Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för mästerlotsen P. 0. Kolberg och lotsen F. H. Pettersson från viss ersättningsskyldighet till kronan.
1946-06-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1946:344, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för mästerlotsen P. 0. Kolberg och lotsen F. H. Pettersson från viss ersättningsskyldighet till kronan.
Dokumentets text
10
Riksdagens skrivelse nr 343—344.
Nr 343.
Godkänd av första kammaren den 19 juni 1946.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse för mästerlotsen P. 0. Kolberg
och lotsen F. H. Pettersson från viss ersättningsskyldighet
till kronan.
(Statsutskottets utlåtande nr 190.)
Till Konungen.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl. Ma.j:ts i propositionen
nr 119, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden för den 15 februari 1946, framställda förslag medgivit, dels
att mästerlotsen vid Hudiksvalls lotsplats Per Olof Kolberg och lotsen vid
Härnösands lotsplats Pritz Holger Pettersson må, därest de senast den 1 januari
1949 till lotsstyrelsen inbetalat sammanlagt 1800 kronor, befrias från
återstående ersättningsskyldighet för de kostnader, som kronan fått vidkännas
i anledning av den under natten mellan den 24 och 25 september 1943 inträffade
kollisionen mellan lotsmotorkuttern Sandhamn och skonertskeppet med
hjälpmaskin Svanhild, dels ock att för återbetalning till lotsstyrelsen av vad
styrelsen förskottsvis erlagt må — med undantag av ett belopp av 1 800 kronor
— tagas i anspråk det i riksstaten för budgetåret 1945/46 uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter.
Stockholm den 19 juni 1946.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 344.
Godkänd av första kammaren den 19 juni 1946.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om
utredning angående utbyggnad av kommunikationsnätet i
norra Värmland.
(Statsutskottets utlåtande nr 186.)
Till Konungen.
I motionen II: 235 Ilar hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa örn utredning angående utbyggnad av kommunikationsnätet i
norra Värmland med beaktande av vad i motionen anförts.
Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran,
yttranden avgivits av länsstyrelsen i Värmlands län, järnvägsstyrelsen samt väg
-
Riksdagens skrivelse nr 344.
11
och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka yttranden tryckts såsom bilagor till statsutskottets
utlåtande nr 186.
Av de över motionen avgivna yttrandena framgår, att frågan örn ett tillfredsställande
ordnande av kommunikationsförhållandena inom norra Värmland
under 1920-talet och början av 1930-talet var föremål för överväganden. Därvid
ogillades i olika sammanhang gjorda koncessionsansökningar å järnvägslinjer.
Behovet av förbättrade kommunikationer ansågs sålunda lämpligen
kunna tillgodoses genom biltrafik. Härutinnan framlade länsstyrelsen 1931
detaljerad plan till väg- och brobyggnadsföretag i Klarälvsdalen.
Ehuru, såsom länsstyrelsen framhållit, vissa åtgärder sedermera vidtagits för
förbättring av kommunikationerna inom norra Värmland, synes länsstyrelsens
yttrande bestyrka, att förhållandena ännu lämna åtskilligt övrigt att önska. Av
vad länsstyrelsen härutinnan anfört synes särskilt förtjäna framhållas, att en
resa från nordligaste Värmland till Karlstad med buss och järnväg nu drager
en tid av 12 timmar. Ett annat belysande exempel lära kommunikationsförhållandena
vid Likenäs — beläget på båda sidor om Klarälven — erbjuda. Enligt
vad riksdagen inhämtat måste sålunda befolkningen därstädes för att nå på
andra sidan älven belägen del av samhället anlita ett övergångsställe omkring
3 mil söderut efter älven. Vad i ärendet förekommit har bibragt riksdagen den
uppfattningen, att de berättigade förhoppningar örn en förbättring av kommunikationsförhållandena,
som befolkningen i ifrågavarande trakter i samband
med i det föregående berörda utredningar kommit att hysa, endast till en del
gått i uppfyllelse.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att enligt gällande föreskrifter
vid fördelningen av vägbyggnadsanslagen skall tillses att vägbehoven i
olika landsändar bli tillgodosedda på ett likformigt och rättvist sätt. Inom
styrelsen pågår för närvarande utarbetande av behovsplaner för vägbyggnader
av olika slag för samtliga län. Styrelsen har under hänvisning härtill framhållit,
att ur de synpunkter styrelsen hade att företräda, behov icke syntes föreligga
att verkställa utredning beträffande separat område. Länsstyrelsen åter
har tillstyrkt att en utredning kommer till stånd och jämväl framhållit, att en
utredning skulle bli en värdefull tillgång för länsstyrelsen i dess arbete för att
främja utvecklingen i den norra delen av länet och för att förbättra de ofta
brydsamma existensvillkoren för befolkningen därstädes.
Riksdagen finner principen örn ett i möjligaste mån likformigt tillgodoseende
av vägbehoven inom olika delar av landet i och för sig riktig. Det vill emellertid
synas som örn behoven av förbättrade kommunikationer i vissa landsdelar,
däribland i norra Värmland, äro särskilt starkt framträdande. Riksdagen finner
av motionärerna anförda skäl motivera att en särskild utredning i förevarande
fall snarast kommer till stånd. Enligt riksdagens mening bör denna utredning
förutsättningslöst bedöma såväl behovet av som sättet för åstadkommande
av förbättrade kommunikationer.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen, i anledning av motionen
II: 235, anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn skyndsam utredning
angående behovet av och sättet för en utbyggnad av kommunikationsnätet
i norra Värmland.
Stockholm den 19 juni 1946.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.