Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånef ond jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1946:426, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånef ond jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse nr 4,26.

Nr 426.

*

Godkänd av första kammaren den 26 juni 1946.

Godkänd av andra kammaren den 26 juni 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens

bosättningslånef ond jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 199.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret

1946/47 anvisa dels under femte huvudtiteln (punkt 31) till Statens bosättningslån:

Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag av 50 000 kronor, dels ock under

statens utlåningsfonder (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkt 4) till Statens

bosättningslånefond ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 272, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över soeialärenden för den 26 april 1946, föreslagit

riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar i

grunderna för statens bosättningslån, dels ock anvisa nämnda båda anslag med

respektive 75 000 kronor och 8 600 000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har riksdagen till behandling

förehaft dels de likalydande motionerna I: 350 och lii 532, i vilka hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att bosättningslånens maximibelopp sättes

till 1 800 kronor, när lånen avse inköp av möbler och annat bohag, men till

2 400 kronor, i den mån lånen skola användas även till anskaffande av yttre

inventarier i produktionens tjänst, ävensom att införsel i lön, pension eller livränta

må kunna tillgripas gentemot vissa försumliga låntagare, dels ock de

likalydande motionerna I: 352 och lii 535, i vilka hemställts, att riksdagen

måtte uttala önskvärdheten av att för statens bosättningslån fastställes en så

låg räntesats som möjligt.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att de statliga bosättningslånen

böra ingå såsom ett bestående led i befolkningspolitiken. De för dem

gällande bestämmelserna böra dock fortfarande liksom hittills tid efter annan

underkastas de jämkningar, till vilka erfarenheterna från lånerörelsen giva anledning.

Nu föreliggande förslag till dylika jämkningar avse bland annat det maximala

lånebeloppet, nu 1 250 kronor, vilket befolkningsutredningen föreslagit höjt till

2 000 kronor. I sitt utlåtande över förslaget ha bankofullmäktige anfört, att de

skulle ha ansett det motiverat att begränsa lånemaximum till förslagsvis 1 800

kronor, men att de likväl icke velat motsätta sig utredningens nämnda förslag.

Kungl. Majit föreslår en höjning till 2 400 kronor. Departementschefen har

vid sitt förordande av nämnda belopp erinrat örn den målsättning i bostadspolitiken

beträffande utrymmesstandarden, varom förslag numera framlagts av

Kungl. Majit i propositionen nr 279. Denna målsättning innebär, att familje
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 426.

3

bostaden skall omfatta minst två rum och kök. Departementschefen har framhållit,

att kostnaden för en något så när tillfredsställande bosättning i en dylik

lägenhet för närvarande knappast understiger det nämnda beloppet, 2 400 kronor.

Yrkandet i de likalydande motionerna I: 350 och II: 532 innebär, att bosättningslånens

maximibelopp bestämmes till 1 800 kronor, vilket dock skall

kunna höjas till 2 400 kronor i den mån lånen skola användas även till anskaffande

av yttre inventarier i produktionens tjänst.

Riksdagen, som finner det nuvarande maximibeloppet väl lågt, medgiver, att

detsamma höjes till det av befolkningsutredningen föreslagna beloppet, 2 000

kronor.

Departementschefens uttalande i fråga örn viss tids uppskov med amorteringarna

vid studiebosättningslån och i vissa andra fall, då låntagarens inkomster

kunna beräknas komma att avsevärt stiga några år efter äktenskapets in.

gående, föranleda ej erinran från riksdagens sida.

Motionsvis ha framställts önskemål örn nedsättning av räntan å bosättningslånen.

I anledning av motionerna I: 352 och II: 535 vill riksdagen framhålla,

att vid nuvarande allmänna ränteläge en räntesats på 4 procent förefaller hög.

Riksdagen är dock ej beredd att i detta sammanhang taga slutlig ställning i

räntefrågan, då denna bör bedömas i ett större sammanhang. Riksdagen förutsätter,

att Kungl. Maj:t vid första lämpliga tidpunkt förelägger riksdagen

förslag om sådan jämkning av räntan, som kan finnas påkallad.

I överensstämmelse med vad som skett i ett flertal remissyttranden över befolkningsutredningens

förslag liksom även i departementschefens anförande

vill riksdagen understryka behovet av förbättrad rådgivningsverksamhet beträffande

bosättningslånen. Det är angeläget, att låntagarna genom en sådan

verksamhet erhålla möjlighet till bättre utbyte av den skuld de ikläda sig. Frågan

är under övervägande inom befolkningsutredningen. Riksdagen förutsätter,

att densamma snarast möjligt förelägges riksdagen.

I motionerna I: 350 och II: 532 har påyrkats beslut därom, att införsel i lorn

pension eller livränta skall kunna tillgripas gentemot vissa försumliga låntagare.

Yrkandet ansluter sig till ett förslag i ämnet av riksbanksfullmäktige. Erfaren

heterna lia enligt fullmäktige givit vid handen att det icke så sällan förekommer,

att låntagare, som bort äga möjligheter att fullgöra sin betalningsskyldighet,

underlåter detta. Framställning örn införsel förutsättes skola beslutas av riksbankens

direktion och först efter ingående utredning angående låntagarnas ekonomiska

förhållanden, försörjningsplikt m. m.

Riksdagen är väl medveten örn att inom den stora kretsen av låntagare finnas

åtskilliga, vilka icke visa tillbörlig skötsamhet i fråga om erläggande av förfallande

ränte- och amorteringsbelopp och mot vilka förefintliga indrivningsmedel

visat sig verkningslösa. I den mån ett verkligt behov därav föreligger synes det

riksdagen försvarligt, att mer effektiva tvångsmedel ställas till förfogande

därest garantier kunna skapas för att de komma att tillgripas endast i fall, då

försummelse beror på uppenbar tredska. Enligt riksdagens mening föreligga

därför skäl för ett övervägande av det i motionerna I: 350 och II: 532 framförda

förslaget i denna del. En utvidgning av införselinstitutets användningsområde

till att omfatta ett sådant gäldsförhållande som det nu ifrågavarande, vilket

grundats på avtal, skulle dock innebära en principiell nyhet. Frågan vilka

indrivningsåtgärder, som lämpligen böra vidtagas för att få ett bättre indrivni

ngsresul tat, förtjänar ett närmare övervägande, varvid behovet av dylika åtgärder

bör prövas med ledning av riksbankens erfarenheter från lånerörelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 426—427.

Riksdagen har ej ansett, att dess beslut om bosättningslånens maximibelopp

bör föranleda nedsättning i den av Kungl. Maj:t föreslagna investeringen i bosättningslånefonden.

Utöver det ovan anförda bar Kungl. Maj:ts förslag ej

heller i övrigt givit riksdagen anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen dels

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna I: 350 och II: 532, i vad

nämnda motioner avse bosättningslånens maximibelopp, beslutat av riksdagen

angiven höjning av nämnda belopp, dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

godkänt i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 26 april 1946 i

övrigt förordade ändringar i grunderna för statens bosättningslån samt för

budgetåret 1946/47 anvisat till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud

under femte huvudtiteln ett förslagsanslag av 75 000 kronor och till Statens

bosättningslånefond under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag av

8 600 000 kronor, ävensom i anledning av förenämnda motioner anhålla, att

Kungl. Maj:t ville överväga frågan örn vilka indrivningsåtgärder, som lämpligen

böra vidtagas för att få ett bättre indrivningsresultat.

Stockholm den 26 juni 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 427.

Godkänd av första kammaren den 26 juni 1946.

Godkänd av andra kammaren den 26 juni 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i

statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till

värmeledning sanläggning m. m. vid rannsakningshäktet i

Halmstad.

(Statsutskottets utlåtande nr 202.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit (kapitalbudgeten, bilaga 1, punkt 5)

föreslagit riksdagen att till Värmeledningsanläggning m. m. vid rannsakningshäktet

i Halmstad för budgetåret 1946/47 under statens allmänna fastighetsfond

anvisa ett investeringsanslag av 63 000 kronor.

I en på uppdrag av chefen för justitiedepartementet till riksdagens vederbörande

utskott överlämnad promemoria har framhållits, att anslag till ifrågavarande

ändamål icke numera vore erforderligt.

Riksdagen får anmäla, att Kungl. Maj:ts framställning örn anslag till värmeledningsanläggning

m. m. vid rannsakningshäktet i Halmstad icke bifallits.

Stockholm den 26 juni 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.