Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet.

1946-05-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1946:255, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 255.

3

Nr 255.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1946.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående

likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet.

(Statsutskottets utlåtande nr 127.)

Till Konungen.

I de likalydande motionerna I: 62 och II: 124 har hemställts, att riksdagen

ville besluta en sådan omarbetning av det statliga avlöningssystemet, att likalönsprineipen

kommer till full tillämpning samt att i samband härmed de såsom

typiskt kvinnliga ansedda tjänsterna inordnas i tjänsteförteekningar efter

en rent kvalitativ uppskattning av arbetets värde med bortseende från befattningshavarens

kön.

I anslutning till 1945 års behörighetslag har utfärdats kungörelse örn att

statsmyndighet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande äger förbehålla viss statstjänst

eller annat allmänt uppdrag för endast män eller endast kvinnor. Vidare

har vid arbetet på budgeten för nästa budgetår verkställts en omprövning av

frågan örn lämpligheten av den i tjänsteförteekningar verkställda uppdelningen

av tjänsterna på manliga och kvinnliga innehavare. Beträffande härefter i

tjänsteförteekningar kvarstående differentiering av befattningshavare efter kön

har chefen för finansdepartementet anfört i statsverkspropositionen (För flera

huvudtitlar gemensamma frågor, s. 3), att som allmän regel borde få förutsättas,

att en i tjänsteförteckning (och däremot svarande personalförteckning) upptagen

tjänstebenämning icke i och för sig vore avgörande för huruvida en befattning

skulle anses förbehållen endast man eller kvinna, utan att detta spörsmål

vore beroende av vilka särskilda bestämmelser härom, som i vederbörlig ordning

kunde ha utfärdats. Mot nämnda uttalande har riksdagen vid behandlingen av

ifrågavarande avsnitt av statsverkspropositionen ej gjort erinran (skrivelse

nr 16).

Med hänsyn till 1945 års revision av behörighetslagstiftningen ha motionärerna

ansett tiden vara mogen för en sådan omarbetning av det statliga avlöningssystemet,

att likalönsprincipen kommer till full tillämpning. I anledning

härav må erinras, att efter 1925 och 1939 års löneregleringar likalönsprincipen

kan sägas vara fullt genomförd beträffande statliga befattningar i den mån

densamma anses innebära, att man och kvinna skola erhålla samma lön i samma

befattning. I avlöningsbestämmelserna för de statsunderstödda kommunala

skolorna kvarstår emellertid den olikheten, att kvinnlig befattningshavare ej

äger tillträda sista löneklassen (högsta ålderstilläggct) i vederbörande lönegrad.

Till frågan örn denna jämte eventuellt andra återstående olikheter mellan de

avlöningsförmåner i en och samma befattning, som utgå till män och kvinnor,

har i första hand 1945 års lönekommitté att taga ställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 255.

Riksdagen får alltså föreslå, att genom de åtgärder, vilka vidtagits i anslutning

till 1945 års behörighetslag, och genom nu gällande avlöningsbestämmelser

full likställighet i princip införts i fråga örn mäns och kvinnors tillträde till

och avlöningsförmåner i skilda statliga befattningar.

Emellertid kan likalönsprincipen givas en mera vidsträckt innebörd. För

närvarande förekommer inom vissa förvaltningsområden, att befattningar, vilka

på grund av göromålens natur äro förbehållna eller i varje fall huvudsakligen

rekryteras av kvinnor, äro hänförda till lägre lönegrader än jämförliga befattningar,

vilka huvudsakligen rekryteras av män. Sålunda har löneutredningen

för viss fångvårdspersonal konstaterat, att arbetsuppgifterna för den del av

den kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt med bevakningsgöromål

eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade med de åligganden,

som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare. Likalönsprincipens

genomförande kan anses kräva, att dylika olikheter utjämnas. I propositionen

nr 225 till innevarande riksdag angående vissa anslag till fångvården m. m. har

chefen för justitiedepartementet ansett starka skäl tala för en sådan utjämning

beträffande fångvårdens personal. Att departementschefen likväl icke i nämnda

sammanhang kunde upptaga denna fråga berodde på att den stöde inför sin

lösning i ett större sammanhang. De spörsmål, som vore förenade med ett allmänt

genomförande av likalönsprincipen inom statsförvaltningen, skulle nämligen

inom en nära framtid komma att upptagas till behandling inom finansdepartementet.

Vidare vill riksdagen erinra, att manliga befattningshavare, då de efter en

tids tjänstgöring erhålla med pensionsrätt förenad anställning på ordinarie eller

extra ordinarie stat, i regel bruka hänföras till lägst 5 lönegraden. Undantagen

härifrån äro förhållandevis få. Likalönsprincipen kan med anslutning

till denna placeringsnorm tänkas tillskriven den innebörden, att samma lönegrad

bör på motsvarande sätt vara normal rekryteringsgrad jämväl för typiskt kvinnliga

befattningar, oavsett göromålens art. Principens genomförande skulle då

medföra en lönesättning för kvinnlig arbetskraft, vilken i högst betydande grad

bomme att skilja sig ej blott från den nuvarande statliga lönesättningen Titan

jämväl från de löner, vilka kunna erhållas i den öppna marknaden. Det kan

även förutses, att de nuvarande normerna för avlöning av manlig och kvinnlig

arbetskraft i 5 lönegraden och högre lönelägen icke längre skulle visa sig hållbara.

Åt likalönsprincipen kunna givas även andra formuleringar. Riksdagen är

icke beredd att i enlighet med motionärernas förslag besluta, att nämnda princip

skall genomföras i vidare utsträckning än vad för närvarande är fallet.

Riksdagen har emellertid ansett, att frågan snarast bör bli föremål för övervägande.

Det oklara läge, vari denna för närvarande befinner sig, synes icke

böra utgöra ett hinder för att densamma omedelbart överlämnas till utredning

av sakkunniga, vilka böra få till uppgift att klarlägga frågeställningarna och

avgiva förslag rörande principens genomförande, vilket eventuellt kan tänkas

ske i etapper.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen i anledning av motionerna

I: 62 och II: 124 anhålla örn utredning angående likalönsprincipens

genomförande i statsförvaltningen.

Stockholm den 21 maj 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.