Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m. m.

1945-06-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1945:354, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 354.

1

Nr 354.

Godkänd av första kammaren den 19 juni 1945.

Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

''proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46

till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 185.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

116 och 192) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition

i ämnet beräkna för budgetåret 1945/46 dels till Bidrag till instituten för

socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning ett anslag av 234 500

kronor, dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal

och social tjänst ett anslag av 10 000 kronor, dels ock till Folkhögskolor:

Förberedande samhällsvetenskaplig kurs ett reservationsanslag av

15 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 153, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

9 februari 1945, föreslagit riksdagen att

dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 234 500 kronor;

dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal

och social tjänst för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 10 000 kronor;

dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs för

budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1015. l!t sami. Nr SS/f.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse nr 354.

I. Socialinstitutens uppgifter.

Till vad departementschefen i detta sammanhang anfört har riksdagen

givit sin anslutning. I likhet med departementschefen finner riksdagen det

sålunda befogat, att socialinstituten med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter

som åligga dem erhålla stöd av det allmänna i större utsträckning än

hittills varit fallet.

II. Utbildningens organisation m. m.

A. Huvudkurserna.

Den föreslagna omorganisationen innebär att ytterligare en studielinje skall

tillkomma vid socialinstitutet i Stockholm, nämligen den socialkamerala, vilken

närmast återgår på de försök, som gjorts vid det nyinrättade institutet i Göteborg.

I likhet med arbetsmarknadskommissionen och Överståthållarämbetet

vill riksdagen understryka att en för långt driven specialisering kan innebära

vådor för de studerande, vilkas möjligheter att välja mellan olika arbetsfält

härigenom kunna begränsas. Även ur de mindre kommunernas, särskilt landsbygdskommunernas

synpunkt innebär en långt driven specialisering allvarliga

risker. Den nya socialkamerala eller socialkommunala linjen bör emellertid

kunna tillgodose behovet av allsidig utbildning för kommunalkamrerare i

landskommunerna, under det att den kamerala linjen i sin föreslagna utformning

väsentligen är avsedd för de större städerna. Riksdagen har därför i

likhet med departementschefen funnit sig kunna tills vidare godtaga den föreslagna

linjefördelningen under förutsättning att institutens styrelser, där så

finnes påkallat, kunna vidtaga erforderliga jämkningar. Riksdagen har sig

bekant att ledningen för institutet i Stockholm under sin hittillsvarande verksamhet

sökt bilda sig en uppfattning örn sina elevers verksamhet även efter

avlagd examen och förutsätter att detta vid båda instituten kommer att ske

även i framtiden. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas de erfarenheter,

vilka kunna vara ägnade att belysa frågan huruvida samtliga de nämnda

studielinjerna äro erforderliga.

Beträffande den teoretiska undervisningen har riksdagen icke kunnat underlåta

att fästa sig vid att i åtskilliga yttranden kritik riktats mot att så

stort utrymme tillmätts ämnet nationalekonomi. Sålunda ha både socialstyrelsen,

filosofiska fakulteten vid Lunds universitet, flertalet inom styrelsen för

socialinstitutet i Stockholm, centralförbundet för socialt arbete, svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet samt svenska landskommunernas förbund

ansett mer eller mindre radikala begränsningar i detta hänseende påkallade,

medan däremot allenast styrelsen för socialinstitutet i Göteborg och svenska

stadsförbundet hävdat en motsatt uppfattning. I detta sammanhang må

framhållas, att två ledamöter av socialutbildningssakkunniga i särskilt yttrande

framställt kritik mot den föreslagna beräkningen av studietidens längd

och därvid särskilt framhållit, att det avsedda kunskapsmåttet i national
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse nr 354-

ekonomi icke torde kunna inhämtas inom den beräknade tiden. Riksdagen

delar för sin del departementschefens mening örn värdet av en undervisning

som ger vana att se problemen i större sammanhang men finner å andra sidan

att betydelsen av detta moment ej får överdrivas på bekostnad av en nödvändig

begränsning av studietiden. Även om, såsom departementschefen framhåller,

den för ämnet nationalekonomi beräknade studietiden av ungefär två

månader knappast för närvarande kan reduceras, finner riksdagen det önskvärt

att någon ökning därutöver icke utan starka skäl bör komma i fråga.

Vidare finner riksdagen det påkallat, att frågan örn de nationalekonomiska

studiernas omfattning och värde ur praktisk synpunkt upptages till förnyad

omprövning, då större erfarenhet kunnat vinnas rörande de utexaminerades

duglighet för skilda uppgifter.

Även när det gäller den ''praktiska utbildningen vill riksdagen understryka

departementschefens uttalande att de erfarenheter som kunna vinnas i längden

måste bli utslagsgivande.

Frågan om inträdesfordringarna till socialinstituten har upptagits till ingående

diskussion av såväl departementschefen som de sakkunniga. Den lösning

som förordats innebär att antalet av de studenter vilka skola kunna antagas

utan inträdesprov begränsas till 70 per år vid institutet i Stockholm.

Tillträdet för dem, som sakna högre skolbildning, skall vidare underlättas

därigenom att tills vidare vid en folkhögskola inrättas en samhällsvetenskaplig

tredje årskurs, vid vilken betyg skola givas. De som med goda betyg

genomgått sådan kurs skola i likhet med den nyssnämnda kategorien av högst

70 studenter kunna vinna inträde vid socialinstituten utan särskilt inträdesprov.

Riksdagen skulle i och för sig finna det tilltalande örn — såsom landsorganisationen

förordat — för alla sökande gemensamma inträdesprov kunde anordnas

vid socialinstituten. De praktiska skäl, vilka anförts mot en sådan lösning,

synas emellertid vara övertygande, och riksdagen finner därför ej skäl

till erinran mot departementschefens yttrande i detta hänseende.

Vad åter beträffar den föreslagna samhällsvetenskapliga tredje årskursen

vid folkhögskolorna finner riksdagen att en utbildningskurs av detta slag i och

för sig skulle kunna få ett betydande värde både ur den allmänt medborgerliga

bildningens synpunkt och såsom en förberedelse för dem som ämna söka

inträde vid något av socialinstituten. Kursens föreslagna organisation är emellertid

ägnad att väcka vissa farhågor. Folkhögskolans centrala uppgift, den

medborgerligt fostrande verksamheten, kan möjligen röna mindre fördelaktiga

verkningar genom tillkomsten av en tredje årskurs, vid vilken betyg skola ges

och som är avsedd som förberedelse för annan högre utbildning av specialiserad

karaktär. Skola å andra sidan graderade betyg icke förekomma, torde emellertid

konsekvensen kräva, att de som efter genomgång av en sådan kurs söka inträde

vid socialinstituten i likhet med flertalet övriga sökande underkastas inträdesprov.

Riksdagen beaktar de fördelar för denna kategori av sökande, vilka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 35 Jf
-

skulle kunna följa nied den av departementschefen föreslagna anordningen,

men måste för sin del tillmäta de ovan anförda riskerna för folkhögskolans allmänna

karaktär större betydelse. Riksdagen anser sig sålunda kunna bevilja

anslag till den föreslagna, försöksvis anordnade kursen endast under förutsättning

dels att denna icke får karaktären av tredje årskurs utan blir en fristående,

till viss folkhögskola förlagd kurs i samhällsvetenskapliga ämnen, dels ock att

graderade betyg icke skola förekomma. I enlighet med vad departementschefen

framhållit bör skolöverstyrelsen med särskild uppmärksamhet följa

kursen och med stöd av därunder gjorda iakttagelser verkställa en utredning

av de berörda problemen ur alla ifrågakommande synpunkter.

Riksdagen vill beträffande socialinstitutens inträdesfordringar slutligen understryka,

att en allmän ökning av förpraktiktiden utöver det normala måttet

bör motarbetas. Detta utesluter dock icke, att väl vitsordad förpraktik av

väsentligt större omfattning än den reguljära kan tillmätas ett betydande

värde.

B. Särskilda utbildningsfrågor.

I likhet med socialutbildningssakkunniga har departementschefen funnit sig

icke kunna tillstyrka anordnandet av en lägre utbildningslinje inom socialinstitutens

verksamhetsområde. Under remissförfarandet ha emellertid mot denna

mening rests bestämda invändningar, vilka enligt riksdagens mening icke bort

utan vidare avvisas. Inom den kommunala förvaltningen finnas åtskilliga befattningshavare,

vilka stanna kvar på tjänster, för vilka den högre utbildningen

innebär en överkvalificering. Det är visserligen riktigt, att det i många fall

ej i förväg kan avgöras, i vilka fall så sker, och att möjlighet till framtida

befordran således bör stå öppen för de lägre befattningshavarna. I den mån för

detta ändamål erfordras ytterligare utbildning, kan man emellertid påräkna,

att vederbörande kommuner bevilja sina tjänstemän för ändamålet erforderlig

ledighet. Farhågorna för att en lägre utbildning skulle så att säga

konkurrera ut den högre synas dessutom vara överdrivna. Att märka är

att exempelvis på det tekniska området tillvaron av gymnasieutbildade ingenjörer

alls icke gjort högskoleingenjörerna överflödiga. Med hänsyn till de uttalanden

som gjorts i ett flertal remissyttranden anser riksdagen det önskvärt

att en utredning genom Kungl. Maj:ts försorg verkställes beträffande frågan,

huruvida och på vilket sätt vid sidan av den föreslagna partiella utbildningen

även en lägre utbildningskurs bör anordnas.

I övrigt har vad departementschefen i denna del anfört icke givit riksdagen

anledning till erinran eller uttalande.

C. Socialinstitutens förhållande till universitet och högskolor.

Viktiga skäl tala enligt riksdagens mening för att vägar till universitet och

högskolor öppnas för dem som utan föregående studentexamen genomgått

socialinstituten. Det förefaller i och för sig lämpligt att detta sker genom en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 854.

5

allmän föreskrift, innefattande bestämmelser örn den komplettering av språkkunskaperna,

som kan vara erforderlig. Å andra sidan måste väsentlig betydelse

tillmätas de invändningar mot sakkunnigförslaget, som i denna del

gjorts av universitetskanslern. Den slutliga lösningen av frågan torde därför

böra anstå till dess sådan erfarenhet vunnits, att efter ytterligare utredning

generella bestämmelser kunna utfärdas.

I övrigt har vad departementschefen i denna del anfört icke givit riksdagen

anledning till erinran eller uttalande.

III. Utbildningskapaciteten.

Mot de beräkningar av den erforderliga utbildningskapaciteten, vilka gjorts

av socialutbildningssakkunniga, finner riksdagen i likhet med departementschefen

icke skäl att göra någon erinran.

IV. Studietidens ekonomi.

I likhet med departementschefen finner sig riksdagen med hänsyn till i detta

fall föreliggande särskilda omständigheter kunna bifalla att kurs- och examensavgifterna

borttagas.

Vad därefter beträffar stipendierna har departementschefen förordat att

understöd skall utgå i huvudsak efter de normer, som gälla för stipendier till

elever vid bland annat folkhögskola. Med hänsyn till vad Kungl. Maj-.t i

nämnda avseende föreslagit innevarande års riksdag har det högsta stipendiebeloppet

beräknats till 75 kronor per månad.

Riksdagen får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av

ovannämnda förslag om ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad

åt eleverna vid folkhögskola i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skäl talade

för principen att helt obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader

för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier, helt eller delvis

av statsmedel. Sedermera har riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom i skrivelsen nr 351

uttalat, att starka skäl talade för den principen, att stipendierna för såväl teoretiska

som praktiska studier för helt obemedlade studiebegåvade lärjungar

från både landsbygden och städer och tätorter avpassades så, att de i huvudsak

gåve full behovstäckning. Riksdagen förutsatte, att samtliga stipendiefrågor

av detta eller liknande slag om möjligt redan vid nästa års riksdag

komme att lösas i överensstämmelse med den sålunda angivna principen. I

avvaktan härpå och för att redan vid innevarande års riksdag i viss mån tillmötesgå

det ovannämnda önskemålet fann riksdagen sig böra redan nu vidtaga

en jämkning i det beträffande ungdom från landsbygden föreslagna högsta

stipendiebeloppet. För att giva den stipendieutdelande myndigheten önskvärd

rörelsefrihet vid stipendieutdelningen ansåg riksdagen att i särskilda fall,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 354-.

nämligen då det vöre fråga om helt obemedlade lärjungar, stipendiebeloppet

borde kunna utgå med högst 800 kronor för läsår.

Riksdagen finner de skäl, vilka föranlett ifrågavarande jämkning av stipendiebeloppen

beträffande den sistnämnda gruppen av studerande ungdom,

vara tillämpliga även i fråga örn de studerande vid socialinstituten. Till följd

av utbildningstidens fördelning på teoretiska studier och praktik stöter det

emellertid i detta fall på svårigheter att fastställa ett visst högsta stipendiebelopp

för läsår. Riksdagen har därför — med tillämpning av de grunder vilka

föranlett den ovannämnda beräkningen av ett högsta stipendiebelopp av 800

kronor för läsår — beslutat, att beträffande de studerande vid socialinstituten

tills vidare under nästa budgetår stipendiebeloppen i särskilda fall, nämligen

då det är fråga örn helt obemedlade lärjungar, må kunna stiga till 90

kronor för månad, dock för hela studietiden högst 1 900 kronor. Till frågan

om medelsbehovet för ändamålet återkommer riksdagen i det följande.

Departementschefen har icke föreslagit att någon central myndighet erhåller

i uppdrag att handhava stipendietillsättningen. Riksdagen har icke funnit

något att invända häremot, enär anslagen för stipendier fördelas på de

båda socialinstituten, och riksdagen förutsätter, att socialinstitutens organ vid

tillämpning av de ovan förordade grunderna för utdelningen av stipendier

komma att samråda med studielånenämnden.

Vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört har icke givit

riksdagen anledning till erinran eller uttalande.

V. Socialinstitutens administration m. m.

A. Personalfrågor.

Riksdagen delar departementschefens uppfattning om vikten av att socialinstituten

få en ur olika synpunkter högt kvalificerad lärarkår och att inrättandet

av ett antal fasta lärarbefattningar icke längre torde kunna uppskjutas.

Å andra sidan torde det, som av departementschefen i likhet med universitetskanslern

framhållits, icke vara nödvändigt att kräva docentkompetens av

samtliga dessa lärare. När det gäller antalet har i ett pär remissyttranden,

bland annat av styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, gjorts gällande att

någon fast lärarbefattning i nationalekonomi icke skulle vara erforderlig och

att därför vid institutet i Stockholm endast tre fasta lärartjänster skulle behöva

nyinrättas. Någon nämnvärd ekonomisk besparing uppkommer icke genom

denna inskränkning, enär anlitandet av utomstående lärarkrafter torde

draga ungefär samma kostnader som åtgå till avlönande av en fast anställd

lärare. Med hänsyn jämväl till vad riksdagen tidigare anfört rörande en omprövning

av det utrymme, vilket bör tillmätas ämnet nationalekonomi, synes

det dock riksdagen lämpligt att lärarbefattningen i detta ämne ej får fast karaktär

förrän närmare erfarenhet vunnits.

Vad därefter beträffar lönerna för lärare och övriga befattningshavare vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse nr 354.

instituten har departementschefen föreslagit att dessa skola beräknas i enlighet

med vissa lönegrader i civila icke-ordinarie-reglementets löneplan Eo, trots att

instituten bevara sin ställning av särskilda, halvstatliga stiftelser. Sålunda

skulle lönerna beräknas enligt lönegrad Eo 28 för fast anställda lärare i examensämnen,

Eo 26 för lärare i praktisk socialvård, Eo 22 för bibliotekarien

och Eo 16 för de biträdande lärarna i praktisk socialvård. Riksdagen, som i likhet

med departementschefen funnit det lämpligt att de fast anställda lärarna i

examensämnena erhålla samma löneförmåner som lektorer, finner lönen för

dessa böra beräknas i enlighet med löngrad A 27. I övrigt torde löneplan Eo

kunna ligga till grund för löneberäkningarna. Departementschefens förslag

föranleder härvidlag från riksdagens sida ingen annan erinran än att bibliotekarietjänsten

bör, med hänsyn till att de därmed förenade åliggandena numera

äro så omfattande att befattningen har karaktär av heltidstjänst och till den

ståndpunkt innevarande års riksdag intagit till löneställningen för jämförliga

befattningar vid statens arkiv, bibliotek och museer, avlönas i enlighet med

lönegraden Eo 23. Riksdagen förutsätter härvid att krav på avlagd licentiatexamen

uppställes för befattningen.

I avvaktan på att pensionsfrågan för institutets lärare och tjänstemän finner

sin lösning torde mot de vanliga pensionsavdragen svarande belopp tills vidare

böra innehållas vid lönernas utbetalande.

Departementschefens yttrande i denna del ger i övrigt icke anledning till

någon erinran från riksdagens sida.

B. Socialinstitutens ledning m. m.

Vad departementschefen anfört har icke givit riksdagen anledning till annat

uttalande, än att riksdagen vill framhålla, att staten bör vara minst lika starkt

företrädd som Stockholms stad i ledningen för socialinstitutet i Stockholm.

VI. Lokalfrågor.

Vad departementschefen i denna del anfört har icke givit riksdagen anledning

till erinran eller uttalande.

VII. Anslagsberäkningar.

Bidragsanslaget till socialinstituten.

Med hänsyn till vad riksdagen i det föregående anfört beträffande grunderna

för de högsta stipendiebeloppens beräkning torde en mindre jämkning av anslagsbeloppen

bli erforderlig. Riksdagen har därför beslutat, att för budgetåret

1945/46 anslaget till Stockholmsinstitutet höjes med 3 000 kronor till 153 000

kronor och anslaget till Göteborgsinstitutet med 1 500 kronor till 86 000

kronor.

I övrigt har vad departementschefen under detta avsnitt anfört icke givit

riksdagen skäl till erinran eller uttalande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse nr 354-

Anslag till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal

och social tjänst. Anslag till förberedande samhällsvetenskaplig

kurs vid folkhögskola.

De av departementschefen gjorda anslagsberäkningarna föranleda från riksdagens

sida icke någon erinran. I detta sammanhang vill riksdagen likväl erinra

därom att riksdagen i det föregående funnit sig kunna bevilja anslag till

förberedande samhällsvetenskaplig kurs vid folkhögskola under förutsättning

bland annat att denna blir fristående och icke får karaktären av tredje årskurs.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och

forskning för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisat ett anslag

av 239 000 kronor;

dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och

social tjänst för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisat ett

anslag av 10 000 kronor;

dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs för budgetåret

1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av

15 000 kronor.

Stockholm den 19 juni 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1945 Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.

45*374

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.