Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten.

1945-05-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1945:291, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse nr 290—291.

ning som huvudort för Tornedalen oell det naturligt avgränsade handelsområdet

däromkring.

Under framhållande av att sedan hamnen nu med stora kostnader anlagts densamma

borde på lämpligt sätt förbindas med Haparanda och det trafiknät, som

utgrenar sig därifrån, fann 1935 års riksdag anledning fästa Kungl. Maj :ts

uppmärksamhet på denna angelägenhet. Efter snart tioåriga utredningar synas

vidtagna åtgärder inskränka sig till ett år 1943 av statens järnvägar med en

enskild företagare i Haparanda ingånget avtal örn visst trafiksamarbete i fråga

om expedieringen av gods till och från hamnen. Såsom av ett från länsstyrelsen

i Norrbottenslän av riksdagens vederbörande utskott införskaffat yttrande framgår

kan den sålunda träffade överföringsanordningen ej anses tillfredsställande.

Hamnen har i anläggning kostat 1 015 000 kronor, vilket belopp helt fallit på

staten så när som på ett bidrag från Haparanda stad på 40 500 kronor. Kostnaderna

för ett hamnspår den något över 15 km. långa sträckan mellan hamnen

och staden beräknas numera av järnvägsstyrelsen till cirka 2 000 000 kronor.

Därest med hänsyn till de höga kostnaderna anläggningen av detta järnvägsspår

till hamnen ej för närvarande anses möjlig, borde dock en bättre överföringsorganisation

kunna utan alltför stor ytterligare tidsutdräkt åstadkommas. Överhuvud

bör skäligen kunna förväntas, att genom samverkan mellan järnvägsstyrelsen

och Haparanda stad sådana anordningar i transport- och taxehänseende

träffas, att hamnen kan fylla sitt syfte.

Med åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen, i anledning

av motionerna 1: 236 och II: 399, hos Kungl. Maj :t anhålla örn åtgärder för tillgodoseende

av behovet av bättre anordningar för överföring av gods till och från

Haparandahamn.

Stockholm den 26 maj 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 291.

Godkänd av första kammaren den 26 maj 1945.

Godkänd av andra kammaren den 26 maj 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om

utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri

i Norrbotten.

(Statsutskottets utlåtande nr 133.)

Till Konungen.

I de likalydande motionerna 1:98 och II: 170 har hemställts, dels att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla örn skyndsam och objektiv utredning

rörande möjligheterna att snarast möjligt, med utnyttjande av malmer,

vattenkraft och andra naturtillgångar inom Norrbotten, utvidga malmförädlingen

därstädes och att föra densamma fram till en högre grad än nu är fallet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 291.

11

t. ex till billcts, platiner, liandels,jära oell stål samt även manufaktur av olika

slag och till en myckenhet, som gör vårt land oberoende av import och därtill

gör det möjligt att återvinna något av den ställning Sverige tidigare intog på

exportmarknaden, dels ock att riksdagen till utbyggande av Harsprånget i Lule

älv under utgifter för kapitalökning för budgetåret 1945/46 måtte anvisa ett

investeringsanslag av 5 000 000 kronor.

I full insikt örn att en avsevärd del av landets stora malmtillgångar även

framdeles komma att exporteras framhålla motionärerna, att detta förhållande

ej borde hindra uppkomsten av en betydande järnindustri i Norrbotten. En

dylik inhemsk bearbetning av norrbottcnsmalmon till järn och stål borde tvärtom

kunna bli ett verksamt stöd för den övriga svenska järnindustri, som specialiserat

sig på mera hög-förädlade produkter.

Ej endast med tanke på Norrbottens försörjningsmöjligheter utan även rent

nationellt sett måste riksdagen finna dessa synpunkter beaktansvärda. Redan

i samband med 1907 års stora uppgörelse mellan staten oell Grängesbergsbolaget

utgicks allmänt ifrån, att malmen från de norrländska malmfälten skulle förädlas

jämväl inom landet. Härpå borde, såsom dåvarande departementschefen

uttryckte det, alla strävanden inriktas. I överensstämmelse med denna tanke har

också sedan gammalt Luossavaarabolagets uppgift i dess bolagsordning angivits

vara ej endast att idka gruvdrift utan ock att driva malmförädlingsverksamliet.

I anslutning till riksdagens tidigare vid skilda tillfällen uttalade mening

vill riksdagen framhålla angelägenheten av att staten söker bidraga till

att en vidsynt malmförsäljningspolitik föres.

Aven på ett annat mycket avgörande område kan staten stödja uppkomsten

av en metallurgisk industri i Norrbotten, nämligen genom att säkra en riklig

tillgång till elektrisk energi till billigt pris. Genom de stora kraftbelopp till

lågt pris, som kunna erbjudas vid Harsprånget, bär frågan örn utbyggnad av

detta fall kommit att intaga en central plats vid bedömningen av Norrbottens

industriproblem. Det bör därför med tillfredsställelse konstateras, att vattenfallsstyrelsen

nu kunnat framlägga förslag örn igångsättande av förberedande

arbeten för detta utbyggnadsföretag. Den preliminärt beräknade byggnadskostnaden,

380 kr. per kilowatt, bestyrker förhoppningarna örn alt kraften skall

kunna levereras till ett jämförelsevis måttligt pris.

Vid ali industriell planläggning äro, såsom riksdagen tidigare år 1944 vid sitt

förordande av en skyndsam utredning rörande Harsprånget framhöll, I ransportkostnaderna

en viktig faktor. På grund av de ovanligt stora avstånden och de

långa avbrotten i sjöfarten vintertid gäller detta i all synnerhet Norrbotten.

Efter den nu genomförda elektrifieringen av norra stambanan ända upp till

Boden, där den sedan gammalt elektrifierade riksgränsbanan tar vid, bör taxepolitiken

— utan eftersättande av järn vägsekonom iskt sunda tarifferingsnor:mer

— kunna inriktas på att särskilt vad massgodset beträffar bjuda billiga

transporter. Framför allt gäller detta på de långa avstånden.

I motionerna framhålles, att den helt förändrade situation, som kriget medfört

på järn- liksom också på malmmarknaden, kan göra det synnerligen befogat

med en undersökning örn hithörande svenska industrigrenars framtidsutsikter

ej endast på den egna utan även på exportmarknaden. Även i detta avseende

finner riksdagen motionärernas synpunkter äga berättigande.

Norrlandskommittén har i sitt utlåtande framhållit, att kommittén är synnerligen

intresserad av att en utvidgad malmförädling i Norrbottens län blir föremål

för utredning. Kommittén anser emellertid, att de allmänna förutsättuin
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse nr 291—292.

gärna för näringslivet i Norrland bättre borde klargöras dessförinnan, en fråga

som kommittén har under utredning.

Det synes dock riksdagen väl befogat, att en specialutredning företages rörande

de spörsmål, som i motionen upptagits, jämsides med de utredningar i

hithörande ämnen, som norrlandskommittén har under behandlng. Vid en sådan

utredning bör — i enlighet med vad kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

framhållit i sitt utlåtande av den 14 november 1944 angående byggande

av thomasverk vid Norrbottens Järnverk — även järnverkets ställning

och förhållande till den mellansvenska järnindustrien upptagas till förutsättningslös

undersökning.

I anslutning till motionärernas yrkande filmer sig riksdagen böra bevilja anslag

till påbörjande av Harsprångets utbyggnad med det av vattenfallsstyrelsen

angivna beloppet, 1 800 000 kronor.

Riksdagen får, i anledning av motionerna 1:98 och 11:170, dels anmäla, att

riksdagen till Kraftstation vid Harsprånget för budgetåret 1945/46 under statens

affärsverksfonder, statens vattenfallsverk, anvisat ett investeringsanslag av

1 800 000 kronor, dels ock hos Kungl. Maj :t anhålla om en allsidig utredning

rörande möjligheterna att, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra

naturtillgångar, upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten.

Stockholm den 26 maj 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 292.

Godkänd av första kammaren den 25 maj 1945.

Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående godkännande av en mellan Sverige och

Island träffad handelsöverenskommelse.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 42.)

Till Konungen.

Riksdagen får härmed för Eders Kungl, Maj :t tillkännagiva, att riksdagen,

med bifall till Eders Kungl. Maj :ts den 13 april 1945 dagtecknade proposition

nr 275, meddelat av Eders Kungl. Maj :t äskat godkännande av den med propositionen

överlämnade den 7 april 1945 mellan Sverige och Island träffade

handelsöver enskommelsen.

Stockholm den 25 maj 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.