Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis ■proposition angående avskiljande från aktiv stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

1942-06-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1942:408, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis ■proposition angående avskiljande från aktiv stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 408.

3

Nr 408.

Godkänd av första kammaren den 20 juni 1942.

Godkänd av andra kammaren den 20 juni 1942.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Majlis ■proposition angående avskiljande från aktiv

stat av vissa beställningshavare vid försvarsväsendet

jämte i ämnet väckta motioner.

(Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

I propositionen nr 74 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 13 februari

1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna vid berörda statsrådsprotokoll fogat förslag till kungörelse

om ändring av 3 § militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275),

dels besluta, att för försvarsväsendet skola inrättas en avgångsstat och en

disponibilitetsstat för beställningshavare tillhörande lönegraderna Oa 4—6,

Ob 1—3, Ca 26—30 samt Cb 1 och 3, vilka i enlighet med de grunder, som

av föredragande departementschefen enligt omförmälda statsrådsprotokoll angivits,

avskilts från aktiv stat,

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som av departementschefen enligt statsrådsprotokollet angivits, utfärda

bestämmelser angående avlöning och tjänstgöringsskyldighet m. m. för

beställningshavare å avgångsstat och disponibilitetsstat,

dels ock medgiva, att avlöningar och disponibilitetsarvoden till å avgångsstat

respektive disponibilitetsstat överförda beställningshavare må intill

budgetåret 1943/44 bestridas på sätt av departementschefen till statsrådsprotokollet

angivits.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (nr

199) och den andra inom andra kammaren (nr 266), vari hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 74 måtte besluta

att godkänna förslaget örn inrättande av avgångs- och disponibilitetsstater,

att tills vidare tillämpas enbart för entledigade förtroendeämbetsmän inom

försvarsmakten, och att riksdagen i övrigt ville uttala, att den nödiga »utgallringen»

bland högre officerare i anslutning till vad i motionerna fram

hållits i avbidan på grundlagsändring ej måtte ske annorledes än genom till

lämpning av grundlagens förtroendeämbetsmannainstitut och genom tvångs

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 408,

pensionering, förflyttning eller kommendering av officerare i enlighet med de

möjligheter, som gällande författningar, reglementen m. m. redan ge,

dels en inom andra kammaren väckt motion (nr 264), vari hemställts, att

riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 74 i den mån däri

framlagt förslag leder till att icke tillbörlig personlig hänsyn visas dem, som

enligt propositionen kunna åläggas skyldighet att övergå på avgångs- eller

disponibilitetsstat,

dels ock en inom andra kammaren väckt motion (nr 265), vari hemställts,

att riksdagen med bifall i princip till Kungl. Maj:ts förslag i sin motivering

måtte beakta vad i motionen anförts — i huvudsak innebärande att andra

tillgängliga möjligheter böra prövas, innan överföring sker tvångsvis till avgångs-

eller disponibilitetsstat, att viss personlig hänsyn visas dem, som

åläggas skyldighet att övergå på nämnda stater, och att under vissa förutsättningar

även en frivillig överföring å avgångsstat skall kunna äga rum — samt

att vid bestämmande av arvodesersättningen åt i disponibilitet överförda med

gives en viss höjning, antingen generellt eller i särskilda fall, utöver de

arvodesbelopp Kungl. Majit föreslagit.

Såsom i propositionen framhållits, är det självfallet ett försvarsintresse

av vikt, att krigsmaktens personal på aktiv stat besitter en sådan tjänstduglighet,

att den på ett fullt tillfredsställande sätt kan fullgöra sina uppgifter i

krig såväl som i fred. Detta gäller i särskild grad de beställningshavare

som avses att i krig bestrida högre militära befattningar. Erfarenheterna

från det nu pågående kriget hava givit vid handen, att det militära befälet,

icke minst det högre, utsättes för stora psykiska och fysiska påfrestningar,

vilka kräva stor motståndskraft och vitalitet. Därest risk föreligger för att

nu gällande bestämmelser örn skyldighet att avgå ur tjänst icke äro tillräckligt

effektiva för att säkra upprätthållandet av erforderlig kvalitet hos för

svarsväsendets beställningshavare i mera ansvarsfulla befattningar, böra

därför jämväl enligt riksdagens mening särskilda åtgärder vidtagas.

I anslutning till vissa motionsvis anförda synpunkter vill riksdagen i

detta sammanhang framhålla betydelsen av att vid handläggandet av befordringsärenden

bästa möjliga urval eftersträvas, så att endast de därtill

lämpligaste erhålla befordran till högre befälsposter. Detta är av särskild

vikt vid ett genomförande av de av riksdagen i dess skrivelse nr 374

biträdda, i Kungl. Maj:ts proposition nr 210 framlagda förslagen, vilka

bland annat åsyfta en icke oväsentlig ökning av befälskadrarna. Emellertid

delar riksdagen den i förevarande proposition uttalade uppfattningen, att

man icke med något befordringssystem kan erhålla garantier för att de befordrade

för framtiden skola kunna fylla dem genom befordringen anförtrodda

uppgifter. Kedan nu finnas dock, såsom av den i propositionen åberopade

utredningen framgår, vidsträckta möjligheter att förflytta eller från aktiv

stat avskilja beställningshavare, som befinnas icke kunna på ett tillfredsställande

sätt sköta sina tjänsteåligganden. Riksdagen anser, att dessa möjlig

heter böra till fullo tillvaratagas, innan sådana åtgärder tillgripas som i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 408.

propositionen föreslagits. I många fall torde det sålunda vara tillräckligt,

att vederbörande förflyttas till annan mindre ansvarsfull befattning på aktiv

stat antingen genom kommendering eller med stöd av bestämmelserna i gällande

avlöningsreglemente. Enligt riksdagens mening böra vidare gällande

bestämmelser rörande tvångspensionering före pensionsålderns inträde tilllämpas,

då förutsättningar därför föreligga.

I vissa fall torde emellertid, såsom i propositionen framhållits, behov föreligga

av att från aktiv stat avskilja beställningshavare, oaktat bestämmelserna

örn avgångsskyldighet i vederbörligt tjänstepensionsreglemente icke äro tilllämpliga.

Riksdagen vill härvid främst erinra örn sådana fall, då vederbörande

visserligen utan formella anmärkningar fullgör sin tjänst i fredstid men dock

icke kan anses fylla de krav som med hänsyn till vederbörande beställnings

betydelse måste uppställas. I sådant fall kan beställningshavaren ofta vara

fullt användbar på en mindre utsatt post inom försvarsväsendet, för vilken

icke avses aktivt befäl, medan han däremot, exempelvis på grund av mindre

god kroppskonstitution, icke är vuxen de uppgifter som åligga honom i hans

beställning på aktiv stat.

I nyss berörda fall föreligger enligt gällande bestämmelser avgångsskyldighet

allenast försåvitt vederbörande är att hänföra till förtroendeämbetsmännens

krets. Flertalet beställningshavare i ledande ställning inom försvarsväsendet

äro visserligen att anse såsom förtroendeämbetsmän, men av den i

propositionen åberopade utredningen framgår dock, att många högre militära

och alla civilmilitära beställningshavare stå utanför denna krets. Med hänsyn

till krigsmaktens effektivitet synes det icke vara rimligt att vid övervägandet

av frågan örn utvidgad avgångsskyldighet för personal vid försvarsväsendet

utesluta de beställningshavare, som ej äro förtroendeämbetsmän.

Av det anförda framgår, att det för upprätthållande av en tillfredsställande

kvalitet hos de högre beställningshavarna inom försvarsväsendet torde vara

nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas för utvidgande av den avgångsskyldighet

som enligt gällande bestämmelser åligger beställningshavare, vilka

ej äro att anse som förtroendeämbetsmän. Ehuru vissa fördelar ur här avsedda

synpunkter måhända skulle vara att vinna genom en sänkning av pensionsåldern

för högre beställningshavare, torde det dock vara erforderligt att

öppna möjligheter av annat slag utöver de redan förefintliga för att från aktiv

stat avskilja för sina uppgifter mindre lämpliga beställningshavare. I motionerna

I: 199 och II: 266 hava anförts vissa konstitutionella betänkligheter

mot en sådan utsträckt avgångsskyldighet. Vad beträffar överförandet till avgångsstat

med i princip bibehållna avlöningsförmåner kan riksdagen icke ansluta

sig till uppfattningen, att ett sådant överförande skulle ur nämnda synpunkt

vara mera betänkligt än exempelvis överförandet till 1925 års övergångsstat.

Enär vidare någon principiell olikhet icke synes råda mellan exempelvis

den i gällande pensionsreglementen stadgade skyldigheten att under vissa

omständigheter avgå med förtidspension och den . skyldighet att övergå till

disponibilitetsstat som här ifrågasatts, synes hinder icke heller föreligga mot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 408.

införande av en sådan vidgad avgångsskyldighet. Emellertid vill riksdagen

i detta sammanhang erinra örn att konstitutionsutskottet i avgivet memorial

nr 18, vilket av riksdagen godkänts, föreslagit, att en utredning rörande omarbetande

av de grundlagsstadganden som reglera hithörande förhållanden

skall komma till stånd.

Ehuru sålunda rättsliga hinder icke synas föreligga mot vidtagande

av åtgärder i den riktning som i propositionen föreslagits, böra dock

— såsom av det föregående framgår — dylika åtgärder enligt riksdagens

mening icke erhålla större räckvidd än som är strängt nödvändigt.

Grundsatsen om ämbetsmännens oavsättlighet måste nämligen anses vara av

väsentlig betydelse för upprätthållandet av deras självständighet och oberoende.

Med hänsyn därtill kan riksdagen icke dela den motionsvis framförda

uppfattningen, att införandet av bestämmelser örn vidgad avgångsskyldighet

för vissa beställningshavare inom försvarsväsendet måste föranleda till

att en motsvarande skyldighet ålägges jämväl befattningshavare inom statsförvaltningen

i övrigt.

Med utgångspunkt från i det föregående anförda synpunkter finner sig

riksdagen böra i princip biträda de av Kungl. Majit i förevarande proposition

framlagda förslagen om införande av avgångsstat och disponibilitetsstat.

Riksdagen finner den föreslagna begränsningen av de ifrågasatta bestäm

melserna till att avse allenast med fullmakt försedda regementsofficerare och

högre militära beställningshavare samt motsvarande civilmilitära beställningshavare

lämplig och har ej heller något att erinra mot att bestämmelserna i

fråga skola kunna tillämpas även på förtroendeämbetsmän.

I anledning av ett i motionen II: 265 framfört förslag, att under vissa förutsättningar

jämväl ett frivilligt överförande till avgångsstat borde medgivas,

vill riksdagen framhålla, att enligt riksdagens mening skäl föreligga för in

förande av en möjlighet för beställningshavare av ifrågavarande kategorier att

på grund av egen ansökan överföras å avgångsstat eller disponibilitetsstat. En

jämkning i denna riktning skulle i viss män fråntaga avgångs- och disponibilitetsstaterna

den karaktär av mindervärdighet som de eljest lätt skulle erhålla,

något som riksdagen anser ur olika synpunkter önskvärt. En given förutsättning

bör därvid vara, att avgången från aktiv stat finnes icke vara stridande

mot statens intressen. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser riksdagen, att

en viss jämkning bör företagas i det av Kungl. Majit framlagda förslaget till

kungörelse örn ändring av 3 § militära avlöningsreglementet.

I propositionen har föreslagits, att då fråga uppkommit om skyldighet för

viss beställningshavare att avgå från aktiv stat för överförande till avgångseller

disponibilitetsstat, vederbörande skall beredas tillfälle att inkomma

med yttrande i ärendet. Emellertid synes risk föreligga för att dessa mången

gång ömtåliga frågor därigenom skulle erhålla en publicitet som kan befaras

medföra såväl kännbara personliga obehag för de därav berörda som minskad

effektivitet hos själva institutet. Riksdagen anser därför, i anslutning till

motionen lii 264, övervägande skäl tala för att bestämmelsen örn kommunikation

med beställningshavaren utgår ur författningsförslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 408.

I propositionen har vidare förordats, att förslag om beställningshavares

överförande å avgångs- eller disponibilitetsstat skola avgivas av vederbörande

försvarsgrenschef eller, då överbefälhavare finnes förordnad, av

denne. I sin skrivelse nr 374, i anledning av propositionen nr 210 angående

den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter,

biträder riksdagen ett i nämnda proposition framlagt förslag, att överbefälhavare

skall finnas förordnad jämväl i fredstid. Med hänsyn till att överbefäl

havaren icke förutsatts skola handhava personalfrågor, torde det emellertid

vara riktigast, att avgivande av förslag i förevarande hänseende uteslutande

skall ankomma å försvarsgrenscheferna. Detta ansluter sig för övrigt till det

av överbefälhavaren i ärendet den 14 februari 1941 avgivna förslaget. Yad

riksdagen nu anfört föranleder viss ytterligare jämkning i förslaget till kungörelse

örn ändring i militära avlöningsreglementet. I övrigt föranleda de

föreslagna bestämmelserna rörande förfarandet vid överförande å avgångseller

disponibilitetsstat ingen erinran från riksdagens sida.

Ehuru enligt riksdagens mening vissa skäl kunna anföras för någon höjning

av de föreslagna disponibilitetsarvodena, främst för beställningshavare å löneplanerna

Ob och Cb, anser sig riksdagen av kostnadsskäl icke böra vidtaga

någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende. Kiksdagen

biträder i skrivelse nr 374 ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag rörande

ändrade grunder för avlöningsförmåner m. m. till pensionerad personal i

arvodesbefattning. Ett genomförande av berörda förslag föranleder vissa jämkningar

i de i förevarande proposition förordade grunderna rörande avlöning

till personal, som överförts å avgångs- eller disponibilitetsstat. I övrigt har

riksdagen icke funnit anledning till erinran mot vad i propositionen anförts

rörande avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet m. m. för personal,

som överföres å avgångs- eller disponibilitetsstat.

Såsom i propositionen framhållits, är det vanskligt att på nuvarande

stadium verkställa en tillförlitlig beräkning av anslagsbehovet för avgångsoch

disponibilitetsstaterna. I avbidan på säkrare utgångspunkter härför har

riksdagen intet att erinra mot att, såsom i propositionen föreslagits, ifrågavarande

kostnader för budgetåret 1942/43 bestridas från den i respektive avlöningsstater

ingående förslagsvis betecknade anslagsposten till ordinarie

tjänstemän. Något anslagsbehov för innevarande budgetår kan självfallet icke

föreligga. Från och med budgetåret 1943/44 böra i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag för ifrågavarande kostnader upptagas särskilda anslagsposter i respektive

avlöningsstater.

Vad i propositionen i övrigt anförts föranleder icke annan erinran från riksdagens

sida än att i författningstexten synes böra uttryckligen angivas att

de nya bestämmelserna icke äga retroaktiv tillämpning; riksdagen anser, att ett

tillägg till promulgationsbestämmelsen bör göras av sistnämnda innebörd.

På grund av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla,

l:o) att riksdagen, som funnit vissa jämkningar böra vidtagas i det av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 408.

Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget, för sin del godkänt följande

förslag till

Kungörelse

om ändring av 3 § militära avlöningsreglenientet den 15 juni 1939

(nr 275).

Härigenom förordnas, att till 3 § militära avlöningsreglementet den 15 juni

1939 skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 morn., av nedan angivna lydelse:

§3.

3 mom. Genom fullmakt tillsatt beställuingshavare tillhörande någon av

lönegraderna Oa 4—6, Ob 1—3, Ca 26—30 samt Cb 1 och 3 är jämväl pliktig

att avgå från beställningen, där så finnes påkallat med hänsyn till statens

intresse. Beslut härom meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande

försvarsgrenschef. Innan sådant förslag avgives skola yttranden hava inhämtats

från övriga beställningshavaren överordnade myndigheter eller chefer.

Med stöd av första stycket entledigad beställningshavare, som icke var

innehavare av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen, är berättigad att

bliva försatt i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode enligt

grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Entledigas beställningshavare, som är innehavare av förtroendesyssla enligt

§ 35 regeringsformen, med stöd av bestämmelserna i första stycket, ankommer

på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida han må bliva försatt i disponibilitet

mot åtnjutande av disponibilitetsarvode, som i andra stycket sägs.

Beställningshavare, som i första stycket sägs, må jämväl på egen ansökan

av Kungl. Majit försättas i disponibilitet mot åtnjutande av disponibilitetsarvode,

där avgången från aktiv stat finnes icke vara mot statens intressen

stridande.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men äger, såvitt icke genom särskilt förbehåll i vederbörlig fullmakt annat

angivits, icke tillämpning å beställningshavare, vilken vid kungörelsens ikraftträdande

innehaft och fortfarande innehar beställning, som i kungörelsen avses.

2:o) att riksdagen

dels beslutat, att för försvarsväsendet skola inrättas en avgångsstat och en

disponibilitetsstat för beställningshavare tillhörande lönegraderna Oa 4—6,

Ob 1—3, Ca 26—30 samt Cb 1 och 3, vilka i enlighet med de grunder, som i

det föregående angivits, överförts från aktiv stat,

dels bemyndigat Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som i det föregående angivits, utfärda bestämmelser angående avlöning

och tjänstgöringsskyldighet m. m. för beställningshavare å avgångsstat

och disponibilitetsstat,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 408.

dels ock medgivit, att avlöningar och disponibilitetsarvoden till å avgångsstat

respektive disponibilitetsstat överförda beställningshavare må under

budgetåret 1942/43 bestridas på sätt i det föregående angivits.

Stockholm den 20 juni 1942.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.