Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.

1944-06-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1944:432, Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 43%•

Nr 432.

Godkänd av första kammaren den 30 juni 1944.

Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1944.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl.

Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat

för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner

behandlade allmänna principfrågor.

(Statsutskottets utlåtande nr 212.)

Till Konungen.

I propositionen nr 281 har Kungl. Majit under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 12 maj 1944 föreslagit

riksdagen att

dels godkänna ett vid nämnda protokoll fogat förslag till allmän beredskapsstat

för budgetåret 1944/45,

dels bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av vad i statsrådsprotokollet

anförts,

a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1944 samt att ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande

myndigheters förfogande från och med samma tidpunkt,

b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1944 samt att dels från och med samma tidpunkt ställa de å

staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande för förberedande

planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjnings- eller arbetsmarknadsläget

det medgiver, respektive om och i den mån en försämring av

arbetsmarknadsläget det påkallar, beträffande vissa anslag eller viss grupp av

anslag förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,

c) efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under förutsättning

att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall

inom tjugo dagar sammanträda, fastställa allmän beredskapsstat III att

lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar,

samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande

för därmed avsedda ändamål,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse nr 432.

dels ock medgiva, att anslag å allmän beredskapsstat I må, om riksdagen

ej är samlad, överskridas under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda.

I samband med Kungl. Majlis förslag i nämnda frågor har riksdagen till

behandling förehaft dels motionen I: 343 vari hemställts, att riksdagen vid

sina beslut i anledning av förevarande proposition måtte beakta vad i motionen

anförts, dels ock. de likalydande motionerna I: 346 och II: 546, vari

hemställts, att i fråga om fullmakter för Kungl. Majit att förfoga över anslag

under beredskapsstat I och II större återhållsamhet iakttages och riksdagens

medverkan vid disponerande av anslagen då den är samlad förbehålles samt

att vid anordnande av arbeten för arbetslöshetens motverkande sådana företag

i större utsträckning i första hand igångsättas, vid vilka materialkostnaderna

äro små och arbetslönerna ej äro så höga.

Enligt regeringsformen § 63 mom. 2 må riksdagen i den ordning, som i

mom. 1 av samma paragraf stadgas rörande beredskapsstat för försvarsväsendet,

antaga allmän beredskapsstat, upptagande de anslag, som kunna erfordras

vid ekonomisk kris eller annat nödläge.

Det förslag till allmän beredskapsstat, som i förevarande proposition förelagts

riksdagen, omfattar tre delstater, nämligen allmän beredskapsstat I,

slutande å 342 200 000 kronor, allmän beredskapsstat II, slutande å

276 944 200 kronor, samt allmän beredskapsstat III, slutande å 655 416 000

kronor. Totala slutsumman blir alltså 1 274 560 200 kronor. Till jämförelse

må erinras, att de beredskapsstater, som ehuru av delvis annan karaktär av

riksdagen antogos för budgetåren 1938/39 och 1939/40 slutade å 257 012 100

respektive 325 267 900 kronor. Å allmän beredskapsstat för innevarande budgetår

har upptagits ett sammanlagt belopp av 110 000 000 kronor.

Den finansfullmakt, som riksdagen nu har att taga ställning till, är såsom

redan av de anförda siffrorna framgår av betydande omfattning. Till storleken

kan den närmast jämföras med en ordinär statsbudget från tiden närmast

före andra världskriget. Det hade med hänsyn härtill varit i hög grad

önskvärt, att propositionen kunnat föreläggas riksdagen vid en tidpunkt,

som möjliggjort en mera ingående prövning av de olika anslagsäskandena.

Det förhållandet att propositionen i betydande utsträckning hänvisar till de

till grund för densamma liggande sakkunnigutredningarna har jämväl varit

ett hinder för ärendets behandling. Att dessa utredningar måst bedrivas med

stor skyndsamhet, har givetvis påverkat utredningsresultatet, vilket i sin

tur återverkat på riksdagens möjligheter att med önskvärd grundlighet pröva

de framlagda förslagen. Riksdagen vill uttala den förväntan att Kungl. Majit

vid utarbetandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett kommande

budgetår beaktar vad riksdagen i här antydda hänseenden anfört.

I anslutning härtill vill riksdagen framhålla, att enligt § 63 mom. 2 regeringsformen

allmän beredskapsstat icke bör ifragasättas annat än i speciella

undantagsfall. Då behovet i regel torde kunna bedömas tämligen långt i för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse nr 4-32.

väg, bör tillses, att för riksdagsbehandlingen erforderliga förberedande åtgärder

vidtagas i god tid.

Beträffande den begärda finansfullmaktens allmänna innebörd anser sig

riksdagen böra något beröra spörsmålet om dess giltighet i tiden. Det må därvid

till en början framhållas, att i begreppet finansfullmakt såsom sådant

enligt riksdagens mening måste ligga, att fullmakten har allenast begränsad

giltighet. Diskussionen kan därför begränsas till frågan, huru länge en i

form av allmän beredskapsstat given finansfullmakt skall gälla.

I § 63 regeringsformen föreskrives beträffande beredskapsstaten för försvarsväsendet,

att den gäller till och med trettionde dagen från riksdagens

öppnande. Det synes riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke paragrafen

bör så tolkas, att samma giltighetstid utan vidare gäller för allmän beredskapsstat.

Emellertid ha delade meningar kommit till uttryck härom. Med

hänsyn härtill vill riksdagen under hänvisning till det förfaringssätt, som tilllämpats

beträffande allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår och

som i propositionen uppenbarligen förutsatts skola tillämpas även i detta

sammanhang, framhålla, att de förskottsstater, som Kungl. Maj:t må komma

att fastställa med stöd av riksdagens beslut om allmän beredskapsstat för

budgetåret 1944/45, upphöra att gälla efter trettionde dagen från nästkommande

riksdags öppnande. En förlängning av giltighetstiden till utgången av

nämnda budgetår kräver alltså riksdagens medverkan.

Såväl allmän beredskapsstat I som allmän beredskapsstat II skola enligt

propositionen av Kungl. Majit kunna fastställas att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1944. Beträffande allmän beredskapsstat III finnes

icke denna tidsbestämning. I stället ifrågasättes bemyndigande för Kungl.

Majit att efter riksdagens hörande eller, örn riksdagen ej är samlad, under

förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock

skall inom tjugo dagar sammanträda fastställa allmän beredskapsstat III

att lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar.

Riksdagen anser sig i överensstämmelse med propositionens ståndpunkt

böra framhålla, att allmän beredskapsstat III alltså icke kan av

Kungl. Majit utan riksdagens hörande fastställas att lända till efterrättelse

under tid, då riksdagen är förpuppad.

För anlitande av allmän beredskapsstat II har Kungl. Majit, förutom i

vad avser förberedande planeringsåtgärder, föreslagit tvenne alternativa villkor,

av vilka det ena tager sikte på tillgången på material och arbetskraft,

medan det andra förutsätter kris på arbetsmarknaden. I sistnämnda hänseende

sammanfaller formellt sett villkoret för anlitande av allmän beredskapsstat

II med det för anlitande av allmän beredskapsstat III uppställda villkoret.

Med hänsyn härtill anser sig riksdagen böra framhålla, att enligt riksdagens

mening, vilken jämväl synes vara propositionens, allmän beredskapsstat

II bör komma till användning vid en partiell arbetsmarknadskris av

sådan omfattning, att det å riksstaten uppförda anslaget till arbetsmarkna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse nr J+32.

dens reglering icke förslår till dess ■ bekämpande. För anlitande av allmän

beredskapsstat III bör åter förutsättas en arbetsmarknadskris av mera allmän

omfattning.

I detta sammanhang vill riksdagen giva sin anslutning till den i propositionen

uttalade uppfattningen, att anslag motsvarande dem, som för nästa budgetår

upptagits å allmän beredskapsstat II — vare sig dessa anslag äro avsedda

för planeringsåtgärder eller för sin användning beroende av tillgången

på material och arbetskraft eller föranledda av befarad arbetsmarknadskris

— vid uppgörandet av förslag till kommande allmänna beredskapsstater böra

fördelas mellan riksstaten å ena sidan och allmänna beredskapsstater av

typerna I och III å andra sidan. Riksdagen förutsätter sålunda, att allmän

beredskapsstat av typen II för framtiden undvikes.

Riksdagen övergår härefter till vissa allmänna synpunkter i anledning av

urvalet av de i investeringsreserven ingående arbetsobjekten. Därefter skall

riksdagen något beröra vissa med sysselsättningen av friställd arbetskraft

sammanhängande problem.

Det står för riksdagen klart, att det nu med tanke på en arbetsmarknadskris

verkställda planläggningsarbetet i mångt och mycket har karaktären

av ett första försök. Detta gäller icke minst urvalet av de i investeringsprogrammet

ingående arbetsobjekten. Att en överarbetning av detta urval

måste ske före framläggandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett

kommande budgetår, synes riksdagen icke särskilt behöva framhållas. Vid

en sådan överarbetning bör uppmärksamhet ägnas åt fördelningen av arbetsobjekten

mellan å ena sidan städer och andra tätorter samt å andra sidan

den egentliga landsbygden. Den omständigheten att tätorterna alltid komma

att intaga en i förhållande till den rena landsbygden gynnad ställning vid

arbetsobjektens fördelning, gör det så mycket angelägnare, att förefintliga

möjligheter till beredande av arbetstillfällen på landsbygden i görligaste mån

tillvaratagas. Förutom arbeten inom skogsbruk och vägväsende vill riksdagen

härvid såsom lämpliga arbetsobjekt särskilt framhålla vattenavledningsföretag

samt anläggandet av vatten- och avloppsledningar. Till vissa

speciella synpunkter i avseende härå återkommer riksdagen vid detaljbehandlingen

av de framlagda anslagsäskandena.

Det är vidare uppenbart, att möjligheterna till en jämnare fördelning av

arbetstillfällena mellan tätorter och den rena landsbygden äro större, då det

gäller arbeten hänförliga till den s. k. grovarbetsreserven än då det gäller

mera materialkrä''vande arbeten. Bland arbetsobjekten bör därför beredas

utrymme för grovarbeten i betydande omfattning. Härför talar även den

omständigheten, att, därest materialbrist skulle begränsa urvalsmöjligheterna,

tillgång till grovarbeten bör förefinnas i sådan omfattning, att kontantunderstödsverksamhet

i största möjliga utsträckning undvikes.

Vad bostadsprogrammet angår anser sig riksdagen böra framhålla angelägenheten

av att det program, som upplagts för landsbygdens del, icke vid

Bihang till riksdagens protokoll 19U. lh saini. Nr !t!il —

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse nr J+82.

svår materialknapphet kommer i efterhand i förhållande till bostadsprogrammet

i sådana tätorter, som icke lida av bostadsbrist.

I propositionen framhålles, att de arbetsobjekt, som anses böra planläggas

och för vilka medel anvisas, böra komma till användning i avsett syfte,

endast om investeringsverksamheten och sysselsättningen inom det enskilda

näringslivet samt i det allmännas normala verksamhet skulle visa sig otillräckliga

för att absorbera den friställda arbetskraften. Ett konstaterande härav

kan givetvis innebära vissa vanskligheter och hjälpåtgärdema få självfallet

icke uppskjutas i avvaktan på att så sker. Uppenbart är att en av företagaren

i god tid till vederbörande myndighet gjord anmälan örn befarad

arbetslöshet är av värde i förevarande hänseende.

Av central betydelse ur sysselsättningssynpunkt är, att sådana arbetsobjekt

utväljas, vilka icke på grund av lönesättningen eller andra orsaker äro ägnade

att draga till sig redan sysselsatt arbetskraft. Härmed sammanhänger nära

frågan om arbetskraftens kvarhållande i de i anledning av en arbetsmarknadskris

igångsatta arbetena. Ehuru detta spörsmål saknar omedelbar aktualitet

vid ingången i en kris, bör dock redan från krisens början eftersträvas, att

valet av arbetsobjekt blir sådant, att en återgång till sysselsättning inom enskild

eller normal allmän verksamhet icke försvåras eller förhindras.

I propositionen framhålles vidare, att man vid utnyttjandet av arbetsreserven

och uttagningen av arbetskraft måste beakta angelägenheten av att

arbetskraftens rörlighet icke inskränkes, så att en öppen eller latent arbetslöshet

konserveras inom vissa områden. Vad sålunda anförts anser sig riksdagen

böra understryka. Riksdagen förbiser därvid icke, att vissa svårigheter

kunna uppkomma, då det gäller förflyttning av arbetskraft, som exempelvis

genom egnahem erhållit en fastare förankring vid viss ort.

Vid fördelningen av arbetsobjekten synes vidare böra tillses, att en

dragning av arbetskraften till tätorterna med därav följande bostadsknapphet

i möjligaste mån undvikes. Därjämte bör övervägas, huruvida

icke i vissa situationer kan vara lämpligt att förlägga arbeten även till

orter, som icke direkt beröras av arbetslösheten.

Slutligen vill riksdagen i enlighet med vad som hittills gällt och alltjämt

gäller för beredskapsstaten för försvarsväsendet framhålla, att det

bör ankomma på Kungl. Maj:t att till riksdagens vederbörande utskott lämna

redogörelse för fattade dispositionsbeslut. Samma skyldighet har föreskrivits

beträffande allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen

dels beslutat att allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 skall upprättas

i enlighet med de allmänna riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 12 maj 1944;

dels bemyndigat Kungl. Majit att, med iakttagande av vad i nämnda

statsrådsprotokoll samt av riksdagen ovan anförts,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse nr 432.

a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1944 samt att ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande

myndigheters förfogande från och med samma tidpunkt,

b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1944 samt att dels från och med samma tidpunkt ställa de

å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande för

förberedande planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjnings- eller

arbetsmarknadsläget det medgiver, respektive örn och i den män en försämring

av arbetsmarknadsläget det påkallar, beträffande vissa anslag eller viss

grupp av anslag förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,

c) efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under förutsättning

att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock

skall inom tjugo dagar sammanträda, fastställa allmän beredskapsstat III

att lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar,

samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters

förfogande för därmed avsedda ändamål;

dels ock medgivit, att anslag å allmän beredskapsstat I må, om riksdagen

ej är samlad, överskridas under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda.

Stockholm den 30 juni 1944.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.