Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m.

1946-05-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1946:261, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 261.

11

Nr 261.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1946.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.)

Till Konungen.

I § 35 regeringsformen anges, att vissa särskilt uppräknade befattningshavare

innelia förtroendesysslor, varifrån Konungen må dem entlediga, när lian

prövar rikets tjänst det fordra. Sådana sysslor äro ett flertal såväl civila som

militära chefsbefattningar samt vissa med dem jämförliga ämbeten ävensom

alla beställningar, vilka inrättats för tillvaratagandet av rikets intressen hos

främmande makter. Bestämmelsen framstår som ett undantag mot den i § 36

regeringsformen stadgade grundsatsen om statstjänstemäns oavsättlighet. Enligt

denna paragraf kunna alla andra ämbets- och tjänstemän icke utan medelst

rannsakning och dom ifrån sina innehavande sysslor av Konungen avsättas, ej

heller, utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras eller flyttas.

Regeringsformen känner sålunda endast två kategorier statstjänstemän, nämligen

de som i princip äro oavsättliga och icke kunna förflyttas samt innehavare

av förtroendesysslor eller förtroendeämbetsmän.

Regeringsformen § 35 står i huvudsak och § 36 i sin helhet orubbade kvar

sedan år 1809. Sedan bestämmelsernas tillkomst har emellertid statsförvaltningen

undergått en betydelsefull omdaning, betingad såväl av omvandlingen

av samhällets struktur som av statsverksamhetens utsträckande till nya områden.

Statstjänstemännens rättsliga ställning har ej stått opåverkad av dessa

förändringar. Anställningsformerna konstitutorial och förordnanden (tills

vidare eller på viss tid) lia erhållit alltmera ökad utbredning. Innehavare

av konstitutorial samt genom förordnande tillsatta tjänstemän kunna avsättas

i administrativ väg för fel eller försummelse i tjänsten. Det har visserligen

hävdats, att § 36 regeringsformen endast avser sådana tjänster, som

tillsatts genom fullmakt. Men även fullmaktshavarnas rättsliga ställning har

undergått förändring. Bestämmelser angående förflyttningsskyldighet finnas

sålunda intagna i gällande avlöningsreglementen. Här må också erinras örn

allmänna tjänstepensionsreglemcntets föreskrifter örn skyldighet för befattningshavare

att icke blott vid viss ålder utan även under vissa andra omständigheter

avgå från tjänsten. Beträffande samtliga högre militära befattningshavare

gäller därjämte enligt militära avlöningsreglementet, att de äro

pliktiga att avgå från tjänsten, där så finnes påkallat med hänsyn till statens

intresse.

Mot bakgrunden härav anhöll riksdagen år 1942 jin konstitutionsutskottets

initiativ i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t om utredning av frågan örn revision

av de i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna örn statstjänstemännens

rättsliga ställning. Som stöd härför anfördes i utskottets till

grund för skrivelsen liggande och av riksdagen godkända memorial nr 18:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse nr 261.

En betydande klyfta föreligger otvivelaktigt mellan å elia sidan grundlagens

bild oell å andra sidan deras tillämpning genom vissa nu gällande författningar,

som i viktiga delar är ett uttryck för det praktiska livets krav.

Denna motsättning är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter. Förhållandena

lia numera utvecklat sig därhän, att denna skiljaktighet icke längre bör

få bestå utan bör överbyggas genom en revision av § 36 och den i samband

därmed stående § 35 regeringsformen. Å ena sidan bör härvid hänsyn tagas

till att den allmänna princip, på vilken § 36 bygger, är av vital betydelse för

rättsskipningen och förvaltningen och därmed för hela vårt samhällsskick. Det

är nämligen angeläget, att dessa funktioner handhavas av personer, som efter

bästa övertygelse fullgöra sina värv utan att behöva frukta godtyckliga inskridanden

från överordnade. Å andra sidan bör också beaktas statsmakternas behov

av större rörelsefrihet på förevarande område än § 36 i sin nuvarande lydelse

skänker. Detta behov har särskilt framträtt under de senaste årtiondena.

Huru de nya grundlagsbuden i detalj skola utformas torde emellertid icke

kunna avgöras utan en allsidig utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. Enligt

sakens natur böra de emellertid icke göras alltför utförliga. Härav följer,

att vid utredningen fråga torde uppstå örn icke, i likhet med vad flerstädes

i utlandet är fallet, närmare bestämmelser i ämnet lämpligen böra införas i

särskild lagstiftning, som mera ingående reglerar statstjänstemännens rättigheter

och skyldigheter.

Riksdagens skrivelse har ännu ej föranlett någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Frågan angående statstjänstemännens rättsliga ställning har sedan 1942

års riksdag gång efter annan och i skilda sammanhang aktualiserats. Hösten

1945 framställdes sålunda i andra kammaren på grund av vissa inträffade

förhållanden vid ett länslasarett interpellation till chefen för socialdepartementet,

huruvida denne vore beredd att till prövning upptaga spörsmålet

örn ändrade anställningsvillkor i fråga örn chefsbefattningarna vid våra

sjukvårdsinrättningar, så att möjlighet gåves att entlediga en person, som

visade sig sakna de förutsättningar som krävdes för befattningens omsorgfulla

skötsel. I sitt svar den 20 december 1945 förklarade sig departementschefen

för sin del vilja medverka till att en dylik utredning komme till stånd.

Samtidigt framhöll han, att den av interpellanten väckta frågan utgjorde en

del av det större problemet örn de statliga och kommunala tjänstemännens

oavsättlighet överhuvud taget. Under debatten anfördes från flera håll, att

tiden nu vore inne att verkställa en undersökning av fullmaktssystemet i dess

helhet. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13 innevarande år Ilar

sedan andra lagutskottet i anslutning till chefens för socialdepartementet

nyssberörda uttalande ifrågasatt, huruvida det vore nödvändigt att överhuvud

lasaretts-, sanatorie- och epidemisjukhusläkare erhålla fullmakt på sina

tjänster. Ett mindre fast anställningsförhållande skulle enligt andra lagutskottets

mening måhända kunna förenas med läkarnas berättigade krav på

trygghet. I interpellationssvar i andra kammaren den 18 december 1945 oell

13 mars 1946 har vidare chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit, att

frågan angående inrättande av någon slags disponibilitetsstat för lärare,

som icke gjort sig direkt skyldiga till tjänstefel men som uppenbart äro

mindre lämpliga för sin tjänst, varit föremål för övervägande. Vid sistnämnda

tillfälle erinrade han samtidigt örn att det ifrågavarande spörsmålet utgjorde

en del av den större frågan, om möjligheten att överhuvud från tjänsten

skilja sådana tjänstemän, som lia mera ömtåliga och grannlaga sam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 261.

13

hällsuppgifter, t. ex. läkare och präster, och som visa sig mindre lämpliga.

Han vore emellertid då icke beredd att uttala någon mening- örn möjligheterna

att på ett för håda parter — det allmänna och tjänstemännen — tillfredställande

sätt ordna denna sak, som uppenbarligen också kunde få en

icke ringa ekonomisk betydelse.

I de inom riksdagen väckta likalydande motionerna I: 192 och II: 335

uttalas att vid krigsutbrottet enligt allmän uppfattning mycket begränsade lagliga

möjligheter stodo regeringen till buds att från ämbets- och tjänstemannakåren

ens tillfälligtvis avlägsna nazistiska eller med nazisterna sympatiserande

befattningshavare. Genom att Sverige fick bevara freden sattes emellertid landets

demokratiska institutioner, dess ämbetsmannakår och särskilt dess militärmakt

och ordningsmakt aldrig på det avgörande provet. Skulle förhållandena

åter bli kritiska och freden råka i fara, komme regeringen alltjämt att sakna

klara legala möjligheter att ur förvaltningen — enkannerligen försvarsmakten

och poliskåren — hastigt avlägsna mer eller mindre opålitliga element. Slutsatsen

bleve därför den, att en beredskapslagstiftning, innefattande även en

ändring av § 36 regeringsformen, borde iordningställas nu när tid funnes,

som vid krig eller fara kunde träda i funktion efter riksdagens godkännande.

I anledning av förevarande motioner har konstitutionsutskottet i utlåtande

nr 16 anfört och hemställt följande:

”Det är enligt utskottets mening angeläget att frågan örn revision av de i

§§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna angående statstjänstemännens

rättsliga ställning snarast blir föremål för utredning. De skäl

som föranledde riksdagen år 1942 att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn

en sådan utredning, äga alltjämt giltighet och ha under de senaste åren i flera

olika sammanhang gjort sig gällande. Vid en dylik revision bör, med principiellt

vidhållande av den grundsats på vilken § 36 regeringsformen bygger,

hänsyn tagas till statsmakternas behov av större rörelsefrihet på förevarande

område än § 36 i sin nuvarande lydelse medgiver. Denna rörelsefrihet bör

sträcka sig så långt, att möjlighet finnes att, där ett allmänt intresse det

påkallar, avskeda personer, som visats sig uppenbart olämpliga och för sin

befattning icke skickade. Skäl av skilda slag kunna ur det allmännas intresse

motivera en befattningshavares skiljande från tjänsten. Ett sådant skäl anföres

i föreliggande motioner. Enligt utskottets mening bör man av varje

statstjänsteman kunna fordra, att han skall vara känd flir »laglydnad och mcdborgarsinne»,

ett krav som i 1940 års hemvärnskungörelse uppställts för varje

hemvärnsman och som sedan inarbetats i jämväl andra författningar på det

militära området. Det synes utskottet angeläget, att statsmakterna, för att

vårt land vid krig eller krigsfara skall äga en fullt pålitlig ämbets- och tjänstemannakår,

tillse att detta krav på laglydnad och medborgarsinne redan uppfylles

under lugna, normala förhållanden och att grundlagen, eventuellt kompletterad

av närmare bestämmelser i särskild lag, erhåller en sådan utformning att

detta blir möjligt. Med hänvisning till det anförda får utskottet, som alltså oj

kan ansluta sig till motionärernas förslag örn en beredskapslagstiftning i ämnet

men som instämmer i motionernas syfte, ehuru utskottet anser, att den

där väckta frågan bör utredas i ett större sammanhang, hemställa: 1:o) att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;! ville anhålla örn skyndsam utredning

med beaktande av ovan anförda synpunkter av frågan örn en revision av de

i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna örn stal stfanste
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse nr 261—262.

männens rättsliga ställning; samt 2:o) att förevarande motioner i den mån

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet under l:o) hemställt, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.”

Vad utskottet hemställt har bifallits av båda kamrarna, av första kammaren

dock med den ändring i utskottets i föregående stycke återgivna motivering,

att den del därav, som börjar med orden ”Denna rörelsefrihet” och slutar

med orden ”blir möjligt” utelämnats.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit får riksdagen hos

Eders Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning av frågan om en revision

av de i §§35 och 36 meddelade bestämmelserna om statstjänstemänncns rättsliga

ställning.

Stockholm den 21 maj 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 262.

Godkänd av första kammaren den 22 maj 1946.

Godkänd av andra kammaren den 22 maj 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående reglering av priserna å vissa slag av

fisk m. m.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.)

T i 11 Konungen.

Under åberopande av jordbruksutskottets bifogade, av riksdagen godkända

utlåtande nr 52 i anledning av Eders Kungl. Majlis proposition nr 232 angående

reglering av priserna å vissa slag av fisk m. m. får riksdagen anmäla, att

riksdagen fattat beslut i överenstämmelse med vad utskottet i omförmälda

utlåtande hemställt.

Stockholm den 22 maj 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.