Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anskaffande av ytterligare en stalsisbrytare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1944-06-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1944:429, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anskaffande av ytterligare en stalsisbrytare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse nr 429
5
Nr 429.
Godkänd av första kammaren den 27 juni 1944.
Godkänd av andra kammaren den 27 juni 1944.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående anskaffande av ytterligare en
stalsisbrytare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 204.)
Till KONUNGEN.
I propositionen nr 132 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 18 februari 1944,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna den av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
förordade planen för ordnande av statens isbrytarverksamhet,
dels besluta anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg av i huvudsak
de dimensioner, som av departementschefen förordats, för en beräknad
kostnad av högst 5 650 000 kronor,
dels bemyndiga Kungl. Majit
att på av departementschefen förordade villkor bevilja envar av städerna
Malmö och Gävle statsbidrag med 33 procent av kostnaderna för anskaffande
av en lokalisbrytare av i huvudsak de dimensioner och med den maskin
styrka som i statsrådsprotokollet angivits
samt att med Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag träffa avtal
angående förhyrande av bolaget tillhörande isbrytande bogserbåtar i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet framlagt förslag,
dels ock för budgetåret 1944/45 under tionde huvudtiteln anvisa
till Statens isbrytarverksamhet: Anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg
ett reservationsanslag av 2 500 000 kronor,
samt till Statens isbrytarverksamhet: Förhyrning av isbrytarfartyg ett förslagsanslag
av 100 000 kronor.
I detta sammanhang bar riksdagen lill behandling förehaft
dels två likalydande motioner, 1:280 och 11:452, vari hemställts, att riksdagen
ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om förnyad prövning
av frågan angående en statsisbrytare för Norrland;
6
Riksdagens skrivelse nr 429.
dels två likalydande motioner, I: 282 och II: 458, vari hemställts, att riksdagen
må besluta, att förutom 33 procents statsbidrag för anskaffande av lokalisbrytare
för Gävle staten för varje vinterperiod skall svara för hälften av
beredskapskostnaderna för fartyget;
dels två likalydande motioner, I: 283 och 11:457, vari hemställts, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Majit hemställa örn förslag till 1945 års
riksdag örn anskaffande av ytterligare ett isbrytarfartyg av minst Ymers
typ, huvudsakligen avsett för norrlandstrafikens betjänande;
dels två likalydande motioner, I: 287 och II: 464, vari hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Majit anhålla, ej mindre att lämplig officer ur
flottan snarast förordnas att vara statens isbrytarinspektör samt att statsisbrytarombud
i enlighet med vad i motionerna anförts tillsättas, än även att
frågan såväl örn placering av den statliga isbrytningsverksamhetens ledning
inom statsförvaltningen som örn bemanningen av statens isbrytarfartyg måtte
göras till föremål för ytterligare utredning och de förslag, vartill utredningen
må föranleda, snarast föreläggas riksdagen;
dels två likalydande motioner, I: 288 och II: 463, vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att innan definitiv uppgörelse
träffas med Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag underhandlingar
inledas i syfte att genom avtalet garantera fisket isbrytarhjälp inom större
områden än vad i det preliminära avtalsförslaget avses, samt att, om lämplig
uppgörelse icke kan träffas, Kungl. Majit måtte taga frågan örn anskaffande
av lämpliga fartyg för isbrytarhjälp åt västkustfisket under förnyat övervägande;
dels
ock motionen 11:462, vari hemställts, att riksdagen i samband med
behandlingen av Kungl. Majlis proposition nr 132 till innevarande års riksdag
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning för
upprättande av ett detaljerat program för statens verksamhet med avseende
å isbrytningen utefter norrlandskusten, vid vars upprättande skälig hänsyn
tages till den betydelse Norrlands näringsliv har för hela vårt lands ekonomiska
liv, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning
kan föranleda.
Det är givetvis ur flera synpunkter svårt att draga en bestämd gräns mellan
den isbrytarverksamhet, som bör åvila staten och den som bör ankomma på
kommuner och enskilda. De allmänna riktlinjer i fråga örn ansvarsfördelningen
av isbrytarberedskapen, som departementschefen angivit, innebära
i allt väsentligt en fortsättning av hittills tillämpad praxis. Huvudregeln blir
enligt dessa riktlinjer, att staten svarar för all havsisbrytning. Med avseende
å kustisbrytningen ankommer det på statens isbrytarledning och måhända
även i viss mån på statsisbrytarnas befälhavare att allt efter omständigheterna
i de särskilda fallen avgöra, örn och i vilken omfattning staten skall utföra
kustisbrytning. Lokalisbrytning skall icke åvila staten som en skyldighet,
men staten bör, då så låter sig göra, här träda hjälpande emellan. Dessa riktlinjer
synas riksdagen kunna i princip läggas till grund för ett allmänt ordnande
åtminstone tills vidare av statens isbrytarverksamhet.
Riksdagens skrivelse nr 429-
7
Vad beträffar det närmare programmet för ordnandet av statens isbrytarverksamliet
övergår riksdagen först lill behandling av frågan örn isbrytning
till stöd för norrlandssjöfarten.
Statens verksamhet för att i möjligaste mån hålla sjöfarten efter norrlandskusten
i gång bedrives för närvarande i regel så, att en av de båda statsisbrytarna
vid början av isläggningen uppe i Bottenviken biträder sjöfarten
i dessa farvatten och därefter allteftersom isbildningen fortskrider dirigeras
söderut för assistans åt fartyg på resa till eller från hamnar i mellersta och
södra Norrland. På motsvarande sätt ehuru i omvänd ordning plägar en av
isbrytarna på våren så snart förhållandena det medgiva bryta rännor längs
hela norrlandskusten och in till hamnarna därstädes. Under särskilt stränga
isvintrar bruka båda statsisbrytarna anlitas till hjälp åt sjöfarten på Norrland.
Till närmare granskning har nu upptagits spörsmålet huruvida genom statens
försorg ytterligare en förstärkning av isbrytarberedskapen på norrlandskusten
är av behovet påkallad. I samband därmed har dryftats vilka åtgärder,
som i sådant syfte böra vidtagas. I vissa motioner har i detta avseende påyrkats
en utbyggnad av vårt statsisbrytarbestånd. Riksdagen vili redan nu
framhålla, att enligt riksdagens mening en förlängning av skeppningssäsongen
för Norrland verksamt skulle bidraga till främjandet av utvecklingen av det
norrländska näringslivet och därvid vara till gagn för riket i dess helhet.
Därom torde några meningsskiljaktigheter icke råda.
Den frågan uppställer sig emellertid, huruvida en förlängd seglationstid
kan vinnas endast genom insättandet av en särskild för Norrland avsedd
statsisbrytare. Framhållas må, att vid vintrar av mer än normal stränghet,
då farvattnen utefter våra kuster äro isbelagda, och statlig isbrytarhjälp kan
påkallas samtidigt från olika håll, det redan av kostnadsskäl torde få anses
uteslutet, att staten för omedelbar tjänst kan hålla isbrytarmateriel av härför
tillräcklig omfattning och kapacitet. Det anspråk, som man vid särskilt svåra
vintrar torde kunna ställa på staten, är, att staten håller öppna de ur kommunikationssynpunkt
mest betydelsefulla sjöfartsvägarna. Vad åter beträffar
vintrar av normal stränghet synes den förebragta utredningen hava ådagalagt,
att med den nu föreslagna förstärkningen av isbrytarmaterielen statsisbrytarna
med avseende å havsisbrytningen torde bliva i stånd att i ökad omfattning
tillgodose norrlandstrafikens behov.
Ett avgörande hinder för en förlängd vintersjöfart på Norrland synes emellertid
riksdagen bestå dari, alt tillgång i allmänhet saknas i fråga örn lämpliga
kust- och lokalisbrytare. Den assistans, vilken påkallas utefter norrlandskusten,
avser icke allenast havsisbrytning i egentlig mening utan tillika såväl
kust- som ren lokalisbrytning. Ett öppethållande genom statens försorg av
den utefter kusten gående allmänna sjötrafiken måste med nödvändighet förutsätta,
att angöringsleder brytas till hamnar och lastageplatsen Härför erfordras
kust- och lokalisbrytare. Då såsom nämnts dylik isbrytningsmateriel
i allmänhet saknas, har detta haft till följd, att statens isbrytare, där så varit
möjligt, brutit rännor in lill och i hamnarna. Fråga uppstår emellertid huruvida
de olika samhällena utefter norrlandskusten — särskilt i vad gäller om
-
8
Riksdagens skrivelse nr 429.
rådet norr om Gävle, där issvårigheterna torde få anses vara störst — kunna
tänkas framdeles komma att anskaffa mot isbrytningsbehovet svarande kustförbindande
isbrytarmateriel. Vad kommunerna beträffar torde av kostnadsskäl
utsikterna härtill icke vara stora. I fråga om industrierna synas dessa,
enligt vad som hittills framkommit, icke hava visat något större intresse för
anskaffning av dylik materiel. Det delvis isbrytande bogserbåtbestånd, som
finnes att tillgå, torde vara otillräckligt i fråga om såväl antal som kapacitet. Vid
angivna förhållanden synes det riksdagen kunna med fog ifrågasättas, huruvida
en uppdelning av isbrytarverksamheten mellan staten å ena samt lokalmyndigheter
och enskilda å andra sidan lämpligen bör ske efter ovan angivna
allmänna riktlinjer d. v. s. i havs-, kust- och lokalisbrytning och om
icke en annan form för betjäning av isbrytarverksamheten bör kunna väljas,
som mera smidigt anpassar sig efter de speciella förhållanden, som utmärka
Norrlands isbrytningshehov. Riksdagen vill därför ifrågasätta, huruvida icke
staten organisatoriskt borde ombesörja isbrytningen ovanför Gävlebukten,
i den mån näringslivets skeppningsbehov och andra nödvändiga sjötrafikbehov
in till land och ut till öppet vatten anmäla sig. Riksdagen håller före,
att en anordning sådan den nu skisserade, där staten alltså bedriver isbrytningen
i egen regi, skulle underlätta och eljest medverka till ökad effektivitet
av isbrytarberedskapen på Norrland, varigenom den norrländska vintersjöfarten
bättre än hittills skulle kunna påräkna det bistånd, den behövde och
rimligtvis kunde göra anspråk på. Riksdagen förmenar vidare, att ett enhetligt
handhavande av isbrytningsuppgifterna på sätt här ifrågasatts sannolikt skulle
möjliggöra en mera rationell användning av isbrytarmaterielen. Riksdagen är
fullt medveten örn att detta uppslag innebär flera problem, bland annat, med
avseende å såväl avvägningen av de lokala intressenas angelägenhetsgrad som
de ekonomiska mellanhavandena mellan staten och de av isbrytningen berörda
intressena. Riksdagen anser emellertid den antydda utvägen, som icke berörts
av isbrytarutredningen, vara förtjänt att bliva föremål för närmare utredning
och anhåller alltså att en utredning härom kommer till stånd.
De i motionerna I: 287 och II: 464 väckta frågorna om den nuvarande isbrytarledningens
omorganisation och om isbrytarfartygens bemanning synas
riksdagen lämpligen kunna undersökas i samband med den nu föreslagna utredningen
om isbrytningens framtida organisation. Samma bör bliva förhållandet
med vad i motionerna 1:280 och 11:452 samt 1:283 och 11:457
yrkats örn ökad isbrytarberedskap för Norrland.
Den föreslagna planen med avseende å behovet av havsisbrytning inom
de vattenområden, som utgöras av Södra Hvarken och Östersjön innebär i
korthet, att leden Stockholm—Åbo, i vad uppehållande av denna förbindelse
ankommer på Sverige, skulle i huvudsak vara en Stockholms stads angelägenhet,
under det att en av de nu befintliga statsisbrytarna skulle alltefter
omständigheterna disponeras för lederna Stockholm—Visby och Trelleborg—Sassnitz.
Riksdagen finner den sålunda föreslagna avvägningen av statens
medverkan beträffande isbrytarberedskapen på ifrågavarande vattenområden
godtagbar.
Riksdagens skrivelse nr 429.
9
Beträffande farvattnen i Öresund må framhållas, att Sveriges förbindelser
med kontinenten huvudsakligast gå över dessa vatten, vilka också utgöra
en betydelsefull led för den oceangående trafiken till och från Östersjön.
Öppethållande av Öresund måste därför vara av utomordentlig betydelse.
Kravet på en förstärkning av isbrytarberedskapen i dessa vatten är därför
i hög grad befogat. Bärande skäl synas riksdagen alltså föreligga för anskaffandet
av en i första hand för Öresund avsedd havsisbrytare. Såsom av
utredningen i ärendet framgår föreligga möjligheter att utnyttja denna isbrytare
dels i stället för, dels ock såsom komplement till de övriga båda havsisbrytarna
å dessa fartygs arbetsområden utefter norrlandskusten, i Södra
Kvarken och norra Östersjön. Biksdagen medgiver alltså, att detta fartyg
kommer lill stånd. Mot förslaget, i vad det avser typ och storleksordning för
fartyget, har riksdagen icke haft något att erinra.
Med avseende å havsisbrytningen i Kattegatt och Skagerack må framhållas,
att den av Göteborg ägda isbrytaren Göta Lejon tidigare vid vissa tillfällen
då behov förelegat tagits i anspråk för havsisbrytning i dessa vatten. Utredningen
har framlagt förslag till kontrakt med Göteborgs stad örn förhyrning
av ifrågavarande isbrytare för statlig havsisbrytning. Riksdagen finner
i likhet med departementschefen, att de ersättningar, som staten enligt kontraktsförslaget
skulle hava att erlägga enbart för rätten att disponera fartyget,
äro av sådan storleksordning, att ifrågavarande avtal icke rimligen
bör godkännas. Vid uppkommande behov torde man i stället liksom hittills
få söka träffa tillfälliga dispositioner i syfte att för ändamålet förfoga över
Göta Lejon.
Riksdagen övergår härefter till frågan om statens medverkan vid kustisbrytning.
Såsom inledningsvis antytts torde någon allmängiltig regel vem
bestyret med kustisbrytning skall åvila svårligen kunna uppställas utan har
överlämnats åt praxis att åstadkomma en fördelning av ansvaret och kostnaderna
härför. Fall kunna i enlighet härmed förekomma, där åtgärder från
statens sida skäligen kunna anses påkallade för stärkande av isbrytarberedskapen
utefter kusterna. Förslag har i sådant hänseende nu framförts örn
statsbidrag till byggande av kommunala isbrytarfartyg. Förslaget innebär,
att envar av städerna Gävle och Malmö skulle erhålla statsbidrag för anskaffning
av en lokalisbrytare, tillräckligt kraftig för att även kunna utföra
viss kustisbrytning. I de fall isbrytarna ej erfordrades för hemortens behov
skulle de kunna utnyttjas av staten även för isbrytning vid andra platser.
För bestridandet av de med anskaffning av ifrågavarande båda isbrytare
förenade kostnaderna skulle statsbidrag utgå med 33 procent av samma kostnader.
De förpliktelser, som staten åtager sig för anskaffandet av dessa båda
lokala isbrytare, synas riksdagen vara ägnade atl önskvärt förstärka vår isbrytarberedskap.
I motionerna I: 282 och II: 458 bär yrkats att Gävle stad
utöver nämnda bidrag borde tillerkännas belopp motsvarande hälften av
beredskapskostnaderna för fartyget. Riksdagen anser, alt denna fråga är av
beskaffenhet alt böra bliva föremål för överväganden från fall till fall. De
för bidragets åtnjutande föreslagna villkoren synas riksdagen jämväl kunna
10
Riksdagens skrivelse nr 429.
godtagas. Vidkommande det med Stockholms stad preliminärt träffade avtalet
om utnyttjande för statens räkning av den staden tillhöriga Isbrytaren
II synes riksdagen den av staden begärda ersättningen alltför hög. Riksdagen
anser därför i likhet med departementschefen, att avtalet i fråga icke bör
godkännas.
Förslaget i vad det avser en förstärkning genom statens försorg av isbrytartjänsten
i Mälaren synes riksdagen motiverat med hänsyn till det allmänna
intresse, som en utvidgad skeppningssäsong därstädes onekligen utgör, och
godkänner alltså förslaget i fråga.
Riksdagen finner vidare goda skäl tala för att staten medverkar till uppehållande
av vintersjöfart å Trollhätte kanal och Vänern. Det berättigade
häri har tidigare vitsordats av riksdagen, som år 1939 å beredskapsstat anvisat
ett anslag av 600 000 kronor till byggande av en isbrytare för ändamålet,
vilken medelsanvisning emellertid hittills icke tagits i anspråk. Mot
omfattningen av och sättet för fullgörande av de isbrytaruppgifter, som
skulle åvila staten, har riksdagen icke haft något att erinra. Enligt det med
Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag preliminärt träffade avtalet
skulle bolaget för en tid av tio år mot viss ersättning ställa ett isbrytande bogserfartyg
till förfogande för utförande av ifrågavarande isbrytningsarbeten.
Då den i avtalet stipulerade ersättningen får anses rimlig och avtalsbestämmelserna
i övrigt godtagbara, bemyndigar riksdagen Kungl. Majit att med bolaget
träffa avtal i enlighet med det preliminära förslaget.
Enligt nämnda förslag till avtal åtager sig bolaget jämväl viss isbrytning
till hjälp åt västkustfisket. Åtagandet innebär, att bolaget mot viss ersättning
med efter isförhållandena lämpade bogserbåtar biträder fisket vid Hönöklova
och Hönö röd samt, i den mån så låter sig göra med hänsyn till bolagets
andra åtaganden, jämväl vid Marstrand och Varberg. Å andra sidan innebär
åtagandet, som departementschefen framhållit, icke någon förpliktelse för
staten vare sig att taga bolagets tjänster i anspråk eller att eljest ersätta bolaget
för detta dess åtagande. Statens medverkan vid denna isbrytning förutsätter,
att fiskeflottan på bohus- och hallandskusterna sammanföres till ett
mindre antal platser, där isbrytande fartyg skulle lämna hjälp. Avtalsförslaget
synes riksdagen icke innebära en fullt tillfredsställande lösning av västkustfiskets
isbrytarfråga. Särskilt vad beträffar fisket norr örn Lysekil har dess
isbrytningsproblem icke enligt riksdagens mening i tillräcklig grad beaktats
i det föreliggande förslaget. Med hänsyn till västkustfiskets betydelse för landet
i dess helhet hade det enligt riksdagens mening varit synnerligen önskvärt
örn, såsom i motionerna I: 288 och II: 463 yrkats, isbrytarhjälp kunnat lämnas
vid ett större antal platser än som i avtalsförslaget avses. Såsom departementschefen
framhållit pågår emellertid utredning angående frågan örn förstärkning
av isbrytarberedskapen för västkustfisket. Därest utredningen skulle
giva till resultat, att bolagets biträde lämpligen bör lämnas å andra platser
än de i avtalet angivna, har departementschefen förutsatt, att Kungl. Majit
kommer att med bolaget söka träffa överenskommelse om sådana jämkningar
i avtalet som härav kunna beröras. Härvid bör det av riksdagen ovan an
-
Riksdagens skrivelse nr 429.
11
givna området särskilt komma i fråga. Under sådana förhållanden finner sig
riksdagen kunna godkänna avtalsförslaget jämväl i denna del.
Riksdagen övergår härefter till frågan örn kostnadsberäkningarna, först i
vad avser engångskostnaderna. Vidkommande den föreslagna öresundsisbrytaren
är, såsom i ärendet upplysts, en beräkning av kostnaderna för densamma
i hög grad beroende på vilket propellermaskineri som väljes. Olika
alternativ hava härvidlag framställts. Departementschefen, som ansett att
avgörandet rörande den konstruktion, som väljes för maskineriet i fråga, bör
träffas först i samband med beslutet örn fartygsbyggets igångsättande, har
preliminärt beräknat anskaffningskostnaden för nämnda isbrytare till
5 650 000 kronor, av vilket belopp 2 500 000 kronor befunnits tillräckligt för
att täcka den på nästa budgetår fallande delen av anskaffningskostnaden.
Då icke något torde vara att erinra mot den sålunda uppskattade medelsanvisningen,
har riksdagen beslutat nu anvisa sistnämnda belopp.
Såsom departementschefen framhållit lära de föreslagna statsbidragen till
en var av städerna Malmö och Gävle för byggandet av en isbrytare icke böra
utbetalas förrän dessa fartyg färdigställts. Då detta icke kan beräknas ske
under nästa budgetår, erfordras alltså icke nu någon medelsanvisning.
I fråga örn de årligen reguljära kostnaderna kommer tillkomsten av en ny
statsisbrytare att i första hand föranleda ökade utgifter för såväl drift och
underhåll som bemanning av statens isbrytarfartyg. Departementschefen har
i detta avseende framlagt vissa beräkningar, till vilka riksdagen icke nu anser
sig böra taga närmare ställning, då anvisandet av medel för ändamålet för
nästa budgetår icke är erforderligt.
Den plan för ordnande av statens isbrytarverksamhet, som riksdagen ovan
godkänt, innefattar, bland annat, att enligt det förordade avtalet med Göteborgs
Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag viss förhyrning av isbrytare för
statens räkning skall ske. Härför har beräknats ett anslag av 100 000 kronor,
vilket belopp anses komma att förslå jämväl för förhyrning av isbrytare i de
övriga fall, då statsisbrytarna icke räcka till eller lämpligen kunna användas
för den å staten ankommande isbrytarverksamheten. Den sålunda verkställda
kostnadsberäkningen, vilken givetvis är i hög grad osäker, synes riksdagen
kunna godtagas. Riksdagen har alltså beslutat anvisa ett anslag av nämnda
storlek för nästa budgetår.
Under åberopande av det anförda får riksdagen
I. anmäla att riksdagen
dels godkänt den av departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 18 februari 1944 förordade planen för ordnande av
statens isbrytarverksamhet,
dels beslutat anskaffande äv ytterligare ett statens isbrytarfartyg av i huvudsak
de dimensioner, som av departementschefen förordats, för en beräknad
kostnad av högst 5 650 000 kronor,
dels bemyndigat Kungl. Majit
att på av departementschefen förordade villkor bevilja en var av städerna
Malmö och Gävle statsbidrag med 83 procent av kostnaderna för
12
Riksdagens skrivelse nr 429.
anskaffande av en lokalisbrytare av i huvudsak de dimensioner och med
den maskinstyrka, som i statsrådsprotokollet över handelsärenden för den
18 februari 1944 angivits,
samt att med Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag träffa avtal
angående förhyrande av bolaget tillhörande isbrytande bogserbåtar i huvudsaklig
överensstämmelse med i berörda statsrådsprotokoll angivna förslag,
dels ock för budgetåret 1944/45 under tionde huvudtiteln anvisat till
Statens isbrytarverksamhet: Anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg
ett reservationsanslag av 2 500 000 kronor och till Statens isbrytarverksamhet:
Förhyrning av isbrytarfartyg ett förslagsanslag av 100 000 kronor;
II.
anhålla, att Kungl. Majit ville i enlighet med vad riksdagen ovan anfört
låta utreda frågan om sättet för isbrytningens ordnande utefter norrlandskusten
jämte i samband därmed stående spörsmål.
Stockholm den 27 juni 1944.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.