Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-28 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1943:449, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse nr 449.
1
Nr 449.
Godkänd av första kammaren den 28 juni 1943.
Godkänd av andra kammaren den 28 juni 1943.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
May.ts proposition angående anslag för budgetåret
1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 219.)
Till Konungen.
I proposition nr 243 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den ( maj 1943, föreslagit
riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidragsverksamheten
för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer;
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder rörande
bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden;
dels medgiva, att, på sätt departementschefen förordat, bidrag till främjande
av bostadsbyggande på landsbygden må beviljas under budgetåret
1943/44, intill ett belopp av sammanlagt högst 1,000,000 kronor;
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder rörande
tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet och tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;
dels
medgiva, att räntefoten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån,
förbättringslån och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under
budgetåret 1943/44, bestämmes till 3.2 5 procent;
dels ock för budgetåret 1943/44 anvisa
a) under femte huvudtiteln
1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag av 638,000
kronor;
2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 245,000
kronor;
3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor;
4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor;
b) under kapitalinvestering, statens utlåningsfonder, till Lånefonden för
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 14 sami. Nr 449—450. 1601 4S
opaginerad Kontrollera mot PDF
^ Riksdagens skrivelse nr 449.
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag
av 20,000,000 kronor; ö
c) under kapitalinvestering, fonden för låneunderstöd,
1) till Tertiarlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag
av 50,000,000 kronor;
2) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investerings
anslag
av 37,000,000 kronor. 8
I samband med Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag har riksdagen till behandling
förehaft dels motionen II: 429, vari hemställts, att riksdagen måtte
för budgetåret 1943/44 till Bidrag till inrättande av pensionärshem anvisa ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor, dels motionen II: 434, vari hemställts
örn anvisande för samma ändamål av ett anslag av 4,000,000 kronor, dels de
likalydande motionerna I: 306 och II: 435, vari bland annat hemställts’ att riksdagen
måtte för budgetåret 1943/44 till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden anvisa ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, dels
de likalydande motionerna I: 307 och II: 432, vari bland annat hemställts, att
riksdagen måtte bemyndiga och i mån av behov ställa medel till förfogande för
beviljande under budgetåret 1943/44 av bostadsförbättringsbidrag intill ett
belopp av 15,000,000 kronor samt avböja Kungl. Maj:ts uttalande örn tillämpande
ay andra föreskrifter rörande tidpunkten för bostadsförbättringsarbetens
färdigställande än dem, som i gällande författning redan förefinnas eller som
kunna på administrativ väg utfärdas, dels de likalydande motionerna I: 311
och II. 440, vari bland annat hemställts, att när så erfordras uppskov med
verkställande av byggnadsföretag på landsbygden, vartill bidrag eller lån av
statsmedel beviljats, måtte i hittills sedvanlig utsträckning medgivas, samt att
till Bidrag för främjande av bostadsbyggande på landsbygden måtte beviljas
ett förslagsanslag av 15 miljoner kronor, dels ock motionen I: 308, vari hemställts,
att riksdagen måtte dels besluta, att lantarbetarbostadsbidrag icke må
utgå, dels ock uttala, att sådana ändringar i grunderna för beviljande av lantarbetarbostadslån
böra vidtagas, att den nu med lånen förknippade räntefriheten
under en tid av tio år upphör, samt att för dylikt låns erhållande skulle
förutsättas viss behovsprövning.
De av 1942 års riksdag beslutade åtgärderna för främjande av bostadsbyggnadsverksamheten
åsyftade att skapa förutsättningar för en lägenhetsproduktion
under 1942, motsvarande ungefär hälften av 1939 års bostadsbyggnadsyolvm.
Av vad departementschefen anfört framgår att detta program kunnat
tillfullo forverkligas. Sålunda färdigställdes under förra året icke mindre än
23,000 å 24,000 lägenheter. Detta betydande lägenhetstillskott innebär dock
icke att bostadsbristen hävts eller ens minskats. På vissa orter har tvärtom,
såsom framgår av departementschefens redogörelse, svårigheterna att ordna
bostadsförsörjningen något ökats.
Med hänsyn härtill kvarstår tydligen ett oförminskat behov av fortsatt
stodgivmng åt bostadsproduktionen. Målsättningen för bostadsbyggnadsverksamheten
under nu gällande förutsättningar bör, såsom departements
-
3
Riksdagens skrivelse nr 449.
chefen framhållit, vara att om möjligt minska bostadsbristen och i varje fall
förhindra en ytterligare skärpning av densamma, Riksdagen vill i detta sammanhang
understryka vikten av att den säsongutjämning, som sedan ungefär
ett år tillbaka synes ha kommit till stånd inom byggnadsproduktionen, blir bestående.
Yad härefter angår Kungl. Maj:ts förslag till modifikationer i reglerna för
tertiär- och tilläggslånen, vill riksdagen till en början icke motsätta sig att lån
undantagsvis beviljas för uppförande av egnahem inrymmande 5 rum och kök
av normalstorlek. Riksdagen förutsätter dock, att det lånebeviljande organet
noga tillser, att ett verkligt behov av en bostad med denna storlek föreligger
samt att behovet kan antagas äga en viss varaktighet.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att tvåfamilj shusen böra
i lånehänseende jämställas med enfamiljshusen. Detta utesluter dock icke att
för tvåfamiljshus kunna komma att tillämpas regler, som mera anpassats efter
hyreshusets ekonomiska förhållanden. I händelse tvåfamilj shus uppföres av
kommun eller därmed jämställd företagare komma nämligen de speciella reglerna
för långivning avseende enfamiljshus i kommunal eller därmed jämställd
regi att bli tillämpliga.
Riksdagen har i likhet med departementschefen icke något att erinra mot att
en närmare fixering av det kommunala bidragets storlek kommer till stånd,
och finnér härvid ett kommunbidrag, motsvarande 20 procent av överkostnaden
vara lämpligt. Även med ett på dylikt sätt bestämt bidrag bör — såsom departementschefen
framhållit — byggnadslånebyrån liksom hittills ha möjlighet
att förfara efter omständigheterna i varje särskilt fall. Byrån bör således enligt
riksdagens mening bland annat äga möjlighet att jämka bidragsprocenten nedåt
1 sådana fall, där den nu föreslagna regeln, jämförd med förut gällande bestämmelser,
innebär en för kommunen betungande ökning av det kommunala bidraget.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning örn lämpligheten av att
det kommunala borgensåtagande, som erfordras för medgivande av ränte- och
amorteringsfrihet beträffande viss del av tertiärlån för enfamiljshus, erhåller
den ändrade innebörd, som närmare angivits i propositionen. Då det i 12 §
2 mom. kungörelsen örn tertiärlån och tilläggslån förekommande stadgandet
örn skyldighet för kommun att under byggnadstiden utöva kontroll över ett
företag icke innefattar något åläggande utöver den kontrollskyldighet, som
föreskrives i kungörelsens 28 §, har riksdagen intet att erinra mot att förstnämnda
stadgande utgår ur författningen.
Såsom departementschefen framhållit torde tillräckliga skäl saknas för bibehållande
av gällande bestämmelser örn maximering av tilläggslånet till 90 respektive
95 procent av överkostnaden.
Byggnadslånebyråns av departementschefen förordade förslag om rätt för
byrån att under vissa förutsättningar och villkor lämna förskott å preliminärt
beviljade tertiärlån har riksdagen godtagit. Såsom departementschefen framhållit
torde det lämpligen kunna uppdragas åt byggnadslånebyrån att utarbeta
4
Riksdagens skrivelse nr 449.
närmare bestämmelser i ämnet. I detta sammanhang vill riksdagen understryka
vikten av att denna fråga ordnas på ett för statsverket betryggande sätt.
Riksdagen har icke något att erinra mot den av departementschefen föreslagna
befrielsen för kommunerna från skyldighet att ställa inteckningssäkerhet
för lån.
Av propositionen framgår, att byggnadslånebyrån vid beviljande av tertiärlån
stundom godtager affärsbankslån såsom underliggande kredit. I den mån
affärsbankslån förekommit har detta varit betingat av särskilda omständigheter,
såsom avsaknad inom orten av annat kreditinstitut, svårighet att inom
rimlig tid anskaffa viss begränsad del av fastighetskapitalet eller liknande skäl.
Departementschefen, som funnit sig sakna anledning till erinran mot byggnadslånebyråns
praxis på förevarande område, har ansett att avgörandet i
dessa frågor liksom hittills bör tillkomma byrån. I samband härmed har
departementschefen förordat upphävande av den nu gällande föreskriften att
räntegaranti kan lämnas endast för lån upptagna i vissa kreditinrättningar.
Ränteeftergift bör sålunda enligt departementschefens uppfattning kunna
ifrågakomma ej blott för affärsbankslån utan även för krediter, som lämnas av
kommuner, kassor och stiftelser.
Riksdagen anser, i likhet med departementschefen, att någon anledning till
erinran mot byggnadslånebyråns praxis i fråga om affärsbankslånen ej föreligger
samt att byrån jämväl i fortsättningen bör få avgöra när omständigheterna
äro sådana, att dylika lån kunna godtagas såsom underliggande kredit.
Då räntegaranti för affärsbankslån avses kunna lämnas endast under
förutsättning att banken avgiver vissa förklaringar rörande räntevillkoren
samt uppsägning av lånen, torde det i allmänhet ej finnas skäl för att i
fråga örn nämnda krediter tillämpa andra regler örn ränteeftergift än dem som
nu gälla beträffande övriga obundna lån. Riksdagen har därför i huvudsak
kunnat godtaga förslaget örn utsträckning av räntegarantin till att avse
även affärsbankslån. Fall kunna emellertid förekomma, där statsverkets intresse
motiverar, att utfästelsen örn räntegaranti begränsas. Så torde bland
annat vara förhållandet, då lån erbjudes mot en ränta som — oaktat densamma
till en början ställer relativt sett mindre anspråk på eftergift — likväl framdeles
kan, till följd av uppenbar risk för höjning, befaras bli för statsverket
mera kostnadskrävande. Överhuvudtaget bör byggnadslånebyrån vid lämnande
av räntegaranti för obundna lån särskilt tillse, att garantin ej bereder
skydd mot annan räntehöjning än sådan, som vid lånets beviljande må te sig
naturlig att kompensera genom statlig stödgivning. För att vinna ytterligare
överblick av dessa frågor bör byggnadslånebyrån kontinuerligt samråda med
fullmäktige i riksbanken.
Amortering av sekundärlån framstår såsom ett oeftergivligt säkerhetskrav.
Vad departementschefen uttalat i denna fråga vill riksdagen understryka.
Vidkommande medelsbehovet under nästa budgetår för tertiärlån och
tilläggslån finner riksdagen ej anledning till erinran mot de av departementschefen
framlagda förslagen. Riksdagen bifaller således förslaget örn att anslaget
till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet upptages till 50 miljoner
5
Riksdagens skrivelse nr 449.
kronor samt att anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
— vilket liksom under innevarande budgetår bör kunna anlitas för utlämnande
av de till egnahemslåneverksamheten knutna tilläggslånen — upptages till 37
miljoner kronor.
Yad härefter angår låne- och bidragsgivningen för bostadsförsörjning åt
mindre bemedlade, barnrilca familjer vill riksdagen först vitsorda behovet av
att en mjukare avveckling av familjebidraget kommer till stånd, då antalet
minderåriga barn nedgår under tre. Departementschefens förslag i detta avseende
ävensom i fråga örn kommunernas ansvarighet under avvecklingsperioden
har riksdagen godtagit.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts beräkningar
av medelsbehovet för bostadsförsörjningen åt mindre bemedlade, barnrika
familjer. I likhet med vad som gäller sedan budgetåret 1941/42 har
förutsatts, att bränslebidrag skola utgå från det under femte huvudtiteln uppförda
bidragsanslaget.
Anslaget till bidrag till inrättande av pensionärshem har av Kungl. Majit
föreslagits upptaget till 2,000,000 kronor, i motionen II: 429 föreslås 3,000,000
kronor och i motionen II: 434 4,000,000 kronor.
Enligt vad riksdagen erfarit har byggnadslånebyrån till Kungl. Majit med
tillstyrkan överlämnat ansökningar örn pensionärshemsbidrag å ett sammanlagt
belopp av omkring 1,300,000 kronor, vilka ansökningar icke kunnat
prövas på grund av att tillgängliga anslagsmedel tillfullo förbrukats. Därest
medelsanvisningen för nästa budgetår begränsas till det av Kungl. Majit
föreslagna beloppet, 2,000,000 kronor, kan det på grund av nuvarande livliga
intresse bland kommunerna för byggande av pensionärshem med skäl antagas,
att medelsbrist inträder redan under första hälften av nästa budgetår, vilket
skulle få till följd ett avbrott i verksamheten för pensionärernas bostadsförsörjning.
Ett dylikt avbrott vore enligt riksdagens mening synnerligen beklagligt,
och riksdagen anser sig med hänsyn härtill icke kunna godtaga en
så begränsad medelsanvisning som föreslagits genom propositionen. Då
medelsförbrukningen under innevarande budgetår uppgått till över 4 miljoner
kronor synes ett lägre belopp icke böra anvisas för nästa budgetår. Riksdagen
bifaller alltså det i motionen 11:434 gjorda yrkandet.
Riksdagen övergår härefter till att behandla bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden. Vidkommande frågan örn förbättrad vattenförsörjning och
förbättrade avloppsförhållanden ansluter sig riksdagen till vad departementschefen
i princip anfört i fråga örn statlig stödgivning. Såsom i propositionen
framhållits torde emellertid nu rådande brist på material och arbetskraft
lägga hinder i vägen för andra statliga åtgärder än sådana av mera begränsad
räckvidd. Riksdagen inskränker sig således till att godtaga departementschefens
förslag örn att nu föreliggande möjligheter att inom ramen för den
statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten lämna bidrag och lån till
ekonomiskt stöd åt vatten- och avloppsföretag bibehållas, varvid de modifikationer
böra ske, som kunna erfordras för ett mera rationellt bedrivande av
verksamheten.
6
Riksdagens skrivelse nr 449.
Att vatten- och avloppsförhållandena för ett antal närbelägna lägenheter
ordnas med gemensamma anläggningar kan givetvis innebära en stor fördel.
Med hänsyn härtill vill riksdagen framhålla angelägenheten av att bestämmelser
snarast komma till stånd örn bidrag och långivning jämväl till sådana
gemensamma ledningsföretag.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att lantarbetarbostadsbidrag
— örn 300 kronor — få utgå också till anordnande av vatten- och avloppsledningar,
som ej sker i samband med andra arbeten. Av detta ställningstagande
följer, att riksdagen ej funnit sig böra bifalla yrkandet i motionen
I: 308 örn avskaffandet av lantarbetarbostadsbidrag. I likhet med motionären
vill riksdagen emellertid ifrågasätta, huruvida icke understödet till lantarbetarbostäder
bör göras beroende av behovsprövning rörande sökandens
ekonomi. Riksdagen förutsätter emellertid, att Kungl. Majit tager detta spörsmål
ävensom frågan örn räntevillkoren för lantarbetarbostadslån under övervägande,
då fråga uppkommer örn ytterligare anslag till låneverksamheten.
Vad departementschefen anfört angående administrerandet av den statliga
bidrags- och långivningen till vatten- och avloppsföretag liksom också beträffande
lämpligheten av att i mån av behov ställa medel till egnahemsstyrelsens
förfogande för inköp av brunnsborrningsattiraljer samt för anordnande
av utbildningskurser för brunnsborrare föranleder ej erinran från riksdagens
sida.
Riksdagen kan godtaga vad departementschefen förordat i fråga örn statsbidrag
till förbättrande av de renskötande lapparnas fasta bostäder. Dylika
bidrag böra således kunna uppgå till högst 3,000 kronor samt bestridas från
anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
Vidkommande härefter frågan örn medelsanvisning för nästa budgetår för
bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden så torde, enligt vad egnahemsstyrelsen
uppgivit, anslaget till förbättringsbidrag redan nu vara i sin
helhet disponerat, varemot reservationerna å anslagen till nybyggnadslån,
förbättringslån och lantarbetarbostadslån beräknas vara så stora att ytterligare
medelsanvisning för beviljande av lån ej synts styrelsen erforderlig.
Behovet under nästa budgetår av förbättringsbidrag har av styrelsen uppskattats
till 15 miljoner kronor.
Departementschefen har, under hänvisning till att en betydande eftersläpning
konstaterats föreligga i fråga örn utförandet av arbeten, för vilka bidrag
eller lån beviljats, samt att förty en avsevärd arbetsreserv här uppstått,
ansett stor återhållsamhet böra iakttagas med avseende å bidrags- och långivningen
till bostadsförbättringar under nästa budgetår. Med hänsyn härtill
ha nya anslag för här ifrågavarande verksamhet icke äskats å riksstaten
för nästa budgetår. I syfte att möjliggöra en viss begränsad bidragsgivning
även under budgetåret 1943/44 har emellertid departementschefen framlagt
vissa förslag. Sålunda föreslås, att arbeten, för vars utförande lån och bidrag
tidigare beviljats, skola vara påbörjade inom viss tid vid äventyr att
låne- eller bidragsbeslutet eljest skall anses förfallet. Arbeten av mindre
angelägenhetsgrad antagas sålunda kunna utmönstras, varigenom medel skulle
Riksdagens skrivelse nr 449.
7
frigöras för stödjande av andra företag. Därjämte begäres bemyndigande att
få disponera sammanlagt högst 1,000,000 kronor för bidragsgivning till vissa
specialändamål samt bidragsverksamhet av särskilt trängande beskaffenhet
ävensom till bestridande av vissa administrationskostnader hos egnahemsstyrelsen.
I motionerna I: 306 och II: 435, I: 307 och II: 432 samt I: 311 och II: 440
ha yrkanden framställts i syfte att möjliggöra en i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag vidgad bidragsgivning.
Riksdagen delar så till vida departementschefens uppfattning, att företag,
som äro av ringa angelägenhetsgrad, böra utmönstras. För vinnande av detta
syfte synes det jämväl riksdagen ändamålsenligt att beslut skall kunna meddelas
örn annullerande av bidrag och lån, som beviljats för arbeten, vilkas
angelägenhetsgrad är sådan, att deras utförande utan större olägenhet kan
tills vidare uppskjutas. En dylik omprövning bör emellertid ske med stor
varsamhet. Med hänsyn härtill kan riksdagen icke godtaga förslaget örn utsättande
av allmänna tidsfrister, inom vilka arbetena skola vara påbörjade
för att beviljat bidrag eller lån skall få utgå. Riksdagen anser i stället, att
de bidrags- och lånebeviljande myndigheterna efter en inventering av samtliga
fall, i vilka lån eller bidrag till ännu icke påbörjade arbeten beviljats
före 1942 års utgång, böra undersöka i vad mån det kan vara berättigat att
till förmån för nya ansökningar av högre angelägenhetsgrad utsätta viss
tidsfrist. Genom en dylik inventering skulle den fördelen vinnas, att statsmakterna
vid tiden för nästa års riksdag hunnit förskaffa sig en allmän överblick
på området, varigenom fastare underlag för ett ställningstagande i
ämnet skulle erhållas.
Medel, som genom omprövningen frigöras, böra givetvis kunna disponeras
för nya företag.
I likhet med departementschefen anser riksdagen medel för nästa budgetår
icke behöva anvisas för utlämnande av nybyggnadslån och förbättringslån.
Däremot kan riksdagen — delvis på grund av sitt ställningstagande till
frågan örn de äldre låne- och bidragsbesluten — ej godtaga departementschefens
mening rörande medelsanvisningen för bidragsgivningen. Såsom
motionsvis framhållits är det här ofta fråga örn företag av hög social
angelägenhetsgrad. Med hänsyn härtill synas nya medel böra anvisas för
ändamålet. Anslagets storlek anser riksdagen lämpligen kunna bestämmas till
10,000,000 kronor. För att förhindra uppkomsten av bristsituationer i fråga
om arbetskraft och material bör emellertid till anslaget knytas det förbehållet,
att ett belopp av 7,000,000 kronor får disponeras på det sättet, att företagen
icke få igångsättas förrän efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. Från
anslaget torde böra utgå de belopp örn tillhopa 650,000 kronor, vilka enligt
departementschefens mening böra avses för bidragsgivning av speciell natur
samt för bestridande av administrationsutgifter för vatten- och avloppsförbättringsverksamheten.
Under åberopande av det anförda och då vad departementschefen i ovan
8
Riksdagens skrivelse nr 449.
ej berörda delar anfört icke givit riksdagen anledning till särskilt uttalande
får riksdagen anmäla, att riksdagen dels med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
godkänt i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 maj 1943 förordade
ändrade grunder för bidragsverksambeten för främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer, dels i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1:307 och 11:432 samt 1:311 och
II: 440 godkänt ovanberörda ändrade grunder rörande bidrag till främjande
av bostadsbyggande på landsbygden, dels med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
godkänt ovanberörda ändrade grunder rörande tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
och tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
dels med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgivit, att räntefoten för bostadsanskaffningslån,
nybyggnadslån, förbättringslån och lantarbetarbostadslån,
vilka må komma att beviljas under budgetåret 1943/44, bestämmes till
3.2 5 procent, dels för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisat
1) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Statens byggnadslånebyrå:
Avlöningar ett förslagsanslag av 638,000 kronor, till Statens byggnadslånebyrå:
Omkostnader ett förslagsanslag av 245,000 kronor och till Främjande av
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 6,000,000 kronor,
2) i anledning av motionerna I: 306 och II: 435, I: 307 och II: 432 samt
I: 311 och II: 440 till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor,
3) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 11:429 samt med
bifall till motionen H: 434 till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett
reservationsanslag av 4,000,000 kronor,
dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1943/44 å
kapitalbudgeten anvisat under statens utlåningsfonder till Lånefonden för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag
av 20,000,000 kronor, under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån
till viss bostadsbyggnadsverksamliet ett investeringsanslag av 50,000,000 kronor
samt under fonden för låneunderstöd till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett investeringsanslag av 37,000,000 kronor.
Stockholm den 28 juni 1943.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.