Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet.
1946-05-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1946:255, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse nr 255.
3
Nr 255.
Godkänd av första kammaren den 21 maj 1946.
Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående
likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet.
(Statsutskottets utlåtande nr 127.)
Till Konungen.
I de likalydande motionerna I: 62 och II: 124 har hemställts, att riksdagen
ville besluta en sådan omarbetning av det statliga avlöningssystemet, att likalönsprineipen
kommer till full tillämpning samt att i samband härmed de såsom
typiskt kvinnliga ansedda tjänsterna inordnas i tjänsteförteekningar efter
en rent kvalitativ uppskattning av arbetets värde med bortseende från befattningshavarens
kön.
I anslutning till 1945 års behörighetslag har utfärdats kungörelse örn att
statsmyndighet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande äger förbehålla viss statstjänst
eller annat allmänt uppdrag för endast män eller endast kvinnor. Vidare
har vid arbetet på budgeten för nästa budgetår verkställts en omprövning av
frågan örn lämpligheten av den i tjänsteförteekningar verkställda uppdelningen
av tjänsterna på manliga och kvinnliga innehavare. Beträffande härefter i
tjänsteförteekningar kvarstående differentiering av befattningshavare efter kön
har chefen för finansdepartementet anfört i statsverkspropositionen (För flera
huvudtitlar gemensamma frågor, s. 3), att som allmän regel borde få förutsättas,
att en i tjänsteförteckning (och däremot svarande personalförteckning) upptagen
tjänstebenämning icke i och för sig vore avgörande för huruvida en befattning
skulle anses förbehållen endast man eller kvinna, utan att detta spörsmål
vore beroende av vilka särskilda bestämmelser härom, som i vederbörlig ordning
kunde ha utfärdats. Mot nämnda uttalande har riksdagen vid behandlingen av
ifrågavarande avsnitt av statsverkspropositionen ej gjort erinran (skrivelse
nr 16).
Med hänsyn till 1945 års revision av behörighetslagstiftningen ha motionärerna
ansett tiden vara mogen för en sådan omarbetning av det statliga avlöningssystemet,
att likalönsprincipen kommer till full tillämpning. I anledning
härav må erinras, att efter 1925 och 1939 års löneregleringar likalönsprincipen
kan sägas vara fullt genomförd beträffande statliga befattningar i den mån
densamma anses innebära, att man och kvinna skola erhålla samma lön i samma
befattning. I avlöningsbestämmelserna för de statsunderstödda kommunala
skolorna kvarstår emellertid den olikheten, att kvinnlig befattningshavare ej
äger tillträda sista löneklassen (högsta ålderstilläggct) i vederbörande lönegrad.
Till frågan örn denna jämte eventuellt andra återstående olikheter mellan de
avlöningsförmåner i en och samma befattning, som utgå till män och kvinnor,
har i första hand 1945 års lönekommitté att taga ställning.
4
Riksdagens skrivelse nr 255.
Riksdagen får alltså föreslå, att genom de åtgärder, vilka vidtagits i anslutning
till 1945 års behörighetslag, och genom nu gällande avlöningsbestämmelser
full likställighet i princip införts i fråga örn mäns och kvinnors tillträde till
och avlöningsförmåner i skilda statliga befattningar.
Emellertid kan likalönsprincipen givas en mera vidsträckt innebörd. För
närvarande förekommer inom vissa förvaltningsområden, att befattningar, vilka
på grund av göromålens natur äro förbehållna eller i varje fall huvudsakligen
rekryteras av kvinnor, äro hänförda till lägre lönegrader än jämförliga befattningar,
vilka huvudsakligen rekryteras av män. Sålunda har löneutredningen
för viss fångvårdspersonal konstaterat, att arbetsuppgifterna för den del av
den kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt med bevakningsgöromål
eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade med de åligganden,
som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare. Likalönsprincipens
genomförande kan anses kräva, att dylika olikheter utjämnas. I propositionen
nr 225 till innevarande riksdag angående vissa anslag till fångvården m. m. har
chefen för justitiedepartementet ansett starka skäl tala för en sådan utjämning
beträffande fångvårdens personal. Att departementschefen likväl icke i nämnda
sammanhang kunde upptaga denna fråga berodde på att den stöde inför sin
lösning i ett större sammanhang. De spörsmål, som vore förenade med ett allmänt
genomförande av likalönsprincipen inom statsförvaltningen, skulle nämligen
inom en nära framtid komma att upptagas till behandling inom finansdepartementet.
Vidare vill riksdagen erinra, att manliga befattningshavare, då de efter en
tids tjänstgöring erhålla med pensionsrätt förenad anställning på ordinarie eller
extra ordinarie stat, i regel bruka hänföras till lägst 5 lönegraden. Undantagen
härifrån äro förhållandevis få. Likalönsprincipen kan med anslutning
till denna placeringsnorm tänkas tillskriven den innebörden, att samma lönegrad
bör på motsvarande sätt vara normal rekryteringsgrad jämväl för typiskt kvinnliga
befattningar, oavsett göromålens art. Principens genomförande skulle då
medföra en lönesättning för kvinnlig arbetskraft, vilken i högst betydande grad
bomme att skilja sig ej blott från den nuvarande statliga lönesättningen Titan
jämväl från de löner, vilka kunna erhållas i den öppna marknaden. Det kan
även förutses, att de nuvarande normerna för avlöning av manlig och kvinnlig
arbetskraft i 5 lönegraden och högre lönelägen icke längre skulle visa sig hållbara.
Åt likalönsprincipen kunna givas även andra formuleringar. Riksdagen är
icke beredd att i enlighet med motionärernas förslag besluta, att nämnda princip
skall genomföras i vidare utsträckning än vad för närvarande är fallet.
Riksdagen har emellertid ansett, att frågan snarast bör bli föremål för övervägande.
Det oklara läge, vari denna för närvarande befinner sig, synes icke
böra utgöra ett hinder för att densamma omedelbart överlämnas till utredning
av sakkunniga, vilka böra få till uppgift att klarlägga frågeställningarna och
avgiva förslag rörande principens genomförande, vilket eventuellt kan tänkas
ske i etapper.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen i anledning av motionerna
I: 62 och II: 124 anhålla örn utredning angående likalönsprincipens
genomförande i statsförvaltningen.
Stockholm den 21 maj 1946.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.