Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa förmåner till värnpliktiga.

1945-12-14 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1945:591, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa förmåner till värnpliktiga.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 591.

1

Nr 591.

Godkänd av första kammaren den 14 december 1945.

Godkänd av andra kammaren den 14 december 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående vissa förmåner till värnpliktiga.

(Statsutskottets utlåtande nr 286.)

Till Konungen.

I propositionen nr 354 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 oktober 1945, föreslagit

riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade grunder, utfärda

föreskrifter i fråga örn vissa förmåner till värnpliktiga.

Enligt gällande bestämmelser äger värnpliktig, som för inställelse vid inskrivningsförättning

samt vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring har

att tillryggalägga mer än 20 kilometer, att för såväl fram- som återresan uppbära

gottgörelse av 1 krona för varje överskjutande mil. Genom ett borttagande

av ifrågavarande 20-kilometersgräns skulle enligt vad i ärendet framhållits

årligen ett mycket stort antal fria resor och gottgörelser tillkomma, av vilka

flertalet avsåge mindre värde än 2 kronor. Detta skulle för härav berörda

förvaltningsorgan medföra, att expeditionsarbetet ökades i en sådan omfattning

att olägenheterna därav icke komme att stå i rimlig proportion till den föreslagna

förmånen, vilken i och för sig torde vara av mindre betydelse för den

enskilde. Riksdagen bär vid angivna förhållanden ansett sig icke böra vidtaga

någon ändring i den nuvarande begränsningen av den fria reserätten.

Av utredningsmännen i övrigt framlagda och av departementschefen förordade

bestämmelser örn resor, varom här är fråga, hava synts lämpligt avvägda, varför

desamma av riksdagen godkänts.

Riksdagen har godkänt den av utredningsmännen förordade principen örn

att med värnpliktstjänstgöringen förenade förmåner böra få åtnjutas under

hela den tid, den värnpliktige tages i anspråk för tjänstgöringen. I överensstämmelse

härmed synes jämväl för det fall, den värnpliktige förhindras att

deltaga i tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada, vartill tjänstgöringen

kan antagas hava varit orsak, någon tidsbegränsning för penningbidragets bibehållande

icke böra föreskrivas, utan bidraget i fråga bör få åtnjutas intill tidpunkten

för hemförlovning eller utryckning.

Riksdagen har funnit bärande skäl tala för att sjötillägg till värnpliktiga bör

utgå enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder ävensom

att det högre sjötillägg, som tillkommer den fast anställda personalen vid tjänstgöring

å ubåt, bör tillkomma även värnpliktiga vid motsvarande tjänstgöring.

Vad utredningsmännen i övrigt föreslagit med avseende å särskild ersättning

under sjö- och flygtjänstgöring har synts välgrundat och bifallits av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 14 sami. Nr 591—601.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse nr 591.

Då begravningshjälpen till efterlevande efter personal i statens tjänst i allmänhet

utgår med lägst 400 kronor synes fog föreligga för att motsvarande ersättning

till dödsbo efter värnpliktig, som avlider under tiden för militärtjänstgöringen,

bestämmes till samma belopp. Förslaget, som alltså bifallits av

riksdagen, innebär en höjning av den nu utgående begravningshjälpen med 150

kronor. Vidare har riksdagen bifallit förslaget att utöver begravningshjälp må

i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av värnpliktigs

stoft till hemorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med

belopp motsvarande kostnaderna för transport till hemorten. Riksdagen delar

departementschefens mening, att beslutanderätten i denna fråga bör delegeras

till försvarets civilförvaltning.

Såsom i ärendet framhållits har frågan örn fria resor för värnpliktiga i samband

med tjänstledighet varit föremål för prövning av innevarande års riksdag.

I vissa vid nämnda års riksdag väckta motioner hemställdes, bland annat,

att riksdagen måtte besluta att värnpliktiga vid beviljad tjänstledighet eller

permission skulle erhålla rätt till två fria hemresor i månaden. I sitt häröver

avgivna av riksdagen godkända utlåtande nr 213 uttalade statsutskottet,

att vad i motionerna anförts syntes utskottet icke vara utan visst berättigande,

men att frågan vore i ekonomiskt och andra hänseenden av den räckvidd att

ett ställningstagande till motionerna måste föregås av närmare utredning.

Riksdagen beslöt att en dylik utredning skulle verkställas, vilken av departementschefen

framlagts i nu föreliggande proposition. Utredningen har givit vid

handen, att ett utsträckande av den fria reserätten för de värnpliktiga i fredstid

skulle komma att förorsaka statsverket icke obetydliga merkostnader. Sålunda

har påvisats, att kostnaderna för en tjänsledighetsresa örn året för de

värnpliktiga, som fullgjorde första tjänstgöring (motsvarande), uppginge till

omkring 1/3 miljon kronor, därvid förutsatts att endast två tredjedelar av de

värnpliktiga behövde resa för att nå hemmet samt att kostnaden för varje resa

uppginge till i medeltal endast 10 kr. Även om till följd härav återhållsamhet

nödvändigtvis måste iakttagas i fråga om en utsträckning av den fria reserätten,

är riksdagen dock av den uppfattningen, att de värnpliktigas intressen

i detta hänseende böra tillgodoses i något större omfattning än vad hittills

varit fallet. Departementschefens förslag därvidlag har synts riksdagen

utgöra en lämplig medelväg. Då nämligen, såsom departementschefen framhållit,

infallande övningsuppehåll närmast torde få betraktas som en form av

ledighet, tala enligt riksdagens mening goda skäl för att de värnpliktiga, för

att de skola kunna begagna sig av denna ledighet, beredas fria resor vid övningsuppehåll.

Då övningsuppehållen uppgå för år till två vid armén och till

tre vid marinen och flygvapnet har riksdagen i likhet med departementschefen

ansett, att antalet fria resor vid övningsuppehåll och tjänstledighet bör bestämmas

till tre för år. Beträffande dessa resor böra gälla samma grunder som i

fråga örn resor vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring.

Riksdagen har icke något att erinra mot att ifrågavarande resekostnader

bestridas från de rinder respektive försvarsgrenar uppförda förslagsanslagen till

Reseersättningar m. m., delposten de värnpliktigas färdkostnader.

Av departementschefen ovan föreslagna förmåner äro avsedda att tillämpas

från och med den 1 januari 1946. Enligt vad riksdagen emellertid inhämtat

måste det övningsuppehåll, som skall äga rum i samband med instundande juloch

nyårshelg med hänsyn till tjänstens behöriga gång, främst vid beridna förband,

äga rum i två perioder, så att vissa värnpliktiga få ledigt i anslutning till

jul och återstoden i samband med nyår. Riksdagen har ansett billighetsskäl tala

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 591—592.

3

för att de föreslagna bestämmelserna om fria resor och andra förmåner tilllämpas

jämväl för julperioden.

Vad departementschefen föreslagit i de delar, varom riksdagen icke särskilt

yttrat sig, har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bemyndigat

Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 oktober

1945 samt av riksdagen här ovan angivna grunder, utfärda föreskrifter i fråga

om vissa förmåner till värnpliktiga.

Stockholm den 14 december 1945.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 592.

Godkänd av första kammaren den 14 december 1945.

Godkänd av andra kammaren den 14 december 1945.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet

och ekonomiska förmåner.

(Statsutskottets utlåtande nr 287.)

Till Konungen.

I propositionen nr 379 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 november 1945, föreslagit

riksdagen godkänna vad i berörda statsrådsprotokoll av departementschefen

föreslagits beträffande hemvärnets rekrytering samt hemvärnspersonalens

tjänstgöring och ekonomiska förmåner.

Hemvärnet har under beredskapsåren utvidgats och vunnit stadga och torde

få anses hava hittills väl fyllt sin uppgift. Hemvärnet bör alltjämt ingå som

ett led i vår försvarsorganisation. Den år 1940 beslutade organisationen synes

hava varit i stort sett väl avvägd, och enligt riksdagens mening bör någon rubbning

icke ske i den utformning, som hemvärnsidén då erhöll. Hemvärnets allmänna

uppgift bör alltså alltjämt vara att tjäna som ett omedelbart skydd för

den egna hembygden.

Det torde emellertid vara angeläget ej minst med hänsyn till ökade rekryteringssvårigheter,

att åtgärder vidtagas för att vidmakthålla och stimulera den

försvarsviliighet, som kommit till uttryck i hemvärnsrörelsen. De av Kungl.

Maj :t i föreliggande proposition framlagda förslagen hava synts riksdagen

vara ägnade att tjäna detta syfte och desamma hava i allt väsentligt kunnat godtagas.

Verkställd detaljgranskning av förslagen har givit riksdagen anledning till

följande uttalande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.