Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.
1944-06-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1944:432, Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.
Dokumentets text
6
Riksdagens skrivelse nr 43%•
Nr 432.
Godkänd av första kammaren den 30 juni 1944.
Godkänd av andra kammaren den 30 juni 1944.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl.
Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner
behandlade allmänna principfrågor.
(Statsutskottets utlåtande nr 212.)
Till Konungen.
I propositionen nr 281 har Kungl. Majit under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 12 maj 1944 föreslagit
riksdagen att
dels godkänna ett vid nämnda protokoll fogat förslag till allmän beredskapsstat
för budgetåret 1944/45,
dels bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av vad i statsrådsprotokollet
anförts,
a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1944 samt att ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande
myndigheters förfogande från och med samma tidpunkt,
b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1944 samt att dels från och med samma tidpunkt ställa de å
staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande för förberedande
planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjnings- eller arbetsmarknadsläget
det medgiver, respektive om och i den mån en försämring av
arbetsmarknadsläget det påkallar, beträffande vissa anslag eller viss grupp av
anslag förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,
c) efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under förutsättning
att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall
inom tjugo dagar sammanträda, fastställa allmän beredskapsstat III att
lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar,
samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande
för därmed avsedda ändamål,
7
Riksdagens skrivelse nr 432.
dels ock medgiva, att anslag å allmän beredskapsstat I må, om riksdagen
ej är samlad, överskridas under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse
utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda.
I samband med Kungl. Majlis förslag i nämnda frågor har riksdagen till
behandling förehaft dels motionen I: 343 vari hemställts, att riksdagen vid
sina beslut i anledning av förevarande proposition måtte beakta vad i motionen
anförts, dels ock. de likalydande motionerna I: 346 och II: 546, vari
hemställts, att i fråga om fullmakter för Kungl. Majit att förfoga över anslag
under beredskapsstat I och II större återhållsamhet iakttages och riksdagens
medverkan vid disponerande av anslagen då den är samlad förbehålles samt
att vid anordnande av arbeten för arbetslöshetens motverkande sådana företag
i större utsträckning i första hand igångsättas, vid vilka materialkostnaderna
äro små och arbetslönerna ej äro så höga.
Enligt regeringsformen § 63 mom. 2 må riksdagen i den ordning, som i
mom. 1 av samma paragraf stadgas rörande beredskapsstat för försvarsväsendet,
antaga allmän beredskapsstat, upptagande de anslag, som kunna erfordras
vid ekonomisk kris eller annat nödläge.
Det förslag till allmän beredskapsstat, som i förevarande proposition förelagts
riksdagen, omfattar tre delstater, nämligen allmän beredskapsstat I,
slutande å 342 200 000 kronor, allmän beredskapsstat II, slutande å
276 944 200 kronor, samt allmän beredskapsstat III, slutande å 655 416 000
kronor. Totala slutsumman blir alltså 1 274 560 200 kronor. Till jämförelse
må erinras, att de beredskapsstater, som ehuru av delvis annan karaktär av
riksdagen antogos för budgetåren 1938/39 och 1939/40 slutade å 257 012 100
respektive 325 267 900 kronor. Å allmän beredskapsstat för innevarande budgetår
har upptagits ett sammanlagt belopp av 110 000 000 kronor.
Den finansfullmakt, som riksdagen nu har att taga ställning till, är såsom
redan av de anförda siffrorna framgår av betydande omfattning. Till storleken
kan den närmast jämföras med en ordinär statsbudget från tiden närmast
före andra världskriget. Det hade med hänsyn härtill varit i hög grad
önskvärt, att propositionen kunnat föreläggas riksdagen vid en tidpunkt,
som möjliggjort en mera ingående prövning av de olika anslagsäskandena.
Det förhållandet att propositionen i betydande utsträckning hänvisar till de
till grund för densamma liggande sakkunnigutredningarna har jämväl varit
ett hinder för ärendets behandling. Att dessa utredningar måst bedrivas med
stor skyndsamhet, har givetvis påverkat utredningsresultatet, vilket i sin
tur återverkat på riksdagens möjligheter att med önskvärd grundlighet pröva
de framlagda förslagen. Riksdagen vill uttala den förväntan att Kungl. Majit
vid utarbetandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett kommande
budgetår beaktar vad riksdagen i här antydda hänseenden anfört.
I anslutning härtill vill riksdagen framhålla, att enligt § 63 mom. 2 regeringsformen
allmän beredskapsstat icke bör ifragasättas annat än i speciella
undantagsfall. Då behovet i regel torde kunna bedömas tämligen långt i för
-
8 Riksdagens skrivelse nr 4-32.
väg, bör tillses, att för riksdagsbehandlingen erforderliga förberedande åtgärder
vidtagas i god tid.
Beträffande den begärda finansfullmaktens allmänna innebörd anser sig
riksdagen böra något beröra spörsmålet om dess giltighet i tiden. Det må därvid
till en början framhållas, att i begreppet finansfullmakt såsom sådant
enligt riksdagens mening måste ligga, att fullmakten har allenast begränsad
giltighet. Diskussionen kan därför begränsas till frågan, huru länge en i
form av allmän beredskapsstat given finansfullmakt skall gälla.
I § 63 regeringsformen föreskrives beträffande beredskapsstaten för försvarsväsendet,
att den gäller till och med trettionde dagen från riksdagens
öppnande. Det synes riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke paragrafen
bör så tolkas, att samma giltighetstid utan vidare gäller för allmän beredskapsstat.
Emellertid ha delade meningar kommit till uttryck härom. Med
hänsyn härtill vill riksdagen under hänvisning till det förfaringssätt, som tilllämpats
beträffande allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår och
som i propositionen uppenbarligen förutsatts skola tillämpas även i detta
sammanhang, framhålla, att de förskottsstater, som Kungl. Maj:t må komma
att fastställa med stöd av riksdagens beslut om allmän beredskapsstat för
budgetåret 1944/45, upphöra att gälla efter trettionde dagen från nästkommande
riksdags öppnande. En förlängning av giltighetstiden till utgången av
nämnda budgetår kräver alltså riksdagens medverkan.
Såväl allmän beredskapsstat I som allmän beredskapsstat II skola enligt
propositionen av Kungl. Majit kunna fastställas att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1944. Beträffande allmän beredskapsstat III finnes
icke denna tidsbestämning. I stället ifrågasättes bemyndigande för Kungl.
Majit att efter riksdagens hörande eller, örn riksdagen ej är samlad, under
förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skall inom tjugo dagar sammanträda fastställa allmän beredskapsstat III
att lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar.
Riksdagen anser sig i överensstämmelse med propositionens ståndpunkt
böra framhålla, att allmän beredskapsstat III alltså icke kan av
Kungl. Majit utan riksdagens hörande fastställas att lända till efterrättelse
under tid, då riksdagen är förpuppad.
För anlitande av allmän beredskapsstat II har Kungl. Majit, förutom i
vad avser förberedande planeringsåtgärder, föreslagit tvenne alternativa villkor,
av vilka det ena tager sikte på tillgången på material och arbetskraft,
medan det andra förutsätter kris på arbetsmarknaden. I sistnämnda hänseende
sammanfaller formellt sett villkoret för anlitande av allmän beredskapsstat
II med det för anlitande av allmän beredskapsstat III uppställda villkoret.
Med hänsyn härtill anser sig riksdagen böra framhålla, att enligt riksdagens
mening, vilken jämväl synes vara propositionens, allmän beredskapsstat
II bör komma till användning vid en partiell arbetsmarknadskris av
sådan omfattning, att det å riksstaten uppförda anslaget till arbetsmarkna
-
9
Riksdagens skrivelse nr J+32.
dens reglering icke förslår till dess ■ bekämpande. För anlitande av allmän
beredskapsstat III bör åter förutsättas en arbetsmarknadskris av mera allmän
omfattning.
I detta sammanhang vill riksdagen giva sin anslutning till den i propositionen
uttalade uppfattningen, att anslag motsvarande dem, som för nästa budgetår
upptagits å allmän beredskapsstat II — vare sig dessa anslag äro avsedda
för planeringsåtgärder eller för sin användning beroende av tillgången
på material och arbetskraft eller föranledda av befarad arbetsmarknadskris
— vid uppgörandet av förslag till kommande allmänna beredskapsstater böra
fördelas mellan riksstaten å ena sidan och allmänna beredskapsstater av
typerna I och III å andra sidan. Riksdagen förutsätter sålunda, att allmän
beredskapsstat av typen II för framtiden undvikes.
Riksdagen övergår härefter till vissa allmänna synpunkter i anledning av
urvalet av de i investeringsreserven ingående arbetsobjekten. Därefter skall
riksdagen något beröra vissa med sysselsättningen av friställd arbetskraft
sammanhängande problem.
Det står för riksdagen klart, att det nu med tanke på en arbetsmarknadskris
verkställda planläggningsarbetet i mångt och mycket har karaktären
av ett första försök. Detta gäller icke minst urvalet av de i investeringsprogrammet
ingående arbetsobjekten. Att en överarbetning av detta urval
måste ske före framläggandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett
kommande budgetår, synes riksdagen icke särskilt behöva framhållas. Vid
en sådan överarbetning bör uppmärksamhet ägnas åt fördelningen av arbetsobjekten
mellan å ena sidan städer och andra tätorter samt å andra sidan
den egentliga landsbygden. Den omständigheten att tätorterna alltid komma
att intaga en i förhållande till den rena landsbygden gynnad ställning vid
arbetsobjektens fördelning, gör det så mycket angelägnare, att förefintliga
möjligheter till beredande av arbetstillfällen på landsbygden i görligaste mån
tillvaratagas. Förutom arbeten inom skogsbruk och vägväsende vill riksdagen
härvid såsom lämpliga arbetsobjekt särskilt framhålla vattenavledningsföretag
samt anläggandet av vatten- och avloppsledningar. Till vissa
speciella synpunkter i avseende härå återkommer riksdagen vid detaljbehandlingen
av de framlagda anslagsäskandena.
Det är vidare uppenbart, att möjligheterna till en jämnare fördelning av
arbetstillfällena mellan tätorter och den rena landsbygden äro större, då det
gäller arbeten hänförliga till den s. k. grovarbetsreserven än då det gäller
mera materialkrä''vande arbeten. Bland arbetsobjekten bör därför beredas
utrymme för grovarbeten i betydande omfattning. Härför talar även den
omständigheten, att, därest materialbrist skulle begränsa urvalsmöjligheterna,
tillgång till grovarbeten bör förefinnas i sådan omfattning, att kontantunderstödsverksamhet
i största möjliga utsträckning undvikes.
Vad bostadsprogrammet angår anser sig riksdagen böra framhålla angelägenheten
av att det program, som upplagts för landsbygdens del, icke vid
Bihang till riksdagens protokoll 19U. lh saini. Nr !t!il —
2
10
Riksdagens skrivelse nr J+82.
svår materialknapphet kommer i efterhand i förhållande till bostadsprogrammet
i sådana tätorter, som icke lida av bostadsbrist.
I propositionen framhålles, att de arbetsobjekt, som anses böra planläggas
och för vilka medel anvisas, böra komma till användning i avsett syfte,
endast om investeringsverksamheten och sysselsättningen inom det enskilda
näringslivet samt i det allmännas normala verksamhet skulle visa sig otillräckliga
för att absorbera den friställda arbetskraften. Ett konstaterande härav
kan givetvis innebära vissa vanskligheter och hjälpåtgärdema få självfallet
icke uppskjutas i avvaktan på att så sker. Uppenbart är att en av företagaren
i god tid till vederbörande myndighet gjord anmälan örn befarad
arbetslöshet är av värde i förevarande hänseende.
Av central betydelse ur sysselsättningssynpunkt är, att sådana arbetsobjekt
utväljas, vilka icke på grund av lönesättningen eller andra orsaker äro ägnade
att draga till sig redan sysselsatt arbetskraft. Härmed sammanhänger nära
frågan om arbetskraftens kvarhållande i de i anledning av en arbetsmarknadskris
igångsatta arbetena. Ehuru detta spörsmål saknar omedelbar aktualitet
vid ingången i en kris, bör dock redan från krisens början eftersträvas, att
valet av arbetsobjekt blir sådant, att en återgång till sysselsättning inom enskild
eller normal allmän verksamhet icke försvåras eller förhindras.
I propositionen framhålles vidare, att man vid utnyttjandet av arbetsreserven
och uttagningen av arbetskraft måste beakta angelägenheten av att
arbetskraftens rörlighet icke inskränkes, så att en öppen eller latent arbetslöshet
konserveras inom vissa områden. Vad sålunda anförts anser sig riksdagen
böra understryka. Riksdagen förbiser därvid icke, att vissa svårigheter
kunna uppkomma, då det gäller förflyttning av arbetskraft, som exempelvis
genom egnahem erhållit en fastare förankring vid viss ort.
Vid fördelningen av arbetsobjekten synes vidare böra tillses, att en
dragning av arbetskraften till tätorterna med därav följande bostadsknapphet
i möjligaste mån undvikes. Därjämte bör övervägas, huruvida
icke i vissa situationer kan vara lämpligt att förlägga arbeten även till
orter, som icke direkt beröras av arbetslösheten.
Slutligen vill riksdagen i enlighet med vad som hittills gällt och alltjämt
gäller för beredskapsstaten för försvarsväsendet framhålla, att det
bör ankomma på Kungl. Maj:t att till riksdagens vederbörande utskott lämna
redogörelse för fattade dispositionsbeslut. Samma skyldighet har föreskrivits
beträffande allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen
dels beslutat att allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 skall upprättas
i enlighet med de allmänna riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 12 maj 1944;
dels bemyndigat Kungl. Majit att, med iakttagande av vad i nämnda
statsrådsprotokoll samt av riksdagen ovan anförts,
11
Riksdagens skrivelse nr 432.
a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1944 samt att ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande
myndigheters förfogande från och med samma tidpunkt,
b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1944 samt att dels från och med samma tidpunkt ställa de
å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande för
förberedande planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjnings- eller
arbetsmarknadsläget det medgiver, respektive örn och i den män en försämring
av arbetsmarknadsläget det påkallar, beträffande vissa anslag eller viss
grupp av anslag förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,
c) efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under förutsättning
att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skall inom tjugo dagar sammanträda, fastställa allmän beredskapsstat III
att lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar,
samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters
förfogande för därmed avsedda ändamål;
dels ock medgivit, att anslag å allmän beredskapsstat I må, om riksdagen
ej är samlad, överskridas under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse
utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda.
Stockholm den 30 juni 1944.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.