Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-29 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1946:369, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 86i).

1

Xr 369.

Godkänd av första kammaren den 29 juni 1946.

Godkänd av andra kammaren den 29 juni 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande

av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 238.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna följande anslag,

nämligen under femte huvudtiteln (punkterna 25—29) till Statens byggnadslånebyrå:

Avlöningar ett förslagsanslag av 1 130 000 kronor, till Statens

byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 225 000 kronor, till

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av

8 500 000 kronor, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor och till Bidrag till inrättande

av pensionärshem ett reservationsanslag av 8 000 000 kronor samt under kapitalbudgeten

(bilaga 4, punkterna 2, 3 och 5—8) dels under statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor och till Lånefonden

för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett investeringsanslag av

12 000 000 kronor, dels ock under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 150 000 000 kronor,

till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av

21 000 000 kronor, till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor och till Lån till bostadsförbättringsverksamhet

ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 279, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 10 maj 1946,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för tertiär-

och tilläggslåneverksamheten i avseende å flerfamiljshus,

dels medgiva, att räntefoten för förbättringslån och lantarbetarbostadslån,

vilka må komma att beviljas under budgetåret 1946/47, bestämmes till 3,25 %,

dels ock för budgetåret 1946/47 anvisa följande anslag, nämligen under

femte huvudtiteln till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 545 000 kronor, till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 14 sami. Nr 369. ,33, 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse nr 369.

förslagsanslag av 300 000 kronor, till Hyresrabatter för mindre bemedlade,

barnrika familjer ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor, till Bidrag till främjande

av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 20 000 000

kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 9 000 000 kronor ävensom å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett investeringsanslag av 70 000 000 kronor, till Lånefonden för främjande

av bostadsbyggande på landsbygden ett investeringsanslag av 15 000 000

kronor och till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

220 000 000 kronor samt under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor,

till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag

av 6 000 000 kronor samt till Lån till bostadsförbättringsverksamhet

ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen till behandling

förehaft dels de likalydande motionerna I: 357 och II: 547, i vilka

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition, i vad

avser grunderna för tertiärlåneverksamheten, måtte beakta de i motionerna

framförda synpunkterna vid fastställandet av grunder för utlämnandet av

tertiärlån, dels de likalydande motionerna I: 367 och II: 554, i vilka hemställts,

att riksdagen vid utformningen av grunderna för den statliga bostads

lånegivningen beaktar de i motionerna utvecklade synpunkterna, dels ock

motionen 11:202, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställer örn sådan ändring av kungörelsen örn tertiär- och tilläggslånen att

fastigheter, vilka uppförts eller komma att uppföras med stöd av statliga

lån, erhålla en räntesänkning av minst en procent på det av staten investerade

kapitalet.

Under de senare åren har ett klarläggande av den allmänna bostadspolitiska

målsättningen och en översyn av de medel, som böra anlitas för de

uppställda målens förverkligande, blivit ett alltmer framträdande önskemål.

Särskilt inom riksdagen har avsaknaden av allmänna utgångspunkter för bedömande

av särskilda, från olika håll framställda, i och för sig behjärtansvärda

förslag till åtgärder inom detta område varit kännbar. För ett ställningstagande

i denna fråga har emellertid ansetts erforderligt att avvakta

bostadssociala utredningens arbetsresultat.

Den målsättning, till vilken departementschefen i förevarande proposition

givit sin anslutning, innebär i första rummet avveckling av den akuta bostadsbristen

samt vidare höjning av bostadsstandarden ävensom åstadkommande

av ett gynnsammare förhållande mellan bostadskostnad och inkomster.

I fråga örn bostadsstandarden innebär programmet, att ettrumslägenheten

underkännes såsom familjebostad, att produktionen inriktas på två- och trerumslägenheter

och att en utjämning åstadkommes av de standardskiljaktigheter,

som existera främst mellan städernas och landsbygdens bostadsbestånd

men även i avseende å lägenhetsutrustningen inom respektive samhällen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 369. o

Riksdagen, som ansluter sig till huvuddragen i detta program, har i fråga

örn dess enskildheter bland annat uppmärksammat, att den för utrymmesstandarden

angivna normen högst två boende per boningsrum i och för sig

icke säkerställer skälig lägenhetsyta. Beträffande denna norm har inom riksdagen

ifrågasatts, huruvida densamma bör upprätthållas för familjer med

mycket stort barnantal. Bet har också ifrågasatts, huruvida icke den nämnda

normen även i vissa andra fall skulle innebära en alltför genomgripande omändring

av bostadsvanorna. Dessa frågor lia emellertid ej omedelbar betydelse

för bedömande av de konkreta förslag, till vilka riksdagen i anledning

av propositionen haft att taga ställning. De sammanhänga däremot med utformningen

av bestämmelserna rörande de statssubventioner, beträffande vilka

förslag komma att framläggas först senare, sedan bostadssociala utredningen

hunnit färdigställa andra delen av sitt slutbetänkande. Riksdagen har därför

funnit ett mera definitivt ställningstagande till dessa särskilda frågor böra

tills vidare anstå.

I fråga om utrustningsstandarden har målsättningen i propositionen i korthet

formulerats så, att huvudparten av alla lägenheter bör uppfylla de anspråk,

som för närvarande uppställas vid nybyggnad i städerna. Programmets

genomförande i denna del är enligt riksdagens mening ett angeläget önskemål.

Emellertid bör framhållas, att viss utrustning, som på landsbygden ofta blir

förhållandevis kostsam, såsom anordning för automatiskt tryck i vattenledning

och installation av wc, icke bör utgöra oeftergivligt villkor för lån och

bidrag till ny- eller ombyggnad av bostäder på landsbygden.

Utredningen har räknat med att dess bostadsprogram skall kunna förverkligas

under en tidrymd av 15 år. Såsom departementschefen framhållit ter

det sig knappast realistiskt att redan vid programmets uppgörande räkna med

en inknappning av detta tidsschema, hur önskvärt detta än i och för sig skulle

vara. Inom riksdagen har uttalats en tvekan i motsatt riktning, nämligen om

utvecklingen på andra områden inom samhället kan antagas medgiva programmets

förverkligande inom 15 år. Någon meningsskiljaktighet föreligger emellertid

icke i fråga om bostadsbyggnadsprogrammets omfattning under nästa

budgetår. På längre sikt synes målsättningen i fråga örn tidsschemat icke nu

böra fastlåsas, utan utrymme lämnas för en viss smidighet. Riksdagen ansluter

sig härutinnan till konjunkturinstitutets mening, att bostadsproduktionens

framtida omfattning bör bliva beroende av sysselsättningspolitiska

överväganden, utvecklingen av våra totala produktiva resurser samt den angelägenhetsgrad,

som kommer att tillmätas bostadsbehoven i förhållande till

övriga behov. Såsom institutet framhållit, kan den framtida konjunkturutvecklingen

bli sådan, att det kan te sig befogat att påskynda saneringsverksamheten,

i vilket fall det uppställda målet skulle kunna uppnås snabbare än

vad utredningen räknat med. Möjligheten av en utveckling i motsatt riktning

bör vid nuvarande tidpunkt — särskilt med hänsyn till de senaste erfarenheterna

i fråga örn tillgång på material och arbetskraft — icke helt uteslutas.

Förbättringen i relationen mellan bostadskostnader och inkomster bör,

såsom förutsättes i Kungl. Majlis förslag, i första rummet åstadkommas genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 369.

en fortskridande rationalisering av bostadsproduktionen och ett bevarande

och förbilligande av den statliga långivningen. Därutöver räknas i propositionen

med att åtgärder skola vara erforderliga för utsanering av ett stort

antal äldre smålägenheter ävensom att vissa subventioner, bland annat i form

av familjebostadsbidrag, skola bliva erforderliga,

I sistnämnda hänseenden avses förslag först framdeles skola föreläggas

riksdagen. Icke heller de av utredningen framlagda förslagen i avseende å

den statliga stödverksamheten till förmån för egnahemsproduktionen ha ansetts

kunna upptagas till prövning i detta sammanhang. Dessa förslag syfta

dels till att ersätta nuvarande starkt differentierade bestämmelser å förevarande

område med enhetliga låne- och bidragsregler och dels till att införa sådana

subventioner, att en allmän kraftig höjning av utrymmes- och utrustningsstandarden

för enfamiljshus kan genomföras under 15-årsperioden.

Uppskovet med omprövningen av de för bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden gällande bestämmelserna får icke innebära, att landsbygdens

bostadsfrågor eftersättas. Riksdagen förutsätter, att förslag skall kunna föreläggas

nästa riksdag. I avseende å såväl detta ämne som de övriga frågor

örn statliga subventioner, vilkas prövning likaledes uppskjutits, vill riksdagen

understryka angelägenheten av en samordning av de olika stödformerna samt

mellan dessa och socialpolitiken i övrigt.

Såsom departementschefen framhållit är en aktivisering av kommunernas

bostadspolitik erforderlig för genomförande av det uppställda programmet.

Frågan örn lagstiftning örn kommunernas skyldighet att vidtaga åtgärder till

bostadsförsörjningens tryggande har ansetts böra anstå till dess förslag

rörande den blivande bostadspolitiska organisationen framlägges. Departementschefen

har likväl framhållit, att det för rationaliseringen och förbilligandet

av bostadsproduktionen är av största betydelse att kommunerna uppgöra

långsiktiga bostadsförsörjningsplaner.

Riksdagen vill understryka vad departementschefen i sistnämnda hänseende

anfört.

Vad angår den för tertiärlåneverksamheten för hyreshus föreslagna revision

nen av belåningssystemet medgiver riksdagen — med viss anslutning till

motionen 11:202 — den av Kungl. Majit föreslagna räntenedsättningen till

3 %>, till vilken räntesats tertiärlån böra tillhandahållas jämväl enskilda

byggnaclsföretagare. Den sänkta ränta riksdagen medgivit innebär vid nuvarande

allmänna ränteläge en viss subvention, som blir mer framträdande,

därest ränteläget skulle stiga. Räntegarantierna för den under tertiärlånen

liggande krediten komma under samma förutsättning att föranleda subventioner

i form av ränteeftergifter. Den allmänna räntesättningen bindes alltså

ej vid den räntesats, som här föreslås, och bör ej heller underordnas hyrespolitiska

synpunkter.

Riksdagen bifaller jämväl förslaget, att tertiärlånets övre gräns för kommuner

och allmännyttiga företag — i avseende å vilka vederbörande kommun

ikläder sig skyldighet att gent emot statsverket i viss utsträckning ansvara för

förluster uppkomna vid fastighetsförvaltningen — bestämmes till 100 % av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse nr 369.

avkastningsvärdet.. Likaså medgiver riksdagen, att tertiärlån till kooperativt

organiserade företag, som arbeta utan enskilt vinstsyfte och under betryggande

kontroll utlämnas till högst 95 % av avkastningsvärdet.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att en företagarinsats

uppgående såsom för närvarande kan vara fallet till blott 10 % av fastighetsvärdet

i de allra flesta fall utgör en alltför ringa investering från den, som

bygger i enskilt vinstsyfte, helst örn lån tillhandahålles honom mot en ränta

av 3 %. Riksdagen anser därför, att tertiärlån till enskild företagare regelmässigt

skall säkerställas av inteckning inom högst 85 % av avkastningsvärdet.

Såsom departementschefen förordat, bör dock möjlighet hållas öppen för

byggnadslånebyrån att, då synnerliga skäl därtill föreligga, bevilja tertiärlån

uppi till 90 % av sagda värde.

I fråga örn sekundärkrediten har departementschefen hänvisat till, att de

enskilda kreditgivarna måhända icke skulle vara beredda att utlämna sådan

kredit mot en så låg ränta som 3 %. För allmännyttiga och kooperativa företag

har med hänsyn härtill föreslagits en »fördjupning» av tertiärlånen ned

till den föreslagna primärlånegränsen, 60 % av avkastningsvärdet. I motionerna

I: 357 och II: 547 ha uttalats betänkligheter mot detta förslag. Motionärerna

framhålla, att spörsmålet om fastighetskreditväsendets organisation

ligger under omprövning av 1945 års bankkommitté, och förorda ett uppskov

med den slutliga prövningen av Kungl. Maj:ts nämnda förslag.

Frågan örn de framlagda förslagens betydelse för räntan å sekundärlån

har behandlats även i motionerna 1:367 och 11:554, däri erinrats örn frågans

samband med de statliga räntegarantierna för lån, liggande under tertiärlånen.

I avbidan på de förslag, som 1945 års bankkommitté må komma att

framlägga, har Kungl. Maj:t föreslagit, att dessa garantier skola tills vidare,

i avseende å den tertiärlånegivning, som kan komma att äga rum under nästa

budgetår, utvidgas att gälla lånens hela löptid. "Vidare föreslår Kungl. Maj:t,

i avbidan på samma förslag, att extra lånekostnader betingade av räntebundenhet

skola tills vidare under en tioårsperiod få föranleda ränteeftergift,

som dock synes böra utgöra högst 0,i % per år räknat å primär- respektive

sekundärlånet.

Riksdagen anser för sin del, med viss anslutning till vad som anförts i

nämnda motioner, att med genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn

fördjupning av tertiärlånen, utsträckning av räntegarantiens giltighetstid och

maximering av ränteeftergift för viss extra lånekostnad bör anstå och att

denna fråga bör tagas under bedömande i samband med bankkommitténs bli

vande förslag.

Såsom departementschefen framhållit, bör tilläggslånesystemet ej bevaras

såsom subventionsform längre än nödvändigt; det synes dock ej lämpligen

böra helt avskaffas omedelbart. Riksdagen medgiver, att tilläggslån må i den

av departementschefen angivna, begränsade utsträckningen fortfarande utlämnas

under nästa budgetår. Riksdagen betraktar detta medgivande såsom

en förlängning av ett provisorium. Huruvida det sedan kan helt upphöra, bör

tagas under omprövning vid nästa riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 369.

Bostadssociala utredningen har beträffande äldre tertiärlån framhållit, att

en omprövning av amorteringsplanen kan bliva erforderlig i fråga örn vissa

lån, som under kriget beviljats med fördröjd amortering, och för vilka annuiteten

efter 10 år sålunda skulle höjas. Frågan örn beslut i detta ämne är

ännu icke aktuell. Riksdagen förutsätter, att byggnadslånebyrån följer utvecklingen

och framlägger de förslag omständigheterna må komma att

föranleda.

I övrigt innebär Kungl. Majits förslag, att ändring icke göres i villkoren

för äldre lån. Förutsättningen för att de nya bestämmelserna må äga tilllämpning

är i allmänhet, att slutligt beslut i låneärendet ej meddelats av

byggnadslånebyrån före den 1 juli 1946. I undantagsfall, örn särskilda skäl

föreligga, kan jämkning i detta villkor medgivas, dock ej i fall, då statskontoret

dessförinnan utbetalat beviljade lån. Riksdagen bifaller vad härutinnan

föreslagits.

Vidkommande tertiärlåneverksamheten för enfamiljshus förutsättes densamma

tills vidare böra fortgå efter oförändrade grunder.

Riksdagen vill ifrågasätta, huruvida icke en viss räntenedsättning bör

kunna ifrågakomma i avseende å sådana äldre tertiärlån till enfamiljshus, som

löpa med högre ränta än 3,6 %. Kungl. Majit torde undersöka, huruvida förutsättningar

för en dylik eftergift kunna anses föreligga och i samband med

framläggande av förslag till stödåtgärder för egnahemsverksamheten jämväl

upptaga detta spörsmål till prövning.

Vad angår återstående, i propositionen behandlade men av riksdagen ej

särskilt berörda frågor, har Kungl. Majits förslag ej föranlett erinran från

riksdagens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels

i anledning av Kungl. Majits förslag och motionerna I: 357 och II: 547,

I: 367 och II: 554 samt II: 202 beslutat i enlighet med vad ovan angivits

angående ändrade grunder för tertiär- och tilläggslåneverksamheten i avseende

å flerfamiljshus,

dels med bifall till Kungl. Majlis förslag medgivit, att räntefoten för förbättringslån

och lantarbetarbostadslån, vilka komma att beviljas under budgetåret

1946/47, bestämmes till 3,25 %,

dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1946/47 anvisat,

under femte huvudtiteln, till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett

förslagsanslag av 1545 000 kronor, till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader

ett förslagsanslag av 300 000 kronor, till Hyresrabatter för mindre bémedlade,

barnrika familjer ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor, till Bidrag

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av

20 000 000 kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 9 000 000 kronor, under statens utlåningsfonder, till Lånefonden

för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag

av 70 000 000 kronor, till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ett investeringsanslag av 15 000 000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 369. •

och till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 220 000 000

kronor samt, under fonden för låneunderstöd, till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor, till Lån till

uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag av

6 000 000 kronor och till Lån till bostadsförbättringsverksamhet ett investeringsanslag

av 8 000 000 kronor.

Stockholm den 29 juni 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.