Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ombyggnad till normalspår av vissa av Blekingenätets järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-04 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1946:210, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ombyggnad till normalspår av vissa av Blekingenätets järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 210.

1

Nr 210.

Godkänd av första kammaren den 4 juni 1946.

Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående ombyggnad till normalspår av

vissa av Blekingenätets järnvägar jämte i ämnet väckta

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 152.)

Till KONUNGEN

I propositionen nr 235 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 5 april

1946, föreslagit riksdagen att besluta, att linjerna Karlskrona—Kristianstad,

Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—-Växjö skola ombyggas till normalspår.

I förevarande sammanhang har riksdagen till behandling förehaft dels

motionen II: 469, vari hemställts att riksdagen vid behandling av Kungl.

Maj:ts proposition nr 235 måtte besluta, att i samband med ombyggnad till

normalspår av linjerna Karlshamn—Vislanda och Växjö—Bredåkra även

linjen Norraryd—Kvarnamåla ombygges på samma sätt, dels ock motionen

II: 508, vari hemställts, bland annat, att riksdagen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 235 måtte uttala sig för att linjerna Sölvesborg—Hörviken

och Norraryd—Kvarnamåla måtte ombyggas till normalspår.

Kungl. Majit har i förevarande propostion föreslagit riksdagen fatta principbeslut

att av de i Blekingenätet ingående järnvägarna linjerna Karlskrona

—Kristianstad, Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö skola ombyggas

till normalspår. Förslaget bygger på utredning i ämnet av den kommitté

— 1943 års järnvägskommitté — som har att utreda frågor rörande ombyggnad

av smalspåriga järnvägar m. m.

De skäl, som kunna åberopas för ifrågavarande ombyggnad, synas riksdagen

vara av i huvudsak två olika slag. Dels utgör en ombyggnad av smalspåriga

järnvägar till normalspåriga i och för sig ett viktigt led i de åtgärder

i rationaliseringssyfte, som kunna ifrågakomma för att höja järnvägarnas

effektivitet och ändamålsenlighet. Av den i ärendet förebragta utredningen

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 14 sami. Nr 210—211.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse nr 210.

synes framgå, att ur denna synpunkt behovet av en ombyggnad av Blekingenätet

är särskilt framträdande. Dels talar för ombyggnaden det förhållandet,

att Blekingebygden hittills synes hava varit relativt sett sämre ställd i kommunikationshänseende

än andra landsändar med samma befolkningstäthet

och i övrigt likartade förhållanden. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas,

hurusom från olika håll gjorts gällande, att en utbyggnad till bredspåriga

järnvägar skulle kunna råda bot på den ekonomiska eftersläpningen

inom bygden och öka förutsättningarna för en utveckling av näringslivet

därstädes.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter ha vitsordat behovet av åtgärder

för förbättring av Blekingejärnvägarna, 1944 års trafikutredning har emellertid

givit uttryck för sin tveksamhet huruvida principbeslut redan nu bör

fattas rörande Blekingenätet utan att avvakta resultatet av pågående utredning

i fråga om landets smalspårnät i dess helhet. Riksdagen vill icke förneka,

att vissa skäl skulle kunna tala för att frågan örn Blekingenätets framtida

utformning avgöres i ett större sammanhang. Särskilt frågan örn nätets

anslutning till Kalmarjärnvägarna — trafiklinjen Gullberna—Torsås—

Kalmar kommer vid ett bifall till nu föreliggande förslag alltjämt att vara

smalspårig — skulle då ha kunnat närmare bedömas. Såsom av departementschefen

framhållits har emellertid det läget uppstått, att trafiken på Blekingebanorna

på grund av den föråldrade och förslitna materielen inom få

år icke längre kan tillfredsställande uppehållas. Härtill kommer, att banornas

spårvidd — 1 067 mm — icke förekommer på andra håll inom landet,

vilket betyder dels att en förnyelse av materielen icke kan ske genom övertagande

av eventuell överskottsmateriel från andra banor, dels ock att för

Blekingebanorna nu anskaffad materiel efter en eventuell framtida ombyggnad

icke kan utnyttjas på andra håll. Vad nu sagts gör det enligt riksdagens

mening berättigat att till särskild behandling upptaga frågan örn Blekingenätets

förbättring. Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att ett

avgörande härutinnan icke längre bör uppskjutas.

För Blekingejärnvägarnas upprustning erfordras avsevärda investeringar.

Olika alternativ ha härvidlag varit under prövning. En upprustning i syfte

att bibehålla järnvägarna i fortvarighetstillstånd har beräknats draga en

kostnad av 9,5 miljoner kronor. En upprustning för att möjliggöra snabbare

och säkrare transporter åter skulle draga en kostnad av omkring 20 miljoner

kronor, medan en samtidig ombyggnad till normalspår har kostnadsberäknats

till omkring 30 miljoner kronor, därav 27,5 miljoner kronor för bananläggningar,

allt enligt 1939 års priser ökade med 20 °/o. För ombyggnad till

normalspår beräknas enligt nuprisläge omkring 32 miljoner kronor erfordras.

Riksdagen har funnit vad departementschefen i princip anfört till stöd

för ombyggnadsalternativet bärande och anser för sin del, att de åtgärder, som

finnas böra vidtagas, bestämmas med utgångspunkt från att ombyggnad till

normalspår kommer till stånd.

Vad härefter angår frågan i vilken omfattning Blekingenätet bör ombyggas

har riksdagen i likhet med departementschefen funnit, att en ombyggnad bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 210.

3

ske icke blott av kustbanan utan även av banorna Karlshamn—Vislanda och

Bredåkra—Växjö. Om icke sistnämnda banor med avsevärd genomgångstrafik

medtagas i programmet kommer uppenbarligen det åsyftade enhetliggörandet

inom Blekingenätet och nätets närmare anknytning till normalspårsnätet

icke att ernås. Att ombyggnaden av tekniska skäl — spårvidden 1 067

mm, materielens förslitning och de begränsade möjligheterna att på vissa

håll anordna anslutningsstationer — bör ske i ett sammanhang synes ock

stå klart. Riksdagen har sålunda bifallit förslaget att ombygga dessa banor.

En ombyggnad i enlighet härmed innebär emellertid, att vissa i Blekingenätet

ingående mindre banor alltjämt skulle bibehållas såsom smalspåriga.

Detta gäller — förutom förtnämnda linje Gullberna—Torsås — linjerna

Sandbäck—Olofström, Norraryd—Kvarnamåla, Sölvesborg—Hörviken och

Vislanda—Bolmen. Beträffande dessa linjer har departementschefen ansett

att linjen Sandbäck—Olofström bör nedläggas sedan kustlinjen blivit ombyggd.

Vad angår linjerna Norraryd—Kvarnamåla och Sölvesborg—Hörviken

har departementschefen uttalat, att han icke vore beredd upptaga fragan örn

dessa bandelar till slutlig prövning men att han förutsatte att järnvägsstyrelsen

ägnade frågan om den fortsatta järnvägsdriften å dessa linjer och å

sträckan Vislanda—Bolmen särskilt intresse och till Kungl. Majit inkomme

med förslag så snart förhållandena det påkallade

Motionsvis har hemställts, att principbeslut nu måtte fattas att linjerna

Norraryd—Kvarnamåla samt Sölvesborg—Hörviken skola ombyggas till normalspår.

Såvitt riksdagen kunnat finna lärer följden av att utesluta de i motionerna

angivna banorna ur ombyggnadsprogrammet bli att driften vid desamma kan

komma att nedläggas. Riksdagen är icke beredd att i förevarande sammanhang

bifalla motionerna. Riksdagen vill emellertid framhålla, att frågan örn

linjernas framtida gestaltning synes böra ägnas den största uppmärksamhet.

Enligt riksdagens mening bör icke ifrågakomma att beröva en bygd en järnvägsförbindelse

utan tungt vägande skäl och i varje fall icke utan att samtidigt

överväganden äga rum rörande förutsättningarna för ett tillgodoseende i

annan form av bygdens berättigade krav på likvärdiga ändamålsenliga kommunikationer.

Departementschefen har i princip anslutit sig till kommitténs uttalande, att

det vid ombyggnad av smalspåriga järnvägar tilli normalspår bör åligga vederbörande

landsting och större städer att avgiva utfästelse örn kostnadsfri

upplåtelse av mark. Denna princip har riksdagen funnit riktig. Ombyggnaden

av en järnväg är nämligen främst påkallad av hänsyn till berörda orters näringsliv.

De betydande kostnaderna för en dylik förbättring av kommunikationerna

komma emellertid att bestridas av statsmedel. Det synes därför skäligt

att de jämförelsevis begränsade uppoffringarna med att tillhandahålla fri

mark bäras av befolkningen i berörda bygder.

Den nu ifrågasatta ombyggnaden av Blekingejärnvägarna förutsältes komma

till utförande såsom ett led i åtgärder för sysselsättande av friställd arbetskraft.

Det är därför av vikt att ombyggnaden är på förhand så planerad

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 210.

att den utan tidsutdräkt kan igångsättas. Därvid framträder särskilt betydelsen

av att markfrågorna äro lösta genom uppgörelser med vederbörande

landsting och större städer. Regleringen av dessa frågor förutsätter dock att

markbehovet är fastställt bland annat på sådana platser där fråga kan uppkomma

om uträtning eller annan omläggning av järnvägslinjen. I anslutning

till det nu anförda har riksdagen ansett, att järnvägsstyrelsen bör bemyndigas

att snarast igångsätta nämnda planeringsarbeten och upptaga förhandlingar

rörande markförvärv. Utgifterna härför synas kunna bestridas förskottsvis

för att senare av Kungl. Majit anmälas till riksdagen för att påföras

kostnaden för ombyggnaden.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit riksdagen

anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

beslutat, att linjerna Karlskrona—Kristianstad, Karlshamn—Vislanda

och Bredåkra—Växjö skota ombyggas till normalspår.

Stockholm den 4 juni 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.