Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning om ändrade grunder för kommunernas befogenhet att anslå medel till bestridande av skolbarns inackordering sko st noder.

1943-05-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1943:192, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning om ändrade grunder för kommunernas befogenhet att anslå medel till bestridande av skolbarns inackordering sko st noder.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse nr 192.

Nr 192.

Godkänd av första kammaren den 8 maj 1943.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1943.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående

utredning om ändrade grunder för kommunernas

befogenhet att anslå medel till bestridande av skolbarns inackordering

sko st noder.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion, nr 225 i andra kammaren, har hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla örn utredning rörande

ändrade grunder för kommuner att anslå medel till bestridande av viss del i

inackorderingskostnadema för mindre bemedlade och obemedlade elever vid

högre folkskola och kommunal mellanskola.

Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts följande:

De geografiska förhållandena i vårt land och särskilt inom lappmarken utgöra

ett svårt hinder för den högre undervisningens rationella och enhetliga genomförande.

Det är påtagligt, att studie- och utbildningsmöjligheterna äro väsentligt

mindre på landsbygden, speciellt i glest bebyggda trakter, än i samhällen

där en större befolkning är koncentrerad. Tillvaratagandet av studiebegåvningarna

ett verkligt samhällsintresse — är förenat med betydande svårigheter

inom områden, vanlottade på högre skolformer.

Örn man verkligen vill för landsbygdens ungdom vidga utbildningsmöjligheterna

till realexamen och studentexamen, så måste man slå in också på andra

vägar än förlängningen av bottenskolestadiet.

Rättvisan kräver, att landsbygdens barn så långt det är ekonomiskt och organisatoriskt

möjligt få lika möjligheter till högre studier som städernas barn,

men det är av ekonomiska skäl omöjligt att ge dem samma möjligheter, så

visst som det alltid förblir omöjligt att upprätta ett läroverk i varje landskommun.

. Det får inte heller förbises att det för landsorten innebär en påtaglig

och högst allvarlig fara, att den mera vakna och initiativrika delen av ungdomen

suges in till städerna och i många fall tillföres dessas arbetsliv. Det är

för landsbygden en icke oviktig fråga, att den icke på detta sätt berövas de begåvningar,

som eljest hade varit kallade att var på sin plats föra den trängre

hembygdens ekonomiska och kulturella liv framåt.

Man måste därför undersöka, vad som kan åstadkommas för att göra realskolans

utbildning tillgänglig för landsbygdens barn. Möjligheter i den riktningen

saknas inte. Det må erinras örn de i Västerbotten startade s. k. Robertsforsskolorna,

där undervisningen företrädesvis sker per korrespondens. Det är

symtomatiskt, att dessa skolor tillkommit i övre Norrland och inte minst i Västerbottens

lappmark, varest inte mindre än två skolor arbeta, nämligen i Sorsele

och Stomman. Dessa skolor komma säkert att bliva av mycket stor betydelse

för landsbygdens ungdom, som genom denna metod blir i skolhänseende i någon

mån likställd med ungdomen i städerna. Korrespondensundervisningen är se
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 192

9

dan några år tillbaka föremål för statsmakternas uppmärksamhet, och det är att

hoppas att de nyss nämnda korrespondensskoloma till real- och studentexamen

skola komma i åtnjutande av kommunalt och statligt stöd.

Men dessa nu i Norrland så populära korrespondensskolor utgöra dock icke

en verklig lösning av landsbygdens skolproblem.

Men även de orter, som äro nog lyckliga att äga en högre folkskola eller en

kommunal mellanskola, ha sina svårigheter att brottas med. Härvid åsyftas icke

det krav, som landsbygden har rätt att resa i fråga om dessa skolors snara

förstatligande, utan de svårigheter, som föreligga för medellösa eller mindre

bemedlade elever från de intilliggande byarna att bevista dessa skolor. Det

högre statliga skolväsendet bör därför efter hand utbyggas med ett nät av skolhem,

där begåvade obemedlade elever erhålla kostnadsfri inackordering.

Men intill dess att så kan ske, bör en annan väg prövas i avvaktan på hjälp

från statens sida, och det är dit denna motion syftar. Den vägen nämligen att

genom kommunalt anslag lämna ett mindre bidrag till begåvade obemedlade

elever.

Detta är en väg, som en hel del kommuner slagit in på, men genom ett utslag

för kort tid sedan har det visat sig att den nuvarande lagstiftningen lägger hinder

i vägen för att på detta sätt hjälpa nyssnämnda elever.

Vid sammanträde den 2 november 1941 beslöto kommunalfullmäktige i Vilhelmina

socken att för år 1942 anslå 2.500 kronor såsom bidrag till inackordering

av mindre bemedlade och obemedlade elever vid kommunala mellanskolan

i Vilhelmina. Över detta beslut anfördes besvär hos länsstyrelsen med

yrkande, att det fattade beslutet måtte undanröjas. Till stöd för besvären androgs

i huvudsak att beslutet icke vore att anse såsom en socknens gemensamma

hushållningsangelägenhet, enär deltagandet i undervisning vid kommunal

mellanskola vore frivilligt. Länsstyrelsen lämnade besvären utan avseende enär

det klandrade beslutet icke vore olagligt i något av de hänseenden, varom i 81 §

lagen örn kommunalstyrelse på landet förmäles.

Kungl. Majit, dit besvären fullföljdes, hade dock en annan uppfattning i

saken samt förklarade i sitt utslag av den 17 september 1942, att kommunalfullmäktiges

beslut innebure, att understöd av kommunens medel skulle beredas

vissa kommunmedlemmar i annan ordning än gällande fattigvårdslag

stadgar eller eljest enligt särskild lag eller författning är medgivet, varigenom

kommunalfullmäktige överskridit sin befogenhet. På grund härav förklarade

Kungl. Maj :t lagligt att med ändring av länsstyrelsens utslag upphäva kommunalfullmäktiges

beslut.

Det är emellertid uppenbart, att det i vissa fall vore synnerligen önskvärt

att vederbörande kommunala organ ägde rätt anslå medel i annan ordning än

genom fattigvårdsstyrelsens försorg till bidrag till inackorderingskostnaderna

för mindre bemedlade och obemedlade elever vid högre folkskolor och kommunala

mellanskolor.

I anledning av förevarande motion får riksdagen hemställa, att Eders Kungl.

Maj :t ville föranstalta örn utredning i ämnet samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 maj 1943.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.