sin anslutning. Riksdagen hyser nämligen
den uppfattningen, att de uppgifter, som hittills åvilat centralrådet -—• främst
kanske uppehållandet av den betydelsefulla kontakten mellan ledningen för
den militära personalvården samt civila organisationer och enskilda inom
kulturlivets olika områden — blott delvis skulle kunna fyllas av den av departementschefen
föreslagna, till försvarsstaben knutna rådgivande nämnden.
Riksdagen anser därför, att i enlighet med militära socialvårdskommitténs
förslag det nuvarande centralrådet bör ombildas till en direkt under Kungl.
Maj:t lydande personalvårdsnämnd med i huvudsak den sammansättning
och de uppgifter, som föreslagits av socialvårdskommittén. Såsom ledamot
i nämnden skulle sålunda ingå bland andra fältprosten, och bland nämndens
uppgifter må nämnas avgivande av förslag örn tillsättande av befattningshavare
för den religiösa vården i fred vid försvarsväsendet. Riksdagen förutsätter,
att nämnden utrustas med egen sekreterare.
I likhet med departementschefen vill riksdagen emellertid betona, att med
den sålunda förordade organisationen frågan örn ledningen för den personalvårdande
verksamheten icke får anses vara slutgiltigt avgjord. Den definitiva
utformningen av en för f redsförhållanden avpassad personal vårdsorganisation
synes nämligen knappast kunna äga rum, förrän någon tids erfarenhet
vunnits rörande behovet av personalvårdande organ jämväl i fredstid. Riksdagen
utgår från att dessa frågor av Kungl. Majit ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Departementschefens förslag med avseende å inrättande av särskilda tjänstegrenschefer
vid truppförbanden, beträffande bildningsråden samt i fråga örn
ombud och assistenter vid staber och lägre truppförband föranleda icke erinran
från riksdagens sida.
10
Riksdagens skrivelse Nr 374.
Jämväl det i propositionen framlagda förslaget om anordnande av fritidsundervisning
för värnpliktiga och fast anställda synes riksdagen lämpligt.
Erfarenheterna från en försöksvis anordnad undervisning i enlighet med i
propositionen angivna riktlinjer böra enligt riksdagens mening bliva avgörande
för frågan, i vilken omfattning och efter vilka riktlinjer sådan undervisning
i fortsättningen bör bedrivas.
E. Gemensam utbildning för manskap.
Riksdagen finner det i likhet med departementschefen lämpligt, att med avseende
å utbildningen till underofficer och officer på aktiv stat den militära
utbildningen till tiden åtskiljes från undervisningen i allmänbildande ämnen.
Med hänsyn till att studiemålen beträffande sistnämnda undervisning böra
vara i huvudsak lika vid de tre försvarsgrenarna, finner riksdagen förslaget
om inrättande av ett för försvarsväsendet gemensamt läroverk innebära en
lämplig och rationell lösning av förevarande spörsmål. Riksdagen har icke
heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen under förevarande
rubrik anfört.
Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning.
A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, med hänsyn till numera
vunna erfarenheter rörande kommandoexpeditionernas arbetsuppgifter efter
tillkomsten av försvarsstaben och försvarsgrenscheferna med till dem anslutna
stabsorgan, att kommandoexpeditionerna böra sammanslås till en för försvarsgrenarna
gemensam kommandoexpedition. Riksdagen har intet att erinra
mot vad i propositionen anförts rörande den gemensamma kommandoexpeditionens
organisation. Vad beträffar tidpunkten för den nya organisationens
genomförande torde ståndpunkt till denna fråga få träffas i ett senare sammanhang.
B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.
I förhållande till den nu gällande försvarsordningen innebär Kungl. Maj:ts
förslag i denna del i stort sett allenast två förändringar av principiell natur,
nämligen dels att en överbefälhavare skall finnas förordnad jämväl i fredstid
och dels att det operativa planläggningsarbetet för flygvapnet, i likhet
med vad som redan år 1936 bestämdes för marinen, i viss utsträckning decentraliseras
till den egna försvarsgrensstaben, flygstaben.
Till förslaget om inrättande av en överbefälhavarbeställning även för fredsförhållanden
vill riksdagen uttala sin anslutning. Riksdagen har heller intet
Riksdagens skrivelse Nr 374.
11
att erinra mot den föreslagna löneställningen, innebärande förordnande på
viss tid, högst sex år, med en lön av 24,000 kronor.
Icke heller har riksdagen något att erinra emot förslaget rörande förläggande
av de operativa detaljförberedelserna för flygvapnets del till flygstaben.
Denna anordning innebär i själva verket ett fullföljande av vad som
i praktiken under senare lid på grund av erfarenheter under beredskapstiden
kommit att tillämpas. Att flygvapnet i nämnda hänseende får intaga en i
stort sett liknande ställning som marinen synes endast vara naturligt.
Riksdagen har emellertid haft att taga ställning även till vissa motionsvis
framställda yrkanden om att det operativa förberedelsearbetet jämväl för
arméns räkning skulle i motsvarande omfattning decentraliseras till arméstaben.
Nämnda yrkanden stödja sig i sin tur på en uppfattning som under
propositionsarbetet hävdats från flera håll, bland annat av cheferna för första
och andra arméfördelningarna samt av 1942 års försvarsberedning.
Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår utgör frågan
om sättet för utförandet av det operativa förberedelsearbetet ett spörsmål,
som varit och är föremål för synnerligen delade meningar. Mot varandra stå
två principiellt renodlade linjer. Den ena av dessa linjer innebär, att allt
operativt krigsförberedelsearbete för samtliga försvarsgrenar bör centraliseras
till försvarsstaben. I detta alternativ måste i försvarsstaben ingå alla de avdelningar,
som för de olika försvarsgrenarna erfordras för det operativa krigsförberedelsearbetets
detaljutformning, vilket för arméns del skulle innebära,
att i försvarsstaben måste ingå operationsavdelning, organisationsavdelning,
utrustningsavdelning och underhållsavdelning. Den andra av de renodlade
linjerna innebär, att det operativa krigsförberedelsearbetet för varje försvarsgren
decentraliseras till respektive försvarsgrensstaber. I detta alternativ
måste samtliga avdelningar för det operativa planläggningsarbetet överföras
till försvarsgrensstaberna, för arméns vidkommande sålunda till arméstaben.
Mellan de nämnda två renodlade linjerna för lösningen av frågan om det
operativa förberedelsearbetets ordnande finnas vissa lösningar, som innebära
större eller mindre avsteg från dem bägge. En sådan lösning är den i propositionen
framlagda. Propositionens förslag ansluter sig för arméns vidkommande
i huvudsak till den nu gällande organisationen. Sålunda avses
ledningen av det operativa förberedelsearbetet för armén alltjämt skola äga
rum inom försvarsstaben och icke inom arméstaben. Därvid förutsättes, att
visst detaljarbete enligt försvarsstabens anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna.
Emellertid har departementschefen föreslagit, att chefen för
armén skall tilläggas viss inspektionsrätt beträffande underställda myndigheters
krigsförberedelsearbete och befogenhet att på grund av gjorda iakttagelser
göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren. Organisationsavdelningen
föreslås alltjämt skola bibehållas inom arméstaben, i vilken
jämväl en utrustningsavdelning skall ingå.
Att vissa erinringar kunna göras emot den sålunda framlagda lösningen av
förevarande problem, finner riksdagen otvivelaktigt. Till en början är skillnaden
mellan de olika försvarsgrenarna i fråga örn förberedelsearbetets be
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 374.
drivande påtaglig. Medan decentraliseringsprincipen i avsevärd utsträckning
genomförts beträffande marinen och flygvapnet, är i fråga om armén det
operativa förberedelsearbetet centraliserat till försvarsstaben. Ehuru det givetvis
icke är nödvändigt, att denna angelägenhet handhaves på likartat sätt
inom alla försvarsgrenarna, framstår onekligen denna divergens såsom ur
principiell synpunkt mindre tilltalande. Särskilt kan det med ett visst fog
sägas, att försvarsstaben därigenom får en kraftigare armébetoning än som
är överensstämmande med den önskvärda balansen mellan de tre försvarsgrenarna.
Å andra sidan kunna de av bland andra överbefälhavaren framförda
skälen för att armén i förevarande avseende bör intaga en annan
ställning än marinen och flygvapnet icke sägas sakna berättigande. Riksdagen,
som redan i det föregående anslutit sig till förslaget, att det operativa
förberedelsearbetet beträffande marinen och flygvapnet skall decentraliseras
till marin- respektive flygstaben, anser sig därför i varje fall icke för närvarande
hava tillräckligt underlag för ett uttalande, att en motsvarande decentralisering
också bör äga rum för arméns del.
Ytterligare är att märka, att den centralisering av arméns operativa spörsmål
till försvarsstaben som propositionen innebär så tillvida icke är fullständig,
som enligt förslaget organisationsavdelningen alltjämt liksom nu är
fallet skall ingå i arméstaben och arméns utrustningsavdelning jämväl skall
förläggas dit. En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen synes
böra medföra, att i varje fall organisationsavdelningen överfördes till försvarsstaben.
Vissa sakliga skäl kunna givetvis åberopas för propositionens
förslag även i denna del, men enligt riksdagens mening måste det å andra
sidan sägas innebära en organisatorisk svaghet att låta arméns operationsoch
organisationsavdelningar, vilka äro i sin verksamhet i många avseenden
avhängiga av varandra, tillhöra skilda staber. Att denna svaghet blir mindre
påfallande, därest i enlighet med departementschefens uttalande särskilda
sambandsofficerare för detta ändamål placeras såväl i försvarsstaben som
arméstaben, skall dock icke förnekas.
Av vad sålunda anförts framgår, att riksdagen för sin del icke är helt
övertygad om att den i propositionen framlagda lösningen av problemet om
det operativa förberedelsearbetets handhavande är den under alla förhållanden
lämpligaste. Att riksdagen hyser vissa tvivel därom, beror bland annat
på att riksdagen icke kunnat undgå att finna, att vissa av de brister som
yppats i förhållandet mellan arméstabens och försvarsstabens verksamhet
hänföra sig till organisatoriska förhållanden, vilka föreslås i stort sett bibehållna
jämväl i fortsättningen. Då riksdagen emellertid anser sig böra nu ansluta
sig till propositionens förslag i denna del, beror detta huvudsakligen
därpå, att icke heller de lösningar i annan riktning, som av olika myndigheter
föreslagits, kunna sägas vara fritagna från befogade erinringar. Vid
sådant förhållande och då det enligt riksdagens mening icke är tillrådligt att
i nu rådande läge vidtaga andra ändringar i fråga örn principerna för försvarsväsendets
ledning än sådana som äro ur organisatorisk synpunkt oundgängligen
påkallade, anser sig riksdagen icke nu kunna förorda någon annan
Riksdagens skrivelse Nr 374.
13
lösning av problemet än den som av Kungl. Maj:t föreslagits. Riksdagen vill
emellertid framhålla, att denna lösning icke bör vara att anse såsom slutgiltig.
Tvärtom finner riksdagen det vara angeläget att betona, att frågan om
det lämpligaste anordnandet av försvarsväsendets högsta ledning i förevarande
avseende icke bör avföras från dagordningen, utan att denna fråga,
när mera normala förhållanden inträtt, bör göras till föremål för ytterligare
övervägande från Kungl. Maj:ts sida.
Med den reservation som innefattas i det förut sagda finner sig riksdagen
kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
C. Försvarsstaben.
I det föregående har riksdagen ansett sig böra i nuvarande läge lämna sin
anslutning till det förslag till lösning i princip av frågan om försvarsväsendets
högsta ledning som propositionen innehåller. Vid sådant förhållande anser
sig riksdagen jämväl böra i princip godtaga den i propositionen föreslagna
organisationen av försvarsstaben med anslutna institutioner. Riksdagen har
sålunda intet att erinra mot den föreslagna indelningen av försvarsstaben i
avdelningar och ej heller mot vad departementschefen i anslutning därtill anfört.
Dock anser riksdagen, såsom i det föregående anförts, att i personalvårdsavdelningen
skall ingå en underavdelning för själavårdens ledning med
fältprosten som chef, därvid fältprosten bör äga uppbära ett årligt arvode för
detta arbete av 600 kronor.
I likhet med departementschefen finner riksdagen det lämpligt, att arméstabens
kassaförvaltning överföres till försvarsstaben och att till nämnda stab
anslutes en fotoanstalt på sätt i propositionen föreslagits. Det synes riksdagen
likaledes rationellt, att krigsarkivet anknytes till försvarsstaben och blir
arkivmyndighet för samtliga under försvarsdepartementet lydande myndigheter
m. fl. samt arkivdepå för därtill hörande handlingar. Såsom departementschefen
framhållit synes i samband därmed en reglering av krigsarkivets
personalorganisation påkallad. Försvarsväsendets radioanstalt synes även
böra såsom föreslagits fortfarande ansluta till försvarsstaben.
Vidkommande personalorganisationen vid försvarsstaben kan riksdagen i
huvudsak biträda vad i propositionen föreslagits. Mot det för försvarsstaben
beräknade personalbehovet och de föreslagna lönegradsplaceringarna har
riksdagen intet att erinra, men vill i likhet med departementschefen understryka
vikten av att alla möjligheter bliva tillvaratagna att, sedan normala
fredsförhållanden inträtt, reducera organisationen. Överförandet till försvarsstabens
stat av militärassistenter och försvarsattachéer finner riksdagen lämpligt.
I syfte att undvika olägenheterna med successionsförordnanden vill
riksdagen förorda, att chefen för försvarsstaben samt försvarsattachéerna, vilka
i propositionen föreslagits skola från försvarsstabens avlöningsanslag åtnjuta
arvoden i angivna lönegrader, i stället uppföras med lön i samma lönegrader
på försvarsstabens stat.
14
Riksdagens skrivelse Nr 374.
D. Förvaltningsorganisationen.
Riksdagen finner ej anledning till uttalande i anledning av vad departementschefen
under förevarande rubrik anfört.
Avd. V. Arméns organisation.
I. Krigsorganisationen.
Enär riksdagen, enligt vad i andra sammanhang anföres, icke, såsom i
vissa motioner föreslagits, för närvarande kan förorda någon ytterligare utökning
av arméorganisationen utöver vad i propositionen föreslagits, finner sig
riksdagen kunna biträda vad departementschefen under förevarande avsnitt
anfört.
II. Fredsorganisationen.
A. Arméns ledande organ.
1. Arméstaben och arméinspektionen.
a. Allmänna synpunkter.
I det föregående har riksdagen ansett sig böra lämna sin anslutning till det
i propositionen framlagda förslaget rörande principerna för försvarsväsendets
högsta ledning. Under sådana förhållanden har riksdagen icke heller någon
principiell erinran att framställa mot vad i propositionen föreslagits beträffande
utformningen av arméns ledande organ.
b. Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån.
Departementschefens förslag rörande arméstabens organisation är utformat
i enlighet med de grunder för försvarsväsendets högsta ledning, som riksdagen
i det föregående biträtt, och synes innebära en godtagbar lösning av förevarande
organisationsproblem. Riksdagen har därför intet att erinra mot vad
departementschefen under förevarande avsnitt anfört.
c. Arméinspektionen.
Riksdagen biträder vad i propositionen föreslagits rörande arméinspektionens
organisation och truppslagsinspektörernas löneställning.
2. Generalitet och generalstabskåren.
Beträffande generalitetet och generalstabskåren ansluter sig riksdagen till
departementschefens förslag.
15
Riksdagens skrivelse Nr 374.
B. Militärområden och högre truppförband m. m.
a. Territoriell indelning m. m.
Erfarenheterna särskilt från beredskapstiden synas ha givit vid handen, att
den nuvarande organisationen med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber
icke är ändamålsenlig, och riksdagen biträder därför det av departementschefen
förordade förslaget örn dessa stabers sammanslagning till ett
gemensamt stabsorgan, militärbefälsstab, med en militärbefälhavare såsom
chef. Riksdagen har icke heller något att erinra mot vad departementschefen
anfört rörande rikets indelning i militärområden.
b. IHi/itärbefälsstaberna m. m.
Riksdagen har intet att erinra mot vad departementschefen anfört under
förevarande avsnitt.
C. Försvarsområden.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två likalydande
motioner, nr 242 i första kammaren och nr 318 inom andra kammaren, i vilka
hemställts, att befattningarna som försvarsområdesbefälhavare i regel måtte
besättas med avträdande regementschefer, vilka kunna förordnas därtill före
pensionsålderns inträde — i syfte att en ständig föryngring på regementschefsposterna
därigenom möjliggöres — och vilka i mån av lämplighet kunna
få kvarstanna till uppnådda 65 år.
Vad i propositionen anförts under förevarande avsnitt föranleder ingen
erinran från riksdagens sida. Det i motionerna I: 242 och II: 318 uttalade
önskemålet om en föryngring på regementschefspostema torde delvis kunna
nås därigenom, att befattningarna såsom sektionschefer vid militärbefälsstabernas
hemortssektioner, för vilka avsetts arvoden motsvarande nettolön i
lönegraden Ob 1, i vissa fall torde kunna besättas med regementschefer, som
avgå med förtidspension.
D. Lägre truppförband m. m.
I. Allmänna grunder.
Riksdagen har i huvudsak intet att erinra emot vad som i propositionen
anförts i denna del.
Vad beträffar den av departementschefen omnämnda frågan örn ändring
av de nuvarande grunderna för befordran inom kompaniofficersgraderna vill
riksdagen som sin åsikt uttala, att förevarande fråga synes vara av den vikt
för tillvaratagande av de mest kvalificerade officerarnas arbetskraft, att densamma
synes vara förtjänt av att göras till föremål för en särskild utredning.
I fråga om kasernvårdstjänsten har 1942 års försvarsberedning anfört, att
16
Riksdagens skrivelse Nr 374.
denna tjänst enligt beredningens mening borde ordnas provisoriskt i enlighet
med försvarsutredningens förslag i avvaktan på närmare utredning rörande
den slutliga organisationen. Det syntes nämligen beredningen kunna ifrågasättas,
huruvida icke särskild lokal byggnadsförvaltning borde inrättas för
samtliga fastigheter i statens ägo på en och samma ort, antingen dessa fastigheter
disponerades av militär eller civil myndighet. Antydda ordning hade
upptagits till övervägande i annat samanhang, och denna utrednings resultat
borde avvaktas, innan slutlig ställning toges till förevarande spörsmål. Utan
att därmed intaga någon ståndpunkt till den av försvarsberedningen antydda
lösningen av byggnadsförvaltningsfrågan vill riksdagen ansluta sig till förslaget
att kasernvårdstjänsten ordnas provisoriskt i enlighet med försvarsutredningens
förslag i avvaktan på den berörda utredningens resultat.
2. Infanteriet.
Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen av infanteriet har
riksdagen intet att erinra. Riksdagen anser sig dock böra uttala en förväntan,
att den utredning rörande organiserandet av lufttrupper, som enligt vad riksdagen
inhämtat igångsatts, snarast fullföljes.
3. Kavalleriet.
Riksdagen biträder departementschefens förslag, att vissa delar av kavalleriets
truppförband skola överföras till de nyorganiserade pansartruppema och
att utbildningen vid kavalleriregementena därefter skall avse allenast ryttaroch
cykeltjänst. Vad som i propositionen i övrigt anförts rörande kavalleriet
har icke heller föranlett erinran från riksdagens sida.
4. Pansartrupperna.
Riksdagen, som anser det vara av största vikt, att vårt försvar tillföres ett
pansarvapen med stor slagkraft och rörlighet, biträder det i propositionen
framlagda förslaget om pansartruppernas organiserande som ett särskilt
truppslag, omfattande i fredstid fyra pansarregementen. Riksdagen har redan
inledningsvis anfört, att riksdagen icke för närvarande kan tillstyrka
viss motionsvis påyrkad utökning av pansarvapnet utöver vad i propositionen
föreslagits.
Till frågan om förläggningsplats för Göta pansarlivgarde anser sig riksdagen
icke böra i förevarande sammanhang taga ställning, utan kommer riksdagen
att upptaga nämnda fråga till prövning i samband med behandlingen av propositionen
nr 309 angående Göta pansarlivgardes förläggning å Järvafältet.
I fråga om den föreslagna förläggningen av Skånska pansarregementet
finner sig riksdagen böra uttala vissa betänkligheter, i det att riksdagen av
skäl, som anförts av 1942 års försvarsberedning och som i viss mån av departementschefen
erkänts såsom riktiga, finner det förenat med avgjorda olägenheter
att förlägga nämnda pansarregemente i dess helhet till Hälsingborg.
Riksdagens skrivelse Nr 374.
17
Utan att uttala någon bestämd mening angående regementets förläggning förutsätter
riksdagen, att Kungl. Majit tager frågan under förnyat övervägande,
innan åtgärder vidtagas, som definitivt binda hela Skånska pansarregementet
till Hälsingborg.
Riksdagen vill slutligen understryka vikten av att pansartruppemas behov
av personal för materielvården på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses.
I övrigt har riksdagen intet att erinra emot Kungl. Maj :ts förslag i denna del.
5. Artilleriet.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två likalydande
motioner, nr 235 inom första kammaren och nr 323 i andra kammaren, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att för Gotlands artillerikår skall beräknas
en personalkader, som i förhållande till det i propositionen nr 210
upptagna förslaget innebär ökning med 1 major, 1 styckjunkare och 2 sergeanter
samt en minskning med 3 furirer och 4 konstaplar.
Med den utökade omfattning som luftvärnsartilleriet, enligt vad i det följande
angives, kommer att få i den blivande arméorganisationen, synes detsamma
icke längre böra kvarbliva inom artilleriet. Riksdagen biträder därför
det i propositionen nr 210 framlagda förslaget om de nuvarande luftvärnsförbandens
utbrytande ur artilleriet för bildande av ett särskilt truppslag, luftvärnet.
Riksdagen har i det föregående biträtt i propositionen nr 210 framfört förslag
om utökning av kårartilleriet i arméns krigsorganisation. Med hänsyn härtill
finner riksdagen, i enlighet med vad i nämnda proposition anförts, erforderligt,
att ett nytt kårartilleriregemente uppsättes inom det nyskapade V. militärområdet.
Riksdagen biträder det i propositionen nr 280 framlagda förslaget,
att det nya regementet skall förläggas till Kristinehamn och benämnas
Bergslagens artilleriregemente.
Vad i övrigt anförts i propositionen nr 210 rörande artilleriets fredsorganisation
föranleder icke annan erinran från riksdagens sida än att riksdagen,
i överensstämmelse med vad som yrkats i motionerna I: 235 och II: 323, anser,
att enär behovet av officerare och underofficerare vid Gotlands artillerikår
i propositionen synes lia beräknats väl knappt, personalstaten för kåren
i förhållande till departementschefens förslag bör ökas med beställningar för
1 major, 1 styckjunkare och 2 sergeanter samt minskas med beställningar för
3 furirer och 4 konstaplar.
Såsom redan inledningsvis anförts, har riksdagen förutsatt, att Kungl.
Majit alltfort har sin uppmärksamhet riktad på frågan örn de ytterligare förstärkningar
av kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga
att genomföra.
6. Luftvärnet.
Med hänsyn till det ökade antal luflvärnsförband i krigsorganisationen,
som ansetts erforderligt, måste jämväl luftvärnets fredsorganisation utvidgas
Willing till riksdagens protokoll 1042. 14 sami. Nr 374. 2
18
Riksdagens skrivelse Nr 374.
och effektiviseras. Riksdagen har därför intet att erinra mot att de nuvarande
beredskapsdivisionerna omorganiseras till luftvämskårer och anser, att luftvärnet
jämväl i övrigt i stort sett bör erhålla den i propositionen föreslagna
organisationen.
Emellertid har departementschefen vid framläggandet av propositionen nr
328, angående vissa ytterligare med den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter
sammanhängande markförvärv, under punkten 1 upptagit frågan
örn förläggningsplats för Göteborgs luftvärnskår till förnyad omprövning och
därvid, efter att hava mot varandra vägt tre alternativ, funnit sig böra förorda,
att luftvärnskåren förlägges till Bua invid Göteborg. I anledning av sistberörda
proposition hava vissa motioner väckts med yrkanden om att luftvärnskåren
skall erhålla annan förläggningsplats än den sålunda föreslagna.
På grund av vad sålunda förekommit finner sig riksdagen icke böra i detta
sammanhang taga ställning till frågan örn förläggningsplats för Göteborgs
luftvärnskår, utan kommer att upptaga denna fråga till slutlig prövning i samband
med behandlingen av propositionen nr 328 med därtill hörande motioner.
7. Ingenjörtrupperna.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft tre motioner,
väckta en inom första kammaren (nr 238) och två inom andra kammaren (nr
317 och 329), i vilka hemställts om en i förhållande till departementschefens
förslag utökad omfattning, organisation och förläggning av ingenjörtrupperna.
Riksdagen ansluter sig till den uppfattning som såväl försvarsutredningen
som chefen för armén givit uttryck åt och som jämväl delas av departementschefen,
nämligen att det vore önskvärt, att ett ingenjörtruppförband stöde till
förfogande inom varje militärområde. Det är sålunda endast av kostnadsskäl
riksdagen anser sig icke kunna biträda, att åtgärder vidtagas i den riktning
som med motionerna I: 238 samt II: 317 och 329 avses. Riksdagen vill emellertid
understryka sin uppfattning om angelägenheten av att förevarande
problem icke lämnas ur sikte utan att Kungl. Majit alltjämt har sin uppmärksamhet
riktad på detsamma. Riksdagen biträder sålunda Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag.
8. Signaltrupperna.
Den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för signaltrupperna
föranleder icke till annan erinran från riksdagens sida än att en viss utökning
av de föreslagna manskapsstaterna blir erforderlig såsom en följd av Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 266 framlagda förslag, att viss personal för tjänstgöring
vid försvarsväsendets radioanstalt jämväl framdeles skall upptagas på
Signalregementets stat.
Riksdagens skrivelse Nr 374.
19
9. Trängen och trängtrupperna.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft förutnämnda
inom andra kammaren väckta motion nr 348, såvitt däri föreslagits sådan
ändring i departementschefens förslag, att trängen skulle tillgodose behovet
av sjukvårdspersonal jämväl vid flygvapnet.
Den numera avsevärt stegrade risken för anfallsföretag från luften under
den för arméns funktionsduglighet betydelsefulla mobiliseringen av trängförbanden
gör det erforderligt att för trängtrupperna ordnas en mera spridd
mobilisering än vad för närvarande är fallet. Med hänsyn härtill och då
trängtruppernas fredsorganisation jämväl måste anpassas efter den utökade
krigsorganisationen, finner riksdagen sig böra ansluta sig till departementschefens
förslag, att organisationen utökas med sju trängmobiliseringscentraler
och ett detacherat kompani. Riksdagen har icke heller i övrigt något att
erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts. Emellertid
håller riksdagen före, att frågan huruvida icke, såsom yrkats i motionen II:
348, trängen och trängtrupperna lämpligen böra tillhandahålla sjukvårdspersonal
jämväl åt flygvapnet, icke bör helt avföras från dagordningen utan
att nämnda fråga synes vara förtjänt av att framdeles göras till föremål för
fortsatt uppmärksamhet.
10. Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten.
a. Allmänna grunder.
Riksdagen har i detta sammanhang till behandling förehaft förutnämnda
inom andra kammaren väckta motion nr 348, vari, såvitt nu är i fråga, anförts,
att skäl vore för handen, att riksdagen i samband med beslutet om försvarsorganisationens
utbyggnad och organisation ånyo underströke vikten av
att reparations- och underhållstjänstens behov i olika avseenden bleve tillgodosedda
och att riksdagen för den skull hemställde till Kungl. Maj :t, att frågan
måtte upptagas till närmare utredning i samband med den planerade utredningen
rörande ingenjörkårernas organisation m. m.
Riksdagen, som under de särskilda avsnitten Fälttygkåren och Arméingenjörkåren
upptager till behandling vissa motionsvis framförda, dessa kårer
berörande yrkanden, har i huvudsak intet att erinra mot de allmänna uttalanden
rörande tygtjänstens organisation, som gjorts i propositionen. Riksdagen
finner de förordade åtgärderna väl ägnade att skänka ökad effektivitet
ål tygtjänsten.
Riksdagen bär med tillfredsställelse beaktat, att frågan örn reparationstjänstens
ordnande avses skola upptagas till prövning i samband med av departementschefen
förutsatt utredning rörande den ingenjörtekniskt utbildade
personalens utnyttjande inom försvarsväsendet. I anslutning till de synpunkter
därutinnan, som anförts i motionen 11:348, vill riksdagen nämligen
särskilt framhålla vikten av att reparations- och underhålls t jäns ten erhåller
20
Riksdagens skrivelse Nr 374.
en tillfredsställande organisation. Den nya försvarsorganisationen kommer
att förfoga över väsentligt mera materiel av komplicerad och svårskött beskaffenhet
än vad tidigare varit fallet, och krigsmaktens effektivitet blir i
hög grad beroende av att denna materiel hålles i fullgott skick, något som
för övrigt jämväl är av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt. Riksdagen vill
i detta sammanhang erinra örn att jämväl sammansatta stats- och andra
lagutskottet vid 1941 års riksdag i sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till vämpliktslag m. m. (utlåtande nr 6, riksdagens
skrivelse nr 507) framhöll vikten av att nämnda fråga snarast möjligt beaktades
och att därvid värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på bästa sätt
tillvaratoges. Nämnda utskott fann nödvändigt, att en närmare utredning
komme till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande kategorier
och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning
inom dessa kategorier. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat,
pågår för närvarande genom de militära myndigheterna utredning
rörande dessa i samband med behandlingen av förslaget till värnpliktslag
uppkomna frågor. Riksdagen förväntar, att berörda utredning skyndsamt
fullföljes och att de åtgärder, som må av utredningen föranledas, snarast
möjligt genomföras.
Av största betydelse ur ekonomisk synpunkt men även med hänsyn till
arméns effektivitet är spörsmålet om vården och underhållet av arméns motorfordon.
Riksdagen har sig bekant, att härutinnan allvarliga brister förefunnits,
särskilt i början av beredskapstiden. Under vissa tider har en befattningshavarej
hög militär ställning varit förordnad att övervaka motortjänsten
inom armén, och enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat
har dennes inspektionsverksamhet givit mycket gynnsamma och för materielvården
betydelsefulla resultat. Riksdagen vill därför ifrågasätta, huruvida icke
jämväl i fortsättningen — i avvaktan på resultatet av utredningen rörande
bland annat reparationstjänstens ordnande — en särskild'' militär beställningshavare
i framskjuten ställning borde erhålla i uppdrag att genom inspektioner
övervaka, att tjänsten med motorfordon inom armén bedrives på
ett ur materielvårdens synpunkt riktigt sätt.
b. Fälttygkåren.
Riksdagen, som i likhet med departementschefen anser sig icke för närvarande
böra förorda en sådan utökning av fälttygkårens personal, som av försvarsutredningen
föreslagits, har intet att erinra mot vad i propositionen anförts
beträffande fälttygkåren.
c. Tygtrupperna.
Riksdagen har redan under avsnittet Allmänna grunder uttalat sin anslutning
till departementschefens förslag örn inrättande av särskilda tygtrupper.
Mot den föreslagna organisationen av tygtrupperna har riksdagen intet att
erinra.
Riksdagens skrivelse Nr 374.
21
d. Arméingenjörkåren.
Mot vad i propositionen anförts i fråga om arméingenjörkåren har riksdagen
intet att erinra.
I anledning av motionen 11:349, vari hemställts örn omedelbart upprättande
av en arméingenjörkår, vill riksdagen emellertid framhålla angelägenheten
av att den av departementschefen tillärnade utredningen rörande arméingenjörkårens
organisation m. m. bedrives med all möjlig skyndsamhet i
syfte att kåren snarast skall kunna givas en fast organisation.
e. Tygstaten.
I fråga örn tygstaten ansluter sig riksdagen till vad i propositionen föreslagits.
II. Fortifikationskåren.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att med en mera avsevärd
utökning av fortifikationskåren bör anstå i avvaktan på det förslag som
kan bliva resultatet av 1941 års förvaltningsutredning i denna del. Riksdagen
biträder därför nu det föreliggande förslaget i fråga örn kårens organisation.
12. Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m.
a. Intendenturkåren.
I enlighet med vad i motionen II: 348 i denna del yrkats, anser sig riksdagen
böra förorda, att de för regementena avsedda regementskassörerna uppföras
i beställning såsom regementskassörer av 1. klassen i lönegraden UO 3,
medan de för kårerna avsedda uppföras i beställning såsom regementskassörer
av 2. klassen i lönegraden UO 2, varvid för båda kategorierna bör gälla en
pensionsålder av 60 år.
I övrigt har riksdagen icke något att erinra mot den i propositionen föreslagna
organisationen av intendenturkåren.
b. Arméns centrala intendenturanstalter och -förråd.
Vad i propositionen anförts rörande arméns centrala intendenturanstalter
och -förråd föranleder ingen erinran från riksdagens sida.
c. Intendenturtrupperna.
Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för intendenturtrupperna
har riksdagen intet att erinra.
13. Fältläkarkåren.
Riksdagen biträder det i propositionen framlagda förslaget rörande fältläkarkårens
organisation. I likhet med 1942 års försvarsberedning anser riksdagen
det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke antalet bataljonsläkare
22
Riksdagens skrivelse Nr 374.
viel fältläkarkåren borde ytterligare ökas. Riksdagen anser därför, att denna
fråga bör av Kungl. Maj :t tagas under förnyad omprövning.
14. Fältveterinärkåren.
I propositionen har såsom lärare i hästkännedom m. m. vid arméns under - officersskola beräknats en bataljonsveterinär. För att denna för hästvården
vid armén viktiga befattning skall kunna uppehållas av en veterinär med stor
praktisk erfarenhet, finner riksdagen det lämpligt att, såsom jämväl chefen
för fjärde arméfördelningen och arméförvaltningen föreslagit, för densamma
beräknas en regementsveterinärsbeställning i stället för en bataljonsveterinärsbeställning.
I övrigt har riksdagen icke något att erinra mot vad i propositionen anförts
rörande fältveterinärkåren.
15. Arméns sjuksköterskekår.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
arméns sjuksköterskekår.
16. Garnisonssjukhusen.
Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har riksdagen
intet att erinra.
17. Armémusiken.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren (nr 245) och den andra
inom andra kammaren (nr 321), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala
sig för att en musikkår skall uppsättas vid Skånska luftvärnskåren i
Malmö.
Riksdagen delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att musikkårerna
av typ III icke äro tillräckligt stora för att, särskilt vid förfall för
någon bland personalen, kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Riksdagen
har därför intet att erinra mot att dessa musikkårer i viss mån förstärkas.
Riksdagen anser sig emellertid icke kunna medgiva en så avsevärd ökning
av ifrågavarande kårer, som i propositionen förutsatts, utan personalförstärkningen
torde kunna begränsas till 1 musikfanjunkare och 1 musikelev
vid varje kår. Musikkårerna av denna typ komma därigenom att erhålla samma
personalsammansättning som de i propositionen föreslagna musikkårerna
vid Gotlands kustartillerikår och Göteborgs örlogsdepå. De arméförband som
Riksdagens skrivelse Nr 374.
23
enligt riksdagens mening böra erhålla musikkårer av den sålunda förstärkta
typ III äro till en början Livregementet till häst, Göta artilleriregemente, Smålands
artilleriregemente, Bergslagens artilleriregemente, Karlsborgs luftvärnsregemente
samt Skånska trängkåren. Därutöver anser riksdagen, att musikkårer
av samma typ böra inrättas jämväl vid Skånska luftvärnskåren och
Sundsvalls luftvärnskår. Musikkåren vid Skånska pansarregementet (förutvarande
Skånska kavalleriregementet) torde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
böra uppflyttas till typ II för att därmed bli likställd med musikkårerna
vid Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen. Vad beträffar Kungl.
Maj:ts förslag att nyupprätta en musikkår jämväl vid Svea artilleriregemente
anser sig riksdagen, med hänsyn till den avsevärda tillgång på militärmusik
som ändock kommer att finnas inom Stockholms garnison, icke kunna biträda
propositionen i denna del.
Mot vad departementschefen i övrigt anfört beträffande armémusiken har
riksdagen intet att erinra.
Vad sålunda anförts innebär, att riksdagen anslutit sig till motionerna
1:245 och 11:321.
18. Polispersonalen.
Med hänsyn till att Kungl. Maj:t i proposition nr 342 framlagt förslag om
inrättande av en statlig poliskår i Boden, anser sig riksdagen icke böra i förevarande
sammanhang taga ställning till frågan örn polispersonalen i Boden.
I fråga örn polispersonalen i Karlsborg beräknar riksdagen densamma enligt
nu gällande grunder.
19. Arméhundväsendet.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en inom andra
kammaren väckt motion, nr 304, vari hemställts, att en instruktionsofficer
(tillika adjutant) ytterligare uppföres på arméhundväsendets stat i lönegrad
Oa 3 eller Oa 2, att de båda nuvarande andre instruktörerna uppföras i lönegrad
Ma 3 eller UO 1, varvid befordran till underofficer, utan hinder av genomgången
underofficersskola, skall kunna föreslås efter visst antal tjänsteår,
förslagsvis 12, samt att i samband därmed den nuvarande förste instruktören
uppföres i lönegrad UO 1 eller UO 2, att en befattning som förvaltningsunderofficer
och kompaniadjutant ytterligare tillkommer, avsedd antingen
för pensionerad underofficer eller lämplig civil tjänsteman, samt att
chefen för arméhundväsendet erhåller arvode motsvarande major och tillsyningsmannen
över arméhundgården sådant motsvarande förvaltare.
De särskilt under senare år betydligt vidgade uppgifter som tillkomma
arméhundväsendet anser riksdagen väl motivera en viss utökning av den för
arméhundväsendet avsedda personalen. Riksdagen finner därför i anslutning
till motionen 11:304, att å vederbörliga personalförteckningar böra uppföras
24
Riksdagens skrivelse Nr 374.
dels en ny beställning för kapten, ryttmästare eller löjtnant som instruktionsofficer,
tillika adjutant, dels ock en ny befattning som förvaltningsunderofficer
och kompaniadjutant för pensionerad underofficer med arvode motsvarande
nettolön i löneklassen UO 7.
Med hänsyn till chefens för arméhundväsendet alltmera utökade arbetsbörda
och ansvar anser riksdagen vidare, likaledes i anslutning till nämnda motion,
att arvodet för ifrågavarande befattningshavare bör motsvara nettolön i
löneklassen Oa 11. Likaledes anser riksdagen, att arvodet till tillsynsmannen
vid arméhundgården bör utgå efter nettolön i löneklassen UO 8. För att i möjligaste
mån säkerställa, att instruktörerna vid arméhundväsendet må kvarbliva
i sina befattningar, anser riksdagen slutligen, att den nuvarande sergeantsbeställningen
vid arméhundväsendet bör utbytas mot en beställning
för fanjunkare eller sergeant och att de två nuvarande furinsbeställningama
böra utbytas mot beställningar för sergeant eller furir.
E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal.
a. Övergångsstaten och reservstaten.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts under förevarande
avsnitt.
b. Förtidsavgången och reservanställd personal.
Enligt vad riksdagen inhämtat, har chefen för armén numera avgivit förslag
till ny reservbefälsförordning. Riksdagen, som delar departementschefens
uppfattning, att på förevarande område största möjliga enhetlighet inom
samtliga försvarsgrenar bör eftersträvas, utgår från att den i propositionen
förutsatta fortsatta utredningen rörande reservpersonalen utan uppskov kommer
till stånd. Vissa i motionerna II: 335 och 336 framförda förslag torde böra
tagas under övervägande i samband med berörda utredning.
Riksdagen har icke heller något att erinra mot vad i övrigt anförts under
förevarande avsnitt i propositionen.
c. Pensionsavgången personal.
Mot vad i propositionen anförts beträffande den pensionsavgångna personalen
har riksdagen intet att erinra.
d. Väg- och vattenbyggnadskåren.
Riksdagen ansluter sig till vad departementschefen anfört rörande väg- och
vattenbyggnadskåren.
25
Riksdagens skrivelse Nr 374.
F. Rekrytering.
I. Rekrytering av värnpliktiga.
Vad i propositionen anförts rörande rekrytering av värnpliktiga föranleder
icke riksdagen till någon erinran.
2. Rekrytering av personal på aktiv stat.
a. Officerare.
Det i propositionen framlagda förslaget beträffande rekryteringen av officerare
bland fast anställda och värnpliktiga synes tillgodose de önskemål
därutinnan, som sedan lång tid förelegat och som gått ut på att tillskapa en
bredare bas för rekryteringen med möjlighet till en fullt rättvis prövning av
samtliga officersaspiranter. Riksdagen finner sig därför kunna ansluta sig till
detsamma och har icke heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen
under förevarande avsnitt anfört.
b. Underofficerare.
Vad departementschefen anfört med avseende på rekryteringen av underofficerare
föranleder icke erinran från riksdagens sida.
c. Fast anställt manskap.
Under hänvisning till vad riksdagen tidigare anfört rörande det ur rekryteringssynpunkt
angelägna uti att den av departementschefen förutsatta utredningen
rörande civilanställningsfrågan och inrättande av beställningar för
iångtjänstunderbefäl m. m. snarast kommer till stånd, finner riksdagen icke
anledning till erinran mot vad departementschefen under förevarande avsnitt
anfört.
d. Musikpersonal.
Vad departementschefen anfört rörande rekryteringen av musikpersonal
giver icke anledning till någon erinran från riksdagens sida.
3. Rekrytering av arméns reservpersonal.
Riksdagen ansluter sig till vad i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits beträffande
rekryteringen av arméns reservpersonal.
G. Utbildning.
I. De värnpliktigas utbildning.
I likhet med departementschefen anser sig riksdagen icke böra beröra frågan
örn de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats på
26 Riksdagens skrivelse Nr 374.
grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan av 1941 års riksdag
antagits.
2. Utbildning av fast anställt befäl.
Riksdagen har icke något att erinra mot vad i propositionen under förevarande
rubrik inledningsvis anförts.
a. Det fast anställda manskapets utbildning.
Riksdagen har icke något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts proposition
anförts rörande det fast anställda manskapets utbildning.
Såsom departementschefen framhållit, torde de olägenheter, som varit förknippade
med det hittillsvarande systemet för allmänbildande undervisning,
kunna antagas väsentligen bortfalla, därest denna undervisning i huvudsak
skiljes från den militära utbildningen. Med hänsyn härtill och då de i propositionen
i övrigt angivna riktlinjerna för utbildningen av det fast anställda
manskapet synas lämpligt avvägda, finner riksdagen icke anledning till erinran
mot vad departementschefen anfört därom.
b. Underofficersutbildning.
Riksdagen finner de i propositionen framlagda förslagen rörande utbildning
till underofficer och rörande fortsatt utbildning av underofficerare lämpliga,
varför desamma icke föranleda erinran från riksdagens sida.
c. Officersutbildning.
Riksdagen har i samband med behandlingen av frågan örn officersrekryteringen
uttalat sin anslutning till försvarsutredningens av departementschefen
tillstyrka förslag därutinnan. Enär det under förevarande rubrik framlagda
förslaget rörande utbildning till officer är utformat efter samma grunder
och synes lämpligt avvägt, vill riksdagen giva detsamma sin principiella
anslutning.
De i propositionen framlagda förslagen i fråga om de aktiva officerarnas
fortsatta utbildning föranleda, liksom av departementschefen under förevarande
avsnitt i övrigt anförda synpunkter, icke heller erinran från riksdagens
sida.
H. Utbildningsanstalter.
I. Allmänna grunder.
Mot de i propositionen anförda grunderna för organisationen av arméns
undervisningsanstalter har riksdagen intet att erinra. Riksdagen vill särskilt
understryka den högre militära utbildningens betydelse för arméns krigsduglighet.
27
Riksdagens skrivelse Nr 374.
2. Grundläggande befälsskolor.
a. Arméns underofficerssko/a.
Riksdagen biträder vad i propositionen anförts rörande arméns underoffi
cersskola.
b. Krigsskolan.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
krigsskolan.
e. Truppslagsofficersskolorna.
Riksdagen biträder de i propositionen framställda förslagen rörande truppslagsofficersskolorna.
3. Skjutskolor och motsvarande skolor.
a. Infanteriskjutskolan.
Riksdagen ansluter sig till vad departementschefen anfört beträffande infanteriskjutskolan.
b. Ridskolan.
Riksdagen har intet att erinra mot den organisation av ridskolan, som föreslagits
i propositionen.
c. Pansartruppskolan.
Mot organiserandet av en pansartruppskola i enlighet med vad som föreslagits
i propositionen har riksdagen intet att erinra.
d. Artilleriskjutskolan.
Riksdagen biträder vad departementschefen anfört i fråga om artilleriskjutskolan.
e. Luftvärnsskjutskolan.
Riksdagen finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen anförts
beträffande denna skola.
f. Ingenjörtruppskolan.
Vad departementschefen anfört rörande ingenjörtruppskolan giver icke anledning
till erinran från riksdagens sida.
g. Arméns signalskola.
Vad i propositionen anförts beträffande arméns signalskola biträdes av
riksdagen.
28
Riksdagens skrivelse Nr 374.
h. Arméns underhål/sskola.
Riksdagen har intet att erinra mot att en arméns underhållsskola inrättas i
enlighet med vad i propositionen föreslagits.
i. Arméns motorskola.
Riksdagen, som i annat sammanhang särskilt framhållit vikten av en god
materielvård, speciellt i fråga örn motorfordonen, finner det synnerligen
angeläget, att en motorskola med de av försvarsutredningen angivna uppgifterna
snarast kommer till stånd. Mot departementschefens uttalanden beträffande
skolans organisation har riksdagen intet att erinra.
j. Tygförvaltningsskolan.
Med hänsyn till vikten av att den för tygtjänsten avsedda personalen erhåller
en fullgod utbildning finner riksdagen det angeläget, att en tygförvaltningsskola
snarast möjligt kommer till stånd. Riksdagen har intet att erinra
mot vad i propositionen anförts beträffande tygförvaltningsskolans organisation.
k. Intendenturförvaltningssko/an.
Riksdagen finner organiserandet av en intendenturförvaltningsskola på sätt
departementschefen föreslagit lämpligt, varför förslaget biträdes.
/. Arméhundskolan.
Riksdagen har under avsnittet Arméhundväsendet upptagit till behandling
motionen II: 304 och därvid i väsentliga delar bifallit densamma. Härigenom
kommer lärarpersonalen vid arméhundskolan att ökas med 1 kapten, ryttmästare
eller löjtnant, instruktionsofficer tillika adjutant, samt 1 förvaltningsunderofficer;
vidare kommer löneställningen för den övriga personalen
att i viss mån ändras.
4. Högskolor.
fl. Krigshögskolan.
Riksdagen biträder de förslag, som i propositionen framställts med avseende
på krigshögskolan och arméns stridsskola.
b. Artilleri- och ingenjörhögskolan.
Mot vad i propositionen föreslagits beträffande artilleri- och ingenjörhögskolan
har riksdagen intet att erinra.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning om önskvärdheten av att
möjligheterna för en framtida sammanslagning av krigshögskolan och artilleri-
och ingenjörhögskolan undersökas.
Riksdagens skrivelse Nr 374. 29
I. De frivilliga försvarsorganisationerna.
Vad departementschefen inledningsvis anfört under förevarande rubrik föranleder
icke något särskilt uttalande från riksdagens sida.
a. Den frivilliga landstormsrörelsjen.
Riksdagen har icke något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande
den frivilliga landstormsrörelsen och befälsutbildningen.
b. Lottarörelsen.
Vad departementschefen anfört beträffande lottarörelsen giver icke anledning
till annat uttalande från riksdagens sida än att lottaorganisationen,
därest den erhåller en självständig ställning, torde böra bibehålla samma förmån
av kostnadsfritt begagnande av viss kronan tillhörig materiel som den
såsom ingående i Sveriges landstormsföreningars centralförbund åtnjutit.
c. Dan frivilliga skytterörelsen.
Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande den frivilliga
skytterörelsen.
d. Övriga frivilliga försvarsorganisationer.
Mot vad i propositionen anförts rörande svenska röda korset, svenska blå
stjärnan, frivilliga automobilkåren och frivilliga motorcykelkåren har riksdagen
intet att erinra.
e. Hemvärnet.
Riksdagen har intet att erinra emot vad departementschefen anfört med avseende
på hemvärnet.
f. Det frivilliga försvarsarbetets organisation och ledning.
Mot vad i propositionen föreslagits beträffande det frivilliga försvarsarbetets
organisation och ledning har riksdagen intet att erinra.
Behovet av instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen är mycket
svårt att beräkna, innan praktisk erfarenhet vunnits rörande intresset för
utbildningen. Riksdagen finner det emellertid icke uteslutet, att den frivilliga
befälsutbildningen kan komma att erhålla en sådan omfattning, att en utökning
av det i propositionen beräknade antalet instruktörer framdeles kan
bliva erforderlig. Riksdagen förutsätter, att Kungl. Maj:t uppmärksammar
denna fråga och vidtager de åtgärder, vartill erfarenheterna kunna giva anledning.
J. Remonteringsväsendet.
a. Stam hästar.
Riksdagen har icke något att erinra mot de i propositionen verkställda beräkningarna
rörande behovet av stamhästar.
30
Riksdagens skrivelse Nr 374.
b. Ackordhästar.
Riksdagen har intet att erinra emot vad i propositionen anförts beträffande
arméns ackordhästar.
c. Remonteringsväsendets ledning.
Riksdagen har vid prövningen av frågan om remonteringsväsendets ledning
icke kunnat undgå att finna de skäl bärande, som av arméförvaltningen anförts
till stöd för ämbetsverkets uppfattning, att remonteringen borde anknytas
till arméförvaltningens intendenturdepartement. Riksdagen vill därför
framhålla såsom önskvärt, att vid den i utsikt ställda omorganisationen
av försvarsväsendets centrala förvaltningsorganisation den nuvarande remonteringsnämnden
med i huvudsak oförändrad sammansättning på lämpligt
sätt inordnas i intendenturdepartementet. I avvaktan härpå synes den nuvarande
organisationen böra bibehållas i huvudsak oförändrad med de modifikationer,
som bli en följd av den föreslagna omorganisationen av truppslagsinspektionema.
d. Remonteringen.
Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande remonteringen.
III. Byggnader m. m.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en inom andra
kammaren väckt motion, nr 342, i vilken hemställts, att riksdagen måtte
hemställa örn skyndsam utredning av frågan om militära tjänstebostäders
anordnande genom egnahemsbebyggelse, i första hand å nya förläggningsorter
och där bostadsutrymmen behövde tagas i anspråk för andra militära
ändamål.
Med avseende på arméns byggnadsfrågor har riksdagen haft mindre möjlighet
än beträffande andra nu föreliggande frågor att taga en bestämd ställning.
I propositionen har ju också av departementschefen framhållits, att det uppenbarligen
icke varit möjligt att i förevarande sammanhang ingå på en
granskning i detalj vare sig ur behovs- eller kostnadssynpunkt. Riksdagen
förutsätter, att största möjliga sparsamhet iakttages vid byggnadsprogrammets
förverkligande och att endast de byggnadsåtgärder, som äro ur militär
synpunkt oundgängligen nödvändiga, komma till utförande under femårsperioden.
För en sådan återhållsamhet beträffande den militära byggnadsverksamheten
tala, förutom rent ekonomiska skäl, jämväl de svårigheter
med avseende å materielförsörjningen, som under nu rådande förhållanden
föreligga. Riksdagen vill slutligen framhålla angelägenheten av att de särskilda
byggnadsprojekten, innan de föreläggas riksdagen, som regel underkastas
särskild granskning ur besparingssynpunkt av 1940 års militära byggnadsutredning
eller ock att i annan ordning säkerhet skapas för att sparsamhetsintresset
tillbörligen tillgodoses.
Riksdagens skrivelse Nr 374.
31
I anledning av vad som anförts i motionen 11:342 vill riksdagen understryka
vikten av att den av departementschefen förutsatta utredningen, huruvida
icke det av försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet skulle kunna
i ej oväsentbg utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse, snarast
kommer till stånd.
Vad i övrigt under förevarande avsnitt anförts i propositionen giver icke
riksdagen anledning till erinran.
IV. Organisationens genomförande.
Riksdagen, som instämmer i den av försvarsutredningen och departementschefen
uttalade uppfattningen, att de av riksdagen förutsatta ändringarna i
arméorganisationen böra genomföras så snabbt som möjligt, har icke heller
i övrigt något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande arméorganisationens
genomförande.
Avd. VI. Marinens organisation.
I. Krigsorganisationen.
Vad i propositionen anförts i fråga örn krigsorganisationen föranleder icke
någon erinran från riksdagens sida.
II. Fredsorganisationen.
A. Marinens ledande organ.
a. Chefen för marinen och amiralitetet
Riksdagen ansluter sig till förslaget om sammanförande av de militära beställningshavarna
vid marinen av flaggmans (generalspersons) grad till en
särskild stat, amiralitetet.
b. Marinstaben.
I anledning av överförandet av vissa kustartilleriärendens handläggning
från chefen för kustartilleriet till marinstaben har en rationalisering av marinstabens
inre organisation blivit erforderlig. Riksdagen finner de av departementschefen
i sådant hänseende förordade åtgärderna, främst inrättandet av
en särskild utbildningsavdelning, lämpliga och har icke heller i övrigt något
att erinra mot vad som i propositionen anförts beträffande marinstaben.
32
Riksdagens skrivelse Nr 374.
c. Inspektören för kustartilleriet.
Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har riksdagen
intet att erinra. I anslutning till vad riksdagen nedan under avsnittet Kustartilleriet:
Allmänna synpunkter anför, vill riksdagen framhålla, att det enligt
riksdagens mening är av vikt, att såväl inspektören för kustartilleriet som
övriga kustartillerimyndigheter erhålla en så självständig ställning, att kustartilleriet
beredes möjlighet att såsom en med flottan likställd vapengren
inom marinen fylla sina för riksförsvaret betydelsefulla uppgifter.
d. Övriga inspektionsmyndigheter.
För att utbildningsarbetet skall kunna giva bästa möjliga resultat och marinen
hållas på en kvalitativt hög nivå krävas effektiva och sakkunniga inspektionsorgan
för de olika grenarna av verksamheten. Den förstärkning och
rationalisering av marinens inspektionsorgan, som i propositionen föreslagits,
synes vara ur nämnda synpunkt väl motiverad, och riksdagen kan alltså ansluta
sig till vad sålunda föreslagits.
B. Marindistrikten.
a. Organisationen i allmänhet.
Mot vad i propositionen anförts rörande marindistriktens organisation i
allmänhet har riksdagen intet att erinra.
b. Marindistriktens organisation.
I fråga örn de särskilda marindistriktens organisation ansluter sig riksdagen
till vad i propositionen föreslagits. Vid Sydkustens marindistrikt bör sålunda
tillkomma en särskild beställning i lönegrad Ob 2 för chefen för Blekinge
kustartilleriförsvar. För chefen för Västkustens marindistrikt bör ävenledes
avses en beställning i lönegrad Ob 2. För befattningen såsom chef för
Norrlandskustens marindistrikt bör avses en beställning i lönegrad Oa 6 eller
Oa 5. Militärbefälhavaren på Gotland bör tillika vara chef för Gotlands marindistrikt.
För chefen för Öresunds marindistrikt bör avses en beställning i
lönegrad Oa 5 eller Oa 4.
C. Flottan.
I. örlogsstationerna.
Riksdagen, som finner det i propositionen framlagda förslaget om sammanförande
av hela den ekonomiska förvaltningen vid vardera örlogsstationens
kompanier till ett för samtliga kompanier gemensamt ekonomikontor
innebära en rationell lösning av ifrågavarande spörsmål, förutsätter, att ekonomikontorens
organisation icke slutgiltigt bestämmes, förrän viss tids erfa
-
Riksdagens skrivelse Nr 374.
33
renhet vunnits. Riksdagen biträder jämväl i övrigt vad i propositionen anförts
rörande örlogsstationerna.
2. Örlogsdepåerna.
Riksdagen biträder i propositionen framlagda förslag rörande örlogsdepåerna.
Sålunda bör Göteborgs örlogsdepå utökas och givas en fastare organisation,
varvid särskilda underofficers- och sjömanskårer där uppsättas. Riksdagen
delar nämligen departementschefens uppfattning, att vissa befarade
olägenheter på grund av sådana kårers inrättande genom lämpliga åtgärder
böra kunna undanröjas. I likhet med departementschefen anser riksdagen,
att Gustafsviks örlogsdepå bör givas en fastare och mera effektiv organisation.
Riksdagen kan därför ansluta sig till det i propositionen därutinnan
framlagda förslaget. Icke heller i övrigt har vad i propositionen under förevarande
avsnitt anförts föranlett erinran från riksdagens sida.
3. Övriga örlogsbaser.
Mot vad härutinnan i propositionen anförts har riksdagen icke funnit anledning
till erinran.
4. örlogsvarven.
Enär riksdagen såsom inledningsvis anförts icke ansett sig böra biträda
det motionsvis framförda förslaget örn uppskjutande av byggandet av de
båda år 1940 beslutade kryssarna, ansluter sig riksdagen till departementschefens
förslag om förlängning av vissa dockor vid örlogsvarven.
Vad i övrigt i propositionen anförts beträffande örlogsvarven föranleder
ingen erinran från riksdagens sida.
5. Sjökrigsmaterielen.
Riksdagen har redan inledningsvis upptagit till behandling frågan, huruvida
byggandet av de år 1940 beslutade båda kryssarna bör uppskjutas, samt
har därvid förklarat sig anse, att färdigställandet av de båda kryssarna utgör
en angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av mycket
trängande skäl bör anstå. Riksdagen saknar därför anledning att här ytterligare
beröra denna fråga.
Vad i övrigt angår det i propositionen framlagda förslaget rörande fartygsnybyggnader
för flottan anser sig riksdagen böra i allt väsentligt ansluta sig
till de synpunkter rörande sjöstridskrafternas sammansättning, som framkommit
i den av kommendören Strömbäck utförda undersökningen. Nybyggnadsprogrammet
under femårsperioden bör därför i enlighet med departementschefens
förslag omfatta större jagare samt undervattensbåtar och tor
Bihang
till riksdagens protokoll 19i2. 14 sami. Nr 374. 3
34
Riksdagens skrivelse Nr 374.
pedbåtar till det antal och av de typer som angivits i särskilda för riksdagens
vederbörande utskott tillgängliga handlingar. Ytterligare böra snarast byggas
tvenne jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp. I likhet med departementschefen
anser riksdagen, att viss del av rekrytutbildningen bör äga rum
å segelfartyg; riksdagen ansluter sig alltså till förslaget angående nybyggnad
av ett övningsfartyg. Byggnadsprogrammet bör slutligen också omfatta nybyggnad
av sex för sjövärnskåren avsedda motorbåtar. För utförande av
konstruktionsarbeten torde i enlighet med departementschefens förslag böra
avses ett anslag örn sammanlagt 1,000,000 kronor.
6. Flottans personal.
a. Officerare.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling upptagit förutnämnda
inom andra kammaren väckta motion, nr 348, i vilken — i anslutning till
uttalandet, att antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna
möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än enligt förslagen i propositionen
— anförts att det i fråga om flottan icke vore uteslutet att kunna
något minska antalet högre beställningar, enär för vissa arbetsuppgifter,
för vilka hittills avsetts kaptener, beräknats skola avses kommendörkaptener
av 2. graden och behovet härav icke syntes vara tillräckligt styrkt.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen i denna del anförts
men anser sig dock — i anledning av vad som anförts i motionen II: 348 —
böra framhålla önskvärdheten av att det vid det närmare fastställandet av
officerskårens omfattning tages under övervägande, huruvida icke antalet
beställningar för officerare i de högre lönegraderna kan bestämmas något
lägre än enligt föreliggande förslag.
b. Underofficerare.
Riksdagen biträder departementschefens förslag örn slopande av den nuvarande
flaggkorpralsgraden. Genom att befordran till underofficer alltså
skall ske direkt från furirsgraden, vinnes en önskvärd överensstämmelse med
de övriga försvarsgrenarna. Riksdagen har ej heller i övrigt något att erinra
mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.
c. Manskap.
Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt föreslagits har riksdagen
intet att erinra.
d. Musikorganisation.
Riksdagen ansluter sig till i propositionen framlagt förslag om upprättande
av en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå, jämväl avsedd för Älvsborgs
kustartilleriregemente, samt har icke heller något att erinra mot vad i övrigt
föreslagits rörande flottans musikorganisation.
Riksdagens skrivelse Nr 374.
35
e. Reservpersonal.
Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits finner riksdagen
icke anledning till erinran.
f. Övrig personal.
Riksdagen biträder vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.
g. Personalens fredsfördelning.
Vad härutinnan anförts föranleder intet uttalande från riksdagens sida.
7. Rekrytering.
a. Värnpliktiga.
Vad härutinnan anförts föranleder intet riksdagens uttalande.
b. Fast anställd personal.
Riksdagen finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen anförts
rörande rekrytering av fast anställd personal.
8. Utbildning.
a Det fast anställda manskapets utbildning.
Riksdagen, som erfarit att den i propositionen i utsikt ställda utredningen
rörande utbildningen vid marinen numera av Kungl. Majit anbefallts, anser
det vara av särskilt värde, att därigenom en undersökning kommer till stånd
även rörande möjligheterna att på effektivaste sätt utnyttja de värnpliktigas
tjänstgöringstid.
Den föreslagna centraliseringen av rekrytutbildningen finner riksdagen
lämplig. Riksdagen har redan under avsnittet Sjökrigsmaterielen uttalat, att
enligt riksdagens mening viss rekrytutbildning bör äga rum å segelfartyg.
b. Underofficersutbildningen.
Mot vad härutinnan anförts finner riksdagen icke anledning till erinran.
c. Officersutbildningen.
Riksdagen, som ansluter sig till de i propositionen angivna grunderna för
officersutbildningen, vill uttrycka sin tillfredsställelse med den ökade betydelse,
som tillmätts utbildningen efter manskapslinjen, samt förutsätter, alt
sådana åtgärder vidtagas, att ifrågavarande utbildningslinje i avsedd omfattning
kommer att utnyttjas för officerskårens rekrytering.
36
Riksdagens skrivelse Nr 374.
D. Kustartilleriet.
I. Allmänna synpunkter.
Riksdagen biträder den i propositionen uttalade meningen, att frågan om
kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen nu bör bringas till en
slutgiltig lösning, och ansluter sig till propositionens förslag, att kustartilleriet
liksom hittills skall utgöra ett särskilt vapenslag inom marinen. Riksdagen,
som icke haft något att erinra mot vad departementschefen i berörda hänseenden
anfört, anser sig dock i föreliggande sammanhang böra understryka
vikten av att vid organisationens närmare utformning de olika kustartillerimyndigheterna
tillförsäkras erforderlig frihet och självständighet inom den
marina organisationens ram samt att de reglementariska föreskrifterna erhålla
sådan innebörd, att nämnda myndigheters ställning och befogenheter
säkerställas.
2. Kustartilleriets lokala organisation,
o. Kustartilleriförsvarets indelning.
I fråga örn kustartilleriförsvarets indelning ansluter sig riksdagen till vad i
propositionen föreslagits.
b. Kustartil/eriförsvarscheferna och deras stabs- och förvaltningsorgan.
Mot vad i propositionen i förevarande fråga föreslagits har riksdagen intet
att erinra. Riksdagen finner sålunda icke tillräcklig anledning föreligga att
föreslå ett frångående av propositionens förslag i fråga om löneställningen
för chefen för Gotlands kustartilleriförsvar.
c. Kustartilleriets truppförband.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling upptagit den inom andra
kammaren väckta motionen nr 348, i vilken — i anslutning till det tidigare
berörda uttalandet, att antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna
möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än i propositionen —
anförts, att det kunde ifrågasättas, örn icke äldre kaptener skulle kunna avses
såsom biträden åt truppförbandscheferna i stället för de i propositionen beräknade
regementsofficerarna.
I likhet med departementschefen anser riksdagen erforderligt, att kustartilleriets
fredsorganisation utökas med två truppförband, nämligen ett till
Göteborg förlagt regemente, Älvsborgs kustartilleriregemente, samt ett därifrån
till Härnösand detacherat förband, Härnösands kustartilleridetachement.
Riksdagen har i huvudsak icke något att erinra mot den i propositionen
förutsatta organisationen av kustartilleritruppförbanden samt de i anslutning
därtill verkställda beräkningarna rörande personalbehovet vid förbanden. I
anslutning till vad som anförts i motionen II: 348 vill riksdagen emellertid
Riksdagens skrivelse Nr 374.
37
ifrågasätta, huruvida icke för biträde åt truppförbandscheferna vid handläggning
av förvaltningsärenden skulle kunna avses äldre kaptener i stället för
regementsofficerare.
d. Kustartilleriets musikorganisation.
Riksdagen biträder departementschefens förslag om bibehållande av kustartilleriets
två nuvarande musikkårer och örn upprättande av en musikkår
jämväl vid Gotlands kustartillerikår. Detta förbands förläggning torde nämligen
vara av den art, att särskilt behov av musikkår gör sig gällande. Mot departementschefens
förslag beträffande musikkårernas personalsammansättnäng
och personalens löneställning har riksdagen intet att erinra.
e. Kustartilleriets skjutskola.
Vad i propositionen anförts beträffande kustartilleriets skjutskola föranleder
ingen erinran från riksdagens sida.
.a.V r \i ■:-C
3. Kustartillerimaterielen.
Riksdagen ansluter sig till de synpunkter beträffande kustartilleriets materiel,
som i propositionen anförts.
4. Kustartilleriets personal.
a. Officerare.
Under hänvisning till vad riksdagen under avsnittet Kustartilleriets truppförband
anfört rörande behovet av regementsofficerare såsom biträden åt
truppförbandscheferna vill riksdagen ifrågasätta, huruvida det icke kan komma
att visa sig möjligt att vid det närmare fastställandet av officerskårens
sammansättning bestämma antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna
lägre än enligt det i propositionen framlagda förslaget. I övrigt
har riksdagen intet att erinra mot detsamma.
b. Underofficerare.
Riksdagen har i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen i denna
del föreslagits. I överensstämmelse med vad riksdagen anfört i samband med
frågan örn regementskassörerna vid armén böra dock, i enlighet med vad
som föreslagits i motionen II: 348, även vid kustartilleriet regementskassörerna
indelas i 1. och 2. klass och för samtliga regementskassörer gälla en
pensionsålder av 60 år.
c. Manskap.
Riksdagen, som under avsnittet Personalstaternas konstruktion m. m. behandlat
den i propositionen och vissa motioner berörda frågan örn inrättan
-
38
Riksdagens skrivelse Nr 374.
de av långtjänstunderbefälsbeställningar vid bl. a. kustartilleriet, har icke
något att erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.
d. Reservpersonal.
Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits finner riksdagen
icke anledning till erinran.
e. Övrig personal.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen under förevarande
avsnitt anförts.
a.
5. Rekrytering.
Värnpliktiga.
Mot vad härutinnan anförts i propositionen har riksdagen intet att erinra.
b. Fast anställd personal.
Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande rekryteringen
av den fast anställda personalen.
6. Utbildning.
Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande kustartilleriets
utbildning.
E. För marinen gemensam personal.
I. Mariningenjörkåren.
Mot vad i propositionen anförts i fråga örn mariningenjörkåren har riksdagen
intet att erinra. Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang understryka
betydelsen av att frågan om mariningenjörkårens organisation, rekrytering
och utbildning löses på sådant sätt, att fullt kvalificerad ingenjörpersonal
kommer att stå till förfogande såväl för konstruktionsarbeten som för
den dyrbara och komplicerade matérielens skötsel och vård.
2. Marinintendenturkåren.
Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande marinintendenturkåren.
3. Marinläkarkåren.
Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande marinläkarkåren.
39
Riksdagens skrivelse Nr 374.
4. Marinens poliskår.
Mot vad härutinnan anförts har riksdagen intet att erinra.
5. Marinens ecklesiastikstat.
Vad i propositionen anförts rörande marinens ecklesiastikstat föranleder
ingen erinran från riksdagen sida.
F. Utbildningsanstalter.
a. Flottans rekrytskola (sjömansskolan).
Riksdagen, som tidigare biträtt i propositionen framlagt förslag örn tillskapande
av en för flottans stammanskap gemensam rekrytskola, har intet att
erinra mot i förevarande avsnitt av propositionen framlagda förslag.
b. Marinens underofficersskola.
Riksdagen finner förslaget om inrättande av en för flottan och kustartilleriet
gemensam underofficersskola innebära en rationell och lämplig lösning
av förevarande organisationsspörsmål. I likhet med departementschefen anser
riksdagen emellertid, att underofficersskolans lokalfråga icke lämpligen
nu bör upptagas till avgörande. Beträffande underofficersskolans organisation
och personaluppsättning har riksdagen intet att erinra mot vad i propositionen
därom anförts.
c. Sjökrigsskolan.
Vad härutinnan i propositionen anförts föranleder ingen erinran från riksdagens
sida.
d. Sjökrigshögskolan.
Riksdagen biträder i propositionen beträffande sjökrigshögskolan framlagda
förslag.
G. Frivilliga försvarsorganisationer.
а. Sjövärnskåren.
I likhet med departementschefen anser riksdagen icke lämpligt att några
väsentligare ändringar i sjövärnskårens organisation nu vidtagas. Icke heller
i övrigt har riksdagen något att erinra mot vad i propositionen under förevarande
avsnitt anförts.
б. Maritim ungdomsverksamhet.
Vad i propositionen anförts rörande maritim ungdomsverksamhet föranleder
intet uttalande från riksdagens sida.
40
Riksdagens skrivelse Nr 374.
III. Marinens byggnader m. m.
Riksdagen, som vid behandlingen av arméns byggnadsfrågor, delvis i anledning
av väckta motioner, anfört vissa allmänna, försvarsväsendet i dess
helhet berörande synpunkter på frågan örn genomförandet av det i propositionen
förutsatta byggnadsprogrammet, saknar i förevarande sammanhang
anledning till annat uttalande än att vad i propositionen anförts beträffande
marinens byggnadsfrågor icke föranleder någon principiell erinran från riksdagens
sida.
IV. Organisationens genomförande.
Vad i propositionen anförts rörande organisationens genomförande giver
icke anledning till erinran från riksdagens sida.
Avd. VII. Flygvapnets organisation.
I. Krigsorganisationen.
Under hänvisning till vad riksdagen inledningsvis anfört rörande en förstärkning
av flygvapnets organisation utöver vad departementschefen föreslagit
vill riksdagen uttala sin anslutning till vad i propositionen anförts rörande
flygvapnets krigsorganisation.
II. Fredsorganisationen.
A. Chefen för flygvapnet och flygstaben.
Riksdagen finner den i propositionen föreslagna organisationen av flygstaben
i stort sett lämplig och har sålunda intet att erinra mot vad i propositionen
under förevarande avsnitt anförts.
B. Flygförvaltningen.
Vad härutinnan i propositionen anföres föranleder intet uttalande från
riksdagens sida.
C. Flygbasområden.
Med hänsyn till krigsförberedelsearbetet, behovet av en effektiv basorganisation,
förvaltningen av krigsflygfälten och anläggningarna vid dessa samt
förvaltningen och vården av vissa förråd finner riksdagen det vara av beho
-
Riksdagens skrivelse Nr 374
41
vet påkallat, att en territoriell organisation tillskapas för flygvapnets del. Riksdagen
biträder vad härutinnan föreslagits i propositionen. Riksdagen förutsätter
därvid, att det skall ligga i Kungl. Maj :ts skön att besluta om de jämkningar
ifråga om benämnings- och organisationsfrågor, till vilka erfarenheterna
under uppsättningen kunna föranleda. Enär Kungl. Majit föreslagit,
att Tionde flygflottiljen skall förläggas till Ängelholm, bör jämväl, i enlighet
med vad i propositionen förutsatts, Södra flygbasområdesstaben förläggas till
Ängelholm.
D. Fiygförband.
I. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m.
Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att i landets försvarskrafter
måste ingå ett starkt och slagkraftigt flygvapen samt att den
i propositionen föreslagna utökningen är att anse som ett minimiprogram,
har redan under avsnittet Allmänna synpunkter upptagit till behandling frågan
örn en förstärkning av flygvapnet utöver vad som i propositionen föreslagits.
Riksdagen har därvid anslutit sig till departementschefens uppfattning,
att, därest så med hänsyn till utbildnings- och andra organisatoriska
förhållanden visar sig möjligt, en sjunde jaktflottilj skall uppsättas under
femårsperioden. Riksdagen räknar sålunda med att denna sjunde jaktflottilj
kommer att ingå i flygvapenorganisationen. Därvid har riksdagen också understrukit
angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt
förslag i frågan. Riksdagen, som saknar anledning att i förevarande sammanhang
beröra de motionsvis framförda förslagen örn ytterligare utökning av
flygvapnet, utgår i enlighet med det anförda för närvarande från den omfattning
av flygvapnet, som i propositionen nr 210 föreslagits.
Riksdagen förordar alltså, att — utöver nu befintliga eller beslutade flygflottiljer
— ytterligare tre jaktflottiljer, en bombflottilj samt en torped- och
minflottilj skola tillkomma under femårsperioden. Mot de i propositionen
nr 210 föreslagna förläggningsplatserna för de nytillkommande jakt- och
torpedflottiljerna ävensom benämningarna å dessa har riksdagen intet att
erinra. Såsom av den i propositionen återgivna utredningen rörande förläggningen
av Hälsinge flygflottilj (F 15) framgår, är den föreslagna förläggningsplatsen
vid Söderhamn behäftad med vissa olägenheter. Riksdagen har
emellertid efter ytterligare undersökningar funnit, att den i propositionen
sålunda förordade förläggningsplatsen måste anses vara den ur olika synpunkter
lämpligaste.
Med avseende på förläggningsplats för den föreslagna bombflottiljen (F
14) vill riksdagen erinra örn att departementschefen i proposition nr 328 —
efter redogörelse för vissa med Halmstads stad förda förhandlingar rörande
förläggningsfrågan — framhållit, att möjligheterna att med Halmstads stad
träffa annan och för det allmänna lämpligare uppgörelse borde ytterligare
undersökas. Det borde ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare gransk
-
42
Riksdagens skrivelse Nr 374.
ning av denna förläggningsfråga träffa det avgörande, vartill granskningen
gåve anledning. Skulle det härvid visa sig, att en förläggning av flottiljen
till annan plats än Halmstad eller dess närhet vore att förorda, borde emellertid
frågan ånyo underställas riksdagen. Riksdagen har intet att erinra mot
vad departementschefen sålunda anfört.
Riksdagen finner den i propositionen nr 328 föreslagna platsen för nuvarande
Tionde flygflottiljens (F 10) förläggning, Barkåkra invid Ängelholm,
vara för ändamålet lämplig. Ängelholm torde därvid böra fastställas som
förläggningsort. Riksdagen har intet att erinra mot att flottiljens benämning
i samband därmed ändras till Skånska flygflottiljen.
Med de förläggningsplatser, som flygflottiljerna med det av riksdagen biträdda
förslaget komma att erhålla, finner riksdagen de i propositionen föreslagna
förläggningsplatserna för eskaderstaberna vara lämpligt valda, varför
desamma av riksdagen förordas.
2. Flygeskadrarna.
Riksdagen finner det uppenbart, att — med den omfattning flygvapnet nu
avses skola få — en permanent befälsinstans måste inrättas mellan chefen
för flygvapnet och flottiljchefema. Härvid torde det vara lämpligt att bygga
vidare på eskaderorganisationen. Den föreslagna eskaderindelningen synes
vara väl avvägd. Även i övriga hänseenden biträder riksdagen propositionens
förslag i denna del.
3. Flygflottiljerna.
För att tillgodose behovet av erforderlig beredskap måste flygövningar året
runt bedrivas med minst två övningsdivisioner. Med hänsyn härtill är en
utökning av flottiljernas organisation ofrånkomlig. Riksdagen finnér sig därför
böra biträda det framlagda förslaget om att flottiljen skall organiseras på
chef, stab och fyra divisioner, varav en specialdivision, i stället för såsom
för närvarande chef, stab och tre divisioner.
Riksdagen ansluter sig även i övriga hänsenden i huvudsak till vad i propositionen
anföres under detta avsnitt. En viss avvikelse från det i propositionen
framlagda förslaget föranledes dock av vad riksdagen, enligt vad i det
följande under avsnittet Flygvapnets personal närmare anföres, finner böra
bestämmas beträffande flottiljkassörernas ställning.
4. Flygbaskåren.
Mot vad härutinnan i propositionen föreslagits har riksdagen i huvudsak
intet att erinra. Såsom under avsnittet Flygvapnets personal anföres, bör dock
antalet fanjunkare minskas med 1, medan i stället bör upptagas en beställning
såsom flottiljkassör av 2. klassen.
Riksdagens skrivelse Nr 374.
43
E. Centrala flygverkstäderna m. m.
a. Centrala tygverkstäderna.
De skäl, som anförts för inrättande av en ny central flygverkstad i samband''
med flygvapnets utbyggnad, finner riksdagen övertygande. Riksdagen
ansluter sig sålunda till förslaget därom och har icke heller i övrigt något att
erinra emot vad i propositionen nr 210 anförts i fråga om de centrala flygverkstäderna.
Vad beträffar förläggningsplatsen för den nya centrala verkstaden kommer
riksdagen att upptaga frågan härom till prövning i samband med behandlingen
av propositionen nr 322.
b. Försökscentralen.
Vad i propositionen anförts beträffande försökscentralen föranleder ingen
erinran från riksdagens sida.
c. Centralförråden.
Även enligt riksdagens mening föreligger ett starkt behov av en central förrådsorganisation
inom flygvapnet, och riksdagen kan därför tillstyrka departementschefens
förslag i denna del. Det bör dock ankomma på Kungl. Majit
att avgöra å vilka platser huvudkontoren för flyg- och vapenmateriel skola
förläggas.
F. Flygmaterielen.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning att en uppdelning av
flygindustrien icke bör ske i nuvarande läge. Med hänsyn till vikten av att
flygvapnets utbyggnad och förstärkning genomföres så snabbt som möjligt
böra emellertid alla åtgärder vidtagas för en snabb ökning av produktionstakten.
Riksdagen vill i detta sammanhang särskilt framhålla, alt till förhindrande
av förseningar i produktionen endast oundgängligen erforderliga ändringar
i för serietillverkning godkända flygplan- och motortyper böra företagas.
Av vikt är också, att flygplan- och flygmotorindustriernas tillgodoseende
med axbetskraft på allt sätt underlättas.
Vad i propositionen i övrigt anförts under detta avsnitt föranleder ingen
erinran fiån riksdagens sida.
G. Flygvapnets personal.
a. Allmänna synpunkter.
Mot de i propositionen anförda allmänna synpunkterna på flygvapnets
personal har riksdagen i huvudsak intet att erinra.
44
Riksdagens skrivelse Nr 374.
b. Militär personal.
I överensstämmelse med den ståndpunkt riksdagen intagit beträffande regementskassörsbefattningarna
vid armén och kustartilleriet anser riksdagen,
i anslutning till motionen II: 348 i denna del, att flottiljkassörerna, vilka i enlighet
med departementschefens förslag böra upptagas med halva antalet i
vardera av lönegraderna UO 3 och UO 2, böra benämnas flottiljkassörer av
1. respektive 2. klassen samt att pensionsåldern bör bestämmas till 60 år för
samtliga.
Riksdagen finner det uppenbart, att åtgärder böra vidtagas för tillgodoseende
av flygvapnets behov av yrkesskicklig teknisk personal för vården av
flygvapnets dyrbara och komplicerade materiel. Den i propositionen föreslagna
utvägen •— inrättande av kategorien överfurirer — synes i förening
med de av riksdagen i annat sammanhang förordade åtgärderna för effektivisering
av den tekniska personalens utbildning härvidlag lämplig. Ett motionsvis
framfört yrkande om väsentlig begränsning i antalet överfurirer kan
riksdagen icke biträda. Riksdagen vill emellertid erinra om departementschefens
uttalande, att beräkningarna rörande behovet av överfurirer blott vore
preliminära och att möjligheter förelåge att under femårsperiodens gång
lämpa överfurirernas antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna rörande
verkningarna i personalhänseende.
Vad i övrigt anförts i propositionen under detta avsnitt föranleder ingen
erinran från riksdagens sida.
c. Civilmilitär personal.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts angående
flygvapnets civilmilitära personal.
d. Civil personal.
Riksdagen har i princip intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
flygvapnets civila personal.
H. Rekrytering.
Riksdagen har i princip icke något att erinra mot vad i propositionen anförts
rörande rekryteringen av flygvapnets personal. För säkerställande av
flygvapnets behov av för teknisk tjänst lämplig personal måste särskilda
åtgärder vidtagas, och riksdagen finner de i propositionen i sådant hänseende
förordade förslagen innebära en god lösning av detta spörsmål. Riksdagen är
emellertid av den uppfattningen, att en god manskapsrekrytering underlättas,
därest under anställningstiden meddelas undervisning jämväl i allmänbildande
ämnen, och riksdagen uttalar därför sin tillfredsställelse nied att departementschefen
funnit sig kunna föreslå obligatorisk undervisning av denna art.
45
Riksdagens skrivelse Nr 374.
I. Utbildning.
I. De värnpliktigas utbildning.
I likhet med departementschefen anser riksdagen det icke erforderligt att
närmare beröra de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats
på grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan antagits
av 1941 års riksdag.
2. Utbildning av fast anställd personal.
a. Det fast anställda manskapets utbildning.
Riksdagen ansluter sig till vad i propositionen anförts med avseende på det
fast anställda manskapets utbildning vid flygvapnet.
b. Utbildning till underofficer.
Vad i propositionen anförts beträffande utbildningen till underofficer vid
flygvapnet föranleder ingen erinran från riksdagens sida.
c. Utbildning till officer (utom i intendenturbefattning).
I fråga om utbildningen till officer (utom i intendenturbefattning) vid flygvapnet
ansluter sig riksdagen till propositionen.
d. Utbildning till officer i intendenturbefattning.
Mot vad härutinnan anförts i propositionen har riksdagen intet att erinra.
e. Utbildning till flyg ingenjör i reserven.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att slutligt avgörande beträffande
ingenjörutbildningen bör anstå i avvaktan på resultatet av den förebådade
utredningen rörande försvarsväsendets ingenjörsorganisation.
f. Utbildning till mästare och verkmästare.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
utbildning till mästare och verkmästare.
g. Fortsatt underofficers- och officersutbildning.
Riksdagen har intet att erinra mot förslaget till fortsatt underofficers- och
officersutbildning vid flygvapnet.
3. Flygövningarnas omfattning.
Flygvapnets förmåga att hålla hög beredskap och således utgöra ett snabbt
tillgängligt försvarsmedel är givetvis i väsentlig mån beroende av att flygövningar
bedrivas i tillräcklig omfattning. Den av departementschefen beräknade
flygtidstilldelningen synes — såvitt för närvarande kan bedömas —
tillräcklig för att i fred medgiva, att erforderlig beredskap och flygskicklighet
vidmakthållas.
46 Riksdagens skrivelse Nr 374.
J. Utbildningsanstalter.
a. Krigsflygskolan (F 5).
Det i propositionen framlagda förslaget till organisation och personalbehov
för krigsflygskolan finner riksdagen lämpligt, vadan riksdagen icke har något
att erinra mot vad i propositionen därom anförts.
b. Flygkadettskolan (F 20).
Med hänsyn till flygvapnets föreslagna omfattning finner riksdagen det
nödvändigt, att kadett- och aspirantskolorna skiljas åt. Den i propositionen
föreslagna lösningen av denna fråga synes lämplig och föranleder ingen erinran
från riksdagens sida. Riksdagen biträder i huvudsak vad i propositionen
anförts rörande flygkadettskolans organisation och har icke heller något att
erinra mot beräkningarna rörande personalbehovet för flygkadettskolan samt
den av nämnda skola påkallade förstärkningen av Upplands flygflottiljs flottiljverkstads
personal.
c. Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor.
Riksdagen har i annat sammanhang framhållit betydelsen av att flygvapnets
personal i teknisk tjänst bibringas en god utbildning. Med hänsyn därtill är
en förstärkning av flygvapnets utbildningsorganisation ofrånkomlig. Riksdagen
finner det för sin del lämpligt att, på sätt i propositionen föreslås, i
nämnda syfte en signalskola och en teknisk skola tillskapas inom flygvapnet.
De nya skolorna böra jämte flygvapnets underofficersskola, i överensstämmelse
med departementschefens förslag, förläggas till Västerås i Västmanlands
flygflottiljs nuvarande etablissement.
Den i propositionen föreslagna organisationen av signalskolan, tekniska
skolan och underofficersskolan synes i stort sett väl avpassad efter de planerade
utbildningsprogrammen, och riksdagen har sålunda intet att erinra
mot vad i propositionen anförts rörande skolornas organisation och personalbehov.
d. Flygvapnets bomb- och skjutskola.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att den i 1936 års försvarsbeslut
förutsatta flygvapnets bomb- och skjutskola nu bör organiseras.
Riksdagen har intet att erinra mot vad i propositionen anförts rörande skolans
organisation och personalbehov.
e. Flygkrigshögskolan.
Vad i propositionen anförts beträffande flygkrigshögskolans organisation
och personalbehov föranleder ingen erinran från riksdagens sida.
K. Musikorganisationen.
Riksdagen anser i likhet med departementschefen, att det måste anses befogat,
att de flygflottiljer som äro förlagda å sådan plats, att militärmusik
Riksdagens skrivelse Nr 374.
47
saknas eller icke kan erhållas från närbelägen ort, skola erhålla en egen musikkår.
Riksdagen vill sålunda till en början uttala, att musikkårer böra upprättas
vid de av departementschfen därtill föreslagna flygflottiljerna. Dessutom
anser riksdagen, att en musikkår bör upprättas jämväl vid Bråvalla
flygflottilj (F 13). I likhet med departementschefen anser även riksdagen,
att frågan om inrättande av musikkårer vid Skånska flygflottiljen (F 10) och
Hälsinge flygflottilj (F 15) kan ställas på framtiden. Av sistnämnda två flottiljer
synes Hälsinge flygflottilj böra komma i främsta rummet för erhållande
av musikkår.
Vad beträffar de nya musikkårernas storlek anser riksdagen av kostnadshänsyn,
att samtliga musikkårer böra erhålla samma personaluppsättning
som i det föregående angivits för musikkårer av typ III vid armén, d. v. s. 1
musikdirektör, 2 fanjunkare, 3 sergeanter, 3 furirer, 1 korpral, 5 vicekorpraler
och meniga samt 5 musikelever.
I fråga örn musikdirektörernas löneställning bär riksdagen intet att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag.
L. Övriga frågor.
Även riksdagen anser, att privat- och sportflygningen är av sådan militär
betydelse —- främst ur rekryteringssynpunkt — att denna flygverksamhet
bör stödjas av staten. Formerna för detta stöd samt frågan om civilflygets
ställning till chefen för flygvapnet böra, såsom departementschefen anfört,
snarast utredas.
Mot vad i övrigt under detta avsnitt anföres har riksdagen intet att erinra.
lil- Flygvapnets byggnader och flygfält.
Under hänvisning till vad riksdagen anfört beträffande arméns byggnadsfrågor
ansluter sig riksdagen i princip till vad i propositionen anförts rörande
flygvapnets byggnadsfrågor.
IV. Organisationens genomförande.
Med avseende på genomförandet av flygvapnets organisation vill riksdagen,
i likhet med departementschefen, understryka att organisationen bör utbyggas
så snabbt som möjligt.
Den plan för organisationens genomförande, som framlagts i propositionen,
synes väl lämpad att läggas till grund för flygvapnets utökning, och riksdagen
har sålunda i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen anförts
under förevarande avsnitt. Med anledning av den av riksdagen förutsatta
utökade musikorganisationen vill riksdagen emellertid förorda, att av de
nya musikkårerna fyra (F 1, F 5, F 7 och F 8) upprättas under första året,
tre (F 11, F 12, F 13) under andra aret samt en (F 17) under tredje året.
48
Riksdagens skrivelse Nr 374.
Avd. VIII. Sammandrag av kostnadsberäkningar.
Ehuru riksdagen i det föregående ansett, att vissa avvikelser böra ske från
de i propositionen framlagda förslagen rörande den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av försvarskrafterna, har riksdagen icke ansett sig böra
verkställa några specificerade beräkningar rörande de jämkningar i de av
departementschefen beräknade kostnaderna för försvarsorganisationen, som
föranledas av vad riksdagen sålunda föreslagit. Såsom departementschefen
framhållit, äro nämligen de i propositionen meddelade kostnadsberäkningarna
icke avsedda att angiva annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet
under den närmaste femårsperioden borde förlöpa, och de av riksdagen
förutsatta jämkningarna i de i propositionen framlagda förslagen äro icke av
den storleksordning, att de nämnvärt kunna påverka den totala kostnadsramen.
Såsom riksdagen i tidigare sammanhang anfört, har riksdagen nämligen
vid sitt ställningstagande till de i propositionen och föreliggande motioner
framlagda förslagen utgått från att man icke utan tvingande skäl bör
gå utanför den i propositionen angivna kostnadsramen, givetvis bortsett från
de ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. Riksdagen
har sålunda ansett de i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna
kunna i stort sett godtagas såsom utgångspunkt vid riksdagens ställningstagande
till föreliggande förslag. Ehuru det varit önskvärt, att kostnadsberäkningarna
kunnat hänföras till en mera aktuell tidpunkt än den 1 juli 1941.
har riksdagen — såsom inledningsvis framhållits — icke haft möjlighet att
företaga en sådan omräkning.
Avd. IX. Riksdagens beslut.
På grund av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
beslutat, att den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets
försvarskrafter under budgetåren 1942/43—1946/47 skall äga rum efter i huvudsak
den plan, som innefattas i Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 och
280, med de avvikelser därifrån, som av riksdagen i det föregående angivits.
Stockholm den 26 juni 1942.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
422338
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.