Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i förordningen den 18 juni 1937

1944-05-20 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1944:287, Skrivelse till Konungen, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i förordningen den 18 juni 1937

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 286—287.

Nr 286.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1944.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1944.

Riksdagens skrivelse till Konungen, med föranledande av kamrarnas

skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 36

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

förordning örn ändring i förordningen den 18 juni 1937

(nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m., såvitt

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 36 och memorial nr 41.)

Till Konungen.

Under åberopande av bevillningsutskottets betänkande nr 36 och memorial

nr 41, varav tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen för Eders Kungl.

Majit tillkännagiva, att, sedan första kammaren med avslag å utskottets hemställan

i förenämnda betänkande antagit det förslag som innefattades i den

av herr Sundström i Skövde vid betänkandet avgivna reservationen samt andra

kammaren bifallit, vad utskottet i sagda betänkande hemställt, frågan för innevarande

riksdag förfallit.

Stockholm den 2 juni 1944.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 287.

Godkänd av första kammaren den 20 maj 1944.

Godkänd av andra kammaren den 20 maj 1944.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående vissa byggnadsfrågor berörande staden

mellan broarna samt Riddarholmen i Stockholm m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 131.)

Till Konungen.

I propositionen nr 220 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 mars 1944, föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik Statens

allmänna fastighetsfond anvisa dels till Annexbyggnad till kanslihuset ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

jRiksdagens skrivelse nr 287.

)

investeringsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till Förberedande åtgärder beträffande

vissa byggnadsföretag i staden mellan broarna och å Riddarholmen i

Stockholm ett investeringsanslag av 350 000 kronor.

Kungl. Maj :ts i förevarande proposition framlagda förslag innefatta byggnadsprojekt

av betydande storleksordning. Sålunda uppskattas byggnadskostnaderna

för det nya kanslihusannexet till 4 300 000 kronor. Gamla rådhusets omändring

till lokal för högsta domstolen beräknas draga en kostnad av 1 750 000

kronor. Härtill komma kostnader på omkring 1 000 000 kronor för övriga i

propositionen angivna lokaldispositioner. Att under nuvarande ovissa tidsförhållanden

taga ställning till dessa både byggnadstekniskt och ekonomiskt vittutseende

förslag är självfallet förenat med vissa vanskligheter.

Av verkställda utredningar framgår, att statens lokalbehov i huvudstaden,

bortsett från de med krisadministrationen sammanhängande förhållandena,

vida överstiger de nu tillgängliga utrymmena. Förutom för högsta domstolen

och Svea hovrätt gör sig lokalbristen särskilt gällande för Kungl. Maj:t''s

kansli samt vissa centrala ämbetsverk, vilka på grund av sina arbetsuppgifter

sedan gammalt ansetts böra vara förlagda i närheten av Kungl. Maj:ts kansli,

däribland socialstyrelsen, kammarkollegiet och kommerskollegium.

En omständighet, som gör en snar lösning av här berörda och med varandra

sammanhängande lokalfrågor särskilt angelägen, är det av den beslutade rätte.

gångsreformen föranledda behovet av betydligt utökade utrymmen för högsta

domstolen. Det av kronan enligt 1940 års markavtal från Stockholms stad

förvärvade men hittills alltjämt av staden disponerade gamla rådhuset (mellan

kanslihuset och riddarhuset) har med sina redan tidigare för domstolsbruk

använda sessionssalar och sin delvis ganska väl bibehållna palatsinredning ansetts

särskilt väl lämpa sig för högsta domstolen. Enligt markavtalet måste

man emellertid räkna med att kronan vid den tidpunkt, då högsta domstolen

behöver inflytta, d. v. s. den 1 januari 1948, ej kan få disponera gamla rådhuset,

örn lokaler ej dessförinnan kunna på annan plats och eventuellt inom

det nya kanslihusannexet provisoriskt erbjudas för vissa stadens nu till gamla

rådhuset förlagda institutioner.

Samtliga här berörda lokalfrågor skulle erhålla sin lösning, därest genom en

annexbyggnad till kanslihuset vissa av Kungl. Maj:ts kansli nu disponerade

lokaler kunde frigöras för annat ändamål. I propositionen föreslås fördenskull,

att en sådan annexbyggnad uppföres å det till kanslihuset gränsande

området på andra sidan Myntgatan. Detta område förvärvades av staten genom

1940 års markavtal med Stockholms stad. Avsikten med förvärvet var

att skapa möjligheter för ett tillgodoseende av kronans behov av ytterligare

ämbetslokaler i kanslihusets närhet. Vid avtalet förutsattes, att vissa kulturhistoriskt

värdefulla byggnader skulle bibehållas för framtiden. Detta förbehåll

berör emellertid icke bebyggelsen å det område, till vilket kanslihuset

enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle förläggas.

En ytterligare omständighet, som talar för ett snabbt avgörande, är nödvändigheten

av ett slutgiltigt beslut snarast möjligt rörande dispositionen av

det för kanslihusannexet föreslagna området. De därå förefintliga av kronan

enligt 1940 års markavtal år 1942 från Stockholms stad övertagna byggnaderna

befinna sig nämligen i sådant skick, att behovet av en sanering av bebyggelsen

är synnerligen trängande.

Av pietetsskäl har enligt Kungl. Maj:ts förslag till grund för användningen

av ifrågavarande område lagts en mindre radikalt ingripande plan än den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 287.

med Stockholms stad år 1940 överenskomna. Förslaget innebär, att de inom

kvarteret befintliga gränderna med sina välvda portaler skulle bibehållas närmast

Västerlånggatan för att inåt mynna ut i en rund gård, kring vilken det

nya kanslihusannexet skulle gruppera sig. Kontrasten mellan den öppna, örn en

torgplats påminnande gården oell de däri utmynnande gränderna har ansetts

bliva av god verkan. Då gården skulle vara upplåten för allmänheten, skulle

byggnadsföretaget tillföra stadsdelen ett tillskott av trevnad. Gatufasaderna utmed

Västerlånggatan liksom utmed Storkyrkobrinken skulle bibehållas i sin

olikartade utformning. För de nybyggda delarna mot Myntgatan och Riddarhustorget

samt kring den runda gården har eftersträvats en enhetlig och

monumental form.

Enligt den föreliggande planen löper i varje våning utmed den runda gården

en cirkulationskorridor, från vilken i erforderlig utsträckning trappsteg

eller halvtrappor leda till byggnadens övriga delar. Beträffande vissa av de

nu utmed Västerlånggatan och Storkyrkobrinken befintliga byggnaderna planeras

en ganska genomgripande ombyggnad och eventuellt ett återförande

till deras tidigare utseende i den mån ännu bevarade ritningar göra det möjligt.

Självklart är att sådana återställningsåtgärder måste bli tämligen kostnadskrävande.

Av det anförda framgår, att åt de kulturhistoriska synpunkterna ägnats betydande

uppmärksamhet vid utformningen av förslaget till annexbyggnad till

kanslihuset.

I anledning av de av föreningen Kolmätargränd i ärendet framförda synpunkterna

vill riksdagen framhålla, att ett bevarande av staden mellan broarna

från pietetslösa ingrepp självfallet framstår som ett vida mer än rent lokalt

intresse. De krafter, som verka härför, förtjäna också enligt riksdagens

mening allt stöd. Vid sin behandling av ärendet har riksdagen därför tillmätt

föreningens framställning stor uppmärksamhet. Redan enligt propositionens

förslag göras emellertid betydande uppoffringar för att bibehålla

de kulturhistoriska värden, som området rymmer.

I likhet med föreningen skulle riksdagen finna beklagligt örn de ingrepp,

som nu måste ske inom kvarteren närmast Myntgatan, skulle på grund av

statens växande lokalbehov följas av andra inom angränsande delar. Enligt

vad riksdagen sökt övertyga sig örn kunna i detta avseende möjligen förefintliga

farhågor icke anses befogade. Riksdagen har likväl velat uttala angelägenheten

av att staten vid framdeles eventuellt uppkommande ökade anspråk

på byggnadsmark inom Gamla staden tager all möjlig hänsyn till befintliga

historiska värden.

Sammanfattningsvis må erinras, att det förvisso varit önskvärt att ifrågavarande

kulturhistoriskt värdefulla del av staden mellan broarna kunnat

mera orörd överlämnas till eftervärlden. Såväl det synnerligen starkt framträdande

behovet av utökade lokaler för vissa viktiga ämbetsverk som den ej

mindre trängande angelägenheten av en snar sanering av ifrågavarande numera

av staten till största delen ägda kvarters- ooh gatumark påkallar emellertid,

att hithörande byggnadsspörsmål erhålla sitt preliminära avgörande

vid denna riksdag. Med hänsyn härtill och då Kungl. Maj:ts förslag, såsom

ovan framhållits, ur såväl praktiska som kulturhistoriska synpunkter innebär

den under rådande förhållanden med all sannolikhet mest tillfredsställande

lösningen ay frågan, har riksdagen ansett sig böra bifalla propositionen.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen dels till A lin ex byggn ad till kansli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 287—288.

huset för budgetåret 1944/45 under statens allmänna fastighetsfond anvisat ett

investeringsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till Förberedande åtgärder beträffande

vissa byggnadsföretag i staden mellan broarna och å Riddarholmen

i Stockholm för budgetåret 1944/45 under statens allmänna fastighetsfond anvisat

ett investeringsanslag av 350 000 kronor.

Stockholm den 20 maj 1944.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 288.

Godkänd av första kammaren den 20 maj 1944.

Godkänd av andra kammaren den 20 maj 1944.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående statsverkets övertagande av vissa städers

förpliktelser beträffande innehavare av befattningar,

vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer

komma att indragas, m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 128.)

Till Konungen.

I propositionen nr 161 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 3 mars

1944, framlagt förslag rörande statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser

beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna

i samma städer komma latt indragas, m. m.

Efter propositionens avlämnande har till riksdagens statsutskott överlämnats

en den 25 april 1944 dagtecknad, inom justitiedepartementet upprättad promemoria

angående dyrtidstillägg å gottgörelse från allmänna indragningsstaten

till rådmannen i Filipstad G. S. Carlsson.

Med hänsyn till innehållet av ovannämnda, till statsutskottet överlämnade

promemoria har riksdagen medgivit, att till rådmannen i Filipstad G. S. Carlsson

utöver vad Kungl. Majit föreslagit må utgå gottgörelse i form av rörligt

tillägg å ett årligt belopp av 4 000 kronor.

Vad departementschefen anfört beträffande landsrättsfbiläggning av städerna

Filipstad och Hudiksvall och därmed sammanhängande ersättningsfrågor

föranleder i övrigt icke någon erinran från riksdagens sida. I samband med

beslut örn förenande av ifrågavarande städer med domsaga torde på sedvanligt

sätt böra tagas under omprövning, huruvida icke de till städerna från anslag

under sjunde huvudtiteln utgående ersättningarna av 139 kronor 62 öre respektive

76 kronor 78 öre för förlorade tullfriheter kunna indragas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.