Skrivelse till Konungen i anledning arn Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1944/45 till nykterhetsvården jämte i ämnet väckt motion.
1944-06-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1944:362, Skrivelse till Konungen i anledning arn Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1944/45 till nykterhetsvården jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse nr 362
3
Nr 362.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1944.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1944.
Rilcsdagens skrivelse till Konungen i anledning arn Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa anslag för budgetåret 1944/45 till
nykterhetsvården jämte i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 161.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
66, 71 och 72) föreslagit riksdagen att, i avhidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1944/45 beräkna vissa anslag till nykterhetsvården.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 259, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14 april 1944,
föreslagit riksdagen att dels medgiva, att bidrag till anordnande av erkända
alkoholistanstalter m. m. måtte utgå enligt av föredragande statsrådet i nämnda
statsrådsprotokoll angivna grunder, dels ock för budgetåret 1944/45 anvisa
till Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter ett reservationsanslag
av 150 000 kronor, till Länsnykterhetsnämnderna ett förslagsanslag av 200 000
kronor och till Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet m. m. ett anslag
av 190 000 kronor.
I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag bär riksdagen till behandling
förehaft motionen II: 263, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
vidtaga sådan ändring i grunderna för understöd till nykterhetsnämnderna,
sorn möjliggör för dessa att i ömmande fall av beviljat statsanslag och utan
karaktär av fattigvård ge försörjning och vård åt på grund av alkoholmissbruk
internerad persons anhöriga, samt att anslaget till nykterhetsnämndemas
verksamhet för ovannämnda syftemål höjes med 250 000 kronor utöver det i
statsverkspropositionen beräknade anslaget.
Olika åtgärder till motverkande av den inträdda försämringen i fråga örn
nykterhetstillståndet äro utan tvivel angelägna. Vid sitt tillstyrkande av de
nu ifrågavarande anslagsökningarna har föredragande statsrådet ansett sig kunna
utgå från att effekten i nykterhetsavseende av de därmed avsedda åtgärderna
blir större än effekten av en motsvarande medelsdisposition för personalökningar
vid den individuella kontrollen. I anledning härav får riksdagen erinra
örn att fjolårets riksdag beslutat (skrivelse nr 455) hos Kungl. Majit anhålla
örn en förutsättningslös och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstiftningens
framtida innehåll och utformning. Av motiveringen till
nämnda beslut framgår, att utredningen skulle avse en planläggning av vår
nykterhetspolitik på längre sikt och söka -åstadkomma en sådan mera uttömmande
analys av förhållandena, som kan leda fram ej blott till förslag örn
omedelbara åtgärder mot ett stigande alkoholmissbruk utan fastmera till rikt
-
4
Riksdagens skrivelse nr 362.
linjer för den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.
Det synes riksdagen, att resultatet av den sålunda planerade utredningen
bör avvaktas, innan ställning tages till frågan vilka av de av statsrådet berörda
åtgärderna, som ur effektivitetssynpunkt böra givas företräde.
Ehuru systembolagens personalfrågor icke i detta sammanhang äro föremål
för prövning, vill riksdagen likväl framhålla, att den nedgång i personalen på
bolagens motboksavdelningar, som omnämnes av statsrådet — och som avser antalet
på dessa avdelningar sysselsatta, ej antalet å desamma anställda personer
— enligt vad riksdagen inhämtat är att uppfatta som en rent temporär företeelse,
betingad av kontrollstyrelsens och bolagens beredvillighet att vid den allmänna
varuransoneringens tillkomst tillmötesgå ett från livsmedelskommissionen
framfört önskemål örn bolagens medverkan vid kontrollen över denna ransonering.
Då behovet av denna medverkan ansågs trängande och då arbetsbelastningen
å systembolagen vid tiden för varuransoneringens införande (april
1940) icke var densamma som för närvarande, ansågs det möjligt att för någon
tid låta viss å motboksavdelningarna anställd personal helt eller delvis tjänstgöra
på kristidsstyrelsernas kontrollbyråer. I den mån som kontrollbyråarbetet
vunnit ökad stadga och vuxit i omfattning samtidigt som systembolagens
egna arbetsuppgifter blivit alltmera krävande har en betydande återgång av
personal från kontrollbyråerna till motboksavdelningarna ägt rum.
Riksdagen vill även framhålla, att den individuella kontrollen handhaves av
systembolagen såsom självständiga företag under kontrollstyrelsens tillsyn och
att stegrade utgifter å budgeten för nykterhetsvården alltså icke hava någon
omedelbar återverkan på omfattningen av nämnda kontroll. Emellertid är riksdagen
av den uppfattningen, att ökad medelstilldelning till nu ifrågavarande
ändamål är i och för sig av förhållandena påkallad för åstadkommande av en
effektivisering av nykterhetsvården.
Vad angår anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m. har det ökade
platsbehovet ansetts böra tillgodoses på sådant sätt, att en större differentiering
inom anstaltsvården möjliggöres. I likhet med föredragande statsrådet anser
riksdagen, att denna differentiering i första hand bör åstadkommas genom upprättande
av en särskild anstalt för sådana alkoholister, vilka kunna antagas
behöva endast en relativt kort interneringstid. Riksdagen finner ej anledning
till erinran mot att den för anordnande av Våmäshemmet vid fjolårets riksdag
beslutade höjningen av bidragen med 50 % generellt tillämpas för platser, som
inrättas efter den 1 juli 1944.
Vad statsrådet anfört beträffande statsbidrag till inackorderingshem och familjevård
föranleder ej erinran från riksdagens sida.
I fråga om länsnykterhetsnämnderna föreslås heltidsanställda ombudsmän
vid 10 sådana nämnder. Tjänsterna föreslås placerade i lönegraden Eo 19.
Riksdagen har icke kunnat undgå hysa viss tvekan, huruvida icke dessa tjänster
borde likställas med befattningarna såsom skyddskonsulent, vilka äro hänförda
till lönegraden Eo 21. Riksdagen bifaller emellertid Kungl. Maj :ts förslag,
men förutsätter, att allmänna lönenämndens yttrande över lönegradsplaceringen
inhämtas, sedan en viss tids erfarenhet vunnits örn göromålen på de nya
befattningarna.
Ehuru viss tveksamhet jämväl kan råda örn lämpligheten av att ombudsmännens
tjänsterum på sätt statsrådet ifrågasatt förläggas till systembolagen, synes
frågan härom böra prövas under hänsynstagande till förhållandena på de olika
orterna. Erinras må att systembolagens lokaler ej behöva tagas i anspråk för
Riksdagens skrivelse nr 362. 5
ändamålet i de fall då nämnden redan förut ställt särskild lokal till ombudsmannens
förfogande.
Vad angår anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m.
föreslås i motionen II: 263, att nykterhetsnämndema skola sättas i tillfälle att
i ömmande fall giva försörjning och vård åt anhöriga till person, som internerats
på alkoholistanstalt. För detta ändamål skulle under anslaget avses ett
belopp av 250 000 kronor.
Enligt riksdagens mening tala starka skäl för åtgärder i motionens syfte. Att
medel finnas tillgängliga till underlättande av det ekonomiska betryck, som ofta
blir följden av internering på anstalt, kan vara av stor betydelse ej endast för
de hemmavarande under interneringstiden. Att hemmet kunnat hållas i stånd
under denna tid kan även vara av vikt till förebyggande av ett återfall i alkoholmissbruk.
Riksdagen, som icke är beredd att omedelbart bifalla motionsyrkandet,
anser att utredning i ämnet bör komma till stånd. Vid denna utredning
bör hänsyn tagas till i vad mån förhållandena vid andra likartade fall av förlorad
arbetsförmåga böra inverka på bedömningen av föreliggande fråga.
Därest den i motionen föreslagna understödsverksamheten finnes böra komma
till stånd, bör jämväl övervägas, huruvida densamma icke bör handhavas av vederbörande
anstaltsstyrelser i stället för av nämnderna.
I likhet med nykterhetsutredningen och föredragande statsrådet anser riksdagen
önskvärt, att nykterhetsnämndema stimuleras till att i ökad utsträckning
anordna övervakning av alkoholmissbrukare. Vad statsrådet härutinnan ävensom
i övrigt anfört föranleder ej erinran från riksdagens sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen
ej mindre anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag dels
medgivit att bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m. må utgå
enligt i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 14 april 1944 angivna
grunder, dels ock för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisat
till Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter ett reservationsanslag
av 150 000 kronor, till Länsnykterhetsnämnderna ett förslagsanslag av
200 000 kronor och till Främjande av nykterhetsnämndens verksamhet m. m.
ett anslag av 190 000 kronor,
än även i anledning av motionen II: 263 anhålla örn utredning angående understöd
åt hemmavarande anhöriga till den, som internerats å alkoholistanstalt.
Stockholm den 13 juni 1944.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.