Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för hudgetåret 1944/45 till fria sommarresor för harn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1944-04-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1944:155, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för hudgetåret 1944/45 till fria sommarresor för harn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
14
Riksdagens skrivelse nr 154—155.
9:o) Teleteknisk forskning. På därom av Kungl. Majit gjord framställning
(punkt 9) har riksdagen till Teleteknisk forskning å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 20 000
kronor.
.10:°) Merkostnader för maskinella anordningar för vämpliktsredovismngen.
Beträffande Kungl. Maj:ts framställning örn anslag till ifrågavarande
ändamål (punkt 10) kommer riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.
Kapitalbudgeten.
Försvarsväsendets fastighetsfond.
Marinförvaltningens delfond.
^ y,SSfI merkostnader för marinens centrala beklädnadsverkstad.
Med bifall till Kungl. Maj :ts förslag (bilaga 8, punkt 1 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 3 mars 1944) har riksdagen
till Vissa merkostnader för marinens centrala beklädnadsverkstad å tilläggs
23a500
kronor SStaten ^ budgetåret 1943/44 anvisat e*t investeringsanslag av
Stockholm den 15 april 1944.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 155.
Godkänd av första kammaren den 29 mars 1944.
Godkänd av andra kammaren den 15 april 1944.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar angående
anslag för hudgetåret 1944/45 till fria sommarresor för harn
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 69.)
Till Konungen.
* Propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkterna
88 och 89 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4
januari 1944) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1944/45 anvisa dels till
h na sommarresor för barn ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till
.Bidrag till sommarkolonier ett reservationsanslag av 200 000 kronor.
I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har riksdagen till behandlmg
forehaft dels de likalydande motionerna 1:117 och II: 193 vari hemställts
såval örn sådana föreskrifter, att betryggande kontroll kan av’ myndigheterna
utövas däröver att förmånen av fria sommarresor icke obehörigen utnyttjas,
som att vid utfärdandet av sådana föreskrifter i motionerna angivna synpunkter
Riksdagens skrivelse nr 155.
15
måtte vinna beaktande, dels motionen 11:39, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att fran anslaget till fria sommarresor bidrag skola kunna utgå
till resor för landsbygdens barn efter i huvudsak samma grunder, som gälla
för städernas barn, dels ock motionen II: 366, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att de fria sommarresoma för barn få företagas utan hänsyn till
resans längd och oavsett från vilken ort i landet resan anträdes.
Genom statsbidrag till fria resor at barn och deras vårdare för sommarvistelse
i enskilda hem åsyftas att för mindre bemedlade barn från städer och
större tätorter undanröja de hinder för en icke alltför kort vistelse på landet
under sommaren, som resekostnaderna utgöra. Genom statsbidrag till koloniverksamhet
avses att skapa möjligheter att bereda klena och eljest ogynnsamt
ställda barn i första hand från landsbygden och de mindre tätorterna stärkande
sommarvistelse med god omvårdnad i olika hänseenden. Departementschefen
framhåller, att erfarenheterna från verksamheten, som nu bedrivits under två
år, i huvudsak ha varit mycket tillfredsställande. Verksamheten under sommaren
1944 föreslås skola bedrivas efter i stort sett samma grunder som under
år 1943.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning örn angelägenheten av att
denna verksamhet även i fortsättningen upprätthåll es. Riksdagen vill emellertid
erinra örn departementschefens uttalande vid anmälan av motsvarande
anslagsfråga till fjolårets riksdag (propositionen nr 123), att en utbyggd koloniverksamhet
utgör en väsentlig förutsättning för möjligheten att på ett tillfredsställande
sätt lösa problemet om barnens sommarvistelse. En effektiv utbyggnad
av koloniverksamheten måste emellertid enligt departementschefens då uttalade
mening tills vidare anstå på grund av det statsfinansiella läget. Samma
skäl anfördes även för ett bibehållande av principen att rätten till fria resor
till självordnad sommarvistelse begränsas till barn i städer och andra tättbebyggda
orter med minst 8 000 invånare.
Ehuru de skäl, som sålunda anförts till stöd för ifrågavarande begränsningar
i verksamheten, alltfort äga sin fulla giltighet, vill riksdagen understryka, att
en omprövning i båda dessa hänseenden bör äga rum så snart förhållandena
det medgiva. Härvid vill riksdagen erinra örn sitt uttalande i fjol, att i den
mån en utvidgning av statens bidragsverksamhet för barnens sommarvistelse
bleve möjlig, denna borde komma även landsbygdens barn till godo.
Av vad sålunda anförts framgår, att riksdagen finner det i motionen II: 39
framställda förslaget behjärtansvärt till den del det avser att bereda landsbygdens
barn samma förmån av fria resor till självordnad sommarvistelse som
städernas barn. Emellertid har riksdagen icke ansett, att sådan ändring av
bestämmelserna bör genomföras under nuvarande förhållanden. Nämnda förmån
bör alltså även instundande sommar i princip vara förbehållen endast
barn inom de befolkningsgrupper, där behovet av ombyte av vistelseort i allmänhet
är mest framträdande. Därvid bör gälla i stort sett samma urvalsprincip
som föregående sommar. Detta innebär, bland annat, att socialstyrelsen
skall äga bevilja dispens för vissa orter enligt i huvudsak hittills följd
praxis.
Rätten till fria resor är jämväl begränsad till barn, vilka tilldelats rabattkort
för inköp av livsmedel. Detta innebär, att i allmänhet endast barn, vilkas
försörjare ha ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp ej överstigande, i familjer med ett barn 750 kronor och i familjer
med två eller flera barn 1 000 kronor, komma i åtnjutande av de fria resorna.
16
Riksdagens skrivelse nr 155.
Utslagsgivande för rätten till sommarresor under förra året var alltså inkomstförhållandena
1941. Nu Ilar emellertid, enligt vad riksdagen inhämtat, antalet
utdelade rabattkort på grund av det under 1942 höjda inkomstläget sjunkit
sedan i fjol. Man beräknar en nedgång i Stockholm av 13 % och i övriga städer
av omkring 10 %. Då denna stegring i inkomstläget inträffat före det
allmänna pris- och lönestoppet och för personer i här ifrågavarande inkomstklasser
till övervägande del torde vara att hänföra till på lönerna utgående
kristillägg, torde nämnda stegring i allmänhet icke kunna anses innebära en
reell inkomstförbättring. Då den därtill inträffat före 1943 synes densamma
nu icke böra föranleda en så väsentlig begränsning av verksamheten i förhållande
till förra .sommaren, som skulle bliva följden av en oförändrad tillämpning
av gällande bestämmelser. Riksdagen anser alltså önskvärt, att de som
haft rätt till fria resor 1943 skola behålla denna rätt jämväl under innevarande
år. Kungl. Maj :t må därför vara oförhindrad att i fråga örn de individuella
förutsättningarna för rätt till fria resor under instundande sommar meddela
bestämmelser i det av riksdagen angivna syftet. Vid sitt ställningstagande till
denna fråga har riksdagen jämväl beaktat, att rabattkortens inkomstgränser
äro ganska låga och att anknytningen av den ifrågavarande förmånen till innehav
av rabattkort å livsmedel överhuvud är av provisorisk natur. I detta
sammanhang vill riksdagen framhålla vikten av att frågan hur den ekonomiska
behovsprövningen framdeles bör ordnas redan nu tages under övervägande.
Den allmänna maximigränsen för de fria resorna, som förra året var 50
mil, föreslår Kungl. Maj :t skall sättas till 60 mil. För resa utöver maximigränsen
har hittills måst lösas s. k. anslutningsbiljett, motsvarande kostnad
för ny resa å den återstående delsträckan. Det har visat sig vara förenat
med vissa tekniska svårigheter att bestämma priset för sistnämnda del av färden
till skillnaden mellan biljettkostnaden för hela sträckan och för maximisträckan.
För den händelse fortsatta överväganden av frågans tekniska sida
skulle giva vid handen, att en tillfredsställande lösning kan nås, föreslås att
anslaget till fria sommar resor för barn må belastas med de av en sådan anordning
betingade kostnaderna under sommaren 1944. I motionen II: 366 föreslås,
att förmånen av fria resor skall åtnjutas utan hänsyn till resans längd.
I anledning av sistnämnda yrkande vill riksdagen framhålla, att frågan örn
jämväl den nu ifrågavarande begränsningens totala slopande förtjänar att
tagas under övervägande. Härvid vill riksdagen erinra örn att under år 1942,
då maximigräns för resorna icke var fastställd, endast 5—6 % av samtliga
resor överstego 60 mil. Emellertid bör denna fråga särskilt under nuvarande
förhållanden bedömas med en viss försiktighet. Riksdagen är därför icke beredd
att för nästa budgetår besluta större ändring i härutinnan gällande bestämmelser
än den höjning av maximigränsen med 10 mil, som föreslagits av
Kungl. Maj :t. Riksdagen förutsätter därvid, att de särskilda bestämmelser,
som sommaren 1943 gällt för barn, hemmahörande och bosatta i de fyra nordligaste
länen, skola äga fortsatt giltighet. Vidkommande frågan örn tilläggskostnaden
vid färd över maximigränsen bör densamma för barnen och deras
vårdare icke överstiga skillnaden mellan biljettprisen för hela sträckan och
maximisträckan. Vad departementschefen härutinnan anfört har icke givit
riksdagen anledning till erinran.
I fråga örn rätt till fria resor för vårdare, som åtfölja mindre barn å resa
till s.iälvordnad sommarvistelse, framhöll riksdagen i fjol, att en viss försiktighet.
vid beviljandet av denna förmån vore av nöden till undvikande av att den
Riksdagens skrivelse nr 155.
17
obehörigt utnyttjades. Möjligheten att ordna gruppresor för barnen borde tagas
under noggrann omprövning. Under föregående sommar ha även sådana gruppresor
i viss utsträckning kommit till stånd.
Riksdagen vill framhålla angelägenheten av att fria resor för vårdare av
mindre barn begränsas till vad som oundgängligen kräves för att sommarvistelse
på landet skall stå barnen öppen. Sålunda bör man söka anordna
gruppresor i större omfattning än vad som skett föregående sommar. I detta
sammanhang anser sig riksdagen böra något beröra frågan om man bör söka
begränsa möjligheterna till missbruk av förmånen av fria resor genom sänkning
av åldersgränsen från 10 till 8 år för de barn, vilka under resa anses vara i
behov av vårdare. En sådan sänkning av åldern skulle säkerligen medföra en
stark ökning av antalet fall, då föräldrarna icke våga låta barnet resa. Resvanan
är icke stor i de befolkningsskikt, där barnen komma i åtnjutande av fri
resa. Med hänsyn jämväl till värdet för såväl moder som barn att ha möjlighet
att följas åt på resorna till och från sommarvistelsen måste riksdagen hysa
betänkligheter mot en sådan åtgärd, helst som densamma icke står i god överensstämmelse
med den föreslagna ökningen av maximisträckan till 60 mil.
Riksdagen har alltså godtagit Kungl. Maj :ts förslag örn oförändrade bidragsgrunder
i förevarande hänseende.
I de likalydande motionerna 1:117 och II: 193 framhålles vissa önskemål
beträffande kontrollen av att de barn, som komma i åtnjutande av fria resor,
även uppehållla sig under den avsedda minimitiden av fyra veckor å orten för
sommarvistelsen. Såsom framgår av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen
ha dylika kontrollåtgärder påyrkats jämväl av flera barnavårdsnämnder.
Då det är angeläget att få ifrågavarande verksamhet lagd på sådan bog,
att missbruk av förmånerna i görligaste mån förebyggas, finner riksdagen åtgärder
i detta syfte motiverade. Såsom villkor för resebidraget bör alltså
gälla, att intyg rörande sommarvistelsen lämnas vid återkomsten till hemorten.
Då såsom intygsgivare regelmässigt böra kunna anlitas på orten boende personer
i ansvarig ställning, synes en sådan kontroll kunna anordnas utan större
olägenhet. Närmare bestämmelser i ämnet må ankomma på Kungl. Maj :t att
meddela.
Vidkommande slutligen den i sistnämnda motioner berörda frågan örn verksamhetens
organisation vill riksdagen i likhet med motionärerna ifrågasätta,
huruvida icke den centrala ledningen kunde helt anförtros socialstyrelsen.
Emellertid förutsätter riksdagen, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad
på ifrågavarande spörsmål och vidtager de åtgärder, som befinnas mest
ändamålsenliga.
Vad Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit har icke föranlett erinran från riksdagens
sida.
Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen för budgetåret
1944/45 under femte huvudtiteln anvisat dels till Fria sommarresor för barn
ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till Bidrag till sommarkolonier
ett reservationslag av 200 000 kronor.
Stockholm den 15 april 1944.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 14 sami. Nr 142—175.
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.