Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1942-06-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1942:444, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 444.

1

Nr 444.

Godkänd av första kammaren den 30 juni 1942.

Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1942.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående lönereglering för lärarpersonalen

vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 213.)

Till KONUNGEN.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

168 och 231) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1942/43 dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 600 000

kronor, dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 274, under åberopande av

hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 maj

1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen angivna grunder för avlöning åt

lärare vid folkhögskolor samt för statsbidrag till sådana skolor;

dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av 1 900 000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av

1 050 000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling föreliaft

dels de likalydande motionerna 1:126 och 11:209, vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn utredning angående

mindre utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal

eller enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola;

dels de likalydande motionerna I: 254 och II: 360, vari bland annat hemställts,

att riksdagen med anledning av Kungl. Majlis proposition nr 274

måtte besluta,

att för Övningslärare i slöjd och hushållsgöromål, vilka enligt folkhög
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 14 sami. Nr 444.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 444.

skolstadgan kunna tillerkännas fast anställning med reglerad lön och pensionsrätt,

lön skall utgå med 3 kronor 60 öre per timme samt att å denna

lön såväl rörligt tillägg som kristillägg skall utgå samt alt för Övningslärare

i slöjd och hushållsgöromål med mindre tjänstgöring lönen skall fastställas

till 4 kronor 60 öre per undervisningstimme; samt

att staten beträffande såväl rörligt tillägg som kristillägg skall bestrida

hela kostnaden för dessa tillägg och att härför ett belopp av 180 000 kronor

utöver av Kungl. Maj:t föreslagna belopp skall utgå å anslaget till Folkhögskolor:

Understöd;

dels de likalydande motionerna I: 256 och II: 361, vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta att staten skall betala hela kostnaden för rörligt

tillägg och kristillägg till de lärare, vilkas löner regleras genom Kungl. Maj:ts

proposition nr 274 angivna förslag, samt att riksdagen måtte anvisa för detta

ändamål behövligt belopp;

dels ock motionen II: 373 vari hemställts, att till stadgandet om under - visningsskyldigheten i löneregleringsförslaget fogas följande klausul:

»dock bör, då särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen

mera betungande, och efter prövning av kungl, skolöverstyrelsen

dispens kunna beviljas i den utsträckning skolöverstyrelsen finner skäligt».

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skall beträffande folkhögskolorna

ny löne- och statsbidragsreglering genomföras, att träda i kraft den 1

oktober 1942. Förslaget är närmast föranlett av ett uttalande av 1941 års

riksdag, i vilket riksdagen gav uttryck åt den uppfattningen, att en lönereglering

på ifrågavarande område inom närmaste tiden måste komma till

stånd.

Vad först beträffar frågan om ny lönereglering, utgår det föreliggande

förslaget från ett bibehållande av det för folkhögskolorna för närvarande

gällande lönesystemet och söker — såsom departementschefen

framhållit — inom ramen för nämnda system tillgodose de mest framträdande

kraven på förbättringar i olika avseenden. Riksdagen bifaller

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag i huvudsak och har intet att erinra mot

vad av departementschefen under avsnittet allmänna synpunkter anförts.

I detta sammanhang får riksdagen till behandling upptaga det i motionen

II: 373 gjorda yrkandet. Detta sammanhänger med att departementschefen

— i anslutning till ett uttalande av skolöverstyrelsen avseende bestämmandet

av en undervisningsskyldighet för ämneslärare av 24—28 veckotimmar

— framhållit, att han funnit att löneregleringen borde förknippas med

en reglering av undervisningsskyldigheten genom införande i vederbörande

författning av en allmän bestämmelse, innebärande bland annat en minimiundervisningsskyldighet

av 24 veckotimmar. I motionen 11:373 erinras, att

vissa folkhögskolor besökas av elever i mera mogen ålder, som i allmänhet

deltagit flitigt i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och uppsöka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 444.

3

skolan med relativt goda förkunskaper i syfte att förkovra dessa. Här finge

enligt sakens natur undervisningen läggas på ett helt annat plan än i vanliga

fall och bestode företrädesvis i föreläsningar, ofta i aktuella frågor,

som sålunda år från år krävde förnyat studium från föreläsarnas sida.

Det sade sig självt, att exempelvis en lärare, som skulle föreläsa örn aktuella

ekonomiska eller näringsgeografiska frågor, måste, om hans föreläsning

skulle bli till innehållet av något värde och till formen njutbar, mycket

omsorgsfullt bereda sig. Att under sådana förhållanden vid skolor av denna

typ kräva 24—28 veckotimmars tjänstgöring syntes vara orimligt. Resultatet

måste ofelbart bli, att kvaliteten bleve lidande och att den allmänna

nivån komme att sjunka. Med hänsyn till det anförda har motionären ansett

att, där särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen

mera betungande, skolöverstyrelsen borde efter prövning kunna bevilja

dispens från stadgandet om undervisningsskyldighetens omfattning i den

utsträckning överstyrelsen funne skäligt. Riksdagen får med avseende å

detta spörsmål anföra, att riksdagen i likhet med departementschefen anser

riktigt, att löneregleringen för folkhögskollärarna förknippas med införandet

av allmänna bestämmelser angående nämnda lärares undervisningsskyldighet.

Den av departementschefen angivna minimisiffran av 24 veckotimmar

torde för normala fall vara lämpligt avvägd. Riksdagen vill dock

framhålla, att det i första hand synes vara folkhögskolornas huvudkurser,

som härvid komma i betraktande; vid de fristående kvinnliga kurserna

torde det nämligen i åtskilliga fall icke vara möjligt att upprätthålla fordran

på minst 24 veckotimmars undervisningsskyldighet för lärarna. I anslutning

till vad i motionen 11:373 anförts får riksdagen vidare anföra, att

riksdagen utgår ifrån att möjlighet skall förefinnas att i sådana fall, då

särskilda skäl kunna åberopas för en sådan åtgärd, medgiva undantag från

bestämmelsen örn 24 veckotimmars minimiundervisningsskyldighet vid huvudkurs.

Av vikt är emellertid, att nämnda dispensmöjlighet icke utnyttjas

på sådant sätt, att missbruk uppstår. Riksdagen förutsätter, att Kungl. Majit

i samband med utfärdandet av de blivande bestämmelserna i ämnet täger

nu berörda fråga under övervägande.

Vad av departementschefen anförts och föreslagits beträffande löneställningen

för föreståndare samt fast anställda ämneslårare har icke givit riksdagen

anledning till erinran.

Med avseende på löneställningen för extra ordinarie och vikarierande ämneslårare

innebär Kungl. Maj:ts förslag en relativt betydande förbättring,

vilken motiverats av att dessa lärare hittills intagit en i lönehänseende missgynnad

ställning. Den av departementschefen förordade löneställningen,

som på grundvalen av utav allmänna lönenämnden och statskontoret gjorda

erinringar innebär en viss beskärning av det av skolöverstyrelsen framlagda

förslaget, har riksdagen funnit sig kunna godtaga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Vad angår Övningslärare innebär Kungl. Maj.ts förslag, att dessa lärares

arvoden, å vilka för närvarande utgå dyrtidstillägg samt kristillägg, hädanefter

i stället skulle utgå med vissa bestämda belopp i ett för allt. I de likalydande

motionerna I: 254 och II: 360 framhålles, så vitt nu är i fråga, att

Kungl. Maj:ts förslag i vissa fall innebär, att löneminskning skulle inträda

i jämförelse med nu utgående förmåner. Nämnda förhållande kan givetvis

komma att ytterligare accentueras, därest framdeles kristillägget ökar.

Riksdagen vill erinra, att 1941 års lärarlönesakkunniga erhållit i uppdrag

att verkställa utredning och avgiva förslag bland annat rörande anställnings-

och avlöningsförhållandena för Övningslärare vid statliga och statsunderstödda

undervisningsanstalter, varvid den närmare avgränsningen av

de undervisningsanstalter, som nämnda utredning skall omfatta, avsetts

skola ske genom de sakkunnigas försorg. Enligt riksdagens mening synas,

med hänsyn bland annat till vad i motionerna 1:254 och 11:360 anförts,

skäl tala för att den nyssnämnda utredningen, vilken 1941 års lärarlönesakkunniga

ha att verkställa, kommer att omfatta även övningslärarna vid

folkhögskolorna. Härigenom skulle också den av skolöverstyrelsen berörda

frågan om inrättande av ordinarie övningslärartjänster vid dessa skolor

kunna komma under övervägande i lämpligt sammanhang, liksom ock

frågan örn nyssnämnda lärares förmåner exempelvis vid ledighet på grund

av sjukdom m. m. skulle kunna regleras. Riksdagen gör i det följande hemställan

av innebörd, att frågan örn anställnings- och avlöningsförhållandena

för övningslärarna vid folkhögskolorna måtte hänskjutas till 1941 års lärarlönesakkunniga

för övervägande. Till dess frågan örn nämnda lärares löneställning

framdeles erhållit sin lösning, böra enligt riksdagens mening dessa

lärare bibehållas vid för dem nu gällande arvoden, med rätt att därå åtnjuta

dyrtidstillägg och kristillägg enligt härför stadgade grunder.

Vad av departementschefen anförts beträffande arvode till timlärare i läsämnen

ävensom rörande vissa med löneregleringen sammanhängande frågor

föranleder icke någon erinran från riksdagens sida.

Vad därefter angår förslaget till statsbidragsreglering får riksdagen

anföra följande.

Enligt vad som framgår av propositionen har skolöverstyrelsen ansett,

att statsbidragen till folkhögskolornas olika kurser alltjämt borde i princip

avvägas så, att de huvudsakligen täckte kostnaderna för löner till lärare,

dock att staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med

i stort sett halva beloppet, hädanefter borde svara för kostnaderna för den

rörliga delen av lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under

hänvisning till det nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt en dylik överflyttning

av kostnader från huvudmännen till statsverket, och departementschefen

har för sin del anslutit sig till statskontorets uppfattning.

I de likatydande motionerna I: 254 och II: 360 hemställes, så vitt nu är i

fråga, alt riksdagen måtte besluta alt staten beträffande såväl rörligt till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 444.

5

lägg som kristillägg skall bestrida hela kostnaden för dessa tillägg och att

härför ett belopp av 180 000 kronor, utöver av Kungl. Majit föreslagna belopp,

skall utgå av anslaget till Folkhögskolor: Understöd. Motsvarande

hemställan göres i de likalydande motionerna 1:256 och 11:361. I den

nyssnämnda motionen I: 254 framhålles bland annat, att enligt propositionen

skolornas huvudmän alltjämt skulle lia att svara för en viss, icke

obetydlig del av de kontanta lönekostnaderna, eller omkring 214 000 kronor,

varjämte skyldigheten att utom lokaler för skolverksamheten svara för

bostad och bränsle åt lärare genom löneregleringsförslaget utökats. Vidare

anföres, att örn huvudmännen skulle få på sig överflyttad en större andel

av den sammanlagda lönekostnaden, det vid vissa skolor torde bli nödvändigt

att för kostnadernas minskande indraga vissa avdelningar, vilket

skulle innebära avskedande av lärare och avvisande av inträdessökande elever

i större antal än för närvarande. Vidare anföres i den nyssnämnda motionen

II: 361 bland annat, att det hädanefter förutsättes skola bli statsbidragsvillkor

att lärarna erhålla vederbörliga indextillägg. Visserligen hade omkring

80 procent av folkhögskolornas huvudmän hittills belalat till lärarna

den andra hälften av dyrtidstilläggen, men det hade dock varit ett frivilligt

åtagande, och åtskilliga huvudmän torde icke ha utbetalat hela den andra

hälften av dyrtidstilläggen utan blott någon del därav. De 20 procent av

huvudmännen, som icke alls utbetalat sin del av dyrtidstilläggen, torde som

skäl därför ha kunnat anföra svag ekonomisk ställning. Skulle propositionen

oförändrad av riksdagen bifallas, bomme det att medföra, att landstingen

och övriga huvudmän finge ytterligare ökade utgifter, ty förslaget innebure

även att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende, vilket

utan tvivel bomme att medföra ökade kostnader för bostäder eller kontant

bostadsersättning.

Riksdagen har icke kunnat undgå att finna vad sålunda i de nyssnämnda

motionerna anförts värt beaktande. Den omständigheten att det hädanefter

skall uppställas såsom statsbidragsvillkor, att lärarna vid folkhögskolorna

erhålla vederbörliga indextillägg, utgör enligt riksdagens mening ett

starkt skäl att tillse, att icke folkhögskolornas huvudmän över hövan belastas

med utgifter för skolorna, något som i olika avseenden kunde inverka

menligt på det vid dem bedrivna arbetet. Framhållas må ock, att det här

är fråga örn en utgift, som under alla förhållanden skall utgå, och att sålunda

Kungl. Maj:ts förslag att staten skall bekosta endast en del av de rörliga

förmånerna icke i stort sett innebär någon minskning i det allmännas

utgifter för folkhögskolorna. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har

riksdagen funnit sig böra medgiva, att staten påtager sig hela kostnaden för

till lärarna vid folkhögskolorna hädanefter utgående rörligt tillägg och kristillägg.

Statens bidrag till nämnda förmåner synes härvid, i anslutning till

av departementschefen förordat förfaringssätt, böra fastställas att utgå i

form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika kurserna samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 444.

å ålderstilläggen, motsvarande hela det genomsnittliga rörliga tillägget och

kristillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller

budgetår.

Beträffande förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd,

vilket enligt departementschefen borde för nästa budgetår uppföras med i

runt tal 1 900 000 kronor, bör detsamma i anledning av vad riksdagen i det

föregående anfört angående statens övertagande av hela kostnaden för rörligt

tillägg och kristillägg höjas med i runt tal 150 000 kronor till 2 050 000 kronor.

Från detta anslag torde i fortsättningen böra bestridas även kostnad för

dyrtidstillägg och kristillägg åt lärare i övningsämnen, vilka enligt vad riksdagen

ansett skulle tills vidare kvarstå vid nu gällande avlöningsbestämmelser.

Någon uppräkning av anslaget torde emellertid icke erfordras av sistnämnda

anledning.

Vad departementschefen anfört i fråga örn förslagsanslaget till dyrtidstillägg

åt lärare vid vissa undervisnings- m. fl. anstalter

har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Riksdagen har slutligen ansett sig böra i förevarande sammanhang upptaga

till behandling de likalydande motionerna 1:126 och 11:209. I

motionen I: 126 anföres, att till elever vid kommunala och enskilda anstalter

för yrkesundervisning, folkhögskolor m. fl. skolor kunna utgå stipendier av

statsmedel å högst 45 kronor för månad, vilka i stort sett torde verka .så,

att betydande grupper mindre bemedlade elever erbjudas möjlighet att utnyttja

ifrågavarande skolor. Emellertid kunde i de fall, då såväl de unga

som deras anhöriga saknade både kontanta tillgångar och kreditmöjligheter,

nuvarande stipendiebelopp icke möjliggöra studier vid någon av dessa skolor,

till följd varav de medellösa ungdomarna i regel finge stanna utanför.

För dessa helt medellösa vore det en fördel om det funnes tillgång till mindre

utbildningslån, särskilt anpassade för elever vid i motionen avsedda skolor.

I motionen skisseras vissa riktlinjer beträffande sökandet av dessa lån, lånens

utdelande, förening av lån med stipendium, lånebeloppets storlek samt

tiden för ränte- och amorteringsfrihet. Motionären hemställer, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående mindre

utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller

enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.

Riksdagen får i anledning av vad i nyssberörda motioner anförts angående

högsta medgivna belopp för stipendium erinra, att innevarande års riksdag

anvisat 350 000 kronor till stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss

arbetslös ungdom, varvid förutsatts att stipendier skulle kunna, liksom hittills,

utgå med ett belopp av högst 60 kronor för elev och månad. Vidare har

riksdagen godkänt ett förslag, att Kungl. Maj:t skulle äga i vissa fall, efter

förslag av skolöverstyrelsen, medgiva förhöjning vid central verkstadsskola

av utgående stipendiebelopp, dock ej utöver hittillsvarande vid arbetslöshets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 444-.

7

skola tillämpat maximum. För elever vid sådana anstalter för yrkesundervisning,

som äro centrala verkstadsskolor eller verkstadsskolor för arbetslös

ungdom, har sålunda numera möjlighet öppnats att medgiva stipendium till

högre belopp för månad än det i motionerna angivna beloppet av 45 kronor.

Emellertid avse motionärerna, att vid sidan av stipendieformen skulle tillskapas

möjlighet att utdela mindre utbildningslån till medellös ungdom,

som önskar genomgå kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning

eller folkhögskola. Det sålunda väckta spörsmålet har givetvis sin egentliga

betydelse vid de kommunala eller enskilda anstalterna för yrkesundervisning,

medan för folkhögskolornas del behovet av en särskild form av

utbildningslån icke torde vara särskilt framträdande. Riksdagen finner sig

böra erinra, att en förmånlig form av avbetalningslån för studieändamål redan

finnes, nämligen riksbankens s. k. B-lån, vilka äro amorteringsfria

under högst 4 år, under vilken tid endast ränta behöver erläggas. Det synes

emellertid icke uteslutet, att för underlättande av utbildningsmöjligheterna

vid ifrågavarande skolor behov kan visa sig föreligga av andra låneformer

vid sidan av den nyss angivna. Riksdagen har fördenskull intet att erinra

mot att den i motionerna väckta frågan göres till föremål för närmare övervägande.

Enligt riksdagens mening bör vid en eventuell utredning i första

hand beaktas, i vad mån genom förhöjning av nu utgående stipendiebelopp

det av motionärerna avsedda syftet kan vinnas. Därest vid sidan av denna

understödsform en särskild form av utbildningslån finnes böra komma till

stånd, synes densamma närmast böra ifrågakomma för underlättande av

studier, som kräva icke alltför kort tid, samt till förmån för ungdom, som

redan under någon tids vistelse vid vederbörande läroanstalt visat sig äga

förmåga att med intresse och framgång bedriva studier av här ifrågavarande

slag. Under hänvisning till det anförda gör riksdagen i det följande hemställan

om utredning av den nu omhandlade frågan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen, i anledning av

Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 126 och II: 209, I: 254 och II: 360,

1:256 och 11:361 ävensom 11:373,

ej mindre anmäla, att riksdagen

dels godkänt av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 8 maj 1942 angivna grunder för avlöning åt lärare vid folkhögskolor

samt för statsbidrag till sådana skolor, dock med de jämkningar

riksdagen i det föregående angivit;

dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten

under åttonde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 2 050 000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg ut lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 1 050 000 kronor;

än även anhålla

dels att frågan örn anställnings- och avlöningsförhållandena för övnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 444.

lärarna vid folkhögskolorna måtte överlämnas till 1941 års lärarlönesakkunniga

att tagas i övervägande vid fullgörandet av åt de sakkunniga meddelat

uppdrag;

dels ock att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning angående mindre

utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller

enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.

Stockholm den 30 juni 1942.

Med undersåtlig vördnad.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1942

217914

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.